Självständigt arbete (15 hp)
Författare Program/Kurs
Marcus Gustafsson OP SA 18-21
Handledare Antal ord: 11999
Jacob Westberg Beteckning Kurskod
1OP415
FÖRSÖRJNING UNDER ANFALL OCH FÖRSVAR
ABSTRACT:Research question - Which conditions are unique, regardless of time and space, for; supplying units in the defense of one's own territory, and supplying units in an invasion of another nation's territory?
Purpose – This study aims to increase the understanding of the differences in logistical conditions for strategic supply, and to contribute to the relatively poorly explored research field of military logistics.
Design/methodology/approach – To answer the research question, the author conducted a structured, focused comparative study on three conflicts; The Finnish War, 1808-1809, Operation Barbarossa, 1941, Operation Iraqi Freedom, 2003.
Findings – None of the defending sides were properly prepared. The defenders lost resources to the attackers. The defender controlled the territory before the conflict, and had the opportunity to affect and prepare it. All attackers could choose time and theater of war. All attackers’ units were cut off from their supply source due to weather or climate situation. The attackers had the opportunity to obtain resources from the defenders. The distance between the attackers’ units and their rear supply source increased as the offensive continues.
Originality/value – This is the first study that attempts to identify general differences between supplying the defending and the attacking side during an invasion.
Nyckelord:
Militär logistik, fallstudie, försörjning, anfall, försvar, invasion, Finska kriget, Operation Barbarossa, Operation Iraqi Freedom. Kress, obtain, carry, send, military logistics, supply, war, case studies.
Innehållsförteckning
1. INLEDNING ... 1
PROBLEMFORMULERING ... 1
SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNING ... 2
FORSKNINGSÖVERSIKT ... 2
AVGRÄNSNING ... 6
ETIK ... 7
2. TEORI OCH METOD ... 8
VAL AV TEORI ... 8 METODVAL ... 9 VAL AV FALL ... 10 ANALYSVERKTYG ... 11 KÄLLDISKUSSION ... 12 3. ANALYS ... 13 FINSKA KRIGET,1808-1809 ... 13 OPERATION BARBAROSSA,1941 ... 24
OPERATION IRAQI FREEDOM,2003 ... 33
RESULTAT ... 39
4. AVSLUTNING ... 40
SLUTSATS ... 40
DISKUSSION ... 41
FÖRSLAG PÅ VIDARE FORSKNING ... 43
1
1. Inledning
Problemformulering
Vilka förutsättningar är unika, oberoende av tid och rum, för; försörjning av förband vid försvar av eget territorium, respektive försörjning av förband vid invasion av annan nations territorium? Hur nationer försörjt sina förband med resurser har varierat med tiden. Om man studerar fredsbevarande insatser och NATO idag ser man en uttalad vilja att försörja förband genom outsourcing. Där majoriteten av försörjningen görs av (för nationen) utländska företag.1 Om man vänder blicken bakåt och studerar Kalla kriget kan man se att förbanden skulle försörjas genom ett echelongsystem där förnödenheter lagerhölls på olika nivåer och resurserna skickades fram genom organisationen.2 Ser man ännu längre tillbaka, till tidigt 1800-tal och bakåt var den generella metoden att förse sig med förnödenheter från det ockuperade området.3 Det framtvingade att förbanden var tvungna att omgruppera ofta på grund av förnödenhetsbrist. Arméerna har sett olika ut och har haft olika uppgifter. Beroende på vad syftet med de militära förbanden är, vart de ska vara och vad de ska nyttjas till, bör förutsättningarna för att försörja dem variera. Det finns flera studier som behandlar logistikens förutsättningar och hur logistiken påverkar förbanden, både krigshistoriska och krigsvetenskapliga. Men det har inte återfunnits någon studie som studerar generella skillnader i förutsättningar för försörjning vid försvar av eget territorium och vid anfall in i en annan nations territorium. Studien gör ett försök i att identifiera skillnader som är oberoende av tid och rum, genom att studera fall under en period av 200 år, av varierad konfliktstorlek, och med olika belägenhet.
1 Bury 2021:128 2 Ibid.:120f
2
Syfte och frågeställning
Syftet med studien är att öka förståelsen för skillnader i logistiska förutsättningar för strategisk försörjning, samt att bidra till det relativt glest utforskade forskningsfältet militär logistik.4 Kunskap om generella skillnader i förutsättningar kan utgöra ett stöd vid utformade av strategisk försörjning av militära förband. Den ökade förståelsen för skillnader kan nyttjas för att optimera egen försörjning eller begränsa motståndarens förmåga till försörjning. För att besvara nedanstående frågeställning kommer gemensamma faktorer för anfall respektive försvar sökas i en flerfallstudie med mest-olika-design, som sträcker sig över 200 år, av olika konfliktstorlek, och med olika belägenhet. Studien tar en utgångspunkt i Kress tre logistiska alternativ; erhålla-bära-skicka.5
Frågeställning:
Vilka förutsättningar är unika, oberoende av tid och rum, för; försörjning av förband vid försvar av eget territorium, respektive försörjning av förband vid invasion av annan nations territorium?
Forskningsöversikt
Förindustriell logistik
Clausewitz lyfter att skillnaden i underhållet vid anfall och försvara är att i försvarsstrid är möjligt att nyttja sina förråd oavbrutet.6 Där den försvarande, med rätt förberedelser, inte behöver sakna nödvändiga förnödenheter. För den anfallande parten kommer avståndet från dess underhållskällor öka allt eftersom anfallet framskrider, vilket kan leda till att anfallet avstannar. Clausewitz menar att genom lokal försörjning är det möjligt att fortsätta anfalla kontinuerligt så länge förbanden förflyttar sig och inte återgår till tidigare områden.
Clausewitz uttrycker fyra system för att försörja förband. Det första systemet kallar Clausewitz för förplägnad genom kvartersvärdar eller lokalt, där förbanden inkvarterar hos civilbefolkningen.7 Förutsatt att armén inte överstiger den lokala kapaciteten är det möjligt att marschera oavbrutet och oberoende av magasin eller andra åtgärder. Enligt Clausewitz är detta system en av anledningarna att Napoleon kunde framrycka så snabbt och långt.
4 Yoho, Rietjens & Tatham 2013:82 5 Kress 2016:9ff
6 Clausewitz 1991:322f 7 Ibid.:314f
3 Det andra systemet kallar Clausewitz för förplägnad genom rekvisitioner, som truppen själv driver in.8 Systemet tar, likt ovanstående, resurser från det område förbandet befinner sig i, men har en bristande kapacitet, då rekvisitionspersonalen har en lägre förmåga än om hela förbandet skulle ta ut sin förplägnad. Clausewitz anser att systemet är ett slöseri då det inte är möjligt att tillgodose sig hela områdets resurser.
Det tredje systemet som Clausewitz tar upp är genom regelbundna rekvisitioner.9 Till skillnad från ovanstående rekvisitionssystem baseras det inte på med våld tilltvingande resurser. Det genomförs genom att landets myndigheter levererar resurser utifrån ett fördelat uppdrag. Systemet är mer tidskrävande än ovanstående, men har högre uthållighet då myndigheterna kan inhämta från större områden.
Det fjärde och sista system som Clausewitz tar upp är underhåll genom magasin.10 Magasin kan i detta sammanhang förstås som av krigsmakten lagerhållna resurser. Clausewitz argumenterar för att systemet är kostsamt och framtvingar en stor tross.
Till skillnad från Clausewitz inkluderar Jomini förflyttning av förband i logistik. Jomini säger att logistik utgör de medel och förberedelser som möjliggör strategi och taktik.11 Strategi ser han som konsten att kriga på kartan och förstå operationsområdet, och [grand] taktik är konsten på slagfältet. Han uttrycker det som att strategin bestämmer var man ska agera; logistik tar trupperna till denna punkt; och taktik bestämmer utförandet och användandet av trupperna. I sitt kapitel om logistik gör Jomini ett försök att reda ut vad som ska innefattas i begreppet logistik och vill bredda det från att endast innefatta marscher och läger.12
Järnvägens införande under senare 1800-tal kom att möjliggöra transporter av större mängd resurser och enheter.13 Med järnväg möjliggjordes snabbare och längre transporter, vilket innebar att arméer snabbt kunde byta operationsområde. Förbrukning av foder ersattes med ved eller kol, samt ett ökat behov av reservdelar. Enligt Van Creveld var kolförbrukning förhållandevis liten jämfört med förbrukning hos hästar eller motorfordon för motsvarande transportkapacitet. 8 Clausewitz 1991:316 9 Ibid.:317ff 10 Ibid.:319f 11 Jomini 2008:46f 12 Ibid.:201 13 Van Creveld 2004:249
4 1900-talets industriella krig
Van Creveld argumenterar för att behoven inte hade förändrats nämnvärt under två tusen år. Det var fortfarande foder som var den volymmässigt viktigaste resursen.14 Först under Första världskriget kom det förhållandet att ändras. Under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet hade det skett en militärteknisk utveckling som innebar att eldhandvapen och artilleri konsumerade avsevärt större mängd ammunition. Den tekniska utvecklingen tillsammans med ett defensivt uppträdande, med skyttegravskrig, där förbanden blev kvar på samma plats, och kraftig artilleribeskjutning, medförde ett ökat behov av ammunition, taggtråd och byggnadsmaterial. För första gången kom dessa förnödenheter att överstiga fodrets betydelse. Under Andra världskriget kom drivmedel till fordon att ta över som den mest vitala förnödenheten, där striden tog en rörlig karaktär och antalet motorfordon ökade.15 Behovet av industriproducerade produkter uppskattas till cirka 90 procent av totalbehovet. Bestående av bland annat drivmedel, oljor och reservdelar. Dessa förnödenheter behövde transporteras fram genom organisationen från industrin fram till fronten.
Den tekniska utvecklingen har gjort arméerna mer beroende av stöd från utomstående enheter.16 Tidigare kunde hantverkare i armén laga eller tillverka stora delar av behovet. Även om det finns tekniker i dagens arméer menar Van Creveld att arméerna är mer beroende av industriell produktion än tidigare.
Trots den teknologiska utvecklingen och den ökade kapaciteten har logistiken svårigheter att tillfredsställa förbandens behov. Fordonen har en högre enskild hastighet än tidigare, men arméerna rör sig fortfarande långsamt.17 Van Creveld presenterar en metod för att bedöma förbands effektivitet genom att beräkna kvoten av förbandets rörelse (i avstånd) per dag och det teoretiskt maximala avståndet som förbandets enheter kan förflytta sig.
Thorpes bygger vidare på Jominis idé om en utvidgad logistikfunktion och fördjupar diskussionen kring vilka funktioner som är vitala och dess uppgifter. Han argumenterar för att sjukvården i stort har förbisetts i tidigare militära verk, och lyfter in sjukvård som en funktion under logistik.18 14 Van Creveld 2004:250f 15 Ibid.:251 16 Ibid.:254 17 Ibid.:234 18 Thorpe 1986:11
5 Rear Admiral Henry E. Eccles ger denna forskningsöversikt två betydande insikter. Den första är ekonomins begränsande av försvaret.19 Eccles uttrycker att logistik är kopplingen mellan nationell ekonomi och strategi.20 Likt ovanstående författare placerar han logistik bredvid strategi och taktik, och delar in militära faktorer i strategi, logistik, taktik, underrättelse och kommunikation.21 Han lyfter problematiken med intressekonflikt mellan civila och militära instanser. Där försvarets storlek och infrastrukturella behov kan ha en inverkan på övriga samhället.22 Den andra insikten en eskalerande dimensionering av logistiken, så kallad snöbollseffekt. Det vill säga att bedömningar görs på felaktiga grunder eller att olika instanser ”plussar på”. Han belyser dynamiken mellan över- och underplanering.23 Om logistiken initialt är underdimensionerad tenderar människan att överdimensionera den när den åtgärdar bristerna.
Post-kallakriget
Kane identifierar att terrängens inverkan på logistiken kommer indirekt påverka förbandens förmåga.24 Att strida i en ovan miljö kan innebära stora friktioner, där teknisk utveckling har spelat in vital roll i att omhänderta dessa friktioner.25 Han ifrågasätter Van Crevelds försök att värdera effekten av logistik utifrån kvoten mellan förbandenshastighet och enheternas teoretiska maxhastighet.26 Kane menar att det snarare utgörs av taktisk, operationell och strategisk effekt. Vidare lyfter han att planering har en stor betydelse för det logistiska utfallet och ställer sig emot Van Crevelds påstående att planering har en mindre betydelse när det får kontakt med verkligheten.27
O’Hanlon behandlar analysmetoder för, och förverkligandet av, försvarsbudgetering. I O’Hanlons kapitel om logistik ges läsaren en insikt i det amerikanska ”overseas”-systemet.28 Därtill ger O’Hanlon en relativt omfattande beskrivning av försvarsbudgetering.
19 Eccles 1989:4ff 20 Ibid.:10 21 Ibid.:18 22 Ibid.:266 23 Ibid.:108ff 24 Kane 2001:32,66 25 Ibid.:69 26 Ibid.:32 27 Ibid.:67f 28 O’Hanlon 2009:141
6 Otzulis och Ozolina fokuserar på förmågan att ta emot stöd och förband från andra nationer. Studien analyserar hur Host Nation Support förverkligas i Baltikum och vilken effekt det har på Estlands, Lettlands och Litauens försvarsförmåga. De identifierar infrastruktur som vitalt för omhändertagande av gästande förband.29 De sammanfattar det med tre vitala aspekter för Host Nation Support; civil-militärt samarbete, militär logistik och infrastruktur.
Erbel och Kinsey belyser att moderniseringen av militära förband har gått från självförsörjande till outsourcing där de militära förbanden endast fokuserar på strid.30 Underdimensionerad logistik har, enligt Erbel och Kinsey, en direkt påverkan på taktiska och operativa beslut.31 Deras huvudargument är att logistik begränsar strategiska möjligheter, samtidigt som den i sig är starkt begränsad av strategisk och operativ planering.32 Marginaliserad logistik kan ha en negativ påverkan på viktiga delar av strategi, politik och ekonomi i krig.
Bury fokuserar på vilka konsekvenser som postfordismen har haft på den militära logistiken. Postfordism förstås som en framtvingad utveckling av industrin med fyra omfattande förändringar: centraliserad ledning med decentralisering av produktion (planare hierarki); högkvalificerad arbetskraftskärna och mindre skicklig periferi; outsourcing av icke-kärnfunktioner; samt utveckling av nätverksstrategi för leverans och kunskap.33 Det påvisas att de karaktäristiska förändringarna i postfordism återfinns i de amerikanska och brittiska förbanden. Outsourcing är en omfattande del av verksamheten där den doktrinära målsättningen är att i stort sett all logistik ska outsourcas.34 Dessa förändringar anser han är en revolution i den militära logistiken.35 Denna logistik är baserad på relativt stabila förutsättningar och medför en ökad störkänslighet.
Avgränsning
Studien avgränsas till logistik på strategisk nivå. För att kunna analysera den strategiska logistiken kommer operativ och taktisk logistik studeras till del. Vidare avgränsas studien till försörjning och i huvudsak förnödenhetsförsörjning.
29 Otzulis & Ozoliņa 2017:97f 30 Erbel & Kinsey 2018:523f 31 Ibid.:532f
32 Ibid.:540f 33 Bury 2021:116 34 Ibid.:128 35 Ibid.:131f
7
Etik
Analysen i denna studie kommer inte vinklas eller filtrera bort metoder eller underlag som kan framstå som oetiska. Exempelvis kommer plundring tas upp som metod för tillskaffning av resurser. Syfte med att inte begränsa studiens analys utifrån etiska överväganden är att kunna dra lärdomar och ge ökad förståelse. Därtill kan en eventuell motståndare ha en annan etisk grundsyn.
Studien behandlar fall över 200 år, där vad som ansetts rätt har varierat med tiden och kommer troligen fortsätta att förändras. Dagens humanitära rätt syftar till att begränsa lidandet av den väpnade konflikten hos kombattanter och civila.36 Om ett försörjningsystem baseras på civila depåer och upplag, kan dessa objekt klassas som ”bidragande till militära operationen” och utgöra legitima mål för bekämpning.37 Att skilja på vilken bensinstation som nyttjas av försvaret, och inte, skulle bli svårt. Risk föreligger att motståndaren hävdar ”militär nödvändighet” mot de civila objekt som befinner sig nära militära förband. Utifrån detta perspektiv hade försvararen ökat det civila skyddet genom att upprätta egna depåer och upplag.
Idag är det tillåtet att omhänderta och nyttja motståndarens vapen, ammunition och utrustning, förutsatt att dessa inte är urskillningslösa, orsakar överflödig skada eller onödigt lidande.38 Vid ockupation är det tillåtet att beslagta statsägda vapenförråd, transportmedel, magasin och förnödenheter, eller annan lös stadsegendom som kan användas i krigsföretag.39 Därtill får civila transportmedel, vapenförråd och krigsförråd, även om de tillhör privatpersoner, beslagtas. Som ockupant är det tillåtet att ta ut natura och arbetsprestation ur kommuner eller invånare, men endast för ockupationsarméns behov.40 Det ska ske mot betalning, i första hand i kontanter, i annat fall mot kvitto. De civila behåller fortfarande sina mänskliga rättigheter.
Som försvarare är det möjligt att genomföra brända jordens taktik, även genom att angripa ”objekt som är nödvändiga för civilbefolkningens överlevnad”, förutsatt att det är på eget territorium och är av ”tvingande militär nödvändighet”.41 Vilket skulle kunna förklaras med att det ligger i försvararens intresse att bygga upp det igen.
36 Försvarsdepartementet 2010:29 37 Ibid.:52f, 72 38 Ibid.:94 39 Folkrättskommittén 2010:LKR:53 40 Ibid.:LKR:52 41 Försvarsdepartementet 2010:72
8
2. Teori och metod
Studien kommer genomföra en strukturerad, fokuserad jämförande studie.42 För att kunna bidra till den kumulativa forskningen, och möjliggöra en utökning av fler fall, kommer ett ramverk med fasta frågeställningar nyttjas. Ramverket behandlar försörjning av militära förband och nyttjas mot fall av krig där en part invaderar en annan, men oberoende av tid, geografiskt läge, nationsstorlek eller konfliktstorlek. Studien kommer endast kunna peka på korrelation mellan fall och kan inte etablera några kausala samband.
Val av teori
För att besvara den relativt generella frågeställningen kommer en vid teori nyttjas i syfte att kunna beakta flera faktorer. Då studien är avgränsad till strategisk försörjning kommer den ta en utgångspunkt i Kress tre logistiska alternativ bestående av erhålla, bära och skicka.43 Om studien hade haft fokus på operativ logistik hade förslagsvis Kress teori Operational Logistics kunnat nyttjas.44 En sådan undersökning hade kunnat generera andra fynd till resultatet.
Erhålla innebär att förbandet anskaffar sina förnödenheter från den terräng de befinner sig i. Förbanden kan föra med sig förnödenheterna på egen hand, bära, på soldaten eller i förbandens fordon. Skicka innebär att förnödenheterna transporteras till förbandet, exempelvis genom att trycka fram förnödenheterna från kön och framåt genom organisationen.
För att öka precisionen i operationaliseringen kommer erhålla, bära och skicka brytas ned ytterligare. Clausewitz påvisar att erhålla kan genomföras på olika vis. Det kan exempelvis genomföras genom plundring eller brandskatt, men även genom att omhänderta motståndarens materiel, dessa tillvägagångsätt har olika påverkan på civilbefolkningen. Därav kommer tillvägagångssätt att studeras. Resurserna tas från området vid erhålla, och därmed kommer resurstäthet att påverka försörjningen. Vid bära kommer underhållssäkerhet, hur resurserna fördelas mellan olika nivåer, studeras mer ingående. Om skicka nyttjas som metod kommer en större logistisk organisation tas i anspråk. Skicka bryts ned med hjälp av Kress frågor för strategisk logistik innefattande teknologi, industri, lager, lagerhållning och transport. Teknologi kommer att studeras utifrån vilka begränsningar och möjligheter det har på logistiken, exempelvis kan avancerade vapensystem eller fordon innebära att de måste
42 George & Bennett 2005:67ff 43 Kress 2016:9ff
9 underhållas från en bakre instans såsom fabrikstillverkaren. Van Crevelds iakttagelse om det ökade behovet av reservdelar kan återfinnas inom denna faktor. Industri kommer behandla produktion av förnödenheter. Lager i den här bemärkelsen ska ses som inventariet, det vill säga hur stora buffertar som lagerhålls. Lagerhållning ses här som den metod som nyttjas för lagerhållning, exempelvis magasin, upplag eller förråd. Den sista faktorn är transport och behandlar transportkedjan så långt bak som den är spårbar.
I forskningsöversikten lyfts att Otzulis och Ozolina identifierar infrastrukturens påverkan på logistik.45 Vidare att Kane identifierar terrängens inverkan på logistiken.46 För att omhänderta dessa faktorers inverkan på försörjningen kommer miljöns påverkan att analyseras. Miljöns påverkan ska ses som faktorer kopplade till infrastruktur, klimat och terräng.
Metodval
Studien avser göra en strukturerad, fokuserad jämförande studie med mest-olika-design.47 Syftet med mest-olika-design är att öka generaliserbarheten i resultatet.48 Studien behandlar två grupper av fall. Den ena gruppen är nationer som försörjer förband på eget territorium. Den andra gruppen utgörs av nationer som invaderar och försörjer förband på annan nations territorium. Vilket utgör oberoende variabel för respektive grupp. Som teoriutvecklande studie kommer generella skillnader mellan grupperna att sökas. Därför söks likheter i beroende variabel för, logistiska förutsättningar och lösningar för försörjning av militära förband, för respektive grupp. För att uppnå mest-olika-design kommer fall väljas med spridning i övriga variabler; tidsepok, geografiskt läge, nationsstorlek och konfliktstorlek.
Tabell 1: Mest-olika-fall-design
Beroende variabel (lika) Logistiska förutsättningar och lösningar Oberoende variabel (lika) Nation under anfall respektive försvar
Övriga variabler (olika) Tidsepok, geografiskt läge, nationsstorlek, konfliktstorlek
För att öka förståelsen för förutsättningar studeras fallen utifrån förnödenhetstyper, då dessa kan variera sinsemellan. Studien kommer kategorisera förnödenheter efter; livsmedel, militär utrustning, drivmedel inklusive foder, och ammunition. Denna kategorisering har utgångspunkt i Natos förnödenhetsklassning.49
45 Otzulis & Ozoliņa 2017:98 46 Kane 2001:69
47 George & Bennett 2005:67ff; Esaiasson, Gilljam, Oscarsson, Towns & Wängnerud 2017:104f 48 Esaiasson et al. 2017:104f
10
Val av fall
Studien behandlar fall av reguljära krig mellan två eller flera stater där ena parten invaderar den andre. Studien studerar fall över 200 år med olika konfliktstorlek och geografisk belägenhet. Det första fallet valdes utifrån tid, och utgörs av Finska kriget, 1808-1809. Nästa fall valdes efter konfliktstorlek, världens hittills största offensiv utspelade sig under Andra världskriget, Operation Barbarossa, 1941. På grund av studiens omfattning i storlek begränsas kriget endast till operationen och det första året av konflikten. Utifrån Burys perspektiv bör ett post-fordistiskt fall tas med, därtill kan ett fall med en koalition bredda perspektivet ytterligare. Därav kommer det tredje kriget som studeras vara Irakkriget, 2003-2011, med fokus på den inledande offensiven.
På grund av bristande empiri i källmaterialet har inte den irakiska militärlogistiken kunnat analyseras utifrån analysens frågeställningar. Problematiken identifierades i ett för sent skede för att ett nytt fall skulle kunna inkluderas utifrån tidsaspekten.
Tabell 2: Val av fall
Försvarare Finska kriget, 1808-1809, Sverige
Operation Barbarossa, 1941,
Sovjetunionen Anfallare Finska kriget,
1808-1809, Ryssland
Operation Barbarossa, 1941,
Tyskland
Operation Iraqi Freedom, 2003,
11
Analysverktyg
Tabell 3: Analysverktyg
Analys av påverkansfaktorer:
Miljöns påverkan Hur påverkades försörjningen av miljö, klimat och terräng?
Analys utifrån förnödenhetstyper:
Livsmedel, utrustning, drivmedel och ammunition
Erhålla Tillvägagångsätt Vilka metoder användes för att erhålla lokala resurser? Resurstäthet Hur resurstätt var området?
Bära Underhållsäkerhet Hur var underhållsäkerheten fördelad?
Skicka Teknologi Vilka begränsningar fanns kopplat till teknologi? Industri Hur producerades förnödenheterna?
Lager Hur stor mängd förnödenheter lagerhölls? Lagerhållning Hur lagerhölls förnödenheterna?
Transport Hur transporterades förnödenheterna?
Det visade sig att den tillgängliga empirin gav en ofullständig bild för att kunna besvara analysverktyget fullt ut. Det kan bero på ett bristande tidigare forskningsintresse för logistiska faktorer och genomföranden. För att finna svar på verktyget kan en djupare forskning i förstahandskällor behöva genomföras. I synnerhet framstår den irakiska sidans logistik under Irakkriget i stort outforskad i tillgängligt källmaterial.
I källmaterialet går det att utläsa att Saddams ledarskap skapade en kultur av lögner och passivitet, där alla sa det Saddam ville höra i rädsla för att bli avrättade.50 Saddam var övertygad om att USA inte skulle anfalla.51 Det verkliga hotet ansågs var ifrån Iran och interna krafter. Under Gulfkriget, 1991, bekämpade amerikanarna större delen av den irakiska arméns materiel, och 2002 var den irakisk armén hälften så stor av vad den varit ett decennium tidigare.52 Irak var under en multilateral sanktion från FN sedan 1990, vilket innebar att Irak inte kunde importera några resurser.53 Det ledde till matbrist och ökad korruption i landet.54 Irak försökte hantera det genom jordbruk och matransoner till befolkningen.55 Det återfinns dock ingen information om den militära försörjningen, eller dess logistik.
50 Hosmer 2015:188; Mahnken 2020:91 51 Hosmer 2015:192ff 52 Mahnken 2020:91 53 FN Säkerhetsråd 1990 54 Woertz 2019:103 55 Ibid.:100
12
Källdiskussion
På grund av studiens omfattning i tid kommer den baseras på andrahandskällor, som har granskats utifrån källkritiksprinciperna äkthet, oberoende, samtidighet och tendens.56. Källmaterialet består i huvudsak av böcker och artiklar som blivit publicerade och sakkunnighetsgranskade, där äkthetskriteriet antas ha uppfyllts av utgivande förlag.
För att öka trovärdigheten i källornas oberoende eftersträvas att ställa flera andrahandskällor mot varandra.
På grund av fallens variation i tid kommer samtidigheten att variera. Författaren har beaktat hur källmaterialet har förhållit sig till sitt inhämtade material. För exempelvis Finska kriget finns en spårbarhet till samtida dagboksanteckningar, räkenskaper och brev, som därefter har analyserats av forskare med en distans till händelserna och med ett övergripande perspektiv.
För Finska kriget nyttjas Generalstaben som källa, den skulle kunna ses löpa högre risk för att vara tendentiös. Den är däremot skriven över 80 år efter händelsen. I de delar som nyttjas i studien, avviker inte Generalstaben från den bild som historiker återger, och nyttjas för detaljupplösning av exempelvis vapensystem.
På grund av författarens språkkunskaper begränsas källorna till svensk- och engelskspråkiga källor. Vid analys av källorna föreligger risk för feltolkning av författaren. Då författaren arbetat självständigt har tolkningsproblematiken omhändertagits genom en översiktlig bearbetning av materialet, följt av upprepad detaljbearbetning mellan källor.57 Kodning har skett efter problemrepresentation och problemorsak utifrån analysverktygets frågor. Författaren har tolkat texten utifrån analysverktygets perspektiv och tolkat in både latenta och manifesta budskap.58 Författaren har en förförståelse för militärlogistik utifrån tidigare militärlogistiska studier samt en yrkeserfarenhet av militärlogistisk ledning, planering och genomförande på bataljonsnivå.59
56 Esaiasson et al. 2017:288 57 Ibid.:229ff
58 Ibid.:227 59 Ibid.:228
13
3. Analys
I en text av den här omfattningen är det svårt att ge en representativ bild av respektive konflikt, och risken kan anses hög för att detaljer som är viktiga för konflikten uteblir. För en mer utförlig bild av konflikterna hänvisas till källmaterialet. Det inledande fallet kommer ges något mer utrymme i syfte att ge läsaren en ökad förståelse för analysen.
Finska kriget, 1808-1809
Den 21 februari 1808 gick ryska trupper, utan krigsförklaring, över gränsen mot Finland vid Kymmene älv.60 Det initiala syftet med detta krig var att tvinga in Sverige i Napoleons handelsblockad mot England.61 I mars 1808 förmådde Napoleon Danmark att förklara krig mot Sverige. Det ställde Sverige i ett trefrontskrig, från Danmark i söder, Norge i väst och den invaderande ryssen i öst.
Svenska sidan
Huvuddelen av den finska armén kom att utgöras av indelta soldater.62 De indelta soldaterna skulle idag kunna betraktas som deltidsanställda soldater. De levde i soldattorp som tillhandahölls av så kallade rotebönder. Två eller flera så kallade rotebönder skulle tillsammans hålla en soldat med torp, utrustning och viss lön.
Det ska betonas att Sverige var sena med sina förberedelser av underhållet. Förberedelserna påbörjades knappt en månad innan krigsutbrottet och de magasinsystem som skulle underhålla förbanden kom att fyllas med lokala resurser.63 Således levde den finska armén i stort på lokala resurser via magasinen.
Miljöns påverkan
Vägnätet i Finland var underdimensionerat för arméernas behov, men var relativt väl utbyggt längs kusten och inlandsvägen genom Savolax som förband Kuopio med Uleåborg.64 Geografin utgjordes av ändlösa skogar, sjöar, myrar och i den norra delen bredde älvar ut sig som skar av förbindelserna då flertalet av dessa saknade broar. Vid krigets utbrott låg Finland i stort avskuret
60 Hårdstedt 2006:28 61 Hårdstedt 2002:64 62 Hornborg 1955:24, 266 63 Hårdstedt 2002:87ff 64 Ibid.:70f
14 från den västra rikshalvan på grund av isen i Bottenviken.65 Att angreppet skedde vintertid innebar även bättre bärighet på vägar och sjöar. Vintern innebar även brist på foder och livsmedel. Samt hård kyla, ibland under 30 minusgrader, och kraftigt snödjup som sinkade förbanden.
Finland kunde i samtiden anses som relativt fattigt och hade ett relativt lågt korntal (hur mycket skörd som fås ut av utsädet).66 Därtill förekom missväxt åren innan krigsutbrottet. Det fanns inga direkta överskott på förnödenheter för den enskilda befolkningen och att därtill försörja två arméer skulle bli krävande.
Livsmedel
Soldatens kost utgjordes av bröd (torrt eller mjukt), kokmat (gryn, ärtor och mjöl) och sovel (nötkött, fläsk, fisk och smör).67 Tillredning skedde i tält- eller koklag. Utöver denna proviantering gavs soldaten ättika, svagöl och tobak. Under marsch, i samband med strid, eller andra svåra förhållanden tilldelades soldaten brännvin. Brännvin sågs som ett universalmedel mot sjukdomar, köld och utmattning. Energiinnehållet för den finska arméns genomsnittliga proviantering har beräknats till mellan 3’100 och 3’700 kcal per dygn.68 I undantagsfall, när det var brist på livsmedel, gavs soldaterna brännvin och eller pengar.69 Det är oklart i vilken utsträckning soldaten kunde inköpa egen föda lokalt. Det framstår däremot som att officerare underhölls genom kontanter.
Arméns spannmål kom till 90 procent från lokala resurser.70 Majoriteten av det införda spannmålet kom från Stockholmstrakten. Anskaffningen av de lokala resurserna skedde i största mån genom de lokala myndigheterna.71 Grundregeln var att förnödenheter och tjänster skulle ersättas med kontanter eller kvittenser. I stort sett allt kött var lokalt anskaffat.72 Det går även att utläsa att det anskaffades mer än dubbelt så mycket som behovet under 1808. Däremot led armén brist på kött under 1809. Till skillnad från köttet fördes majoriteten av saltad fisk in. Det skedde däremot endast under andra halvåret av 1808. Tack vara den införda fisken kom
65 Hårdstedt 2006:26ff, 35 66 Hårdstedt 2002:73f 67 Ibid.:103f 68 Ibid.:104f, 111f 69 Ibid.:108ff 70 Ibid.:123ff 71 Ibid.:119f 72 Ibid.:131ff, 176ff
15 även fisk att kraftigt överstiga behovet under andra hälften av 1808. Att armén tillsynes skulle ha ett överskott på kött och fisk betyder däremot inte att så var fallet för förbanden. Eftersom förnödenheterna var magasinsbaserade kom det att medföra att förnödenheterna brändes, delades ut till civilbefolkningen eller föll i ryssarnas händer allteftersom reträtten fortskred.73
Armén försågs med livsmedel genom ett nät av magasin i Finland och Västerbotten, där varje bataljon hämtade sitt behov.74 Magasinen var spridda så att armén kunde operera i flera riktningar. Det förekom även ”flytande” magasin i form av fartyg som följde armén när den befann sig invid kusten. I magasinen lagerhölls spannmål, vilket behövdes malas till mjöl och därefter bakas till bröd.
Mjölmalningen skedde i huvudsak vid civila kvarnar.75 Brödet anskaffades till armén genom tre sätt; införsel, upphandling och utskrivning, samt lokal brödbakning.76 Den största andelen bröd bakades lokalt av stadsbor och bönder. Trots en omfattande bakning i större delen av landet kom det att råda brist på bröd på förbanden då de brödtillgångar som fanns i magasinen inte alltid nådde förbanden.
73 Hårdstedt 2002:125 74 Ibid.:112ff
75 Ibid.:125f 76 Ibid.:126ff
16
Figur 1: Karta över finska arméns proviantmagasin.77
Vid mobilisering fick soldaten initialt leva på de livsmedel den fick med sig från rotarna.78 Delar av de förnödenheter som soldaterna hade med sig vid mobiliseringen samlades in och delades ut efter hand.79 Underhållssäkerheten i den finska armén var fördelad med två dygn på soldaten och två till fyra dygn på kompanitrossen.80
Transportförmågan inom armén kan betraktas som dimensionerad för egen rörlighet.81 Det vill säga att förbanden hade tillräckligt för att framföra sin underhållssäkerhet och deras utrustning, men inte mer. Det fanns inga transportförband utan transporterna fick utgöras av allmogen. Genom så kallad bondskjuts eller kronoskjuts kunde bönderna beordras att
77 Hårdstedt 2002:113 78 Hårdstedt 2006:39 79 Hårdstedt 2002:111 80 Hårdstedt 2006:98 81 Hårdstedt 2002:89ff
17 transportera trupp, materiel eller förnödenheter. Transporterna kungjordes bland annat i kyrkorna av de civila myndigheterna. Transporterna var beroende av vägars beskaffenhet, årstidsväxlingar, och tillgång på hästar och fordon.82 Vintertid kunde isvägar längs kusten och över sjöar nyttjas. Under vår och höst var vägarna svårframkomliga och isen ohållbar.
Kronoskjuts nyttjades till, och mellan, magasinen, däremot fick bataljonerna själva hämta vid magasinen.83 Det gjorde förbanden mer magasinsbundna än om förnödenheterna hade körts ut till dem. På grund av den låga tillgången på foder var armén tvungen att förlita sig på bondhästar, allteftersom den militära trossen minskade ökade dessutom behovet av bondhästar. Ett alternativt till landtransporterna var sjötransporter. Som nämnts ovan nyttjades flytande magasin när sjön var isfri.84 Det nyttjades även för att flytta förnödenheter från egentliga Sverige, och mellan magasin längs kusten i Österbotten. De fartyg som nyttjades kunde lasta motsvarande 215 vagnslaster. I förnödenheter räknat nästan 13 dygn för 10’000 man. Sjötransporter var dock en nationell resurs och krigsledningen i Stockholm uppfattade hoten från väst och söder som större. Således gjorde den strategiska prioriteringen att Finska armén fick i stort förlita sig på landtransporter.
Utrustning
Tidigare tilldelades soldaten uniformspersedlar av kronan och släpklädsel (vardagsklädsel) av rotebönderna.85 Gustaf IV Adolf kom att genomföra flertalet ändringar i uniformssystemet och anskaffningssystemet. Vid krigets utbrott hade dessa ändringar inte hunnit träda fullt i kraft, vilket medförde brist på uniformspersedlar. I det nya systemet skulle de indelta soldaterna själva anskaffa uniformspersedlarna mot en ersättning. De värvda (anställda) soldaterna skulle förses genom passevolans, det vill säga att kompanichefen fick ersättning för att tillhandahålla utrustning.86 Samtliga musköter var av samma kaliber, bajonettförsedda och slätborrade, med undantag för jägarförbanden som hade en kortare och räfflad studsare med mindre kaliber.87
Artilleriet var under pågående reformering vilket innebar en omfattande fordonspark med olika modeller och kalibrar.
82 Hårdstedt 2002:140 83 Ibid.:141ff 84 Ibid.:143ff 85 Generalstaben 1890a:200ff 86 Ibid.:203 87 Ibid.:173ff
18 Drivmedel
Hästar fanns vid kavalleriförbanden, artilleriet för pjäser och ammunition, infanteriets tross, men även i form av officershästar, kurirhästar och förnödenhetstransporter.88 Därtill fanns det bondhästar vid armén. Foder var så pass skrymmande att det var ohållbart att transportera det med landtransporter, och hästarna fick förses med foder eller gräs lokalt.89 Problematiken låg i att draghästarna för transport av foder förbrukade 10 procent av lasten per dygn.90 Fodret hade en direkt påverkan på antalet hästar i armén. Bristen på foder medförde en nedskärning på trossens storlek och hästar såldes eller ackorderades ut till bönderna.
Ammunition
Infanteriets ammunition bestod av krutladdningar och en kula sammansatta i en papperspatron som toppmatades i musköten.91 Soldaten fördelades 70 patroner, varav han bar 30 stycken själv, bataljonens ammunitionsfordon 20 stycken av dem och de återstående 20 patronerna återfanns på brigadens artilleripark.92 Ammunitionen tillverkades på förbandet av artilleriet.
Artilleriets ammunition var fördelade över huvudförråd vid artilleriregementenas huvudstationer samt vid fästningsförråden.93 Kanonerna sköt rundkulor, kartescher (skrotladdningar) eller druvhagel.94 Därtill fanns geschwinda skott som var förpackade laddningar likt patroner. Det medförde att kanonen kunde skjuta åtta gånger under samma tid som en soldat kunde ladda och avfyra ett skott.
88 Hårdstedt 2006:101 89 Hårdstedt 2002:133f 90 Ibid.:143 91 Hårdstedt 2006:33 92 Generalstaben 1890a:179 93 Ibid.:199 94 Hårdstedt 2002:60f
19 Sammanfattning
Ovanstående analys kan sammanfattas med att den svenska sidans försörjning påverkades negativt av isen i Bottenviken som skar av förbindelserna till den västra rikshalvan.
Trots ett magasinsystem erhöll armén i stort alla sina livsmedel snarlikt Clausewitz beskrivning av genom regelbundna rekvisitioner.95 Det berodde på ofullständiga förberedelser där magasinen inte var uppfyllda vid krigsutbrottet. Undantag gällde för fisken som skickades till magasinen. Magasinssystemet medförde att flertalet parametrar från skicka var tvungna att tas hänsyn till, såsom produktion, lagerhållning och transporter. Produktion och transporter utfördes i huvudsak av civilbefolkningen. Lagerhållning skedde i militära magasin. Finland hade relativt låg resurstäthet, vilket medförde brister i försörjningen.
Utrustningen införskaffades i stort av soldaterna själva mot ersättning, alternativt av deras rotebönder, med undantag från de värvda soldaterna, där kompaniet stod för utrustningen. I huvudsak bar armén all materiel. Infanteriets beväpning var ensad till en kaliber vilket underlättade ammunitionsförsörjningen.
Ammunition förvarades i huvudförråd och fästningsförråd, snarlikt det Clausewitz beskriver som försörjning genom magasin.96 Artilleriet hade förmåga att producera ammunition åt infanteriet.
Foder erhölls lokalt från civila myndigheter eller genom att hästarna betade själva.
95 Clausewitz 1991:317f 96 Ibid.:319f
20 Ryska sidan
Miljöns påverkan
Buxhoevden, den ryska sidans befälhavare, fångade deras problem med att försörja sina förband i sitt brev till kejsaren.
”...vi kämpa samtidigt mot tre fiender: mot trupperna, mot de uppviglade bönderna och mot bristen på livsförnödenheter. Den senare beror ej därpå att ingenting skickats från Ryssland, utan på svårigheten att framföra förnödenheterna till de platser, där största behofvet föreligger.” – Buxhoevden, Åbo, 19/7/1808 97
Finlands geografi med djupa skogar, myrar, sjöar och älvar kom att begränsa försörjningens framkomlighet. Under vintern var de smala vägarna genom skogig terräng övertäckt med tjockt lager snö som sänkte marschtakten.98 Det innebar även brist på foder till hästarna. När snön förbyttes till töväder blev de smala vägarna oframkomliga lerdiken. Vid flertalet tillfällen kom försörjningen efter till den grad att anfallet helt avstannade och vapenstillestånd förhandlades.99 Vid dessa tillfällen var förbanden helt beroende av lokala resurser.
Livsmedel
Den ryska arméns försörjningssystem skilde sig från den svenska. Där den ryska provianteringen var mindre. Orsaken var att yrkessoldaterna själva skulle anskaffa delar av födan. Det organiserades genom så kallade arteller.100 Där soldaterna la delar av sin lön till en gemensam kassa som en kommitté kunde köpa livsmedel för lokalt, de delade även krigsbyten. Det förekom även plundring, men var förhållandevis låg för samtidens ryska arméer. Anledningen till det kan vara ledningens mål att behålla Finland och undvika uppror.101 Det förefaller dock som att stölder förekom som en del av anskaffningen av förnödenheter.
Armén hade en större tross än svenskarna och följde förbanden med 10 dygns underhållsäkerhet.102 Det ökade förbandens handlingsfrihet om minskade beroendet av
97 Hårdstedt 2002:147 98 Ibid.:146 99 Ibid.:148f 100 Ibid.:95 101 Ibid.:156f 102 Ibid.:154
21 magasin. Trossen tillsåg att upprätthålla förbindelsen bakåt. Det foderfattiga landet gjorde att armén hade en, i ryska mått, liten tross.
Ryssland upprättade magasin invid gränsen i syfte att kunna försörja det initiala anfallet.103 Därefter upprättades magasin inne i Finland som skulle försörja armén. Förnödenheterna till magasinen kom både från lokala resurser och genom införsel från Ryssland. Längs underhållslinjerna upprättades även nederlagsmagasin, magasin för mellanlagring av förnödenheter under transport. Allteftersom invasionen pågick blev avstånden längre och det blev svårare att få fram förnödenheter. De förband som hade störst brist på förnödenheter var de förband längst norr ut.
Figur 2: Karta över ryska magasin, november 1808.104
Den ryska armén nyttjade lokala myndigheter, likt svenskarna, för transporter, förnödenheter och tjänster.105 De tycks haft möjlighet att krama ut mer ur befolkningen, kanske för ett trovärdigare hot om våld. Rysslands inställning var att resurser skulle köpas mot
103 Hårdstedt 2002:150ff 104 Ibid.:153
22 ersättning, och även skador och stölder skulle ersättas. I verkligheten tycks ersättningarna dock ha dröjt eller helt uteblivit. Syftet var att stävja befolkningens upprorsvilja.
Transporterna utgjordes till huvuddel av bondskjutsar.106 Det förefaller dock som den ryska armén var mindre beroende av den för sitt dagliga underhåll eftersom trossen var betydligt större än svenskarnas.107 Liksom för svenskarna var sjöfarten det effektivaste transportsättet för ryssarna. Under den senare delen av kriget, när svenskar förlorat sjöherravälde och Ryssland övertagit skärgårdsflottan i Sveaborg, kunde sjöfart nyttjas för underhåll längs Finlands södra kust. Det förekom däremot inget systematiskt underhåll sjövägen.
Utrustning
Ryssarna hade liknande utrustning som svenskarna.108 Det ryska artilleriet var tyngre än det svenska och nyttjade ofta 12-pundiga kanoner. Artilleriet hade högt anseende och dess materiel var i gott skick.109
Vid kapitulationen av Sveaborg kom Ryssland över 2’033 artilleripjäser, 8’680 handeldvapen, ammunitions- och livsmedelsförråd, samt en stor del av skärgårdsflottan, 110 fartyg.110 Hur kanonerna och vapnen kom att användas är oklart, men skärgårdsflottan kom att spela en betydande roll i striderna om sjöherraväldet.111
Drivmedel
Foder var bristfälligt även för ryssarna. Därtill hade svenskarna redan förbrukat resurser på samma yta. Den initiala idén var att föra in foder från Ryssland.112 Buxhoevden ansåg dock att det skulle bli en omöjlighet att försörja en sådan transport, samt kunna införskaffa tillräcklig mängd hästar och fordon.
106 Hårdstedt 2002:94 107 Ibid.:158f 108 Hårdstedt 2006:40 109 Generalstaben 1890b:45 110 Lundin 2008:34 111 Norman 2012:187ff 112 Hårdstedt 2002:150
23 Ammunition
Ammunitionen fördes på regementstrossarna tillsammans med livsmedelfordon, tältkärror och sjukvårdsvagnar.113 Underhållssäkerheten var fördelad 40 patroner på soldaten och ytterligare 35 patroner per man medfördes på regementstrossen.
Vid kapitulationen av Svartholm och Sveaborg kom ryssen över svenska ammunitionsförråd. Vid Sveaborg kom 3’000 tunnor krut, samt 340’000 kulor, bomber och granater, i ryssarnas händer.114 Hur dessa nyttjades efter fästningarnas fall är oklart.
Sammanfattning
Vägnätet var underdimensionerat för arméns behov och tillsammans med geografin begränsades försörjningen. Snö och regn gjorde vägarna svårframkomliga. Begränsningarna medförde att förbanden ibland blev helt avskurna från sina bakre underhållskällor och var tvungna att förlita sig på burna och lokala resurser. Därtill ökade avståndet till de bakre underhållskällorna vilket medförde en osäkrare förbindelse.
Den ryska armén försörjdes genom en kombination av att erhålla lokala resurser där förband själva tillförskaffade sig resurser, och resurser som skickades fram. Delar av resurserna skickades från Ryssland och andra kom att drivas in genom regelbunden rekvisition via lokala myndigheter.115 Förbanden hade en underhållssäkerhet på 10 dygn, vilket var större än den svenska och innebar att den var mindre känslig för avbrott i underhållet. Den ryska armén bar liknande utrustning som svenskarna. Men kom därtill att erhålla utrustning och vapenmateriel från svenskarna allt eftersom offensiven framskred. Ammunition bars på regementstrossarna. Det är oklart i hur stor utsträckning ny ammunition skickades fram från Ryssland, men armén erhöll ammunition från den svenska arméns förråd. Fodret erhölls lokalt genom de lokala myndigheterna eller genom att hästarna betade själva.
113 Generalstaben 1890b:39f 114 Lundin 2008:34
24
Operation Barbarossa, 1941
Den 22 juni 1941 inleds världens, hittills, största militära offensiv. Offensiven innefattade närmare 3,5 miljoner tyska soldater och än fler sovjetiska.116 I relation till Napoleons ”stora” fälttåg i Ryssland, med dryga 700’000 man, kan kanske omfattningen av offensiven lättare förstås. På grund av dess omfattning kommer endast den inledande offensiven (Barbarossa) av det rysk-tyska kriget, 1941-1945, att behandlas. Där fokus läggs på de två största aktörerna – Tyskland och Sovjetunionen.
Tyska sidan Miljöns påverkan
Den sovjetiska infrastrukturen hade en annan järnvägsstandard än Tyskland.117 Anfallet skedde från den rysk-polska gränsen, och under ockupationen av Polen hade järnvägen skadats omfattande.118 Tyskland påbörjade därför utbyggnad och reparation av den polska järnvägen redan under hösten 1940 för att kunna försörja offensiven.119 Problematiken med skillnad i järnvägstandard omhändertogs genom att nyttja beslagtagna sovjetiska tåg, och genom att bygga om järnvägen. Ett vitalt misstag i reparationen av järnvägen var att inte ta hänsyn till järnvägens stödfunktioner. Övergripligt räknat hade järnvägen förmåga att försörja motsvarande 33 av 144 armédivisioner på grund av underdimensionering och friktioner kopplat till järnvägens infrastruktur.120
Vägarna började försämras redan tredje dagen på kampanjen, och de mindre vägarna förvandlades snart till sankmarker.121 Under hösten kom kraftig nederbörd att förstöra vägarna till den grad att förbanden tillfälligt blev helt av skurna från sitt underhåll.122 I oktober blev förbanden fast i tre veckor på grund av att regnet och trafiken hade förstört vägarna, och förbanden fick leva helt på lokala resurser.123 Flera förband var fast in i november tills kärlen gjorde vägarna färdbara.124 Dock föll temperaturen så lågt att fordon inte startade. De tyska
116 Van Creveld 2004:149 117 Davie 2017:324 118 Van Creveld 2004:146 119 Ibid.:153 120 Ibid.:152 121 Ibid.:155 122 Ibid.:162f 123 Ibid.:171f 124 Ibid.:165f
25 järnvägsloken var byggda med utanpåliggande vattenledningar, vilket fick ledningarna att frysa och spricka, och nästan alla tyska lok slogs ut.125
Livsmedel
Maten inhämtades i de bakre delarna av förbanden.126 De tyska arméerna levde på lokala resurser, där de tillförskaffade sig mat genom plundring på en medveten bekostnad av civilbefolkningen.127 Det visade sig finnas få livsmedelsmagasin och livsmedelslager att ta över, eftersom Sovjet nyttjade rörliga lager på tåg och fordon.128 När förbanden hade förbindelse med järnvägen kunde de även få rationer den vägen.129 Det framstår som att i vilken utsträckning som soldaten fick leva på lokala resurser varierade med avståndet till underhållskällor, samt att behovet av lokala resurser ökade allteftersom offensiven framskred.130
Ett strategiskt mål för Hitler var att ockupera Ukraina och få kontroll över livsmedelsproduktionen i dessa bördiga områden.131 Ambitionen var att skicka tillbaka 7’000’000 ton spannmål till Tyskland.132 Tyskland klarade den stramande tillgången på föda genom att ta från andra delar av Europa.133 Det genomsnittliga kaloriintaget i Tyskland mellan 1939 och 1945 visar på att barnen åt mer under kriget än deras behov.
Utrustning
Den tyska produktionen av krigsmateriel kunde inte matcha efterfrågan.134 Bara sju av trettio vitala råmaterial för försvarsindustrin var tillgängliga i tillräckliga kvantiteter.135 Den relativt höga tekniska nivån gjorde att materielen var svårare att massproducera.136 Redan innan offensivens början hade Tyskland brist på fordon, bland annat på grund av en svag
125 Van Creveld 2004:173, 177 126 Davie 2017:344
127 Van Creveld 2004:167; Stahel 2009:134; Bergström 2016:34f 128 Van Creveld 2004:158
129 Ibid.:152 130 Ibid.:171 131 Ibid.:149
132 Goldman & Filtzer 2015:5 133 Ibid.:28ff
134 Stahel 2009:52f 135 Ibid.:70 136 Ibid.:105
26 fordonsindustri och bristande tillgång på råmaterial.137 Fordonsbristen ledde till att Tyskland omhändertog stora mängder fordon från det ockuperade Frankrike. Vissa divisioner bestod till 40 procent av fransk materiel.138 Den breda variationen av materiel medförde försörjningsproblem kopplat till reservdelar. Vägarnas dåliga beskaffenhet och bristen på underhåll och reservdelar orsakade stora förluster.139 En månad in i offensiven hade en tredjedel av Armégrupp mitts lastbilar förlorats.140 Ett stort problem var att reperationsresurserna fortfarande var kvar i Polen och Tyskland.
De förband som inte tillfördes vinterutrustning i tid tillförskaffade sig vinterutrustning lokalt genom plundring av civilbefolkningen eller genom krigsbyte från Röda armén.141
Drivmedel
I syfte att göra frontförbanden oberoende av drivmedelsförsörjning i det inledande skedet fylldes de anfallande förbanden upp maximalt och försågs därtill med lika mycket till drivmedel i dunkar.142 Vilket skulle ge dem en operativ räckvidd på drygt 500 km. De dåliga vägarna medförde att fordonen fick köras hårdare och förbrukningen av drivmedel ökade.143 Avståndet bör ställas i relation till avståndet till slutmålen, vilket låg upp till 145 mil bort.144 Det medförde att förband kom att bli stillastående på grund av drivmedelsbrist. Panzergruppe 4 körde slut på sitt drivmedel redan den 26 juni, efter en 320 km förflyttning på fem dagar.145 Därtill bör tilläggas att det tyska reservlagret på drivmedel vid offensivens början var en till tre månader normalförbrukning.146 Tyskland försågs med olja från Rumänien, men för att kunna fortsätta offensiven var de beroende av sovjetiskt drivmedel.147 Dock hade tyskt och sovjetiskt drivmedel olika oktantal, vilket innebar att tyskarna var tvungna att tillföra bensen för att kunna
137 Van Creveld 2004:144,147 138 Ibid.:145 139 Hartmann 2013:49 140 Van Creveld 2004:155 141 Bergström 2016:245 142 Van Creveld 2004:152f 143 Ibid.:157 144 Ibid.:149f 145 Ibid.:159 146 Ibid.:150 147 Stahel 2009:42
27 nyttja drivmedlet. Samma problematik fanns med sovjetiskt kol till järnvägsloken, vilket behövdes blandas med tyskt kol eller bensin.148
Det återfinns ett samband mellan anfall och försvar på taktisk nivå och förbrukningen av drivmedel och ammunition.149 Vid försvar tenderade tyskarna att ta en relativt statisk karaktär vilket ledde till låg förbrukning av drivmedel och hög förbrukning av ammunition. Samtidigt som anfallen karaktäriserades av hög rörlighet över långa sträckor som innebar hög förbrukning av drivmedel, med förhållandevis låg ammunitionsåtgång.
Ammunition
Den planerade mängden ammunition var inte baserad på behovsskattning utan på hur mycket de kunde bära med sig.150 Det innebar att de istället för att beräkna ett behov utifrån ett års strid, beslöt sig för att de kunde vinna på en månad. Den tyska ledningen valde att se de tidigare beräkningarna som överdrivet försiktiga, snarare än att anpassa målen efter tillgängliga resurser. I praktiken innebar det en ammunitionsbrist över tid även om enheterna sällan var helt slut på ammunition.151 Ammunitionen bedömdes räcka i 20 dagar.152 Den tyska armén hade direktiv att anskaffa resurser lokalt, däribland även ammunition.153 Det är oklart i vilken utsträckning tyskarna de facto kom över användbar ammunition för deras vapensystem.
Bristen på ammunition, och den underdimensionerade underhållslinjen, innebar att tyskarna hade ett bristande artilleriunderstöd.154 Särskilt pansarbrytande ammunition till pansarvärnssystemen var bristfällig.
148 Van Creveld 2004:157f 149 Ibid.:167f 150 Ibid.:151 151 Ibid.:159, 161ff 152 Stahel 2009:53 153 Ibid.:134 154 Ibid.:119
28 Sammanfattning
På grund av skillnad i järnvägsstandard och dålig kvalité på vägnätet begränsades försörjningen från Tyskland. Vägarna försämrades till den grad att förbanden fastande och blev helt avskurna från sina bakre underhållskällor.
Förbandens uppträdande, med anfall in på djupet, tillsammans med ett kontinuerligt ökande avstånd till bakre underhållskällor medförde att förbanden inte kunde förlita sig på skickade resurser. Livsmedel erhölls från lokala resurser genom plundring av civilbefolkningen. Resurstätheten minskade allt eftersom Sovjet lyckades avtransportera resurser och industri. I Ukraina kom tyskarna över bördiga och resurstäta områden. Utrustning skickades fram från industri i Tyskland samt i viss utsträckning erhållen industri i ockupationsområdet. Den tyska produktionen var begränsad av råvarubrist. Transporterna var begränsade av järnvägens bristande kapacitet. Stora delar av den burna utrustningen var tidigare erhållen fransk materiel. Viss materiel kunde erhållas från Sovjet, däribland vinterutrustning. Drivmedel var i huvudsak buren, med dubbelt så stor underhållssäkerhet som tidigare. Tyskland hade lågt reservlager av drivmedel att skicka fram. Resterande drivmedel behövde erhållas lokalt. Ammunitionen bars och bedömdes räcka i 20 dagar. Därefter fick förbanden förlita sig på erhållna resurser, till dess att ny ammunition tillverkats och skickats från Tyskland.
29 Sovjetiska sidan
Det bör belysas att Stalins ledarskap inför och under operationen hade en negativ inverkan på Röda armén. Han hade dränerat armén på kompetens genom avrättningar, avsättningar och fängslande av fritänkande officerare.155 Det hade skapat en passiv men trogen krigsmakt. Stalin förnekade att Tyskland skulle anfalla ända till offensivens början.156 Tillsammans medförde det att inga större förberedelser genomfördes, då Stalin trodde det kunde provocera tyskarna. Det förekom till och med aktiva åtgärder för att återställa förberedelser som påbörjats ett par dagar innan offensivens inledning, såsom avmaskering, avbryta evakuering, och central fredslagring av ammunition i garnisonerna.
Miljöns påverkan
Klimatet hade i stort sett samma inverkan på Röda armén som på tyskarna. Men Sovjet hade erfarenhet av att frakta gods längs landets vägar och järnvägar. Exempelvis hade de sovjetiska loken sina vattenledningar på insidan, vilket gjorde att de klarade av kylan.157 Sovjet nyttjade även ingenjörsförband för att konstruera och reparera vägar så att de var färdbara även under regns- och vintersäsong.158
Livsmedel
Inom en månad från att invasionen inledes deklarerade Sovjet att det var ”totalt krig” och staten tog kontroll över all livsmedelsproduktion och livsmedelskonsumtion.159 Ransoneringen av livsmedel prioriterades hierarkiskt utifrån gruppers betydelse för nationens försvar. Soldaterna vid fronten fick mer mat än civila i det bakre området. Arbetare i försvarsviktig industri var prioriterade före andra arbetare. Betraktas kvoten mellan biologiskt behov utifrån arbete och tilldelad ranson går det att utläsa att chefer på forsvarsviktig industri kunde äta mer än de förbrukade, samtidigt som övriga grupper fick för lite näring.160 Sämst hade äldre barn (12-13 år), och äldre vuxna som inte arbetade, de fick endast 25 procent av sitt behov. De flesta lyckades tillförskaffa sig livsmedel utanför ransoneringen, exempelvis genom egen odling, dock inte i tillräcklig mängd.161 Potatis i synnerhet var en viktig del i befolkningens kost.
155 Bergström 2016:37 156 Ibid.:46, 49–51 157 Van Creveld 2004:173 158 Davie 2020:583, 587
159 Goldman & Filtzer 2015:2, 12 160 Ibid.:14ff
30 Omkring 70 procent av allt livsmedel i konfliktzonen förstördes eller förlorades till tyskarna.162 Spannmålskonsumtionen kom att halveras från 1940 till 1942. Livsmedelsindustrin kunde delvis räddas genom att omlokaliseras till säkrare områden, dock kom mycket av dess materiel och fordon att överlåtas till försvarsindustrin med lägre produktivitet som följd.
Arméerna livnärdes genom ransonering av lokala resurser.163 Arméerna hade monopol på livsmedel i den region de befann sig i och ansvarade även för att civilbefolkningen fick sin ransonering.
Förbanden försågs med förnödenheter genom Röda arméns transportorganisation, vilken baserades på järnvägstransporter fram till en främre armédepå, omkring 75 km från fronten, därefter transporterades den fram med lastbilar, sista biten transporterades den med trupp eller hästar.164 När armén bröt igenom fiendens linje, fortsatte de in på djupet, omkring 150 km, under den tiden fick de förlita sig på de förnödenheter de bar på själva i form av livsmedel, drivmedel och ammunition.165
Utrustning
Sovjet förlorade 2’000 av deras 24’200 lok till tyskarna, och omkring 40 procent av järnvägsnätet.166 Det vill säga att de hade dryga 92 procent av transportkapaciteten, på 60 procent av järnvägsnätet.
På grund av att inga förberedelser genomfördes kom stora mängder materiel att förloras i inledningsskedet.167
Den sovjetiska stridsvagnsparken i inledningsskedet bestod i stor del av gamla stridsvagnar med varierande reparationsbehov och brist på reservdelar och ammunition.168 Sovjet lyckades flytta stora delar av sin produktion till Volgaregionen, Sibirien och Centralasien, utom räckhåll för tyskarna.169 Två tredjedelar av de stridsvagnar som producerades var av T-34 och KV-1 klass, dessa var deras, då, främsta stridsvagnar. KV-vagnen hade så pass tjockt pansar att både
162 Goldman & Filtzer 2015:49 163 Ibid.:156 164 Davie 2020:582ff 165 Ibid.:585 166 Davie 2017:337 167 Bergström 2016:54ff 168 Stahel 2009:227 169 Ibid.:227f
31 Panzer IV och 88mm AA-kanoner var i stort sett verkanslösa.170 I juli och augusti 1941 producerade Sovjet 27 nya arméer.171 Den sovjetiska försvarsproduktionen ökade under 1941 till 159 procent av 1940s produktion, och 1942 bestod en av motsvarande 367 procent av 1940.172 Den sovjetiska utrustningen var enklare och mer robust, vilket gjorde den enklare att massproducera, mer driftsäker, och mer pålitlig i det karga klimatet.173
Drivmedel
Oljeproduktionen gick upp något under 1941, men kom därefter att dala kraftigt de följande åren.174 Drivmedel och foder levererades fram via järnvägssystem fram till en främre armédepå, där lastbilstransporter tog över.175 Depån utgjorde ett upplag för armén och fanns omkring 75 km bakom fronten. När fronten flyttades framåt kunde avståndet till järnvägen öka vilket resulterade i att färre förnödenheter kunde transporteras fram på samma tid, det vill säga att kapaciteten nedgick.176
Ammunition
Ammunitionstillverkningen ökade under 1941, i synnerhet granatproduktionen som i stort fördubblades.177 Under 1942 kom granatproduktionen att vara tre gånger större än 1940. Ammunitionstransporterna omhändertogs på samma vis som livsmedel och drivmedel.178
170 Stahel 2009:166; Bergström 2016:94ff 171 Stahel 2009:226 172 Harrison 1996:81 173 Stahel 2009:300 174 Harrison 1996:68 175 Davie 2020:582ff 176 Ibid.:588, 592 177 Harrison 1996:68 178 Davie 2020:582ff
32 Sammanfattning
På grund av att några krigsförberedelser ej fick genomföras kom försörjningen att förlora sin framförhållning, vilket innebar mindre tid för evakuering av industri och resurser. Det medförde större resursförluster.
Det framstår som att den sovjetiska sidan hanterade miljöns friktioner bättre än den tyska. De sovjetiska arméerna levde på lokalt erhållna resurser genom ett ransoneringssystem. Arméerna var ansvariga för att även civilbefolkningen fick sina ransoner. Livsmedel skickades fram via järnvägssystemet, och därefter med landsvägstransporter. När förbanden bröt igenom fiendens linje och anföll in på djupet fick de förlita sig på burna förnödenheter. Sovjet lyckades flytta stora delar av industrin till de bakre områden och öka försvarsindustrin kraftigt. Materielen skickades fram med järnväg och kraftsamlades dit de ville ha framgång. Ammunition, drivmedel och foder skickades fram via järnvägssystemet, och sedan med lastbilstransporter. Vid anfall in på djupet fick förbanden förlita sig på burna förnödenheter.
33
Operation Iraqi Freedom, 2003
På grund av krigets längd och växling i karaktär till en mer irreguljär karaktär kommer endast den första delen, invasionen, att behandlas.
Koalitionsstyrkornas sida
Sidan innefattades av Australien, Italien, Polen, Spanien, Storbritannien och USA.179 Grunden i försörjningen var Distrubution Bases Logistics (DBL), vilket innebär ett kontinuerligt flöde av förnödenheter i mindre kvantiteter.180 Till skillnad från Gulfkriget, ett decennium tidigare, som baserades på större upplag nära gränsen. Koalitionen lyckades i stort att försörja operationen genom DBL.181 Den strategiska försörjningen till Kuwait skedde med flyg eller fartyg.182 Nedan presenteras flertalet brister, det ska dock belysas att de inte påverkade operationens utfall.
Miljöns påverkan
Bara några dagar in i markoperationen drabbades förbanden av en sandstorm som isolerade förbanden från underhållet i två till tre dagar.183 På grund av DBL, och den låga underhållssäkerheten, kunde detta avbrott knappt hanteras.
Underrättelseläget om infrastrukturen visade sig felaktig.184 Utifrån flygbilder hade antaganden gjorts om vägarnas bärighet, men huvudunderhållslinjen visade sig vara i dåligt skick. Det dåliga vägnätet medförde att ledtiderna blev längre, och därmed minskade mängden förnödenheter som kunde transporteras fram.
179 Holden 2012:301
180 Peltz, Halliday, Robbins & Girardini 2005:xif 181 Peltz et al. 2015:344f
182 Ibid.:365
183 Peltz, Halliday, et al. 2005:xiii 184 Ibid.:24f
34
Figur 3: Karta över anfallsområde.185
Betraktas det irakiska vägnätet syns att de största vägarna var gynnsamt dragna i offensivens riktning.
Livsmedel
Förbanden levde på Meal Ready to Eat (MRE), det vill säga rationer som i stort sett bara behöver värmas eller tillföras vatten.186 Dessa skickades till Kuwait, där upp till tre dygn lagerhölls. De stridande förbanden hade en planerad underhållsäkerhet av mat och vatten på fem dygn, och de bakre logistikförbanden höll ytterligare upp till två dygn per instans.187
Vatten skeppades in, alternativt köptes lokalt, och i Kuwait lagerhölls fyra till femton dygn.188 I viss utsträckning kom även vattenrening genom osmos att nyttjas för att återfylla
185 Pirnie et al. 2015:62
186 Peltz, Halliday, et al. 2005:xvii, 35 187 Ibid.:30, 33
