Faktorerna “förändring i ledning”, “belåningsgrad” och ”resultatutjämning” används i denna studie som proxy som avser fånga opportunistiska incitament hos företagsledare vid nedskriv-ning av goodwill i den svenska kontexten.
“Belåningsgrad” prediceras inte i en specifik riktningskoefficient eftersom det föreligger in-konsekventa resultat från tidigare forskning avseende belåningsgraden påverkan på nedskriv-ning av goodwill. Det föreligger två olika resonemang inom litteraturen för graden av belånedskriv-ning hos företag som eventuellt kan påverka nedskrivning av goodwill. Watts och Zimmerman (1990) hävdar enligt skuldsättningshypotesen att företag som uppvisar hög belåningsgrad ten-derar att välja redovisningsval som förbättrar företagets resultat. Detta resonemang redogörs av
46 att ju högre skuldsättning ett företag har desto närmare kommer företaget till begränsningar i skuldförbindelser (Kalay, 1982). Företag med större begränsningar av skuldförbindelser kan leda till att företagen överträder skuldförbindelser som resulterar i ökade kostnader. Skuldför-bindelser betraktas som en försäkring för kreditgivare där kredittagaren måste avstå från att utföra vissa särskilda åtgärder eller uppfylla vissa kriterier som begränsar företagsledarnas handlingsutrymme att exempelvis betala för höga utdelningar och substituera tillgångar med låg risk till hög risk (Deegan, 2013). Skuldsättningsgraden kan således vid höga nivåer leda till ökade kostnader från teknisk fallissemang för företag i form av högre utlåningsräntor, utmät-ning och begränsutmät-ningar för företagsledarnas handlingsutrymme. Under dessa förhållanden ten-derar företagsledare att under diskretionen som medföljer av redovisningsprinciper välja redo-visningsmetoder som ökar inkomsterna för att reducera risken för teknisk fallissemang och begränsningar av skuldförbindelser. I den anglosaxiska kontexten påvisade Riedl (2004) och Zang (2008) ett negativt och signifikant samband mellan företagens belåningsgrad och ned-skrivning av goodwill. Resultatet ligger i linje med Watts och Zimmerman (1990) skuldsätt-ningshypotes om att företagsledare tenderar att välja redovisningsmetoder som maximerar re-sultatet vid hög belåningsgrad. Detta sker i form av att företagsledare är mer benägna av att överestimera återvinningsvärdet av kassagenererande enheter för att begränsa kostnader som uppstår vid nedskrivning av goodwill.
Det alternativa resonemanget avseende belåningsgraden utgår från att tillgångarna hos företag med hög belåning tenderar att vara under granskning av kreditgivare. Granskningen fungerar som en disciplinerande åtgärd för att motverka att opportunistiska incitament förekommer hos företagsledare och som kräver att företagen aktualiserar befintliga nedskrivningar som ska åter-spegla företagets underliggande prestation (Elliot och Shaw, 1988; Strong och Meyer, 1987; Zucca och Campbell, 1992). I linje med Avallone och Quagli (2015) visade belåningsgraden ett positivt och icke-signifikant samband med nedskrivning av goodwill. Det positiva samban-det innebär att företag med hög belåningsgrad i Sverige möjligtvis kan vara under granskning av kreditgivare för att motverka att opportunistiska incitament förekommer hos företagsledare och som kräver att företagen aktualiserar befintliga nedskrivningar för att återspegla företagets underliggande prestation. Till skillnad från Riedl (2004) och Zang (2008) som påvisade att högt belånade företag tenderar att agera opportunistiskt genom att begränsa nedskrivning av good-will i den anglosaxiska kontexten. Dessa inkonsekventa resultat kan möjligtvis förklaras av att det föreligger olika kreditinstitutionella traditioner för disciplinerande åtgärder av företag med hög belåningsgrad i den anglosaxiska- och kontinentaleuropeiska kontexten. Dock kan det inte
47 dras en fullständig slutsats om belåningsgraden och dess påverkan på nedskrivning av goodwill i den svenska kontexten eftersom det inte föreligger statistisk signifikans (0,173).
Förändring i ledning avser fånga opportunistiska incitament som eventuellt kan förekomma genom tillämpning av big bath. Faktorn begränsas endast till förändring av den verkställande direktören eftersom den verkställande direktören har en större benägenhet av opportunistiska incitament att aktualisera eller underlåta att utföra nedskrivningar av goodwill som är beroende på till vilken grad de varit delaktiga i förvärvsbeslutet. Resultatet visade ett positivt och signi-fikant samband mellan positionsbyte av den verkställande direktören och nedskrivning av good-will som ligger i linje med tidigare forskningsresultat i den anglosaxiska kontexten (Abugha-zaleh et al., 2011; Francis et al., 1996; Riedl, 2004; Zang, 2008), i motsats till den kontinentaleuropeiska forskningen som visade ett negativt och icke-signifikant samband (Aval-lone och Quagli, 2015). Det tyder att företagsledare i Sverige använder diskretion som medföl-jer av IAS 36 och tillämpar big bath vid förändring av den verkställande direktören för att för-sämra periodens resultat med det bakomliggande målet att kunna göra ett bättre resultat under nästa period, där den nya företagsledningen aktualiserar goodwillnedskrivningar redan första året för att koppla dem till den företrädande företagsledningen.
Enligt Jensen och Meckling (1979) utgör ett företags ägare och företagets ledning ett principal och agent förhållande där principalen ger uppdrag eller anställer agenter och på detta sätt be-myndigar dem att arbeta i principalens intresse. Resultatet stämmer överens med det grundläg-gande antagrundläg-gandet inom den positiva redovisningsteorin om att individer strävar efter att maxi-mera sin egennytta som i detta fall inbegriper företagsledarnas opportunistiska incitament som inte överensstämmer med principalens intresse (Deegan, 2013). Dessa motstridiga intressen ger upphov till ökade agentkostnader i form av exempelvis ökad övervakning över företagsledare eller genom att upprätta incitament för att företagsledaren ska agera i principalens intresse. Redovisningsinformation spelar en kritisk roll vid kontraktering då användningen av redovis-ningsinformation reducerar kontraktskostnader. Enligt Watts och Zimmerman (1990) är redo-visningsinformation inte effektiv om företagsledare har möjlighet att under diskretion engagera sig i resultatmanipulering i den rapporterade redovisningsinformationen. Tillämpningen av big bath ger således även upphov till reducerad effektivitet av kontraktering då företagsledare under diskretionen tillämpar opportunistiska redovisningsval som inte återspeglar företagets reala un-derliggande prestation. Det finns dock implikationer med att fullständigt kunna dra slutsatsen
48 om att företagsledare använder diskretionen som medföljer av IAS 36 för att agera opportun-istiskt. Nyrekryterade företagsledare kan även använda diskretionen för att rapportera intern och privat information avseende den underliggande ekonomiska prestationen av företaget (Kir-schenheiter och Melumad, 2002), där befintliga nedskrivningar aktualiseras som ska reflektera den reala underliggande prestationen av företagets kassagenererande enheter. Resultatet kan således endast påvisa indikationer om att företagsledare i Sverige agerar opportunistiskt genom att tillämpa big bath vid förändring av ledning.
Resultatutjämning avser fånga företagsledningens avsiktliga åtgärder för att försämra resultatet under perioder där resultat är högre än det förväntade. Kirschenheiter och Melumad (2002) menar att företagsledare kan ha incitament att jämna ut resultatet för att erhålla ett resultat som närmare stämmer överens med det förväntade resultatet och således uppnå högre kvalitet av intäkter. Motivet till att rapportera jämnare intäkter har sin grund i förfarandet av att rapportera högre kvalitet leder till högre förtroende till stabila årliga resultat som ger upphov till maxime-ring av företagets värde. Företag som uppvisar högre intäkter än förväntat förväntas därmed rapportera lägre resultat genom att under diskretionen aktualisera nedskrivning av goodwill för att uppnå en jämviktsrapportering. Studiens resultat visar ett positivt och signifikant samband som ligger i linje med tidigare forskningsresultat (Abughazaleh et al. 2011; Giner och Pardo, 2015), i kontrast till Francis et al. (1996) och Riedl (2004) som visade ett negativt och icke-signifikant samband. Resultat tyder att företagsledare i Sverige agerar opportunistiskt och ma-nipulerar resultatet genom att skriva ner goodwill vid högre resultat än förväntat för att uppnå högre kvalitet av intäkter som eventuellt resulterar i högre värdering av företaget. Resultatet kan betraktas som ett empiriskt komplement till Dichev et al. (2013) som studerar företagsle-darnas subjektiva uppfattningar om resultatmanipulering genom resultatutjämning och finner att företagsledare i den anglosaxiska kontexten uppskattar att tjugo procent av företagsledarna agerar resultatmanipulativt för att erhålla kvalitetsintäkter. Tidigare forskningsresultat visar att det förekommer resultatutjämning i den anglosaxiska- och kontinentaleuropeiska kontexten, studiens empiriska belägg visar att resultatmanipulering genom resultatutjämning även före-kommer i den svenska kontexten.
49
6 Slutsats
I följande kapitel redogörs studiens problemformulering avseende nedskrivningsprövningar och diskretionen som medföljer av IAS 36 mot tidigare systematiska avskrivningar av goodwill. Utifrån det empiriska resultatet och diskussionen presenteras studiens teoretiska bidrag och slutsats. Avslutningsvis föreslås framtida forskning om goodwillnedskrivning inom redovis-ningslitteraturen.
Förändringen av tidigare redovisningsprinciper som ersatte en väletablerad redovisningspraxis avseende goodwill, där man frångick från systematiska avskrivningar till årliga nedskrivnings-prövningar, har varit och är föremål för debatt i redovisningslitteraturen, standardreglerande sammanhang, hos forskare, utövare och normgivare. Tillämpningen av årliga nedskrivnings-prövningar motiveras av oförmågan att prognostisera och värdera den ekonomiska livslängden av goodwill genom systematiska avskrivningar, som ifrågasätter avskrivningens värderelevans av tillgången. IASB menar att systemet med nedskrivningar bättre återspeglar den underlig-gande prestationen och värdet av goodwill hos företaget än systematiska avskrivningar och ska ge upphov till ökad jämförbarhet, transparens, ansvarsskyldighet och ekonomisk effektivitet som medför ett ökat förtroende hos användarna av de finansiella rapporterna. Samtidigt menar kritiker att den nya redovisningsprincipen med nedskrivningsprövningar ger upphov till hand-lingsfrihet hos företagsledare i och med diskretionen som medföljer av IAS 36 (Massoud och Raiborn, 2003; Watts, 2003) där prognostisering och beräkning av tillgången baseras på före-tagsledarnas subjektiva bedömningar och tolkningar av framtida kassaflöde inom ramen för nedskrivning av goodwill. Tidigare forskning i den anglosaxiska- och kontinentaleuropeiska kontexten indikerar att det nya reglementet givit upphov till att det kan förekomma opportun-istiskt beteende hos företagsledare genom att agera resultatmanipulativt under diskretionen som medföljer av IAS 36 och SFAS 142. Den tidigare forskningen har dock visat inkonsekventa forskningsresultat avseende förekomsten av opportunistiska incitament hos företagsledare och företagsspecifika ekonomiska faktorer som ligger till grund för nedskrivning av goodwill. Det är därmed oklart om vilka företagsspecifika ekonomiska faktorer som företagsledare beaktar vid nedskrivning samt om det förekommer opportunistiskt beteende följt av IAS 36 i den svenska kontexten.
Baserat på den slutgiltiga målpopulationen av 1090 svensk-listade företagsobservationer för perioden 2014–2018 undersöktes företagsspecifika ekonomiska karakteristika och
50 företagsledarnas opportunistiska incitament vid beslut om aktualisering av goodwillnedskriv-ning. Efter att ha kontrollerat för underliggande företagsspecifika karakteristika tyder det em-piriska resultatet att företagsledare i Sverige utövar diskretion som medföljer av IAS 36 genom att agera resultatmanipulativt. Resultatet indikerar att företagsledare tenderar att skriva ner goodwill när det skett ett positionsbyte av den verkställande direktören. Resultatet tyder även att företagsledare föredrar att aktualisera nedskrivning av goodwill när företagets intäkter är högre än förväntat för att erhålla stabila resultat som eventuellt resulterar i ett ökat företags-värde. Dock visar det sig att företagsledare hos högt belånade företag inte agerar opportunistiskt genom att begränsa nedskrivningar för att reducera sannolikheten för teknisk fallissemang och begränsningar för skuldförbindelser. En möjlig förklaring till detta förfarande skulle kunna ligga i en allt högre grad av övervakning hos högt belånade företag där svenska kreditinstitut-ioner tillämpar disciplinerande åtgärder för att motverka opportunistiskt beteende.
Avseende företagsspecifika karakteristika visade resultatet att storleken av goodwill i företa-gens räkenskaper inte är bestämmande vid beslut om nedskrivning av goodwill, det är konse-kvent med de begränsade nedskrivningarna och kontinuerligt ökade goodwillbelopp i Sverige. Resultatet tyder även att företagsledare i Sverige inte i lika stor utsträckning, som tidigare forsk-ning i anglosaxisk- och kontinentaleuropeisk kontext visat, beaktar variation i avkastforsk-ning på tillgångar vid bedömning om nedskrivning. Även i kontrast till förväntningarna finns det indi-kationer på att företagsledare inte beaktar operationella kassaflödeprognoser utan använder pe-riodiserade intäkter före av- och nedskrivningar som kassaflödesprognos vid bedömningen om nedskrivning av goodwill. Företagsledare aktualiserar nedskrivning när tillgångarna i företaget är övervärderade som är konsekvent med att nedskrivning aktualiseras när åtevinningsvärdet är lägre än det bokförda värdet. Sannolikheten för nedskrivning är högre när företagen innehar fler än en kassagenererande enhet då dessa i högre utsträckning exponeras av nedskrinvingspröv-ningar. Det kan dock det inte dras en slutgiltig slutsats om företagsledare agerar opportunistiskt genom att allokera goodwill till kassagenererande enheter som förväntas minska i värde. Slutligen kan dessa resultat tyda att företagsledare i Sverige agerar opportunistiskt för att uppnå eftertraktade resultat vid nedskrivningsprövningar och inte fullständigt följer företagsspecifika ekonomiska kriterier som följer av IAS 36 vid bedömning av kassagenererande enheters åter-vinningsvärde. Det avsiktliga opportunistiska ingripandet i redovisningen som möjliggörs av diskretionen som medföljer av IAS 36 är inte förenliga med IASB:s mål som strävar efter ökad jämförbarhet, transparens, ansvarsskyldighet och ekonomisk effektivitet som ska medföra ett
51 ökat förtroende hos användarna av de finansiella rapporterna. Diskretionen som medföljer av IAS 36 vid årliga nedskrivningsprövningar ger således praktiska och teoretiska implikationer för utövare, normgivare och användarna av finansiella rapporter i Sverige och ger viktiga in-sikter i det opportunistiska beteendet som förekommer under redovisningsstandarden. Samti-digt är inte systematiska avskrivningar ett fördelaktigt alternativ då reglementet brister i att återspegla tillgångens reala underliggande prestation. IASB bör därmed implementera strängare etiska regler med ökad ansvarsskyldighet från företagsledare som begränsar förekomsten av opportunistiskt beteende vid nedskrivningsprövningar som är förenliga med de uppsatta målen om ökad jämförbarhet, transparens, ansvarsskyldighet och ekonomisk effektivitet.