Redovisning av goodwill under IAS 36: Bestämmande faktorer som påverkar aktualisering av goodwillnedskrivning hos företag på Nasdaq Stockholm

Redovisning av goodwill under IAS 36

- Bestämmande faktorer som påverkar

aktuali-sering av goodwillnedskrivning hos företag på

Nasdaq Stockholm

Almir Berbic

Markus de Barès

Handledare: Natallia Pashkevich

Södertörns högskola | Institutionen för samhällsvetenskaper Kandidatuppsats 15 hp

I

Förord

Vi vill tacka vår handledare Natallia Pashkevich och våra opponenter för konstruktiv kritik under examensarbetet.

Almir Berbic och Markus de Barès Stockholm, 2020

II

Sammanfattning

Denna studie undersöker företagsspecifika ekonomiska faktorer och opportunistiska incita-mentrelaterade faktorer hos företagsledare som är bestämmande för aktualisering av goodwill-nedskrivning i den svenska kontexten. År 2005 implementerade International Accounting Stan-dard Board principbaserade riktlinjer avseende redovisning av goodwill enligt IAS 36 mot tidigare systematiska avskrivningar av goodwill. Implementeringen avsåg att förbättra redovis-ning av goodwill genom att förse användarna av finansiella rapporter med mer värderelevant information avseende tillgångens underliggande prestation. Dock har det nya principbaserade reglementet kritiserats av forskare mot bakgrund av diskretionen som medföljer av IAS 36 vid nedskrivningsprövningar som kan ge upphov till opportunistiska incitament hos företagsledare. Undersökningen avgränsas till Nasdaq Stockholm i betraktande av att tidigare forskning visat inkonsekventa forskningsresultat avseende vilka faktorer som är bestämmande för goodwill-nedskrivning samt att det föreligger få empiriska belägg och olika argument inom redovisnings-litteraturen. Undersökningen utgörs av totalt 285 företag på Nasdaq Stockholm över fem under-sökningsår, vilket efter täckningsfel och bortfall resulterar i 1090 företagsobservationer. Det empiriska resultatet tyder att företagsledare i den svenska kontexten under diskretionen som medföljer av IAS 36 agerar opportunistiskt för att uppnå eftertraktade resultat vid nedskriv-ningsprövningar, specifikt vid positionsbyte av den verkställande direktören och resultatutjäm-ning vid abnormt höga resultat, och inte fullständigt följer företagsspecifika ekonomiska krite-rier som följer av IAS 36 vid bedömning av kassagenererande enheters återvinningsvärde. Det subjektiva utrymmet vid nedskrivningsprövningar medför praktiska och teoretiska implikat-ioner för användare av finansiella rapporter, utövare och normgivare.

Nyckelord: Goodwill, IASB, goodwillnedskrivning, nedskrivningsprövning, IAS 36, resultat-manipulering, big bath, resultatutjämning, agentteori, kontraktsteori, skuldsättningshypotes.

III

Abstract

This study examines factors associated to business specific characteristics and factors associa-ted to opportunistic incentives by executives that are determining for actualization of goodwill impairment losses in the Swedish context. In 2005, the International Accounting Standard Board implemented principle-based guidelines regarding the recognition of goodwill in accor-dance with IAS 36 against previously systematic amortization of goodwill. The implementation was issued to improve the recognition of goodwill by providing users of financial reports with more value-relevant information regarding the asset's underlying performance. However, the new principle-based regulations have been criticized by researchers considering the discretion that follows with IAS 36 in impairment tests that may give rise to opportunistic incentives on the part of executives. The study is limited to Nasdaq Stockholm, owing to previous research showing inconsistent results regarding the factors that determine goodwill impairment losses and that there are few empirical evidence and different arguments in the accounting literature. The survey consists of a total of 285 companies on Nasdaq Stockholm over five examination years, which after coverage errors and omissions results in 1090 observations. The empirical result indicates that executives in Sweden under the discretion that are incorporated with IAS 36 act opportunistically to achieve coveted results in impairment tests, specifically in the change of position of the CEO and in managing of earnings by equalizing results in periods of abnor-mally high results, and do not fully follow business specific financials criteria that follows from IAS 36 when assessing the recoverable amount of cash generating units. The subjective scope of impairment tests entails practical and theoretical implications for users of financial reports, practitioners and normsetters.

Keywords: Goodwill, IASB, goodwill impairment losses, impairment test, IAS 36, earnings management, big bath, income smoothing, agent theory, contract theory, debt hypothesis.

IV

Innehållsförteckning

1.3 Syfte och forskningsfråga ... 8

1.4 Avgränsning ... 9 1.5 Disposition ... 9 2 Teoretisk referensram ... 10 2.1 Goodwill ... 10 2.1.1 IAS 36 ... 11 2.2 Resultatmanipulering ... 12 2.3 Positiv redovisningsteori ... 14

2.2.1 Agentteori och kontraktsteori ... 15

2.4 Tidigare forskning och hypotesutveckling ... 16

2.4.1 Andel goodwill ... 17

2.4.2 Kassagenererande enheter ... 18

2.4.3 Variation i operationellt kassaflöde ... 18

2.4.4 Variation i avkastning på totalt kapital ... 19

2.4.5 Variation i omsättning ... 20 2.4.6 Book to market ... 20 2.4.7 Förändring i ledning ... 21 2.4.8 Belåningsgrad ... 22 2.4.9 Resultatutjämning ... 23 2.5 Sammanfattning av hypoteser ... 23 3 Metod ... 25 3.1 Vetenskapsteoretisk utgångspunkt ... 25

3.1.1 Forskningsansats och forskningsdesign ... 25

3.2 Datainsamling och urval ... 26

3.2.1 Täckningsfel och bortfall ... 27

3.3 Operationalisering av variabler ... 27

3.3.1 Beroende variabel ... 28

3.3.2 Oberoende företagsspecifika ekonomiska variabler ... 28

3.3.3 Oberoende opportunistiska incitamentrelaterade variabler ... 28

3.4 Statistiska modeller ... 31

3.4.1 Pearsons korrelationsmatris ... 32

3.4.2 Logistisk regressionsmodell ... 32

V 3.5.1 Reliabilitet ... 34 3.5.2 Replikerbarhet ... 34 3.5.3 Validitet ... 35 3.6 Metodkritik ... 35 4 Empiriskt resultat ... 37 4.1 Beskrivande statistik ... 37 4.2 Pearsons korrelationsmatris ... 38 4.3 Logistisk regressionsmodell ... 39 5 Diskussion ... 41

5.1 Företagsspecifika ekonomiska faktorer ... 42

5.2 Opportunistiska incitamentrelaterade faktorer ... 45

6 Slutsats ... 49

6.1 Framtida forskning ... 51 REFERENSER ... VI BILAGOR ... XII

1

1 Introduktion

I följande kapitel presenteras bakgrunden till utvecklingen av goodwill inom redovisning, tidi-gare forskning som undersökt goodwillpostens påverkan i den företagsekonomiska kontexten och problematisering som tillgången medfört inom redovisning. Problematiseringen utmynnar slutligen till studiens syfte och forskningsfråga och kapitlet avslutas med undersökningens av-gränsning och disposition.

1.1 Bakgrund

År 2002 introducerade Europeiska unionen reglering (EC) No 1606/2002 vilket medförde att alla börsnoterade företag inom den Europeiska unionen från och med år 2005 ska följa Inter-national Financial Reporting Standards (IFRS) vid upprättande av finansiella rapporter (Euro-peiska kommissionen, 2002). International Accounting Standard Board (IASB), organisationen som reglerar IFRS, har som mål att utveckla internationella, finansiella rapporteringsstandarder som ger upphov till jämförbarhet, transparens, ansvarsskyldighet och ekonomisk effektivitet. Sålunda ger det intressenterna förtroende som främjar tillväxten och den långsiktiga finansiella stabiliteten (IFRS, u.å.). IFRS kännetecknas främst genom att den utgår från principbaserade redovisningsstandarder, den principbaserade normgivningen ger företagen relativt lite vägled-ning med avseende hur principerna ska tillämpas vid särskilda situationer. Företag som upprät-tar sina finansiella rapporter enligt IFRS ska istället göra professionella, subjektiva bedöm-ningar och tolkbedöm-ningar inom ramen för de principbaserade redovisningsstandarder (Marton et al., 2018).

En av dessa principbaserade redovisningsstandarder, vilket är en av de mest uppmärksammade förändringarna med implementeringen av IFRS, är behandlingen av goodwill. Med nya bestäm-melser enligt IFRS 3 samt uppdatering av IAS 36 frångås tidigare praxis med systematiska avskrivningar av goodwill, istället ska goodwillposten årligen prövas för nedskrivning enligt IAS 36 (IFRS, u.å.). IASB ansåg att systemet med nedskrivningar bättre återspeglar det under-liggande värdet av goodwill jämfört med systematiska avskrivningar och att systemet med ned-skrivningar bidrar med att ge användarna av finansiella rapporter mer betydelsefull information än metoden med systematiska avskrivningar (Chalmers et al., 2011). Systematiska avskriv-ningar av goodwill baseras på premissen om att nyttjandeperioden av goodwill är begränsad, men IASB menar att fastställandet av nyttjandeperioden vid förvärvad goodwill och

2 värdeminskningar som uppstår av de systematiska avskrivningarna generellt inte är möjliga att prognostisera, samtidigt är beräkningarna av avskrivningarna beroende av sådana antaganden. Avskrivningarna är således en godtycklig uppskattning av förbrukad goodwill och misslyckas därmed med att förse användarna med användbar information (IASB, 2005). Wiese (2005) häv-dar dessutom att goodwillposten kan bibehålla sitt värde och till och med förstärkas som ett resultat av ledningens förmåga att generera värdetillväxt. Chalmers et al. (2011) hävdar att vär-deminskning av goodwill vid nedskrivningar ger en mer representativ bild än systematiska av-skrivningar då företagen har naturliga incitament att inte utföra nedav-skrivningar av goodwill om dess värde inte har minskat. Vidare menar Moehrle och Reynolds-Moehrle (2001) att en ned-skrivning av goodwill uppstår när det skett underliggande ekonomiska förändringar i företaget och ger därmed en bättre indikator på erkänd goodwill som signalerar en förändring i företagets ekonomiska ställning, i motsats till systematiska avskrivningar.

Redovisning av goodwill har varit ett kontroversiellt och omdiskuterat ämne i decennier (Ham-berg et al., 2011), inte minst för att det är svårt att fastställa vad posten egentligen består av. Goodwill bedöms vara skillnaden mellan köpeskillingen och det verkliga värdet av det förvär-vade företagets nettotillgångar. Det redovisade värdet av goodwill betraktas som en indikator på företagets framtida ekonomiska fördelar i form av högre framtida kassaflöden som erhålls från antingen den förvärvade enheten eller från uppnådda synergier (Johnson och Petrone, 1998). Eftersom tillgången goodwill inte självständigt genererar kassaflöde ska den istället al-lokeras över kassagenererande enheter i förvärvarens verksamhet. Som tidigare nämnts ska goodwill årligen prövas för nedskrivning samt när det föreligger indikationer på att en nedskriv-ning bör aktualiseras. Om den beräknade kassagenererande enhetens återvinnedskriv-ningsvärde under-stiger det bokförda värdet ska en nedskrivning aktualiseras (Abughazaleh et al., 2011). Att be-räkna återvinningsvärdet för goodwill verkar inte vara helt oproblematiskt för företagen att estimera. Nedskrivningar av goodwill ska estimeras och fastställas med verkligt värde, som för de flesta företagen baseras på företagsledarnas prognoser om framtida kassaflöde för de kassa-genererande tillgångarna. Li et al. (2011) belyser att det råder subjektiva bedömningar vid tolk-ning och uppskatttolk-ning av nedskrivtolk-ningar baserade på verkliga värden som i sin tur påverkar kvaliteten av de finansiella rapporterna. Forskarna framhåller att beräkningarna av återvin-ningsvärdet, som baseras på ett diskonterat nuvärde av framtida kassaflöde och allokering av goodwill till diverse kassagenererande enheter, kan vara för komplicerat för företagsledare att prognostisera korrekt.

3 Företagsledarnas subjektiva bedömningar och tolkningar av framtida kassaflöde, inom ramen för nedskrivningar av goodwill, ger upphov till en ökad handlingsfrihet. Företagsledare kan därmed ha incitament att engagera sig i resultatmanipulering då nedskrivningar av goodwill oftast har en betydande inverkan på företagets resultat och således uppnå eftertraktade företags-vinster (Filip et al., 2015). Med denna subjektivitet och komplexitet av att estimera återvin-ningsvärdet kan företagsledare värdera nedskrivningen för lågt samt underlåta att erkänna ned-skrivning (Abughazaleh et al., 2011). För att undvika förekomsten av informationsasymmetri utvecklade IASB punkt 134 i IAS 36 som innebär att företag årligen skall lämna upplysningar om alla väsentliga antaganden som gjorts vid nedskrivningsprövningar oavsett om nedskrivning aktualiseras eller inte. Användare av finansiella rapporter ska på detta sätt kunna bedöma om ett företags nedskrivningsprövning har utförts på rimliga antaganden (Marton et al., 2018). Tidigare forskning (Francis et al., 1996; Li et al., 2011; Xu et al., 2011) har funnit indikationer på att nedskrivning av goodwill är värderelevant för marknaden och att investerare ser ned-skrivning av goodwill som en negativ händelse. Exempelvis visar Li et al. (2011) att investerare reagerar negativt till nedskrivning av goodwill och att nedskrivningar av goodwill är negativt korrelerat med företagens genomsnittliga tillväxt av rörelseresultat för efterföljande år. Således är nedskrivningen av goodwill ett signalvärde som indikerar en nedgång av företagens framtida prestation (Li et al., 2011). I likhet med Li et al. (2011) finner Xu et al. (2011) att nedskrivning av goodwill ses som värderelevant information för investerare men att signalvärdet av nedskriv-ning uppfattas olika beroende på företagens lönsamhet. För lönsamma företag uppfattas ned-skrivning som en negativ händelse för investerare, i kontrast till förlustbringande företag där signalvärdet av den negativa händelsen modereras (ibid.,).

Det råder dock delade meningar inom forskningen om goodwillposten och dess värderelevans. Hayn och Hughes (2006) studerade om externa intressenter har förutsättningar att bedöma goodwillposten baserat på den tillgängliga finansiella informationen genom att undersöka om de finansiella upplysningar som omfattar prestationsförmågan av den förvärvade enheten är tillräcklig för att prognostisera eventuella nedskrivningar av goodwill. Forskningens sresultat indikerar att kvaliteten av de finansiella upplysningarna kring goodwill är otillräcklig och brist-fällig för att externa intressenter ska kunna bedöma lämpligheten avseende företagsledarnas fastställda nedskrivning av goodwill. Forskningen tyder även att en stor andel företag skriver ner värdet av goodwill först efter att en väsentlig tid förflutit efter det att den förvärvade enhet-ens ekonomiska prestation redan har degenererat. Forskarna menar att denna fördröjning av

4 nedskrivning medför implikationer för tillförlitligheten av de finansiella rapporterna och för värdet av redovisad goodwill (ibid.,).

I denna kontext har tidigare litteratur främst undersökt (i) goodwillnedskrivningens värderele-vans för marknaden (Francis et al., 1996; Li et al., 2011; Xu et al., 2011), (ii) goodwillpostens betydelse i de finansiella rapporterna (Hayn och Hughes 2006), (iii) kvaliteten av obligatorisk upplysning kring goodwill (Devalle och Rizzato, 2012), (iv) hur företagsledare beräknar och estimerar nedskrivning av goodwill (Zang, 2008), (v) och om det förekommer opportunistiskt beteende hos företagsledare på grund av diskretionen som medföljer av de principbaserade stan-darderna samt olika företagsspecifika ekonomiska karakteristika som är bestämmande för ned-skrivning av goodwill (Abughazaleh et al., 2011; Avallone och Quagli, 2015; Beatty och We-ber, 2006; Francis et al., 1996; Giner och Pardo, 2015; Gros och Koch, 2019; Jarva, 2009; Lapointe-Antunes, 2009; Riedl, 2004; Schneider, 2001; Siggelkow och Zülch, 2013; Zang 2008).

Med hänsyn till ovanstående diskussion om att det råder delade meningar om goodwillposten och dess värderelevans för investerare som kan påverka företagsledarnas incitament att agera opportunistiskt under diskretion, samt att det föreligger inkonsekventa resultat av tidigare forsk-ning avseende företagsspecifika ekonomiska karakteristika och opportunistiskt beteende hos företagsledare (Abughazaleh et al., 2011; Avallone och Quagli, 2015; Beatty och Weber, 2006; Francis et al., 1996; Giner och Pardo, 2015; Gros och Koch, 2019; Jarva, 2009; Lapointe-An-tunes, 2009; Riedl, 2004; Schneider, 2001; Siggelkow och Zülch, 2013; Zang 2008), ämnar denna studie att utifrån tidigare forskning undersöka vilka bestämmande faktorer som ligger till grund för nedskrivning av goodwill i den svenska kontexten.

1.2 Problemformulering

IASB implementerade principbaserade standarder för att öka jämförbarheten, transparensen, ansvarsskyldigheten och den ekonomiska effektiviteten bland företag inom den Europeiska un-ionen som ska medföra ökat förtroende hos användare av finansiella rapporter (IFRS, u.å.). Fastän de nya bestämmelserna enligt IFRS 3 och IAS 36 avsåg att förbättra praxis av redovis-ningsstandarder för goodwill för att förse användare med mer värderelevant information avse-ende det ekonomiska värdet av goodwill har det nya reglementet kritiserats av forskare, utövare och normgivare. Kritikerna menar att detta har resulterat i en ökad handlingsfrihet på grund av

5 diskretionen som är naturligt förekommande vid processen för nedskrivningsprövning av good-will (Massoud och Raiborn, 2003; Watts, 2003).

Kritikerna får stöd av tidigare forskning som indikerar att det nya reglementet givit upphov till att det kan förekomma opportunistiskt beteende hos företagsledare i och med de subjektiva bedömningarna vid nedskrivningsprövningar av goodwill. Kraven från IAS 36 innebär att ned-skrivningsprövningar baseras på signifikanta antaganden som hänvisas till att exempelvis iden-tifiera immateriella tillgångar som hänför sig till kassagenererande enheter, uppskattad tillväxt-takt och estimerade diskonteringsräntor (D’Alauro, 2013). Pajunen och Saastamoinen (2013) betonar att nedskrivningsprövningar förlitar sig på företagsledarnas värdering, prognoser och estimeringar av framtida kassaflöden. Detta leder till att det finns utrymme för subjektiva tolk-ningar och bedömtolk-ningar vid värdering av goodwill. Därmed kan de nuvarande principbaserade standarderna potentiellt leda till fler intressekonflikter mellan intressenter och företagsledningar (ibid.,). Den principbaserade standarden IAS 36 ger således företagen en ökad grad av hand-lingsfrihet vid prövning av goodwillnedskrivning. Watts (2003) hävdar att graden av tillåtna bedömningar vid nedskrivningsprövningar, som teorier om resultatmanipulering förutspår, kan leda till opportunistiska handlingar hos företagsledare. Tidigare forskning tyder att handlings-friheten vid beslut om goodwillnedskrivning och analyser vid nedskrivningsprövningar tillåter företagsledare att agera opportunistiskt och engagera sig i resultatmanipulering. Exempelvis har Beatty och Weber (2006) funnit att sannolikheten att skriva ner goodwill är mindre hos företag om företagsledarnas ersättning är kopplat till företagets resultat och om företaget är noterat på en aktiv börsmarknad med kriterier för avnotering, samt att det finns större sannolik-het att påskynda goodwillnedskrivningar av företagsledare med kortare anställningsperioder. Forskare har kommit fram till flera orsaker till att företagsledare kan ha incitament att begränsa nedskrivningar av goodwill, flera studier indikerar att nedskrivning av goodwill är värderele-vant för marknaden. Exempelvis kommer Li et al. (2011) fram till att nedskrivningar av good-will är negativt korrelerat med företagens genomsnittliga tillväxt av rörelseresultat för efterföl-jande år. Nedskrivning av goodwill ses därför som ett signalvärde som indikerar en nedgång av företagens framtida prestation. Xu et al. (2010) kommer fram till samma slutsats, att nedskriv-ning av goodwill ses som värderelevant information för investerare men delar dock inte åsikt om att nedskrivning skulle ses som ett signalvärde för alla intressenter utan att det är någonting som uppfattas olika beroende på företags lönsamhet. Även Lapointe-Antunes et al. (2009) kom-mer fram till att det råder en negativ korrelation mellan goodwillnedskrivningar och aktiepris.

6 Detta antyder att nedskrivning av goodwill är värderelevant för marknaden då investerare upp-fattar goodwillnedskrivningar som ett tillräckligt tillförlitligt mått på en minskning av good-willvärdet som således påverkar aktiepriset negativt (ibid.,).

Utöver tidigare forskning om investerarnas negativa reaktioner av goodwillnedskrivning har tidigare forskning även visat att kreditinstitut reagerar negativt på nedskrivningar. Exempelvis har Ji (2017) funnit belägg för att nedskrivningar påverkar företagens förfallotid av skulder. Företag som rapporterar nedskrivningar av goodwill tenderar att ha fler skulder med löptid un-der tre år än företag som inte rapporterar nedskrivning av goodwill. Detta kan förklaras av att företag som rapporterar nedskrivningar uppfattas ha högre informationsasymmetri av kreditgi-vare på grund av företagsledarnas icke-verifierbara bedömning av nedskrivningen under SFAS 142, som är Financial Accounting Standard Boards motsvarighet till IAS 36. Kreditgivare han-terar denna informationsasymmetri genom att bevilja fler skulder med kortare löptid till företag för att på detta sätt få ökad övervakning av företaget. Det har även påvisats att företag som utför nedskrivningar av goodwill erhåller lägre kreditbetyg av kreditvärderingsinstitut vilket tyder att kreditvärderingsinstituten beaktar nedskrivningar av goodwill i sin bedömning om företagens kreditvärdighet (Sun och Zhang, 2017). Kreditvärderingsinstituten ser således nedskrivning av goodwill som en indikation på försvagad framtida återbetalningsförmåga hos företagen. Det stödjer följdriktigt tidigare forskning om att nedskrivningen betraktas som en indikation på fö-retagens framtida prestation (Li et al., 2011).

Samtliga studier kommer således fram till att intressenter reagerar negativt till nedskrivning av goodwill och att goodwillnedskrivningar därav är någonting som inte är eftertraktat hos företag. Samtidigt har goodwillpostens relevans och värde fått ökad betydelse i de svenska företagens finansiella rapporter. Gauffin och Nilsson (2020) visar i sin undersökning över samtliga note-rade företag på Stockholmsbörsen att goodwillposten i förhållande till företagens eget kapital ökat kraftigt, exempelvis har andelen företag med goodwillpost som utgör mer än 50 procent av bolagets eget kapital ökat från 31,3 procent år 2005 till 39,5 procent år 2018. Enligt Gauffin och Nilsson (2020) ligger nedskrivningarna i förhållande till total redovisad goodwill på 0,6– 1,0 procent varje år mellan 2014 och 2018. Trots detta har de totala förvärvsbeloppen inte ökat utan står genomsnittligt oförändrat sedan 2005. Även fördelningen mellan företags materiella och finansiella tillgångar, immateriella tillgångar och goodwill har förändrats sedan Gauffin och Nilsson påbörjade undersökningen 2005. År 2005 bestod goodwill endast med 12,9 procent av företags totala tillgångar, en andel som gått stadigt uppåt till att år 2018 ligga på 19,3 procent,

7 detta på bekostnad av andelen materiella och finansiella tillgångar som har minskat hos företa-gen (ibid.,). Som tidigare forskning indikerat om tillåtna subjektiva bedömningar och tolkningar påpekar Gauffin och Nilsson mycket riktigt att:

Frågan man kan ställa sig är om problemet ligger i själva identifieringen av imma-teriella tillgångar enligt IFRS 3, med syfte att begränsa omfattningen av goodwill, eller om problemet ligger i de mycket begränsade nedskrivningarna enligt IAS 36.

(Gauffin och Nilsson, 2020, s.41) Det finns ett intresse för företag att begränsa andelen goodwillnedskrivningar och minska an-delen immateriella tillgångar med urskiljbara nyttjandeperioder eftersom identifierade immate-riella tillgångar med urskiljbara nyttjandeperioder samt ökade nedskrivningar resulterar i lägre resultat (Gauffin och Nilsson, 2020).

Som tidigare nämnts implementerades principbaserade standarder för att åstadkomma ökad jämförbarhet och transparens av finansiella rapporter. Däremot visar Petersen och Plenborg (2010) att praxis bland danska företag avseende implementering av nedskrivningsprövning av goodwill skiljer sig åt avsevärt. Resultatet visar att vissa företag inte definierar kassagenere-rande enheter inom verksamheten och efterlever därmed inte kraven på IAS 36. De finner även att det föreligger inkonsekventa beräkningar av återvinningsvärdet för goodwill bland företa-gen, bland annat genom skillnader för beräkning av diskonteringsränta före skatt, estimering av framtida kassaflöden och justering för risk. Då implementeringen av IFRS är obligatorisk för alla noterade företag i Europa menar de att dessa inkonsekventa beräkningar av goodwill under IAS 36 även existerar utanför Danmark.

Då goodwillbeloppen bland svenska företag ökar samtidigt som nedskrivningar varit begrän-sade, samt för att det finns få empiriska belägg för vilka faktorer som är bestämmande för ak-tualisering av goodwillnedskrivning, ämnar denna studie undersöka vilka bestämmande fak-torer som potentiellt ligger till grund för nedskrivning av goodwill hos svenska noterade företag. Tidigare forskning inom redovisning avseende vilka bestämmande faktorer som ligger till grund för nedskrivning av goodwill har främst utförts i en anglosaxisk kontext. Där har forskare undersökt ifall företagsspecifika ekonomiska faktorer som ”andel goodwill”, ”antalet kassa-genererande enheter”, ”variation i operationellt kassaflöde”, ”variation i avkastning på totalt

8 kapital”, ”variation i omsättning” och “book to market” samt opportunistiska incitamentrelate-rade faktorer som ”förändring i ledning”, ”belåningsgrad” och ”resultatutjämning” är bestäm-mande för att företag aktualiserar nedskrivning av goodwill (Abughazaleh et al., 2011; Beatty och Weber, 2006; Francis et al., 1996; Jarva, 2009; Lapointe-Antunes, 2009; Riedl, 2004; Sch-neider, 2001; Zang 2008).

Tidigare forskning avseende vilka bestämmande faktorer som ligger till grund för nedskrivning av goodwill har även utförts inom den kontinentaleuropeiska kontexten (Avallone och Quagli, 2015; Giner och Pardo, 2015; Gros och Koch, 2019; Siggelkow och Zülch, 2013). Dessa studier inom den kontinentaleuropeiska kontexten har i likhet med de anglosaxiska studierna undersökt likartade faktorer som potentiellt kan påverka nedskrivning av goodwill. Den tidigare forsk-ningen har dock visat inkonsekventa resultat avseende vilka bestämmande faktorer som ligger till grund för nedskrivning. Exempelvis visar samtliga anglosaxiska studier att det förekommer opportunistiskt beteende av nedskrivningar vid förändring av ledning (Abughazaleh et al., 2011; Francis et al., 1996; Riedl, 2004; Zang, 2008), i kontrast till de kontinentaleuropeiska studierna som inte funnit empiriska belägg för att detta förfarande förekommer (Avallone och Quagli, 2015; Giner och Pardo, 2015). Det har även visat sig föreligga inkonsekventa resultat avseende företagsspecifika ekonomiska karakteristika. Exempelvis visar (Avallone och Quagli, 2015; Giner och Pardo, 2015) att det föreligger ett samband mellan andel av goodwill i företaget och nedskrivning av goodwill, medan Abughazaleh et al. (2011) inte funnit empiriska belägg för detta. Som Petersen och Plenborg (2010) menar kan det föreligga inkonsekvent redovis-ningspraxis hos företagsledare i länder som följer IFRS. Således kan det finnas skillnader mel-lan dessa bestämmande faktorer. Denna undersökning ämnar att utifrån tidigare forskning un-dersöka vilka bestämmande faktorer som ligger till grund för nedskrivning av goodwill hos företag på Nasdaq Stockholm.

1.3 Syfte och forskningsfråga

Syftet med denna studie är att undersöka vilka bestämmande faktorer som potentiellt ligger till grund för nedskrivning av goodwill hos företag i Sverige.

Forskningsfrågan som ställs i denna studie är således:

• Vilka företagsspecifika ekonomiska faktorer och opportunistiska incitamentrelaterade faktorer är bestämmande för aktualisering av goodwillnedskrivning under IAS 36?

9

1.4 Avgränsning

Studien avgränsas till företag noterade på Nasdaq Stockholm eftersom det finns få empiriska belägg för vilka faktorer som potentiellt ligger till grund för nedskrivning av goodwill i den svenska kontexten. Avgränsningen förhåller sig endast till koncerner eftersom goodwill bara kan uppstå vid rörelseförvärv enligt IFRS 3 och därmed redovisas posten enbart i koncernens finansiella rapporter (Marton et al., 2018). Studien avgränsar datainsamlingen mellan år 2014– 2018 med hänsyn till att det under denna tidsperiod råder en konjunkturell stabilitet samt för att den tillgängliga datan för undersökningen endast sträcker sig till år 2018.

1.5 Disposition

Resterande del av denna uppsats är strukturerad enligt följande: Andra kapitlet introducerar studiens vetenskapliga teorier, tidigare forskning och hypotesbildning. Tredje kapitlet redogör studiens metodologiska tillvägagångssätt, datainsamling och statistiska regressionsmodeller. Fjärde kapitlet presenterar resultatet av den insamlade empirin. Femte kapitlet utgörs av en diskussion för att förklara det empiriska resultatet baserat på den teoretiska referensramen. Sjätte kapitlet utmynnar i studiens slutsats samt förslag på fortsatt forskning inom föreliggande forskningsfält.

Figur 1: Disposition

Kapitel:

Innehåll:

referensram Metod Empiriskt resultat Diskussion och analys

Slutsats och framtida forskning

10

2 Teoretisk referensram

Detta kapitel presenterar en redogörelse för goodwillposten som tillgång och för den princip-baserade standarden IAS 36. Sedan följer en redogörelse för resultatmanipulering inom redo-visning och hur positiv redoredo-visningsteori, kontraktsteori och agentteori kan förklara opportun-istiska incitament avseende resultatmanipulering under diskretionen som medföljer vid hantering av goodwillposten under IAS 36. Sedan presenteras tidigare forskning om företags-specifika ekonomiska faktorer och opportunistiska incitamentrelaterade faktorer som potenti-ellt påverkar nedskrivning av goodwill. Utifrån den tidigare forskningen utvecklas och dedu-ceras hypoteser som i kapitel 4 underkastas empirisk prövning.

2.1 Goodwill

Redovisning av goodwill har länge varit ett omdiskuterat ämne (Hamberg et al., 2011), redan för över hundra år sedan påpekade Leake (1914) att goodwill har använts i affärersmässigt bruk i många sekler och citerats åtminstone från år 1571. Forskare har redan i början av 1900-talet varit oense om innebörden av goodwill och hur den ska redovisas (Canning, 1929; Dicksee, 1897; Leake, 1914), men Fischer (1930) menar att den ursprungliga definitionen av goodwill är att goodwill bara är en av många sorters immateriella tillgångar, nämligen värderingen av sannolikheten för fortsatt stöd av tillfredställda kunder, det vill säga att kunder känner en god vilja gentemot ett företag vilket resulterar i att den reala värderingen av företag anses högre än det bokförda värdet. Canning (1929) definierar goodwill som skillnaden mellan summan av varje företag för sig i en koncern och vad koncernen värderas till när företagen sammansätts och utgör en koncern.

Definitionen av goodwill har med tiden utvecklats och exempelvis defienierar Johnson och Pe-trone (1998) goodwill som:

• Överskottet av verkligt värde över bokförda värden av det förvärvade företagets redo-visade nettotillgångar.

• Verkligt värde av andra nettotillgångar som inte redovisats av det förvärvade företaget. • Verkliga värden av elementet ”löpande verksamhet” i den förvärvades företagets

befint-liga verksamhet.

• Verkligt värde av synergier som uppstår när man slår ihop den förvärvade verksamhet-ens och nettotillgångar med förvärvarverksamhet-ens verksamhet och nettotillgångar.

11 • Resultatet av förvärvarens överbetalning som exempelvis kan bero på att priset drivs

upp av budgivning.

Den tidigare debatten handlade i stor utsträckning om hur man värderar goodwill och hur good-will kan separeras från andra immateriella tillgångar i koncernen (Fisher, 1930). Nuvarande debatt handlar främst om huruvida man bör redovisa goodwill som en tillgång samt huruvida tillgången bör skrivas av systematiskt varje år eller om man bör göra årliga nedskrivningspröv-ningar av goodwill (Chalmers et al., 2011).

2.1.1 IAS 36

År 2002 beslutade Europeiska unionen att från och med 1 januari 2005 ska alla börsnoterade företag inom den Europeiska unionen följa International Financial Reporting Standards (IFRS) vid upprättandet av finansiella rapporter (Europeiska kommissionen, 2002). International Accounting Standard Board (IASB) är en ideell, oberoende och normgivande organisation grundad 2001 som består av experter inom redovisningspraxis och är den organisation som reglerar IFRS (Ball, 2006; IFRS, u.å.). Före 2005 var hanteringen av goodwill regelbaserad och det premisserades att goodwill hade en bestämd nyttjandeperiod, följaktligen var praxis att skriva av goodwill systematiskt över den bestämda nyttjandeperioden (Chalmers et al., 2011). När IFRS började gälla från och med 2005 medförde det även en uppdatering av IAS 36 och regelverket övergick till att bli mer principbaserat (IFRS, u.å.; Marton et al., 2018). IASB:s mål med de nya redovisningsstandarderna är att de ska ge upphov till jämförbarhet, transparens, ansvarsskyldighet och ekonomisk effektivitet för att sålunda skapa förtroende hos intressenter vilket främjar tillväxten och den långsiktiga finansiella stabiliteten (IFRS, u.å.). Enligt IFRS 3 ska företag från och med 2005 redovisa goodwill som en tillgång och eftersom goodwill inte självständigt genererar kassaflöde ska den allokeras över kassagenererande enheter i förvärva-rens verksamhet redan vid förvärvstidpunkten (Abughazaleh et al., 2011; Ding et al., 2008). I och med uppdateringen av IAS 36 förbjöds även systematiska avskrivningar av goodwill då IASB ansåg att det är omöjligt att fastställa nyttjandeperioden för goodwill. Istället ska de kas-sagenererande enheter som goodwill har allokerats till utstå en årlig nedskrivningsprövning en-ligt IAS 36 och om den beräknade kassagenererande enhetens återvinningsvärde understiger det bokförda värdet ska en nedskrivning aktualiseras (Abughazaleh et al., 2011; Ball, 2006; Siggelkow och Zülch, 2013).

12 Trots att de nya bestämmelserna enligt IFRS 3 och IAS 36 avsåg förbättra redovisningspraxis genom att åstadkomma redovisningsstandarder som är mer jämförbara, transparanta och eko-nomiskt effektiva, har de nya bestämmelserna blivit hårt kritiserade (Massoud och Raiborn, 2003; Watts, 2003). På grund av att den nya principbaserade normgivningen ger företagen re-lativt lite vägledning med avseende hur principerna ska tillämpas vid särskilda situationer råder det subjektiva bedömningar vid tolkning och uppskattning av nedskrivningar. Kritikerna menar att de nya bestämmelserna har resulterat i en ökad handlingsfrihet i och med den diskretion som är naturligt förekommande vid de subjektiva bedömningarna som kan ge upphov till opportun-istiskt beteende (Li et al., 2011; Marton et al., 2018; Massoud och Raiborn, 2003; Watts, 2003). Detta leder in diskussionen till huruvida resultatmanipulering utövas av företagsledare vid be-dömning om det finns ett nedskrivningsbehov av goodwill eller inte.

2.2 Resultatmanipulering

I enlighet med Schipper (1989) definieras resultatmanipulering som ett målmedvetet ingripande i den externa redovisningen med avsikt att erhålla individuell vinst. Resultatmanipulering är således inte, enligt Schipper, åtgärder som företagsledare gör enbart för att underlätta den ex-terna redovisningen. Healy och Wahlen (1999) definierar resultatmanipulering som en föränd-ring i det redovisade resultatet hos företag som grundar sig i att företagsledare antingen försöker vilseleda vissa intressenter eller påverka vissa kontrakt. På detta sätt speglar inte ett företags redovisade resultat alltid företagets faktiska prestation. Två varianter av resultatmanipulering som är förekommande är “big bath” och resultatutjämning.

Big bath definieras av Kirschenheiter och Melumad (2002) som när företag avsiktligt tillämpar åtgärder för att försämra periodens resultat med det bakomliggande målet att kunna göra ett ännu bättre resultat under nästa period. Resonemanget hos företagsledare är att då resultatet redan är sämre än förväntat kan de öka kostnaderna under innevarande period, för att i nästa period ha bättre förutsättningar att redovisa bättre resultat (ibid.,). I denna kontext har imple-menteringen av IFRS gett upphov till högre grad av handlingsfrihet för företag att tillämpa big bath-åtgärder vid redovisning av goodwill, i och med att företag nu måste göra subjektiva be-dömningar om det föreligger nedskrivningsbehov av goodwill istället för tidigare praxis med systematiska avskrivningar. Företagsledningar kan nu göra stora goodwillnedskrivningar under en period där resultatet är sämre än förväntat för att undvika att inte behöva göra några ned-skrivningar av goodwill efterföljande perioder. Det här beteendet är framförallt förekommande

13 efter skiften i företagsledningen där den nya företagsledningen vill göra stora goodwillnedskriv-ningar redan första året för att koppla dem till den företrädande företagsledningen (Abughaza-leh et al., 2011; Pajunen och Saastamoinen, 2013; Sevin och Schroeder, 2005; Zang, 2008). Exempelvis visar Abughazaleh et al. (2011) att det förekommer big bath hos företag i Storbri-tannien när det skett en förändring i företagsledningen. Även Francis et al. (1996), Lapointe-Antunes et al. (2009), Riedl (2004) och Zang (2008) kommer fram till liknande resultat som indikerar en starkare koppling mellan nedskrivning av goodwill och förekommandet av big bath vid förändring i ledning.

Resultatutjämning kan beskrivas som en motsats till big bath. Vid resultatutjämning tar före-tagsledningar avsiktliga åtgärder för att försämra resultatet under perioder där det går bra. För att förklara varför företagsledare har motiv till att använda sig av resultatutjämnande åtgärder antar Kirschenheiter och Melumad (2002) att ett företags intäkter under en period består av dels engångsintäkter, som endast inträffar under en specifik period, och dels av permanenta intäkter som är återkommande i varje period vilket kan definieras som kvalitetsintäkter enligt Dichev et al. (2013). Dichev et al. (2013) finner att företagsledare uppskattar att ungefär tjugo procent av företagsledare använder sig av resultatmanipulering för att uppnå kvalitetsintäkter och att den andelen av förvaltade intäkter för sådana företag utgör tio procent av de rapporterade vinsterna. Enligt Kirschenheiter och Melumad (2002) drar investerare slutsatsen att om ett företag har jämna och stabila resultat som inte fluktuerar, där det redovisade resultatet överensstämmer med det förväntade redovisade resultatet, betyder det att företaget har mer kvalitativa intäkter. Om företaget skulle redovisa ett resultat som långt ifrån överensstämmer med det förväntade redovisade resultatet skulle detta minska kvalitetsintäktens del av företagets värde. Det är detta som motiverar företagsledare att avsiktligt jämna ut företagets resultat enligt Kirschenheiter och Melumad (2002). Vid nedskrivning av goodwill kan företagsledare använda sig av resul-tatutjämning genom att avsiktligt inte utföra nedskrivningar av goodwill de perioder där det redovisade resultatet är sämre, utan väljer istället att göra goodwillnedskrivningar när företaget redovisar ett bättre resultat än normalt (Abughazaleh et al., 2011).

Eftersom IFRS utgår från principbaserade redovisningsstandarder istället för regelbaserade, och baseras således på professionella, men subjektiva, bedömningar och tolkningar inom ramen för de principbaserade redovisningsstandarderna, medför detta att företagsledningar ges utrymme att agera opportunistiskt och resultatmanipulativt vid tillämpningen av denna princip (Hamberg et al., 2006; Marton et al., 2018; Schipper, 2005). För enligt Francis et al. (1996) tenderar

14 företagsledningar att utnyttja när tillfälle ges att utöva resultatmanipulering genom att exem-pelvis inte redovisa en nedskrivning trots att en nedskrivning är befogad eller genom att endast redovisa nedskrivningen när det gynnar företaget att redovisa den. Detta förutsätter att företags-ledningar har incitament att manipulera resultat på detta sätt samt att intressenter inte kan ur-skilja resultat som är manipulerade (Francis et al., 1996). Att företagsledningar har incitament att inte vilja göra en nedskrivning av goodwill har flera tidigare forskningar påvisat. Dessa in-citament har sitt ursprung i att nedskrivningar av goodwill anses vara någonting negativt ur flera aspekter, som exempelvis att nedskrivningarna får en negativ inverkan på aktiepriset och kreditbetyget samt att dessa företag uppfattas ha högre informationsasymmetri av kreditgivare och beviljas således mer sällan lån med löptider på över tre år (Ji, 2017; Lapointe-Antunes et al., 2009; Sun och Zhang, 2017). Samtidigt kan företagsledningar även ha incitament att aktu-alisera nedskrivningar, exempelvis i form av att jämna ut resultatet för att uppnå högre intäkts-kvalitet (Kirschenheiter och Melumad, 2002). För att förklara olika opportunistiska redovis-ningsval beskrivs följaktligen positiv redovisningsteori.

2.3 Positiv redovisningsteori

Den positiva redovisningsteorin är en uppsättning teorier och hypoteser utvecklade av bland annat Jensen och Meckling (1976), Watts (1977) samt Watts och Zimmerman (1978, 1986) för att förklara företagsledares redovisningsval vid olika situationer (Christensen et al., 2016; De-egan, 2013). Det centrala antagandet i teorin är att marknader är effektiva och att uppsättningar av kontraktuella arrangemang används som basis för att kontrollera prestationen av nyttomax-imerande agenter. Företagens existens kan förklaras av effektiviteten av att reducera transakt-ionskostnader som uppstår vid de kontraktuella arrangemangen (Deegan, 2013). Positiv redo-visningsteori betonar rollen av redovisning i att reducera agentkostnaderna inom organisationen och de kontrakt som råder mellan organisationen och dess intressenter, med många som har anknytning till framställningen av redovisningssystemet, som är en kritisk komponent av en effektiv styrning av organisationens struktur (ibid.,). Positiv redovisningsteori utgår även från antagandet att principalen och agenten agerar för att maximera deras egen nytta (Jensen och Meckling, 1979). Det får till följd att företagsledare kommer sträva efter lösningar som maxi-merar företagets resultat genom olika redovisningsmetoder och som medför risker som är för-knippade med att företagsledare agerar i egenintresse som kan resultera i ökade transaktions-kostnader.

15 En av grundhypoteserna inom positiv redovisningsteori är skuldsättningshypotesen vilket antar att företag som är högt skuldsatta tenderar att välja redovisningsval som förbättrar företagets resultat (Watts och Zimmerman, 1990). Kalay (1982) redogör detta resonemang med att ju högre skuldsättning ett företag har desto närmare kommer företaget till begränsningar i skuld-förbindelser. Skuldsättningsgraden hos kredittagare ger indikationer på dess finansiella ställ-ning som vid höga nivåer kan leda till ökade kostnader från tekniskt fallissemang i form av högre utlåningsräntor, utmätning eller andra negativa konsekvenser. Större begränsningar av skuldförbindelser kan således leda till ökad sannolikhet av att företag överträder skuldförbin-delsen och att det uppstår ökade kostnader för företaget på grund av dess finansiella ställning. Företagsledare som utövar diskretion väljer redovisningsmetoder som ökar inkomsterna för att reducera eventuella begränsningar av skuldförbindelser och kostnaderna för tekniskt fallisse-mang (Watts och Zimmerman, 1990). Skuldförbindelser kan anses vara som en försäkring för kreditgivare där kredittagaren måste uppfylla vissa kriterier eller avstå från att utföra vissa sär-skilda åtgärder. Skuldförbindelser skyddar kreditgivarnas intressen och den säkerhet som kre-ditgivare erhåller kan leda till att kredittagare erhåller krediter med lägre kostnader på grund av den reducerade risken hos kreditgivare. Skuldförbindelser begränsar således företagsledarnas handlingsutrymme att exempelvis substituera tillgångar med låg risk till hög risk och betala för höga utdelningar till ägarna (Deegan, 2013).

2.3.1 Agentteori och kontraktsteori

Agentteorin som utvecklades av Jensen och Meckling redan 1979 är en teori inom den positiva redovisningsteorin som förklarar förhållandet mellan principalen och dess agenter (Deegan, 2013). Jensen och Meckling (1979) menar att förhållandet mellan ett företags ägare och ett företags ledning utgör en perfekt definition av ett principal-agent-förhållande. Förhållandet ut-görs av att principalen ger uppdrag eller anställer agenter som på detta sätt bemyndigar dem att arbeta i företaget i principalens intresse. Ur förhållandet kan det uppstå agentproblem när prin-cipalen har svårt att motivera agenten till att alltid agera i prinprin-cipalens intresse när agenten själv har egna intressen (ibid,.). Eftersom det är ett grundläggande antagande inom den positiva re-dovisningsteorin att alla individer strävar efter att maximera sin egen nytta antas det att om agenten har ett eget intresse som inte överensstämmer med principalens intresse kommer agen-ten agera utifrån sitt eget intresse och inte principalens (Deegan, 2013). När det uppstår mot-stridiga intressen hos principalen och agenten måste principalen mildra den uteblivna kontrollen över agenten genom att antingen upprätta incitament för att agenten ska agera i principalens intresse eller genom att övervaka agenten, vilket medför agentkostnader (Jensen och Meckling,

16 1979). I vissa situationer kommer principalen dessutom behöva betala agenten för att binda sig till principalen som en försäkring att agenten inte vidtar några åtgärder som eventuellt kan skada principalen, alternativt att principalen blir kompenserad vilket även detta medför agentkostna-der. Utöver övervakningskostnader och bindningskostnader utgörs agentkostnader även av den återstående förlusten som är skillnaden mellan de val agenten gör och de val som hade maxi-merat principalens nytta (ibid,.).

Själva kärnan i den positiva redovisningsteorin är att förstå vilken roll redovisningsinformation spelar vid kontraktering. Enligt positiv redovisningsteori förbättrar användningen av redovis-ningsinformation kontrakteringseffektiviteten genom att minimera kontraktskostnaderna (Chri-stensen et al., 2016). Förekomsten av kontraktskostnader är en kritisk del av företagens organi-sation och val av redovisningsmetoder. Meckling och Jensen (1986) resonerar att bristen på marknadspriser inom företag ersätts av system för mätning, belöning, allokering av beslut mel-lan chefer och negativa påföljder för företagsledarnas prestation. Redovisning är en kritisk del av kontraktssystemet och är en del av företagens kontraktuella effektivitet. Kontrakt mellan principaler och agenter som utgår från redovisningsinformation är dock inte effektiva om agen-ten har full möjlighet att under diskretion engagera sig i resultatmanipulering i den rapporterade redovisningsinformationen (Watts och Zimmerman, 1990). Effektiviteten av kontrakt kan där-med försämras när företagsledare under diskretion kan agera i egenintresse genom opportunist-iska redovisningsval.

2.4 Tidigare forskning och hypotesutveckling

I det följande redogörs resultat och argument från tidigare forskning avseende faktorerna “andel goodwill”, ”kassagenererande enheter”, “variation i operationellt kassaflöde”, “variation i av-kastning på totalt kapital”, “variation i omsättning”, “book to market”, “förändring i ledning”, “belåningsgrad” och ”resultatutjämning” som kan påverka nedskrivning av goodwill. Av dessa faktorer avser “förändring i ledning”, “belåningsgrad” och “resultatutjämning” vara förenade med opportunistiska incitament som kan medfölja under diskretionen av IAS 36 medan de åter-stående faktorerna är förenade med företagsekonomiska karakteristika. Utifrån samtliga fak-torer deduceras hypoteser från tidigare argument och empiriskt resultat som potentiellt ligger till grund för nedskrivning av goodwill. Slutligen följer en sammanställande tabell av den tidi-gare forskning som gjorts av undersökningens olika hypoteser som förväntas ha ett samband med nedskrivning av goodwill.

17

Figur 2: Hypotesbildning baserat på de faktorer som förväntas ha signifikanta samband med goodwillnedskrivning

2.4.1 Andel goodwill

En faktor som kan påverka sannolikheten för nedskrivning av goodwill är storleken av goodwill i företagens räkenskaper. Företag som innehar större belopp av goodwill i dess sammansättning av tillgångar kan resultera i fler och större nedskrivningar av goodwill då en större storlek av goodwill i relation till resterande tillgångar leder till högre exponering av nedskrivningspröv-ningar (Zang, 2008). Mot bakgrund av det som presenteras förväntas det föreligga ett positivt samband mellan andelen goodwill och nedskrivning av goodwill. Motivering till det positiva sambandet har sin grund i att ju större andel goodwill desto större risk löper företaget att rap-portera lägre återvinningsvärde i och med högre exponering av nedskrivningsprövningar. I den anglosaxiska kontexten påvisade Abughazaleh et al. (2011) ett positivt men icke-signifikant samband mellan andel goodwill och nedskrivning, däremot visade både Jarva (2009) och Zang (2008) ett positivt och signifikant samband. Avallone och Quagli (2015) och Giner och Pardo (2015) utförde sin forskning i kontinentaleuropeisk kontext och påvisade ett positivt och signi-fikant samband mellan andel goodwill och nedskrivning. Utifrån denna bakgrund presenteras den följande hypotesen.

H1: Det föreligger ett positivt signifikant samband mellan andel goodwill och nedskrivning av goodwill. Goodwillnedskrivning H1: Andel goodwill H2: Kassagenererande enheter H3: Variation i operationellt kassaflöde H4: Variation i avkastning på totalt kapital H5: Variation i omsättning H6: Book to market H7: Förändring i ledning H8: Belåningsgrad H9: Resultatutjämning

18

2.4.2 Kassagenererande enheter

Kvantiteten av kassagenererande enheter hos företag kan ha en inverkan på sannolikheten för nedskrivningar av goodwill (Beatty och Weber, 2006). Schneider (2001) menar att företag som har fler än en kassagenererande enhet förväntas utföra fler nedskrivningsprövningar och kan således leda till fler rapporterade nedskrivningar. Detta eftersom kassagenererande enheter som har ett lägre återvinningsvärde än det bokförda värdet inte kan kvittas mot ett ökat värde av en annan enhet. Dock syftar Abughazaleh et al. (2011) att handlingsfriheten vid beslut om ned-skrivning kan leda till att företagsledare i företag med flera olika kassagenererande enheter på-skyndar och ökar nedskrivningar för att exempelvis rapportera jämnare resultat eller öka för-luster vid låga resultat genom att allokera goodwill till kassagenererande enheter som förväntas minska i värde. Eventuellt kan företagsledarnas handlingsfrihet vid beslut om nedskrivning även utnyttjas för att minimera eller undvika nedskrivning genom att allokera större delar av goodwill till kassagenererande enheter som förväntas öka i värde som således minskar sanno-likheten för nedskrivning. Tidigare forskningsresultat avseende kassagenererande enheters på-verkan på goodwill har visat sig vara inkonsekventa där varken Abughazaleh (2011) eller Be-atty och Weber (2006) erhållit signifikanta samband, däremot har Gros och Koch (2019) erhållit ett positivt och signifikant samband i den kontinentaleuropeiska kontexten. På grund av de mot-stridiga resultaten utvecklas denna hypotes utan att predicera det förväntade sambandet. H2: Det finns ett signifikant samband mellan kvantiteten av kassagenererande enheter och nedskrivning av goodwill.

2.4.3 Variation i operationellt kassaflöde

Tidigare undersökningar i den anglosaxiska kontexten har visat att variabeln “variation i oper-ationellt kassaflöde” är negativt och signifikant korrelerat med nedskrivningar av goodwill (Abughazaleh et al., 2011). I den kontinentaleuropeiska kontexten har tidigare forskning visat motstridiga resultat. Exempelvis erhåller Gros och Koch (2019) ett negativt men icke-signifi-kant samband medan Siggelkow och Zülch (2013) erhåller ett positivt men icke-signifiicke-signifi-kant samband. Variabeln “variation i operationellt kassaflöde” reflekterar attribut som är relaterade till kassan och representeras därmed som mätningar för tillgångens framtida ekonomiska pre-station (Riedl, 2004). Företagsledarens beräkningar för kassagenererande enheters återvin-ningsvärde baseras i stor utsträckning på kassaflödesprognoser. I likhet med Riedl (2004) menar Abughazaleh et al. (2011) att reducerade prognoser av kassaflöde resulterar i lägre återvinnings-värde för tillgången vilket skulle öka sannolikheten för nedskrivning av goodwill. I kontrast

19 skulle en ökning av framtida prognoser av kassaflöden leda till ett återvinningsvärde som är högre än det bokförda och därmed minska sannolikheten för rapportering av goodwillnedskriv-ning. Således förväntas det att variationer i operationellt kassaflöde är en faktor som ligger till grund för nedskrivning av goodwill. I likhet med tidigare forskning förväntas det att det före-ligger ett negativt samband mellan “variation i operationellt kassaflöde” och goodwillnedskriv-ning eftersom större kassaflöden leder till högre återvingoodwillnedskriv-ningsvärde som följaktligen ger upphov till lägre sannolikhet för nedskrivning av goodwill.

H3: Det föreligger ett negativt och signifikant samband mellan variation i operationellt kassaflöde och nedskrivning av goodwill.

2.4.4 Variation i avkastning på totalt kapital

Enligt tidigare forskning kan variationen i avkastning på totalt kapital vara relaterat till ned-skrivning av goodwill. Francis et al. (1996) menar att företag med större variation i avkastning på totalt kapital kommer att rapportera mindre goodwillnedskrivningar. Det förklaras av att företag med hög avkastning på totalt kapital tenderar att bli högre värderade på marknaden i relation till företag som rapporterar lägre avkastning på totalt kapital. Den högre avkastningen leder sålunda till ökat verkligt värde på tillgångar. Högre verkligt värde på tillgångar hos före-tagen ger därmed upphov till lägre sannolikhet för att nedskrivning rapporteras. Detta stöds av Zang (2008) som i likhet med Francis et al. (1996) menar att företag med högre avkastning på totalt kapital sannolikt kommer rapportera mindre nedskrivningar då det verkliga värdet på till-gångarna värderas högre. Dessutom tenderar företag med högre lönsamhet att undvika rappor-tera förluster för att attrahera invesrappor-terare då lönsamheten är kopplad till företagets aktiepris (Sprecher et al.,1983). Abughazaleh et al. (2011) samt Avallone och Quagli (2015) uppmärk-sammar samma effekter om variationen i avkastning på totalt kapital och nedskrivning av good-will. De belyser att variabeln “avkastning på totalt kapital” reflekterar företagets dåtida prestat-ion och att företag med lägre variatprestat-ion i avkastning på totalt kapital kommer leda till högre sannolikhet för nedskrivning av goodwill. Samtliga tidigare forskningsresultat (Abughazaleh et al., 2011; Avallone och Quagli, 2015; Francis et al., 1996; Zang, 2008) har erhållit ett negativt signifikant samband och med anledning av detta utvecklas denna hypotes med ett förväntat negativt samband mellan variation i avkastning på totalt kapital och nedskrivning av goodwill. H4: Det föreligger ett negativt och signifikant samband mellan variationen i avkastning på totalt kapital och nedskrivning av goodwill.

20

2.4.5 Variation i omsättning

I likhet med tidigare forskning (Abughazaleh et al., 2011; Francis et al., 1996; Giner och Pardo, 2015; Jarva, 2009; Lapointe-Antunes et al., 2009; Riedl, 2004; Zang, 2008) undersöks den eko-nomiska variabeln omsättning. Variabeln variation i omsättning kontrollerar för företagets tidi-gare prestation och företagsspecifika förändringar i prestationen. Variation i omsättning kan påverka företagsledarnas prognoser för framtida ekonomiska kassaflöden av tillgångar genom att beräkna dess återvinningsvärde. Större variation i omsättning skulle därmed leda till högre prognoser av framtida kassaflöden som resulterar i högre återvinningsvärde av tillgångar. Så-ledes skulle högre variation i omsättning leda till lägre sannolikhet för nedskrivningsbehov ef-tersom prognoserna om återvinningsvärdet tenderar att vara högre än det redovisade värdet. Följaktligen förväntas det att ju högre variation i intäkter desto större kommer kassaflödespro-gnoserna vara för beräkning av goodwillpostens återvinningsvärde som potentiellt kan påverka nedskrivning av goodwill. Samtliga tidigare forskningsresultat av denna variabels samband med goodwillnedskrivningar har erhållit ett negativt samband förutom Abughazaleh et al. (2011) som erhöll ett positivt men icke-signifikant samband. Av de studier som erhöll ett nega-tivt samband var det endast Lapointe-Antunes et al. (2009) och Zang (2008) som kunde styrka sambandet med statistisk signifikans. Baserat på detta förväntas det föreligga ett negativt och signifikant samband mellan omsättning och nedskrivning av goodwill.

H5: Det föreligger ett signifikant och negativt samband mellan variation i omsättning och nedskrivning av goodwill.

2.4.6 Book to market

Enligt Chen och Zhao (2004) representerar variabeln “book to market” differensen mellan ett företags totala bokförda nettotillgångar och dess totala marknadsvärde. Jarva (2009) och Zang (2008) lyfter fram att book to market även kan indikera på ett företags framtida tillväxt och representera ett mått på framtida avkastning på aktier. Enligt Zang (2008) är det företag som har höga värden av book to market som uppvisar större nedskrivningar av goodwill. Det för-väntas att företag aktualiserar nedskrivning av goodwill om relationen mellan de bokförda net-totillgångarna och marknadsvärdet av företaget överstiger ett (Ramanna och Watts, 2009). Abughazaleh et al. (2011), Beatty och Weber (2006), Francis et al. (1996) och Jarva (2009) visade att variabeln book to market var positivt och signifikant korrelerat med nedskrivning av

21 goodwill. Abughazaleh et al. (2011) och Jarva (2009) visade även att sannolikheten för ned-skrivning av goodwill är högre för företag om värdet på book to market överstiger ett. Det kan förklaras av att ju större bokfört värde av nettotillgångar i relation till marknadsvärdet desto större är sannolikhet för att nettotillgångarna kan vara övervärderade. Det finns en tendens av att ju högre värde på book to market desto större förluster ackumuleras av återvinningsvärdet på tillgångar (Strong och Meyer, 1987). Således kommer goodwill att vara den tillgången som deprecieras till följd av nedskrivning av en kassagenererande enhet.

H6: Det föreligger ett signifikant och positivt samband mellan book to market och nedskriv-ning av goodwill.

2.4.7 Förändring i ledning

Utöver de tidigare nämnda bakomliggande faktorerna som potentiellt kan ha ett naturligt sam-band med nedskrivning av goodwill kan det även föreligga incitament för företagsledare att tillämpa olika redovisningsval som påverkar de finansiella rapporterna till företagsledarnas för-del. Nedskrivningar kan användas för att hantera företagets resultat som ligger i linje med fö-retagsledarnas målsättning, exempelvis genom big bath och resultatutjämning. Nedskrivningar av goodwill härrörs inte endast från företagsspecifika karakteristika utan också från opportun-istiskt beteende från företagsledare som tidigare forskning visat indikationer på.

I enlighet med kontraktsteorin som bygger på premissen att företagsledare kan välja olika re-dovisningsmetoder för att maximera företagets värde, eller för att gynna företagsledare genom opportunistiska redovisningsval, kan företagsledare undervärdera, övervärdera samt underlåta att utföra nedskrivningar beroende på rådande incitament (Christie och Zimmerman, 1994; Watts och Zimmerman, 1990). Därmed kan företag som genomgår förändringar i företagsled-ning visa en ökad benägenhet av att aktualisera goodwillnedskrivföretagsled-ningar för att reducera risken för potentiella framtida förluster. Zang (2008) tydliggör detta med att den nya företagsledningen som aktualiserar nedskrivning hänför förlusterna till företrädarens dåliga finansiella beslut. Ti-digare forskning har visat indikationer på att det förekommer fler nedskrivningar av goodwill när det skett förändring i ledningen (Abughazaleh et al., 2011; Francis et al., 1996; Riedl, 2004; Zang, 2008). Där har samtliga forskningsresultat i den anglosaxiska kontexten varit konse-kventa och visat positiva signifikanta samband medan den kontinentaleuropeiska forskningen visar ett negativt men icke-signifikant samband (Avallone och Quagli, 2015). Därmed utvecklas denna hypotes med ett förväntat positivt samband.

22 H7: Det föreligger ett signifikant och positivt samband mellan förändring i ledning och ned-skrivning av goodwill.

2.4.8 Belåningsgrad

I enlighet med Watts och Zimmermans (1986) skuldsättningshypotes som baseras på den posi-tiva redovisningsteorin kan företagens belåningsgrad påverka företagsledningens val av redo-visningsmetod. Företag med hög belåningsgrad tenderar att välja redovisningsval som maxi-merar resultatet. Följaktligen presumeras det att företag med hög belåningsgrad är mer benägna att överestimera återvinningsvärdet av kassagenererande enheter som påverkar nedskrivning av goodwill, speciellt om företagen är begränsade av skuldförbindelser (Abughazaleh et al., 2011). Nedskrivning av goodwill har en negativ effekt på företagens belåningsgrad eftersom nedskriv-ningen reducerar företagens egna kapital. Zang (2008) visade att företag med hög skuldsättning tenderar att ha begränsade nedskrivningar av goodwill. I linje med Zang (2008) visade Beatty och Weber (2006) ett negativt samband mellan belåningsgrad och nedskrivning av goodwill. Följaktligen visar Riedl (2004) att företagsledare är mer benägna att avstå från att göra ned-skrivning av goodwill när belåningsgraden i företaget är högt och kreditgivare har förväntningar på företaget i form av skuldförbindelser. Det finns dock ett alternativt argument beträffande belåningsgraden som hävdar att tillgångarna hos högt belånade företag tenderar att vara under granskning av kreditgivare och som fungerar som en disciplinerande åtgärd för att motverka att opportunism förekommer och som tvingar företagen att aktualisera befintliga nedskrivningar som ska återspegla företagets underliggande prestation (Elliot och Shaw, 1988; Strong och Meyer, 1987; Zucca och Campbell, 1992). I den kontinentaleuropeiska kontexten visar Aval-lone och Quagli (2015) att det föreligger ett positivt men icke-signifikant samband avseende belåningsgrad och nedskrivning av goodwill. Resultatet visar indikationer som stämmer över-ens med forskare som hävdar att belånade företag kan vara under granskning av kreditgivare. I kontrast till detta visar dock Giner och Pardo (2015), även de i den kontinentaleuropeiska kon-texten, ett negativt men icke-signifikant samband. Baserat på dessa motstridiga argument och empiriska resultat utvecklas denna hypotes utan att predicera det förväntade sambandet. H8: Det föreligger ett signifikant samband mellan belåningsgrad och nedskrivning av good-will.

23

2.4.9 Resultatutjämning

Tidigare forskning har funnit belägg för att företagsledare kan använda sig av diskretionen som medföljer av redovisningsstandarderna genom att jämna ut rapporterade resultat när det finns incitament för det (Abughazaleh et al., 2011; Giner och Pardo, 2015). Zucca och Campbell (1992) menar att resultatutjämning genom nedskrivningar av tillgångar karaktäriseras av peri-oder där intäkterna före nedskrivningar är högre än förväntat och att nedskrivningar av till-gångar under sådana perioder kommer resultera i att det rapporterade resultatet närmare stäm-mer överens med företagets och intressenternas förväntade resultatet. Kirschenheiter och Melumad (2002) redogör för att resultatutjämning används som en strategi för jämviktsrappor-tering. Forskarna resonerar att företagsledare som uppvisar högre resultat än förväntat föredrar att rapportera lägre resultat för att undvika överraskningar av resultatet och därmed öka precis-ionen av resultatkvaliteten. Förfarandet av att rapportera på detta sätt leder till maximering av företagets värde. Tidigare forskningsresultat har erhållit motstridiga samband där Abughazaleh et al. (2011) samt Giner och Pardo (2015) erhållit positiva och signifikanta samband i motsats till Francis et al. (1996) och Riedl (2004) som erhållit negativa men icke-signifikanta samband. Trots tidigare forsknings motstridiga resultat predicerar föreliggande studie att företagsledare under diskretionen väljer att göra nedskrivning vid abnormt höga resultat och således prediceras ett positivt och signifikant samband.

H9: Det föreligger ett signifikant och positivt samband mellan resultatutjämning och ned-skrivning av goodwill.

2.5 Sammanfattning av hypoteser

Totalt undersöks nio olika faktorer som förväntas vara bestämmande för aktualisering av good-willnedskrivning. Tidigare forskning avseende företagsspecifika ekonomiska faktorer har kon-sekvent predicerat faktorerna i samma riktning, varav ”kassagenererande enheter” predicerats utan en förväntad riktning. I enlighet med detta predicerar föreliggande studie de företagsspe-cifika faktorerna i samma riktning. De opportunistiska incitamentrelaterade faktorerna ”föränd-ring i ledning” och ”resultatutjämning” har konsekvent predicerats i samma riktning, dock har tidigare forskning avseende ”belåningsgrad” predicerats både i negativ och utan bestämd rikt-ning. Eftersom det föreligger två olika resonemang inom redovisningslitteraturen för ”belå-ningsgrad” predicerades denna i obestämd riktning. Nedan följer en översiktlig sammanställ-ning över tidigare forsksammanställ-ning avseende predicerad riktsammanställ-ning av faktorer.

24

Tabell 1: Sammanställning av tidigare forskning avseende predicerad riktning av företagsspecifika faktorer och opportunistika incitamentrelaterade faktorer

Noter: Variablernas definition presenteras i tabell 4.

* anger att korrelationen är signifikant på 10 %-nivå ** anger att korrelation är signifikant på 5%-nivå *** anger att korrelation är signifikant på 1%-nivå

25

3 Metod

I följande kapitel redogörs först studiens vetenskapsteoretiska utgångspunkt som tillhör den positiva vetenskapstraditionen, sedermera utgår studien från en deduktiv forskningsansats och en tvärsnittsdesign. Datainsamlings- och urvalsprocessen samt dess avgränsningar tydliggörs som bearbetats för att uppnå studiens rampopulation och sedan åskådliggörs rampopulation-ens täckningsfel samt bortfall. Därefter operationaliseras studirampopulation-ens variabler för att erhålla mätbar data. För att undersöka studiens hypoteser tillämpar studien Pearsons korrelationsma-tris och logistisk regressionsmodell som beskrivs och presenteras i detta kapitel. Slutligen dis-kuteras kritik avseende val av metod samt en bedömning av studiens reliabilitet, replikerbarhet och validitet.

3.1 Vetenskapsteoretisk utgångspunkt

Syftet med denna studie är att undersöka olika bestämmande faktorer som potentiellt ligger till grund för nedskrivning av goodwill i den svenska kontexten. Då studien ämnar undersöka hur studiens variabler “andel goodwill”, ”kassagenererande enheter”, “variation i operationellt kassaflöde”, “variation i avkastning på totalt kapital”, “variation i omsättning”, “book to mar-ket”, “förändring i ledning”, “belåningsgrad” och resultatutjämning” förhåller sig till varandra genom empiriska observationer, härleda egenskaper som återkommer, och kartlägga regelbun-denheter som uppstår för att förutsäga olika samband anses denna undersökning vara inom den positiva vetenskapstraditionen (Antwi och Hamza, 2015). Inom den positivistiska vetenskaps-traditionen undersöks objektiva och mätbara observationer som ligger i linje med föreliggande studie (Bryman och Bell, 2017).

3.1.1 Forskningsansats och forskningsdesign

I linje med Bryman och Bell (2017) utgår föreliggande studie från en deduktiv forskningsansats och följer således den deduktiva processen genom att, med befintlig kunskap och forskning som utgångspunkt, deducera hypoteser till empirisk granskning samt använda tidigare erkända teo-rier för att förklara resultatet. I studien definieras hypotes i enlighet med Bryman och Bells (2017) definition av hypotes som en välgrundad spekulation om en potentiell relation mellan två eller fler variabler som sedan underkastas empirisk prövning. Varje deducerad hypotes be-står av begrepp inom det empiriska fältet som interpreterats till operationella termer i form av mätbar data. Utifrån det empiriska utfallet bekräftas eller förkastas hypoteserna baserat på det prognostiserade resultatet (Bryman och Bell, 2017).