Optimismen överväger


Innehållsanalysen av optimism och pessimism i 160 svenska nyhetsartiklar publicerade mellan 1999 och 2019 visar att det optimistiska språkbruket överlag är mer frekvent än det pessimistiska – 57 % respektive 50 % (varav 20 % alarmerande). Bland kategorierna visade

Ex. Förstadeltagare Materiell process Andradeltagare

43 Sverige […] […] (har) satsat […] […] summor […] 44 […] vindkraftverk till havs pumpa ner syrerikt vatten […]

sig det optimistiska språkbruket vara vanligare än det pessimistiska i frågor om arter/bestånd, algblomning/övergödning och havsmiljön/ekosystemet. Därtill framkom det att det

pessimistiska språket verkar förekomma mer än det optimistiska i artiklar som handlar om klimatförändringar och föroreningar/miljögifter. Denna del av uppsatsens resultat stämmer därför överens med det som Johns och Jaquet (2018) kom fram till gällande doom and gloom

vs. optimism i amerikanska nyhetsartiklar, vilket var att ett optimistiskt och lösningsorienterat

språk dominerade i artiklar som handlar om havens situation. Tre av Johns och Jaquets kategorier är desamma som mina: klimatförändringar, arter/bestånd och föroreningar/ miljögifter. Både i min analys och de amerikanska forskarnas undersökning var ett optimistiskt språk mer framträdande i kategorierna arter/bestånd samt föroreningar/ miljögifter. Medan deras resultat visade att även klimatförändringar presenterades mer optimistiskt än pessimistiskt, pekar resultatet i denna uppsats mot att klimatförändringar oftare framställs ur en pessimistisk synvinkel. Dessutom bestod 20 % (16 st) av de pessimistiska artiklarna (10 % av det sammanlagda materialet) i denna uppsats av ett alarmerande språkbruk. Det är betydligt fler än Johns och Jaquets fann i sitt totala material (2018), vilket innefattade 4 % alarmerande artiklar.

Duarte m.fl. (2015, se Johns & Jaquet 2018) menar i artikeln Reconsidering ocean

calamities att det finns ett behov av att framhäva havens problem för att få människor att

agera. Däremot menar de att det finns en risk för att motsatt effekt uppstår då läsarna istället kan få uppfattningen att havets situation är helt hjälplös och att det inte längre går att påverka katastroferna. Både Duarte m.fl. (2015) och Hillborn (2010) påstår att mycket av det som skrivs i medierna inte alltid är så allvarligt som det först verkar eftersom journalistiken har en tendens att överdramatisera fakta. Så kan vara fallet i denna undersökning med tanke på att rubrikerna ofta var mer alarmerande än själva artiklarna, som i många fall visade sig innehålla problemlösning och optimistiska synvinklar. Mer forskning skulle dock behövas för att kunna konstatera detta faktum.

Ogden (2015) är en av de som har bekräftat att journalistiken har ett stort inflytande över läsarens uppfattning om klimatet. Därmed blir det relevant att reflektera över hur uppsatsens resultat påverkar läsarna av de svenska nyhetsmedierna. Trots att det optimistiska och pessimistiska språkbruket överlag verkar vara förhållandevis jämlikt fördelat i materialet, är det ändå optimismen som tenderar att genomsyra majoriteten av nyhetsrapporteringen. Enligt Gifford m.fl. 2009, Pahl m.fl. 2005, Gifford, 2011 och Costa-Font m.fl. 2009 (se Johns & Jacquet 2018) kan en överoptimistisk nyhetsrapportering leda till att läsarna får uppfattningen

av att de är tryggare och därav mår bättre än personer som bor på andra platser i världen (spatial bias). Vidare menar forskarna att en överoptimistisk rapportering kan leda till att läsarna tror att de klarar av att hantera klimatfrågan och miljöproblem i allmänhet bättre än vad framtida generationer kommer att kunna göra (temporal bias). Fortsatt har Gifford 2011 och Gifford m.fl. 2009 (se Johns & Jaquet 2018) hävdat att det optimistiska perspektivet kan leda till att läsaren får en orealistisk bild av sin förmåga att undvika risker och därmed kan få en minskad förmåga att vara mottaglig. Bakgrunden till detta påstås vara att läsaren tenderar att forma ett undvikande beteende i sin informationssökning som enbart är inriktad på positiv information, vilket blir problematiskt om verkliga hot skulle föreligga. I denna undersökning riskerar nämnda konsekvenser att förekomma i kategorin algblomning/övergödning eftersom det optimistiska språkbruket i de artiklarna var betydligt mer utbrett än det negativa (18 % jämfört med 8 %).

Vad gäller konsekvenserna av pessimistisk och alarmerande rapportering påstår Moser och Dilling (2004, se Johns & Jacquet 2018) att språket kan leda till känslor av rädsla, skam och förtvivlan. Budskapen kan riskera att bli överväldigande och i värsta fall resultera i passivitet. Vidare hävdar Foust och Murphy (2009, se Laiserowitz 2005:1140) att en alarmerande

rapportering om klimatförändringar kan leda till att läsarna tvingas ta ställning till om de antingen tillhör gruppen som tror på klimatförändringarna eller den som inte gör det, vilket återigen kan leda till passivitet på grund av en oförmåga att samarbeta. Leiserowitz (2007, se Johns & Jaquet 2018) menar även att en alltför apokalyptisk skildring av miljöfrågor riskerar att främja klimatskeptikers förmåga att kritisera forskningen som onödigt alarmistisk. Med tanke på att uppsatsens resultat även visar på en hög grad av pessimistisk rapportering (50 %) kan även nämnda risker vara aktuella i den svenska rapporteringen, speciellt med tanke på att 16 artiklar (10 % av det totala materialet) visade sig vara alarmistiska. Konsekvenserna blir särskilt aktuella i fråga om klimatförändringar och arter/bestånd där den pessimistiska rapporteringen är dominerande i sina kategorier.

För att återkoppla till de svenska forskarnas kritik mot att svenska medier rapporterar alltför negativt om Östersjöns miljöproblem går det att påstå att deras uttalanden inte stämmer till fullo. Resultatet i denna uppsats visar istället på att journalistiken verkar vara

förhållandevis jämlikt fördelad vad gäller optimistiskt och pessimistiskt språkbruk. Samman- lagt är det dock det optimistiska språket som dominerar i materialet. Däremot övervägde det negativt inriktade språket det optimistiska i kategorierna klimatförändringar och föroreningar/

miljögifter. Av den anledningen kan det finnas ett extra stort behov att vidare studera det alarmistiska språkbruket och dess konsekvenser i de kategorierna.