Ordningsbetyg i gymnasiet, högstadiet, både och eller inte alls?

Mathiasson presenterar i artikeln Stökigt men trevligt utöver de resultat som nämnts ovan även fynd från den stora Pisa-undersökningen. På skolverkets hemsida står det att läsa om Pisa- undersökningen som är ”ett projekt som undersöker hur utbildningssystemen i olika länder rustar femtonåringar att möta framtiden”(skolverket). I undersökningen mäts bland annat kunskaper och färdigheter som kan vara betydande för det vuxna livet. När det gäller oordning i högstadiet så ansåg ca: 36 procent av de tillfrågade femtonåringarna i Pisa- undersökningen att det råder oväsen och oordning på deras matematiklektioner. Detta jämför sedan Mathiasson med skolverkets attitydunderökning av årskurs 4-6 från 2003. I den framkommer det att var tionde elev tycker att de aldrig eller nästan aldrig får arbetsro i skolan. Någonstans på vägen blir alltså elever stökigare eller upplevs i alla fall som stökigare av sina medelever.

Läraren i intervju 2 som befinner sig på mitten av åsiktsskalan kring ordningsbetygens vara eller icke vara menar att hans elever på IV-programmet kanske hade skött sig bättre om de hade ett betyg i uppförande att kämpa för. Men samtidigt är han kluven eftersom han tror att alla hans elever kanske inte är riktigt mogna för ett omdöme i uppförande och att det finns en möjlighet att många fler hade tappat sin studiemotivation om det hela tiden fanns ett hot om ordning med i bilden. Denna åsikt delas inte av läraren i intervju 3 som tror att den optimala miljön att tillämpa ett ordningsbetyg på torde vara just gymnasiet som ju IV- eleverna befinner sig på. Den avgörande faktorn för om ett ordningsbetyg skulle fungera är enligt henne ungdomarnas ålder:

Jag tror det hade fungerat bättre på gymnasiet, det tror jag,. Därför att eleverna här är mognare, upplever jag det som, och de har lite större insikt i hur man bör uppför sig i ett samhälle, om man säger att skolan är ett slags samhälle. Och jag upplever det som att de har lite mer insikt i hur det skulle påverka dem att få ett IG i uppförande lite längre fram. Speciellt för många elever som går praktiska program och är ute mycket i arbetslivet också. De har en större insikt i vad som förväntas av dem. Så de är lite äldre, de är lite mognare. De skulle förstå konsekvenserna av ett IG bättre, tror jag. (Intervju 3).

30

Men även här går dock åsikterna brett isär om på vilket stadium ordningsbetyg bäst skulle kunna tillämpas. En av lärarna tycker att det hade kunnat fungera både i gymnasiet och högstadiet men med ett förbehåll: att man tar ansvar på en lägre nivå i de lägre stadierna (intervju 8). Läraren på IV-programmet förklarar att skulle man införa ett ordningsbetyg så skulle det inte göra så stor nytta på senare stadierna hos elever som redan är utflippade:

det är lättare att träna eleverna tidigt. […] Då tror jag att det nog är bättre att införa det i femman kanske så att man har tid på sig att prata med barnen om det och lära dem under en längre tid så att de har en vana vid det. […] Ska du få rätt på fler så ska du fånga dem ganska tidigt. För jag tror du kan sitta i fyran och femman och peka på att dessa tio eleverna av trettio är i riskzonen för att flippa ut (intervju 2).

Detta drar han sedan en parallell till när det gäller de nationella proven där eleverna under flera stadier får chansen att testa sina kärnämneskunskaper och således lättare kan ta det konceptet när de börjar i gymnasiet.

När vi konfronterar den biträdande rektorn i intervju 7, som är emot ordningsbetyg, med frågan vilket stadium han tror det hade fungerat bäst på förklarar han att han inte kan svara på det eftersom han i grund och botten inte tror på ordningsbetyg som ett fungerande medel för ordning. Han anser att behovet av ”att ha ordning och reda finns i alla stadier […] men ordningsbetyget som verktyg finns det inget behov av någonstans”(intervju 7). Den andra biträdande rektorn i intervjumaterialet, som jobbar på en gymnasieskola men som delar åsikt med rektorn från högstadiet, är inte lika säker på vilket stadium ett ordningsbetyg skulle kunna verka positivt. Han ser ingen vinst med det i gymnasiet. Däremot påpekar han att det

möjligtvis skulle kunna användas i grundskolan (intervju 1). Gymnasieläraren i intervju 4 är

däremot säker på att ett ordningsbetyg inte alls hade fått någon verkan på högstadiet eftersom de hade haft svårt att greppa det. Hon trycker på att de största fördelarna finns i gymnasiet och då på de praktiska programmen:

Och jag tror nog egentligen att de största fördelarna finns på de s.k. praktiska linjerna. Naturvetenskap och samhälle, de här plugglinjerna, gå in med ordningsbetyg på skolor med sådana program hallå! De kan nästan uppföra sig allihopa. De vet hur man uppför sig. Men på de här lite mer praktiska linjerna där de verkligen också ska ha yrken där de kan uppföra sig. […] Och dessutom är de ute på praktik kontinuerligt vad ska de göra där om inte uppföra sig? Annars åker de ut från sin praktikplats (intervju 4).

31

Samtidigt så förklarar hon att hon är medveten om att ordningsbetyg, eller omdöme i social

kompetens som hon väljer att kalla det, inte är något som endast kan införas för vissa utvalda

grupper utan något som måste vara lika för alla, fastän vissa hade haft mer glädje av det än andra.

7.2 Vill eleverna ha ett ordningsbetyg?

Även om vi i den här uppsatsen inte lägger fokus på vad elever anser om ordningsbetyg så har vi gjort en del förfrågningar i några högstadieklasser som vi haft under de sista praktikperioderna. Vi delade ut frågor kring ordningsbetyg som eleverna fick kortskriva kring. Vi undrade då främst om eleverna själva kunde tänka sig ordningsbetyg. I det insamlade materialet som vi fick kunde vi se att majoriteten av våra elever var positiva till förslaget, något som vi inte hade förväntat oss. Det var en klar majoritet som tyckte att införandet av ordningsbetyg var en bra idé. Många av eleverna reflekterade även kring konsekvenser i sitt kortskrivande:

Det som är bra med det är att betygen i andra ämnen skulle bli mer riktade på kunskap och inte påverkas av beteende.

De eleverna som faller för grupptrycket när någon uppför sig illa kanske skulle uppföra sig bättre.

Klassens beteende skulle bli bättre och det skulle bli lättare att lyssna och lära sig.

Jag tycker att om lärarna ska betygsätta oss så borde vi få betygsätta dem med.

Man skulle bli betygsatt under lektionerna men inte under rasterna. Under lektionerna hade det varit bra för det hade nog blivit lugnare och lättare att arbeta.

Men jag tror också att många elever skulle fjäska mycket.

Det spelar ingen roll eftersom de som redan uppför sig illa redan har dåliga betyg, uppförande är redan inkluderat i de vanliga betygen.

De som redan har dåligt beteende skulle inte bry sig om dåligt uppförandebetyg och de som uppför sig bra skulle inte bry sig för de uppför sig ändå och behöver inte ändra sig.

Jag tror att det skulle bli lugnare och tystare i klasrummet och jag skulle nog komma ihåg att uppföra mig med…

32

Flera av eleverna skriver att de skulle vilja ha ett ordningsbetyg under lektionerna men inte under rasten. Nästan alla anser också att det skulle innebära ett lugnare, bättre arbetsklimat för både elever och lärare. Intressanta reflektioner görs också kring vilka som skulle kunna påverkas av ett sådant betyg där flera elever tror att de bråkiga eleverna inte skulle bry sig men att de som påverkas av de bråkiga eleverna kanske skulle göra det. Detta resonemang återkommer i våra intervjuer (se kapitel 9, lösning på problemen?) Ett par elever menar också att ordningsbetyg redan är inbakat i betyget vilket också kan kopplas till våra intervjuer (se kapitel 9, lösning på problemen?).Tittar man på andra undersökningar som gjorts är attityderna ganska lika de vi fick i vår kortskrivningsuppgift.

Fredin/Fredriksson har i Vet hut? En studie om ordningsinslag inom den svenska

gymnasieskolans betygsättning tittat närmare på en undersökning som gjorts på hemsidan ungtval. Det är sida för ungdomar där de kan tycka till om nutidsorienterade frågor. Veckans

fråga i början av maj 2006 var just om man tyckte det skulle vara bra att införa ett ordningsbetyg i skolan. Man undrade då om den tillfrågade ville ha ett betyg i ordning och uppförande, ett betyg bara i uppförande eller ett betyg bara i ordning. Undersökningen riktade sig till alla åldrar fast resultaten delades sedan in sex åldersgrupper som sträckte sig från 10 år upp till 55 år. En tendens som snabbt blir tydlig i materialet som Fredin/Fredriksson presenterar är att den positiva inställningen till ett ordningsbetyg i både ordning och uppförande ökar ju äldre den tillfrågade är. I åldersgruppen 10-12 år är 21% av pojkarna positiva till ett ordningsbetyg och 28% av flickorna. Dessa siffror ökar sedan gradvis. Av de tillfrågade i ålderspannet 16-18 år vill 31% av killarna ha ordningsbetyg och 40% av flickorna. I den äldsta åldersgruppen i undersökningen, 35-55 år, finns sålunda det största antalet personer som är positiva till ordningsbetyg, 63% av männen tror på ett ordningsbetyg i både ordning och uppförande medan hela 73% av kvinnorna tycker detsamma. Vi frågade oss varför eleverna i så fall vill ha ordningsbetyg.

I de intervjuer vi genomförde var det en del lärare som påpekade att vissa elever själva gärna hade velat ha ett ordningsbetyg:

Jag tror att eleverna väldigt gärna vill ha det. Därför att de eleverna som har social kompetens och kan uppföra sig och eftersom jag undervisar den typen av elever som jag gör, för dem så kan det betyda väldigt mycket att ha ett gott omdöme i betyget eftersom de ska jobba med turism, på hotell och restauranger etc. (Intervju 4)

33

Den största anledningen till att eleverna själva vill ha det är för att det för vissa kan komma att bli en tillgång i framtiden. Men det framkommer även ur våra intervjuer att de intervjuade tror att elever som sköter sig borde vara positivt inställda. ”I logikens namn så får det ju vara att de elever som är tysta och snälla och ordentliga är mer positiva till ordningsbetyg”(intervju 1). Barnombudsmannen publicerade en rapport i januari 2006 med titeln Vill man gå på toa

ligger man illa till. I den står det bl.a. att läsa om vad elever tycker om den nuvarande

arbetsmiljön i skolan. Barnombudsmannen förklarar i rapporten att endast:

9 procent av eleverna i våra kontaktklasser får alltid arbetsro i klassrummet, 44 procent ofta och 37 procent ibland. Det är 11 procent som sällan eller aldrig får arbetsro i skolan. Arbetsron i skolan minskar också med stigande ålder(19).

Detta kan ses i direkt förhållande till undersökningen från www.ungtval.se Desto äldre eleverna blir desto mindre arbetsro upplever de att de får i klassrummet. Ser de ordningsbetyg som en lösning på det problemet så är det lättare att förstå varför den positiva inställningen till ordningsbetyg också ökar i förhållande till elevers ålder. En av de intervjuade i vår studie menade att eleverna satte likhetstecken mellan ordningsbetyg och ordning i klassrummet. ”Jag har ju lyssnat till eleverna en del när vi diskuterat det i klassrummet och de är ju för det, de vill ha ordning och reda”(intervju 8). Något som i viss mån förklarar den positiva inställningen som många elever har till ett ordningsbetyg.

34

Om du vill få barn att behålla fötterna på jorden, så lägg lite ansvar på deras axlar.

(Abigail van Buren 1918-)

8. Ordningsbetygens utformning

I följande avsnitt kommer tänkta förslag till utformning att diskuteras och kritiseras. De olika utformningssätt som våra intervjuade behandlade kommer diskuteras men först kommer vi återge folkpartiets tankar kring utformning. Vi har valt att begränsa oss till att ta upp Folkpartiets förslag och tankar då en politisk jämförelse partier emellan skulle bli alltför omfattande. Folkpartiet är det parti som drivit frågan hårdast under den gångna valrörelsen (2006) och blev därför ett naturligt val.

De nio punkter som ingick i folkpartiets förslag var:

1. Sanktionsstege och tydliga befogenheter i lagstiftningen. 2. Obligatoriska föräldrar samtal och skriftliga varningar. 3. Rätt att beslagta farliga och störande föremål.

4. Inskriven frånvaro i betyget.

5. Elever som ägnar sig åt allvarlig mobbing eller missköter sig allvarligt på annat sätt ska kunna förflyttas till annan skola.

6. Polisanmälan av allvarliga brott i skolan.

7. Kommuner som inte hjälper mobbade tillräckligt ska få betala böter. 8. Obehöriga ska kunna stängas ute från skolans område.

9. Inför ordningsomdöme på alla terminsbetyg.

Utformningen kring hur man skulle uppnå bättre ordning och uppförande i skolan skulle överlämnas åt skolverket men folkpartiet skapade ändå tre kategorier som var tänkta att vara till hjälp under utformningen. Dessa tre kategorier var; hänsynstagande mot andra, ansvar för sina studier och ansvar för skolmiljön. Dessa kategorier finns klart grundade i läroplanerna med omnämnande kring demokratiska värderingar, ansvarstagande och solidaritet för att nämna några. Utifrån dessa kategorier tänker sig folkpartiet att man sedan ska kunna skapa kriterier för eleverna att uppnå, t.ex. att komma i tid till lektionerna, ha med sig rätt material,

35

inte skräpa ned på skolan, vara en god och hänsynsfull kamrat gentemot både lärare och klasskompisar. Efter att ha studerat folkpartiets förslag undersökte vi kursplaner, läroplaner och skollag i lärarens handbok för att se om det fanns någon förankring. Det visar sig att de här tankarna har ett tydligt stöd i nu gällande styrdokument och redan finns inbakade i läroplanen i formuleringar som:

Undervisningen ska ske i en fostrande form där ett kulturarv innehållande värden, traditioner, språk samt kunskaper överförs och utvecklas från en generation till nästa (LPO94).

Skolan har till uppgift att till eleverna överföra värden, förmedla kunskaper och förbereda dem för att arbeta och verka i samhället (LPF94).

Skolan ska förmedla sådana mer beständiga kunskaper som utgör den gemensamma referensram som alla i samhället behöver (LPF94).

Utbildningen skall ge eleverna kunskaper och färdigheter, samt i arbete med hemmen, främja deras harmoniska utveckling till ansvarskännande människor och samhällsmedborgare (Skollagen 2§).

Verksamheten i skolan skall utformas i överensstämmelse med demokratiska värderingar… aktning för varje människas egenvärde […] respekt för den gemensamma skolmiljön (Skollagen2§).

Gällande utformningen svarade våra intervjuade ganska olika men en röd tråd kunde anas på vissa punkter. Till att börja med borde man nog fundera på vad vi, samhället, lägger i begreppet god ordning/uppförande? Detta kommer diskuteras vidare i slutet av detta kapitel.

8.1 Ett redan inbakat betyg?

Flera av intervjupersonerna menade att det redan fanns ordningsbetyg i skolan, inbakade i det vanliga betyget (intervju 1,2,3,5). Detta skulle i så fall strida mot de styrdokument som idag gäller med målstyrning där det uttrycks tydligt att det är hur väl man uppfyllt målen som ska betygsättas och inget annat. Vissa av de intervjuade menade att det var inkluderat då snälla tysta flickor får högre betyg än stökiga pojkar. Andra gick längre i sina funderingar och hävdade att IV-programmet på sätt och vis är ett ordningsbetyg, där man satt en gräns för vilka som kommer in på gymnasiet:

36 Många av dem som är på individuella programmet är där eftersom de inte lyckats klara av ordningskraven i grundskolan. Och läraren har på felaktiga grunder bedömt dem som att de har dålig kunskap. Ofta har eleverna den kunskap som efterfrågas men de är bara inte på rätt plats vid rätt tillfälle så har läraren inte kunnat bedöma dem. Det är ett sorts ordningsbetyg kan man säga. Och då skapar vi Sveriges nu näst största nationella program till jäkla kostnad och elände. (intervju 1)

Det påpekas av flera av de intervjuade att det är svårt att helt förbise känslor man har kring en elev vid betygssättning:

och sedan så betygsätter man ju ändå i alla ämnen den sociala färdigheten. Du måste kunna samarbeta med andra, du måste kunna prata, tala… Du har ju den biten ändå. Det är en farlig ekvation också för det finns alltid elever man inte tycker om. Det finns människor som man inte stämmer lika bra överens med som med andra. Det är farligt vatten (intervju 2).

En av de intervjuade menar att en sak som var bra med det gamla ordningsbetyget var att man då kunde sätta ett kunskapsbetyg men ändå få uttrycka sitt missnöje med en elev i, det då gällande, ordnings- och uppförandebetygen (intervju 5). Detta är också folkpartiet inne på i sin rapport Mer ordning i skolan där de skriver att många lärare redan idag bedömer elever utifrån deras sociala kompetens gällande exempelvis saker som att komma i tid och ha rätt material med sig. En del av de intervjuade påpekar att ordningsrelaterade beteenden skapar bättre förutsättningar för att uppnå kursmålen och på så vis ingår indirekt i betyget ändå. Det verkar helt enkelt som om det finns inbakat hur man än vrider och vänder på det. Vidare understryker folkpartiet detta och hävdar att lärarna är i behov av ett separat omdöme med dagens målstyrning.

Folkpartiet talar också om en modern anpassning och understryker att det inte är de gamla ordningsbetygen som de vill ha tillbaka. De menar att ett skriftligt omdöme skulle erbjuda mer genomslagskraft gentemot föräldrar än vad dagens utvecklingssamtal gör.

8.2 Samlat betyg?

Nästan samtliga intervjuade tänker sig ett samlat betyg (intervju 1,2,4,5,6,8) och menar att det blir mest effektivt eller smidigt. Flera nämner dessutom att det skulle vara bäst att samtliga lärare satte ett betyg som de sedan tog med till konferens där det samlade betyget sattes. Med andra ord tänker de sig ett system väldigt likt det som tidigare brukades i Sverige (se historikavsnitt).

37

8.3 Vad bör påverka betyget?

Att komma i tid är en sak som nästan samtliga intervjuade nämner, liksom att ha rätt material med sig och att visa respekt för andra (såväl lärare som elever). Närvaron är också en sak som diskuteras men den är svårare menar många då dagens målstyrda dokument inte kräver närvaro av eleverna:

Alltså, idag är ju målen skrivna så att närvaron inte ska ha någon betydelse, utan jag ska kunna visa dig, och jag kan göra det när som helst vad jag kan och då ska du bedöma det. Det finns ju ingen koppling till närvaro eller uppförande eller hur man är i de styrdokument vi har. Så då måste ju hela kursplanen göras om på något sätt och det måste läggas till i varje kurs det här med ordning och uppförande för det finns inget sånt alls (intervju 7).

Precis som intervjuperson 7 säger finns det inte något närvarokrav i styrdokumenten men trots det står det i ett PM från skolverket gällande ordningsregler under rubriken: Skolk och sena

ankomster:

I ordningsreglerna kan man skriva in att eleverna ska komma på lektionerna och konsekvenserna av att en elev skolkar… I ordningsreglerna kan man även behandla frågan om att elever ska komma i tid och vilka konsekvenserna blir om de, utan giltigt skäl, kommer för sent

Detta nämns dock inte i samband med betygssättning utan verkar snarare handla om övergripande regler för att skapa ett bättre arbetsklimat och skulle i så fall inte gå emot styrdokumenten. I detta PM från skolverket beskrivs noga hur man kan och bör införa ordningsregler på skolorna, det ges exempel på svåra situationer och rättigheter respektive skyldigheter tas upp. Kort sagt finns det tydliga riktlinjer för skolorna i deras utformning av ordningsregler vilket innebär att den stora, och kanske enda, skillnaden med att införa ordningsbetyg skulle vara själva betyget eller omdömet, som idag enbart existerar i muntlig form under utvecklingssamtalen och då inget samlat material utan eventuellt någon rad från varje lärare. Andra saker som kommer fram i intervjuerna, men som det inte läggs samma vikt på, är användandet av kepsar, tuggummi och mp3-spelare (eller dylikt).

8.4 Vid vilken ålder bör man börja?

Det råder skilda meningar gällande denna punkt där en del menar att det inte är lönt med ordningsbetyg förrän i gymnasiet då eleverna har mera insikt och är mera mogna. Dessutom

38

menar man att det är gymnasiebetygen som man bär med sig i livet och att grundskolebetygen