"Skolans värld: en måltavla för experimentella förändringar" - en kvalitativ fördjupning kring ordningsbetyg

(1)

Malmö högskola

Lärarutbildningen

SOL

Examensarbete

10 poäng

”Skolans värld: en måltavla för

experimentella förändringar”

- en kvalitativ fördjupning kring ordningsbetyg

“The world of education: a target for experimental changes”

- a qualitative study of grades in behaviour

Anders Domagala

Håkan Hedin

Lärarexamen 60 poäng

(2)

1

Sammanfattning

Domagala, Anders & Hedin, Håkan. (2007) ”Skolans värld en måltavla för experimentella förändringar” – en kvalitativ fördjupning kring ordningsbetyg. (“The world of education: a target for experimental changes” - a qualitative study of grades in behaviour) Skolutveckling och ledarskap. Allmänna utbildningsområdet 60 poäng. Lärarutbildningen, Malmö Högskola.

Syftet med arbetet är att utreda begreppet ordningsbetyg och belysa det ur olika infallsvinklar. Tanken är att ge läsaren en klarare bild av vilka fördelar och nackdelar det kan finnas med ett ordningsbetyg. Vidare vill vi undersöka vilka attityder det finns gentemot ett ordningsbetyg från skolpersonals sida.

Vi har intervjuat åtta personer som befinner sig i olika skolmiljöer. Fyra på högstadiet och fyra på gymnasiet. I urvalsgruppen återfinns både skolledare och lärare. Dessa intervjuer har vi sedan tolkat kvalitativt för att få svar på vår frågeställning kring ordningsbetyg.

Sammanfattningsvis kom vi bland annat fram till att ordningsbetygen är ett komplext verktyg som skulle kunna föra mig sig både positiva och negativa effekter. Även om en del medelbråkiga elever skulle komma att skärpa sig så framkom det att de värsta förmodligen inte skulle ta notis om ytterligare ett betyg och eventuellt få problem vid en anställningsintervju i framtiden.

Nyckelord: ordningsbetyg, ordning, reda, oordning i skolan, folkpartiet, uppförande, betyg, betygskriterier

(3)

2

Innehållsförteckning

1. Inledning………...….4

1.1 Syfte och frågeställning...………. 4

1.2 Rapportens disposition...………..5

2. Metod………...6

2.1 Tillvägagångssätt………..7

3. Historik………..9

4. Presentation av intervjuer…...………..11

4.1 Presentation och sammanfattning – intervju 1………...11

4.8 Presentation och sammanfattning – intervju 8 ………...17

5. Ordningsbetyg – Vad visste de intervjuade?....…...19

5.1 Ett första förhållningssätt till ordningsbetyg...19

5.2 Fortbildning för lärare och ordningsbetyg ...19

6. Tankar kring ordningsbetyg...22

6.1 Oordning och oreda ...22

6.2 Attityder hos lärare kring ordningsbetyg...23

6.3 Positiva förhållningssätt...24

(4)

3

7. Ordningsbetyg och de intervjuade lärarnas egna elever ...28

7.1 Ordningsbetyg i gymnasiet, högstadiet, både och eller inte alls?...29

7.2 Vill eleverna ha ett ordningsbetyg?...31

8. Ordningsbetygens utformning...34

8.1 Ett redan inbakat betyg?...35

8.2 Samlat betyg?...36

8.3 Vad bör påverka betyget?...37

8.4 Vid vilken ålder bör man börja?...37

8.5 Vad är god ordning och uppförande?...38

8.6 Övrigt kring utformningen...38

9. Lösning på problemen?...39

9.1 En dold läroplan...39

9.2 Vilka problem kan lösas?...40

10. Avslutning...43

11. Referenser...44

12. Bilagor... 47

12.1 Inför intervju kring ordningsbetyg i skolan...47

(5)

4

1. Inledning

Det råder inget tvivel. Grundskolan befinner sig i en svår fas av sin utveckling. Många talar om en kris. Vi kan uppfatta en rad symptom på svårigheterna: minskad lust att gå i skolan, ökat skolk, ökad förstörelse, mindre disciplin och ökad aggressivitet. Fenomenen är säkert inte nya…

Så uttryckte sig Brutus Östling i sin essä, Varför Kris?, publicerad 1980 i boken: Normer och

normlöshet. Det har låtit likadant i debatten kring skolan under många år, skillnaden är kanske

att Sverige nu med en borgerlig regering kan förvänta sig förändringar i skolans värld?

I en PISA1-undersökning från 2003 redovisas att svenska elever oftare kommer för sent och stör mera under lektionerna än elever i de övriga OECD2-länderna. Efter att resultaten blivit publicerade skapade folkpartiet en reformagenda som var tänkt att leda till mera ordning och bättre uppförande i den svenska skolan. I agendan fanns nio punkter och en, den mest debatterade, var att återinföra ordningsbetyg i skolan. Förslaget har blivit ifrågasatt och kritiserat men också hyllats i debatten i media. Med tanke på den borgerliga valsegern är ordningsbetyg ett högaktuellt ämne. Vårt intresse väcktes av detta då vi kände att vi ville göra något relevant med examensarbetet. Är det verkligen så att skolan är i kris och behöver ett ordningsbetyg eller är det samma diskussion kring dagens ungdom och dess förfallna moral? Vad kommer ett eventuellt införande att ha för effekter för elever såväl som skolpersonal?

1.1 Syfte och frågeställning:

Syftet med vår studie är att utreda begreppet ordningsbetyg/omdöme och belysa det ur flera vinklar. Förutom att försöka definiera begreppet gör vi en historisk koppling då Sverige tidigare haft ordningsbetyg men valt att avskaffa dem. Vi hoppas dessutom få en bild av attityder till ordningsbetyg bland lärare och skolledning och få konkreta förslag på hur en utformning skulle kunna se ut. Vidare vill vi studera vilka problem man eventuellt skulle kunna angripa med ett ordningsbetyg och vilka effekter man kan förvänta sig, positiva som negativa. Vi hoppas kunna väcka fler frågor och kanske uppmuntra till mera forskning kring ämnet. För att avgränsa arbetet har vi valt att centrera det kring några frågor som vi hoppas kunna besvara i vårt arbete:

1_{PISA - Program for International Student Assessment}

(6)

5

• Hur kan det nya ordningsbetyget komma att se ut?

• Vad anser lärare, skolledning och elever om ordningsbetyg?

• Hur var det numera avskaffade ordningsbetyget utformat?

• Vilka konsekvenser, negativa som positiva, kan man förvänta sig av ett ordningsbetyg?

1.2 Rapportens disposition

Efter denna inledning kommer vi att i kapitel 2, metodikavsnittet, beskriva vandringen från idéstadiet till färdig uppsats. Därefter följer i kapitel 3 ett kort historikavsnitt med kopplingar till Sveriges avskaffade betyg i ordning och uppförande. Vi kommer sedan att presentera intervjubakgrunder och sammanfattningar av de transkriberade intervjuerna i kapitel 4 innan vi i kapitel 5-9 ger oss in på analysen där vi diskuterar våra resultat och anknyter till de ovan nämnda frågeställningarna. Slutligen kommer en summering av uppsatsen och tankar och förslag till uppföljande studier innan formalia som källförteckning och bilagor presenteras.

(7)

6

2. Metod

I ett inledande skede av arbetet gjordes mycket nätbaserad research kring ordningsbetyg och vad det egentligen innebar. Vi läste bland annat igenom artiklar kring ämnet men undersökte även folkpartiets förslag till införandet av det eftersom de var den drivande kraften kring återinförandet av ordningsbetyg. Vi var bland annat väldigt intresserade av att undersöka på vilka grunder de ville införa de ”nya” betygen. Under våra fem sista praktikveckor pratade vi även mycket med personalen på våra respektive partnerskolor. Vi förhörde oss bland annat om intervjumöjligheter med dem men även rent allmänt om hur de ställde sig till förslaget om ordningsbetyg.

Vi frågade även eleverna av våra praktikklasser vad de tyckte om ordningsbetyg och om de skulle kunna tänka sig få det i framtiden. I två av klasserna på högstadiet, årskurs 8 och årskurs 9, delade vi ut en kortskrivningsuppgift med frågor kring ordningsbetyg. I snitt skrev de ca: 40 eleverna en halv sida var, men den mängden varierade ganska mycket eftersom vissa elever var väldigt engagerade och gärna ville utveckla sina resonemang. I övriga klasser på gymnasiet och i högstadiet diskuterade vi ämnet muntligt för att försöka bilda oss en initial uppfattning om vad eleverna tyckte och kände.

En del informationssökande gick även via vår handledare som rekommenderade en del böcker och tidskrifter kring ordning, reda och annat i skolvärlden som eventuellt skulle kunna fungera som underlag för en studie.

För att få ett historiskt perspektiv på ordningsbetygen undersökte vi möjligheten att via mediateket på Malmö högskola få tag i pedagogiska tidskrifter från perioden innan och efter ordningsbetygen avskaffades, d.v.s. åren 1967-70. Vi tänkte då främst på KRUT, Kritisk

utbildningsskrift, som var vårt hetaste tips. Men detta visade sig vara svårt då KRUT inte

började ges ut förrän 1977. Vi fick istället använda oss av olika artikelsökningsmetoder. Först och främst fick vi leta i böcker med artikelkataloger. När vi hittat titlar på artiklar som möjligtvis skulle kunna vara av intresse från ovan nämnda tidsperiod letade vi upp dem på mikrofilm i diverse biblioteksarkiv. Vi använde oss även en del av olika artikelsökningstjänster på Internet. Via en av dessa tjänster lyckades vi spåra en D-uppsats som skrivits på högskolan i Dalarna och som låg nära vårt ämne. Dess titel var Vet hut? En

studie om ordningsinslag inom den svenska gymnasieskolans betygsättning. Uppsatsen var

opponerad den 9 juni 2006 och var således högaktuell. De flesta av Dalarnas högskolas uppsatser fanns publicerade i sin helhet som pdf-filer på nätet. Detta var dock inte fallet med

(8)

7

denna D-uppsats. Vi kontaktade således pedagogiska institutionen på högskolan via mejl och fick omedelbart svar om att bifoga hemadress för att få uppsatsen hemskickad.

2.1 Tillvägagångssätt

För att undersöka attityder kring ordningsbetyg och få en känsla för hur skolpersonal tänker och tycker bestämde vi oss för att göra ett antal intervjuer, närmare bestämt åtta stycken. Vi ansåg att en kvalitativ undersökning var det bästa tillvägagångssättet och intervjuer det smidigaste och effektivaste instrumentet. Inget annat instrument skulle enligt oss kunna ge oss det djup vi sökte. Fyra av intervjuerna genomfördes på en högstadieskola och fyra på en gymnasieskola. Samtliga intervjuer gjordes enskilt av en av författarna samt intervjuperson i för övrigt tomma salar. Intervjuerna spelades in med hjälp av mp3-spelare för att senare kunna transkriberas. Under intervjuerna som varade runt 40 minuter användes samma frågor det lämnades dock utrymme till uppföljning och följdfrågor. Sådana utsvävningar kunde röra tips om personer och instanser som skulle kunna leda vårt arbete vidare eller möjligtvis ha information om hur ordningsbetygsdebatten kunde tänkas ha rasat innan avskaffandet 1969. Vi försökte få så stor spridning på de intervjuades åldrar och arbetsuppgifter på skolorna som möjligt för att trots vår punktinsats få en någorlunda varierad urvalsgrupp och således olika åsikter kring ordningsbetygen. Urvalsgruppen bestod av fyra kvinnor och fyra män, åldersspannet var stort och de intervjuades arbetsuppgifter och erfarenheter varierade kraftigt. Innan intervjun hade den intervjuade fått ett papper med frågeställningar (se bilaga 12.1) för att vara väl förberedd. På samma papper fanns även kontaktinformation samt information om att intervjuerna skulle komma att avidentifieras, vilket vi även upplyste om i början av varje intervju. Förhoppningsvis ledde detta till ärliga svar och minskad tvekan vid känsliga frågor. Då ämnet inte enligt någon av de intervjuade var känsligt tror vi att svaren vi fått är mycket ärliga. Efter genomförda intervjuer transkriberades materialet för att sedan kunna kategoriseras och analyseras. Detta förenklades avsevärt då vi hade ljudfilerna i ett digitalt format och enkelt kunde föra över dem till dator när transkriberingarna genomfördes. Vi fann under arbetets gång att vi hade stor nytta av det transkriberade materialet dels eftersom det blev lätt att plocka fram intressant information ur intervjuerna och dels för att de olika tankarna som cirkulerat hos de intervjuade kring ordningsbetygen blev väldigt överskådliga. Vi upptäckte väldigt tidigt i intervjuarbetet att även om de intervjuade personerna inte hade funderat särskilt mycket kring ordningsbetyg så hade de väldigt mycket åsikter om dem. Deras åsikter kunde dock svänga lite under intervjuernas gång. Någon som var positiv till

(9)

8

ordningsbetyg i början av intervjun kunde ställa sig mer tveksam till dem efteråt. Vilket en del även påpekade när intervjun led mot sitt slut. ”Vad jag tycker i en första fas sen om jag hade suttit ner och verkligen tänkt efter så kanske jag hade tänkt att men vänta nu här och såhär. Men direkt så tycker jag på ett ungefär såhär”(intervju 4).

Många av de vi intervjuade var även efter intervjun väldigt intresserade av att veta hur de andra intervjuade personerna ställde sig till förslaget om ordningsbetyg och naturligtvis av hur de motiverat sina ståndpunkter. Detta i sin tur ledde till att vi ofta efter avslutad intervju fortsatte diskutera kring ämnet på ett mer allmänt plan.

För att utforma uppsatsen rent formellt har vi till viss del använt oss av tidigare kunskap kring uppsatsskrivande. Vi har båda ett antal C- och D-uppsatser bakom oss på diverse universitet och institutioner. Vid utformning av intervjuerna hade vi även stor nytta av Steinar Kvales Den kvalitativa forskningsintervjun som ger tips om hur man undviker vissa fällor när man genomför intervjuer. Från Malmö högskola fanns även Råd och anvisningar för

Examensarbete 10 poäng att hämta från hemsidan. Ett dokument som även det låg till grund

(10)

9

3. Historik

Redan innan det fanns en fungerande skolverksamhet fanns det skolning. Katekesen var den tidens skola och prästerskapet den tidens lärare. Man hade redan då en närvaroplikt oavsett vilket stånd man tillhörde och vilken status man åtnjöt i samhället. Lennart Tegborg skrev om detta i; Från Kyrkolag till enhetsskola, där han påpekar att bön, andakt och kunskap ansågs vara nära besläktade och att alldeles särskild vikt fästes på ungdomen gällande undervisningen.

Redan på 1600 talet fanns en sorts ordningsbetyg, de kallades då för testimonium och fungerade som ett slags omdöme som användes vid antagning till vidare studier. År 1820 infördes de ordningsbetyg som de flesta tänker på när man nämner just ordet ordningsbetyg. I boken Bakom betygen förklarar Mats Nilsson att dessa betyg rangordnades på en fyrgradig skala och var ett försök att göra betygssättningen enhetlig:

A – Stadgade seder och berömligt uppförande B – Jämnt och stadgat uppförande

C – Oklanderligt uppförande

D – Lättsinnigt och ostadigt uppförande

Dessa betyg levde kvar ända tills Lgr69 och avskaffades därefter under början av 1970 talet. Enligt en av de intervjuade som både fått ordningsbetyg och satt samma betyg på sina elever fungerade det så att ämnesläraren satte tre betyg på varje elev, ett ämnesbetyg, ett ordningsbetyg och ett uppförandebetyg. Betygen i ordning och uppförande överlämnades sedan till mentorn som satte ett samlat betyg baserat på de olika ämnenas respons.

Skolans fostrande roll gällande ordning och uppförande har ofta varit under debatt men har också funnits beskriven sedan länge. I statens offentliga utredning från 1944 kan man läsa följande:

…men skolan tar å samhällets vägnar de växande i sin vård alltifrån deras sjunde år en stor del av dagen under större delen av året i en miljö, där en auktoritativ, planmässig och målbestämd verksamhet i stor utsträckning formar barnens vanor och gestaltar deras livsföring. Det är under sådana omständigheter klart, att skolan icke kan inskränka sig till ren undervisning och undandraga sig sin dryga del av ansvaret för de växandes fostran.

(11)

10

Med citatet ovan till hands kan det kännas som om skolans fostrande roll är erkänd men debatten kring detta har rasat längre än vad många tror. Debatten har gått i vågor under många år och ofta med liknande argument, något Brutus Östling år 1980 uppmärksammade i essän

Varför kris?:

Under senare tid har en besynnerlig kampanj för kunskaper kretsat kring Moderaterna och SKP. Man har utnyttjat de reella skolproblemen för att åter ställa kraven på ordning, disciplin och kunskap i skolan. Från höger rör det sig om de traditionella kraven på ’dressyr’ av ungarna och ordning i klassrummet, förenat med en önska att återuppliva den gamla (borgerliga) bildningstraditionen. Ackompanjemanget får man från de delar av västern som reagerat mot alla ’projektstudier’ och ’grupparbeten’ som man tror bedrivs i dagens skola.(194)

Då man under 70-talet avskaffade systemet med ordningsbetyg ersatte man det med individuella samtal med föräldrarna och eleven i fråga, motsvarande dagens utvecklingssamtal. Detta utvecklades ytterligare under 1980-talet och 1990-talet och kontakten mellan hem och skola visade sig spela en allt viktigare roll för elevers utveckling. Med denna kontakt kunde skolan få ett informationsutbyte kring elever, vilket man tidigare saknat. Det visar sig i våra intervjuer att denna kontakt tillskrivs mycket stor vikt av lärarna gällande hur bra man lyckas få det att fungera i klassrummen. Denna föräldrakontakt diskuteras mera utförligt i kapitel nio.

På frågan om hur de intervjuade skulle vilja se ordningsbetyget utformat fann vi att likheterna med utformningen från tiden runt 60- och 70-talet var stora. Ämnesläraren skulle då sätta ett eget betyg i ordning och uppförande som sedan skulle bidra till ett samlat ordningsbetyg efter någon form av konferens med samtliga undervisande lärare.

Då vi stött på stora svårigheter att hitta information kring den debatt som fördes runt 1969 och åren däromkring kan vi tyvärr inte redovisa varför ordningsbetyget avskaffades.

(12)

11

4. Presentation av intervjuer

Transkriberingarna av de gjorda intervjuerna har i följande avsnitt gjorts om till sammanfattningar med en kort beskrivning av den intervjuades bakgrund. Med detta hoppas vi kunna förse läsaren med ett mera överskådligt och lättläst medium.

4.1 Presentation och sammanfattning – intervju 1

Den intervjuade är biträdande rektor på en gymnasieskola i en storstad. Skolan har övervägande praktiska program. Han är i 45-års åldern och har tidigare drivit en egen firma men sadlade om för ca: 10 år sedan och blev gymnasielärare med ämneskombinationen samhällskunskap/svenska. De senaste tre åren har han dock jobbat heltid som biträdande rektor, vilket är något han halkade in på efter att ha vikarierat för den tidigare biträdande rektorn på skolan en dag i veckan. Han har tidigare även jobbat som facklig representant för Lärarnas riksförbund.

Den intervjuade påpekar i början av intervjun att han inte tänkt särskilt mycket på ordningsbetyg men att impulsivt så ställer han sig negativ till dem. Han understryker även tidigt i intervjun att han tycker att det underförstått redan finns ett ordningsbetyg eftersom flera oberoende studier av betygsättning visat att tysta och snälla flickor oftare får ett högre betyg i skolan. Det enda positiva han kan se med betyget är att det eventuellt skulle kunna vara bra att ha ett sorts instrument för lärare att ta till då det i nuläget inte finns särskilt många instrument för ordning och reda.

Vidare tror han inte att hans roll som skolledare är en avgörande faktor för hans avståndstagande attityd gentemot ordningsbetyg. Han tycker snarare att han som lärare tidigare klarat sig bra utan ett instrument som ordningsbetyg även om den administrativa belastningen av ”ytterligare en grej”(intervju 1) är en negativ aspekt av ordningsbetygens eventuella införande.

Mot slutet av intervjun framkommer det att den intervjuade i själva verket inte är särskilt nöjd med det nuvarande betygssystemet överhuvudtaget. Han har själv sina barn i Waldorfskolor där man inte jobbar med betyg på samma sätt som i ”vanliga” skolor. Systemet med skriftliga omdömen som man tillämpar i Waldorfpedagogiken tycker han är ett bättre sätt att jobba på. Den intervjuade understryker därtill att han hellre hade satt något annat system i bruk i skolan eftersom bristerna i det nuvarande systemet är så uppenbara. Han föreslår bland annat inträdesprov och praktisk studentexamen men poängterar att han är medveten om att alla system har sina brister och att även studentexamen likt ordningsbetygen redan avskaffats

(13)

12

en gång tidigare.

Den intervjuade är en IV-lärare på gymnasiet i en storstad. Han är 33 år gammal och är utbildad matematik- och NO-lärare. Han jobbade tre år på högstadiet efter att ha blivit nyutexaminerad. Efter ett treårigt uppehåll från läraryrket gör han nu sitt tredje år på IV-programmet. För att få börja på ett nationellt program måste man ha godkänt i alla basämnen från grundskolan. Basämnen är svenska, engelska och matematik. För dem som inte lyckas med detta finns möjligheten att söka till det individuella programmet och således få gymnasiebehörighet.

Spontant känner den intervjuade sig kluven till ordningsbetyg. Han förklarar att även om han känner sig positivt inställd till förslaget så är han snarare negativt inställd till genomförandet eftersom det i dagsläget är oerhört svårt att t.ex. enas kring ”kepsar av och kepsar på”(intervju 2). Han betonar att det skulle vara svårt att få en enhetlig bedömning eftersom alla lärare är så olika. Han ser även en risk med att klassrumsmiljön dämpas för mycket och att man tappar en del av det ”som kan vara härligt i en klassrumssituation”(ibid.). När vi frågar om ordningsbetyg skulle lösa några av den intervjuades problem i klassrummet så förklarar han att han ställer sig tveksamt till det. Han utvecklar sitt resonemang genom att förklara att ett av de största hindren i hans undervisning är att eleverna överhuvudtaget inte kommer till skolan. Han menar att om han då skulle behöva ge dem IG i ordning och uppförande så skulle detta inte direkt sporra dem till att anstränga sig mer. ”Jag hade kanske släckt lite fler ljus än jag hade tänt gnista och hopp, tror jag”(ibid.).

Vidare tycker den intervjuade att det alltid finns en anledning till att elever inte är skötsamma och att man kanske först behöver ta reda på de orsakerna innan man sätter in en punktåtgärd som ordningsbetyg. Han anser att människor inte föds bråkiga.

För att få ordningsbetyg att överhuvudtaget fungera som skolverktyg menar den intervjuade att man måste införa dem på ett ganska tidigt stadium för eleverna, förslagsvis redan i femman. Enligt den intervjuade torde barnen då få större chans att vänja sig vid tankesättet och få en sorts inkörningsperiod som skulle vänja dem vid användandet av ordningsbetyg. Han lägger även till att elever som är 16-17 år och i dagsläget inte tar så stor notis om sina övriga betyg förmodligen inte skulle fångas upp om de hade ett ordningsbetyg hängande över dem.

(14)

13

Den intervjuade är 31 år gammal och blev färdig gymnasielärare 2001 i samhällskunskap och religion. Efter examen jobbade hon tre år på högstadiet i årskurs 6-9 i engelska, svenska och SO. De senaste två åren har hon bott i Indien och nu har hon fått ett 40 procentigt vikariat på gymnasiet i samhällskunskap.

Hon känner till förslaget om ett ordningsbetyg men påpekar att hon långt ifrån känner till allt kring det. I början av intervjun säger den intervjuade att hon åsiktsmässigt befinner sig någonstans mitt emellan negativ och positiv till förslaget. Hon tycker sig se poängen med ett ordningsbetyg men känner att den praktiska aspekten av det skulle bli oerhört svår. Ganska tidigt i intervjun framhäver emellertid den intervjuade att de negativa aspekterna som ett införande av ordningsbetyg skulle medföra väger tyngre för hennes del. ”När jag tänker på det så tycker jag nog att det negativa överväger faktiskt”(intervju 3). Hon anser inte att de stökigaste eleverna hade skött sig bara för att man införde ett ordningsbetyg eftersom de oftast har andra typer av problem. Eventuellt så skulle elever som ligger på gränsen och egentligen är ordentliga men lätt dras med sköta sig bättre. Hon understryker även att hänsyn snarare borde tas till andra och större problem som finns i skolan för att således komma till rätta med ordningen.

Den intervjuade framhäver även att ett stort problem med ordningsbetyg är att det skulle vara oerhört svårt att som lärare sätta det. Detta motiverar hon med att en elevs beteende kan variera väldigt från dag till dag beroendes på olika faktorer som ”vad som hänt på morgonen och vad som hänt i rasthallen”(intervju 3). Dessutom upplever hon uppförande som väldigt subjektivt. Det som är bra uppförande för henne är nödvändigtvis inte samma för annan lärare vilket kan leda till orättvisa betyg, något hon inte uppskattar alls.

Rent konkret hade hon velat att varje lärare satte ett ordningsbetyg för sin elev i sitt ämne. Alltså inte ett samlat ordningsbetyg utan flera för att det hade blivit det mest rättvisa alternativet. Hon sammanfattar mot slutet av intervjun att även om hon inte ställer sig särskilt positiv till förslaget om ordningsbetyg så tycker hon det är bra att det skapats en debatt kring ordning och reda i skolan. Dessutom anser hon att den nya regeringen således verkar vara mer mån om skolan än den förra eftersom de åtminstone försöker göra något åt situationen.

(15)

14

Den intervjuade är gymnasielärare på en ganska stor skola i en storstad. Hon är 42 år gammal och lärare i engelska och svenska. Hon har jobbat som lärare sedan hon tog sin lärarexamen för ca: 17 år sedan och har främst jobbat på olika gymnasieskolor i samma storstad. Hon har flera års erfarenhet av undervisning för elever på olika praktiska program i gymnasiet.

Den intervjuades förkunskaper kring ordningsbetyg är ganska små. Hon påpekar att hon känner till att Jan Björklund talat sig varm för det och att de funnits förr i tiden men avskaffats, mer än så tycker hon inte att hon vet. Instinktivt säger hon sig vara positiv till förslaget eftersom hon tror det hade fått bukt på en del elever som uppför sig dåligt men som i grund och botten bryr sig om sina betyg. Därtill hade det varit bra att kunna belöna dem som verkligen sköter sig. Hon framhäver att så länge det används på rätt sätt av lärare och inte blir det viktigaste betyget så är det bara positivt.

Vidare ser hon det inte som för enkel lösning på problem som i sig är större. ”Vad är det för fel på enkel lösning?[…] måste man inte börja lösa det vid något tillfälle”(intervju 4). Hon menar att ett ordningsbetyg ändå måste utvärderas. Skulle det då visa sig att det inte var särskilt bra så får man helt enkelt avskaffa det. Men det är all idé att pröva.

Samtidigt så tror hon inte att ett ordningsbetyg hade fått alla hennes elever att sköta sig. Hon anser det finns de som inte hade tyckt det var viktigt och således inte direkt gjort någon ansträngning för att upprätthålla ett gott betyg i ordning. Majoriteten av hennes elever hade dock tagit det på allvar. Detta eftersom de går praktiska program som ställer höra krav på att man ska vara socialt kompetent och ”serviceminded”.

Under intervjun kommer den intervjuade fram till att benämningen ordningsbetyg känns aningen omodern, ”betyg i ordning känns snarare som om de kan sitta still på sin stol och vara tysta och det känns lite förlegat och gammeldags”(intervju 4). Hon tycker benämningen ”omdöme i social kompetens” har en finare klang och dessutom bättre uttrycker vad hon anser borde ligga i det nya ordningsbetyget om det skulle införas. Under återstoden av intervjun använder hon sig således av sin nya benämning och undviker ordet ordningsbetyg.

I slutet av intervjun understryker den intervjuade att tankarna som framförts under vår utfrågning är hennes första och att de eventuellt skulle kunna omvärderas efter att ha funderat mer kring konceptet med ordningsbetyg. Hon upplever att i skolan så prövas konstant nya pedagogiska modeller, ”skolans värld är en enda måltavla för experimentella förändringar”(ibid.). Hennes tillvägagångssätt är att vänta tills ett förslag verkligen går igenom innan hon verkligen funderar igenom det eftersom man aldrig vet ifall det blir en

(16)

15

realitet. Som exempel till detta nämner hon Gy07 som nu senast ställdes in.

Den intervjuade är en kvinna som är född 1941 och således pensionär sedan ett år tillbaka. Hon har arbetat flera år som lärare inom ämnena samhällskunskap och historia. Detta har skett både på gymnasiet och på högstadiet. Hon är även utbildad syokonsulent och har också varit verksam som sådan under flera år. De flesta av sina yrkesverksamma år har hon dock arbetat som skolledare, mestadels av tiden för högstadiet. Hon känner att det är svårt att ta ställning för eller emot ordningsbetyg då hon ser både nackdelar och fördelar. Bland fördelarna nämner hon möjligheten att ge ett högt kunskapsrelaterat betyg men ändå markera oskötsamhet i ett ordningsbetyg. Hon är däremot rädd för att det ska användas godtyckligt och kanske t.o.m. att hota med. Hon nämner att ett dåligt betyg skulle kunna bli en last senare i livet för en del och säger att hon själv definitivt skulle titta på ett ordningsbetyg som arbetsgivare. Hon skulle vilja att det fungerade som att alla lärarna satte ett ordningsbetyg parallellt med ämnet de undervisade i som sedan lades ihop vid en konferens till ett samlat betyg. Hon tycker även att det är mycket viktigt att få med alla berörda kring detta och skulle satsa mycket på information kring vad betyget skulle innebära och hur det skulle gå till. Föräldrar, elever, lärare och skolledning skulle alla vara mycket införstådda med detta. Saker som skulle påverka betyget skulle vara: komma i tid, göra sina läxor, uppföra sig bra i klassrummet och korridorerna men hon poängterar att det handlar om upprepade förseelser. Hon minns inte varför man avskaffade de tidigare ordningsbetygen, men tror att de kanske inte fungerade så bra. Hon tror på en positiv bieffekt kring införandet av ordningsbetyg då man t.ex. skulle kunna påverka “medlöpare” och genom det få ett bättre arbetsklimat totalt sett. Hon tror inte att skillnaden skulle vara så stor på den skola hon arbetat senast men kanske på skolor med större problem. Hon tror att unga lärare möjligtvis är mera positiva till ordningsbetyg p.g.a. “trygghet”.

Den intervjuade är 50 år och har arbetat inom skolan i 21 år. Han är lärare inom ämnena matematik, fysik och kemi. Han har också arbetat som vikarierande skolledare under ett par år. Rent spontat uttrycker han sig positivt kring ordningsbetyget men poängterar att han inte funderat speciellt mycket över det. Han tror att ett ordningsbetyg skull kunna hjälpa läraren att

(17)

16

få ett bättre arbetsklimat. De saker som han anser vara av vikt för betyget skulle vara att komma i tid och ha med sig rätt material samt att göra sina läxor. Han tänker sig att de undervisande lärarna ska sätta betyget tillsammans ungefär som det fungerar idag inför utvecklingssamtalen. En sak som bekymrar honom är inflation i betygen och hur många steg som ska vara med. Han känner att om man har för få steg så ska det till för mycket för att t.ex. kunna få en “etta”(sämsta betyget i hans 1-5 skala). Han tycker att man, speciellt på gymnasiet “eftersom det är någon form av frivillig skolform”(intervju 6), skulle kunna tillämpa en hårdare linje. Det är också mera intressant med ordningsbetyg på den nivån enligt honom eftersom en arbetsgivare inte är intresserad av grundskolans betyg utan ser mer på gymnasiebetygen. Han tycker att ordningsbetygen ska vara med i snitten för att väga tyngre och tycker att man ska kunna läsa upp dem precis som med andra ämnen. På frågan om ett skriftligt omdöme hade varit bättre svarar han: “Jag tycker nog att man skulle ha haft närvaro […] det skulle synas hur mycket frånvaro man haft i ämnena” Han tror inte att hans vikariat som skolledare förändrat hans perspektiv utan tror hårt på en enhetlig standard så att det är samma sak på alla skolor. Han skulle gärna se ett “papper” på vilket undervisande lärare kryssade av uppnådda mål kring ordning och uppförande.

Den intervjuade är en 40 år gammal man. Han har arbetat inom skolan i cirka elva år, och har erfarenheter som både lärare (ca 40%) och skolledare (ca 60 %). Han var verksam inom matematik och samtliga NO-ämnen men är i dagsläget skolledare på heltid. På frågan om han spontat är positiv eller negativ gällande ordningsbetyg svarar han negativ utan att tveka. Han anser att det är fel verktyg för skolor idag och att man inte kommer nå ut med ett ordningsbetyg. Istället finns det andra åtgärder som han hellre skulle se förverkligade:

… det skulle finnas mera möjligheter för skolan och socialen att ställa krav på föräldrarna. Med t.ex. föräldrautbildning skulle man kunna kräva att föräldrarna kom dit och gick igenom en utbildning tillsammans med skolan och socialvården. (intervju 7)

Han menar att dagens frivilliga system gör det svårt för skolan att ta tag i problemen vid roten. Han tänker dock att det kan finnas vissa positiva effekter med ett ordningsbetyg, t.ex. för vissa pojkar tror han, precis som med andra betyg, att det skulle få dem att rycka upp sig. Han poängterar noga att generellt sett tror han inte på några vinster med det utan enbart inom vissa grupper. Han tänker sig inte ett samlat betyg då han tror att det blir stora praktiska

(18)

17

svårigheter med utformningen. Eftersom kursplanerna idag inte nämner något om ordning och uppförande tror han att det kommer krävas en omskrivning av nämnda dokument för att få till ett fungerande ordningsbetyg. Om förslaget skulle förverkligas skulle han vilja att det skrevs till i kursplanerna som obligatoriska mål för varje kurs och att man var tvungen att uppnå målen inom ordning och uppförande för att klara av kursen. Egentligen tycker han inte om betygen alls utan anser att grundskolebetyget är lite värt. Enbart ett urvalsinstrument för gymnasiet och ett trubbigt sådant är ord som nämndes under intervjun. Han skulle inte heller vara intresserad av ordningsbetyg i egenskap av arbetsgivare.

Han tror att det inom lärarkåren finns en känsla av att vilja ha verktyg till hjälp med att hålla ordning i klassrummen men samtidigt en ovilja till fler administrativa saker. Han tror inte att ställningen som skolledare påverkat hans sätt att se på den här situationen. Hans ålder indikerar att han inte var med när de gamla ordningsbetygen slopades men han tror att det hade med ideologi att göra, människosyn. Han tror att eleverna är positiva till ordningsbetyg och tror att stora förändringar i skolan skulle leda till samhällsförändringar på sikt med poängen att man lever ca 20-25 % av sitt liv i skolan och att det skulle vara konstigt om det inte satte sina spår.

Den intervjuade är en kvinna och 36 år gammal. Hon har jobbat under drygt tio år inom skolan och har hela tiden undervisat på högstadiet inom ämnen svenska, engelska och tyska. Det finns en spontan positiv inställning till ordningsbetyg från hennes sida. Hon tror att genom att ordning och uppförande lyfts fram kommer många positiva bieffekter med det. Föräldrarna kommer att se det som viktigt med ett bra betyg/omdöme och därav tror hon man kommer åt de s.k. medlöparna. Hon tror inte att man direkt kommer påverka de som stör mest i klasserna men kanske indirekt genom att deras “anhängare” minskar till antalet. Hon tror inte att detta är det enda sättet för att skapa ordning men tror att det är ett sätt som skulle kunna fungera.

Gällande utformningen av betyget tänker hon sig en sorts checklista med punkter, t.ex. samarbete, uppförande, ta ansvar (komma i tid och göra läxor). Sedan på en konferens innan betygen sätts träffas undervisande lärare och checkar av om alla tycker att eleven t.ex. tagit ansvar. Mentorn ska alltså sätta betyget men med respons från övriga lärare. Hon tror att ett betyg skulle vara mera effektivt, väga tyngre än ett omdöme men avfärdar inte idén helt, så länge det är ett omdöme som samtliga lärare skriver under. Hon är övertygad om att eleverna

(19)

18

är positiva till ett ordningsbetyg/omdöme. På frågan om det var viktigt med enhetlighet svarar hon ja men tvekar kort därefter då hon börjar fundera kring svårigheter med enhetlighet. Efter en stunds tystnad säger hon att det kanske är smidigare med ett omdöme ändå.

Hon tror att skolledningen, åtminstone på hennes skola där hon anser att det fungerar bra, har en bra bild av verksamheten och delar hennes syn på ordningsbetygen. Då jag frågar kring avskaffandet av ordningsbetyg 1969 tror hon att det hade en del att göra med det flummiga 70-talet och påpekar att hon gick i skolan då. Att ett ordningsbetyg skulle kunna ligga till last för vissa tror hon definitivt men det handlar då om gymnasiebetygen, grundskolebetygen som hon menar mer fungerar som ett bollplank mot föräldrarna. Om hon haft i uppdrag att införa ordningsbetyg på skolan tycker hon att det är viktigt att förankra det med hela arbetsenheten och låta samtliga komma till tals. Hon tänker sig också ett ordningsbetyg som man alltid kan höja om det skulle gå illa. Någon samhällsförändring tror hon inte kommer att synas, åtminstone inte i statistiken.

(20)

19

Skolk: ett fult ord som borde bytas ut mot "spontan frånvaro".

(Anonym)

5. Ordningsbetyg – Vad visste de intervjuade?

5.1 Ett första förhållningssätt till ordningsbetyg

I de åtta intervjuerna som vi genomförde framkom det ganska snabbt att kunskapen om vad ordningsbetyg varit och skulle kunna komma att bli var ganska liten hos de flesta intervjuade. På frågan om vad den intervjuade kände till om ordningsbetyg svarade många att de inte var särskilt insatta i förslaget men att de kände till att det fanns. Ytterligare saker som man kände till var att det hade funnits förr men att det någon gång avskaffats och att det nu är högeralliansen med folkpartiet i spetsen som driver frågan.

Anledningen till att det avskaffats var det tämligen få som kunde uttala sig om. I intervju 5 där den intervjuade var arbetande pensionär och i vår intervjustudie den som hade mest erfarenhet av de tidigare ordningsbetygen fick vi ett trevande svar på frågan om varför de avskaffats. ”Jag vet inte, kommer inte riktigt ihåg men det fungerade inte så bra alltid, jag skolkade själv en del och det avskräckte inte mig. Det hjälper ju inte mot elever som inte bryr sig ändå”(intervju 5). I intervju 1 berättade den intervjuade att han hade haft ordningsbetyg i årskurs 1 och 2 men att det snarare kändes som ett slentrianmässigt betyg ”alla fick stora A, tror jag”(intervju 1). Intervjupersonen i intervju 8 kunde inte heller riktigt svara på varför det avskaffats men när hon fått svar på frågan om vilket år man slopat ordningsbetygen (1969) så spekulerade hon kring den erans tidsanda. ”Ja, på 70-talet var väl lite flum […] jag tror man var kanske på väg bort ifrån det här strikta”(intervju 8).

Eftersom de flesta lärare verkade ha en ganska vag bild av ordningsbetyg så kan man fråga sig vilka åtgärder som skulle behövas sättas in om ett ordningsbetyg skulle införas. Räcker det med att formulera tydliga kriterier som man delar ut och på sin höjd diskuterar eller behövs det rentav kurser och rejäla fortbildningsdagar för att få grepp om fenomenet?

5.2 Fortbildning för lärare och ordningsbetyg

I en D-uppsats från högskolan i Dalarna Vet hut? En studie om ordningsinslag inom den

svenska gymnasieskolans betygsättning har Mattias Fredin och Anna Fredriksson gjort en

(21)

20

området ordningsbetyg hade varit välkommet för att ge lärare en bättre insikt kring en eventuellt framtida betygssättning. Fredin/Fredriksson menar att övergången till betygssättning i och med övergången till målstyrda betyg skapat svårigheter för många lärare att sätta betyg överhuvudtaget. De intervjuade lärarna var i deras studie uppdelade i tre grupper med tre lärare i varje. Den första gruppen var lärare i engelska, den andra var lärare i matematik och den sista gruppen undervisade i idrott & hälsa.

I deras intervjumaterial är det ingen enskild grupp av lärare som svarar homogent. Bland lärarna totalt så anser ungefär hälften att det skulle behövas och hälften att det inte alls är nödvändigt. De som ställer sig positiva till en fortbildning anser att det kan vara nyttigt för både nya och äldre lärare eftersom det kan vara fördelaktigt att ”diskutera med sina kollegor hur de sätter betyg”(Fredin/Fredriksson). Andra skäl som påpekas är att just förkunskaper kring den typen av betygssättning kan vackla på grund av för lite kunskap kring vad det skulle innebära, ”förberedningen inom dessa områden var väldigt dålig under min egen utbildningstid, och dessutom har systemet ändrats så många äldre lärare blivit tvingade att tänka om”( Fredin/Fredriksson). Dessutom påpekar en av de intervjuade i Fredin/Fredrikssons studie som undervisar i Idrott & hälsa att alla betyg är oerhört viktiga för eleverna då de i princip styr elevernas chanser att lyckas i sitt liv. Således är det otroligt viktigt att man utbildar sig kring ämnen så mycket som möjligt: ”mer kunskap är alltid något att eftersträva”(Fredin/Fredriksson).

Av dem som är helt klart negativa till fortbildning så uttrycks det bl.a. att det kan vara bra att diskutera igenom vad det skulle innebära men att diverse utbildning och fortbildning bara är något som är på modet just nu. Flera av de intervjuade anger även ett annat skäl till att fortbildning inte behövs, nämligen att betygsättning är relativt enkelt. ”Ofta är det lätt att sätta betyg. De som sköter sig får ofta ett bra betyg”( Fredin/Fredriksson).

Endast en av de intervjuade i Fredin/Fredrikssons studie ställer sig både positiv och negativ till ett förslag om fortbildning. Han menar att om många lärare känner sig osäkra så skulle det kanske vara befogat med fortbildning kring ordningsbetyg. Däremot tror han inte att det finns något större behov av det på hans nuvarande skola då deras arbetssätt inför varje ny termin fungerar tillräckligt bra. ”Vi klargör varje termin hur viktigt det är att formulera tydliga tolkningar av de nationella kriterierna, gärna tillsammans med eleverna, och håller man sig till dessa så ska det ju inte var något problem”( Fredin/Fredriksson).

Fredin/Fredriksson drar, utifrån sitt intervjumaterial, slutsatsen att det främst är de yngre och således de som har minst arbetslivserfarenhet som efterlyser fortbildning inom ämnet:

(22)

21 Att sätta ett betyg tycks vara enkelt för de lärarna som varit verksamma i tjugo år, men ett svårt dilemma för de mer oerfarna lärarna. Dock efterlyser de flesta av alla de intervjuade lärarna mer diskussioner i kollegiet kring betygen och vad det egentligen är som ska betygsättas. (35)

I en av våra intervjuer framkom det en intressant ståndpunkt kring skolans ständiga förnyelse som skulle kunna förklara varför många av lärarna i vår intervjugrupp inte hade så breda förkunskaper kring ordningsbetyg och som skulle kunna motivera fortbildning. Den intervjuade framhäver att ”skolans värld är en enda måltavla för experimentella förändringar. Det ska hela tiden testas nya grejor och de ska hela tiden ge nya förslag och vissa går igenom och vissa går inte igenom och på något sätt så resignerar man och väntar till det händer någonting”(intervju 4). Hon understryker även att innan en ny reform är helt klar och genomförd så finns det ingen mening med att sätta sig in den eller bry sig överhuvudtaget. Även om vi inte tror att alla lärare delar den här tanken så finns det en poäng med det hon anmärker. På reformer som lagts på is under den senaste tiden i skolvärlden är ju Gy07 ett ypperligt exempel. I ett pressmeddelande på regeringens hemsida från den 11 oktober i år säger den nya skolministern, Jan Björklund, att man avblåser Gy07 eftersom den nya reformen inte tros uppnå de mål som den nya regeringen vill uppnå i skolan. Björklund förklarar även i pressmeddelandet att han räknar med att under hösten tillsätta en utredning som snabbt ska klargöra hur en ny gymnasiereform bör se ut och när den kan sjösättas.

(23)

22

Barnen nu för tiden är tyranner.

De trotsar sina föräldrar, hivar i sig maten

och tyranniserar sina lärare.(Sokrates 470 f.Kr-399 f.Kr)

6. Förhållningssätt till ordningsbetyg

6.1 Oordning och oreda

I arbetet kring ordningsbetyg har vi flitigt diskuterat perspektiv kring ordning och reda i skolan. Vi tror att en av anledningarna till att alla verkar ha en åsikt om vad som är bäst för skolan är att de flesta har spenderat en stor del av sin tid bakom skolbänken och således känner sig ha goda kunskaper om vad som fungerar bra och mindre bra. Detta ger stora möjligheter för alla att samtala om skolan precis som när man samtalar om vädret. Problem med detta är att de flesta med en åsikt om skolan som inte befinner sig i den världen endast har ett perspektiv och det är just som elev. Skulle man göra en jämförelse så anser vi att det kan liknas vid en person som hela sitt liv varit passagerare i en bil men inte har körkort. Han har sitt perspektiv från passagerarplatsen. Detta betyder dock inte att han har tillräckliga kunskaper för att själv köra bilen även om han har hyfsade kunskaper om trafikregler etc. Vi menar då givetvis att bilföraren är läraren. Läraren har både varit elev (passagerare) och en som undervisar (förare) och har alltså lite fler infallsvinklar och förmodligen bättre insikt om hur det ser ut i skolans värld och hur man ska ”föra fram” skolan på bästa sätt. Precis som med vädret vill vi påstå att även om alla någon gång samtalar om vädret så finns det ingen som påstår sig veta bättre än en meteorolog, varför ska man då göra detta när det gäller läraryrket?

I Pedagogiska magasinet från november 2006 har man valt att fokusera på temat oordning i klassrummet och belyser det således från olika infallsvinklar i diverse essäer. I en av dessa artiklar med titeln Stökigt men trevligt har Leif Mathiasson sammanställt flera undersökningar från bl.a. Skolverket, Lärarförbundet och Lärarnas riksförbund för att försöka få en bild av hur det egentligen ser ut i den svenska skolan. Mathiasson vill ha svar på om skolan egentligen präglas av bråk, oro och disciplinära problem eftersom detta verkar vara fallet om man ser till dess mediala bild. Han presenterar bland annat en undersökning som de båda lärarförbunden gjort som visar att ”ju längre bort från den svenska skolans vardag man befinner sig, desto större anser man att problemen inom skolan är”(38). Vidare visar undersökningen att av dem som bara får sin bild av skolsituationen idag från media så anser ungefär 6 av 10 att skolan i

(24)

23

allmänhet fungerar eller ganska bra. Däremot så anser 8 av 10 av dem som har egna barn i skolan att den fungerar bra eller ganska bra.

Men Mathiasson förklarar även att det är fler elever än lärare som upplever att det är oreda och irriterande ljud på lektionerna. I undersökningen kom det fram att varannan lärare tyckte att det var oordning ibland eller på varje lektion. Antalet bland eleverna i årskurs 9, där undersökningen genomfördes, som tyckte samma sak var 2 av 3. Trots dessa problem med lugn och ro i klassrummet så visar Skolverkets attitydunderökning av årskurs 7-9 och gymnasiet att 9 av 10 elever trivs mycket bra eller ganska bra i skolan. Bland lärarna säger sig 95% av de yrkesverksamma att de trivs mycket eller ganska bra med sina elever.

6.2 Attityder hos lärare kring ordningsbetyg

I samtliga intervjuer som vi genomförde var vi väldigt angelägna om att få veta hur den intervjuade ställde sig till ett betyg i ordning och reda. Vi delade upp de intervjuade på en åsiktsskala som graderades i positiv, mittemellan och negativ. Som vi nämnt tidigare förekom det under vissa av intervjuerna en viss förskjutning på skalan allteftersom den intervjuade fick resonera kring de positiva och negativa aspekter som ett ordningsbetyg skulle kunna tänkas ha. En lärare som i början av intervjun sa sig vara kluven, d.v.s. såg både positiva och negativa aspekter av ordningsbetyg, svängde gärna åt något håll och bestämde sig för att en av ståndpunkterna vägde tyngre än de andra mot slutet av intervjun. Likaså såg vi en tendens hos vissa som kunde vara tvärsäkert positiva till ordningsbetyg i början av intervjun att de gärna garderade sig mot slutet av samtalet genom att förklara att de kanske inte tänkt igenom alla aspekter av det och inte helt tveklöst skulle tycka annorlunda om de fick mer tid att fundera igenom ordningsbetygens vara eller icke vara.

Av de åtta intervjuade var det tre stycken som i början av intervjuerna var positiva till ordningsbetyg. Av dessa tre var det en som drog sig mot mitten på åsiktsskalan. En av de intervjuade ställde sig mittemellan åsiktsmässigt i början men blev mer och mer positiv till ordningsbetyg allteftersom intervjun framskred. Resterande del av de intervjuade ställde sig antingen negativa till ordningsbetyg redan från början eller gick från mittpunkten till att vara negativa i sina åsikter. Vi noterade även att medan de som var positiva i början av intervjun kunde svänga åsiktsmässigt så var de som initialt sagt sig vara negativa obenägna att ändra ståndpunkt.

(25)

24

6.3 Positiva förhållningssätt

Vi bad i intervjuerna samtliga lärare att förklara sina ställningstaganden närmare för att få en klarare bild av hur de tänkte. När det gällde de positiva konsekvenserna av ett ordningsbetyg framkom det exempel på vad ett betyg i ordning och reda skulle kunna tänkas åstadkomma och som således bidrog till den intervjuades positiva inställning.

En av lärarna ansåg bland annat att kontakten mellan föräldrar och lärare skulle ha blivit bättre med hänseende på ordning om det fanns på pränt att eleven inte skötte sig. Hon menade att ”det blir viktigare med ordning och uppförande om man får det på ett papper […] vet de [eleverna] att det kommer i betyget och att det är skriftligt och att föräldrarna kommer få se det så tror jag man kan nå dem”(intervju 8). Med en mer formell inställning till ordning och uppförande så hade det varit lättare att engagera även föräldrar i det arbetet. En annan av lärarna som ställe sig positiv till ordningsbetygen menade att det behövs ett system för att uppmuntra de elever som faktiskt är tysta, snälla och uppför sig ordentligt (intervju 4). Detta är det flera som uttrycker som positivt trots att de i grunden säger sig vara negativa till förslaget i stort. ”Det hade blivit en morot för de lärarna att få belöna de eleverna som faktiskt gör som de ska”(intervju 2).

I en debattartikel från Svenska dagbladet från den 28:e januari i år uppmärksammar kristdemokraten Inger Davidson de finska skolorna som enligt henne år efter år uppvisar bättre skolresultat inom alla områden. Hon drar en parallell till det finska ordningsbetyget som innebär att varje elev får vitsord i ordning och uppförande. Hon menar att i Finland är ”ordningsbetyg ett sätt att premiera en elev som ansträngt sig och gjort goda insatser även om kunskapsresultatet inte är det bästa”. Ordningsbetygen handlar inte, anser hon, om att ge lärare ytterligare ett maktmedel att banka elever i huvudet med utan snarare om att hitta ”ett sätt att hjälpa eleven till en positiv utveckling”. Detta tyckte vi var intressant eftersom en av de intervjuade lärarna just kommenterade att Sverige ofta jämförs med Finland med avseende på utbildning:

Man jämför ofta med Finland och säger att de har det så bra men jag var nyligen på ett seminarium för rektorer där man visade på att vi i Sverige har klara toppar och dalar ibland våra elever medan man i Finland har en jämn nivå rakt av, det behövs toppar för att utveckla ett land också. Det är klart att det finns politiska skillnader med t.ex. invandring och så, men sen kommer man till kunskapssyn där vi inte riktigt vet, Finland kanske ser helt annorlunda på kunskap en vad vi gör? (Intervju 7)

(26)

25

Den intervjuade framhäver ”toppar och dalar” som något viktigt för att ett utveckla ett land. Något som det enligt honom inte verkar finnas i Finland. Kanske är en av anledningarna till detta att ordningsbetyget på något sätt håller både de duktiga och de svaga i schack. Frågan blir ju således om detta är något vi vill eftersträva i Sverige? En aspekt som motiverar ett ja skulle i alla fall vara att det inte är direkt rättvist mot de elever som är svaga att fortsätta vara det på bekostnad av dem som är starka.

Många av de intervjuade framhävde även ytterligare skäl till att de gärna ville prova ordningsbetyg. Alla verkade vara överens om att man möjligtvis skulle kunna komma åt elever som oftast inte var bråkstakar i sig själva men lätt drogs med i en stökig klassrumssituation, ”jag tror man hade kunnat få ordning på en hel del som mest fjantar men som ändå är ganska betygsfixerade i alla fall”(intervju 4).

Att styra upp ”medelbråkiga” elever med ett ordningsbetyg är, som man kanske kan tro, ingen ny företeelse. I boken Skolmästarkonst – Antydningar för lärare och skolinspektörer, som är en svensk handbok i pedagogik från 1846, berättar O.E.L. Dahm om sedeboken som är en sorts bokföring av hur elever uppför sig. Han förklarar att det finns mycket att vinna med den som ett skolinstrument:

Sedeboken, förd med rättvisa och förstånd, är kanhända det bästa af alla diskiplinarmedel. Den bör inrättas så att barnet der aldrig kan få högre vitsord, än att det gjort sin pligt i alla afseenden. I den införas inga andra än tadlade anmärkningar. Det högsta ett barn således genom sedlighet och flit kan vinna är att vara fri från alla anmärkningar. […] För att höja sedebokens inflytande, bör läraren, helst hvarje månad, men mins vid slutet af hvarje termin, gifva hvarje barn ett betyg öfver uppförande och flit, hvilket bör uppvisas för och påtecknas af föräldrarna och därefter återlemnas till läraren.(131)

Dahm understryker att för att sedeboken ska ha en effektiv genomslagskraft hos eleverna så bör föräldrarna på något sätt involveras i vad som skrivs i den. Detta kan vara värt att notera då vi även funnit denna tanke hos lärarna i våra intervjuer. Det har påpekats att det behövs något formellt som skickas mellan skolan och hemmet om ordningsbetyg ska få ordentligt genomslag. Dahm utvecklar sitt resonemang med att framhäva sedebokens positiva effekter. Trots att det handlar om extra pappersarbete för läraren så menar Dahm att den ordning och reda som man uppnår är all möda värd då läraren slipper ”användandet af andra mera obehagliga diskiplinarmedel”(132). Dessa ”obehagliga medel” är olika typer av aga, vilket Dahm ständigt påpekar som en ganska dålig lösning på problem i skolan och som endast bör nyttjas i extrema undantagsfall.

(27)

26 Bild 1: Ett utdrag från Dahm sedebok

6.4 Negativa förhållningssätt

I vårt intervjumaterial framkom det flera anledningar till att de intervjuade var negativa till ordningsbetyg. En anledning till de negativa inställningarna var den att praktiska delen av ett ordningsbetyg skulle vara oerhörd besvärlig att genomföra dels administrativt och dels rent rättvisemässigt. En av de intervjuade som arbetat ett antal år som biträdande rektor menade att även om ett handskrivet omdöme skulle var den bästa modellen för ett ordningsbetyg så är det svårt att administrera. Dessutom påpekar han att ”det hade varit mycket arbete med lite resultat…”(intervju 1). Han höll inte med Dahm med andra ord.

Många frågor uppstod även hos de intervjuade om hur man skulle göra för att bäst sätta ett rättvist ordningsbetyg. Vem ska sätta betyget? Vilka kriterier ska man gå efter? Vad är egentligen ett bra uppförande? Eftersom de själva inte hade svaren på dessa frågor så kunde de inte annat än förhålla sig skeptiska till förslaget även om de initialt kunde se de positiva sidorna, ”när jag tänker på det så tycker jag nog att det negativa överväger faktiskt […] jag kan förstå tanken men jag tycker nog inte att den är riktigt hållbar”(intervju 3).

I den första intervjun påpekar den intervjuade att det redan finns ett ordningsbetyg då undersökningar visat att tysta snälla flickor får bättre betyg i skolan än högljudda pojkar trots att deras kunskaper är likvärdiga. Läraren som påpekar detta är negativt inställd till ordningsbetyg (intervju 1). Frågan är om dessa undersökningar inte borde motivera att man

(28)

27

införde ett ordningsbetyg eftersom den rådande situationen är orättvis. Enligt styrdokumenten är det kunskap som ska betygsättas och inte hur eleven sköter sig. ”Betyget uttrycker i vad mån den enskilde eleven har uppnått de kunskapsmål som uttrycks i kursplanen för respektive kurs som definieras i betygskriterier”(Lpf94). Med införandet av ett ordningsbetyg så hade det kanske varit lättare för lärare att skilja på kunskap och ordning. När läraren i intervju 4 konfronteras med tanken om det inbakade ordningsbetyget så påpekar hon att det är oprofessionellt att låta ens betygsättning påverkas av hur ordningsam en elev är:

För i bedömningen ska du se till elevernas kunskapsmål och en stökig elev kan ju kunna precis lika mycket som en duktig elev sen kan det ju vara på sättet att en stökig elev är så stökig att man inte kan se allt det där. Men kan du se vad eleven kan trots att de är stökiga så ska det inte påverka din betygsättning. Och en lärare som låter sig påverkas av det är ju faktiskt inte professionell eller rättvis i sin betygsättning. (Intervju 4)

En av lärarna som åsiktsmässigt ställer sig mittemellan ordningsbetyg påpekar även att hur elever uppför sig numera ”bakas in” i ett betyg, något som hon inte tycker är särskilt bra eftersom man tidigare kunde ”markera att det inte var okej med elevens uppförande men samtidigt ge ett ganska högt betyg motsvarande ämneskunskaperna”(intervju 5). Samtidigt upplever hon att mycket kan bli fel med ordningsbetyg. De negativa aspekterna hon tar upp går även som en röd tråd genom samtliga intervjuer. Ordningsbetyg skulle kunna användas som ett hot snarare än som ett hjälpmedel. Dessutom skulle det kunna sätta käppar i hjulet vid en anställningsintervju. I ett pressmeddelande från början av året kritiserar Lärarförbundet folkpartiets förslag till ordningsbetyg. Eva-Lis Preisz, Lärarförbundets ordförande, förklarar:

Arbetsro i skolan är avgörande för om eleverna ska lyckas. […] Folkpartiets förslag däremot, om att återinföra ordningsbetyg, riskerar snarare att verka i motsatt riktning genom att undergräva förtroendet mellan elev och lärare. ( Pressmeddelande från lärarförbundet: 060126)

Preisz menar att bästa sättet för att skapa arbetsro på skolor inte är via en ”nationell ordningsnorm” utan genom en ökad möjlighet för lärare, elever och föräldrar att själva komma överens, på en lokal nivå, om vad som är bäst för den egna skolan.

(29)

28

Jag tycker om att lära mig men inte alltid att bli undervisad. (Winston Churchill 1874-1965)

7. Ordningsbetyg och de intervjuade lärarnas egna elever

Skulle ett ordningsbetyg införas i skolan inom en snar framtid så skulle det tveklöst få konsekvenser för alla inblandade. Därför var vi tidigt överens om att i intervjuerna ta reda på hur de intervjuade lärarna trodde att ett ordningsbetyg skulle påverka deras närmaste omgivning. Svaren på huruvida ett ordningsbetyg skulle ha någon effekt i lärarnas klassrum eller på respektive rektorers skola var relativt varierade. En sak som var genomgående var dock att åsikten huvudsakligen var styrd av den intervjuades attityd till ett ordningsbetyg. Om den intervjuade gärna kunde tänka sig att pröva ordningsbetyg så trodde han/hon att det kunde ha positiv inverkan på eleverna. Ställde sig läraren däremot negativ till ett ordningsbetyg så var han/hon, inte helt otippat, tveksamma till att ordningsbetyg kunde ha någon inverkan överhuvudtaget.

En av de intervjuade lärarna som var positiv till ordningsbetyg trodde förvisso inte att det hade fått alla hennes elever på rätt köl. Däremot kan hon räkna upp ett antal elever i sina klasser som hon med viss säkerhet kan säga hade uppfört sig bättre. ”Om vi tar en elev som B, hon är ganska gapig och skrikig, jag tror nog hon kan strama upp sig rätt rejält om hon hamnar där [i ordningsbetygssitsen]”(intervju 4). Även om hon är medveten om att det säkert finns elever i hennes klasser som inte hade tagit någon notis om ett ordningsbetyg så trycker hon ändå på att det finns en större grupp av elever som hade brytt sig varför vinsten med ett ordningsbetyg hade varit värt det:

Eller ta Z som egentligen är en smart kille och trevlig kille, mycket god social kompetens men som nog skulle behövt den här puffen. Att du får faktiskt bra omdöme i det här. För han är ju verkligen socialt kompetent men han dras ju med. Idag satt han och jamade som en katt till exempel. Och på vilken arbetsplats skulle han suttit och gjort det? (Intervju 4)

En av de äldsta lärarna bland intervjuerna som är arbetande pensionär tror inte på någon förändring i elevbeteende på hennes nuvarande skola. Den främsta anledningen menar hon är att hennes skola är så lugn redan. Då hon säger sig se både fördelar och nackdelar med ordningsbetyg understryker hon dock att stökiga skolor i storstäder skulle kunna uppleva

(30)

29

”väldigt stora förändringar”(intervju 5). Den intervjuade i intervju 8 är av en annan åsikt. Hon menar istället att en bråkig storstadsskola kan ha för många elever som inte bryr sig om betyg. På en sådan skola tror hon det skulle det bli svårt att få någon genomslagskraft med ett ordningsbetyg.

7.1 Ordningsbetyg i gymnasiet, högstadiet, både och eller inte alls?

Mathiasson presenterar i artikeln Stökigt men trevligt utöver de resultat som nämnts ovan även fynd från den stora undersökningen. På skolverkets hemsida står det att läsa om Pisa-undersökningen som är ”ett projekt som undersöker hur utbildningssystemen i olika länder rustar femtonåringar att möta framtiden”(skolverket). I undersökningen mäts bland annat kunskaper och färdigheter som kan vara betydande för det vuxna livet. När det gäller oordning i högstadiet så ansåg ca: 36 procent av de tillfrågade femtonåringarna i Pisa-undersökningen att det råder oväsen och oordning på deras matematiklektioner. Detta jämför sedan Mathiasson med skolverkets attitydunderökning av årskurs 4-6 från 2003. I den framkommer det att var tionde elev tycker att de aldrig eller nästan aldrig får arbetsro i skolan. Någonstans på vägen blir alltså elever stökigare eller upplevs i alla fall som stökigare av sina medelever.

Läraren i intervju 2 som befinner sig på mitten av åsiktsskalan kring ordningsbetygens vara eller icke vara menar att hans elever på IV-programmet kanske hade skött sig bättre om de hade ett betyg i uppförande att kämpa för. Men samtidigt är han kluven eftersom han tror att alla hans elever kanske inte är riktigt mogna för ett omdöme i uppförande och att det finns en möjlighet att många fler hade tappat sin studiemotivation om det hela tiden fanns ett hot om ordning med i bilden. Denna åsikt delas inte av läraren i intervju 3 som tror att den optimala miljön att tillämpa ett ordningsbetyg på torde vara just gymnasiet som ju IV-eleverna befinner sig på. Den avgörande faktorn för om ett ordningsbetyg skulle fungera är enligt henne ungdomarnas ålder:

Jag tror det hade fungerat bättre på gymnasiet, det tror jag,. Därför att eleverna här är mognare, upplever jag det som, och de har lite större insikt i hur man bör uppför sig i ett samhälle, om man säger att skolan är ett slags samhälle. Och jag upplever det som att de har lite mer insikt i hur det skulle påverka dem att få ett IG i uppförande lite längre fram. Speciellt för många elever som går praktiska program och är ute mycket i arbetslivet också. De har en större insikt i vad som förväntas av dem. Så de är lite äldre, de är lite mognare. De skulle förstå konsekvenserna av ett IG bättre, tror jag. (Intervju 3).

(31)

30

Men även här går dock åsikterna brett isär om på vilket stadium ordningsbetyg bäst skulle kunna tillämpas. En av lärarna tycker att det hade kunnat fungera både i gymnasiet och högstadiet men med ett förbehåll: att man tar ansvar på en lägre nivå i de lägre stadierna (intervju 8). Läraren på IV-programmet förklarar att skulle man införa ett ordningsbetyg så skulle det inte göra så stor nytta på senare stadierna hos elever som redan är utflippade:

det är lättare att träna eleverna tidigt. […] Då tror jag att det nog är bättre att införa det i femman kanske så att man har tid på sig att prata med barnen om det och lära dem under en längre tid så att de har en vana vid det. […] Ska du få rätt på fler så ska du fånga dem ganska tidigt. För jag tror du kan sitta i fyran och femman och peka på att dessa tio eleverna av trettio är i riskzonen för att flippa ut (intervju 2).

Detta drar han sedan en parallell till när det gäller de nationella proven där eleverna under flera stadier får chansen att testa sina kärnämneskunskaper och således lättare kan ta det konceptet när de börjar i gymnasiet.

När vi konfronterar den biträdande rektorn i intervju 7, som är emot ordningsbetyg, med frågan vilket stadium han tror det hade fungerat bäst på förklarar han att han inte kan svara på det eftersom han i grund och botten inte tror på ordningsbetyg som ett fungerande medel för ordning. Han anser att behovet av ”att ha ordning och reda finns i alla stadier […] men ordningsbetyget som verktyg finns det inget behov av någonstans”(intervju 7). Den andra biträdande rektorn i intervjumaterialet, som jobbar på en gymnasieskola men som delar åsikt med rektorn från högstadiet, är inte lika säker på vilket stadium ett ordningsbetyg skulle kunna verka positivt. Han ser ingen vinst med det i gymnasiet. Däremot påpekar han att det

möjligtvis skulle kunna användas i grundskolan (intervju 1). Gymnasieläraren i intervju 4 är

däremot säker på att ett ordningsbetyg inte alls hade fått någon verkan på högstadiet eftersom de hade haft svårt att greppa det. Hon trycker på att de största fördelarna finns i gymnasiet och då på de praktiska programmen:

Och jag tror nog egentligen att de största fördelarna finns på de s.k. praktiska linjerna. Naturvetenskap och samhälle, de här plugglinjerna, gå in med ordningsbetyg på skolor med sådana program hallå! De kan nästan uppföra sig allihopa. De vet hur man uppför sig. Men på de här lite mer praktiska linjerna där de verkligen också ska ha yrken där de kan uppföra sig. […] Och dessutom är de ute på praktik kontinuerligt vad ska de göra där om inte uppföra sig? Annars åker de ut från sin praktikplats (intervju 4).

&quot;Skolans värld: en måltavla för experimentella förändringar&quot; - en kvalitativ fördjupning kring ordningsbetyg