Det finns ytterligare en sida av läsning som aktivitet som är värd att lyfta fram. Med läsning som ordningsskapande aktivitet avser jag att läsningen var instru- mentell för fängelset på ytterligare ett sätt. Här är det aktiviteten läsning som fyller funktionen att avhålla fångarna från oönskade aktiviteter. Läsningen var en aktivi- tet som förhindrade, omöjliggjorde eller åtminstone avledde fångarna från att bry- ta mot ordningsreglerna.
I årsberättelsen för 1899 menar predikanten vid tvångsarbetsanstalten i Norr- köping att:
De många goda böcker, som genom Fångvårdsstyrelsens försorg blifvit hit öfversända, hafva, utom den förädlande inverkan de i närmaste hand äro afsedda att utöfva, äfven och icke minst varit en mycket god hjelp vid uppehållandet af stillhet och lugn bland fångarne. En intressant bok nödgar mången orolig och trätlysten kvinnna att under rastetider iakttaga en tystnad, som på annan väg måhända skulle vara rätt svårt få till stånd.155
Predikanten framhåller den ordningsskapande effekt böckerna och läsningen har som en positiv bieffekt till den primära förädlande verkan. Intresset för en utdelad bok frammanar tystnad. I citatet ovan är det tydligt hur tystnad, stillhet och lugn skapas genom att fångarna gavs tillgång till böcker. Fångarnas sysselsättning med en god bok var ett produktivt sätt att uppnå en önskad ordning. Stillhet, lugn och tystnad var förvisso även påbjudet och reglerat genom att motsatsen var förbjudet, men predikanten tycks mena att ordningen uppnåddes mer effektivt genom läsning än förbud.156
I årsberättelsen för 1864 går predikanten vid länsfängelset i Malmö ett steg längre i så mån att han vill nedtona läsningens betydelse för fångarnas moraliska förbättring. Han skriver att:
1 5 5 (1900), Fångvårds-styrelsens underdåniga berättelse för år 1899, s. XXI. 1 5 6Jmf. m. Hörnqvist, M. (2012), En annan Foucault, s. 86ff.
Denna boksamling, som sedan flera år egt bestånd och under de sednare åren blifvit betydli- gen -tillökt genom inköp utaf böcker af omvexlande innehåll, har efter hand framkallat en allt- mer utspridd håg för läsning. Om än den moraliska vinsten icke bör uppskattas så synnerligen högt, hvarken hvad verklig förbättring eller bildning angår, så har dock denna läslust, enligt min öfvertygelse, åtminstone det goda med sig, hvilket i all synnerhet inom ett gemensamhets- fängelse bör tilläggas en icke ringa vigt, att det innehåll, som läsningen gifver åt tanken, bidra- ger att afleda denna från annan skadlig sysselsättning och såmedelst neutralisera den hos be- folkningen i ett gemensamhetsfängelse otvifvelaktigt i högre grad än annorstädes befintliga och verksamma benägenheten för oordning.157
Noterbart är att länsfängelset i Malmö här ännu var ett så kallat gemensamhets- fängelse. Det intressanta är dock hur predikanten argumenterar för att läsningens främsta och kanske enda förtjänst är som ordningsskapande sysselsättning. Läs- ningen fungerade som avledning och neutraliserade fångarnas benägenhet till oordning. Min poäng är inte att ovan citerade predikants synsätt är representativt i sin krasshet. Utan snarare att läsningen som aktivitet fyllde fler funktioner än bara som medel för moralisk förbättring.
Ytterligare ett exempel på läsningens ordningsskapande effekt framkommer i årsberättelsen för 1865. Här citeras predikanten vid straffängelset i Landskrona som framhåller att ”icke någon fånge, som flitigt sysselsatt sig med läsning, till- hört de straffades antal.”158 Det straff som här åsyftas är den bestraffning som utde-
lades i fängelset åt fångar som bröt mot ordningsreglerna.159 Återigen finns möjlig-
heten att tolka yttrandet på olika vis. Å ena sidan finns möjligheten att läsningen har en förbättrande verkan på fångarna i så mån att de tog till sig litteraturens fost- rande uppmaningar. Å andra sidan finns möjligheten att själva sysselsättningen frånhöll dem från att begå förbrytelser mot ordningsreglerna.
I årsberättelserna framhålls på olika sätt och med olika intensitet läsningens ordningsskapande effekter. Ibland framstår denna kvalitet till och med som läs- ningens främsta. Med stöd i ovanstående menar jag att läsningen som ordnings- skapande aktivitet inte bör betraktas som en viktig funktion av fångarnas läsning. Centralt här är hur läsning som sysselsättning var ett positivt sätt att avhålla fång- arna från oönskade beteenden och aktiviteter. Positivt skall här inte främst förstås som ett värderande ord, utan i relation till det negativa och hämmande förbuden. Genom att rikta fångarnas uppmärksamhet och begär mot bokens sidor kunde an- nat avskärmas. Läsningen som en aktivitet skapade tystnad och ordning.
”Läsning som aktivitet” kan alltså sägas ha två huvudsakliga – sammanhäng- ande men i analysen åtskilda – syften. Båda dessa syften relaterar till sysslolöshe- ten som sågs som skadlig både i och utanför fängelset. För det första ville man producera läsande individer, det vill säga inpränta en vana som fångarna kunde ta med sig ut i friheten. Läsandet kopplades samman med en rad positivt värderade karaktärsdrag. Eller som fängelsepredikanten vid Länsfängelset i Linköping ut-
1 5 7 (1866), Fångvårds-styrelsens underdåniga berättelse för år 1864, s. 27f. 1 5 8 (1867), Fångvårds-styrelsens underdåniga berättelse för år 1865, s. 25. 1 5 9Se t.ex. (1869), Fångvårds-styrelsens underdåniga berättelse för år 1868, s. 12.
tryckte det: ”den hand, som tillförene varit lånad åt brottet, nu med begärlighet fat- ta sin Bibel och sin Psalmbok”.160 För det andra fyllde aktiviteten läsning ett ord-
ningsskapande syfte i fängelset. Istället för att sysselsätta sig med en rad icke önskvärda aktiviteter framhålls hur den erbjudna och påbjudna läsningen bokstav- ligen riktade fångarnas blick mot boksidorna och därigenom bidrog till den av- skärmning som fängelset eftersträvade. Handen som fattar boken istället för att stjäla. Uppmärksamheten skulle riktas mot boken istället för omgivningen.