Hur ​ ​orienterar sig vikarien utifrån sin roll och situation i verksamheten?

I denna uppsats framkommer det att vikarien har olika strategier för att orientera sig i verksamheten utifrån sin roll som vikarie och sin situation i förskolans verksamhet. Vi såg fyra olika typer av strategier bland de intervjuade vikarierna. Vi valde att kalla dessa

strategier för, “Den vetgirige vikarien”, “Vikarien som barnvakt”, “Den handlingskraftiga och den passiva vikarien”.

Den första strategin som blev synlig för oss var att alla vikarier orienterade sig genom att aktivt söka information. Alla utom en av vikarierna uttryckte att ansvaret för att få

information ligger på dem. Några av vikarierna uttryckte att de var bekväma och trygga med att själva uppsöka information, några upplevde att de var mindre bekväma med att fråga efter information. Det blev synligt att orsakerna till att vikarierna upplevde informationssökandet olika. Även om vikarierna använde informationssökande som strategi för att hamna i linje blev det tydligt att alla inte lyckades med detta. Vikarierna som uttryckte att de var bekväma med att fråga efter information beskrev att de även var bekväma i sin roll som vikarie. Utbildning visade sig hos en av de intervjuade vara orsaken till att hon var bekväm i att fråga efter information. I Vorells (2012) studie visade resultatet att vikarier använde sig av

kunskapsförvärv för att hantera stress eller oro i sitt arbete. Det innebar att vikarierna skaffade sig kunskap om väsentliga delar av sitt arbete. I likhet med Vorells studie kan vi se att vikarierna i vår uppsats inhämtar information för att hantera sitt arbete.

Att tillbringa tid tillsammans med barnen är en strategi som återkom hos de intervjuade vikarierna. Varför vikarierna valde att vara med barnen i vissa situationer varierade. Det framkom att vikarierna valde att vara med barnen när det inte fanns något annat att göra, att det förväntades av vikarien att vara med barnen eller att vikarien fick uppmuntrande

kommentarer när denne engagerade sig med barnen. Detta tolkade vi som att vikarierna inte ville känna sig avvikande och att de på så vis valde att möta ordinarie personals typifieringar.

För att hantera sin roll och situation i förskolans verksamhet blev det tydligt i uppsatsen att några av vikarierna använde sig av strategin att vara handlingskraftig. Detta visade att vikarierna var orienterade i sin roll. Dessa vikarier ser vad som behövs göras och tar egna initiativ. Dessa vikarier uttryckte att de var positiva, glada och att de upplevde sitt arbete som vikarie som roligt och var bekväma i sin roll. Den passiva vikarien låter den ordinarie

personalen möta vårdnadshavare eftersom vikarien enbart är på en förskola eller avdelning under en kort tid. Detta gör att de inte är bekväma med att möta vårdnadshavarna. Ytterligare en anledning till att vikarierna valde att vara passiva berodde på att de inte kände barnen så väl och därför lät ordinarie personal möta eller lämna över barn till vårdnadshavarna.

Resultatet visar att vikarierna undviker att känna sig avvikande i mötet med vårdnadshavare. Våra resultat kan jämföras med de resultat som Vorells (2012) studie visar där vikarier utnyttjar både problem-centrerade och undvikande-centrerade strategier.

Vikariernas försök att orientera sig och undvika att känna sig avvikande i förskolans verksamhet har betydelse för deras vardagsvärld. Vikariernas typifieringar utmanas i mötet med vårdnadshavare och ordinarie personal. Strategier hos vikarierna används för att hantera sin vardagsvärld och dessa strategier fungerar mer eller mindre bra.

6.2 Yrkesrelevans

Denna uppsats synliggör hur vikarien hanterar och upplever sin roll inom förskolans verksamhet. Både vikarien och de som arbetar inom förskolan bör vara medvetna om att vikariens roll skiljer sig åt mellan olika förskolor och avdelningar, att vikarien inte alltid får den information som behövs för att känna sig trygg i sin roll eller för att utföra sitt arbete på bästa sätt. Det ansvar som läggs på vikarien bör vara tydligare men även de kunskaper som är förenade med rollen bör arbetas fram för att på så vis ge en tydligare bild av vikariens roll.

6.3 Metoddiskussion

Alla kvalitativa intervjuer gjordes via videosamtal och ljudinspelades. Fördelarna med att använda videosamtal var att vi ökade spännvidden och tillgängligheten till vikarierna blev bättre. En nackdel som uppdagades under arbetets gång med denna metod var att vi troligtvis hade fått mer djupgående samtal om vi träffat intervjupersonerna fysiskt eftersom vi upplevde att vissa av de som intervjuades inte var helt bekväma med att samtala via videosamtal.Vissa av de intervjuade vikarierna uttryckte även att de inte var vana vid att använda denna typ av

kommunikationsväg. Vi var förberedda på att videosamtal kunde selektera bort vissa vikarier att delta då inte alla har samma förutsättningar att tillgå internetuppkoppling eller dator. Videosamtal prioriterades framför att möta vikarierna fysiskt då vi ansåg att den geografiska spännvidden var av större betydelse för uppsatsen. Efter den första intervjun var vi tvungna att formulera om våra intervjufrågor detta då intervjuerna pågick kortare tid än planerat. Efter att vi formulerat om frågorna upplevde vi att detta gav oss ett större djup i intervjuerna. Vi valde att ljudinspela intervjuerna då vi inte kände oss bekväma med att föra anteckningar för hand, då detta kräver viss erfarenhet och träning vilket även Patel och Davidson (2011) lyfter. Ljudinspelningen möjliggjorde för oss att gå tillbaka och lyssna på intervjuerna, det gav oss även möjlighet att citera ordagrant. Ur ett tidsperspektiv såg vi dock en nackdel med att använda oss av ljudinspelning då detta krävde transkribering av materialet vilket Patel och Davidsson (2011) menar är tidskrävande då materialet måste skrivas ut. Uppsatsen skrevs under en begränsad tid vilket begränsade antalet intervjuer. Resultatet hade kunnat bli annorlunda om vi använt oss av observationer i kombination med intervjuerna då det hade kunnat generera i fler exempel på hur vikarierna upplever och orienterar sig i förskolans verksamhet. Om vi valt en annan teori hade resultatet hade troligtvis blivit annorlunda. Fenomenologisk teoribildning har en filosofisk inriktning som fokuserar på subjektiva upplevelser som är svåra för utomstående att studera även om de som intervjuas ger en så äkta bild som möjligt av sina upplevelser. Vi var medvetna om att vi redan hade en bild av vikariens roll innan arbetets början. Detta menar Gunnarsson Payne och Öhlander (2017) är en av svårigheterna med att använda sig utav den fenomenologiska teoribildningen som analysverktyg. Eftersom vi var medvetna om detta har vi försökt förhålla oss så neutralt till vikariernas upplevelser som möjligt under uppsatsens gång. I uppsatsen förekommer endast kvinnor vilket inte var avsiktligt från vår sida, de som tog kontakt med oss och ville

medverka i uppsatsen var endast kvinnor.