Orosanmälningar till barn och familj

Under detta undertema kommer socialsekreterarna att ge sin bild över hur det är att göra orosanmälan till barn och familj. De flesta av socialsekreterarna var överens om att där det fanns ett spelmissbruk som gick ut över ekonomin så pass mycket, att familjen inte hade pengar för att klara sig, skulle en orosanmälan göras. Men om det däremot ansåg att familjen kunde ta hand om sin ekonomi var det en betydligt svårare avvägning.

”Alltså om spelmissbruket påverkade ekonomin så pass mycket så att det inte funkar. Skulle jag se att det finns ett spel men att pengarna räcker varje månad, så hade det nog inte varit självklart.” (IP 1)

Även i dessa fall då barnperspektivet blir utrett så hamnar socialsekreterarna i samma dilemma som med ett alkoholbruk, så länge det inte är ett missbruk kan det fungera för en familj. I och med att socialsekreterare på ekonomiskt bistånd i första hand bedömer om familjen är i behov av ekonomiskt bistånd, menar intervjupersonerna att det är svårt att väga in hur mycket man som

socialsekreterare ska utreda en spelproblematik, om själva planeringen av

ekonomin fungerar. Detsamma gäller även om där finns barn i familjen. På så sätt, menar många av de intervjuade socialsekreterarna, är det lättare att utreda ett spelmissbruk än ett spelriskbruk, liknande som i förra undertemat det som tagits upp med ett alkoholbruk. Att det finns ett stort spann i begreppet ”bruk”. Då menas det på att det är svårare att motivera en orosanmälning om planeringen fungerar, även om där finns indikationer på ett riskspelande i familjen, än om planeringen inte fungerar. Men även ett problematiskt spelande kan få stora konsekvenser för förälderns psykiska hälsa och i sin tur till exempel ett ökat alkoholbruk, enligt Abdollahnejad, Delfabbro och Denson (2014), som tidigare nämnt så kan barnet påverkas utan att det egentligen syns rent ekonomiskt. Citatet under belyser att det finns liknande tankar hos samtliga socialsekreterarna.

”Eftersom vi jobbar med ekonomin så ser vi att barnets behov inte tillgodosetts, jag tänker just, betalas hyran, räcker matpengarna hela

perioden, om vi ser indikationer på att det inte funkar så är det ju orosanmälan till barn och familj” (IP 3)

Samtidigt som alla socialsekreterare menar på att det ska göras en orosanmälning till barn och familj, om ekonomin gör så att barnets behov inte kan tillgodoses, beskriver många av socialsekreterarna att de inte tänkt på att där kanske finns barn med i utredningen angående misstanke om spelmissbruk alla gånger. Searl (1995) beskriver att den institutionella ordningen till viss del bygger på vad som tas förgivet eller som Berger och Luckmann (1979) hade beskrivit det en självklarhet. Om detta appliceras på barnperspektivet så blir det en självklarhet att det ska utredas och göras en orosanmälan till barn och familj vid ett spelmissbruk. Enligt data som framkommit finns det däremot problem att se när spel inte längre är ett bruk, utan kanske ett riskbruk eller till och med ett missbruk. I och med att denna kunskap kanske saknas kommer den heller inte att ingå i själva utredningsarbetet kring ekonomin. Detta gör att längre fram i processen faller det man tar förgivet eller ser som en självklarhet bort i förhållandet till om man ska göra en

orosanmälan till barn och familj eller inte.

”men till exempel träffar jag någon för nödprövning, för att de vanligtvis är självförsörjande, så ser jag att det är många sånahära spelgrejer så brukar jag ju notera det” (IP 4)

Socialsekreterarna menar på att det finns mycket att väva in i en utredning kring ekonomiskt bistånd. Samtidigt som många socialsekreterare beskriver just spelmissbruk inom ekonomiskt bistånd som någonting som inte är speciellt vanligt. Vilket inte är i linje med vad som uppgavs i Statens folkhälsomyndighet (2015), swelogs elva års uppföljning, där många uppgav att det finns ett

spelmissbruk för de ansöker om försörjningsstöd. Däremot frågar socialsekreterarna inte om spel, enligt swelogs studie. De intervjuade

socialsekreterarna menar att det saknas rutiner samt metoder för att utreda och hitta spelmissbruk, vilket kan härledas till att det inte anses vara vanligt att det finns spelmissbruk hos klienter som söker försörjningsstöd. Detta gör, enligt vissa av de intervjuade socialsekreterarna, att det är lättare att reflektera över situationer i efterhand.

”Men alltså att det poppar upp då och då liksom och att dom liksom är lite svårhanterliga, att de glider undan känner jag mycket” (IP 5)

På grund av att olika former av missbruk ter sig på olika sätt blir det svårt att utreda dem på samma sätt. Då kanske det även blir en särskiljning mellan spelmissbruk och narkotikamissbruk. Citatet ovan belyser att även om

socialsekreterarna ser ett problematiskt spelande så glider klienterna undan. Det kan vara så att spel inte ingår i vad som är självklart att utreda, så länge det inte handlar om det missbruk. Enligt Berger och Luckmann (1979) kan

normaliseringen kring den institutionella ordningen bestämma vad som anses vara viktigt att göra (vad som ska göras) och att lägga fokus på insatser (hur det ska göras). I detta fall kanske det är just alkohol och narkotika som anses vara viktigare sett till utredning där barn ingår i familjekonstellationen, utifrån

barnperspektivet. För att på så sätt utreda om barnet mår bra i sammanhanget och i familjen. Kunskapen kring spelberoende stannar ofta i hur diskursen i samhället ser ut, det vill säga att spel är normaliserat (Burr 2015). Kunskapen i samhället angående spelmissbruk samt ett riskspelande skulle kunna behövas uppdateras

och förnyas med hjälp av forskning, på så sätt kan den nya kunskapen legitimeras och ingå i kunskapsförrådet (Berger och Luckmann 1979). På så sätt kan

forskningen bidra till mer kunskap inom området för spelproblematiken i

samhället. Kunskapsförrådet om spel och problematiken den medför kan på så sätt bli förankrat i den institutionella verksamheten och på så sätt även legitimerad att arbeta med.

Forskning tyder på att våldet i familjer ökar om det finns ett problematiskt

spelande enligt Downing, N (2014). Det behöver inte handla om ett spelmissbruk för att riskerna med att våldet i familjen ökar. Utan det räcker att det finns någon form av spelproblematik. Detta ingår dock inte i hur barnperspektivet utreds när en klient söker försörjningsstöd och finns en misstanke om ett risk spelande. Detta visar på hur normaliserat begreppet spel är. Även om det finns forskning på området finns normer i samhället som visar spel inte kan få konsekvenser, eller att konsekvenserna kan tänkas vara små. Dessa normer kan på så sätt tänkas gå i arv, både för samhället som helhet men även för de professionellas kunskapsförråd (Berger och Luckmann 1979).

Detta undertema visar att orosanmälningar inte är enkla att göra för

socialsekreterare då de utreder om ekonomin fungerar. Fungerar ekonomin menas det på att barnet får sina behov tillgodosedda, utifrån ekonomiskt bistånds

perspektiv. Samtidigt gör man orosanmälningar i liknande situationer om det skulle handla om ett misstänkt narkotikamissbruk. En anledning till det kan vara Berger och Luckmanns (1979) teori angående hur verkligheten ser olika ut för olika för olika kulturer, i detta fall spelmissbruk kontra alkohol och/eller

drogmissbruk. I detta fall kanske inte spelproblematik ses som större problem. Det går att argumentera för att ett fullt utvecklat spelmissbruk kommer få biverkningar och synas tydligt på ekonomin. Däremot kan kanske en person med

spelproblematik fortfarande ha en ekonomi som går ihop. På så sätt kanske synen på spel får olika innebörder för en socialsekreterare.

6 DISKUSSION

Under detta kapitel kommer jag att diskutera detta examensarbete utifrån hur jag använt metoden samt en resultatdiskussion.

6.1 Sammanfattning

Det upplevdes att det i vissa fall fanns svårigheter med att utreda spelmissbruk för klienter som utreds för ekonomiskt bistånd, från socialsekreterarnas sida. Detta kan förklaras på olika sätt. Dels kan det bero på att spelandet i samhället är normaliserat och på så sätt ses inte spelproblematiken på samma sätt som till exempel narkotikaproblematiken. Dels kan det vara att det finns tydligare rutiner för hur utredningar angående alkohol- eller narkotikamissbruk ska göras.

Socialsekreterarna menade också på att i och med att det är en ny lag, att socialsekreterare ska utreda spelmissbruk, finns det inte självklara rutiner för arbetet.

Barnperspektivet beskrevs som en självklarhet och samtidigt som en svårighet att utreda, samt att många socialsekreterare inte hade reflekterat över frågan kring vilka följder ett spelberoende kan få för resten av familjen tidigare.

Socialsekreterarna menade på att det är mer komplicerat att göra en orosanmälan, till barn och familj, där en familjemedlem hade spelmissbruk kontra i en familj där det finns ett narkotikamissbruk. Framförallt för att det ligger mer tyngd i besluten angående narkotika i en utredning och det är enklare att påvisa att narkotikabruk i en familj kan få stora konsekvenser för barnet.

6.2 Metoddiskussion

Metoden att göra en kvalitativ studie av det valda området fungerade väl, på så sätt att de professionellas egna åsikter kring utredningen av spelmissbruk när en klient söker ekonomiskt bistånd kunde återspeglas och återges i resultat och analys delen. De intervjuade socialsekreterarna fick inte tillgång till

intervjuguiden innan intervjuerna, detta för att minimera att de intervjuade kunnat reflektera på frågorna och/eller haft färdiga svar.

Intervjuguiden blev plattformen för vilket material som skulle komma att samlas in. Frågorna på intervjuguiden fungerade olika bra beroende på vem det var som intervjuade, vilket kan visa på att frågorna kunde ha omformulerats. Men det kan också visa på att vissa frågor tas emot, från intervjupersonens perspektiv, på olika sätt. När de två första frågor ställdes: ”Ingår det i er utredning kring en klient att undersöka om klienten har ett spelmissbruk?” ”Hur går ni tillväga när ni utreder om klienten har spelmissbruk?” besvarades ofta kommande frågor också. Vilket gjorde att det inte gick att följa intervjuguiden uppifrån och ner, utan många frågor flöt samman. Även om den första frågan till viss del var en ja och nej fråga så beskrevs det hur socialsekreterare utreder spelmissbruk.

Efterhand som intervjuerna utförts började det urskiljas olika teman, ett av dessa teman var barnperspektivet. Detta gjorde att samtalen kunde fördjupas och ta en ny riktning. I intervjuguide fanns en fråga angående barn och denna fråga fick flest följdfrågor och upptog mest tid. Barnperspektivet kunde vid en närmare

eftertanke ha varit utformat så att det låg under ett eget tema i intervjuguiden, som sedan hade egna följdfrågor. Detta för att få en tydligare struktur på samtalet kring barnperspektivet samt för att den insamlade data skulle bli tydligare och lättare att analysera. På sättet som intervjuguide var utformad nu kom barnperspektivet in lite närsomhelst bland frågorna utöver den skrivna frågan.

Det går alltid att vara efterklok på vilket sätt metoden har använts och om den har används på rätt sätt. Hade intervjuguiden varit utformad på ett annat sätt, som till exempel ett större barnperspektiv, kanske det insamlade materialet sett annorlunda ut. Samtidigt märkte jag av att vissa frågor omformulerades från det som var skrivit i intervjuguiden, tills det som sades i intervjun. Detta gjordes för, som en semi-strukturerad intervju är till för, att anpassa frågorna så att de passar i sammanhanget och på så sätt få flyt i samtalet. Jag upptäckte även att jag som intervjuledare i samtalen hade en tendens att oreflekterat ställa till viss del ledande följdfrågor, dessa frågor inte var nedskrivna eller ingick i teman. Detta skulle kunna påverkat datainsamlingen i just de frågor där jag upplevde ledande följdfrågor. Det är inte säkert att intervjupersonen ansåg att de var ledande eller förklarande frågor, utan det är min upplevelse av det hela i efterhand.

Det ska även tilläggas att detta var endast fem utvalda socialsekreterares upplevelser av det valda ämnet i studien. Det var inte alla socialsekreterare på ekonomiskt bistånd i Malmö Stad som intervjuades. Resultatet från studien kommer enbart från en sektion på ett socialförvaltningskontor och resultatet hade kunnat se annorlunda ut om studien haft ett större urval från många olika delar av Malmö Stad, eller till och med från olika delar av Sverige. På så sätt går det inte att med säkerhet säga att alla socialkontor arbetar på samma sätt som just det socialkontor som studien är byggd på.

6.3 Resultatdiskussion

Resultatet av studien belyser upplevelsen från socialsekreteraren att mer utbildning kring spelmissbruk skulle vara lämpligt, för att kunna utreda

spelmissbruk hos klienter som är i behov av ekonomiskt bistånd. Dels för att ge den hjälp som socialtjänsten är skyldiga att ge och dels för att hjälpa de anhöriga som lever med en person med ett spelmissbruk.

Utifrån analysresultatet kunde två fynd identifieras. Dessa två fynd kommer under detta kapitel att diskuteras och ses från olika infallsvinklar. Det första fyndet var hur komplext barnperspektivet var i denna fråga. Fyndet är anknutet till

frågeställningen, men tas upp som ett fynd för att det var betydligt mer omfattande än jag kunde föreställa mig innan intervjuerna. På så sätt anser jag att det är ett fynd även om det är en del av frågeställningen. Barnperspektivet visade sig ha en svårtolkad inverkan på utredningen om det fanns barn i familjer där det fanns en spelproblematik. Detta för att det var svårt att se hur mycket barnet påverkades i en familj där det fanns ett överdrivet spelande, samtidigt som familjens ekonomi fungerade. Vid till exempel narkotika missbruk så görs nästan alltid en

orosanmälan till barn och familj vid enbart misstanke om missbruk. Kring spel och ekonomiskt bistånd behöver det gått så pass långt så att familjens ekonomi drabbats så pass hårt så att det anses att barnets behov inte tillgodoses.

Det finns mer i bilden än vad ögat ibland kan se. De som har ett spelberoende söker oftare försörjningsstöd än kontrollgruppen, enligt Statens

folkhälsomyndighet 2015. På så vis kan man argumentera för varför inte detta undersöks närmare. Detta framförallt för att alla enheter på socialförvaltningen skulle behöva få information, inte bara ekonomiskt bistånd, utan också barn och familj- och missbruksenheten. Våldet i familjer där det finns en spelproblematik ökar enligt Downing (2014). Detta medför att om det bara är ekonomin som ska utredas på ekonomiskt bistånd är det lättare att missa ett spelmissbruk. Ett spelmissbruk som kan leda till att familjelivet inte fungerar fullt ut och individernas behov får ställas till sidan.

I och med att endast i Sverige beräknas det att det finns runt 85 000 barn som lever i hem där det föreligger en spelproblematik, enligt Statens

folkhälsomyndighet (2016), kan det diskuteras varför inte spelmissbruk eller spelproblematik får ett större utrymme i utredningsarbetet. Data från

intervjupersonerna styrkte tidigare studie från Statens folkhälsoinstitut (2003) att få socialsekreterare frågar om just spel. Vilket kan tolkas att inte mycket har hänt i arbetsrutinerna hos socialsekreterarna på ekonomiskt bistånd sedan 2003 när studien gjordes.

En tanke kunna vara att utreda barnperspektivet mer grundligt i utredningsarbetet, i och med att detta område var komplext och svårtolkat. För att se till

barnperspektivet följs på korrekt sätt finns barnkonventionen. I artikel 19 i barnkonventionen står det bland annat: Varje barn har rätt att skyddas mot fysiskt eller psykiskt våld, övergrepp, vanvård eller utnyttjande av föräldrar eller annan som har hand om barnet. Under psykiskt våld kan våld som är riktat mot en annan familjemedlem ingå trots att barnet i sig inte utsätts för fysiskt våld, enligt Swärd (2016). Barnkonventionen tar också upp vikten av att barn ska få växa upp i trygga miljöer. Alla länder i hela världen har skrivit under Barnkonventionen, utom USA, och med detta menas att alla länder som skrivit under avtalet ska arbeta med att motverka att barn far illa. Det kanske skulle utredas på ett liknande sätt som vid narkotika misstanke, att en orosanmälan skickas till barn och familj för att sedan utredas hos dem.

Det andra fyndet som identifierades var i vilken omfattning information givits till socialsekreterarna på ekonomiskt bistånd. Detta leder till att socialsekreterarna själva bedöma hur mycket de ska utreda spelmissbruk och på vilket sätt det ska utredas. Det fattas forskning på hur spel ska utredas inom socialtjänsten, däremot finns det mycket forskning på hur alkohol och narkotika ska utredas. Under den muntliga kontakten med beroendecentrum beskrevs det att beroendecentrum fick ungefär 20 procent av remisserna från socialtjänsten runt om i Skåne. Medan 80 procent som ville ha hjälp med sin spelproblematik själva sökte upp behandling.

Utifrån intervjuerna beskrev vissa socialsekreterare att de hänvisat till

öppenvårdsbehandling när det finns en erkänd spelproblematik hos klienten, men att den oftast inte följs upp hur behandlingarna har gått, utan att fokus ligger just på hur ekonomin fungerar för klienten. I den muntliga kommunikationen med beroendecentrum efterlystes bättre samarbete från bådas sidor för att kunna hjälpa så många som möjligt, både de med en spelproblematik men även de anhöriga.

Berger och Luckmann (1979) menar på att människan socialiseras in i den institutionella ordningen och på så sätt kan normer gå i arv i flera generationer.

Om synsättet kring spel är så normaliserat och inte analyseras förblir synsättet kring spel oförändrat. Spelmissbruk har skrivits in i Socialtjänstlagen från och med 1/1-2018, vilket blir ett erkännande att spelmissbruk är ett samhällsproblem. Samtidigt ges ingen ny kunskap till socialsekreterarna för att utreda spelmissbruk och på så sätt ändras inte kunskapen och normerna speciellt mycket i samhället som stort.

Införandet av spelmissbruk i SoL skulle kunna jämföras med införandet av barnkonventionen i svensk lagstiftning. Å ena sidan har barnperspektivet under decennium varit en stor och omtalad fråga. Det läggs ner mycket resurser på hur ett införande skulle se ut och hur barnperspektivet kan implementeras i

socialtjänstens arbete. Binde (2013) förklarar att vissa frågor kan vara mer betydelsefulla än andra. Detta kan vara utifrån hur politiken till stor del ser på problemet. Spelmissbruk å andra sidan har varit mer eller mindre outrett inom socialtjänsten. Utan införts i SoL utan att alla socialsekreterare vet om det.

Om vi argumenterar för att det kan finnas en politisk okunskap till att ge mer information, forskning och utbildning till socialsekreterare angående spel. Detta skulle kunna förklaras med hjälp av vilken kunskap politikerna har? Politikerna är en del av samhället och påverkas av samma normer som övriga medborgare. Bash (1995) tar upp att sociala problem kan härledas till hur diskursen i samhället ser ut. Det skulle kanske kunna gå att argumentera hypotetiskt att politiker ger mest resurser till insatser där det syns mest, såsom hemlöshet, narkotika- och

alkoholmissbruk och så vidare. Medan andra insatser uteblir för att ”problemet” inte syns i samma utsträckning som till exempel hemlöshet gör.

6.4 Vidare forskning

Utifrån det som diskuterats i detta examensarbete samt resultat och analys finns det tecken på att det kan behövas mer forskning på detta område, bland annat på hur barns hälsa påverkas i familjer där det finns en spelproblematik. Detta för att kunna sätta in tidiga insatser så att barnets hälsa kan tillgodoses. Hur denna kunskap skulle kunna implementeras hos socialtjänsten, för att på så sätt upptäcka en spelproblematik i tid. Detta skulle kunna leda till en bättre och mer hållbar miljö för barn i familjer där det finns en spelproblematik.

Utifrån det som diskuterats i detta examensarbete skulle det kunna finnas ett behov till mer forskning även kring hur socialarbetare ska utreda spelmissbruk hos klienter. När det kommer till utredning av alkohol och narkotika finns tydliga mallar och frågeformulär som till exempel Audit (Alcohol use disorder

identification test) eller ASI (Addiction severity index). Detta skulle kunna underlätta i utredningsarbetet kring att identifiera spelproblematiken hos klienter. På så sätt skulle det möjliggöra för socialsekreterare att upptäcka ett riskspelande innan personen hamnar i ett spelmissbruk.

7 REFERENSER

Abdollahnejad, R. Delfabbro, P och Denson, L (2014) Psychiatric co- morbidity in problem and pathological gamblers: Investigating the confounding influence of alcohol use disorder, Addictive Behaviors, 39, 3, (566).

Bash, H, H (1995) Social problems & social movments. New Jersey: Humanities Press

Bergman, Å. Lundström, T. Minas, R. och Wiklund, S (2008) socialtjänsten i