Otillräcklighet

I lärarnas livsvärld är det vanligt att elever i läs- och skrivsvårigheter/dyslexi stöter på hinder som gör att de fastnar och hamnar efter med uppgifter.

Ofta fastnar dem. Vi har stora grupper med 29 elever. Det är flera med speciella behov så man har inte många minuter för varje elev. (Lärare 7)

Läraren upplever att det finns en problematik kring att eleverna i läs- och

skrivsvårigheter/dyslexi fastnar och får problem att lösa arbetsuppgifterna. Läraren upplever att undervisningen blir problematiskt eftersom undervisningsgrupperna är stora och det finns många elever som har speciella behov i grupperna. Läraren har en upplevelse av att inte räcka till för att stötta alla elever under ordinarie lektionstid, vilket blir en stressfaktor med känsla av otillräcklighet hos läraren.

Min tid på 60 minuter per elev är ju alldeles för lite. Jag har 10-12 lässvaga elever som det ska anpassas för, det tar tid. (Lärare 8)

Läraren upplever att det är många elever som är lässvaga som har svår att följa med i

undervisningen i engelska. Läraren uttrycker en känsla av otillräcklighet då gruppen består av många elever som behöver anpassningar. Det tar tid för läraren att planera anpassningarna och tiden för de enskilda eleverna begränsas när det är många elever i behov av anpassningar i gruppen. Andra lärare uttrycker en otillräcklighet och en önskan om att kunna erbjuda mer individuellt stöd och tid för de enskilda eleverna.

Några elever skulle behöva mer stöd. Mer en till en. Mer sånt skulle behövas men det är svårt att få till. Fler speciallärare behövs för att få en bättre måluppfyllelse och få eleverna mer självgående för att kunna skapa sådana rutiner. Nu läggs mer ansvar på eleverna och det har de inte alltid. (Lärare 3)

Läraren har en upplevelse av att inte räcka till. Läraren upplever att det är svårt att hinna med alla elever. Läraren upplever att det läggs för mycket ansvar på eleverna själva, men upplever samtidigt att dessa elever inte alltid har förmågan att ta det ansvaret själva. Enligt lärarens

upplevelse behövs det fler speciallärare/specialpedagoger för att det individuella stödet ska bli tillräckligt och kunna genomföras. Lärarna har även en upplevelse av att tillgången till stöd skiljer sig mellan olika skolämnen.

I matten är specialpedagogerna med och tar med eleverna ut i lite mindre grupp. Det är främst i matten som de insatserna sätts in. Det har inte varit så i mina klasser i engelskan. Överlag känns det som matten är viktigast och det som prioriteras. Matte och NO är viktigt överallt. Språk är inte lika viktigt. (Lärare 7)

Generellt på många skolor så ges det ju stöd i matte, men inte i engelska vilket också är ett basämne. (Lärare 4)

Enligt lärarnas upplevelse prioriteras inte stödinsatser för elever i undervisningen i engelska lika högt som i andra ämnen som till exempel i matematikundervisningen. Lärarna känner sig otillräckliga att möta alla elever själva och uttrycker en önskan om att de kunde få lika mycket stöd till eleverna i engelska som lärarna får som undervisar i matematik.

Två av lärarna upplever att den ordinarie undervisningstiden inte är tillräcklig för att alla elever ska nå kunskapskraven. Lärarnas upplevelse av otillräcklighet har lett till att de på eget initiativ för tillfället erbjuder några elever att få extra hjälp utanför lektionstid på lärarens egen planeringstid.

Jag har erbjudit mig att sitta kvar på eftermiddagarna. Det är då jag kan nå dem. De tar till sig det och de kommer. Det är ett erbjudande, det är inget måste och då kommer de oftast. Jag visar att jag är där, där de är. Visar att jag vill att de ska klara det här. (Lärare 3)

Just nu har jag en intensivkurs där vi tränar på strategier, hörförståelse, tränar läs- och hörförståelse. Fyra fredagar kör vi. (Lärare 8)

Båda lärarna upplever att de elever som tar möjligheten och kommer, gör stora framsteg. Lärarna upplever att den tiden de lägger på insatsen är värd mödan. Handlingen kan ses som ett sätt att minska känslan av otillräcklighet för lärarna.

En lärare upplever sig inte alls ha tillräckliga kunskaper för att undervisa elever i läs- och skrivsvårigheter/dyslexi.

Det tycker jag inte alls, jag har bara beprövad erfarenhet, speciellt exemplet med eleven som inte tar till sig ordbilder, vad ska jag göra? Man får känna sig fram helt enkelt. (Lärare 8)

Läraren upplever att den har beprövad erfarenhet, men upplevelsen är att den kunskapen inte är tillräcklig för att undervisa elever i läs- och skrivsvårigheter/dyslexi. Läraren beskriver ett

konkret problem som läraren i dagsläget inte har lösningen på. Läraren upplevs frustrerad, men är lösningsfokuserad och engagerad att hitta en lösning för eleven. En lärare upplever sig ibland ha otillräckliga kunskaper för att undervisa elever i läs- och skrivsvårigheter/dyslexi.

Man fastnar man och tycker att man har försökt allt. Undrar hur man ska ta sig vidare. Det hade varit bra med lite mer assistans. Specialpedagogerna på den här skolan är väldigt bra, för frågar man får man råd och hjälp. Men de borde ha mer på utbildningen. Det hade varit bra om det fanns en lägsta nivå för alla lärare, inte enbart för de lärarna som verkligen valt inriktning mot det. (Lärare 7)

Lärarens upplever ibland hopplöshet. Läraren upplever att hen har prövat allt, men vet ändå inte hur hen ska göra för att komma vidare. Läraren upplever att specialpedagogerna på skolan hjälper till när man ber om hjälp, men upplever samtidigt att det finns ett behov av att alla lärare borde få mer kunskap om läs- och skrivsvårigheter/dyslexi i lärarutbildningen. Läraren efterfrågar mer kunskap i ämnet genom en grundutbildning för alla undervisande lärare.