Otillräckligt beslutsunderlag

Om hållbarhetsredovisningens syfte är att kunna jämföra denna mellan företag och ligga till grund för olika beslut som tas av diverse intressenter anser flera av respondenterna att denna typ av rapport är ett otillräckligt beslutsunderlag. Eftersom det inte finns några riktlinjer eller mallar för hur en sådan rapport ska se ut beskriver respondenterna att rapporterna ser mycket olika ut från företag till företag. Det är fritt hur ett företag väljer att redovisa sitt hållbara arbete. En respondent uttrycker:

Hållbarhetsredovisningen är ju fortfarande ett litet barn på det vis att det finns inget som helst standardiserat utan det är väldigt mycket vackra ord om vad man vill göra och väldigt lite sifferredovisning om vad man faktiskt har gjort. (Resp. företag 4)

Respondenten förtydligar att hållbarhetsredovisningen utgör ett otillräckligt beslutsunderlag för exempelvis investerare och kunder om det enbart består av förskönande ord. De intervjuade betonar i flera fall att desto mer siffror och fasta nyckeltal som finns i hållbarhetsredovisningen desto bättre blir det som underlag för beslut.

En respondent berättar hur företaget själva har kommit fram till fem nyckeltal som tas upp i hållbarhetsredovisningen varje år i ett försök att standardisera redovisningen. Genom att använda samma nyckeltal kan företaget internt jämföra hur det går för företaget och vad det har åstadkommit. Andra respondenter upplever att det ibland kan vara svårt att veta vad som skall tas med och inte. Det är svårt att veta vad som är lagom mycket text och samtidigt ge relevant information till intressenterna. För att lösa detta uppger

respondenterna att det är vanligt att de tittar på andra företags hållbarhetsredovisningar, både konkurrenters men också företag inom andra branscher, för att få inspiration och idéer på nyckeltal som kan tas med. En av de intervjuade uppger att företaget tittar på hållbarhetsredovisningar som blivit positivt uppmärksammade, så kallade goda exempel inom hållbarhets-redovisningen.

Majoriteten av de intervjuade anser att införandet av direktivet att statliga företag skall upprätta hållbarhetsredovisning enligt GRI är bra utifrån att fler företag då använder sig av samma riktlinjer. De anser att detta gör underlaget mer jämförbart och trovärdigt.

Vi blev intresserade av GRI snabbt och tyckte den var bra när vi skrev vår rapport att ha den som hållpunkt vad vi ska berätta […] vi har sett det som ett hjälpmedel att se så att vi får med allt som ska med. (Resp. företag 3)

Några av de intervjuade upplever att GRI inte är lämpligt för alla företag i alla branscher då den är omfattande. De har en önskan och en förhoppning om att det ska komma nya ramverk som är mer anpassat till deras företag. Samtidigt uttrycker andra respondenter att de inte tror att det behövs någon lagstiftning för den privata sektorn. En av dem uttrycker:

Jag tror att hanteringen blir bättre, mer seriös och utvecklingsinriktad om det är ett åtagande man gör frivilligt. (Resp. företag 5)

Respondenterna menar att externa intressenterna som kunder, investerare, och banker istället får visa vägen för vad som ska redovisas gällande hållbarhet. Idéer får hämtas från varandra för att kunna urskilja och hitta relevanta nyckeltal att ta med i redovisningen. På detta sätt menar intervjupersonerna att en indirekt standard långsamt kan arbetas fram.

Ett sätt att öka möjligheten för hållbarhetsredovisningen att utgöra ett tillräckligt beslutsunderlag är enligt respondenterna att låta rapporteringen bli granskad av externa revisorer. Genom att rapporten verifieras ökas trovärdigheten och kvaliteten i den förbättras. Granskningen och verifieringen leder till att möjligheten för jämförbarhet ökas.

5. Analys

I resultatet framkommer tre huvudkategorier som kunnat urskiljas av det insamlade datamaterialet i syfte att besvara vilken syn privata företag har på hållbarhetsredovisning. Två av kategorierna har indelats i underkategorier. Den första kategorin utgörs av det hållbara arbetets betydelse för de intervjuade företagen. Hållbart arbete är det som ligger till grund för hållbarhetsredovisningen. Enligt Brundtlandrapporten har hållbar utveckling definierats som en utveckling där dagens behov tillgodoses utan att äventyra framtida generationers behov (Bergström et al 2012). Hos de intervjuade finns en enad syn kring att hållbart arbete är nödvändigt för vår planet och kommande generationer. Det hållbara arbetet handlar om att ha ett långsiktigt fokus där sociala, miljömässiga och ekonomiska aspekter inom företaget vävs samman. Enligt Grankvist (2012) krävs en balans mellan dessa tre områden för att utvecklingen skall vara både långsiktig och hållbar. Av resultatet framkommer även att hållbart arbete handlar om att undvika att lämna negativa spår efter sig som leder till negativa konsekvenser för företaget. Att upprätthålla ett gott rykte är väsentligt för ett företags fortlevnad. Om ett rykte skadas kan det leda till framtida förluster för företaget (Deegan & Unerman 2011).

De intervjuade uppger att företagen under lång tid har arbetat med hållbart arbete men att ett begrepp för arbetet har saknats. Företagen har således tidigare känt av ett ansvar för samhället men uppger att det är först på senare år som de även har märkt ett ökat intresse från både externa och interna intressenter för denna typ av frågor. Enligt Frostenson et al (2012) har det varit svårt att hitta en ram för det globala problemet gällande hållbar utveckling. De senaste åren har det gått mot en riktning där företag ses som viktiga aktörer att kunna påverka samhället. I likhet med studiens resultat har tidigare forskning visat att människor i större utsträckning eftersöker information om ett företags arbete med hållbarhet (Kanji & Chopra 2010). Den andra kategorin i studiens resultat behandlar hållbarhetsredovisningens betydelse. För att nå ut till intressenter som eftersöker information kring hållbart arbete inom ett företag är hållbarhetsredovisning enligt de intervjuade samt Löhman och Steinholtz (2003) ett bra sätt att göra detta på. Genom denna rapport kan företag presentera vilka mål de har med hållbarhetsarbetet och visa hur de ser på olika frågor samt vilka värderingar företaget utgår från. Ur ett etiskt perspektiv ska samtliga intressenter behandlas rättvist av ett

företag och eventuella negativa konsekvenser på dem ska minimeras i största möjliga mån (Deegan & Unerman 2011). Genom hållbarhetsredovisning kan företaget visa hur detta arbete går till och således minska legitimitetsgapet (a.a.).

Hållbarhetsredovisningen är enligt de intervjuade till för flertalet intressentgrupper i samhället. Ibland kan det dock vara svårt att fokusera på samtliga intressenter och därför kan företag välja att fokusera på de mest väsentliga intressenterna för företaget ur ett företagsledningsperspektiv (Deegan & Unerman 2011). Av resultatet framkommer istället är det svårt att peka ut en intressentgrupp som rapporteringen främst riktas till. Genom hållbarhetsredovisningen presenterar företagen för samtliga intressenter det ansvar som företaget tar mot en hållbar utveckling, i enlighet med GRI’s (2006) definition av hållbarhetsredovisning.

Som nämndes tidigare har företagen sett ett ökat intresse för hållbart arbete. De intervjuade uppger att en av anledningarna till att upprätta hållbarhetsredovisning är på grund av att intressenter förväntar sig detta. Detta är också något som Bronn och Vidaver-Cohen (2009) framhåller i sin studie. De ser att kunder idag alltmer förväntar sig att företag tar sitt samhälleliga ansvar och har en ökande press på att ”göra rätt för sig”. I en studie av Hahn och Kuhnen (2013) framgår att det är intressenters förväntningar på företag och hur dessa tas emot som avgör ett företags framgång. DiMaggio och Powel (1983) talar om tvingande isomorfism där företag agerar utifrån press och krav från intressenter. Genom att agera utifrån de normer och krav som samhället har ökas också företagets legitimitet (Deegan & Unerman 2011). Enligt Deegan & Unerman (2011) existerar företag endast i den mån det sociala kontraktet uppfylls, det vill säga så länge förväntningarna och kraven är uppfyllda.

Genom hållbarhetsredovisning upplever de intervjuade även att företagets trovärdighet stärks. Företaget ses som ansvarsfullt och tas på allvar. Enligt Deegan och Unerman (2011) minskas risken för att ett företags legitimitet hotas genom att frivilligt utelämna information gällande sociala och miljömässiga frågor. Utgivande av hållbarhetsinformation är avgörande för att upprätthålla intressenters stöd och godkännande (Gray et al 1996 refererad i Deegan & Unerman 2011).

I likhet med många förespråkare för hållbarhetsredovisning (Borglund et al 2008) framgår av resultatet att hållbart arbete och hållbarhetsredovisning leder

till ökad lönsamhet. Företagen upplever ett ökat mervärde för företaget vilket stärker deras varumärke. Enligt Westermark (2013) fungerar hållbarhetsredovisning som ett managementverktyg för företag för att förbättra sitt rykte och stärka sitt varumärke. I en studie av Campbell (2007) framkommer också att företags vilja att hållbarhetsredovisa handlar om att erhålla konkurrensfördelar och öka sin lönsamhet. De intervjuade betonar dock att det primära syftet med hållbarhetsredovisning inte är att stärka sitt eget varumärke, utan på grund av att det ses som en nödvändighet för samhället.

I kategorin hållbarhetsredovisningens baksida framkommer en medvetenhet hos de intervjuade att det finns en risk för att denna typ av redovisning används i syfte att ge en förskönande bild av företaget. Med detta menas att rapporteringen består av ett innehåll som företaget tror att intressenter vill höra i syfte att öka sin ställning på marknaden. Enligt O´Donovans studie (2002) är företag beroende av legitimitet för dess överlevnad på en marknad. O’Donovan menar att utelämnande av information som samhället eftersöker är en strategi för att uppnå legitimitet.

Tidigare studier har också visat på fenomenet att redovisning av hållbart arbete bygger på en skönmålning av vad företag är bra på (Larringa-Gonzalés 2001). Som tidigare nämnts finns en medvetenhet hos de intervjuade att skönmålning kan förekomma. En av de intervjuade uttrycker att redovisningen exempelvis kan innehålla floskler, det vill säga klyschor. Decoupling innebär att företag väljer att publicera information som förväntas av samhället men som i verkligheten inte stämmer överens med de åtgärder som företaget faktiskt gör (Deegan & Unerman 2011). Informationen ges ut i manipulerande syfte att nå ut till intressenter på önskvärt sätt (Gray et al 1996 refererad i Deegan & Unerman 2011). De intervjuade poängterar dock att skönmålning inte är något som förekommer inom det egna företaget. Företagens hållbarhetsredovisningar bygger på sådan information som går att kontrollera att den är korrekt. Vikten av att vara sanningsenlig och konsistent i hållbarhetsredovisningen är väsentlig (Frostenson et al 2012). Flera av företagen låter sig även granskas av externa revisorer för att öka trovärdigheten i rapporteringen. Enligt Westermark (2013) framstår granskade hållbarhetsredovisningar som mer kvalitetssäkrade än icke-granskade hållbarhetsredovisningar.

som syfte att användas för att kunna jämföra olika företag med varandra och således användas som ett beslutsunderlag. De intervjuade grundar denna åsikt på att rapporterna ser olika ut från företag till företag samt på risken för skönmålning där innehållet saknar värde och faktiskt grund. De intervjuade uppger även att det kan vara svårt att veta vad som skall tas med i rapporten då det inte finns några särskilda riktlinjer att hålla sig till. Av resultatet framkommer att det är vanligt att företagen hämtar inspiration från andra företags hållbarhetsredovisningar. Enligt Deegan och Unerman (2011) strävar företag att agera utifrån vad som anses som normalt av samhället för att upprätthålla sin ställning på marknaden. Mimetisk isomorfism bygger på att företag hämtar inspiration från andra företag som uppfattas framgångsrika av samhället i syfte att erhålla konkurrensfördelar (Deegan & Unerman 2011). Som tidigare nämnts har flera av företagen låtit deras hållbarhetsredovisningar granskats av externa revisorer. Genom att bli granskad och verifierad menar de intervjuade att kvaliteten i rapporteringen förbättras och att möjligheten för jämförbarhet således ökas. Granskningen ökar på detta vis också möjligheten för rapporten att kunna utgöra ett tillfredsställande beslutsunderlag.

I likhet med Frostenson et al (2012) och Borglund (2008) visar studien att arbetet med hållbarhet och hållbarhetsredovisning är här för att stanna. Flera av de intervjuade menar dock att nya riktlinjer bör utformas för att passa samtliga företag i samhället. GRI är enligt Frostenson (2012) i dagsläget anpassat för stora globala företag och om intresset för CSR och hållbarhetsredovisning fortsätter i samma takt behöver ett nytt ramverk utformas.

6. Slutsats

Hållbarhetsredovisning är idag en populär företagsstrategi för många privata företag. Trots detta finns delade meningar kring hållbarhetsredovisningens framställning och användning. Syftet med denna uppsats var att undersöka vilken syn privata företag har på hållbarhetsredovisning. En avgränsning gjordes mot företag som själva upprättar denna typ av redovisning. Det finns en enad åsikt hos företagen att hållbart arbete är en nödvändighet för samhället och vår planet. Företagen upplever ett ökat intresse både externt och internt hos intressenter för denna typ av frågor. Hållbarhetsredovisning är ett sätt för företag att visa och beskriva hur det arbetar med hållbarhetsfrågor samt vilka mål företaget har med hållbarhetsarbetet. Företagen vill visa att de tar sitt ansvar som samhället och dess intressenter förväntar sig av dem. Företagen upplever även att denna typ av arbete och redovisning ger ett mervärde för företaget och således stärker dess varumärke samt ökar lönsamheten.

Av resultatet framgår även en medvetenhet om att hållbarhetsredovisningen för vissa företag kan användas för att ge en förskönande bild av företaget, det vill säga att innehållet i den inte speglar det verkliga arbetet. Den förskönande bilden ges i syfte att öka företagets ställning på marknaden. Respondenterna i studien menar att detta inte är något som förekommer hos de egna företagen. Samtidigt uppger dem att de självklart vill visa upp vad företagen gör bra. Utifrån resonemanget går det inte att undvika tanken att ifrågasätta om detta i verkligheten stämmer och om hållbarhetsredovisningen egentligen är en typ av marknadsföringsåtgärd för att öka legitimiteten hos företaget. Om hållbarhetsredovisning ger ett mervärde för företaget, hjälper till att stärka varumärket och öka lönsamheten, går det då att undgå att tillskriva skönmålningar för att få företaget i ännu bättre dager? Om det mot förmodan skulle förekomma inom företaget kan detta förstås även tänkas vara känsligt att erkänna i studien.

På grund av risken för skönmålning minskas möjligheten att använda hållbarhetsredovisning som beslutsunderlag för olika intressenter. Detta försvåras även av att företag redovisar på olika sätt samt med olika nyckeltal då klara direktiv för hur hållbarhetsredovisningen skall se ut för de privata företagen saknas. Att jämföra olika företags hållbarhetsredovisningar med varandra blir därmed svårt. För att undvika risk för felaktigheter eller

överdrifter i hållbarhetsredovisningen är granskning och verifiering av externa revisorer väsentlig.

Utvecklandet av GRI anses av respondenterna som bra och nödvändigt för hållbarhetsredovisning. Det finns dock en upplevelse av att ramverket inte är tillämpbart på samtliga företag i samhället. En del företag sätter därför upp egna nyckeltal och hämtar inspiration från andra företags hållbarhetsredovisningar. Det finns däremot delade meningar om ett specifikt direktiv är den bästa lösningen på hållbarhetsredovisningens utveckling. Sammanfattningsvis kan uttryckas att de deltagande privata företagen delar synen och definitionen av hållbarhetsredovisning med GRI (2006). Hållbarhetsredovisning är ett sätt för företagen att presentera sitt arbete med hållbarhet samt ett sätt att visa sitt ansvar för både externa och interna intressenter i arbetet mot en hållbar utveckling. I enlighet med tidigare forskning och litteratur (Larrinaga-Gonzalés et al 2001; Frostenson et al 2012; Campbell 2007) finns dock en oenighet kring rapportens utformning och hur den ska användas.

Kunskapen från denna studie kan vara en fingervisning om att hållbarhetsredovisningen i dagsläget är otillräcklig och bör utvecklas ytterligare vad gäller framställning och hur den ska nyttjas.