På vilket sätt engagerade filmen eleverna?

Denna frågeställning är berättigad om man ser sambanden mellan engagemang och en förbättrad inlärning. Engagemang och fantasi är nära kopplat till varandra, man fantiserar inte om totalt ointressanta saker, och det man fantiserar om blir också intressant.

Jag möttes ofta redan på skolgården av att elever kom fram till mig och sade: ”Idag ska vi fortsätta med att arbeta med Narnia”. Vidare kunde jag höra i korridoren två pojkar efter en avslutad NO-lektion diskutera var de satte ner svärdet i isblocket. Detta engagemang förvånade mig, eftersom många gånger tidigare hört elever pusta och säga att NO är tråkigt och svårt. Detta intresse och engagemang mötte också fysiklektorerna Norqvist och Wiklund (2006) då de använde sig av ”Hollywoodfysik” i sin undervisning. Även Persson (2000) beskriver hur en medieforskare i en utvärdering av elevers projektarbete, där eleverna hade arbetat med videovåld, att eleverna var ovanligt engagerade och entusiastiska.

I samtliga ovan nämnda fall, och för mina elever, blev filmen en gemensam upplevelse, vilket för åtminstone mig underlättade undervisningen. Alla mina elever var fokuserade på samma frågeställning, och såg samma bilder från filmerna framför sig. Detta tror jag medförde ett större intresse och engagemang i efterföljande diskussion.

Eleverna kommer ifrån skilda miljöer och har t.ex. olika kön och etnicitet. Denna skillnad leder till att eleverna i ett klassrum har olika inre världar. Därför behöver en lärare olika redskap, för att få eleverna fokuserade och engagerade i gemensamma frågeställningar. Redskapen kan vara allt ifrån att använda sig av populärkultur till att utnyttja elevers gruppgemenskap. Person (2000) påpekar att ungdomars bruk av media är något som de ägnar stor del av sin fritid åt. Gruppgemenskap är ju en stark drivfjäder för ungdomar och Person beskriver hur medieforskaren som använde videovåld fann, att manliga elevers gemensamma upplevelser under filmvisningen fungerat som en slags manlighetsrit.

Vidare menar Kakalios (2005) att det är viktigt att knyta kunskaperna till en värld som eleverna känner till. Pramling m.fl. (1993) menar att man behöver känna igen sig för att bli engagerad, samma åsikt har Dyste (2005). I mitt fall visade det sig efter en handuppräckning, att minst hälften av eleverna hade läst boken om Narnia eller sett filmen tidigare. Eleverna var dessutom i ungefär samma åldersgrupp och könsfördelning som huvudpersonerna i sagan, vilket var till hjälp i deras identifikationsprocess. Genom att leva sig in i en saga får barnet enligt Vygotskij (1995) en möjlighet till identifikation och projicering av sagans symboler och kan på så sätt hantera olika situationer i det verkliga livet.

Ett exempel på hur eleverna levde sig in i filmen var när vi pratade om tyngdpunktens placering. I filmen Narnia flyr tre barn från vargarna genom att hoppa på ett isflak som flyter på en flod. Ett av barnen heter Peter och har ett svärd med sig, som han sticker ner i isflaket för att de tre barnen skall ha något att hålla sig i och inte trilla av. Efter filmen diskuterade jag med eleverna om var på isflaket Peter skall sätta svärdet (isflakets tyngdpunkt). I och med att filmen engagerat eleverna och de mentalt befann sig någorlunda på samma plan, gavs det förutsättningar för en konstruktiv och för eleverna lärorik diskussion. Eleverna fick riktigt känna efter, med hjälp av sin inlevelse i filmen, var de själva skulle sätta fast sitt svärd för att få balans och slippa att hamna i det kalla vattnet. Med hjälp av teorin om tyngdpunkters placering, som vi hade gått igenom i fysikavsnittet, fick nu eleverna en möjlighet, att med fantasins hjälp själva applicera teorin i verkligheten. Vygotskij menar att synintryck och erfarenheter från den sociala samvaron, i detta fall filmen, bearbetas på ett omedvetet plan och hjälper barnet att utveckla sin egen fantasi.

Sjöberg (2005) anser att en god lärandesituation uppstår där engagemang finns och att det är lärarens främsta uppgift är att skapa goda engagerande miljöer och situationer för lärande. Att få fram elevernas tankar och göra dem synliga är enligt min åsikt ett viktigt led för att eleverna skall utveckla sin förståelse. Med hjälp av bilderna i filmen fick mina elever en möjlighet att förklara sina tankar. Ett sätt som eleverna visade sitt engagemang på, var att de skrev och ritade mycket när de svarade på frågorna, jämfört med min tidigare undervisning.

Ett engagemang av detta slag skapar enligt Gustavsson (2004) ett självförtroende hos elever, vilket enligt Gustavsson i sin tur möjliggör en kreativ och lärande tankeprocess. Anne Haas Dyson (1997) redogör i sin bok”Writing superheros” hur en kvinnlig elev ökade antal ord i sina berättelser efter det att lärarinnan börjat arbeta med att visa sagofilm i klassrummet. Anne Haas Dyson tolkade flickans ökade kreativitet som ett yttryck för att hon levt sig in i filmen och identifierat sig med den kvinnliga huvudrollen. Vygotskij menar att fantasin och därmed inlärningen alltid påverkas av den sociala situationen.

När mina elever levde sig in i sagan ”Narnia”, som blev deras sociala miljö under inlärandet, skapades en känslomässig grund till ett tänkande, som i sin tur i enligt Dyste ledde till förståelse.

Jag blev mycket förvånad över reaktionen hos de annars så oroliga eleverna i klass A. En del av dessa elever brukade ofta under den traditionella undervisningen (se kapitel; Upplägget av studien) röra sig oroligt i klassrummet. Dessa elever hade också svårt att fokusera på den aktuella uppgiften. Att se dessa elever så absorberade och med i undervisningen var en fantastisk upplevelse. Min förhoppning är att detta innebar att de blev medskapande på ett inre plan och integrerade kunskapen i sin verklighetsbild. Detta medskapande fortsatte och utvecklades vid efterföljande dialog. Jag tror att detta berodde på att de hade levt sig in i berättelsen på ett känslomässigt sätt, vilket gjorde att tonåringarna vågade släppa på vissa spärrar, på samma sätt om de manliga eleverna som i grupp sett på videovåld upplevt (se ovan). De ville prata av sig och försöka förstå det som behandlats i det nyss visade avsnittet. Att som lärare få tid att samtala med den enskilde eleven för se om eleven förstått är ofta svårt. Eftersom vi i denna lärande situation utgick från konkreta bilder från filmen, gick det förhållandevis snabbt att fokusera på de begrepp som jag ville lära ut, vilket ökade förståelsen för NO.