5 .3 .1 Övergödning
Övergödning innebär att för mycket näringsämnen tillförs till vattensystemen, vilket leder till ökad biomassa och igen-växning, minskad artdiversitet, minskat siktdjup, syrebrist, kraftigare algblomningar och risk för massförekomst av cyanobakterier. Ökad tillförsel av näring till vattnet är delvis en naturlig process, men mänsklig påverkan har ökat tillförseln kraftigt genom t.ex. utsläpp av avlopps- och dagvatten, läckage från jordbruksmark och djurhållning samt genom utdikning och sänkning av sjöar. De viktigaste näringsämnena är kväve och fosfor. Fosfor är vanligen det näringsämne som det finns minst av i naturliga sötvattenssystem och i den inre delen av skärgården. Det innebär att om ytterligare fosfor tillförs, så ökar tillväxten. Ovanstående är exempel på vad som brukar kallas extern belastning, men ett stort problem kan också vara den interna belastningen. Intern belastning är när näringsäm-nen, framför allt fosfor, läcker från bottensedimenten till följd av låga syrenivåer. Via omblandningar av vattenmassan kan näringsrikt bottenvatten föras upp till ytvattnet, och leda till ökad tillväxt.
5 .3 .2 Miljögifter
Miljögifter är en bred term som omfattar många olika typer av ämnen från olika källor. Det kan vara metaller, bekämpnings-medel, läkemedelsrester och organiska ämnen, som släpps ut via avloppsvatten, dagvatten eller atmosfäriskt nedfall. Källor-na kan vara verksamheter som industrier, jordbruk, vägtrafik, deponier och förorenade områden. De samlas ofta i sediment i sjöar och kustvatten. Ofta har man bristande kunskap både om hur ämnena påverkar vattenmiljön, och hur de påverkas av var-andra. Samtidigt som vissa bevisat skadliga kemikalier fasas ut tillkommer många nya med okända effekter.
Vattenmyndigheten bedömer den kemiska statusen för vatten- förekomster efter gränsvärden för 33 prioriterade ämnen och 8 övriga förorenande ämnen, som har EU-gemensamma miljökvalitetsnormer. I de prioriterade ämnena ingår bland annat polybromerade difenyletrar (PBDE) och kvicksilver (Hg).
Man bedömer att halterna av dessa två ämnen överskrids i alla svenska ytvatten. Spridningen sker främst genom atmosfäriskt nedfall från andra länder, och är därför svår att begränsa.
Därför klassas kemisk status även ”utan överallt överskridande ämnen”, där man bortser från PBDE och kvicksilver, för att tydligare påvisa problem som beror på andra ämnen. Under hösten 2015 fick PBDE och kvicksilver sänkta kvalitetskrav, istället för att som tidigare ha en tidsfrist för att nå miljökvalitets- normerna. Om det finns punktkällor för PBDE och kvicksilver som ytterligare ökar belastningen inom ett avrinningsområde bör dessa undersökas och åtgärdas.
5 . A L L M Ä N T O M V A T T E N
Det finns även 31 så kallade särskilt förorenande ämnen eller ämnesgrupper, som ingår i bedömning av ekologisk status.
Vilka dessa ämnen är beslutas på nationell nivå av Vatten-myndigheterna. Av dessa är tre metaller, två biocider, arton växtskyddsmedel och åtta övriga ämnen.
Utöver de ämnen som ligger till grund för bedömning av kemisk och ekologisk status finns en mängd andra ämnen som påverkar miljön negativt.
PFAS (däribland PFOS) är ett samlingsnamn på en grupp perflourerade ämnen som är kraftigt vatten- och fettavvisande.
De har tidigare använts i brandsläckningsskum och som ytbehandlingsmedel på kläder, möbler och förpackningar.
Ämnena är toxiska, svårnedbrytbara och bioackumuleras i människor och andra organismer. Människor exponeras framför allt via förorenat dricksvatten och vissa livsmedel, exempelvis fisk från förorenade sjöar. Studier visar att PFOS kan påverka fortplantningsförmågan och immunförsvaret.
PFOS är förbjudet i EU sedan 2008. Bakgrundshalten av PFOS i Sverige är <10 nanogram per liter. (I Tullinge vatten- verk uppmättes halter på 130-140 ng/l.) Enligt Livsmedels-verket gäller nedanstående för PFAS i dricksvatten:
• PFAS bör inte förekomma i dricksvatten.
• Långvarigt intag av dricksvatten med höga halter PFAS minskar säkerhetsmarginalerna till nivåer som misstänks ge hälsorisker.
• Åtgärdsgränsvärde: För att behålla höga säkerhets-marginaler bör summan av PFAS i dricksvattnet vara under 90 nanogram/liter.
Under 2015 fick Statens geotekniska institut (SGI) i uppdrag av regeringen att ta fram preliminära riktvärden för när mark och grundvatten kan anses vara förorenat av PFAS. Det preliminära riktvärdet för PFAS i grundvatten är 45 ng/l.
Sveriges Geologiska Undersökning, (SGU) tar fram förslag till föreskrifter om miljökvalitetsnormer och statusklass- ificering för grundvatten. Det preliminära riktvärdet för PFAS i grundvatten är 90 ng/l och utgångspunkt för att vända uppåtgående trend är 10 ng/l. Ett överskridande av det före- slagna riktvärdet 90 ng/l vatten innebär att grundvatten-förekomsten har otillfredsställande status och åtgärder behöver vidtas för att sänka halterna.
Kvicksilver (Hg) är ett av de farligaste miljögifterna, som ger skador på hjärnan och det centrala nervsystemet.
Kvicksilver bryts inte ner utan samlas i mark, vatten och levande organismer, med högst halt hos djur högt upp i näringskedjan, som fisk, rovfåglar och rovdjur. Kvicksilver i miljön kommer främst från atmosfäriskt nedfall, som kan spridas över långa avstånd. Utsläppskällorna är bland annat förbränning av kol och avfall, smältverk, krematorier och guldutvinning. Det sprids också genom utlakning från soptippar, utsläpp från industrier och genom spridning av avloppsslam. Sveriges utsläpp av kvicksilver har minskat med två tredjedelar sedan 1990-talet, men det atmosfäriska nedfallet är fortfarande stort. Människor exponeras framför- allt genom att äta fisk med höga halter kvicksilver. Insjöfisk har generellt högre halter än fisk från havet, och större rov- fiskar mer än mindre eller växtätande fiskar. Foster och barn är särskilt känsliga, och därför har Livsmedelsverket särskilda kostrekommendationer för gravida och ammande kvinnor.
Polybromerade difenyletrar (PBDE) är en grupp bromerade flamskyddsmedel med stor spridning i miljön. De är industri- kemikalier som används som flamskyddsmedel i möbler, plastprodukter, elektronik, textil och byggnadsmaterial. De sprids i miljön via atmosfäriskt nedfall och läckage från varor och avfallsupplag. Spridningen till miljön är stor, och man hittar ämnena i vatten, sediment och vattenlevade djur.
Människor exponeras framförallt genom mat och inomhus- damm. Hälsoeffekterna är inte helt klarlagda, men mycket tyder på att ämnena har hormonstörande egenskaper.
Tributyltenn (TBT) är en organisk metallförening som ingår i de prioriterade ämnena. Substansen ingick länge i båtbotten- färger för att hindra påväxt av alger och havstulpaner, men är förbjuden i Sverige sedan 1989 och i EU sedan 2003.
Den är mycket toxisk redan vid låga koncentrationer, och har hormonstörande effekter. Ämnet är svårnedbrytbart och även fast det inte längre används finns det kvar i stora mängder i miljön, framförallt i färgrester på båtar och i sediment i hamnar.
Läkemedel är en bred grupp kemiska ämnen som kan påverka fiskar och andra vattenlevande djur redan vid låga halter. Vid användning utsöndras läkemedel ur kroppen via urin och avföring, och sprids via avloppssystemen. En annan källa är läkemedels-tillverkning. Reningsverk är oftast inte anpassade för att rena läkemedel ur vattnet, och därför passerar läkemedelsrester ren- ingsverken med utgående vatten utan att halterna minskas eller att deras egenskaper förändras. Forskning pågår för att ta fram metoder som renar vattnet från läkemedel, genom ozonbehand- ling, membranfilter eller aktivt kol. I Sverige används ungefär 1000 olika aktiva substanser, och fler tillkommer varje år. Vissa ämnen, som östrogener och antibiotika, känner man till miljö- effekterna av relativt väl, medan andra är mindre studerade. Ut- över läkemedel finns även narkotiska substanser i avloppsvatten.
5 . A L L M Ä N T O M V A T T E N
5 .3 .3 Fysisk påverkan
Människor har under lång tid gjort olika ingrepp i vattenmil-jöer för att förändra vattnets ursprungliga egenskaper. Det kan vara dämmen, kanalisering, muddring, vattenreglering, kulvertering, rensning, uträtning av vattendrag, sjösänkning och konstruktion av hamnar, bryggor och vägbankar, samt mark- användning vid stränder och andra områden. Även brytning av grus, sand och torv påverkar vattnets naturliga flöden.
Alla dessa förändringar påverkar vattnets flöde och de djur och växter som kan finnas där.
5 .3 .4 Nedskräpning
Dagens samhälle skapar stora mängder skräp, som till stor del slutligen hamnar i våra sjöar och hav. Skräp består främst av plast, som inte bryts ner i miljön utan sönderdelas till mindre bitar. Större delen av plastpartiklarna kommer från land, och når sjöar och hav via regnvatten, vindar, snödumpning och floder. Skräp är ett stort miljöproblem, med många negativa konsekvenser. En rad olika djurgrupper, från djurplankton till fåglar och valar, äter skräpet, som kan blockera tarmarna och leda till att djuren svälter ihjäl eller förgiftas. Djur kan också fastna i skräp och skadas eller drunkna, något som är särskilt vanligt i borttappade fiskeredskap. Så kallade spökgarn kan fortsätta fiska och snärja fåglar och andra djur i många år efter att det tappats bort. I Östersjön beräknas det finnas minst tusen kilometer fiskande spökgarn. Skräp ger också negativa ekonomiska konsekvenser, bland annat genom kostnader för städning, minskade intäkter från turism och minskade inkom-ster för fiskare vars nät fylls med skräp eller skadas.
Mikroplaster i hav och sjöar handlar om små plastpartiklar, mindre än 5 mm, som utgör den största andelen av allt skräp i havet. Eftersom plastpartiklarna är hydrofoba binder de lätt till sig hydrofoba miljögifter. Det gör att mängden miljögifter ofta är mycket högre på plastpartiklarna än i den fria vatten-massan. Partiklarna kan orsaka stor skada i vattenmiljön och på organismerna som finns där. Djurplankton, fiskar, skaldjur,
maskar, musslor och andra organismer misstar plastpartiklarna för föda. Djuren påverkas negativt genom minskat födointag, ökade inflammationer och negativa effekter på energilagring, nervsystem och reproduktion.
Större delen av plastpartiklarna kommer från land, och når sjöar och hav via regnvatten, vindar, snödumpning och floder.
Plast bryts inte ner på hundratals år, utan sönderdelas bara i mindre och mindre bitar. Mycket av skräpet består av engångs-produkter, men också fibrer från rep och kläder, slitage från däck och vägbanor, fiskeutrustning och mikroplaster som finns i kosmetiska produkter, ofta tillsatta som slipmedel i tandkräm eller kroppsskrubb.
Kemikalieinspektionen har i januari 2016 lagt fram ett förslag till regeringen om att förbjuda mikroplaster i kosmetika, och att driva på frågan om ett förbud inom hela EU. Undersökning-ar hUndersökning-ar uppskattat att 40 ton mikroplaster från kosmetika släpps ut i Östersjön varje år, vilket bara är cirka 0,1 procent av alla utsläpp. Men eftersom det är relativt enkelt att byta ut dessa mikroplaster så ses det ändå som en viktig åtgärd. Branschen har redan frivilligt börjat fasa ut mikroplasterna. Havs- och vattenmyndighetens åtgärdsprogram för havet framhåller hur viktigt det är att kommunerna identifierar och belyser hur av-fallshanteringen kan bidra till att minska uppkomsten av marint skräp, inklusive mikroplaster, när de reviderar de kommunala avfallsplanerna.
5 . A L L M Ä N T O M V A T T E N
Tumbaån. Foto: Sara Lee Kvarnsjöbäcken. Foto: Sten Modén
5 .3 .5 Främmande arter
Det finns idag ett drygt hundratal främmande arter i Sveriges hav, sjöar och vattendrag. Främmande arter är djur och växter som med hjälp av människan, avsiktligt eller oavsiktligt, har förts in i en ny miljö och etablerat en ny population där. Många av de vattenlevande arterna har spridits med barlastvatten från fartyg. Det är svårt att förutse vad en främmande art kommer att ha för effekt när den kommer in i ett nytt ekosystem, men det finns risk för att de slår ut lokala populationer eller sprider sjukdomar till inhemska arter. En främmande art som påverkar sin nya omgivning på ett negativt sätt kallas för en invasiv art.
De invasiva arterna har ofta flera konkurrensfördelar, de är tåliga, växer snabbt och förökar sig effektivt. Invasiva arter är ett stort hot mot den biologiska mångfalden, och mycket tyder på att vattenmiljöer är känsligare än landmiljöer.
Invasiva arter som numera är vanliga i svenska sjöar och vattendrag är vattenväxterna är vattenpest, smal vattenpest och sjögull. De konkurrerar med andra växtarter om utrymme och ljustillgång. Sjögull kan ta över stora områden och bilda sammanhängande täcken som tar över växtligheten helt. Signal- kräftan räknas också som en invasiv art, som både konkurrerar med den inhemska flodkräftan och kan smitta den med kräft-pest, som signalkräftan själv är immun emot. Det har lett till att flodkräftan är utdöd i stora delar av Sverige.
I Östersjön har ett flertal invasiva arter hittats, bland annat fiskarten svartmunnad smörbult, som aggressivt konkurrerar med andra fiskar. Rovvattenloppan Cercopagis pengoi är ett djurplankton som både äter stora mängder mindre djurplank-ton, och fastnar och täpper igen fisknät med sitt långa taggiga stjärtspröt. Havsborstmasken Marenzelleria spp. hittades i Öster- sjön första gången på 1980-talet och är nu en av de vanligaste arterna av mjukbottenfauna. Den kan påverka den naturliga artsammansättningen genom att konkurrera med inhemska havsborstmaskar och märlkräftor. Samtidigt syresätts sedimen-ten genom deras grävande, vilket gör att fler arter kan leva där.
5 .3 .6 Klimatförändringar
Klimatförändringar är till stor del orsakade av människans utsläpp av växthusgaser och bedöms vara ett av de största hoten mot hållbar utveckling. Med den globala uppvärmningen förut-spås Stockholmsområdet få ett varmare och mer nederbörds- rikt klimat. Variationerna i nederbörd kommer att bli större, med våtare vintrar och torrare somrar. Det innebär fler intensiva regnperioder och ökad risk för extrem nederbörd. Klimat-förändringarna kommer på många sätt att visa sig genom förändringar i vattenflöden; som översvämningar, torka, höjda havsvattennivåer med risk för saltvatteninträngning i sjöar, ökad urlakning av näringsämnen till vattendrag, ökad risk för ras och skred, försämrad vattenkvalitet och breddningar av avloppsvatten.
Enligt Klimat och sårbarhetsutredningen förväntas ett förändrat klimat leda till försämrad vattenkvalitet hos både ytvatten och grundvatten, ökade problem med dricksvattenförsörjning, och ökad spridning av föroreningar i samband med intensiva regn och översvämningar. Ökade temperaturer i sjöar, vattendrag och i Östersjön, tidigare islossning och ökad avrinning för-väntas leda till ökad utlakning av närsalter och humus. Detta ger till försämrad vattenkvalitet i form av färgade vatten, ökad övergödning och sannolikt ökad förekomst av alger och cyanobakterier.
Dricksvattenförsörjningen förväntas påverkas genom försämrad kvalitet på råvattnet i vattentäkterna med ökade humushalter och ökad förorening av mikroorganismer. Brunifiering är en benämning av ökande halter av humusämnen och/eller järn och manganföreningar i vatten och är ett utbrett problem i Norra Östersjöns vattendistrikt. Problemet är komplext och orsaken är förmodligen en samverkan mellan globala processer som klimatförändringar och minskat svavelnedfall samt lokala pro-cesser såsom förändrad markanvändning och dräneringsgrad.
Brunifiering kan leda till en rad negativa konsekvenser för de akvatiska ekosystemen, och att vattnet försämras som råvara för produktion och dricksvattenförsörjning. Det blir svårare eller omöjligt att framställa dricksvatten: kemikaliebehovet ökar i vattenverken och i värsta fall tvingas man att byta till en ny vattentäkt med stora kostnader som följd.
Risken för förorening av dricksvattnet ökar också med ökade risker för översvämningar, ras och skred samt genom spridning av kemiska ämnen och smittämnen från förorenad mark och gamla deponier.
Även torrperioder under sommaren kan allvarligt påverka vattenresurserna, vattenkvalitet, biologisk mångfald och veg- etation. Låga vattennivåer i sjöar, vattendrag och grundvatten orsakar inte bara begränsningar i vattenförsörjningen, utan också sämre vattenomsättning och vattenkvalitet.
5 . A L L M Ä N T O M V A T T E N
5 . A L L M Ä N T O M V A T T E N
Xxxxxxx Foto: Xxxxx Xxxxxxxx Axån. Foto: Sara Lee
6. litterat ur
och andra k ällor
Botkyrka kommun:
http://www.botkyrka.se/Klimatochmiljo/naturvardochnaturreser-vat/naturreservat/Lida
Miljöenheten, 2014. Kagghamraån, Getaren och Malmsjön.
Sammanställning av vattenkemiska provtagningar 2011-2013 och jämförelser med tidigare resultat. Rapport 2014:2. Botkyrka kommun.
Miljöförvaltningen, 1994. Källor i Botkyrka. En inventering av naturliga kallkällor i Botkyrka kommun vintern 1994. Botkyrka kommun.
VA-enheten, nov 2012. Dagvattenstrategi för Botkyrka kommun.
Kommunfullmäktige 2012-11-22, Botkyrka kommun.
IVL, 2010. Botkyrka kommun klimatstrategi 2009; IVL Svenska Miljöinstitutet, 2010. Översiktlig klimat- och sårbarhetsanalys Botkyrka. Botkyrka kommun.
Miljöenheten, 2015. Behovsutredning miljö- och hälsoskydds-nämnden 2016-2018 – Miljö- och hälsoskyddsteamets verksam-het. Botkyrka kommun.
Botkyrka kommun, 2008. Grundvatten i Botkyrka kommun.
Analyser av vatten från enskilda brunnar 1986-2006. Samhälls- byggnadsförvaltningen Miljöenheten – Miljöövervakning Rapport 2008:3
Övrigt:
Andersen J.H., Carstensen J., Conley D.J., Dromph K., Fleming- Lehtinen V., Gustavsson B. G., Josefson A. B., Norkko A., Villnäs A. and Murray C., 2015. Long-term temporal and spatial trends in eutrophication status of the Baltic Sea. Biological Reviews 2015.
Artdatabanken
http://www.artdatabanken.se/verksamhet-och-uppdrag/naturty-per-verktyg-foer-naturvaardare/vaatmarker
Asplund, 1975. Sänkta och utdikade sjöar i Stockholms län.
Rapport 1975:2. Planeringsavdelningen/Naturvårdsenheten, Länsstyrelsen i Stockholms län
Baltic Nest Institute
http://www.balticnest.org/5.3186f824143d05551ad52e7.html Boverket april 2006. Miljökvalitetsnormer i fysisk planering, en orientering för handläggare.
Bydén, S., 2010. Naturvärden i Kagghamraån. Melica AB.
Länsstyrelsen i Stockholms Län. Havs- och vattenmyndigheten https://www.havochvatten.se/hav/vagledning--lagar/vagledning-ar/vattenforvaltning.html
Carstensen, J., Andersen, J.H., Gustafsson B.G., Conley D.G.
2014. Deoxygenation of the Baltic Sea during the last century http://www.pnas.org/content/early/2014/03/27/1323156111.full.
pdf+html?sid=b81619d2-9c8b-49d2-ae5d-61b9423b36fe Främmande arter
www.frammandearter.se Havs- och vattenmyndigheten
https://www.havochvatten.se/funktioner/ordbok/ordbok/q---t/
ordbok-q-t/2013-03-14-tillgangligt-sotvatten.html Havs- och vattenmyndigheten
https://www.havochvatten.se/download/18.5f66a4e- 81416b5e51f7c41/1381136453410/handbok-sma-avloppsanlagg-ningar.pdf
Havs- och vattenmyndigheten
https://www.havochvatten.se/hav/vagledning--lagar/vagledning-ar/vattenforvaltning.html
Kemikalieinspektionen, KEMI
http://www.kemi.se/nyheter-fran-kemikalieinspektionen/2016/ke- mikalieinspektionen-foreslar-begransningar-for-plastkorn-i-kos-metika/
Kemikalieinspektionen, KEMI
http://www.kemi.se/om-kemikalieinspektionen/verksamhet/
Statistiska Centralbyrån: Kust och stränder i Sverige 2012 http://www.scb.se/statistik/MI/MI0812/2012A01/
MI0812_2012A01_SM_MI50SM1301.pdf SCB, land och vattenarealer 2015
http://www.scb.se/statistik/MI/MI0812/2012A01/
MI0812_2012A01_SM_MI50SM1301.pdf Stockholms universitets Östersjöcentrum
http://www.su.se/ostersjocentrum/baltic-eye/forskning/mikro- plast/ett-steg-n%C3%A4rmare-svenskt-f%C3%B6rbud-mot-mikroplast-1.265112
Stockholms universitets Östersjöcentrum
http://www.su.se/polopoly_fs/1.232433.1429020022!/menu/stan-dard/file/PBmicroplastSVEwebb.pdf
Stockholm vatten
http://www.stockholmvatten.se/vatten-och-avlopp/dricksvatten/
vattenverk/#!/norsborgs-vattenverk Svealandskusten
http://havet.nu/svealandskusten/?d=3419 Sveriges geologiska undersökning http://www.sgu.se/om-geologi/vatten/
Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, SMHI http://www.smhi.se/kunskapsbanken/hydrologi/vattencykeln-fo-renar-hydrologi-meteorologi-och-oceanografi-1.20615
Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, SMHI http://www.smhi.se/polopoly_fs/1.10713!/webbSveriges%20vat-tendrag%2016.pdf
Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, SMHI http://
www.smhi.se/kunskapsbanken/hydrologi/fakta-om-mala-ren-1.5089
Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, SMHI http://www.smhi.se/polopoly_fs/1.6382!/Faktablad%252039_
webb%5B1%5D.pdf
SWECO, 2016. Åtgärdsprogram för Tumbaåns sjösystem.
Delrapport 1 – Ytvatten. Botkyrka kommun.
SWECO, 2016. Åtgärdsprogram för Tumbaåns sjösystem.
Delrapport 2 – Grundvatten. Botkyrka kommun.
SYVAB Himmerfjärdsverket www.syvab.se
Världsnaturfonden WWF http://www.wwf.se/source.php/1119697/
Vatten%202005.pdf
6 . L I T T E R A T U R O C H A N D R A K Ä L L O R
7. ORDFÖRKL ARINGAR
Algblomning: en kraftig tillväxt av planktonalger eller cyano-bakterier som på kort tid bildar stora populationer. Algblom-ningar förekommer naturligt men har ökat kraftigt till följd av övergödning. Vissa arter innehåller giftiga ämnen, som kan vara skadliga för människor och djur.
Avrinningsområde: ett sammanhängande område som avgränsas av en vattendelare. Det omfattar både mark- och sjöyta. Flera delavrinningsområden kan ingå i ett huvudavrinningsområde.
Belastning: Den mängd fosfor eller kväve från en viss källa som når recipienten.
Beting: Den mängd näringsämnen som utsläpp ska minskas med till en recipient.
Bioackumulation: När halten av ett ämne ökar i en organism så att den är högre i organismen än i omgivningen. Exempel-vis kan halten av kvicksilver vara högre i fisk än i omgivande vatten.
Biodiversitet: biologisk mångfald. Definieras av Konventionen om biologisk mångfald som ”variationsrikedomen bland levande organismer av alla ursprung, inklusive från bland annat land- baserade, marina och andra akvatiska ekosystem och de eko- logiska komplex i vilka dessa organismer ingår; detta innefattar mångfald inom arter, mellan arter och av ekosystem”.
Bräddning: Vid kraftiga regn kan kombinerade system för dag-
Bräddning: Vid kraftiga regn kan kombinerade system för dag-