P OLITISKT OMÖJLIGT ?

Eftersom det sker en viss ökning i solcellskapacitet i Sverige finns det åsikter inom branschen att solceller har mognat som teknik och att det därför är onödigt att satsa på andra stödsystem än elcertifikat. En övergång till FIT skulle kräva mycket kunskap och enighet inom staten och de berörda elbolagen, då alla aktörer måste vara överens om villkoren. I Danmark stannade ökningen av förnyelsebar energiproduktion upp när de övergav FIT:s för elcertifikat, bland annat på grund av en framflyttning av handel av elcertifikat på EU-nivå, och en liknande effekt är tänkbar i Sverige vid en övergång. I fallen Spanien och Tyskland har det även tagit tid innan de lagmässiga villkoren varit så fördelaktiga och transparenta att en ökning skett, vilket krävt successiv reformering under flera år. Denna effekt kan delvis härledas till att dessa länder var väldigt tidiga i användningen av FIT för solceller, vilket gjorde att villkor och regler var tvungna att byggas från grunden. Det är således lättare för ett land att införa ett FIT-system för att främja solceller nu än tidigare då det har använts i en mängd länder. Hälften av alla solcells-installationer i världen beräknas ha kommit till tack vare FIT-system (Wiginton et al, 2010 s. 348). Trots att det skulle vara lättare att införa ett FIT-system nu än det var när Tyskland införde sitt är det alltså tveksamt om det ses som lönsamt för Sverige att byta system nu. Alternativet är då istället att justera det nuvarande elcertifikatsystemet så att dess problem åtgärdas. De problem som funnits och finns i det nuvarande systemet, som även beskrivs på s. 27-28, kan sammanfattas som att det saknats starka åtaganden, stabilitet, kontinuitet och en tydlig strategi för att främja förnyelsebar energiproduktion (Nilsson et al, 2004 s.80). För att elcertifikatsystemet ska vara framgångsrikt krävs det att osäkerheten för producenter, installationsföretag, elbolag och staten minskar. Ett styrmedel som möjligtvis kan lösa några av dessa problem är nettodebitering, som innebär att; ”mikroproducenten tillåts kvitta antingen mängden uttagen elektricitet med inmatad elektricitet (kilowattimmar), eller priset för inmatad respektive uttagen elektricitet (kronor). Elkonsumenten betalar och skattar därmed endast för det netto denne använder” (Kihlberg, 2012 s.4). Detta styrmedel är väldigt

40 aktuellt just nu då regeringen håller på att utreda9 om det är ett effektivt styrmedel och om det är förenligt med svensk lag och EU-direktiv, vilket det tidigare enligt Skatteverket10 inte varit.

9_{http://www.regeringen.se/sb/d/15686/a/192088 Sökdatum: 15/5-13} 10

http://www.skatteverket.se/rattsinformation/remissvar/2011/remissvar2011/13179306110112.5.400023ac12df56 d65d980002009.html Sökdatum: 15/5-13

41

7. SLUTSATS

Energi från solen har stor potential att vara en del i den övergång till förnyelsebara energikällor som sker just nu i de flesta industriländer. Solen avger mer än tillräckligt med energi för att tillfredsställa hela jorden och dess närmast framtida energibehov, vilket gör det till ett ypperligt val av energikälla. Utmaningarna som finns är istället att göra det ekonomiskt hållbart och försvarsbart för mikroproducenter att investera i tekniken, då det finns mycket att tjäna på att energi produceras nära platsen den används.

De slutsatser som kan dras från granskningen av länderna samt diskussionen är att det först och främst är svårt att härleda användningen av en viss sorts stödsystem till en ökning av solceller, då det ofta är många olika incentiv som används. Dessutom har det visat sig att utformningen av FIT:s kan skilja sig så mycket att bara en användning av FIT inte garanterar att solcellskapaciteten kommer öka. För att FIT:s ska kunna användas för att främja solceller måste tariffen vara relativt hög, jämfört med exempelvis vindkraft, för att ta hänsyn till den relativa omogenheten hos solceller. Denna detalj inom designen av ett stödsystem för förnyelsebar energiproduktion är mycket viktig, en kompensation som tar hänsyn till en teknologis mognad, social tillämpbarhet och legitimitet. Det tyska systemet visar att det är möjligt, genom att tariffen skiljer sig mellan teknikerna samtidigt som alla tekniker har samma möjlighet att sälja elektricitet via elnätet. Resultatet blir att de olika teknikerna konkurrerar på samma villkor, oavsett mognad. Ett FIT-system måste även reformeras allteftersom för att hantera de problem som dyker upp på vägen. Detta innebär att en omedelbar ökning kanske inte kan garanteras. FIT:s främjade inte någon stor ökning av solceller i Tyskland, Spanien eller Danmark till en början utan ökningen bestod till den större delen av vindkraft. När Tyskland och Spaniens respektive system reformerades (Danmark övergav FIT:s för att istället satsa på elcertifikat) ökade solcells-installationerna kraftigt, och länderna stod för ungefär 73 % av världsandelen under 2008. I Sverige, som sedan 2003 använt elcertifikat och ett investeringsstöd (sedan 2005), har ingen stor ökning av solceller skett jämfört med de andra fallen. Ett införande av FIT:s i Sverige skulle kräva mycket kunskap och politisk vilja hos staten och de berörda elbolagen, då alla aktörer måste vara överens om villkoren. Just politisk vilja har en central roll, då det krävs för att de problem som finns med det nuvarande systemet överhuvudtaget ska åtgärdas och inte ignoreras.

Säkert kan dock sägas att FIT:s är det mest framgångsrika och effektiva stödsystem som kan användas för att främja tillväxten av solceller, vilket fallen i denna studie samt litteraturen om

42 solceller och FIT:s visar. För att en mognad och tillväxt ska ske måste det stödsystem som används vara potent och förutsägbart, och på så sätt locka långsiktiga investeringar. Till skillnad från elcertifikat, är detta egenskaper som nyttjandet av FIT:s har visat sig innehålla. Även om FIT:s bevisligen visat sig vara mycket potent i att främja förnyelsebar energiproduktion, är det viktigt att komma ihåg att satsningarna i flera av fallen inte enbart bestod av FIT:s, så en viss synergieffekt är trolig. Ett av problemen som visat sig med FIT:s är att användningen av dem kan vara kostsam, speciellt om de förnyelsebara energikällor som erhåller tariffer står för en stor del av den totala energiproduktionen. Då bör tarifferna sänkas, och till slut tas bort för de tekniker som anses så mogna och legitima att de inte behöver någon större stödmekanism. Tarifferna kan då istället användas till nästa generations energitekniker och dess konkurrenskraft.

Sakta ökar drivkraften hos utvecklingen av förnyelsebar energi runt om i världen, när fler och fler ser fördelarna som medföljer. Säkerhet i energiproduktion, minskad påverkan på miljön samt möjlighet att växa ekonomiskt är några av de vinster som satsningar på förnyelsebar energiproduktion har möjlighet att ge oss. Inom den förnyelsebara energibranschen diskuteras hur lång tid en övergång till ett helt förnyelsebart energisystem kan ta, och ibland finns det en åsikt som menar att så länge satsningen är stor nog kommer en övergång gå fort. Detta är felaktigt, då så stora förändringar naturligt tar mycket tid. I Tyskland, som satsat stort på solceller under många år, stod solceller för 4,7 % av den totala energikonsumtionen under 2012 (BSW Solar, 2013). Detta är självklart en mycket bra ökning men för att en total övergång ska ske krävs fortsatt långsiktiga åtaganden och satsningar.

43

KÄLLFÖRTECKNING:

6, P. & Bellamy, C. (2012). Principles of methodology: research design in social science. Los Angeles, [Calif.]: SAGE

Barométre Photoboltaique. (2012). Eurobserv’er. Hors-serie. Le journal du photovoltaïque, nr. 7, 2012.

BSW Solar (2013) Statistische Zahlen der deutschen Solarstrombranche (Photovoltaik). Bundesverband Solarwirtschaft e.V. (BSW-Solar), Juni 2013.

Bångens, L. & Sinhart, F. (2002) Is there any heat in the Swedish Solar Water Heater Market? A Technological Systems Analysis, mimeo, Department of Industrial Marketing, Chalmers University of Technology, Gothenburg, Sweden.

Danish Energy Agency (2012). Energy Statistics 2011. Publicerad av DEA, Köpenhamn, Danmark.

Del Rio, P & Gual, G. A.(2007). An integrated assessment of the feed-in tariff system in Spain. Energy Policy, Volym 35, utgåva 2, February 2007, s. 994-1012.

Del Río González, P. (2008). Ten years of renewable electricity policies in Spain: An analysis of successive feed-in tariff reforms. Energy Policy, Volym 36 (2008), s. 2917– 2929.

Dunlap, R. E., & Catton, W. R., Jr. (2002). Which functions of the environment do we study? A comparison of environmental and natural resource sociology. Society and Natural

Resources, Volym 15, s. 239-249.

Energimyndigheten. (2011). Elcertifikatsystemet, ET 2011:32. Energimyndigheten. (2012). Energiläget 2012.

Energimyndigheten. (2013). ”Utfasningen av glödlampan”. Sökdatum; 2013-04-02.

http://energimyndigheten.se/Hushall/Din-ovriga-energianvandning-i- hemmet/Hembelysning/Utfasningen-av-glodlampan/

44 Federal Ministry for the Environment, Nature Conservation and Nuclear Safety (2000). Act on Granting Priority to Renewable Energy Sources, Berlin. Also published 2001 in Solar Energy Policy 70(6), 489–504.

Fouquet, D. & Johansson, T. B. (2008) European renewable energy policy at crossroads— Focus on electricity support mechanisms. Energy Policy, Volym 36 (2008) s. 4079– 4092. Haas, R. (Red.), Huber, C., Faber, T., and Resch, G. (2000): Promoting Renewables: Feed-In Tariffs or Certificates, IEW 2001, Institute of Power Systems and Energy Economics, Vienna University of Technology, Vienna.

Haas, R et al. (2004). How to promote renewable energy systems successfully and effectively. Energy Policy, volym 32 (2004), s. 833–839.

Hannigan, J. (1995). Environmental sociology: a social constructionist perspective. London: Routledge.

Holme, I.M. & Solvang, B.K. (1997). Forskningsmetodik: om kvalitativa och kvantitativa metoder. (2., [rev. och utök.] uppl.) Lund: Studentlitteratur.

IEA (2012). Key World Energy Statistics. Soregraph, France.

IEA-PVPS. (2008). Trends in photovoltaic applications. Survey Report of Selected IEA Countries between 1992 and 2007.Report IEA-PVPS T1-17:2008.

Jacobsson, S. & Bergek, A. (2004). Transforming the Energy Sector: The evolution of

technological systems in renewable energy technology. Industrial and corporate change, (13), No. 5, s. 815-849.

Jacobsson, S. & Lauber, V. (2006) The politics and policy of energy system transformation— explaining the German diffusion of renewable energy technology. Energy Policy, volym 34 (2006), s. 256–276.

Joskow, P. L. & Parsons, J. E. (2012) The Future of Nuclear Power After Fukushima. MIT Center for Energy and Environmental Policy Research. MIT CEEPR.

Kibert, C. J. (2002). Policy Instruments for Sustainable Built Environment. J. Land Use & Envtl. L. Volym 17, s. 379-394 (2001-2002).

45 Kihlbert, D. (2012). Nettodebitera mera!– styrmedel för att stimulera småskalig förnybar elproduktion. Naturskyddsföreningen Pg.90.1909-2.

Lesser, J. A. & Su, X. (2008) Design of an economically efficient feed-in tariff structure for renewable energy development. Energy Policy, Volym 36 (2008), s. 981–990.

Lipp, J. (2007) Lessons for effective renewable electricity policy from Denmark, Germany and the United Kingdom. Energy Policy, Volym 35, Issue 2, (2007) s. 5481–5495.

Meyer, N. I. (2007). Learning from wind energy policy in the EU: lessons from Denmark, Sweden and Spain. European Environment, Volym 17, s. 347–362.

Nilsson et al (2004). Seeing the wood for the trees: 25 years of renewable energy policy in Sweden. Energy for Sustainable Development, Volym 8, nr. 1, s.67 – 81.

Pihl, H. (2007). Miljöekonomi för en hållbar utveckling. (4., [omarb.] uppl.) Stockholm: SNS förlag.

Reiche, D. & Bechberger, M. (2004). Policy differences in the promotion of renewable energies in the EU member states. Energy Policy, volym 32 (2004), s. 843–849.

Rowlands, I. H. (2005). Envisaging feed-in tariffs for solar photovoltaic electricity: European lessons for Canada. Renewable and Sustainable Energy Reviews. Volym 9, utgåva 1, Feb 2005, s. 51–68.

Sawin, J. L. (2004) National Policy Instruments - Policy Lessons for the Advancement & Diffusion of Renewable Energy Technologies around the World. Thematic Background Paper for the International Conference for Renewable Energies, Bonn 2004.

Sijm, J.P.M., (2002). The performance of feed-in tariffs to promote renewable electricity in European countries. ECN-C-02-083.

Silverman, D. (2010). Doing qualitative research: a practical handbook. (3., [updated and rev.] ed.) London: Sage.

Solangi, K. H. et al. (2011). A review on global solar energy policy. Renewable and Sustainable Energy Reviews, volym 15 (2011), s. 2149–2163.

46 Stavins, R. N. (1997). Policy Instruments for Climate Change: How Can National

Governments Address a Global Problem? Discussion Paper 97-11, January 1997. Publiserad av The University of Chicago Law School. Resources for the Future.

Stentz, T. (2013). Country Report Germany. IEA Task 14, Meeting Tokyo, October 30th. Fraunhofer IWES.

Suri, M. et al. (2007). Potential of solar electricity generation in the European Union member states and candidate countries. Solar Energy, volym 81, s. 1295–1305.

Tsoutsos, T. et al (2005). Environmental impacts from the solar energy technologies. Energy Policy, volym 33 (2005), s. 289–296.

Wiginton, L. K. et al. (2010). Quantifying Solar Photovoltaic Potential on a Large Scale for Renewable Energy Regional Policy. Computers, Environment and Urban Systems, Volym 34, (2010) s. 345-357

Wüstenhagen, R. & Bilharz, M. (2006). Green energy market development in Germany: effective public policy and emerging customer demand. Energy Policy, Volym 34 (2006) s.1681–1696

Åstrand, K & Neij, L. (2005). An assessment of governmental wind power programmes in Sweden—using a systems approach. Energy Policy, Volym 34 (2006), s. 277–296.