Coronapandemin har inneburit en enorm ansträngning för Sveriges undersköterskor, och sjukvårdspersonal och det svenska sjukvårdssystemet i allmänhet. Det är viktigt att dra lärdomar av både bristerna och det som har fungerat bra. Intervjuade bads därför berätta om sina fackliga och mer allmänna, organisatoriska och politiska pandemilärdomar.
Den främsta lärdomen som lyfts är den bristande beredskapen. Det fanns bristfälliga lager speciellt i början av krisen. Det är uppenbart att Sveriges beredskap att möta en omfattande pandemi inte var tillräcklig. Regionernas kapacitet för provtagning eller smittspårning var inte dimensionerad för en pandemi. Lagerhållning och beredskap klarade inte ens en tillfällig kris, vilket var tydligt redan hösten 2019 när den privata underleverantören Apotekstjänst fick leveransproblem. I hälso- och sjukvården har man i stor utsträckning litat på just in time-leveranser av sjukvårdsmaterial och läkemedel, vilket lyftes i intervjuerna.
”Katastroftänk behövs. Det behövs beredskap, det fanns inget förråd med material. Det märktes nyss när en patient fick svår brännskada och det inte fanns rätt omläggning på hela sjukhus. Nu har sjukhuset en katastrofplan. Regionen har börjat bygga beredskap.”
En annan punkt som lyfts är bemanningen och vikten av kompetens. Pandemin har tydliggjort professionerna i Kommunal och deras betydelse inom hälso- och sjukvården.
Pandemin har visat att bemanningen på alltför många arbetsplatser är otillräcklig, vilket i första hand leder till negativa effekter för arbetsmiljön, men i förlängningen även påverkar vården av patienterna. Intervjuade berättar om hur bemanningen har varit otroligt ansträngd under pandemin på grund av en hög sjukfrånvaro och stor arbetsbelastning, men också hur bemanningen ”alltid” är ansträngd i sjukvården. Att bemanningen konstant upplevs vara nära bristningsgränsen gör verksamheterna sårbara. ”Vi var underbemannade långt innan pandemin” lyfts i så gott som alla intervjuer. En hållbar bemanning är en viktig del av sjukvårdens beredskap. Regionen ses ofta som en kortsiktig, dumsnål arbetsgivare som har en oförmåga att planera. Intervjuade ser ett tydligt samband mellan bristande bemanning och vårdkvalitet, med reflekterar också kring dess påverkan på vårdens effektivitet, personalomsättning och attraktivitet som arbetsplats.
”Bemanningen är för snål. Man har inte ens bemanning att klara en vanlig
sommarsemesterperiod. Det skulle vara möjligt att erbjuda mycket bättre omvårdnad till patienter om man var flera.”
”Situationen på sjukhuset kan ändras snabbt: man börjar dagen med 16 patienter och plötsligt har man 27. Bemanningen är samma. Man skriver också ut patienter för tidigt.
Snart är de tillbaka. Bemanningen är för slimmad.”
”Scheman är för slimmade. Man säger att scheman ska klara viss sjukfrånvaro men egentligen klarar man inte ens det. Det finns stor brist på undersköterskor i regionen och det finns för få att anställa. Men det är också en fråga om framförhållning. I somras valde man att inte anställa nya undersköterskor till IVA. Om man då hade bemannat upp verksamheten skulle det har funnits upplärda undersköterskor idag. Man tänker väldigt kortsiktigt.”
”Det är brist på undersköterskor, övertidsarbete är bevis på det. Det händer att en sjuksköterska jobbar USK-pass.”
”Man måste höja grundbemanningen och minska behovet av timmisar. Allt faller när en blir sjuk. Det behövs luft i systemet, det är också en möjlighet att erbjuda bättre vård.”
”Man har varit alldeles för snålt bemannade efter alla ’effektiviseringar’. Man borde snarare ha överkapacitet.”
”Yrket måste bli mer attraktivt. Arbetstider och schema är största problemet. Arbetsgivaren förstår inte detta. Det finns för lite personal för att kunna ha ett hållbart schema.”
”Anorektiska verksamheter fungerar inte.”
Ledarskapet diskuterades mycket. Regionens arbetsgivarroll sågs som central. Under en extremt lång ansträngning skulle vårdpersonalen ha uppskattat en mer närvarande och proaktiv arbetsgivare som tog sitt arbetsgivaransvar på allvar. Ibland upplevs en skillnad mellan ledarskapet på golvet och hos regionen – den egna chefen är bra men regionen kan inte tänka långsiktigt. Men det finns också positiva erfarenheter.
”Man behöver så lite uppskattning och ändå får man inget. Regionen har så fantastiskt lojal personal, om arbetsgivaren bara förstådde hur mycket de skulle få tillbaka om de visade lite uppskattning. Inte ens frukt och kex kan de bjuda på. Arbetsgivaren tar personalen för givet.”
”De avdelningar som hade ett bra ledarskap innan pandemin har klarat sig bäst under pandemin. De som inte hade det så bra har havererat totalt.”
”Regionen har stora utmaningar när det gäller kompetensförsörjning. Vem vill göra det här sjukt dåligt betalda treskiftsjobbet? Man älskar sitt jobb men förutsättningarna blir aldrig bättre.”
”Kommunikationen måste fungera. Egentligen är det en fråga om ledarskap. Det är uppenbart att inte alla första linjens chefer klarar av kommunikationen i en krissituation.”
”Vi klarade oss bra. Många mår bra av tydligt ledarskap.”
Många funderade på den höga personalomsättningen i sjukvården och hur organisationen skulle kunna bli mer lärande och ta emot ny personal bättre. Behovet av erfarna
undersköterskor diskuterades som ett sätt att skapa mer hållbara organisationer och visa uppskattning till deras stora kompetens. Hur skapar man en organisation där kunskap tas till vara och som behålls? Vikten av handledning lyftes i intervjuerna.
”Det skulle också vara möjligt att erbjuda bättre mentorskap med erfarna uskor. Nya skulle känna sig tryggare och inte sluta.”
”Det som har räddat alla är att vi hade så rutinerade uskor, de styrde upp allt och utbildade ny personal. Som usk:a är man van vid att jobba hands on. Samarbetet med i synnerhet Läkarförbundet har varit jättebra. Läkarna känner trygghet med rutinerade uskor.”
”Jag har funderat på hur tar vi emot ny personal. Läkarnas sätt att runda tillsammans på andra avdelningar är mycket bra. Så bygger man robusta och hållbara organisationer.
Viktigt att göra det lättare att kunna hjälpa varandra.”
”Utbildningskvalitet är inte alltid bra. Nyexaminerade kan inte ens alltid ta blodtryck, sätta kateter eller ta EKG. Och när man inte har tid att handleda blir det inte bra.”
”Det är viktigt att skanna sin personal: vad kan man som en uska som jobbat i 44 år? Man borde utbyta kunskaper. När en gammal uska går i pension tappar sjukhuset kompetens, de gamla borde alltid utbilda nya innan de går i pension.”
Undersköterskerollen och den ibland lite otydliga kompetensen i undersköterskeyrket diskuterades mycket.9 Otydligheten vad en undersköterska kan, ska kunna och får göra i vården har varit stort – och delvis beror detta på bristen av standardisering och reglering av utbildning och yrke. Detta leder till att undersköterskornas kompetens underutnyttjas i vården. Det finns en stor potential att organisera vården och omsorgen mer effektivt genom att bättre nyttja undersköterskornas kompetens. När många i personalen omplacerades blev det tydligt att det är ofta en kulturfråga vad en undersköterska ”får” göra och kan göra. Det nämns också hur viktigt det är att skanna vilka kunskaper det finns på arbetsplatsen, och verkligen känna till varandras kompetenser.
”Medlemmar har verkligen fått visa sina framfötter under pandemin. Undersköterskor kan göra så mycket. Syrgas, rensugning av luftvägar, ta prover, ta odlingar, journalföring.
Sjuksköterskor har inte räckt till och man har sett att undersköterskor kan göra så mycket mer. Det måste man fortsätta med efter pandemin.”
”Det är viktigt med rätt använd kompetens: om man blir omplacerad får man plötsligt inte göra samma arbetsuppgifter som man är van vid. Varför ska en nyexaminerad 25-årig sjuksköterska stå och kolla när jag sätter kateter, något som jag har gjort i 20 år?”
”De är världsmästare på att ta prover på hälsocentraler – varit konstigt när en
undersköterska förflyttas till sjukhus och plötsligt ska en sjuksköterska berätta hur man tar prover. Ta tillvara på kompetenser! Att alla får utvecklas i sitt yrke är otroligt viktigt.”
Det lyfts också många saker som har fungerat bra under krisen. I intervjuerna nämns det hur många som arbetar i sjukvården ”gillar när det händer saker”. Personalen har fått visa framfötterna och undersköterskan har fått använda hela sin kompetens. Arbetslagets teamkänsla har blivit stark.
9 Före juli 2021 fanns det inte någon nationell standard på vård- och omsorgsutbildning. Kommunal har länge jobbat för en nationell standard på vård- och omsorgsutbildning och en reglering av undersköterskeyrket.
”Många tycker också att det här att jobba i en pandemi är det roligaste de har gjort.”
”Vi är trygga och starka som arbetslag, bra team! ”
”Delade känslor. Man blev tightare som arbetsgrupp.”
Fackliga har fått nya kunskaper som de kan använda i fortsättningen. Den fackliga organisationen har blivit starkare, och arbetsgivaren har förstått värdet av samverkan.
Erfarenheter från Stockholm hjälpte andra sektioner i Sverige: ”Dessa krav ska ni ställa när det är dags för er.”
”Det som fungerat bra är att man har lärt sig göra konsekvensanalyser, man har också följt upp dem varannan vecka. Skyddsombuden har hittat på kreativa lösningar. Man har fått ett tydligt mandat från arbetsgivaren att följa upp konsekvensanalyser.”
”Hoppas arbetsgivaren också i framtiden förstår vikten av riskbedömningar.”
”Det är en lärdom att ha tydliga riktlinjer, samarbeta, hitta nya strukturer tillsammans.”
Bristen på specialistutbildade undersköterskor har upplevts som allvarlig under pandemin.
Många reflekterade över att den här typen av kompetensutveckling skulle vara både efterlängtad av medlemmarna och lösa många av vårdens problem.
”Det är en lärdom från krisen att det finns alldeles för få undersköterskor som har kompetensen att jobba på intensiven. Det behövs flera undersköterskor med en IVA-specialistutbildning. Det är en så specifik kompetens att det är svårt om inte omöjligt att mitt i en kris hinna utbilda nya. Det är alltid svårt att rekrytera till [region], och situationen har förstås förvärrats under corona.”
”Det borde finnas betald specialistundersköterskeutbildning på betald arbetstid.
Specialistundersköterskor borde också ha egen lönepott. Specialistkompetens kommer att behövas, det skulle gagna vården.”
”Det är viktigt med specialistutbildade uskor, speciellt på IVA, akuten och dialys.
Medlemmar vill verkligen utvecklas i sitt jobb.”
”Personalen måste få vidareutbilda sig, det måste finnas möjligheter att göra karriär.”
”Undersköterskor har fått använda hela sin kompetens. Det behövs också flera undersköterskor med specialistkompetens, i synnerhet IVA-kompetens.”
När det gäller mer allmänna politiska reflektioner lyfts till exempel karensavdrag, som var pausad mellan mars 2020 och oktober 2021, vikten av en fungerande a-kassa och privata vårdgivarens roll. ”Mycket har inte med pandemin att göra men har varit en spotlight”:
pandemin har visat att många delar av välfärdens trygghetssystem är bristfälliga, vilket har en stor påverkan på medlemmarna i Kommunal.
”Karensen är för dyr för medlemmar. Två sjukfrånvaro i månaden är för mycket.”
”Några har långtidscovid och har blivit utförsäkrade av Försäkringskassan.”
”När det gäller andra infektioner än covid har vi aldrig haft så fysiskt frisk personal – kan det vara resultat av avskaffad karens?”
”Viktigt att avtala med privata aktörer att de måste hjälpa till.”
Det finns en enorm arbetsmiljöskuld efter en så lång och extrem arbetsbelastning. En längre period av ansträngning kräver en längre tids återhämtning och stöd från arbetsgivaren. Det är en extra utmaning att gå in i ett normalläge med oro över arbetssituationen, samt sin egen eller sina kollegors hälsa. Underbemanningen finns kvar, precis som före krisen. Det finns en risk att personal väljer att sluta. Intervjuade upplever att personalomsättningen ökar och redan ansträngda verksamheter drabbas. Det finns en risk att sjukskrivningar ökar. Behovet av återhämtning är uppenbar.
”Man är trött, har inte längre lika bra minne, jobbat så mycket. Vi har unga medarbetare som gick på sömntabletter för att orka med krislägesavtalet och kunna sova.”
”Undersköterskor har tagit otroligt mycket ansvar. Alla har ställt upp, jobbat på helger, julafton ”för att man måste”. Arbetsgivare måste se och uppskatta detta nu. Visa
uppskattning. Covidpatienter är otroligt sjuka och krävande. Vi måste vara bättre rustade för nästa pandemi.”
Diskussion
När Coronapandemin drabbade världen i början av 2020 drogs Sverige in i den värsta kris som drabbat landet på många decennier. Alltför många människor, speciellt äldre människor, har blivit sjuka och dött till följd av viruset. Sjukvården har varit tvungen att ställa om och bygga upp kapacitet. Pandemin har också inneburit en otrolig ansträngning för Sveriges vård- och omsorgsanställda, flera av dem medlemmar i fackförbundet Kommunal. Sveriges undersköterskor, ambulanssjukvårdare, obduktionstekniker,
steriltekniker, skötare, lokalvårdare och vaktmästare, med mera, har tagit ansvar, ofta med sin egen hälsa som insats.
Pandemin har visat att Sverige saknade beredskap för att klara en kris som pandemin.
Regionernas kapacitet för provtagning eller smittspårning var inte dimensionerad för en pandemi. Den offentligt drivna sjukvården hade bemannings-, arbetsmiljö- och tillgänglighetsproblem och primärvården har varit underdimensionerad sedan länge.
Lagerhållning och beredskap klarade inte ens en tillfällig kris, vilket var tydligt redan hösten 2019 när den privata underleverantören Apotekstjänst fick leveransproblem.
Nu är det viktigt att lyssna på lärdomar från pandemin. Intervjuerna betonar vikten av en beredskap att lita på. Tillgången till sjukvårdsprodukter är av central betydelse för en fungerande hälso- och sjukvård. Viss vård, även livräddande sådan, kan i nödfall bedrivas under mycket primitiva förhållanden men det förutsätter tillgång till personal och nödvändiga sjukvårdsprodukter. Bristande tillgång till sådana produkter och kompetent personal utgör ett reellt hot mot människors liv och hälsa.
En hållbar bemanning är den viktigaste delen av sjukvårdens beredskap. Arbetsgivarna måste se till att personalen som kämpat i frontlinjen får stöd och möjlighet till
återhämtning. På längre sikt behövs det ett systemskifte. Sjukvården kan inte förväntas fungera utan några som helst marginaler. Medlemmar i Kommunal behöver hållbara arbetstider och fler kompetenta kollegor. En hållbar bemanning och tillräckligt hög kompetensnivå är också en förutsättning för sjukvården att kunna ställa om vid framtida kriser. Sjukvården behöver motståndskraft.
En viktig lärdom är principen ”rätt använd kompetens”. Vårdens medarbetare ska syssla med det som de är absolut bäst på utifrån sin utbildning, kompetens och erfarenhet.
Ingen yrkesgrupp behöver känna sig orolig för att inte behövas, däremot kommer varje profession att behöva fundera över vilka arbetsuppgifter som verkligen ingår i uppgiften.
Det kallas för rätt använd kompetens. I Vårdanalys enkätundersökningar10 framkommer ett antal skäl till att det är svårt att omfördela arbetsuppgifter: till exempel traditioner och vanor, starka professioner som inte vill skifta arbetsuppgifter, ledning som inte prioriterar omfördelning av arbetsuppgifter och att ersättningssystemet styr arbetsfördelningen.
Särskilt problematiska är hindren i form av traditioner och vanor, professionsgränser och
10 Myndigheten för vård och omsorgsanalys: Ur led är tiden, 2013
bristande prioritering från ledningen. Främst rör detta det som brukar kallas kulturfrågor i vården. Det finns en misstänksamhet mot förändringsinitiativ och att olika yrkesgrupper kan tendera att bevaka sina områden gentemot andra yrkesgrupper.11 Det finns också myter om vem som får göra vad.12
Arbetsgivarnas och huvudmännens osäkerhet om vilka kunskaper undersköterskor har kommer att kunna säkerställas med den yrkesreglering som införs från och med 2023.
Men för att den stärkta kompetensen ska leda till ökad kvalitet och säkerhet i hälso- och sjukvården samt omsorgen måste arbetsgivarna tillvarata denna kompetens genom att anställa utbildade undersköterskor, ställa krav på rätt kompetens och fördela arbete och ansvar efter utbildningsnivå. En effektiv arbetsfördelning är också en viktig faktor för att främja trivsel och hälsa hos personal och att de ges självständighet inom ramen för sitt yrkeskunnande.
En viktig lärdom från krisen är också vikten av facklig samverkan. Intervjuade nämner att pandemin har varit som en kurs i samverkan och lärandeprocess för hela organisationen.
När pandemin är slut ska inte det här arbetssättet och värdet av samverkan glömmas.
På längre sikt måste samhällets syn på vård- och omsorgsarbete omvärderas i grunden.
Lönerna måste upp, anställningsvillkor måste motsvara den övriga arbetsmarknadens.
Medlemmarna i Kommunal har lösningar på sjukvårdens kris. Det handlar om att man ska vara tillräckligt många, att man använder kompetens rätt, att man erbjuder yrkesutveckling, att man har tydligt ledarskap och att man har fungerande samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare.
Sverige måste vara bättre förberedda nästa gång. Efter krisen måste vi bygga en robust sjukvård. Samhällets pandemiberedskap bygger på trygga jobb och yrkeskunnig personal.
11 Effektiv vård, SOU 2016:2, s. 275
12 Effektiv vård, SOU 2016:2, s. 277
Bilaga 1. Intervjumanus
1. Kan du/ni beskriva början av pandemin?
2. Fanns det skyddsutrustning?
3. Hur var riktlinjerna när det gäller skyddsutrustning i början?
4. Har ni aktiverat krislägesavtalet? Hur har det varit?
5. Berätta om sommaren 2020 – fick alla fyra veckors sammanhängande semester?
Hur ser situationen ut nu inför sommaren (2021)?
6. Om du tänker på den så kallade andra vågen, vilka skillnader fanns det om du jämför med första vågen? Hur var den tredje vågen?
7. Kan du berätta om hur gravida medlemmar har upplevt arbetet under pandemin?
8. Finns det någonting som har fungerat bra eller till och med bättre under pandemin?
9. Har alla medlemmar fått vaccin i tid? Är sektionen nöjda med prioriteringen?
10. Har många som arbetar i vården blivit sjuka?
11. Vad har du/ni för ”coronalärdomar”?
12. Något du/ni skulle vilja tillägga?
ART NR: 978-91-7479-950-7 PANDEMIN I SJUKVÅRDEN, KOMMUNAL 2021.
För Kommunal är det viktigt att arbeta miljövänligt. Kommunal är idag det enda fackförbund som klimatkompenserar sina trycksaker. Det betyder att nya träd planteras som ersättning för de träd som blivit till papper. Mer om klimatkompensation på www.kommunal.se/klimat