Klassföreståndaren och jag hade delat upp klassen i fyra grupper och med minst en flicka i varje grupp. Eftersom det rörde sig om unga elever med begränsade kunskaper så hade indelningen av basgrupperna ett visst syfte (med äldre elever hade indelningen blivit slumpmässig), dvs indelningen syftade till att det skulle finnas minst en läs- och skrivkunnig i varje grupp. Det blev fem elever i två av grupperna eftersom klassen bestod av 18 elever. I de två grupperna som skulle vara fem, placerades en och en av klassens kunskapsmässigt två svagaste elever. Detta för att de inte skulle belasta de andra gruppmedlemmarna alltför mycket. Vi hade också bestämt att varje grupp skulle teckna och måla bilder, vilka skulle kopplas till det djur guppen arbetade med. Detta för att stimulera även denna sida av elevernas kreativitet och kunskap. Dessutom ville vi skapa ett arbets- moment även för de elever som inte kommit så långt som sina kamrater i skolutvecklingen avseende läsning och skrivning. Vi ville alltså skapa syssel- sättning för alla oavsett vilken kunskapsnivå individen stod på. Eftersom eleverna var så pass unga som de var krävde jag inte någon källhänvisning av insamlad information. Inte heller hade jag uppmanat dem att kritiskt granska informationskällorna.
Jag hade med eleverna gått igenom förfarandet vid PBL-arbete vid flertal till- fällen men gick än en gång igenom arbetssättet (de fem stegen) den dagen vi började PBL-arbetet. När grupperna var indelade och satt gruppvis vid olika bord i klassrummet delade jag ut bilderna på de olika djuren som vi skulle arbeta med. Det var hund, häst, kanin och katt. Att komma på frågor som sedan skulle besvaras var något som eleverna inte var vana vid, så vi som handledare fick hjälpa grupperna att komma igång med arbetet. Några av eleverna skrev ner frågor och besvarade sedan genast dessa. Andra skrev ner vad de kunde om det aktuella djuret och hade svårt att förstå att de först vid ett senare tillfälle skulle
söka och skriva ner svaren. En flicka i en av grupperna besvarade samtliga av gruppens frågor genast under tiden de diskuterades och vägrade att avvakta med svaren. Det fodrade en hel del övertalning av oss lärare för att få henne att ändra sig och att först vid ett senare tillfälle besvara frågorna.
Det var en hel del synpunkter på gruppindelningarna. Någon elev ville ha med en specifik kamrat och någon annan beklagade sig över att en viss elev hade hamnat i samma grupp som denne. Ingen av grupperna ville ha med någon av de två studiesvaga eleverna. De menade att arbetsbelastningen skulle öka med någon av dem i gruppen eftersom de inte skulle kunna göra sin del av arbetet. Redan i den här åldern är alltså eleverna fullt medvetna om vad de själva och kamraterna kan och inte kan. Man kunde tydligt se att vissa elever var betydligt mognare att arbeta på det här sättet än andra. De elever som kanske aldrig riktigt förstod vad det hela gick ut på var de två kunskapsmässigt svagaste eleverna i klassen.
Litteraturen jag hade införskaffat för tillfället var bra. Det fanns rikligt med bilder till texterna. Jag hade lånat böcker om husdjur från pedagogiska läro- medelscentralen i Lund. De flesta skolbibliotek har idag färdiga temalådor med böcker att välja bland. För de elever som inte var så starka rent läs- och skrivmässigt, föreslog vi handledare att de skulle rita bilder av djuret de arbetade med eller något som hade med djuret att göra, t ex en kaninbur eller en vatten- skål. Internet fanns via två datorer tillgängligt i klassrummet.
När eleverna hade hittat på två eller tre frågor tyckte de att det räckte och ville gå vidare med arbetet. Som handledare fick man hela tiden försöka få eleverna att tänka ut så många frågor som möjligt men även begränsa dem i deras frågor kring djuren samt styra upp frågeställningarna så att det hela blev relevant och genomförbart. Två eller tre elever tog också egna initiativ genom att på fritiden
intervjua föräldrar, personal på ridskolor samt ägare av djuraffärer, för att på så sätt få svar på sina frågor om djuren. Någon elev nämnde att han eller hon tänkte ta hem sina frågor till sin mamma för att där få dem besvarade.
Något som var svårt att få eleverna att göra, var att i grupperna komma överens om vilka frågor de gemensamt skulle jobba med. Det är ju det som är poängen med problembaserat lärande, att samtliga i gruppen söker svar på samtliga frågor och att man inte delar upp frågorna inbördes, vilket man förmodligen hade gjort om det varit frågan om ett vanligt grupparbete. Varken att diskutera vilka frågor man gemensamt skulle arbeta med och att sedan gemensamt skriva ner dessa klarade några av grupperna av på ett tillfredställande sätt. I varje grupp fick vi som handledare fungera som någon slags ordförande och på det sättet hjälpa till med detta.
Eftersom det var så pass unga elever som det var, hade de problem med att själva leta information på Internet. En av oss vuxna fick hela tiden sitta med vid datorerna och assistera i letandet efter information. Något som också ofta hände när eleverna satt vid datorerna och letade information, var att de hela tiden upptäckte nya fakta som de tyckte var intressant och lade till (detta är givetvis inget problem i sig utan problemet med detta är att vid PBL-arbete ska samtliga i gruppen arbeta med samma frågor). Det fanns bara två datorer tillgängliga i klassen så det uppstod bråk kring dem. Vi tvingades se till så att samtliga elever fick ungefär lika lång tid framför datorerna.
Det var en hel del pratande och springande i klassrummet. Ljudnivån var hög men på ett glatt och positivt sätt. Man märkte att eleverna tyckte att det var roligt att arbeta så här. Något som självklart hade varit idealiskt hade varit ifall vi vuxna varit så pass många att var och en av oss hela tiden kunde sitta med i de olika grupperna. Detta med tanke på elevernas låga ålder och att det var första
gången de arbetade så här men även för att kunna styra upp arbetet och för att stötta eleverna.
Att vara lärare för så här pass unga elever vid ett PBL-arbete kräver att man är uthållig och stresstålig. Det gäller verkligen att kunna ha många bollar i luften samtidigt. Eleverna pockade hela tiden på uppmärksamhet och de behövde all hjälp och stöd de kunde få. Det fanns hela tiden något att göra. Man fick springa mellan grupperna för att försöka hinna med att hjälpa alla.
Något som var synd var att vi av schematekniska skäl vid upprepade tillfällen fick ändra tiderna som var inplanerade för PBL-arbetet. Detta var dock inte något som eleverna märkte av eller tänkte på. Arbetspassen var kanske lite väl långa. Vi höll på en hel förmiddag eller en hel eftermiddag per gång och per vecka under tre veckor. Kanske hade det varit bättre att endast ha dubbel- lektioner och då istället två gånger per vecka eftersom eleverna den sista timmen eller halvtimmen blev okoncentrerade och stökiga. Raster utnyttjades inte av eleverna i den grad de borde och detta kan ju självklart också ha varit en bidrag- ande orsak till att det blev oroligt och stökigt i slutet på arbetspassen.
Speciellt en av de studiesvaga eleverna hade problem att arbeta så här och kände förmodligen stor frustration och otillräcklighet. Det blev ofta bråk i gruppen han ingick i på grund av att han inte förstod vad han skulle göra och därför helt sonika arbetade med vad han själv ville. Vid flertal tillfällen lämnade han gråt- ande gruppen och gick och gömde sig i ett angränsande rum. Vi lärare fick flera gånger under PBL-arbetet ge honom arbetsuppgifter, vilka knöt an till ämnet och aktuellt djur men som inte var något direkt bidrag till gruppens arbete. Detta för att han skulle vara sysselsatt med något till ämnet vettigt och relevant. Den andre av de studiesvaga eleverna klarade sina uppgifter på ett bättre sätt och
hade därför ett bättre samarbete med sin grupp. Bidragande var självklart också att han hade haft turen att hamna i en mer hjälpsam och tolerant grupp.
Inför redovisningen hade samtliga grupper, på en plansch med måtten 70x100 cm, gjort ett collage med bilder och information om djuret de arbetat med. De hade klistrat på teckningar som de själva gjort samt skrivit dit diverse infor- mation. Till redovisningen så hade eleverna i samtliga grupper sinsemellan delat upp vad var och en skulle säga och prata om. I de flesta av grupperna fungerade detta utmärkt. Grupperna redovisade efter varandra och i varje grupp stod två elever och höll upp planschen medan den som pratade samtidigt på ett informativt sätt pekade på de olika teckningarna som illustrerade vad han/hon just då berättade om. En av de studiesvaga eleverna vägrade vara med när hans grupp skulle redovisa. Han satte sig i ett hörn och surade. Men han verkade tycka att redovisningen var intressant för att när hans grupp hade hållit på ett tag så återvände han till dem. Han ville dock inte själv säga någonting under redovisningen.
Gruppredovisningarna fungerade mycket bra och samtliga av eleverna utom de två studiesvaga eleverna tyckte att redovisningarna inför den övriga klassen och den inbjudna förskoleklassen hade varit spännande och intressanta. Redovis- ningarna gav ett genomarbetat intryck och de flesta av eleverna var nöjda med sin insats, både avseende själva arbetet och av redovisningen.
Efter redovisningen samlades alla vi som varit inblandade i PBL-arbetet (elever och lärare) i klassrummet för att göra en utvärdering. Medan vi samtalade om våra upplevelser satt vi avslappnat i en ring på golvet. Samtliga (både elever och lärare) sa att de bara hade haft positiva upplevelser av arbetet och gärna ville arbeta så här fler gånger. Redovisningen hade också varit uppskattad av den in- bjudna förskoleklassen och av deras lärare och fritidspedagoger.
Några kommentarer från eleverna om hur de upplevt och uppfattat PBL-arbetet:
”Det har varit roligt”.
”Jag tror att jag lärde mig mer på det här sättet att arbeta”. ”Jag skulle vilja arbeta så här fler gånger”.
”Det var kul att själv få hitta på frågor”. ”Det var kul att redovisa”.
”Det var roligt att vi fick arbeta med husdjuren”.
Resultatet av elevernas arbete var över förväntan och då speciellt med tanke på deras låga ålder och att det var första gången de kom i kontakt med den här arbetsformen. Hade vi haft möjlighet att genomföra fler PBL-arbete i klassen är jag säker på att eleverna presterat än bättre.