8 Övriga ämnen 8.1 Triclosan
8.3 PCBer, dioxiner och furaner 1 Sammanfattning
För total-PCB föreslås ett GVsediment för inlandsytvatten på 30 μg/kg torrvikt och för andra ytvatten på 20 μg/kg torrvikt baserat på riktlinjer utarbetade av Canadian EPA. Ett GVsediment på 0,9 ng WHO-TEQfisk/kg torrvikt sediment föreslås för sum- man av dioxiner, furaner och dioxinlika PCBer, även detta baserat på riktlinjer utarbetade av Canadian EPA. Enligt Kommissionens förordning (EG) nr 1881/2006 får den totala koncentrationen av dioxiner, furaner och dioxinlika PCBer i fisk för humankonsumtion ej överskrida 8 pg WHO-TEQdäggdjur/kg. För den icke-dioxinlika PCB 153 är gränsvärdet i Sverige 0,1 mg/kg helprodukt i fisk (LIVSFS 1993:36).
8.3.2 Allmänt
Polyklorerade bifenyler (PCB) är en grupp av 209 olika kongener som kan indelas i två grupper utifrån deras toxikologiska egenskaper: 12 kongener uppvisar toxiko- logiska egenskaper som liknar dioxiners, vilket gör att de ofta kallas dioxinlika PCBer. Övriga PCB kongener har en annan toxikologisk profil och uppvisar inte dioxinlik toxicitet.
Varje kongen av dioxin, furan eller dioxinlik PCB uppvisar olika grad av toxi- citet. Varje kongens toxicitet har i studier jämförts med den mest toxiska av dessa kongener, 2,3,7,8-tetraklordibenzo-p-dioxin (TCDD), och ämnets relativa toxicitet kan uttryckas med en toxisk ekvivalentfaktor (TEF). Den relativa toxiciteten skiljer sig mellan olika organismgrupper och därför har TEF-värden för olika organism- grupper bestämts (Van den Berg et al. 1998), dessa redovisas i tabell 11 nedan. Detta innebär att analysresultaten från samtliga 17 olika dioxiner och furaner och 12 dioxinlika PCB uttrycks i en kvantifierbar enhet: total TCDD-ekvivalens (TEQ). Den totala koncentrationen av TCDD-ekvivalenter i ett prov kan beräknas enligt formeln:
Cx = koncentrationen av varje enskild dioxin, furan eller dioxinlik PCB TEF = toxisk ekvivalentfaktor för varje enskilt ämne
8.3.3 Toxicitet för vattenlevande organismer
Den amerikanska vattenkvalitetsstandarden för total-PCB är 0,014 μg/l för sötvat- ten och 0,03 μg/l för marina vatten. Dessa värden syftar till att skydda både vatten- levande organismer och vilt (US EPA 1998). Det fanns tidigare också ett kanaden- siskt gränsvärde för vatten, men detta är borttaget, då man menar att PCBer främst upplagras i sediment och biota och att man därför ska övervaka ämnena i dessa matriser. Inget gränsvärde för vatten förslås här eftersom framtagningen av det amerikanska gränsvärdet inte har kunnat granskas.
8.3.4 Toxicitet för sedimentlevande organismer
PCB
Det finns en Canadian Sediment Quality Guideline (2001) som fastställer interimis- tiska gränsvärden för total-PCB eller Aroklor 1254 i sediment. Dessa värden grun- dar sig på fältstudier där man mätt total-PCB eller Aroklor 1254 i sediment och tittat på biologiska effekter. Värdena är för total-PCB 34,1 μg/kg torrvikt sediment i sötvatten respektive 21,5 μg/kg torrvikt i marina sediment. Total-PCB är summan av alla 209 PCB-kongener. För Aroklor 1254 är värdena 60 respektive 63,3 μg/kg torrvikt.
GVPCB_sediment = 34,1 μg/kg torrvikt
Det finns också resultat från ett fåtal studier där man tittat på effekterna av att man spikat ett sediment med total-PCB eller Aroklor. I dessa studier har man kunnat observera effekter först vid högre doser än vad man sett i fält: till exemper har LC50 (96 h) för Crangon septemspinosa på detta sätt bestämts till > 3400 μg Aroklor/kg. DIOXINER OCH FURANER
För dioxiner och furaner finns det också en Canadian Sediment Quality Guideline (interimistisk från 2000) som bygger enbart på de 2,3,7,8-klorerade molekylerna, eftersom dessa är de mest toxiska, men också de mest välundersökta. Gränsvärdet är satt till 0,85 ng WHO-TEQfisk/kg torrvikt sediment. Även detta gränsvärde är baserat på fältstudier där man tittat på biologiska effekter i sediment där man mätt dioxin- och furankoncentrationen. Gränsvärdet för dioxiner och furaner bör även gälla för plana PCBer.
8.3.5 Sekundärförgiftning – predatorer
Environment Canada har beräknat gränsvärden för PCBer och dioxiner i biota/föda för de former som har dioxinliknande verkan. För dioxiner och furaner blir värdet som skyddar däggdjur 0,71 ng WHO-TEQdäggdjur/g föda och för fågel 4,75 ng WHO-TEQdäggdjur/g föda. Motsvarande siffror för PCBer är 0,79 ng WHO- TEQdäggdjur/g föda och för fågel 2,4 ng WHO-TEQfågel/g föda.
GVdioxin_biota_pred = 0,71 ng WHO-TEQdäggdjur/g föda eller 2,4 ng WHO-
TEQfågel/g föda
8.3.6 Sekundärförgiftning – människa
Sedan i november 2006 gäller att gränsvärdet i EU för summan av dioxiner, furaner och dioxinliknande PCBer är 8 pg WHO-TEQdäggdjur/g fisk färskvikt (Kommissio- nens förordning (EG) nr 1881/2006).
För den icke-dioxinlika PCB 153 är gränsvärdet i Sverige 0,1 mg/kg helprodukt i fisk (LIVSFS 1993:36). WHO har föreslagit ett TDI för Aroklor 1254 på 0,02 μg/kg kroppsvikt per dag (2003), medan EFSA (2005) har bedömt att det inte går att beräkna något TDI för icke-dioxinlika PCBer.
GVdioxin_biota_human = 8 pg WHO-TEQdäggdjur/g fisk färskvikt
(GVPCB153_biota_human = 0,1 mg/kg fisk färskvikt)
8.3.7 Dricksvatten
EU:s Scientific Committee for Food har fastställt ett TDI på 2 pg TEQmammal/kg kroppsvikt/dag som gäller för dioxiner, furaner och dioxinlika PCBer.
GVdioxin_dricksvatten = 0,1 * TDI * kroppsvikt/dagligt intag dricksvatten = 7 pg
TEQdäggdjur/l
8.3.8 Övrigt
Den metodik som använts för att bestämma de kanadensiska riktlinjerna för sedi- ment och biota avviker från den inom EU överenskomna EQS-metodiken. Istället för att utgå ifrån ett NOEC-värde från ett laboratorietest för att beräkna PNEC har man utifrån fältdata räknat fram ett tröskelvärde (Treshold Effect Level; TEL) genom att beräkna det geometriska medelvärdet av EC15-värdet och NOEC50. För dioxiner, furaner och dioxinlika PCBer har man använt en säkerhetsfaktor på 10 för att bestämma PNEC utifrån detta värde. De kanadensiska riktlinjerna bedömdes vara den mest pålitliga källan för redan utvärderade studier, lämpliga att ligga till underlag för en gränsvärdesbestämning. Det är dock troligt att EU-gemensamma gränsvärden kommer att tas fram under den närmaste tvåårsperioden.
De TEF-värden som redovisas i tabell 11 är de som legat till grund för både de kanadensiska riktlinjerna för sediment och biota och gränsvärdet för fisk för hu-
mankonsumtion. TEF-värdena har dock reviderats under 2006 (Van den Berg et al. 2006) och en revidering av riktlinjer och gränsvärden är kanske att vänta.
8.3.9 Källor
1) Förordning (EG) nr 1881/2006. 2) LIVSFS 1993:36.
3) Canadian EPA 2001. Canadian Sediment Quality Guidelines for the Protection of Aquatic Life, 2001.
4) Canadian EPA 2001. Canadian Tissue Residues Guidelines for the Protection of Wildlife Consumers of Aquatic Biota, 2001.
5) US EPA1998. National Recommended Water Quality Criteria, 1998.
6) Van den Berg M, Birnbaum L, Bosveld AT, Brunstrom B, Cook P, Feeley M, Giesy JP, Hanberg A, Hasegawa R, Kennedy SW, Kubiak T, Larsen JC, van Leeuwen FX, Liem AK, Nolt C, Peterson RE, Poellinger L, Safe S, Schrenk D, Tillitt D, Tysklind M, Younes M, Waern F, Zacharewski T. Toxic Equiva- lency Factors [TEFs] for PCBs, PCDDs, PCDFs for Humans and for Wildlife. Environmental Health Perspectives, 106(12):775-92. 1998.
7) Van den Berg M, Birnbaum LS, Denison M, De Vito M, Farland W, Feeley M, Fiedler H, Hakansson H, Hanberg A, Haws L, Rose M, Safe S, Schrenk D, Tohyama C, Tritscher A, Tuomisto J, Tysklind M, Walker N, Peterson RE. The 2005 World Health Organization reevaluation of human and Mammalian toxic equivalency factors for dioxins and dioxin-like compounds. Toxicologi- cal Sciences. Oct;93(2):223-41, 2006.
Tabell 11. Toxiska ekvivalensfaktorer för dioxiner, furaner och dioxinlika PCBer
fastställda enligt WHO.
Kongener TEFfisk TEFdäggdjur TEFfågel
2,3,7,8-TCDD 1 1 1 1,2,3,7,8-PCDD 1 1 1 1,2,3,4,7,8-HCDD 0,5 0,1 0,05 1,2,3,6,7,8-HCDD 0,01 0,1 0,01 1,2,3,7,8,9-HCDD 0,01 0,1 0,1 1,2,3,4,6,7,8-HCDD 0,001 0,01 <0,001 OCDD <0,0001 0,0001 0,0001 2,3,7,8-TCDF 0,05 0,1 1 1,2,3,7,8-PCDF 0,05 0,05 0,1 2,3,4,7,8-PCDF 0,5 0,5 1 1,2,3,4,7,8-HCDF 0,1 0,1 0,1 1,2,3,6,7,8-HCDF 0,1 0,1 0,1 1,2,3,7,8,9-HCDF 0,1 0,1 0,1 2,3,4,6,7,8-HCDF 0,1 0,1 0,1 1,2,3,4,6,7,8-HCDF 0,01 0,01 0,01 1,2,3,4,7,8,9-HCDF 0,01 0,01 0,01 OCDF <0,0001 0,0001 0,0001 PCB 77 0,0001 0,0001 0,05 PCB 81 0,0005 0,0001 0,1 PCB 126 0,005 0,1 0,1 PCB 169 0,00005 0,01 0,001 PCB 105 <0,000005 0,0001 0,0001 PCB 114 <0,000005 0,0005 0,0001 PCB 118 <0,000005 0,0001 0,00001 PCB 123 <0,000005 0,0001 0,00001 PCB 156 <0,000005 0,0005 0,0001 PCB 157 <0,000005 0,0005 0,0001 PCB 167 <0,000005 0,00001 0,00001 PCB 189 <0,000005 0,0001 0,00001
8.4 Perfluorooktansulfonat
Ämne: Perfluorooktansulfonat
CASnr: Perfluorooktansulfonsyra PFOA 1763-23-1 (ytterligare CAS nr finnes för salterna men anjonen saknar CAS-nr)
Vattenlöslighet: 570 mg/l
Log Kow: Kan inte bestämmas.
8.4.1 Sammanfattning
GVvatten föreslås till 0,03 mg/l och GVandra_ytvatten på 0,003 mg/l men dessa är inte tillräckligt låga för att skydda människa och predatorer från sekundärförgiftning och därför föreslås ett GVbiota på 6 μg/kg (baserat på det mest konservativa TDI- värdet).
PFOS ansamlas bland annat i sediment, men inga data finns för sedimentlevande organismer. PFOS fysikalisk-kemiska egenskaper gör också att ett GV för sedi- ment inte kan beräknas med hjälp av jämviktsfördelningsmetodik.
8.4.2 Toxicitet för vattenlevande organismer
Det lägsta NOEC-värdet är för fisk fastställt till 0,3 mg/l (Pimephales promelas, 42 d), för evertebrater till 7 mg/l (Daphnia magna, 28 d), och för alg till 44 mg/l (Pseudokirchneriella subcapitata, 96 h) och till 7 mg/l för andmat (Lemna gibba, 7 d). Ett NOEC-värde har också fastställts för en marin art, Mysidopsis bahia, till 0,25 mg/l (35 d exponering). Eftersom det finns data från tre trofinivåer kan en AF=10 användas.
GVvatten = 0,03 mg/l.
Det lägsta akuttoxicitetsvärdet för fisk är 4,7 mg/l (P. promelas, 96 h, LC50), för evertebrater är det 27 mg/l (D. magna, 48 h, EC50) och för alg 126 mg/l (P. subca- pitata, 96h, EC50), för andmat 108 mg/l (L. gibba, IC50). För tillfälliga utsläppstop- par används akuttoxicitetsdata och en AF=100.
GVtopp = 0,05 mg/l.
För marina arter evertebrater finns resultat från tre akuttoxicitetsstudier med EC50/LC50-värden på 3,6 (Mysidopsis bahia); >3,0 (Crassostrea virginica) och 8,9 mg/l (Artemia sp.). För den marina fisken Cyprinodon variegatus sågs ingen toxici- tet upp till vattenlösligheten som i testet var 15 mg/l. Inte heller för alg kunde ett definitivt värde bestämmas eftersom man inte såg någon toxicitet vid den högsta testkoncentrationen 3,2 mg/l (S. costatum, 96h). Således verkar marina arter av evertebrater vara känsligare än sötvattensarter, medan det omvända förhållandet råder för fisk och det inte går att avgöra för alg. En AF=100 används för beräkning av PNEC utifrån sötvattensdata eftersom det saknas data för ytterligare marina taxonomiska grupper.
GVandra_ytvatten = 0,003 mg/l.
8.4.3 Toxicitet för sedimentlevande organismer
Det finns inga uppgifter om toxicitet för sedimentlevande organismer och ett fram- räknat värde baserat på jämviktsfördelningsmodeller kan inte anses vara adekvat att använda för PFOS, eftersom dess kemiska egenskaper gör att även andra faktorer än fördelning till organiskt material kan förväntas ha betydelse.
8.4.4 Sekundärförgiftning – predatorer
PFOS toxicitet för fåglar har studerats i två akuta orala studier, en med gräsand, Anas platyrhynchos, och en med vaktel, Colinus virgianus. Det lägsta LC50-värdet fastställdes till 220 mg/kg föda i studien på vaktlar. Kroniska studier har också utförts på vaktel och i denna studie blev LOEC 10 mg/kg föda. Ett teoretiskt NOEC-värde beräknas utifrån LOEC genom att NOEC delas med 2 (enligt TGD), under förutsättning att effekten inte överskrider 20 % av kontrollvärdena. Teore- tiskt NOEC för vaktelstudien blir 5 mg/kg föda. En AF=30 används för att beräkna PNECoral (GVbiota_pred) utifrån kroniska studier.
GVbiota_pred= 0,17 mg/kg föda
GVvatten_biota_pred = GVbiota_pred /(BCF*BMF) = 0,00003 mg/l = 0,03 μg/l Worst-case BCF = 2796 (hel fisk) och BMF1 = 2 (taget från TGD)
För marin miljö är formeln GVvatten_biota_pred = GVbiota_pred /(BCF*BMF1*BMF2) beroende på de mer komplexa näringskedjorna.
BMF2 = 2 GVvatten _marin_biota_pred = 0,015 μg/l
PFOS har också studerats i en två-generationers studie med råtta för att titta på reproduktionstoxicitet. NOAEL blev då 0,1 mg/kg/dag, bland annat observerades viktreduktion i F1-generationen vid högre doser. Detta motsvarar ett NOEC på 2 mg/kg föda (NOAEL*20) och med en AF på 30 för kronisk studie blir PNECoral = 0,07 mg/kg föda.
GVbiota_pred = 2/30 = 0,07 mg/kg föda
Motsvarande GVvatten_biota_pred = GVbiota_pred /(BCF*BMF)
Worst-case BCF = 2796 (hel fisk) och BMF1 = 2 (taget från TGD)
GVvatten_biota_pred = 0,07/2796*2 = 0,000012 mg/l = 0,012 μg/l
För marin miljö är formeln GVvatten_biota_pred = GVbiota_pred /(BCF*BMF1*BMF2) beroende på de mer komplexa näringskedjorna.
8.4.5 Sekundärförgiftning – människa
Det lägsta NOEC som enligt KemI-rapporten är relevant för människa, är 0,5 ppm fastställt i en 2-årsstudie med råtta där PFOS levertoxicitet och carcinogenitet be- dömdes. 0,5 ppm i födan motsvarar 0,025 mg/kg kroppsvikt/dag för en råtta (NOEC/20 = NOAEL). Med en AF = 100 för extrapolering från råtta till människa blir ett indikativt TDI 0,00025 mg eller 0,25 μg/kg kroppsvikt/dag.
GVbiota_human = 0,1*TDI * kroppsvikt/dagligt intag av fisk = 15 μg/kg biota
GVvatten_biota_human= GVbiota_human /(BCF*BMF) = 0,007 μg/l
GVvatten _marin_biota_human = GVbiota_human /( BCF*BMF1*BMF2) = 0,003 μg/l Kroppsvikt = 70 kg (EU standardperson)
Dagligt intag av fisk = 0,115 kg (EU worst case)
Worst-case BCF = 1124 (fiskfilé) och BMF1 =BMF2 = 2 (taget från TGD)
Tyska UBA har satt ett preliminärt TDI på 0,1 μg/kg kroppsvikt/dag baserat på en 2-generations råttstudie (reprotox) där NOAEL var 0,1 mg/kg kroppsvikt/dag. Man har använt en AF=100 för extrapolering från råtta till människa samt ytterligare en faktor 10 för den uppmätta längre halveringstiden i människa.
GVbiota_human = 0,1*TDI * kroppsvikt/dagligt intag av fisk = 6 μg/kg biota
GVvatten_biota_human= GVbiota_human /(BCF*BMF)) = 0,003 μg/l
GVvatten _marin_biota_human = 6/(1124*2*2) = 0,001 μg/l Kroppsvikt = 70 kg (EU standardperson)
Dagligt intag av fisk = 0,115 kg (EU worst case)
Worst-case BCF = 1124 (fiskfilé) och BMF1 =BMF2 = 2 (taget från TGD)
I beräkningarna ovan har TGD:s standardvärden för BMF-använts. För PFOS finns uppmätta BMF på 22-160. Om dessa värden skulle användas skulle det leda till att beräknade GVvatten_biota skulle bli ännu lägre, och istället föreslås ett GVbiota som komplement till GVvatten.
8.4.6 Dricksvatten
Ovanstående TDI-värden kan också användas för att beräkna ett provisoriskt värde för dricksvatten.
GVdricksvatten= 0,1 * TDI * kroppsvikt/dricksvattenintag = 0,35 – 1 μg/l Kroppsvikt = 70 kg (standardperson)
Dricksvattenintag = 2 liter
8.4.7 Källor
1) OECD 2002. Hazard assessment of PFOS and its salts.
2) Kemikalieinspektionen, 2004. Riskbedömning för PFOS, Bilaga 3, KemiRap- port 3/04.
3) Bundesinstitut für Risikobewertung 2006. Stellungnahme Nr. 035/2006 des BfR vom 27.
8.5 Hexabromcyklododekan
Ämne: Hexabromcyklododekan, HBCD CASnr: 25637-99-4 & 3194-55-6 Vattenlöslighet: 66 μg/lLog Kow: 5,625 (experimentellt, anv i RAR) 5,81 (beräknat från BCF)
Koc: Log Koc = 4,66 (beräknat från Kow)
KSPM: 4540 l/kg
KSPM-vatten: 1136 m3/m3
8.5.1 Sammanfattning
GVvatten föreslås till 0,3 μg/l. Detta värde är inte tillräckligt skyddande för marina arter, sedimentlevande organismer eller predatorer (inklusive människa) och bör därför kompletteras med GVandra_ytvatten = 0,03 μg/l, GVsediment = 0,9 mg/kg torrvikt och GVbiota = 1,5 mg/kg biota (fisk).
8.5.2 Toxicitet för vattenlevande organismer
Lägsta NOEC är för fisk fastställt till > 3.7 μg/l (Oncorhyncus mykiss), för alg 10 μg/l < NOEC < 40 μg/l (Skeletonema costatum) och för kräftdjur 3,1 μg/l (Daphnia magna, 21 d). Data finns från tre trofinivåer och därmed kan en AF=10 användas.
GVvatten = 0,31 μg/l.
Det lägsta EC50-värdet från ett akuttoxicitetstest är 52 μg/l (S. costatum). För till- fälliga utsläppstoppar används akuttoxicitetsdata och en AF=100.
Det finns enbart ett fåtal tester gjorda med marina arter, uteslutande alger, och därför används en AF=100 på sötvattensdata för att bestämma GVandra_ytvatten.
GVandra_ytvatten=0,03 μg/l
8.5.3 Toxicitet för sedimentlevande organismer
Det finns resultat från minst tre tester med sedimentlevande organismer som har olika födostrategier och därför kan en AF=10 användas för att beräkna PNEC ut- ifrån det lägsta NOEC-värdet. Detta NOEC är 8,6 mg/ kg torrvikt efter normalise- ring för organisk kolhalt i sedimentet (den var 1,8 % i stället för 5 % i det aktuella testet).
GVsediment = 0,86 mg/kg torrvikt. Detta motsvarar 0,187 mg/kg våtvikt.
GVvatten_sed = (GVsed.våtvikt (mg/kg) * densitet SPM) / (KpSPM-vatten * 1000) = 0,19
μg/l
Densitet SPM = 1150 kg/m3 KpSPM-vatten =1136 m3/m3
För marina sediment fastställs PNEC utifrån NOEC med en AF=10 om det finns långtidsdata från minst tre arter, varav två marina, eller med en AF=50 om det finns resultat från tre arter, men färre än två är marina som i detta fall.
GVsediment_andra_ytvatten = 0,17 mg/kg torrvikt vilket motsvarar 0,037 mg/kg våt-
vikt.
GVandra_ytvatten_sediment= (GVsed.andra_ytvatten_våtvikt (mg/kg) * densitet SPM) / (KpSPM- vatten * 1000) = 0,04 μg/l
8.5.4 Sekundärförgiftning – predatorer
BCF-värdet för fisk som används i riskbedömningen är 18 100 (Pimephales prome- las) och därför bör även sekundärförgiftning beaktas. Ett NOAEL-värde på 22,9 mg/kg kroppsvikt/dag fastställt i en 28-dagars studie på råtta (upprepad dos) be- döms som relevant för framtagning av ett PNECoral för sekundärförgiftning. En faktor 20 krävs för att omvandla NOAEL-värdet till ett NOEC och enligt TGD krävs en AF=300 för extrapolering till PNECoral = GVbiota_pred.
GVbiota_pred = 1,53 mg/kg biota
Motsvarande GVvatten_biota_pred= GVbiota_pred /(BCF*BMF) = 0,00000845 mg/l =
0,00845 μg/l
Worst-case BCF = 18100 (hel fisk) och BMF1 = 10 (taget från TGD, ämnen med BCF > 5000)
I marina vatten blir formeln GVvatten_biota_pred= GVbiota_pred/(BCF*BMF1*BMF2) till följd av de längre näringsvävarna.
GVvatten_marin_biota_pred= 0,000845 μg/l BMF2 = 10 (enligt TGD)
8.5.5 Sekundärförgiftning – människa
Kriterierna är ej uppfyllda för att bestämma GVbiota för människa.
8.5.6 Dricksvatten
Ett preliminärt TDI kan beräknas utifrån NOAEL-värde (22,9 mg/kg kropps- vikt/dag) från studien med råtta ovan. Med en AF=100 för extrapolering från råtta till människa blir TDI=0,229 mg/kg kroppsvikt/dag.
GVdricksvatten = 0,1 * TDI * kroppsvikt/Dagligt intag dricksvatten = 0,80 mg/l Kroppsvikt = 70 kg (EU standard person)
Dagligt intag dricksvatten = 2 l
8.5.7 Källor
1) ECB 2006. European Union Risk Assessment Report on HBCD. Draft, 2006. Rapporten finns tillgänglig via European Substance Information System (ESIS): http://ecb.jrc.it/existing-chemicals/.
8.6 Bisfenol-A
Ämne: Bisfenol-A (4,4'-isopropylidendifenol)
CASnr: 80-05-7
Vattenlöslighet: 120-301 mg/l vid rumstemperatur
Log Kow: 3,4 uppmätt värde
Koc: 715 l/kg beräknat med EUSES baserat på Kow 3,4
KSPM: 71,5 l/kg beräknat utifrån Koc
KSPM-vatten: 18,8 m3/m3
8.6.1 Sammanfattning
GVvatten(SSD) föreslås till 1,5 μg/l och GVandra_ytvatten till 0,15 mg/l.
8.6.2 Toxicitet för vattenlevande organismer
I en flergenerationsstudie med fisk (Pimephales promelas) där dödlighet, tillväxt och reproduktionsförmåga hos F0-och F1- generationerna undersöktes, fastställdes NOEC-värden på 640 μg/l för dödlighet, 160 μg/l för tillväxt och 16 μg/l för repro- duktion. NOEC är >3.146 mg/l för reproduktiva effekter på Daphnia magna. För grönalgen Selenastrum capricornutum har EC10-värdet beräknats till 1,36 mg/l för antal celler respektive 1,68 mg/l baserat på cellvolym. För den marina algen Skele- tonema costatum har EC10-värdet beräknats till 0,69 mg/l för klorofyllinnehåll
respektive 0,40 mg/l baserat på antal celler. Eftersom det finns långtidsdata från tre trofinivåer kan en AF=10 användas för det lägsta NOEC-värdet.
GVvatten(AF) = 1,6 μg/l.
I de ekotoxikologiska studier som har genomförts som en uppföljning till riskbe- dömningen kunde de tidigare observerade lågdoseffekterna av bisfenol-A på sper- matogenesen hos fisk avfärdas som artefakter. Lågdoseffekter av bisfenol-A på äggproduktionen hos snäcka kan däremot inte helt avfärdas. Ett NOEC på 2,1 µg/L fastställdes för denna effekt men ytterligare studier på snäcka kommer att genom- föras. I den uppdaterade riskbedömningsrapporten finns tillräckligt många studier för att bestämma PNEC m.h.a statistisk frekvensfördelningsmetodik. En säkerhets- faktor, AF=5, väljs och PNEC = 1,5 µg/l.
GVvatten (SSD) = 1,5 μg/l
Det finns ingen specifik vägledning i TGD för att bestämma ett PNEC för marina vatten utifrån en SSD. Standardmetoden föreskriver en ytterligare säkerhetsfaktor på 10 för marina arter och detta används i riskbedömningen och även här.
GVandra_ytvatten = 0,15 μg/l
Lägsta LC50-värde har för fisk fastställts till 4,6 mg/l (Pimephales promelas, 96 h, LC50). För den marina fisken Cyprinodon variegates har LC50-värdet fastställst till 7,5 mg/l. När det gäller kräftdjur rapporteras två olika EC50-värden för Daphnia magna (48 h) ett på 3,9 mg/l baserat på nominella koncentrationer och ett på 10,2 mg/l baserat på uppmätta koncentrationer. I EU:s riskbedömningsrapport föredras det senare eftersom det är baserat på uppmätta koncentration, medan det första föredras här. För den marina arten Mysidopsis bahia är LC50 1,1 mg/l (96 h). För grönalgen (S. capricornutum) är EC50-värdet 2,73 mg/l baserat på antal celler och 3,10 mg/l baserat på cellvolym. Eftersom det finns akutdata från tre trofinivåer kan gränsvärdet för tillfälliga utsläppstoppar till sötvatten beräknas utifrån det lägsta av akutvärdet med en AF=100.
GVtopp = 27 μg/l
Detta värde är dock mer än 12 ggr högre än GVvatten och därför inte relevant.
8.6.3 Toxicitet för sedimentlevande organismer
8.6.4 Sekundärförgiftning – predatorer
I en två-generationsstudie på mus blev NOAEL-värdet 50 mg/kg/dag baserat på signifikanta förändringar i kroppsviktsökning, levervikt och njurvikt vid närmast högre dos. Ett NOAEL från mus omvandlas enligt TGD till ett NOEC genom att multipliceras med 8,3; NOEC blir således 415 mg/kg. En säkerhetsfaktor, AF=30, ska användas för kroniska studier. PNECoral blir därför 13,8 mg/kg.
En studie har också genomförts på kycklingar, Gallus domesticus. Spermato- genes samt påverkan på vikten av kam, testiklar och slör studerades under 25 veck- or. NOAEL för denna studie var 10 mg/kg kroppsvikt/dag. Ett NOAEL från höns omvandlas enligt TGD till ett NOEC genom att multipliceras med 8. En säkerhets- faktor, AF=30, ska användas för kroniska studier. PNECoral blir därför 2,67 mg/kg. Det lägre värdet, 2,67 mg/kg, föredras för gränsvärdesberäkningen.
GVbiota_pred = PNECoral = 2,67 mg/kg föda
GVvatten_biota_pred= GVbiota_pred /(BCF*BMF) = 0,019 mg/l BCF = 144 (mussla)
BMF =1 (enligt TGD)
8.6.5 Sekundärförgiftning – människa
Eftersom bisfenol-A är klassificerat som reproduktionstoxiskt i kategori 3, R62, bör sekundärförgiftning för människa beaktas. NOAEL-värdet på 50 mg/kg/dag från tvågenerationsstudien på mus (se ovan och ref. 4) används för att bestämma TDI för människa. Med en AF =100 blir TDI = 0,5 mg/kg kroppsvikt/dag.
GVbiota_human = 0,1*TDI * kroppsvikt /dagligt intag av fisk =30,4 mg/kg mussla
GVvatten_biota_pred = GVbiota_human /(BCF*BMF) = 0,21 mg/l BCF = 144 (mussla)
BMF =1 (enligt TGD)
Kroppsvikt = 70 kg (EU standard person) Dagligt intag av fisk = 0,115 kg (EU worst case)
8.6.6 Dricksvatten
GVdricksvatten = 0,1 * TDI * kroppsvikt/dricksvattenintag = 1,75 mg/l Kroppsvikt = 70 kg (EU standard person)
8.6.7 Övrigt
År 2002 föreslogs ett temporärt TDI på 0,01 mg bisfenol-A/kg/dag av Scientific Committee on Food. Om man använder sig av detta värde blir siffrorna istället:
GVbiota_human = 0,609 mg/kg fisk/mussla vilket motsvarar 0,004 mg/l
GVdricksvatten = 0,035 mg/l
8.6.8 Källor
1) ECB 2005. European Union Risk Assessment Report on Bisphenol A. Final report, 2005. Rapporten finns tillgänglig via European Substance Information