Pedagoger navigerar

I detta avsnitt lyfter vi hur pedagogerna talar om individens behov i kollektivet. Alla barn har sina behov och det kan vara olika behov vid olika tillfälle. Hur navigerar pedagogen så att individens intressen tas till vara?

Det är lunchdags och alla barnen går i ett led till matsalen. Pedagogen Elsa säger till barnen att gå och sätta sig på sina vanliga platser. Detta gör alla barn utom Martin. Han ställer sig vid en annan ledig plats, vid ett annat bord och börjar prata med pedagogen Sanna vid det bordet om ett husdjur

32

han har hemma. Sanna säger till Martin att gå och sätta sig vid sin plats och att Martin får berätta vidare om sitt husdjur efter maten. Pedagogen Holly som sitter vid Martins vanliga bord säger också till honom att komma och sätta sig. Holly går fram till honom och tar honom på axeln och försöker diskret fösa bort honom till hans plats. Martin står kvar och vill inte röra sig. Sanna och barnen vid hennes bord går och tar mat och Holly och Martin står kvar själva vid bordet. Martin blir mer och mer upprörd och Holly som är vikarie säger högt att hon känner att hon inte vet hur hon ska göra och hon ropar sedan på ordinarie pedagogen Elsa. Elsa frågar Martin varför han inte vill sitta på sin vanliga plats. Martin förklarar för Elsa att han alltid velat sitta på den platsen vid Sannas bord. Ja, men alltid kan du inte sitta där, men du kanske kan vara gäst där idag, säger Elsa. Elsa vänder sig sedan till Sanna och frågar om det är ok om Martin är gäst på deras bord idag. Sanna svarar att det går bra och Martin torkar snabbt sina tårar och går och hämtar mat.

Denna observation belyser en händelse där intryck kan ges av att individens behov och intresse inte stämmer överens med kollektivets. När pedagogerna fick ett liknande fall beskrivet för sig under intervjun responderade de alla fyra på liknande sätt. En av de intervjuade pedagogerna ansåg att det kan vara olika barn från dag till dag som har speciella behov och att det gällde att vara flexibel. Men pedagogen menade att det är upp till pedagogen att i varje specifik situation avgöra om det går att vara flexibel eller inte. En pedagog sa att om det gick mycket personaltid åt en speciell individ så blev det inte så mycket tid kvar till de övriga i kollektivet. Då gällde det att ha ett samarbete mellan pedagogerna för att få tiden att gå ihop. Här ser vi hur olika pedagoger pratar om flexibilitet mellan individen och kollektivet. Det är upp till pedagogen att avgöra vilken individ som är i behov av tiden.

Lutz (2013, s 88) menar att alla individer bör ha rätt till en individanpassad förskola oavsett vad individen har för behov. Genom att skapa en bild av vilka möjligheter och svårigheter som är centrala för individen går det att skapa rätt utmaningar och förutsättningar för alla individer. Under tidigare observationer syntes tydligt att flera barn vill byta platser ibland, men detta var då inte acceptabelt utan barnen fick sitta kvar på sin vanliga plats. I ovanstående fall godkändes platsbytet. Finns det här bakomliggande orsaker som gör att Martin får byta plats just denna gång? Det är osäkert huruvida de andra barnen som inte får byta plats tolkar Martins förmån i deras ögon.

Pedagogerna pratar om att de väldigt ofta får tänka på att de måste fördela sin tid mellan de olika individerna samt mellan individen och kollektivet. En del barn får mer tid och då får automatiskt de andra mindre uppmärksamhet. Vi såg även under observationerna att några individer upprepade gånger försökte få uppmärksamhet men då andra individer lyckades bättre fick de

33

förra stå tillbaka. I intervjumaterialet med pedagogerna på förskolorna kunde vi se mönster över hur och vem som fick individuell tid. Någon ansåg att det var lättast att motivera och ge de individer med någon diagnos individuell tid, de individerna kunde även få fler möjligheter till att påverka sin individuella tid inom kollektivet. Det i sin tur gör att det blir en fråga om resurstillgång för att kunna stödja individerna i kollektivet. De verksamma pedagogerna som intervjuades uppmärksammade även detta och enligt dem är det viktigt att berätta och förklara för de övriga barnen i kollektivet om varför någon individ ibland behöver mer stöd som kan tolkas som förmåner. Pedagogerna menar att ibland är det svårt för det enskilda barnet att följa kollektivet och på det sättet behöver individuell tid. Då kan det bli som Markström (2007, s 135) skriver att pedagogerna individualiserar problemet som uppstår när barnet går utanför ramarna som råder i deras förskolekollektiv. Foucault (2017, s 176) menar att samhällets normer styr vad som passar in kollektivet. Vi problematiserar huruvida alla individer på förskolan passar in i de olika enskilda förskolornas normer. Den observerade situationen ses som komplex då pedagogerna ska kunna bemöta varje individ olika och efter dess behov och intresse. Detta kan göra att alla inte erbjuds samma möjligheter av olika anledningar. I intervjuerna sa pedagogerna att även om pedagogen inte kan tillgodose och bemöta varje enskilt barns behov vid varje tillfälle, ser de på det individuella bemötandet ur ett rättviseperspektiv. Barnen som individer får då den tid de behöver. Rättvist behöver inte betyda lika mycket tid.

I avsnittet har vi sett pedagogerna mena att individen ibland behöver behandlas på ett annat sätt än kollektivet. Pedagogerna ser det som att individen har ett särskilt behov. Återigen nämns tiden som en viktig faktor för att kunna tillgodose individens behov i kollektivet. Pedagogens närvaro och navigering förefaller vara viktiga länkar för att individen ska bli bemött och respekterad i kollektivet. I avsnittet som följer tittar vi närmare på pedagogens roll vid navigering mellan individen och kollektivet.

34