Pedagogerna analyserar konflikterna

Pedagogerna samtycker i intervjuerna om att en konflikt är när barn inte kommer överens med varandra eller att någon inte får vara med. Det kan även vara ordväxlingar eller handgripliga situationer, som när någon blir sårad. I intervjuerna ställdes frågan om hur de märker att en konflikt uppstår, och pedagogerna svarade att de märker det tydligast när någon eller några barn börjar gråta. En konflikt handlar oftast om att barn har olika värderingar och åsikter eller att ha rätten till något, menar Grunbaum och Lepp (2005:62) men Lamer (1991:11) understryker detta också i sin bok.

Att bli ledsen, gråta, känna sig arg och förtvivlad, är bara några av de känslorna barnen kan känna när de befinner sig i en konflikt (Michélsen, 2005:102). Pedagogen berättar i intervjun att hon har haft en flicka som hade föräldrar som separerat. Under veckan då flickan befann sig hos sin mamma, var flickan väldigt pigg och glad. Men under veckan flickan befann sig hos sin pappa, så mådde flickan inte alls bra. Hon ville inte släppa taget om pedagogen på avdelningen. Pedagogen säger att ”jag tror inte att flickan fick vara ledsen när hon var hos den ena partnern. Det kändes som att flickan inte fick ge utlopp för sina känslor, så som arg, ledsen, glad, sur, m.m.” En del barn använder kroppen, ansiktet och sitt agerande för att visa känslor, hur de känner sig i just den stunden (Michélsen, 2005:124). Michélsen menar att de skapar en kommunikation med omvärlden. Pedagogen berättar i intervjun om att det är viktigt att varje barn får tid med att bearbeta sina känslor, att handskas med sina känslor tillexempel när de uppstår en konflikt. Hon menar även att just i denna situation med denna flicka, så skapades det en konflikt för flickan inombords.

En barnskötare och en pedagog förklarar i intervjun att de tänker mycket på en konflikt efteråt, det kan komma upp frågor som ”vad hände? Vad gjorde jag? Gjorde jag fel? Blev det bra? Blev båda parterna nöjda? Hur blev det?” Omedvetande använder sig pedagogerna lite av den som kallas för ABC-metoden, de analyserar och reflekterar kring händelsen (Faldalen, 2010:56). Det första pedagogerna gör är att uppmärksamma båda barnen och se vad som hänt.

Att barnen har reagerat på varandra, detta kan leda till att barnen börjar knuffas och ordväxla med varandra. Pedagogerna ställer sedan sig dessa frågor ”vilka mål blockerades? Vad känner och tänker de? Hur kan vi hindra detta?” (Faldalen, 2010:56). Thornberg (2006:225) menar att det är viktigt som pedagog att vara uppmärksam och kunna fundera över varför konflikten uppstod och vad som hände. En av de intervjuade pedagogerna medger också att hon reflekterar mycket kring konflikterna som hänt, men en sak som hon anser är något av det svåraste i hennes arbete är när barnen kommer och berättar två olika versioner av ett

28

händelseförlopp. Hon tycker att det är svårt att reda upp det och känner väldigt mycket empati för barnens skull. Hon menar att det är viktigt att tänka sig in i barnens nivå och förstå att de kan känna sig kränkta och åsidosatta i en sådan situation. I Lpfö 98 (skolverket, 2011:6) står där att pedagoger skall vara personer som anser att alla ha ett likt värde. Pedagogen ville även upplysa i intervjun om att det kan hända att en konflikt blir fel och det tycker hon är

”förfärligt”.

Pedagogerna på förskolan berättar om att de brukar tala mycket med arbetslaget om hur konflikterna har varit under veckan. Konflikterna som tagits upp under ”möten” är konflikter som fortsätter att upprepas, de mindre konflikterna upptas inte utan de löses på plats. En pedagog berättar att hon ofta tar kontakt med sina kollegor och vill ha respons på om hon gjort rätt vid olika tillfällen ”att ta hjälp av varandra”. Pedagogen fortsätter att berätta om en större konflikt: De hade ett lite problem med tre pojkar på förskolan som ofta kom i konflikt med varandra. De reflekterade då i arbetslaget och kom fram till en lösning. Efter frukosten fick gruppen delas in i tre grupper. Pojkarna delades upp i var sin grupp, syftet med denna lösning var att pojkarna skulle få kunna knyta an till nya kompisar. Michélsen (2005:107) påpekar i sin undersökning att barn vet vad de utför för handlingar, men att det också kan vara en antydan om att barnen behöver hjälp med konflikterna. Detta upplyser pedagogerna på förskolan om, de är mycket medvetna om att en del konflikter klarar barnen inte ut själva.

För att förebygga konflikterna på förskolan hänvisar pedagogerna och barnskötarna i intervjun till kompissolen, en sol som pedagogerna bearbetar med dagligen. Barnen får chansen att tycka till och detta skrivs upp på solstrålarna. Den feedback personalen får är att barnen själva uttrycker sig i olika sammanhang, ”du gör inte som det står i kompissolen”.

Pedagogerna vill även upplysa oss om att de använder sig av drama på förskolan för att förebygga konflikter. De anser att barnen är så pass små att om de inte skulle klara av att dramatisera, de menar på att det bara skulle bli missförstånd. Pedagogerna använder sig själva av drama, med varandra. Pedagogerna improviserar olika små konflikter, detta sker oplanerat med jämna mellanrum. En barnskötare berättar att dramatiseringen kan ske när som helst.

Hon berättar även att barnens reaktion är olika, en del blir förvånade, en del skrattar och en del tror nästan att händelseförloppet är på riktigt. Nilsson (2005:47) menar att detta är ett bra exempel på hur man kan lösa konflikter. För att händelseförloppen ska bli mer tydliga för barnen så kan pedagogerna använda sig av drama (Edling, 1995:38). Lind (2001:94) menar också att drama är att bra sätt att bearbeta konflikter på, barn kan lättare sätta sig in i andra barns situationer och handlingar.

29

5 Diskussion

Valet av förskola var ett medvetet val, personalen och barnen kände till oss och det bidrog till att de kunde förlita sig på oss. Men om vi valt en förskola som ingen av oss kände till, hade vi då sett konflikthantering annorlunda? Men hade vi då fått känna tilltron vid intervjun?

Förskolan vi valde låg lite utanför centrum. Vi undrar då om det skulle vara någon skillnad på konflikter i en förskola som låg mitt i centrum? Valet av barngrupp föll oss medvetet på en syskonavdelning med barn tre till fem år. Hade vi valt en barngrupp med barn mellan ett till tre år, hade konflikthanteringen sett mycket mer annorlunda ut?

Vid första observationstillfällena såg vi det intressanta med inomhus- och utomhuskonflikter. Det kanske hade varit bättre att välja ett observationsområde, men då hade vi inte fått fram det resultatet vi kom fram till.

Studiens styrka baseras mycket på att vi har gjort en grundlig undersökning av vårt material och tolkat det i flera olika steg. Vi har lyft upp många av våra observationstillfällen och intervjuer, för att få ett större perspektiv på vardagskonflikter.

För att få en bättre klarhet i hur vi tänker kring vår undersökning, kommer vi i nedanstående kapitel diskutera vad vi kommit fram till.

5.1 Vardagskonflikter

I vår undersökning så fann vi många exempel på vad vardagskonflikter i förskolan är. Det kan handla om leksakerna på förskolan, utrymmet, platser, konflikter inombords, att inte få vara med och maktposition (Michélsen, 2005:97). Pedagogerna på förskolan menar att de hör när en konflikt uppstår och det är när ett eller flera barn börjar gråta. Detta blev vi väldigt oroliga över, vi anser inte att det ska behöva gå så långt att ett barn ska behöva gråta innan pedagogerna upptäcker att en konflikt har uppstått. En konflikt ska kunna förebyggas i tid, men som pedagogerna nämnde, så vill de gärna att barnen ska kunna hantera sina konflikter själva. Men vi anser ändå inte att det ska behöva gå så långt att barnen ska känna sig sårade och börja gråta.

Konflikter för oss behöver inte alltid synas på barnen, ett barn som inte söker uppmärksamhet hela tiden kan vara rädd för att möta konflikter och det kan bero på deras

30

tidigare erfarenheter vid bemötande av konflikter. Vi har fått fram i vår undersökning att pedagogerna tycker det är viktigt att barnen upplever rättvisa när en konflikt uppstått, dvs. att barnen känner sig bemötta på rätt sätt och känner sig nöjda med konfliktens avslut. Men när vi i vår studie har observerat har vi sett och förstått att barnen inte alltid upplever rättvisa.

Johansson (2001:90) menar på att pedagoger kan arbeta vidare med barns syn på rättvisa, att återkoppla deras resonemang om vad rättvisa är i en konflikt. Pedagogerna tror de handlar rätt, t.ex. genom att ta filten som i exemplet i vår studie. Men då undrar vi om pedagogen hade pratat med barnen var för sig, hade pedagogen då fått reda på vems filt det egentligen var från början? Vi anser att det är en enkel lösning och ta filten för att man inte vill eller ta tag i problemet just då. Kan pedagogen ha gjort så för att det ofta är problem med just de inblandade barnen? En av pedagogerna säger i intervjuerna att det oftast är någon som blir utnämnd till syndabock, även fast det inte var det i denna situation.

Att man upplever rättvisa är viktigt, men det är även viktigt att kunna förstå hur andra känner sig. I Skolverket (Lpfö 98, 2011:12) står det att barn skall kunna tänka sig in i hur andra känner och tänker under olika situationer. En av pedagogerna sa i intervjuerna att vissa barn är känsligare för konflikter och vissa barn löser en konflikt och sedan går vidare i livet medan andra enligt pedagogen känner sig rädda när en konflikt uppstått, och dem får man stötta mer och hålla ett extra öga på. En av pedagogerna säger att man märker på barnen vilka barn det är som är konflikträdda. De barnen går undan så fort det händer en konflikt och det är de barnen som behöver arbeta med konflikthantering, för att senare i livet kunna hantera konflikter. Att lära barn förstå hur andra känner är inte det lättaste upplever vi, men det är en viktig del att arbeta med i vårt kommande yrke som lärare. Vi fick fram i vår undersökning att pedagogerna arbetar med konflikter på följande sätt: de tar situationen när den kommer.

Handlar det om mindre konflikter, som att något barn skulle vara otrevlig mot ett annat barn, då bearbetas inte konflikten likadant som om konflikten var större. När pedagogerna talar om de större konflikterna, då talar de om upprepande konflikter med samma barn indragna. Dessa konflikter tas på största allvar och arbetas vidare med. Men vi anser att alla konflikter borde tas på största allvar, de ”små” konflikterna kan såra och betyda mer för barnen än vad vi vuxna tror. Vi vill återkoppla till vad Skolverket säger om demokrati: Vi vuxna är förebilder för barnens framtid. Barn ser de vuxna i dess omgivning som förebilder, därför måste pedagoger agera demokratiskt och lära barnen att bli demokratiska medborgare (Skolverket, 2011:6).

31