Vardagskonflikter i förskolan En undersökning om barns och pedagogers lösningar till konflikter

Malmö Högskola

Lärarutbildningen Barn Unga Samhälle

Examensarbete

15 högskolepoäng

Vardagskonflikter i förskolan

En undersökning om barns och pedagogers lösningar till konflikter

Everyday conflicts in preschool: A study on children and pedagogues solutions to conflicts

Kajsa Klintman Sara Persson

Lärarexamen 210hp Handledare: Göran Kvist

Barndoms- och ungdomsvetenskap Examinator: Eva Nyberg

2011-10-24

2

3

Sammanfattning/ Abstract

Klintman, Kajsa & Persson, Sara (2011). Lärarutbildningen.

Vardagskonflikter i förskolan.

En undersökning om barns och pedagogers lösningar till konflikter.

Everyday conflicts in preschool.

A study on children and pedagogues solutions to conflicts.

Denna undersökning handlar om hur vardagskonflikter kan se ut på en förskola med åldrarna tre till fem år. Studien har genomförts i två olika miljöer, inomhus och utomhus. Detta för att kunna se hur barn hanterar konflikterna inom de olika områdena, samt hur personalen förebygger konflikterna på förskolan och hur de bearbetar dem. För att få ett resultat har vi använt oss av observationer och av intervjuer med personalen. Vårt resultat av undersökningen visar på att konflikter handlar mestadels om föremål, utrymme, plats, makt och konflikter med sig själv. Men även att konflikter sker lika mycket inomhus som utomhus och att barnen har förmågan att lösa konflikter bättre utomhus än inomhus. Vi tror det beror på att personalen är mer tillgängliga inomhus än utomhus för att de är mer utspridda utomhus på det stora utrymmet. Vi fick även fram att personalen tänker mycket på hur de ska förebygga konflikter och att de använde sig av bland annat drama, medling och reflektioner.

Nyckelord: förebygga, förskola, hantera, konflikthantering, utrymme.

4

Förord

För att kunna utföra denna undersökning har vi tagit del av en förskolas vardag. Vi vill tacka för gästvänligheten och för att vi har fått ta del av deras kunskaper och färdigheter.

Vi har medverkat och utfört denna undersökning tillsammans. Undersökningen har arbetats igenom ett flertal gånger med bådas närvaro.

Ett stort tack till vår handledare Göran Kvist, för all vägledning och råd.

Malmö Högskola, november 2011 Kajsa Klintman och Sara Persson

5

Innehåll

1 INLEDNING 7

1.1 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR 9

1.1.1 Frågeställningar 9

2 KONFLIKTHANTERING 10

2.1 KONFLIKTER 10

2.2 KONFLIKTHANTERINGSSTILAR 11

2.3 BARNS LÄRANDE UNDER EN KONFLIKT 12

2.4 KONFLIKTLÖSNING 13

2.4.1 Övningar 14

2.5 SAMMANFATTNING 15

3 METODVAL 16

3.1 OBSERVATIONER 16

3.2 INTERVJUER 17

3.3 URVAL 17

3.4 GENOMFÖRANDE 18

3.5 BEARBETNING AV MATERIAL 19

3.6 FORSKNINGSETISKA ÖVERVÄGANDEN 20

4 VARDAGSKONFLIKTER I FÖRSKOLAN 21

4.1 KONFLIKTER I FÖRSKOLAN 21

4.1.1 ”Jag hade filten först för att jag är störst” 22

4.1.2 Fysiska konflikter 23

4.1.3 Utomhuskonflikten 24

4.2 BARNENS LÖSNINGAR TILL KONFLIKTER 25

4.3 PEDAGOGEN ANLYSERAR KONFLIKTERNA 27

5 DISKUSSION 29

5.1 VARDAGSKONFLIKTER 29

5.2 INOMHUS- OCH UTOMHUSKONFLIKTER 31

5.3 ARBETA KRING KONFLIKTHANTERING 31

5.4 SLUTDISKUSSION 32

REFERENSER 34

BILAGA 1 36

BILAGA 2 37

6

7

1 Inledning

I barnens vardag på en förskola är det av största vikt att konflikthanteringen fungerar för att det ska bli en trivsam miljö på förskolan, varför fokus kommer att läggas på just denna aspekt.

Vi vill genom denna uppsats undersöka hur pedagoger arbetar med konflikter, hur de finner olika alternativ till lösningar samt hur pedagoger förebygger konflikter inom förskolan och hur de arbetar vidare när en konflikt har uppstått.

Vidare undersöks det hur barnen på förskolan hanterar olika konflikter och hur de löser dessa på egen hand. Skolverket skriver i Läroplan för förskolan Lpfö 98. reviderad 2010, att pedagogerna ska hjälpa barnen med konflikthantering, hur konflikter löses på bästa möjliga sätt (Skolverket, 2011:11). ”Barn ska kunna lyssna och kunna reflektera utifrån sina egna tankar och även förstå hur andra resonerar” (Skolverket, 2011:12). Barns olika handlingar kan skapa konflikter och deras resonemang över detta kan vara att de anser att den egna handlingen var den rätta.

Med hjälp av intervjuer och samtal med pedagogerna men även observationer på förskolan vill vi försöka att se hur barn handlar när en konflikt inträffar. Av egna erfarenheter anser vi att barn har en förmåga att stöta på många olika sorters konflikter i vardagen. Det kan till exempel handla om allt från vem som hade pennan först, till vilka regler som ska följas i en lek. Konflikterna kan till och med medföra att en person blir åsidosatt eller blir retad. Men en konflikt kan också bli till ett sätt att lära, barn kan lära sig till exempel turordning, det vill säga att barn turas om.

Det är viktigt för barn att lära sig hantera konflikter på ett bra sätt redan i låg ålder för att senare i livet kunna hantera konflikter på ett rätt sätt - och vad är då rätt sätt undrar vi?

Innebär rätt sätt att hantera en konflikt att alla inblandade upplever rättvisa? Vi anser att allt inte är rättvist och ibland har man gjort fel och då måste man kunna stå för det utan att lägga för stor vikt vid det.

Det är även viktigt med konflikthantering för att barn ska ha förmågan eller utveckla förmågan att sätta sig in i andra människors tankar och mående och framför allt att respektera varandra. Med detta menar vi inte att man ska tycka och känna likadant, utan att man förstår hur andra känner och tycker.

8

Arbetslaget ska … stimulera barnens samspel och hjälpa dem att bearbeta konflikter samt reda ut missförstånd, kompromissa och respektera varandra.

Förskolan skall sträva efter att varje …barn utvecklar sin förmåga att fungera enskilt och i grupp, hantera konflikter och förstå rättigheter och skyldigheter samt ta ansvar för gemensamma regler”(Skolverket, 2011:10).

Pedagoger ska vara förebilder för barn och hjälpa dem att lösa konflikter och leda de fram i livet. I Lpfö 98 (Skolverket, 2011:6) står det om värdegrunden och verksamhetens uppgift:

En viktig uppgift för verksamheten är att grundlägga och förankra de värden som vårt samhällsliv vilar på. Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan könen samt solidaritet med svaga och utsatta är värden som förskolan ska hålla levande i arbetet med barnen.

Värdegrunden uttrycker det etiska förhållningssätt som ska prägla verksamheten. Omsorg om och hänsyn till andra människor, liksom rättvisa och jämställdhet samt egna och andras rättigheter ska lyftas fram och synliggöras i verksamheten. Barn tillägnar sig etiska värden och normer främst genom konkreta upplevelser. Vuxnas förhållningssätt påverkar barns förståelse och respekt för de rättigheter och skyldigheter som gäller i ett demokratiskt samhälle och därför är vuxna viktiga som förebilder.(Skolverket, 2011:6)

Med kopplingar till läroplanen för förskolan, finns det värden som förskolan skall följa.

Pedagoger skall vara jämställda personer och förstå att alla människor är lika värda. Med återkoppling till våra erfarenheter har inte alltid alla situationer som pedagoger löst varit jämställda. Hur reagerar barn när de bli åsidosatta av sin pedagog? Hur reagerar barnen runt omkring? Bråten (1998:82-83) uttrycker sig om hur viktigt det är med det sociala språket.

Genom att kommunicera ges det utrymme för synpunkter och känslor. Vygotskij anser att språket fungerar som ett redskap, att vi använder det för att kunna lösa problem och för att uttrycka oss i olika situationer (Bråten,1998:83).

Vi har valt detta ämnesområde på grund av att vi båda har planer på att arbeta inom förskolan, och utifrån våra observationer från praktik på förskolor har vi dragit slutsatsen att konflikter är ett vanligt inslag i vardagen. Lamer (1991:20) anser att konflikter oftast uppstår när barn kommunicerar med varandra, båda parter anser att de har rätt och deras åsikter krockar med varandra vilket leder till en konflikt. Alla konflikter behöver inte alltid uppfattas som ett problem, utan kan även vara ett sätt för barnen att lära sig utifrån varandra, till exempel vilka regler som gäller i en lek. Vi vill finna olika metoder i vilka man arbetar med konflikter, men som samtidigt på ett lekfullt sätt ger utrymme för barnen att lära sig. Detta kommer främst att finnas i vår litteraturgenomgång, där exempel kommer att finnas.

9

Konflikter sker både utomhus och inomhus i förskolan, men med grund i våra egna erfarenheter är vår hypotes att fler konflikter uppstår inomhus än utomhus. Kan det bero på barnens begränsade yta och föremål att leka med? Detta är en av flera frågor som vi kommer att bearbeta under arbetets gång.

Vårt fokus kommer att ligga på en undersökning om hur barn hanterar konflikter och hur dessa konflikter uppstår mellan barn och barn. Men även på hur pedagoger agerar under en sådan situation, hur de ser på konflikter och bearbetar med dem.

1.1 Syfte och frågeställningar

Syftet med vårt arbete är att beskriva konflikthantering i förskolan. Vi vill undersöka hur pedagoger på en förskoleavdelning med barn i åldrarna tre till fem år uppfattar barns konflikter, samt hur de arbetar med konfliktlösning. Vi vill även undersöka hur barn löser sina konflikter själva.

1.1.1 Frågeställningar

 Hur kan vardagskonflikter se ut på en förskola?

 Hur uppfattar pedagogerna barns konflikter, och hur arbetar de med att förebygga och bearbeta konflikter?

 Hur löser barnen sina konflikter inomhus och utomhus?

Konflikthantering kan vara ett konkret problem i förskolan, men även ett sätt att lära på så att det till exempel under en konflikt kan skapas regler av de vuxna, regler som handlar om normer för det gemensamma samspelet (Lamer, 1991:23). Hur kan man lösa en konflikt, utan att ta ställning för någon part?

Vi vill inte enbart se konflikterna som problem, utan göra dem till något som barn kan utvecklas genom, samtidigt som pedagogerna finner något lärorikt av händelserna.

10

2 Konflikthantering

Vi har i en genomgång av tidigare forskning och litteratur funnit viktiga aspekter som vi vill knyta an till vår undersökning. Litteraturen kommer att finnas som stöd till vårt arbete och lyfta upp det genom olika återkopplingar. Den valda litteraturen innehåller många olika metoder som kommer att synliggöra olika handlingar och agerande.

2.1 Konflikter

Lamer, universitetslektor i pedagogik, (1991:11) anser att utveckling av sociala relationer bland barn är en naturlig process som ska vara så öppen och fri som möjligt. Det teoretiska antagandet till det är att när barnen leker tillsammans skapas det ett socialt ansvar gentemot varandra. Konflikter uppstår oftast i situationer när barn har ett samspel med varandra. I en sådan konflikt handlar det vanligtvis om att man vill ha sin vilja igenom. Palm, journalist, (2010:49) menar att en konflikt uppstår när parterna inte kan kommunicera med varandra.

Michélsen, psykolog, (2005:103) anser att detta kan medföra att barnen börjar bråka och putta på varandra, barnen visar hur de känner just då.

Grunbaum och Lepp som skrivit om konflikter och konflikthantering i skolan, (2005:62) beskriver ordet konflikt med tre punkter:

1. Konflikt är något som alltid har funnits och kommer alltid att finnas, och genom en konflikt så utvecklas vi som människor.

2. En konflikt uppstår oftast mellan två eller flera personer som inte delar samma åsikter.

3. Konflikter handlar i största del om delade meningar eller ett så kallat missförstånd.

Grunbaum och Lepp anser också att konflikter kan uppstå under olika maktförhållanden.

Detta kan upplevas som en mer allvarlig konflikt, då bådas sikte är att nå ett visst mål.

Löfdahl, docent i pedagogik, (2007:28) menar att en lek kan innehålla detta så kallade

”maktförhållande”; barn försöker ivrigt under en lek att skaffa sig en plats och en roll i leken och detta kan innebära att någon hamnar utanför. Johansson, professor i pedagogik, (2009:79) resonerar kring relationer mellan barnen, hon anser att barn som är äldre, större eller kraftfulla

11

får huvudroller i en lek. Barn som vill bli delaktiga i en lek, men endast får delta om de får direktiv, kan bli ett problem i längden menar Johansson. ”Det finns en risk att vissa barn kan bli redskap för andras vilja. Har vi vuxna mod att se detta och att förhålla oss till denna problematik?”. (Johansson, 2007:80)

Konflikt beskrivs med det kinesiska tecknet fara/uppmärksamhet och möjlighet (Lind, 2001:10). Michélsen (2005:97) har under sin undersökning fått fram att barnen på förskolan ofta hamnar i konflikt om föremål och om utrymme/ytor på förskolan och även när det handlar om att få sin vilja igenom. Det finns skillnader på konflikter, exempelvis symmetrisk och asymmetrisk konflikt, vilket Grunbaum och Lepp skriver om (2005:63). Symmetrisk konflikt innebär när båda ligger på samma nivå, till exempel är i ett förhållande, arbetar inom samma område, barn i konflikt med barn m.fl. Denna sorts konflikter löses tillsammans och reder oftast ut sig. Asymmetrisk konflikt är en konflikt mellan till exempel pedagog och barn, chef och anställd eller äldre och yngre. Den av parterna som inte är i ”högre” position hamnar ofta under.

När barn bråkar om ett föremål, så kan detta medföra att barnen får ett negativt beteende, det kan vara så att barnen börjar dra i föremålen och visa att de är arga eller ledsna (Michélsen, 2005:98). I undersökningen som Michélsen gjorde så handlade konflikterna ofta om vem som hade föremålet först. Utrymme var dock också något barnen kunde börja bråka om, då gällde att visa vem som hade rätt till den platsen just då ansåg Michèlsen (2005:99).

2.2 Konflikthanteringsstilar

För att det ska bli lättare för pedagoger att se hur barn agerar och är under en viss konflikt kan dessa konflikthanteringsstilar bli ett hjälpmedel för pedagogerna.

Nilsson, lektor i socialpsykologi och pedagogisk konsult, (2005:167-168), skriver om fem olika konflikthanteringsstilar: undvikande, anpassning, konkurrens, kompromiss och samverkan. Detta för att kunna förstå olika människors reaktioner och hur människor agerar beroende på tidigare erfarenheter.

 Undvikandestilen handlar om att personen som ingår i en konflikt inte vill inse att konflikten existerar, men är medveten om att den finns och vill att den ska försvinna utan engagemang.

 Kompromisstilen handlar om när alla är överens om en snabb lösning men inte tillräckligt bra lösning, men som fungerar under just den situationen.

12

 Konkurrensstilen innebär att personen vill ha sin vilja igenom och gör allt i sin makt för att få sitt ”förslag” beviljat.

 Anpassningsstilen: personen följer andras viljor och utesluter sin egen vilja.

 Samverkan innebär att det finns en lösning som alla kan följa och känna sig nöjda med.

Grunbaum och Lepp (2005:67-69) har använt sig av en figur som Thomas och Kilmann (1979) har skapat. Denna figur beskriver människor i olika skeden, hur de förhåller sig och är i en konflikt. I figuren finns det olika djurnamn så som lejonet, sköldpaddan, kamelen, räven och ugglan. Pilen som pekar uppåt skrivs som ”egna behov”, pilen som pekar vågrätt är

”andras behov” och där pilarna möts står ”ingens behov”. Lejonet är det namn som står högst uppe vid egna behov, den beskrivs som kontrollerande och bestämmande. Sköldpaddan som befinner sig där pilarna möts är en person som inte vill vara med om en konflikt, utan håller sig gärna undan. Kamelen som befinner sig i andra delen av pilen som utmärker sig med andras behov, anses vara en person som bara följer med alla andra och låter de andra bestämma. Räven som ligger i mitten av hela ”kvadraten”, är något mellan lejonet och kamelen. Den sista stilen är Ugglan som sitter högst upp i högra hörnet. Ugglan vill lösa problem, kan ta till sig andras åsikter men vill gärna tala för sig själv också.

2.3 Barns lärande under en konflikt

Johansson (2009:158-159) menar att barn kan ha förståelse för sina handlingar och hur de uppför sig. Det kan handla om många olika konflikter, som när ett barn tar en sak som ett annat barn redan hade i sin hand och sedan iakttar barnet händelsen. Det kan vara så att barnet som hade saken blir ledset och börjar gråta. Då kan barnet komma ”underfund” eller ”stanna upp” och på något sätt se vad som skett. Barnet kan reagera på olika sätt så som fly från händelsen, ge tillbaka leksaken, leka vidare m.m. Men även om barn vet vad de gör, så kan det även betyda att de vill ha en respons eller hjälp av pedagogen menar Michélsen (2005:107). I sin undersökning av konflikter, kom hon fram till att många barn försöker få kontakt med pedagogerna på förskolan för att få konflikten löst.

Som pedagog är det viktigt att kunna vara lyhörd och kunna se hur olika barnen är i en konflikt, och hur de vill förmedla sina budskap. Man måste kunna uppmärksamma och försöka förstå varför konflikten uppstod menar Thornberg, universitetslektor i pedagogik, (2006:225). Barn vet inte alltid hur det ska kunna kommunicera med varandra eller uttrycka sig, de använder sig då i stället av kroppsspråket och olika ansiktsuttryck för att visa hur de

13

känner i just den situationen (Michélsen, 2005:124). Liljegren, legitimerad psykolog och psykoterapeut, (2000:60) menar att när barn inte har förmågan att tala så uppstår den icke- verbala kommunikationen, det handlar om kroppsspråket, gester och mimik som står i centrum. Kommunikation sker alltid, det går inte att undvika. När något händer så sker en kommunikation och när inget händer så sker en kommunikation ändå, en så kallad tyst kommunikation som har ett budskap (Nilsson, 2005:127). Kommunikation mellan två eller flera människor är viktigt för att det ska bli ett samspel och i samspelet innebär det att man talar om sina värderingar, känslor och delar med sig av sina upplevelser och tankar menar Nilsson (2005:127). Han menar även att ett samspel mellan två människor också sker genom gester, tal, ögonkontakt, avståndet och tystnad. Nilsson belyser i sin bok att störningar i kommunikationen kan bero på oklara budskap i kommunikationen. Men han påpekar även att oklarheter inte alltid behöver vara störande, han menar att störningar i kommunikationen ofta uppstår och leder till missförstånd när det finns oklarheter i kommunikationen.

2.4 Konfliktlösning

Faldalen, pedagog, (2010:56) har använt sig av en ABC- metod, som är ett sätt att lättare tänka kring en konflikt och reflektera.

C- oförenlighet (Contradiction)- något har hänt mellan parterna.

A- Förhållningssätt (Attitude)- målkollisionen leder till frustration och negativa tankar och känslor i personens inre.

B- Beteende (Behaviour)- negativa tankar och känslor leder ofta till negativa handlingar som vi kan observera i det yttre.

C- Orientering – fokus på relationsaspekten; det som händer eller har hänt mellan parterna. I vilket stadium kolliderade målen? Vilka mål blockerades? Hur kan man bygga en bro mellan de olika målen?

A- Orientering – fokus på den psykologiska aspekten; det som händer inom varje part. Vad känner och tänker de? Vad är sambandet mellan de aktuella händelserna och tidigare erfarenheter? Hur kan parterna stärkas så att de lättare kan hantera denna och liknande situationer?

B- Orientering – fokus på reaktioner på målkollisionen; handlingar vi kan observera utifrån. Vem har skadat vem? Hur kan vi hindra negativt beteende? Hur kan vi hindra mobbning? Hur kan vi lära barnen ett bättre handlingsmönster? Hur kan vi hindra våld? (Faldalen, 2010:56)

Lind, utbildad medlare och samtalsterapeut, (2001:5) har en övning som kallas för

”medkompis”. Lind menar att medkompis är ett bra sätt att hantera olika konflikter och även att förebygga mobbning. Medling är en process som är indelad i steg och medling går ut på att en tredje part är med och finns till hands och denna tredje part ska underlätta för personerna i

14

konflikten och på så sätt komma fram till en lösning som alla godtar. Den tredje parten kallas medlaren och är opartisk i konflikten. I medling får de inblandade personerna själva ta hand om sin konflikt och även ta sitt ansvar, så att konflikten löses så alla parter blir nöjda. Det man vill få ut av en medling är en vinn/vinn situation, där de inblandade personerna ska känna sig nöjda med lösningen och ha något att vinna på den (Lind, 2001:6). Uppstår det en konflikt i förskolan som barn inte själv kan reda ut eller lösa så bli automatiskt pedagogen medlaren.

Medlare är som sagt opartisk och skall vara neutral, så att de inblandade kan känna sig nöjda med lösningen.

Wahlström, utbildad inom S:t Lukasstiftelsen, (1996:14) skriver om hur man kan hantera konflikter, bland annat om medling. Enligt Wahlström gör medling så att man får lov att uttrycka sina känslor och behov och även ta del av andras. Man skapar även möjligheter och kommer överens om en plan för att lösa konflikten. Hon skriver även om att träna upp vissa färdigheter för att lättare kommunicera med andra parter, några av dessa färdigheter är att man ska se och inse att alla inte är som man själv, att tala så andra förstår en, att förstå sina egna och andras känslor. Målet med medling är att alla personerna ska känna att de får uttrycka sig själv medan de andra lyssnar, att alla är nöjda efteråt (Grunbaum & Lepp, 2005:71). Palm (2010:49) menar att det kan hända att i en situation som barnen inte själv kan lösa, då måste pedagogen eller den vuxna agera. Det kan vara så att två barn bär på olika historier av händelseförloppet. Det kan då lätt bli så att pedagogen inte löser händelsen och låter den istället ”rinna ut i sanden”. Men då kan konflikten fortfarande kvarstå hos barnen, att den med andra ord bara tystas ner och förblir olöst. Därför anser Palm att medling är ett bra sätt att lyssna på varandra och uppmärksamma. Den vuxne kan vara den som hjälper till att medla.

Thornberg (2010:71) hävdar att barn har förmågan till att lösa sina konflikter. Men att det beror på att förskolan skapar förutsättning för barnen att själva kunna ”lära sig” att lösa konflikterna.

Det finns andra sätt att lösa konflikter på, tillexempel att dramatisera konflikterna skriver Nilsson (2005:47) om. Dramapedagogik inom pedagogik är ett pedagogiskt sätt att ha i olika lekar, övningar i grupp och när man improviserar. De hävdar att drama syftar till att stärka kommunikationen mellan olika personer. Drama påverkar hela kroppen på ett utvecklande sätt så som socialt, fysiskt och psykiskt.

15

2.4.1 Övningar

Edling (1995:38) menar att för att barn lättare ska kunna sätta sig in i olika situationer kan lärare dramatisera och rita upp en händelse för barn, vilket kan tydliggöra händelseförloppet.

Att använda sig av drama av olika slag så som rollekar och charader är ett bra sätt att sätta sig in i andra människors situationer, till exempel att man säger en sak men att man handlar på ett annat sätt (Lind, 2001:94). Med dockteater kan man spela upp ett missförstånd, då barn får se hela händelseförloppet och diskutera det med läraren efteråt, utifrån frågor som vad hände?

(Wahlström, 1996:78).

Hur man kontrollerar konflikter och handskas med dem, är något som man måste få hjälp med. Det är en inlärningsprocess menar Edling (1995:67). Det finns två övningar som kallas för ”du lyssnar inte” och ”aktivt lyssnande”, som medför att barnen får träna att lyssna på varandra (Lind, 2001:92). Man är två och två, barn ett talar till barn två och barn två ska lyssna. Den andra gången får barn två tala och barn ett lyssna, då barnen snart kommer att märka att det är enklare att tala till någon som lyssnar än någon som inte lyssnar menar Lind.

Att lyssna och upprepa det klasskamraten säger, är ett bra sätt att lära sig lyssna på menar Wahlström (1996:97). Man kan sitta i en ring och det ena barnet säger en frukt och sedan ska nästa barn upprepa frukten som barnet sa innan, och sin egen. Genom att lyssna på varandra när en konflikt har uppstått, kan det finnas möjlighet till en snabbare lösning (Wahlström, 1996:91).

2.5 Sammanfattning

Ovanstående litteratur och modeller valdes för att belysa olika handlingar som förekommer i konflikter. För att få ett fördjupat perspektiv och en större förståelse för val av agerande, ansågs dessa olika metoder, lärandestilar, svar på lösningar och val av olika utförande komplettera varandra och fungera som en förstärkande länk.

Litteraturen kommer således att användas som grund för studiens olika perspektiv och som utgångspunkt för analysen.

16

3 Metodval

För att vi skulle kunna besvara våra frågeställningar har vi använt oss av observationer inomhus och utomhus. Vi har även använt oss av intervjuer med personalen på förskolan.

Genom att ha sammankopplat observationerna med intervjuerna, så har vi funnit exempel på hur man kan göra under olika situationer i konflikthantering, dessa exempel kan ni finna i vår litteraturgenomgång (se sida 14). Vi har observerat olika problem som har uppstått samt olika metoder för att lösa dessa. Men även hur barn kan lösa sina egna konflikter och hantera konflikterna.

Vi har använt oss av kvalitativ metod i vårt arbete eftersom vi anser att det är ett arbetssätt som passar vår undersökning. Starrin, forskare och professor i socialt arbete, och Svensson, professor och forskningsledare, (1994:23) skriver att kvalitativ analys innebär att man ser empiriska data som en helhet och bryter ner det till delar genom att ställa frågorna: Vad innebär det? Vad handlar det om? Vad innebär denna händelse? Starrin och Svensson (1994:16) anser även att kvalitativ metod är att man ska observera, beskriva, återberätta och tolka, att personerna som är med får berätta vad de tycker och känner. Wallén (1996:76) menar att när man ska intervjua en person på ett kvalitativt sätt måste frågeställaren fungera som en omedveten person och inte tycka till. Kvalitativ metod är en metod där man ska undersöka något som ännu är oklart för personerna som undersöker. Wallén (1996:79) anser att kvalitativ observation innebär att värderingar och tyckande kommer fram.

3.1 Observationer

Vi valde observation för att vi känner oss mest bekanta med denna arbetsmetod. Vi känner även att man får se de olika tolkningarna och versionerna av en konflikt från ett annat perspektiv. Kylén (2004:96) menar att observationsmaterialet inte enbart behöver vara från nuet, det kan vara material från andra tillfällen och en längre tid tillbaka. Observation var för oss ett självklart val eftersom vi ville själva se hur en konflikt uppstår och inte endast utifrån uppfattningar vid intervjuer med personalen. Vi ville i första hand observera barnen under den fria leken eftersom vi anser att det inträffar flest konflikter då och inte under den lärarstyrda verksamheten. Observationerna genomfördes både utomhus och inomhus, detta för att vi

17

skulle kunna se hur konflikterna artade sig inomhus och utomhus. Vi observerade en måndag och två onsdagar, dagar vi medvetet valt eftersom på tisdagar, torsdagar och fredagar har de styrd verksamhet under största delen av dagen.

3.2 Intervjuer

Intervju var ett arbetssätt vi valde, då vi anser att man kommer närmare personerna och de har en chans att kunna uttrycka sig om hur de egentligen tycker och känner om det valda området.

I intervjun fanns frågorna som ett stöd för oss under intervjun. Detta gör det möjligt för dem som blir intervjuade att utveckla frågan och skapa en diskussion. Vi anser att de som blir tillfrågade inte ska behöva bli låsta till frågan, utan kunna tala öppet om sina kunskaper och upplevelser. Med återkopplingar till syftet ville vi få en bild av hur pedagogerna uppfattar barns konflikter på förskolan och hur de arbetar med konfliktlösning. För ett direkt och ärligt svar var intervjun en bra metod att få fram deras egna tankar och förhållningssätt.

Kylén (2004:18) menar att en intervju kan vara enskild, eller utföras i par eller i grupper.

Kylén menar även att intervjuer inte alltid sker under bestämda förutsättningar, det kan hända att intervjuer sker spontant, till exempel efter en konflikt (2008:24). Men vi valde att intervjuerna skulle vara enskilda, då vi anser att personerna som vi intervjuade kunde uttrycka sig utan att ta ställning till vad de andra hade sagt.

3.3 Urval

Våra observationer och intervjuer har genomförts på en förskola i ett medelklassamhälle i en mindre ort i Skåne. Valet av förskola bygger på att vi känner till personal och barn och de känner till oss. Detta ger en trygghet för både personalen och barnen på förskolan.

Urvalsgruppen är en syskonavdelning med 22 barn, i åldrarna tre till fem år. Fördelningen är tio pojkar och tolv flickor. På avdelningen arbetar en förskollärare och två barnskötare. För vår undersökning valde vi en förskola där barnen i det stora hela tycks komma från samma bakgrund och där en relativt jämn könsfördelning råder mellan barnen. Valet föll på den aktuella förskolan då den mindre orten där skolan finns belägen dessutom ger en avskild atmosfär där barnen mestadels umgås med varandra, utan yttre influenser. Könsfördelningen mellan barnen ger utrymme för grupperingar och ger även en bred fördelning över de olika intressen som barn kan ha. Meningsskiljaktigheter som eventuellt kan uppstå kan beröra

18

exempelvis intressen, gruppering eller andra värderingar. De sex av personalen som vi intervjuat är fyra pedagoger, som har pedagogisk utbildning, och två barnskötare, det är kvinnor mellan 42-59 år. Nästan alla har arbetat länge inom området från 5 år upp till 38 år.

3.4 Genomförande

Observationerna genomfördes vid tre olika tillfällen, under senare delen av september 2011.

Barnen observerades mellan tre och fyra timmar under dagen, detta helt beroende på vad personalen hade tänkt göra.

När observationerna skedde använde vi oss av papper och penna för att dokumentera. Detta för att förskolan har tydliga regler om att inte tillåta fotografering och filmning. Men vi valde också detta arbetssätt för att göra barnen så anonyma som möjligt och göra det lättare för oss att reflektera under konflikterna. Vi valde att båda skulle observera och anteckna samtidigt, under ett och samma tillfälle. Detta för att fånga så många ögonblick som möjligt och för att kunna få en helhet. För oss var det viktigt att kunna se allas roller i händelseförloppet, därför var dokumentationen viktig.

Ett problem som uppkom under observationerna var frågan hur vi skulle notera barnens ansiktsuttryck och känslor, då detta kan vara av avgörande roll i en konflikt. Men eftersom vi använde oss av papper och penna, så gick det inte alltid att få med det. När konflikten eller

”situationen” tog slut, ställde vi oss tillsammans och beskrev hur de olika personerna agerade och såg ut, hur deras kroppsspråk ”pratade” till varandra. Även känslor och tolkningar som dyker upp under observationens gång var av intresse, liksom reaktioner och respons på det som sker (Kylén, 2004:10). Under observationernas gång skedde dokumentationen löpande, vilket satte igång våra tankar och frågeställningar.

Intervjuerna genomfördes vid två tillfällen, även här under senare delen av september 2011. Den sammanlagda tiden för samtalen var en timme och fyrtio minuter. Vi fick möjligheten att intervjua sex av personalen. Genom att använda oss av intervjufrågor (se bilaga 2) som vi ansåg vara relevanta för vår forskning, fanns frågorna som ett hjälpmedel under intervjuernas gång. Intervjuerna genomfördes enskilt, då vi ansåg att vi ville höra vad var och en hade att säga och alla fick chansen att uttrycka sig utan att behöva stå för sina uppfattningar inför varandra. . Intervjun ska innefatta den information som gör det möjligt att får svar på de frågor som arbetet strävar efter. Intervjufrågorna ställdes efter att observationerna hade ägt rum. Intervjuerna skedde enskilt med elektronisk diktafon som

19

hjälpmedel. Vi valde att båda skulle vara med under intervjuerna. En av oss ställde frågorna och den andra anteckna stödord under tiden. Vi var väldigt noga med att i början av intervjuerna påminna om att personalen var helt anonyma och det endast var vi som skulle kunna lyssna på deras svar. Dalen, professor, skriver i sin bok (2008:31) att intervjuerna ska vara ett hjälpmedel för studierna. Nackdelen var dock att vi inte fick med ansiktsuttryck och kroppsspråk, därför satte vi oss ner efter varje intervju och skrev ner vad vi såg.

3.5 Bearbetning av material

Som tidigare nämnts har vi arbetet med papper och penna under observationerna. Vi ansåg att det var det bästa sättet för oss att dokumentera observationer och intervjuer. Efter observationen satte vi oss ner och kategoriserade dem enligt teman som: Barn som löser sina konflikter själv, Barn som bråkar om föremål, Konflikter utomhus m.fl., i syfte att skapa en struktur för vårt arbete. Vi kom fram till att alla konflikter vi hade sett inte kommer att kunna finnas med, istället fick vi sortera bland konflikterna och ta ut dem vi tyckte var intressanta och gav oss underlag till vår undersökning. Vi sorterade ut de mindre konflikterna som löstes snabbt av personal eller av barn. Vårt fokus kom istället att läggas på konflikter som påminde om varandra och pågick under längre tid.

Intervjuerna blev inspelade med hjälp av en elektronisk diktafon, för att vi skulle kunna få med allt vad personalen hade att säga och även hur de uttryckte sig i olika sammanhang.

Intervjufrågorna användes som stödpunkter, som tidigare nämnt, men också för att samtalet skulle kunna flyta på bättre. En av oss satt och skrev, medan den andra ställde frågor. Efter intervjuerna satt vi oss ner och spelade upp rösterna, vi skrev upp allt vad de hade sagt under intervjuerna. Detta motsvarade cirka tre dataskriva sidor per intervju, sammanlagt cirka tjugo sidor. Efter att fått ner allt på papper, kategoriserade vi intervjuerna under olika rubriker, beroende på vad de hade svarat och diskuterat om. När intervjuerna var kategoriserade tittade vi igenom observationerna och försökte sammankoppla deras svar med vad vi sett.

För att tydliggöra diskussionen i intervjuerna och vad vi sett under observationerna, valde vi att återgå till litteraturen och på detta sätt försöka finna olika anknytningar och svar till olika handlingar och agerande. Genom att finna relevant litteratur så var det viktigt för oss att titta på vad tidigare forskare hade att säga om konflikthantering och vad de hade kommit fram till under olika undersökningar. Det fanns många likheter och liknande situationer med våra observationer, vilket för oss var väldigt intressant.

20

3.6 Forskningsetiska överväganden

Ur forskningsetisk synpunkt har vi inte provocerat eller framkallat en konflikt, vi har heller inte lagt oss i när en konflikt uppstått. Detta dels för att inte kompromettera resultatet, men även för att det är vår personliga övertygelse att konflikter inte bör uppmuntras på onaturlig väg.

I forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning (Vetenskapsrådet, 2002) står det om fyra huvudkrav som ska följas under all forskning. Dessa krav är informationskravet, samtyckekravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet.

Informationskravet innebär att deltagande i forskningen är frivillig och att man när som helst kan avbryta deltagandet. Vi är även skyldiga att tala om vad ingår i deras deltagande och att de är anonyma. Samtyckekravet innebär att de som ska delta i undersökningen först ska godkänna medverkan. Barn under 15 år måste ha målsmans tillåtelse om de vill delta i undersökningen. Den medverkande måste få kunna avbryta sin medverkan utan att känna påtryckningar. Det tredje kravet är konfidentialitetskravet vilket innebär att den information som gör att en person kan bli identifierade ska bli omöjlig för obehöriga att få tag i. Det ska finnas papper som är påskrivna av undersökningsgruppen om tystnadsplikter. Det fjärde och sista kravet, nyttjandekravet innebär att forskningsmaterialet inte får lämnas ut till personer som inte är behöriga (Vetenskapsrådet, 2002:6-14).

Vi har under vår undersökning följt dessa huvudkrav och har informerat personalen och föräldrarna om dessa fyra principer. Detta har vi gjort på följande sätt: vi har frågat personalen och rektorn för förskolan om det gick bra att vi gjorde vår undersökning där, sedan har vi även talat om för personalen att de är helt anonyma i sitt agerande och i intervjuerna.

För att få föräldrarnas samtycke har vi skrivit ett brev om vilka vi är och vad vår studie handlar om (se bilaga 1, sida 33).

21

4 Vardagskonflikter i förskolan

I denna del kommer vi att presentera våra reslutat som vi fått fram genom observation och intervju. Det kommer att dras tydliga paralleller mellan situationerna och frågeställningarna med det teoretiska materialet.

4.1 Konflikter i förskolan

En situation som förekommer ofta i en förskola, kampen om föremålet (Michélsen, 2005:97).

Flickan har vi valt att kalla Lisa och pojkarna kallas för Arvid och Peter.

Sex pojkar och en flicka är samlade i ett rum inne på förskolan. Tre av pojkarna sitter och lekar med bilar och har en livlig diskussion om hur leken ska gå till. Lisa börjar genast skrika då en av pojkarna drar i hennes filt som hon just hade fått tag i. Lisa säger då ”vi hade filten först!”. Arvid skriker högt att ”vi tog den!”. Lisa blir arg och skriker ännu högre ”vi hade den, den som tog den hade den”. De börjar genast ha dra kamp och skrika på varandra. De andra pojkarna börjar uppmärksamma händelsen och ställer sig genast upp och iakttar dem. Peter går in i hallen där pedagogerna befinner sig. Lisa säger ”vi ska ha den till vår koja”. Då kommer Peter ut från hallen och säger ”nu har vi sagt till fröken!” Och tittar på flickan med en allvarlig blick. Arvid har ett fast grepp om filten och just när han skulle säga något så kommer pedagogen in rusande och tar tag i Arvid och drar bort han från filten. Pedagogen säger ”man kan inte bara ta andras grejor, man måste fråga!”. (observation 110914, klockan 09.31)

Eftersom båda barnen påstod att de hade filten först, så uppstod det en konflikt om filten.

Båda hade ett mål, att ta filten. Denna situation beskriver Grunbaum och Lepp (2005:64) som en symmetrisk konflikt, de bråkar med varandra men det handlar inte om en maktposition.

Barn vill ha det den andra har men uppfattar ändå på något vis att det ska vara rättvisa. Att alla ska få lika mycket och alla ska turas om, skriver Johansson (2009:87). I Michélsens (2005:98) undersökning om hur barns konflikter med leksaker utspelar sig, så kom hon fram till att barn påstår sig ofta ha rätt till samma leksak. Det kan då uppstå en så kallad

”dragkamp” mellan barnen och båda parterna kan bli väldigt upprörda.

När Arvid och Lisa tävlar om vems filten var först så menar Johansson (2009:43) att detta är ett tydligt exempel på ”fysisk och psykisk styrka”. I detta fall upplever Lisa att hennes filt

22

kommer att tas bort om hon inte försvarar den, Johansson (2009:44) beskriver även detta som att barnen upplever situationen som att ”den starkaste vinner och behåller rätten till saker”.

Men de använder sig också av en så kallad ”norm”, normen som innebär att ”den som tog den hade den” (Michélsen, 2005:109). Barn berättar gärna för varandra om normen, skulle det vara något som det ena barnet gör fel eller bryter mot så kan de övriga barnen påpeka detta (Johansson, 2009:120). En av de intervjuade pedagogerna berättar att de använder sig av en kompissol, där barnen och pedagogerna kommer överens hur man ska vara för att vara en bra kompis. Detta skrivs sedan ner på en solstråle och sedan reflekterar de kring budskapet.

Pedagogen säger att hon har sett och hört hur barnen sedan associerar en konflikt till kompissolen.

4.1.1 ”Jag hade filten först för att jag är störst”

Kampen är inte slut om vem som ska ha filten. Båda parterna ser detta som en jobbig situation att hamna i, vilket vi förstår genom att se på deras ansiktsuttryck.

Arvid tittar in i pedagogens ögon och säga med gråten i blicken ”jag lyssnar inte!”. Då börjar Arvid att gråta och pedagogen höjer rösten lite till och sätter sig på huk och säger till Arvid ”man måste lyssna på vuxna, annars kan du gå härifrån!”. Pojken står kvar och Sonja tittar ut på alla barn och säger högt ”vem hade filten först?” alla barnen tittar på Sonja och svarar

”jag!”. Lisa tittar på Arvid och säger ”jag hade filten först för att jag är störst”. Tre killar börjar hoppa på filten och Lisa drar i filten. Pedagogen tar tag i filten och säger ”eftersom ni inte kan samsas om filten så tar jag den.

SÅ!”. (observation 110914, klockan 09.31)

I resten av situationen anser Lisa att hon ska ha filten för att hon är störst. Grunbaum och Lepp (2005:63) beskriver detta som en asymmetrisk konflikt, att en av parterna är svagare än den andre. I detta fall så ger Arvid inte upp fast att han är två år yngre än Lisa. Lisa visa tydligt att det är hon som vill bestämma eftersom hon är störst, barn som är större eller äldre får oftast den ”makten”, visar Johanssons undersökning (Johansson, 2009:78). Det behöver inte alltid vara på detta vis, även om det finns föremål i förskolan som ser nästan likadant ut, så vill ändå den andre parten ha samma föremål som sin kompis (Michélsen, 2005:98). Men Löfdahls (2007:35) undersökning samtycker med Johanssons undersökning, om att barn kan påpeka sin ålder och att det är ett slags av hjälpmedel för att kunna få sin vilja igenom.

Enligt Grunbaum och Lepp (2005:67-69) representerar Lisa, Arvid, Peter och de resterande fyra pojkarna olika konflikthanteringsstilar (se sida 11). Lisa skulle vara den som kallades för Lejonet, den personen som vill ha rätt och kontrollera, detta kan man se när hon uttrycker sig

23

som störst. Räven är Arvid, han som låter andra bestämma men vill ändå ha rätt, han ger sig inte i första taget. Ett tydligt tecken på detta är när Arvid tar tag i filten, det skapas en konflikt, men när han väl blir tillsagd så hoppar han åt sidan, dock ofrivilligt. Peter placeras som ugglan, personen som vill helt enkelt lösa problem. Peter gick trots allt till pedagogen och berättade om händelsen. De andra pojkarna skulle placeras som sköldpaddor, de ville inte beblanda sig med konflikten, det stod hellre vid sidan om och iakttog situationen.

I studien som Michélsen (2005:104) gör kommer hon underfund med att när en pedagog vill lösa en konflikt, så brukar lösningen ofta bli att pedagogen tar upp ett liknande föremål så att båda parterna ska bli nöjda. Denna lösning kallar Michélsen för kompromisslösning. I denna situation agerade inte pedagogen på detta vis, skulle pedagogen agerat annorlunda?

Enligt Palms (2010:49) undersökning är en konflikt inte löst när pedagogen inte lyssnar på var och ens historia, i detta fall påstår både Arvid och Lisa att de hade filten först. Pedagogen tar då filten och påstår att ”konflikten är löst”. Men i Palms undersökning påpekas att konflikten inte är löst för barnen. Att pedagogen borde fungera som en medlare mellan barnen. En medlare ska vara en neutral person som försöker att hitta en lösning till konflikten, så att de inblandade blir nöjda (Lind, 2001:6).

4.1.2 Fysiska konflikter

Barnen är inomhus och har fri lek, en del av barnen spelar data, andra leker med bilar och dockor. Det uppstår en konflikt mellan två flickor och en pojke som vi kalla Marie, Stina och Jonas:

Jonas kommer in i det större rummet och vill prata med pedagogen . Jonas säger att ”Marie har blivigt slagen av Stina”. pedagogen tittar på Jonas och säger ”vad händer? Var det någon som slog Marie?”. Jonas säger ”ja, det var Stina”. Marie står i ett hörn och gråter. Pedagogen säger ”kom hit Marie, var det någon som slog dig?”. Marie börjar gråta lite till och tittar på pedagogen och påstår sig att det inte var Stina, utan att det var en annan flicka. Jonas blir lite små sur och skriker ut med bestämda ord ”DET VAR STINA!!!”.

Pedagogen reser sig upp för att se vem det var som slog Marie. Pedagogen möter då Stina på väg in till det andra rummet, då Stina små ler och säger

”det var inte jag…” och försöker springer i väg. Pedagogen försöker då prata med Stina och lyssnar på henne, samtidigt som Marie senare får berätta sin historia. Klockan ringer och pedagogen ropar på alla och säger ”NU ska vi städa!!”. (observation, 110926, klockan 10.00)

I Johanssons (2009:110) undersökning belyser hon att barn många gånger är medvetna om vilka handlingar som inte är tillåtna. Detta visar både Jonas och Stina på sättet som de agerar på. Jonas går direkt till pedagogen och berättar om händelsen, medan Stina står i öppningen

24

och säger till pedagogen att det inte var hon. De är medvetna om sitt agerande och att händelsen inte var den rätta. Barn kan ta på sig en viss roll, att tala om för pedagogerna vad som hände i en viss situation (Johansson, 2009:111). Det kan vara en situation som denna, att barnen har en förståelse för vad som skett och själva agerandet (Johansson, 2009:114).

Orsaken till konflikten mellan barnen kan handla om att barnen har haft två olika synsätt på olika saker eller helt enkelt inte överrens (Grunbaum & Lepp, 2005:62).

I intervjun med en pedagog så hävdar hon att många av konflikterna som sker är att barnen går handgripligen till väga, men barnen kan även använda munnen för att såra. Barn uttrycker sig på olika sätt, barn använder olika metoder för att visa känslor tillexempel när de är arga.

Dessa känslor kan utageras som att ett barn slår på ett annat barn (Michélsen, 2005:102). Stina använder sin mimik och kroppsspråket när pedagogen kommer fram till henne, Stina ler och ser oskyldig ut, detta är ett sätt att använda sin kommunikation på (Michélsen, 2005:124).

Pedagogen tar sin tid att lyssna på vad Stina och Marie har att säga, de får då båda två lyssna på varandra och prata, detta kallas för medling, detta understryker Lind (2001:6), Wahlström (1996:14), Grunbaum och Lepp (2005:71). I detta fall fungerar pedagogen som en medlare, pedagogen ger barnen en chans att lyssna på varandra och tycka till. På detta sätt kan pedagogen komma fram till en lösning på konflikten (Palm, 2010:49).

4.1.3 Utomhuskonflikten

Klockan är 14.03 och barnen är ute på gården och har rast. Det finns en lekstuga på gården som är mycket omtyckt. Många barn beger sig ditåt för att få leka i den. En konflikt uppstår mellan två flickor.

Inne i lekstugan står Fia och leker med sin spade och sina pinnar. Utanför lekstugan står Nina och tittar in genom fönstret. Nina sträcker sig efter spaden i lekstugan och får fatt i den. Fia får syn på Nina och börjar genast gråta. Nina tittar sig runt omkring och försöker att få ögonkontakt med pedagogerna längre bort, hon säger till Fia ”ta spaden igen, ska jag gå till fröken?”. Fia tar inte tillbaka spaden och men slutar gråta. Nina börjar vandra bort mot pedagogerna, men då hittar hon ingen så hon vänder tillbaka. Då Fia är glad igen och de börjar leka igen. (observation 110926, klockan 14.03)

Nina ångrar sig när hon ser hur ledsen Fia blir, hon försöker då agera annorlunda och försöker ställa situationen till rätta (Johansson, 2009:106-107). En återkoppling kan göras till medvetna handlingar, då Nina vet att hon gör fel. Hon ser att Fia blir ledsen och försöker att lösa det på

25

bästa och snabbaste sätt (Johansson, 2009:159). Nina tittade på Fia ett tag innan hon förstod vad hon gjort, Nina förstod ganska snabbt att hennes handling inte var den rätta, att istället fick hon lösa det på något sätt (Johansson, 2009:158). I situationen med medvetna handlingar, så försöker Jonas lösa situationen, även om han inte var inblandad. Nina gör detsamma i denna situation och försöker hitta en pedagog att prata med, eftersom Nina inte klarar ut konflikten själv. Nina försöker att få ögonkontakt, ett rop på hjälp och något slag av respons, menar Michélsen (2005:107).

Alla intervjuade menar att det sker fler konflikter inomhus än utomhus. Detta på grund av den begränsade ytan. Michélsen (2205:98) menar att när det kommer till utrymme inomhus, kan barn komma i konflikt med varandra om vilken plats som tillhör vem vid ett och samma tillfälle. En av pedagogerna sa följande i intervjun: ”det bli mer konflikter inomhus. Ute är mer om rymd och volym, de kan springa mer och röra sig. Så det är stor skillnad, har man mycket konflikter i en grupp så är det bra att vara ute”.

4.2 Barnens lösningar till sina konflikter

I Johanssons undersökning (2009:158), finner hon att barn utsätts för prövning när det kommer till att lösa en konflikt. Johansson menar på att barn kan under en konflikt komma underfund med vad de gjort och att detta inte är det rätta och då istället försöka lösa konflikten som uppstod. Det finns två exempel på sådana handlingar under ett observations tillfälle, exempel 1:

Det är lunchrast, tre flickor och tre pojkar springer ut till en lite bod på gården. De sex barnen ställer sig i ett led utanför öppningen till boden. En flicka ställer sig framför en av pojkarna och små ler, pojken bli irriterad och puttar bort flickan. De börjar genast putta på varandra och ställa sig framför varandra i omgångar. Pojken säger ”det är min plats”, medans flickan hävdar att det är hennes plats i ledet. Efter en minuts puttande, tittar flickan på pojken och säger ”okejdå”. (observation 110926, klockan 12.43)

Barn har förmågan att studera andra barns ansiktsuttryck, belyser Johansson (2009:158).

Flickan i denna situation tittar på pojken, då pojken gör anspråk på att han inte alls tyckte det var roligt. Nilsson (2005:165) menar att konflikter inte alltid behöver en lösning, utan att den kan hanteras. Flickan tog sig an konflikten och hanterade den. Om man tittar på Nilssons konflikthanteringsstilar (se sidan 11), där finns två tydliga exempel på var denna konflikt kan ha hamnat. Kompromisstilen, en så kallad snabb lösning, men flickan i denna situation är inte

26

riktigt nöjd med avslutet på konflikten. Anpassningsstilen, här ser man att flickan accepterar pojkens lösning i stället för sin egen och låter honom få som han vill. Kan detta bero på att pojken står över flickan i hierarkin? I intervjun med en av pedagogerna uttrycks att hierarkin inte är färdig än, hon hävdar att första halvåret är ett halvår med att testa hierarkin, att det handlar mycket om barnen ska känna att var i hierarkin är jag nu? Hon säger även att ett barn har varit i mitten av hierarkin och nu helt plötslig blir äldst i gruppen, då eftersom de äldsta barnen har slutat. Pedagogen menar på att detta halvår är det mycket lekar för att hierarkin ska bli klar, eftersom det kommer olika individer in i en grupp och då bildas det många olika konflikter. Även om flickan inte tyckte att situationen var rättvis och pojken fick sin vilja igenom, så löste de båda konflikten tillsammans. Detta kan kopplas till den asymmetriska konflikten, det är en konflikt mellan barn och i detta fall är det pojken som står högre än flickan (Grunbaum & Lepp, 2005:63).

Den andra konflikten utspelades inne i kapprummet, alla barnen är på väg ut och skall ha rast. Kvar i kapprummet är en flicka och två pojkar som stannar kvar och det uppstår en diskussion, exempel 2:

Den ena pojken ställer sig på upp och säger ”haha, jag är längre än dig”. Den andra pojken säger ”nä, det är du inte alls”. De börjar genast mäta sig med varandra. Den ena pojken blir lite små ledsen och påstår sig ändå vara rätt lång. Då kommer flickan skattandes och ställer sig mellan pojkarna och säger att hon är längst. Båda pojkarna skrattar och medger att hon faktiskt är längst. (Observation, 110926, klockan 12.50)

Pedagoger behöver inte alltid vara den som löser en konflikten mellan barnen, utan undersökningar visar att barn är kapabla till att lösa konflikter själv (Thornberg, 2010:71). I Lpfö 98 (Skolverket, 2011:10) står det att ”förskolan skall sträva efter att varje… barn utvecklar sin förmåga att fungera enskilt och i grupp och hantera konflikter…”. Pedagogerna på förskolan hävdar under intervjuerna att de försöker att få barnen att lösa konflikter på egen hand, så mycket som möjligt, genom att vägleda barnen att kommunicera med varandra, att skapa en dialog med varandra. Thornberg (2010:71) menar att förskolan skall fokusera på barns hantering av konflikter och göra det till ett lärande.

Som tidigare nämnts använder barn sig av kroppsspråket och olika ansiktsuttryck för att kommunicera med varandra (Michélsen, 2005:124). Flickan i denna händelse ser vad som händer och vill genast engagera sig. Hon kommer dit med ett leende på läpparna och får pojkarna att börja le. De löste konflikten tillsammans.

27

4.3 Pedagogerna analyserar konflikterna

Pedagogerna samtycker i intervjuerna om att en konflikt är när barn inte kommer överens med varandra eller att någon inte får vara med. Det kan även vara ordväxlingar eller handgripliga situationer, som när någon blir sårad. I intervjuerna ställdes frågan om hur de märker att en konflikt uppstår, och pedagogerna svarade att de märker det tydligast när någon eller några barn börjar gråta. En konflikt handlar oftast om att barn har olika värderingar och åsikter eller att ha rätten till något, menar Grunbaum och Lepp (2005:62) men Lamer (1991:11) understryker detta också i sin bok.

Att bli ledsen, gråta, känna sig arg och förtvivlad, är bara några av de känslorna barnen kan känna när de befinner sig i en konflikt (Michélsen, 2005:102). Pedagogen berättar i intervjun att hon har haft en flicka som hade föräldrar som separerat. Under veckan då flickan befann sig hos sin mamma, var flickan väldigt pigg och glad. Men under veckan flickan befann sig hos sin pappa, så mådde flickan inte alls bra. Hon ville inte släppa taget om pedagogen på avdelningen. Pedagogen säger att ”jag tror inte att flickan fick vara ledsen när hon var hos den ena partnern. Det kändes som att flickan inte fick ge utlopp för sina känslor, så som arg, ledsen, glad, sur, m.m.” En del barn använder kroppen, ansiktet och sitt agerande för att visa känslor, hur de känner sig i just den stunden (Michélsen, 2005:124). Michélsen menar att de skapar en kommunikation med omvärlden. Pedagogen berättar i intervjun om att det är viktigt att varje barn får tid med att bearbeta sina känslor, att handskas med sina känslor tillexempel när de uppstår en konflikt. Hon menar även att just i denna situation med denna flicka, så skapades det en konflikt för flickan inombords.

En barnskötare och en pedagog förklarar i intervjun att de tänker mycket på en konflikt efteråt, det kan komma upp frågor som ”vad hände? Vad gjorde jag? Gjorde jag fel? Blev det bra? Blev båda parterna nöjda? Hur blev det?” Omedvetande använder sig pedagogerna lite av den som kallas för ABC-metoden, de analyserar och reflekterar kring händelsen (Faldalen, 2010:56). Det första pedagogerna gör är att uppmärksamma båda barnen och se vad som hänt.

Att barnen har reagerat på varandra, detta kan leda till att barnen börjar knuffas och ordväxla med varandra. Pedagogerna ställer sedan sig dessa frågor ”vilka mål blockerades? Vad känner och tänker de? Hur kan vi hindra detta?” (Faldalen, 2010:56). Thornberg (2006:225) menar att det är viktigt som pedagog att vara uppmärksam och kunna fundera över varför konflikten uppstod och vad som hände. En av de intervjuade pedagogerna medger också att hon reflekterar mycket kring konflikterna som hänt, men en sak som hon anser är något av det svåraste i hennes arbete är när barnen kommer och berättar två olika versioner av ett

28

händelseförlopp. Hon tycker att det är svårt att reda upp det och känner väldigt mycket empati för barnens skull. Hon menar att det är viktigt att tänka sig in i barnens nivå och förstå att de kan känna sig kränkta och åsidosatta i en sådan situation. I Lpfö 98 (skolverket, 2011:6) står där att pedagoger skall vara personer som anser att alla ha ett likt värde. Pedagogen ville även upplysa i intervjun om att det kan hända att en konflikt blir fel och det tycker hon är

”förfärligt”.

Pedagogerna på förskolan berättar om att de brukar tala mycket med arbetslaget om hur konflikterna har varit under veckan. Konflikterna som tagits upp under ”möten” är konflikter som fortsätter att upprepas, de mindre konflikterna upptas inte utan de löses på plats. En pedagog berättar att hon ofta tar kontakt med sina kollegor och vill ha respons på om hon gjort rätt vid olika tillfällen ”att ta hjälp av varandra”. Pedagogen fortsätter att berätta om en större konflikt: De hade ett lite problem med tre pojkar på förskolan som ofta kom i konflikt med varandra. De reflekterade då i arbetslaget och kom fram till en lösning. Efter frukosten fick gruppen delas in i tre grupper. Pojkarna delades upp i var sin grupp, syftet med denna lösning var att pojkarna skulle få kunna knyta an till nya kompisar. Michélsen (2005:107) påpekar i sin undersökning att barn vet vad de utför för handlingar, men att det också kan vara en antydan om att barnen behöver hjälp med konflikterna. Detta upplyser pedagogerna på förskolan om, de är mycket medvetna om att en del konflikter klarar barnen inte ut själva.

För att förebygga konflikterna på förskolan hänvisar pedagogerna och barnskötarna i intervjun till kompissolen, en sol som pedagogerna bearbetar med dagligen. Barnen får chansen att tycka till och detta skrivs upp på solstrålarna. Den feedback personalen får är att barnen själva uttrycker sig i olika sammanhang, ”du gör inte som det står i kompissolen”.

Pedagogerna vill även upplysa oss om att de använder sig av drama på förskolan för att förebygga konflikter. De anser att barnen är så pass små att om de inte skulle klara av att dramatisera, de menar på att det bara skulle bli missförstånd. Pedagogerna använder sig själva av drama, med varandra. Pedagogerna improviserar olika små konflikter, detta sker oplanerat med jämna mellanrum. En barnskötare berättar att dramatiseringen kan ske när som helst.

Hon berättar även att barnens reaktion är olika, en del blir förvånade, en del skrattar och en del tror nästan att händelseförloppet är på riktigt. Nilsson (2005:47) menar att detta är ett bra exempel på hur man kan lösa konflikter. För att händelseförloppen ska bli mer tydliga för barnen så kan pedagogerna använda sig av drama (Edling, 1995:38). Lind (2001:94) menar också att drama är att bra sätt att bearbeta konflikter på, barn kan lättare sätta sig in i andra barns situationer och handlingar.

29

5 Diskussion

Valet av förskola var ett medvetet val, personalen och barnen kände till oss och det bidrog till att de kunde förlita sig på oss. Men om vi valt en förskola som ingen av oss kände till, hade vi då sett konflikthantering annorlunda? Men hade vi då fått känna tilltron vid intervjun?

Förskolan vi valde låg lite utanför centrum. Vi undrar då om det skulle vara någon skillnad på konflikter i en förskola som låg mitt i centrum? Valet av barngrupp föll oss medvetet på en syskonavdelning med barn tre till fem år. Hade vi valt en barngrupp med barn mellan ett till tre år, hade konflikthanteringen sett mycket mer annorlunda ut?

Vid första observationstillfällena såg vi det intressanta med inomhus- och utomhuskonflikter. Det kanske hade varit bättre att välja ett observationsområde, men då hade vi inte fått fram det resultatet vi kom fram till.

Studiens styrka baseras mycket på att vi har gjort en grundlig undersökning av vårt material och tolkat det i flera olika steg. Vi har lyft upp många av våra observationstillfällen och intervjuer, för att få ett större perspektiv på vardagskonflikter.

För att få en bättre klarhet i hur vi tänker kring vår undersökning, kommer vi i nedanstående kapitel diskutera vad vi kommit fram till.

5.1 Vardagskonflikter

I vår undersökning så fann vi många exempel på vad vardagskonflikter i förskolan är. Det kan handla om leksakerna på förskolan, utrymmet, platser, konflikter inombords, att inte få vara med och maktposition (Michélsen, 2005:97). Pedagogerna på förskolan menar att de hör när en konflikt uppstår och det är när ett eller flera barn börjar gråta. Detta blev vi väldigt oroliga över, vi anser inte att det ska behöva gå så långt att ett barn ska behöva gråta innan pedagogerna upptäcker att en konflikt har uppstått. En konflikt ska kunna förebyggas i tid, men som pedagogerna nämnde, så vill de gärna att barnen ska kunna hantera sina konflikter själva. Men vi anser ändå inte att det ska behöva gå så långt att barnen ska känna sig sårade och börja gråta.

Konflikter för oss behöver inte alltid synas på barnen, ett barn som inte söker uppmärksamhet hela tiden kan vara rädd för att möta konflikter och det kan bero på deras

30

tidigare erfarenheter vid bemötande av konflikter. Vi har fått fram i vår undersökning att pedagogerna tycker det är viktigt att barnen upplever rättvisa när en konflikt uppstått, dvs. att barnen känner sig bemötta på rätt sätt och känner sig nöjda med konfliktens avslut. Men när vi i vår studie har observerat har vi sett och förstått att barnen inte alltid upplever rättvisa.

Johansson (2001:90) menar på att pedagoger kan arbeta vidare med barns syn på rättvisa, att återkoppla deras resonemang om vad rättvisa är i en konflikt. Pedagogerna tror de handlar rätt, t.ex. genom att ta filten som i exemplet i vår studie. Men då undrar vi om pedagogen hade pratat med barnen var för sig, hade pedagogen då fått reda på vems filt det egentligen var från början? Vi anser att det är en enkel lösning och ta filten för att man inte vill eller ta tag i problemet just då. Kan pedagogen ha gjort så för att det ofta är problem med just de inblandade barnen? En av pedagogerna säger i intervjuerna att det oftast är någon som blir utnämnd till syndabock, även fast det inte var det i denna situation.

Att man upplever rättvisa är viktigt, men det är även viktigt att kunna förstå hur andra känner sig. I Skolverket (Lpfö 98, 2011:12) står det att barn skall kunna tänka sig in i hur andra känner och tänker under olika situationer. En av pedagogerna sa i intervjuerna att vissa barn är känsligare för konflikter och vissa barn löser en konflikt och sedan går vidare i livet medan andra enligt pedagogen känner sig rädda när en konflikt uppstått, och dem får man stötta mer och hålla ett extra öga på. En av pedagogerna säger att man märker på barnen vilka barn det är som är konflikträdda. De barnen går undan så fort det händer en konflikt och det är de barnen som behöver arbeta med konflikthantering, för att senare i livet kunna hantera konflikter. Att lära barn förstå hur andra känner är inte det lättaste upplever vi, men det är en viktig del att arbeta med i vårt kommande yrke som lärare. Vi fick fram i vår undersökning att pedagogerna arbetar med konflikter på följande sätt: de tar situationen när den kommer.

Handlar det om mindre konflikter, som att något barn skulle vara otrevlig mot ett annat barn, då bearbetas inte konflikten likadant som om konflikten var större. När pedagogerna talar om de större konflikterna, då talar de om upprepande konflikter med samma barn indragna. Dessa konflikter tas på största allvar och arbetas vidare med. Men vi anser att alla konflikter borde tas på största allvar, de ”små” konflikterna kan såra och betyda mer för barnen än vad vi vuxna tror. Vi vill återkoppla till vad Skolverket säger om demokrati: Vi vuxna är förebilder för barnens framtid. Barn ser de vuxna i dess omgivning som förebilder, därför måste pedagoger agera demokratiskt och lära barnen att bli demokratiska medborgare (Skolverket, 2011:6).