Pedagogernas föreställningar gällande åldersindelning

Den Orange förskolan:

Dina: Jag föredrar att arbeta med åldersindelning för att när det är samma ålder är det lättare att förbereda sin aktivitet eller undervisning.

Den Röda förskolan:

Lisa: [...] att det är lättare att har dem i åldersindelning för att kunna planera och genomföra verksamheten lättare, samt för att också ha material som är anpassat till dem.

Båda pedagoger tycks eniga om att det är lättare att planera och genomföra aktivitet när barnen är åldersindelade. En möjlig tolkning av detta blir att pedagogerna föreställer sig att ålder hänger samman med kunskapsutveckling. Lisa tycks mena att det lättare att välja vilken sorts material och vilka aktiviteter som hon ska hålla i eftersom barnen i den barngruppen ligger på samma utvecklingsnivå. Indelningen av barn är en form av maktutövning. Den definierar skillnader mellan barn, de som kan och inte kan. Indelningen av barn i olika grupper baserad på deras ålder synliggör hur normens makt kommer in. Den skapar en homogen bild av barn i varje grupp, där barnen i den gruppen ligger på samma nivå och det barnet som inte är får ett tryck mot sig av att uppnå den nivå samma som de andra (Foucault, 1974/2003; Axelsson & Qvarsebo, 2017).

31

Normer finns också i det materiella, förklarar Hellman (2013). Att rikta material till en specifik barngrupp betonar normer om uppdelning. Normerna om uppdelningen kan till exempel visas i förskolans material och sätt att organisera avdelningen och verksamheten. Hur pedagogerna skapar förskolemiljön och vilka material eller leksaker är tillgängliga kan synliggöra vilken barngrupp som vistas i den verksamheten. När normer återskapar föreställningar som till exempel indelad åldersgruppering, skapas, enligt Martinsson och Reimers (2014), kategorier där ett vi och dem tänk betonas. Normer utgörs av föreställningar, exempelvis om äldre barn som, stora, duktiga och självständiga. Normer i detta sammanhang leder till att många av dem som inte uppfyller den normaliserade bilden inte räknas in. Martinsson och Reimers (2014) förklarar vidare att när ett barn inte känner igen sig i normerna och inte upplever att hen blir erkänd eller sedd genom dem, kan detta förstås som ett exkluderande.

6.3.1 Fördelarna med åldersindelning

Vissa av informanterna även lyft fram fördelar de ser med åldersindelningar. En pedagog, Moa, beskriver hur ett smalare åldersspann kan utnyttjas för att, enligt henne, höja nivån på undervisningen.

Moa: Om man har åldersindelat, så kan man fokusera. Om man exempelvis har de yngre så kan man fokusera på sitt arbetssätt, hur vi bara behöver lägga upp arbetet med de yngre respektive med de äldre. Man kan även ha andra slags projekt, sådana som är mer riktade när man har endast har en viss ålder.

Verksamhetens planering och utförande, som beskrivs av pedagogen Moa, tycks gå ut på att det är lättare att fokusera i sitt arbete när åldersindelningar används, eftersom pedagogen då kan anpassa material och pedagogik som passar för de specifika åldrarna. Moas uttalande tycks associeras till att en skillnad mellan de yngre och de äldre barnen existerar. Vad denna skillnad är beskrivs inte men vi tolkar det som att pedagogen har, likt Hellman (2013) förklarar, olika förväntningar på barngrupperna baserat på ålder. Förväntningarna skulle möjligtvis kunna baseras på förmågor eller självständighet. Det är möjligt att det existerar en generell skillnad mellan de två barngrupperna men det kan också vara så att

32

man genom indelningen förstärker den förväntade skillnaden och inte erbjuder en individuellt lärande.

En annan pedagog, Lisa nedan, uttrycker ett liknande resonemang om att en mer homogen barngrupp, sett till ålder, kan påverka verksamhetsutövningen positivt, men också att barnens sociala interaktion kan förbättras.

Lisa: Det sociala samspelet och att barn har nästan samma kunskapsnivå gör det lättare för barnen att hitta kompisar. När man planerar och genomför verksamheten vet man precis hur man ska göra och hur ska man gå tillväga eftersom man inte har jättestor åldersskillnad. Om du utför experiment så kan du lägga dig på samma nivå för alla barn i gruppen. Så det är lättare för både pedagoger och barn att samarbeta.

Pedagogen Lisa framhäver ovan en tydlig syn om att barns kunskapsnivå och sociala samspel är starkt beroende på ålder och att dessa aspekter är snarlika mellan individer av samma ålder, men det skiljer mycket mellan barn av olika ålder. När det gäller uttalandet om det sociala samspelet och att detta gör det lättare att hitta kompisar i en homogen åldersgrupp, kan en möjlig tolkning vara att pedagogen anser att likhet mellan individer är viktigt för att skapa nära sociala band, som kamrater är ett exempel av. Om man är i en grupp med samma ålder, exempelvis femåringar, förväntas barnen ha samma tankar och kan uttrycka sig på samma nivå som andra jämnåriga barn. Den socialt konstruerade idén vi har på barn och ålder används i form av maktutövning och utvecklas mot norm (Hacking 2000). Foucault menar att verksamheten normaliserar barnen, att den på olika sätt försöker att tvinga de önskvärda normer för hur barnen borde vara och uppföra sig (Foucault 1974/2003; Axelsson & Qvarsebo 2017). Pedagogen tycks se barnen som att de är deras ålder. Krekula, Närvänen och Näsman (2005) och Hacking (2000) beskriver ålder som en socialt konstruerad kategori baserat på normer om vad som bör känneteckna individer vid den åldern. Hellman (2013) framhäver också att sådana kategoriseringar kan leda till segregation, vilket är just det som hänt på förskolan Lisa representerar; barnen är indelade i sina respektive åldrar och förväntas interagera endast med den egna gruppen.

Utvecklingsnivån har också en roll i en åldersindelad barngrupp, vilket innebär att pedagoger kan planera och utföra verksamheten utefter ett antagande om att barnens kunskapsnivå är likvärdig. Pedagogen Lisas kommentar om “nivå” tolkar vi som att det

33

innebär att barns ålder till viss del likställs med utvecklingsnivå, eller i alla fall att de är starkt korrelerade med varandra. Krekula, Närvänen och Näsman (2005) beskriver att ålder även associeras med normer om mognad. Mognadens sammankoppling med ålder leder till förväntningar om att yngre barn behöver omsorg och äldre barn kan hantera och klara sig själva.

6.3.2 Nackdelar med åldersindelning

På samma sätt som att vi i vår empiri hittar tecken på upplevda nackdelar med åldersblandade barngrupper såsom kunde ses i avsnittet “nackdelar med åldersblandning” hävdar pedagogen Lisa här att det kan uppstå konflikter mellan barn av liknande ålder.

Lisa: Nackdelen är att konflikter är nog mycket mer, eftersom dom kan provocera (syftar till äldre barn). [...] De (syftar till äldre barn) visar impulskontroll som kanske inte finns för de små barnen men ljudnivå är för hög. [...].

Lisas uttalande tycks ge uttryck för konflikter är vanligt hos äldre barn i en åldersindelad barngrupp eftersom de kan uttrycka sig verbalt. Vidare uttrycker Lisa att äldre barnen har impulskontroll vilket yngre barnen saknar. En möjlig tolkning av pedagogens uttalande kan vara att en viss ålder hänger samman med en viss kunskap och utveckling. Vi tolkar pedagogens uttalande som att i åldersindelad barngrupp har pedagogen en viss barnsyn och kunskapssyn beroende på vilken ålder barnen har. Centralt i pedagogens utsagor är att vissa barn betraktas ha en viss kompetens, medan de andra barnen betraktas ha brist på den kompetensen.

I relation till Krekula, Närvänen, och Näsmans (2005) föreställning av ålder, blir ålder då en orsak till ett visst beteende, vissa egenskaper och en viss utveckling. Därmed används ålder både som en beskrivning och en förklaring. Författarna menar att ålder som en beskrivning av individens agerande och karaktär, överföras till en förklaring. Lisas utsagor om barnen visar ålder som en beskrivning och en förklaring, exempelvis att äldre barn genom åren har utvecklat impulskontroll, medan yngre barn saknar det för att de fortfarande är “små”. Konflikter mellan äldre barn i åldersindelade grupper är lite mer omfattande eftersom barnen, enligt Lisa, kan uttrycker sig mer verbalt än de yngre.

34

Pedagogens idé om ålder är ihopflätad med normer om mognad. Lisas utsagor om att yngre barn saknar impulskontroll kan tolkas som att yngre barnen är omogna eller inte har uppnått en viss utvecklingsnivå. Att para ihop barn utifrån förväntningar kan medföra konsekvenser för barnen.

En liknande uppfattning som Lisa ovan angående uppfattning om barns utveckling som tätt sammanlänkad med barnets ålder uppvisar pedagogen Sophia.

Sophia: [...] Sen kan jag tycka att det är en nackdel att man som pedagog inte får lov att se vad de andra grupperna gör, alltså inte får lov att hjälpa dom lite yngre. En annan sak är att de yngre inte har någon större att titta på och se, exempelvis “Jag vill också kunna knäppa jackan”.

Sophia uttrycker en nackdel hon ser med åldersindelade barngrupper: att man inte får lov att se vad de andra pedagogerna och barngrupperna gör i verksamheten. Detta tolkar vi som att en tänkt förskola sätter upp gränser, antingen fysiska eller metaforiska, som minskar barnens och pedagogernas mobilitet och insyn i avdelningar de inte är en medlem av. Indelningen av barn är en form av maktutövningen. Där barnens miljö, samspel och aktivitet är begränsad eller kontrollerad. Vad detta får för påverkan på barnen tar Sophia upp ett exempel av: att de yngre inte får någon förebild att se upp till i förskolan. Barn lär sig genom observation, exempelvis av äldre barn. Om man begränsar variationen i de möjliga observationer barn kan göra så kan det tänkas att barns utveckling påverkas. Sophia nämner inget om de äldre barnens utveckling och om denna på något sätt riskerar att påverkas av delade barngrupper. Detta tolkar vi som att Sophia anser att yngre barn endast i väldigt begränsad utsträckning har något att bidra till de äldre barnens utveckling. Om så är fallet ligger denna syn i linje med Krekula, Närvänen och Näsmans (2005) beskrivning om ålder som ett begrepp ofta förknippat med en normativ syn på uppnådda kompetenser. Då utvecklingen enligt detta perspektiv antar en progressionspil mot högre och högre kompetens med åldern, finns det inget som äldre kan lära sig av yngre barn.