Pedagogers medvetenhet om sitt förhållningssätt till eleverna

Genom samtalen med intervjugruppen kunde vi se att pedagogerna i allmänhet ansåg att det var oerhört viktigt att arbeta genusmedvetet i skolan och att använda sig av ett sådant förhållningssätt mot eleverna. En åsikt som ofta framkom var att de kunde bli bättre på att arbeta genusmedvetet samt att de behövde mer stöd från ledningen. En gemensam åsikt hos flera av de intervjuade pedagogerna var att de alla insåg vikten med att arbeta genusmedvetet i skolan. Trots övertygelse om vikten av genusmedvetenhet i arbetet och i mötet med eleverna, så var det få pedagoger som kunde ge konkreta exempel på hur deras genusarbete såg ut. Flertalet pedagoger ansåg sig inte ha daglig medvetenhet om hur de bemöter eleverna ur ett genusperspektiv. Några pedagoger menade dessutom att det inte var realistiskt att förvänta sig att pedagoger klarar av att ha konstant medvetenhet om sitt förhållningssätt till eleverna. Istället tyckte några pedagoger i undersökningen att den stora frågan handlade om att acceptera genusmedvetenhet som en del av värdegrunden. En annan pedagog menade att man inte orkar ta tag i alla situationer som uppstår varje dag där pojkar tar för sig på flickors och andra pojkars bekostnad. En pedagog menar att det finns fler moment ur läroplanen än jämställdhetsarbetet som ska praktiseras. Samtidigt menar Wahlström (2003) att det är en vanlig företeelse att pedagoger anger tidsbrist och andra utvecklingsprojekt som hinder för att ändra sina arbetsmetoder. Vi fann ingen pedagog med given strategi kring arbetet, istället poängterade flertalet pedagoger vikten av att se individen och följa varje elev utifrån dess nivå. Enligt Svaleryd (2002) är det ett vanligt misstag att pedagoger förväxlar arbete med portfolio och individanpassning med att arbeta ur ett genusperspektiv. Författaren menar dock att det är i samspelet mellan vuxen och barn som barnet utvecklas. Svaleryd (2002) menar också att det krävs att man som pedagog lyfter fram och synliggör de dolda föreställningar som finns kring kön och jämställdhet. Författaren menar att det därför inte är tillräckligt att ha

genusmedvetenhet som en del av värdegrunden, istället måste denna genomsyra allt arbete som pågår i klassrummet och i pedagogernas möte och förhållningssätt till eleverna.

Undersökningen visar att pedagogerna erkänner sin roll och sina möjligheter att genom sitt förhållningssätt till eleverna, motverka stereotypa könsroller och samtidigt hjälpa varje elev att utvecklas utifrån deras intresse. Flertalet pedagoger menar att det inte är skolan som bär den stora skulden till varför elever blir en del av stereotypa könsroller, utan anser istället att stora faktorer är hemmet och medier. Samtidigt ser vi att förståelsen hos dessa pedagoger för hur viktig deras kunskap om genus och jämställdhetsarbete är för att motverka att eleverna dras in stereotypa könsroller, inte är tillräckligt bra. Svaleryd (2002) menar att pedagoger måste få mer kunskap om jämställdhetsarbete och om genusmedvetenhet samt förståelse för hur könsmönster har påverkat den egna individen och hur dessa mönster förs vidare till eleverna.

6 Slutsats/konklusion

Arbetet med uppsatsen har genom undersökningarna funnit starka belägg för att kunna påstå att Lagen om likabehandling (2006:67) och dess förordning om Likabehandlingsplanen (2006:83) inte har fått genomslagskraft i den kommun i Skåne där undersökningen har baserats. Endast två av sammanlagt 31 pedagoger i enkätundersökningen kände till om deras skola hade utformat en Likabehandlingsplan (2006:83), resterande 29 pedagoger svarade att skolan antingen inte hade en sådan plan, eller att de inte kände till ifall en sådan plan fanns att tillgå. I intervjuundersökningen återkom liknande resultat då endast en person av sammanlagt 10 intervjuade pedagoger kände till att det fanns en lagstadgad Likabehandlingsplan (2006:83). Av detta resultat kan vi dra slutsatsen att skolorna har misslyckats med att förankra denna information hos pedagogerna ute i verksamheten. Det råder inga tvivel om att det krävs krafttag bland skolledarna i denna kommun för att rätta till de misstag man begått för att därigenom göra Likabehandlingsplanen (2006:83) till en del av de dagliga rutinerna.

Pedagogernas egen uppfattning är genomgående att flickor får mindre uppmärksamhet än pojkar. Pedagogerna menar att detta till stor del beror på att pojkarna är stökigare än flickorna och att de därmed kräver mer uppmärksamhet och tillsägelser. Flickorna anses vara lugnare än pojkarna. En pedagog berättar att orsaken till varför pojkarna får mer uppmärksamhet i deras klassrum är att de vanligtvis behöver mer stöd för att uppnå målen. En slutsats vi kan

dra av vår forskning är att eleverna befinner sig i en skola där de bemöts utifrån deras kön. En pedagog menar att dess attityd mot eleverna beror på om eleven är en pojke eller flicka. Är det en flicka använder pedagogen ett mer förklarande förhållningssätt samtidigt som pedagogen övergår till en mer beordrande attityd mot en pojke.

Undersökningen visar att pedagogerna är medvetna om samtalsutrymmet i klassen och att de generellt försöker påverka detta så att alla elever ska få rättvist med samtalsutrymme oavsett kön. Ett antal pedagoger vittnar om en osäkerhet kring om det är rätt av pedagogen att fördela samtalsutrymmet och hänvisar till att det kan hämma både starka och svaga elever.

Vi har visat belägg för att delar av skolans pedagoger inte har någon klar strategi över hur jämställdhetsarbetet ser ut i klassrummet. Flera pedagoger berättar också att de känner att de kan bli mycket bättre på att arbeta genusmedvetet och att de behöver fortbildning. pedagogerna visar upp en medvetenhet om vikten av att arbeta genusmedvetet men fortfarande fattas klara strategier. Dessutom verkar det vara så att flertalet pedagoger nöjer sig med att föra in jämställdhetsarbetet som en del av värdegrunden och att se eleven som en individ utifrån sina förutsättningar. Enligt Svaleryd (2002) är ett sådant arbetssätt kring jämställdhet inte tillräckligt och innebär att dessa pedagoger behöver utbildning och kunskap om jämställdhet och hur deras egna könsmönster påverkar eleverna.

Samtliga pedagoger inser att de befinner sig i en position där de kan verka mot att elever anammar stereotypa könsroller. Pedagogerna ser att de genom sitt dagliga arbete kan hjälpa varje elev att utvecklas enligt sina förutsättningar istället för sitt kön. Däremot anser de att skolans roll i detta är relativt liten och att en stor del av problemet ligger i hemmet och i medierna som finns i elevernas omgivning. Därmed anser de att deras egen möjlighet att påverka eleverna är begränsad till andra bakgrunder. Återigen drar vi slutsatsen att det krävs mer kunskap och fortbildning hos pedagogerna om jämställdhetsarbete i skolan. Det krävs att pedagogerna får förståelse för hur könsmönster har påverkat deras egen personlighet.

7 Diskussion

Följande kapitel innehåller en diskussion om litteraturvalets relevans utifrån de resultat vi fått samt en diskussion kring våra val av metoder. Därefter diskuterar vi våra resultat och slutsatser samt orsaker till dessa. Sist i detta kapitel ger vi förslag på utgångspunkter inom ”jämställdhet i skolan” som vi anser vara intressanta eller i behov av fortsatt forskning

7.1 Litteraturdiskussion

Det råder ingen brist på litteratur som behandlar begreppen genus, jämställdhet och skola. Snarare är det så att det finns en enorm uppsjö av rapporter och forskningslitteratur att tillgå. Detta skapade en situation där vi var tvungna att sortera bland mängder av rapporter och böcker för att finna litteratur som var relevant utifrån våra frågeställningar och infallsvinklar. Efter denna sondering av litteraturen intresserade vi oss särskilt för ett tiotal verk. Häribland utmärker sig Sjons (2006) examensarbete som behandlar hur pedagogers föreställningar om genus påverkar undervisningen. Vi har använt oss av Svaleryds (2002) bok som behandlar pedagogers ytterst olika förhållningssätt till eleverna. Även Wahlström (2003) skildrar pedagogers olika förhållningssätt utifrån kön. Vi använde oss av Tallberg Broman (2002B) forskning om föreställningar om kön då denna visar hur pedagoger omedvetet bidrar till att forma elevernas genus. Även Davies (1989) och Gens (2003) berättar om hur flickor och pojkar skapar sitt kön. Forskningsrapporten ”Hur är det ställt? Tack, ojämt!” (2003) skildrar en situation i skolan där pojkarna kontinuerligt får mer uppmärksamhet än flickorna. Denna verklighet beskriver också Svaleryd (2002), Gens (2003), och Ahl och Fridh (2005).

En del av undersökningen har koncentrerat sig kring Lagen om likabehandling (2006:67) och Likabehandlingsplanen (2006:83) som båda två innehåller mycket beskrivande information. I vårt arbete kring Lagen om likabehandling (2006:67) och Likabehandlingsplanen (2006:83) har vi valt att koncentrera oss kring delarna om genusfrågor och jämlikhet eftersom de är relevanta utifrån våra frågeställningar. Däremot hade vi önskat finna tidigare forskning om hur väl Likabehandlingsplanen (2006:83) förankrat sig i de svenska skolorna. Vi fann ingen litteratur som behandlade detta område, vilket resulterade i att vi inte hade någon forskning att jämföra våra resultat angående Likabehandlingsplanen med. Eftersom Lagen om likabehandling (2006:67) och Likabehandlingsplanen (2006:83) är en relativt ny lag och förordning, anser vi att det är fullt naturligt att det ännu inte finns litteratur att tillgå.

Vi anser att den litteraturbakgrund som vi har i vår rapport har varit relevant utifrån våra frågeställningar och de resultat vi uppnått. Våra enkät- och intervjuundersökningar har försett oss med information om jämställdhetsarbetet i skolan som bekräftas av vår kunskapsbakgrund. Vi ser att det finns tydliga likheter mellan vårt resultat och i tidigare litteratur. Trots att vi inte fann forskning angående Likabehandlingsplanens (2006:83) förankring i skolan, så anser vi att det resultat som vi fick angående denna är av stor relevans. Vi menar att vi fann viktig information om pedagogernas stora brister angående att arbeta med Likabehandlingsplanen (2006:83). Lagen om likabehandling (2006:67) och Likabehandlingsplanen (2006:83) fastslår att alla pedagoger ska arbeta med denna i sin undervisning och att eleverna ska få möjlighet att påverka utformningen av en lokal Likabehandlingsplan. Genom vår undersökning kan vi visa att denna kommun misslyckats i sitt arbete med att förankra denna plan i pedagogernas arbetsmetoder.

Förutom böcker och forskning som vi har använt till litteraturbakgrunden, har vi också använt metodböcker av Patel och Davidsson (1994) och Strömquist (2003). Dessa böcker har vi kontinuerligt använt oss av för att strukturera upp arbetet men också för att överväga för- och nackdelar med olika undersökningsmetoder.

7.2 Metoddiskussion

Vi valde att basera vår undersökning utifrån enkät- och intervjuundersökningar. Förhoppningen med enkätundersökningen var att vi skulle få information över pedagogers jämställdhetsarbete samt statistik över deras kunskap om Likabehandlingsplanen (2006:83) som var en viktigt del i vår frågeställning. När vi sammanställde enkäterna kunde vi konstatera ett oroväckande högt bortfall. Det totala externa bortfallet i vår enkätundersökning landade på cirka 80 %. Detta fick oss att fundera på orsaker till bortfallet men framförallt hur bortfallet påverkade vårt resultat. Det är obestridligt att bortfallet kan ha skadat tillförlitligheten i vårt resultat genom att en minoritet av pedagogkåren har fått företräda hela enheten. Eventuellt skulle ett lägre bortfall kunna förändra vår slutsats av enkäterna och därmed resultatet av undersökning eftersom de pedagoger som utgjorde bortfallet möjligtvis skulle ha lämnat andra svar på enkätfrågorna. Vi använde oss trots detta av de 31 deltagande pedagogerna och vi anser att vi genomfört en undersökning med hög relevans utifrån våra frågeställningar. Vi menar att de svarande pedagogerna utgör en tillräckligt stor del av

enkätunderökningen. Faktum är att även dessa 31 pedagoger befinner sig i elevers omgivning och varje dag påverkas deras utveckling och genusidentitet.

Vi använde oss av en intervjuundersökning med hög grad av standardisering eftersom vi ansåg att vi behövde jämföra pedagogernas svar med varandra. Vi anser inte att lägre grad av standardisering som genom sin natur ger intervjupersonen mer frihet att utveckla sina svar, nödvändigtvis givit oss mer relevant information. Lägre grad av standardisering innebär istället att en jämförelse mellan intervjupersonerna blir svårare eftersom informationen inte är baserad på samma frågor för varje pedagog. Vi bedömer att tio intervjuer var ett bra antal intervjuer att arbeta med inom denna undersökning. Eftersom intervjuerna inte var fullt en timme långa, anser vi att ett lägre antal skulle ha givit oss för lite information att grundlägga vårt resultat på.

I efterhand har vi insett att vi skulle vilja använda oss av observationer för att utveckla vår undersökning vidare. Observationer av pedagoger i sin arbetsmiljö skulle ha varit en utmärkt möjlighet att se deras verkliga förhållningssätt till eleverna i kontrast till hur de uppfattar att de behandlar eleverna.

7.3 Resultatdiskussion

Det resultat vi fått i vår undersökning stämmer väl överens med vår bild av hur förankrad Likabehandlingsplanen (2006:83) är bland pedagogerna. Resultatet av vår undersökning pekar på att pedagogerna inte har förankrat planen i sitt pedagogiska arbete. Det finns säkerligen flera orsaker till varför vi fick det resultat vi fick men en orsak kan möjligtvis vara att det är ett nytt element som tar tid att föra in i skolan. Samtidigt pekar forskning av Svaleryd (2002) på att människor ofta reagerar med tveksamhet inför nya inslag i vardagen. Därmed skulle en orsak kunna vara pedagogernas osäkerhet inför att förändra sina arbetsmetoder.

När vi påbörjade denna undersökning anade vi att pojkarna fick mer uppmärksamhet än flickorna. Genom vår undersökning kunde vi fastslå att pedagogerna själva inser detta faktum. Den mängd forskning som finns kring fördelningen av uppmärksamheten i klassrummet innebär att våra resultat bekräftas i andra undersökningar. Det finns ingenting kring resultatet om fördelningen av uppmärksamheten i klassrummet som strider mot den kunskapsbakgrund som vi använt oss av. Samtidigt trodde vi inte att pedagogerna själva skulle vara så villiga att

inse detta. Utifrån Gens (2003) tankar om att pedagoger inte är medvetna om hur de behandlar elever olika trodde vi inte heller att vår undersökning skulle nå ett sådant samstämmigt resultat.

Vi kan efter våra intervjuer med pedagogerna visa att eleverna befinner sig i en skola som till stora delar bemöter dem olika utifrån kön. Att bli bemött med mjuka och förstående ord samt ett förhållningssätt som syftar till att föra en dialog med eleven eller att istället som elev bli bemött av direkta tilltal och befallningar, beror till stor del på elevens kön.

Det resultat vi fått genom våra intervjuer stämmer väl med den information vi hade att tillgå före intervjuerna. Tallberg Broman (2002B) menar att pedagogernas förhållningssätt till eleverna beror på egna uppfattningar om kön. Vi kunde dock inte genom våra intervjuer finna några orsaker till varför pedagogerna hade så olika förhållningssätt till eleverna. För att söka efter orsaker hade vi behövt använda oss av lägre grad av standardiserade intervjuer samt observationer. Däremot berättar pedagogerna att deras uppmärksamhet är snedfördelad eftersom pojkarna anses vara stökigare och i behov av mer stöd. En sådan inställning om hur pojkar och flickor skiljer sig åt kan antagligen påverka pedagogernas generella förhållningssätt till eleverna.

Vår undersökning visar att pedagogerna är medvetna om problematiken kring den snedfördelade uppmärksamheten som eleverna får och att detta påverkar samtalsutrymmet i klassrummet. Pedagogerna visar upp en vilja att jämnt fördela detta utrymme men samtidigt träder en rädsla om att hämma eleverna in. Rädslan handlar om pedagogers rätt att påverka samtalsutrymmet till den grad att de tvingar vissa elever att prata samtidigt som andra elever hindras att prata. Vi tror att pedagogernas rädsla för vad som är rätt eller fel i grund och botten handlar om en stor brist på kunskap. Svaleryd (2002) menar att pedagoger behöver mer kunskap om att arbeta genusmedvetet och vi anser att brist på kunskap är orsaken till att dessa pedagoger inte vet hur de ska bete sig när det gäller att fördela samtalsutrymmet i klassrummet.

Vår uppfattning om huruvida pedagogerna tyckte att det var viktigt att arbeta genusmedvetet i klassrummet, var att de antagligen skulle ge oss en sådan bild. Samtidigt misstänkte vi att pedagogerna skulle berätta en version samtidigt som en observation möjligtvis skulle avslöja en annan verklighet. Till stora delar var detta en bild som också bekräftades genom våra

samtidigt kunde väldigt få av dessa berätta om konkreta strategier som de använde sig av. Dessutom var det en del av intervjugruppen som menade att det viktigaste är att arbeta med portfolio och individanpassning. Vi menar, precis som Svaleryd (2002), att detta handlar om okunskap. Pedagogerna vill arbeta genusmedvetet men de har inte kunskapen som krävs. Vi anser att det är skolledningens ansvar att utbilda sin personal. Men samtidigt ser vi i vår undersökning att skolledningen har misslyckats med att förankra Likabehandlingsplanen (2006:83) i det pedagogiska arbetet, vilket innebär att inte heller skolans ledning inser vikten av jämställdhetsarbetet. I efterhand inser vi att vi inte har fått ett enhälligt resultat om pedagogernas arbete med genusmedvetenhet. Det verkar vara delat mellan de som vill arbeta genusmedvetet men saknar kunskap och mellan de som anser att genusmedvetenhet hör hemma som en del av värdegrunden och som istället arbetar med portfolio och individanpassning och som menar att det är tillräckligt. Eftersom vi använt oss av intervjuer kan vi enbart få en bild av hur pedagogerna uppfattar sin egen arbetsmetod och inställning till genusmedvetenhet. Vi anser därmed att vi fått ett viktigt resultat eftersom vi kan visa på information om att pedagoger saknar kunskap om genusmedvetenhet.

Vi antog att pedagogerna skulle inse sin möjlighet att påverka elevernas könsroller. Till stor del gjorde pedagogerna också detta, men det fanns en viss osäkerhet kring hur stort deras inflytande faktiskt var. Pedagogerna angav snabbt att hemmet och medier hade större inflytande än vad de själva och skolan hade. För oss är detta en påminnelse om att pedagoger måste tro att de kan påverka elever genom sitt förhållningssätt. Pedagogerna har lyckan att spendera mer tid med eleverna än vad deras föräldrar hinner göra varje dag. Vi måste inse att det är vi som har möjligheten att öppna barnens vyer och introducera dem för områden som enligt traditionella könsmönster ligger utanför deras horisont.

7.4 Fortsatt forskning

Eftersom Likabehandlingsplanen (2006:83) är en ny faktor i skolan hade det varit av intresse att se hur den förankrats i skolans pedagogiska arbete i fler svenska kommuner. Kanske är det så att vår undersökning skett i en för normen avvikande kommun och att andra kommuner har kommit längre i sitt arbete med att befästa planen i pedagogernas arbetsmetoder.

8 Referenser

Ahl, Helena & Fridh, Catharina, 2005: Kan pedagogers samtal/ bemötande påverka barns

könsroller? Universitetet i Göteborg, Institutionen för pedagogik och didaktik.

Davies, Bronwyn, 1989: Hur flickor och pojkar gör kön. Stockholm: Liber AB.

Gens, Ingemar, 2003: Från vagga till identitet. 3 uppl. Jönköping: Seminarium utb. & förl. AB.

Härenstam, Kjell, 2000: Kan du höra vildhästen? Lund: Studentlitteratur.

Myndigheten för skolutveckling, 2003: Hur är det ställt? Tack, ojämt! – erfarenheter av

jämställdhetsarbete i grundskolor och gymnasieskolor. Stockholm: Liber AB.

Patel, Runa & Davidsson, Bo, 1994: Forskningsmetodikens grunder. 2 uppl. Lund: Studentlitteratur.

Sjons, Johanna, 2006: ”som att alla tjejer är såhär lalala allting är så vackert”. Universitetet i Göteborg, Sociologiska Institutionen.

Strömquist, Siv, 2005:Uppsatshandboken. 3 uppl. Uppsala: Hallgran & Fallgren Studieförlag AB.

Svaleryd, Kajsa, 2002: Genuspedagogik. Stockholm: Liber AB.

Tallberg Broman, Ingegerd: Rubinstein Reich, Lena & Hägerström, Jeanette, 2002:

Likvärdighet i en skola för alla – Historisk bakgrund och kritisk granskning. Stockholm:

Skolverket.

Tallberg Broman, Ingegerd, 2002: Pedagogiskt arbete och kön. Lund: Studentlitteratur. Thurén, Torsten, 1997: Källkritik. Stockholm: Liber AB

Wahlström, Kajsa, 2003: Flickor, pojkar och pedagoger. Stockholm: Sveriges