Pedagogers utveckling av barns fria lek

Pedagogerna försöker och gör så gott de kan för att utveckla barnens fria lek. De försöker skapa en inspirerande miljö med bra lekmaterial som är inbjudande och lockande. Pedagogerna anser att den vuxenstyrda leken tillsammans med barnens fria lek kompletterar varandra eftersom det pedagogerna introducerar kan barnen sedan utföra på egen hand. Enligt pedagogerna menar de att det är viktigt att se till vad barnen behöver, uppmuntra barnen och se till att de får möjligheter och att man som pedagog inte avbryter leken i onödan. Som vi har nämnt tidigare har pedagogerna delat in barnen på avdelningen i tre grupper för att främja den fria leken, barnen har då möjligheter till en rikare lek som inte utsätts för allt för många avbrott enligt pedagogerna. Barn blir även störda av andra barn i sin lek menar pedagogerna. I den mindre gruppen har barnen lättare för att forstsätta sin lek även om de blir avbrutna. En av pedagogerna uttrycker sig på följande sätt:

Det är viktigt att barnen får tid till lek och att miljön är anpassad efter barnen. Att man som pedagog … har en tillåtande syn och att det finns material tillhands för barnen. Det är även viktigt … som jag tidigare har nämnt att barnen har möjlighet till att återgå till sin lek om den nu har blivit avbruten, … för att barnen ska utvecklas är det viktigt att de avslutar sina lekar. (Intervjun med Eva)

Eva nämner ovan om att det är viktigt att anpassa miljön efter barnen, deras lek och intressen. Under våra observationer har vi kunnat se en anpassad miljö efter barnens behov, där det finns gott om lockande material samt många utrymmen där barnen kan leka. Detta är något som vi kan koppla samman med det som Åm (1984) menar, att pedagogerna på förskolan skall bistå med material och organisera miljön.

Under våra observationstillfällen kan vi se att pedagogerna på avdelningen inte är med i barnens lek. Istället finns de med i bakgrunden och stödjer barnen i deras lek, vid exempelvis osämja. I samtalet med barnen ger pedagogerna sitt stöd och varje barn får möjlighet att berätta sin version av vad som har hänt. Därefter frågar pedagogen om barnen kan fortsätta sin lek och be varandra om ursäkt. Observationerna visar att barnen alltid får möjlighet till att fortsätta sin lek eller avbryta den om de inte anser att de kan fortsätta leka vidare.

Fem flickor dansar till musik i lekrummet. Flickorna är inlindade i sjalar och viftar med banderoller. En av flickorna lägger ifrån sig sin banderoll och går därifrån. En av flickorna som är kvar och dansar tar upp den kvarlämnade banderollen, har nu två stycken. Nu kommer flickan tillbaka och vill dansa, hon letar efter sin banderoll men den är inte kvar där hon lämnade den. Hon ser nu att den andra flickan har två stycken, varav den ena är hennes. Flickan vill ha den tillbaka men hon får den inte.

Flicka 1: Den var min…! (pekar på den andra flickans banderoll). Flicka 2: Nej, du gick ifrån den…! (fortsätter dansa)

Flicka 1: Jag skulle bara hämta en sak!

Flicka 1: Frööken! Hon har… tagit mitt dansband!

Pedagogen Marie kommer in i lekrummet och frågar flickan vad det är som har hänt.

Flicka 1: Jag… skulle hämta en sak… och hon tog hon mitt dansband (pekar på flickan som tog banderollen). (Marie kallar till sig den andra flickan).

Marie: Skulle ni kunna berätta för mig båda två vad det är som har hänt? Flicka 2: Hon gick ifrån den och då får man ta den!

Flicka 1: Det gjorde jag inte alls, jag skulle bara hämta mina strumpor!

Marie: (Frågar flicka 2), skulle du kunna tänka dig att lämna tillbaka dansbandet även om hon lämnade ifrån sig den, hon skulle bara hämta sina strumpor, så skulle hon bli glad igen?

Flicka 2: Jaa, okej då (ger flicka 1 dansbandet tillbaka). Marie: Det var ju snällt! Kan ni fortsätta dansa nu? Flicka 1 & flicka 2: Ja!

Flickorna fortsätter sin dans och Marie lämnar rummet (Observation, 2006-12-01).

Ovan visas ett exempel på en situation där pedagogen kommer in i bilden då barnen inte själva kan lösa konflikten. Via samtalet kommer pedagogen och barnen fram till en gemensam lösning på hur de ska kunna fortsätta sin lek.

5.4.1 Analys

Från observationen där flickorna dansar med banderollerna och konflikt uppstår tillkallas pedagogen för att hjälpa till att hantera situationen. Pedagogen hjälper barnen att lösa konflikten

och finns där som stöd för barnen. Barnen vet att de kan räkna med de vuxnas stöd då exempelvis en konflikt uppstår. Detta är något som kan kopplas till det som Knutsdotter (1987) när det gäller konflikter. Det vill säga att det är viktigt som pedagog att ingripa om leken är på väg att urarta eller om det skulle uppstå konflikter barnen emellan. Detta för att hjälpa barnen att lösa konflikten på bästa sätt och komma vidare i leken genom att samtala om vad som har hänt. Detta är något vi vid flera tillfällen under observationerna har bevittnat. När barnen har behövt hjälp har det alltid funnits en pedagog tillhands för stöd.

5.5 Slutsatser

Pedagogerna på avdelningen hade i stort sätt liknande tankar vad det gäller barnens fria lek på avdelningen. Samtliga pedagoger anser att det är viktigt att ge barnen tid till den fria leken och att utveckla den med hjälp av en lockande miljö och berikande material. Vidare anser pedagogerna att det är viktigt att delta i barnens fria lek och utveckla denna, samtidigt är det även viktigt att barnen har möjlighet till egen lek utan vuxnas närvaro. Observationerna visar att pedagogerna lägger stort värde på barnens ”fria” lek. Men hur ”fri” den fria leken egentligen är går att diskutera. Pedagogernas tankar om de vuxnas deltagande i barnens fria lek överrensstämmer dock inte med deras handlingar. Oftast befinner sig pedagogerna i bakgrunden i barnens fria lek och i deltagandet är det ofta samtal det handlar om. Pedagogerna samtalar då om barnens lek och intar inga roller. Många situationer där pedagogerna ”deltog” i barnens lek kunde på avstånd uppfattas som att pedagogen intog en roll i leken. Detta visade sig dock inte stämma vid närmare granskning då pedagogerna ofta samtalade med barnen i leken. Under våra observationstillfällen observerade vi att den pedagog med minst arbetslivserfarenhet deltog i barnens fria lek på så sätt genom att inta en roll och då endast vid ett tillfälle. Det som vi anser vara viktigt att nämna i vår studie är att man som pedagog kan se olika på begreppet deltagande i barnens lek, att delta i barnens lek betyder olika för olika pedagoger. För vissa pedagoger innebär deltagandet i leken att själv inta en roll men för andra pedagoger är deltagande mest en fråga om samtal i leken.

6 Diskussion

Leken är ett viktigt redskap där barnen utvecklas på alla områden, därför är det viktigt att barnen har möjlighet till att leka och utveckla leken. Barnen skall ha tillgång till berikande material vilket vi under våra observationer har uppfattat att barnen har. Det som däremot inte är tillfredställande enligt oss är att barnen många gånger inte har möjlighet till att utveckla den fria leken eftersom den inte alltid är ”fri i våra ögon”. Barnen får oftast riktlinjer om vad som skall göras och på vilket sätt. När barn leker leker de för att det är roligt och inte för att utvecklas, det är något som barnen får på köpet genom sin lek. Vad händer då när barnen får direktiv om vad som skall göras och hur? Vad händer med barnets planer, försvinner dessa? Tappar barnet lusten till nya idéer på grund av det bestämda innehållet? Vi anser att det är viktigt att man som pedagog tänker över sitt planerade innehåll och hur betydelsefull leken är. Barnens behov och idéer skall sättas i fokus och vi som pedagoger skall arbeta efter att utveckla barnen på bästa möjliga sätt. Då syftet med vår studie är att belysa tre pedagogers tankar om barnens fria lek och hur deras deltagande i den fria leken ser ut kom vi fram till att pedagogerna inte handlar i enlighet med vad de säger. Pedagogerna anser att det är viktigt att delta i barnens lek för barnens utveckling och tillhandahålla en inspirerande miljö. Miljön och materialet på avdelningen var till största del inspirerande och utvecklande, däremot var pedagogernas deltagande i barnens lek inte vad vi förväntade oss. Pedagogerna deltog ofta i barnens lek genom samtal istället för att inta en roll i barnens lek, vilket vi förväntade oss att pedagogerna menade med deltagande. Det vi menar med deltagande i leken kan knytas till det Lindqvist (2002) menar med deltagande. Nämligen att pedagogerna går in i barnens lek på barnens villkor och tar på sig en roll? Lindqvist förespråkar att detta är av stor betydelse för barnens utveckling. Vidare menar ovanstående författare att leken utvecklas då pedagogerna hjälper barnen att komma vidare i leken. Vad händer då om pedagogerna undviker att vara med i barnens lek och istället tar på sig en avvaktande roll och endast deltar i barnens lek i form av samtal? Pedagogerna kan då inte utveckla barnens lek till en högre nivå vilket är av betydelse. Ett exempel på detta som vi tidigare har tagit upp är pojken som ville leka med de vilda djuren tillsammans med pedagogen. Pedagogen styrde då in leken på samtal istället och pratade med barnet om vad djuren bor och äter och så vidare. Varför gjorde

samtal? Att pojken skulle lära sig lite om de vilda djuren genom att leka eller ville pedagogen inte leka och istället ledde hon in leken på ett samtal? Detta är ett fenomen som Tullgren (2003) påpekar. Nämligen att pedagogernas deltagande i barnens lek inte alltid är så bra då pedagogerna ofta har en tendens att ta över barnens lek och styra in den på något som pedagogerna tycker är lämpligt. Det vill säga fakta om djuren i detta fall. Vidare menar Tullgren att pedagogerna ofta styr barnen till att lära sig något och nå kompetenser för det fortsatta livet. Kan exemplet med pojken och de vilda djuren även kopplas till detta?

Enligt Knutsdotter (2005) planerar ofta pedagogerna och delar upp dagen så att det inte finns plats för en väl utvecklad lek. Under intervjuerna framgick det att det inte alltid finns möjlighet till att hantera avbrott på bästa möjliga sätt på grund av att det finns vissa hållpunkter på dagen som styr verksamheten. Pedagogerna påpekade dock att det finns särskilda utrymmen där barnens lek kan sparas och återupptas. I dessa rum kan barnen skapa olika verk och bevara dem utan att behöva städa undan. Som vi nämnde tidigare anser Knutsdotter (2005) att det ofta handlar om att låta bli att störa i en pågående lek och att man som pedagog bör fundera på om det är nödvändigt att avbryta för samling, mellanmål och så vidare. Detta kan vi knyta till våra intervjuer där pedagogerna menar att de ibland kan undvara samlingen då barnen leker fint, istället kan de få frukt i sin pågående lek. Detta var något vi under våra observationer inte fick erfara, barnens fria lek avbröts dagligen för samling. Är samlingen oväsentlig så att pedagogerna kan undvara den? Vi anser att de vuxnas planerade innehåll också är av betydelse för barnen och deras utveckling. Men frågan kvarstår: Hur skall man som pedagog på bästa möjliga sätt hantera avbrotten för det planerade innehållet?

6.1 Kritisk granskning

När den insamlade empirin skulle analyseras väcktes nya frågor som vi upptäckte skulle ha funnits med under intervjuerna. En av frågorna som skulle ha funnits med under intervjuerna är hur de enskilda pedagogerna gör när de deltar i barnens fria lek? Detta gjorde det svårt för oss att ta ställning till vad de menar med deltagande i barnens fria lek.

Under studiens gång upptäckte vi människans olikheter, det som är självklart för oss är kanske inte självklart för någon annan. Så var det med begreppet deltagande (i barnens fria lek). Deltagande för oss innebär att pedagogen är med och intar en roll på barnens villkor medan deltagande för pedagogerna visade sig innebära samtal kring barnens lek. Alltså hade det underlättat för oss om vi under intervjuerna hade bett pedagogerna beskriva hur deras deltagande ser ut i barnens lek.

När vi började med vår studie valde vi att intervjua pedagogerna var för sig vid ett tillfälle var för att de inte skulle bli färgade av varandras svar. Anledningen till att intervjuerna utfördes först var för att kunna ta del av pedagogernas tankar i förhållande till deras handlingar. Detta visade sig vara ett väl fungerande sätt eftersom pedagogernas tankar skulle användas som underlag för de följande observationerna. Under intervjuerna och observationerna valde vi att vara passiva, detta

främst för att ingen påverkan skulle ske. Att vara passiv under intervjuer och observationer kan

på många sätt vara bra men stundtals märkte vi att personerna som blev intervjuade och

observerade ofta blev osäkra och gärna ville ha gensvar.Det som underlättade våra intervjuer och

observationer var att personalen kände ett förtroende för oss. Detta eftersom en av oss (Alexandra) hade haft sin verksamhetsförlagda tid under hela utbildningen på avdelningen, vilket

gjorde att pedagogerna kunde slappna av och vara sig själva till största delen. Dessvärre visade

det sig vara lite svårare med barnen som gärna ville komma och kramas och prata. Detta togs upp under en samling med barnen då pedagogen talade om för barnen att de inte fick lov att prata med oss när vi skrev. Barnen tog till sig detta och var jätteduktiga, emellanåt kom det ett och annat barn som ville ha kontakt men detta var inget som påverkade våra observationer.

Under intervjuns gång kunde vi inte följa våra frågor strikt eftersom respondenterna i sina svar

ofta kom in på andra frågor som skulle ställas. Detta på grund av att många av våra frågor

påminde om varandra.

Det har varit svårt att inte vara värderande när det gäller den personal och förskola som har ingått i vår studie. Det vill säga att inte värdera pedagogerna utifrån deras tankar gentemot deras

agerande. Nämligen hur pedagogerna resonerar kring sin roll i den fria leken kontra hur de verkligen agerar i den fria leken.

När det gäller vår studie valde vi att lägga observationerna inomhus på förmiddagar. Valet berodde främst på att vi kände att vi skulle få in mest material eftersom barnen då var samlade. Vi slapp röra oss runt på gården och istället kunde vi fokusera oss på att samla in så mycket material som möjligt och observera handlingar och samspel.

6.2 Frågor som väckts under studiens gång

De flesta pedagoger anser att leken är ett viktigt inslag i barnens vardag och att man som pedagog ska främja barnens lek. När det gäller pedagogernas deltagande i barnens lek anser de att det är väldigt viktigt. Detta framgick dock inte under observationerna då deltagandet föreföll främst handla om samtal. Kan detta bero på att vi inte har fått klarhet i vad pedagogerna anser att deltagandet i barnens fria lek innebär, hur man som pedagog ska göra för att det ska räknas som deltagande i barnens lek? För oss innebär det att inta en roll i leken medan det för pedagogerna under observationerna framgick att det främst handlar om att inleda samtal och samtala kring barnens lek. Vi upptäckte dock att en av pedagogerna vid ett tillfälle deltog i barnens fria lek i form av en roll. Detta är pedagogen som är barnskötare och har minst arbetslivserfarenhet. Vi funderade över om detta kunde vara en generationsfråga då forskningen idag talar för deltagande i form av en roll i barnens lek. Detta i sig är en fråga som man hade kunnat undersöka som en egen studie.

Då det inte fanns någon direkt forskning kring vår studie ställde vi oss frågan om den fria leken inte var av tillräcklig betydelse att forska kring? Som vi vet utvecklas barnen i samspel med andra barn och vuxna, vi anser därför att pedagogernas roll i barnens lek är av stor betydelse, hur kommer det sig att pedagogerna inte finns med i barnens fria lek? Vi menar att när man som pedagog deltar i barnens fria lek genom att inta en roll får man en bättre inblick och förståelse i

hur barn tänker i olika situationer. Hur kan man som pedagog få en inblick i barnens tankar och

Under våra observationer kunde vi se att pedagogerna ofta uppehöll sig vid pappersarbete av olika slag istället för att vara med barnen. Kan pedagogernas icke-deltagande bero på att det finns andra faktorer som måste uträttas och att man som pedagog har blivit ålagd mer administrativa uppgifter som är av större betydelse än att närvara med barnen? Eller handlar det om att barngrupperna har blivit för stora och att man som pedagog inte räcker till. Det är alltid något barn som behöver hjälp och man kan som pedagog inte gå in helhjärtat och inta en roll i barnens lek utan avbrott. Även denna fråga hade kunnat vara en undersökning för sig.

Källförteckning

Ivarsson, Pia-Maria. (November 1996) ”Fri lek i förskolan – barn och vuxna tillsammans eller

var för sig”Rapporter från institutionen för Lärarutbildning.

Jerlang, Espen. mfl. (2003). Utvecklingspsykologiska teorier. Stockholm: Liber AB. Knutsdotter, Olofsson, Birgitta. (1987) Lek för livet. Stockholm: HLS Förlag.

Knutsdotter, Olofsson, Birgitta. (1993). Varför leker inte barnen? En rapport från daghem. Stockholm: HLS Förlag.

Knutsdotter, Olofsson, Birgitta. (2003) I lekens värld. Stockholm: Liber AB.

Lpfö 98 (1998). Läroplan för förskolan. Stockholm: Skolverket och CE Fritz AB.

Repstad, Pål. (1999). Närhet och distans – Kvalitativa metoder i sammhälsvetenskap. Lund; Studentlitteratur.

Sandberg, Anette. (2002). Avhandling: Vuxnas lekvärld- en studie om vuxnas erfarenheter av lek. Göteborg: In educational sciences.

Simmons-Christenson, Gerda. (1987). Förskolepedagogikens historia. Lund: Bokförlaget, Natur och kultur.

Tullgren, Charlotte. (2003). Den välreglerade friheten: att konstruera det lekande barnet. Malmö: Lärarutbildningen, Malmö Högskola.

Elektroniska referenser:

Intervju med Birgitta Knutsdotter Olofsson (2005-11-20). SVT 1.

http://www3.ur.se/ombarn/templates/Page__4970.aspx (06-10-27)

Intervju med Birgitta Knutsdotter Olofsson (2005-11-22), Tidskriften: Opsis Kalopsis

http://www.barnfamiljen.com/templates/article.asp?id=2989

Intervjuer:

Intervju 1: Intervju med Eva, 2006-11-22. Intervju 2: Intervju med Gunilla, 2006-11-22. Intervju 3: Intervju med Marie, 2006-11-24. Observationer:

Observation 1: 2006-11-28 Observation 2: 2006-11-29 Observation 3: 2006-11-30 Observation 4: 2006-12-01

Bilaga 1

Intervjufrågor till pedagogerna på avdelningen:

• Beskriv en vanlig dag på förskolan. • Vad betyder fri lek för dig?

• Vad anser du om barnens egna lek (den icke vuxenstyrda) på avdelningen? • Hur betydelsefull tycker du barnens fria lek är?

• Hur arbetar du för att utveckla barnens fria lek?

• Vilken lek anser du är viktigare för barnens utveckling, den vuxenstyrda eller barnens fria lek?

• Hur ser du på avbrott i barnens lek?

• Skulle några avbrott kunna undvikas och på vilket sätt?

• Hur deltagande anser du att man som pedagog ska vara i barnens lek?

• Vilka möjligheter har barnen på avdelningen till att återuppta den avbrutna leken? • Tycker du det är viktigt att barnen kan återuppta sin avbrutna lek, varför?

• Anser du att ni pedagoger på avdelningen är samstämmiga när det gäller barnens fria lek. På vilket sätt?