5. Resultat och analys
5.1.9 Pedagogisk dialog i skolverksamheten
I datainsamlingens resultat lyfter några rektorer den pedagogiska dialogen som sker på de olika grundskolorna. Det vill säga hur personalen på skolan uttrycker sig om eleverna.
!
R1 ”Jag kan bara gå till mig själv och vara ärlig med att säga ibland hamnar jag i att tänka problem. Det här barnet har ett, är ett problem. Kanske uttrycker vissa ord som är i den riktningen och då är vi på väg bort från ett hälsofrämjande tänk. Vad man pratar om eleven, vad man har för syn på elevers, det är jätteviktigt att det kommer, att jag slår vakt om dialogen.”
!
R2 ”Jag försöker undvika att det ska heta att eleven har problem, det här kan inte eleven. För på varje möte jag ska sitta med, så dem här förmågorna har eleven, dem här behoven har vi ringat in. Det låter så mycket bättre.”
!
R3 ”Det går fram med samma tydlighet men det kommer fram ur ett positivt budskap istället, och där tänker jag att grunden i specialpedagogens uppgift blir att ha den förmågan att kommunicera sitt budskap.”
!
Analys: Rektorerna uppmärksammar olika förhållningssätt beträffande hur skolpersonalen
verbalt uttrycker sig om elever och tar sig själva som exempel. De menar på att det är betydelsefullt att varje enskild medarbetare är medveten om hur han eller hon kommunicerar om eleverna, och anser att det är en väsentlig förmåga hos specialpedagogen. Säljö (2014) poängterar att faktorer som kommunikation och samspel leder till insikt för lärande och utveckling på individ- och gruppnivå. Enligt Åman (2016) ska specialpedagogen ingå i skolans ledningsgrupp för att kunna stödja utvecklingen av det specialpedagogiska tänkandet i den pedagogiska verksamheten.
6. Diskussion
Det här kapitlet inleds med en resultatdiskussion som resoneras utifrån de teman som framkommit i redovisningen av datainsamlingens resultat. Därnäst följer specialpedagogiska implikationer som har sin utgångspunkt i datainsamlingens resultat. Sedan kommer ett avsnitt om metoddiskussion som innebär att kritiskt granska undersökningen. Kapitlet avslutas därefter med förslag på fortsatt forskning.
!
Studiens syfte är att undersöka och analysera rektorers perspektiv på specialpedagogens yrkesroll och uppdrag i grundskolan. De preciserade frågeställningarna är följande:
!
•
Vad har rektorerna i grundskolan, F-6, för förväntningar på specialpedagogen?•
Vad skapas det för möjligheter och svårigheter i den pedagogiska verksamheten utifrån rektorernas reflektioner kring specialpedagogens yrkesroll och uppdrag i grundskolan, F-6?!
Min förhoppning är att med hjälp av diskussionskapitlet bidrar till att undersökningens syfte och frågeställningar är tydliggörande, samt att undersökningen är av god forskningskvalitet.
!
6.1 Resultatdiskussion
Informanterna beskriver att specialpedagogens roll och uppdrag är att ha en fördjupad kunskap om elever i svårigheter, samt kunna identifiera och analysera svårigheter i den pedagogiska skolmiljön. Vidare ska specialpedagogen kunna samverka tillsammans med flera yrkeskategorier och även ha en handledande roll där kvalificerad rådgivning ges. Det är betydelsefullt om specialpedagogen har kompetensen att kunna agera som koordinator och ha ett visst ansvar för stödinsatserna till eleverna. Det får mig att reflektera över specialpedagogens tillgänglighet. För att kunna genomföra ovanstående delar behöver bland annat specialpedagogen vara disponibel på en och samma skola. Någonting som de fyra informanterna önskar. Samtidigt krävs det att specialpedagogen har mandat för sitt uppdrag
Ahlberg (2013) nämner att en av skolverksamheternas utmaning är att främja och utveckla en samverkan bland skolpersonalen. En fundering som skulle kunna gynna samverkan är att ha en gemensam syn på begrepp och kunskap om varje medarbetares kompetens. Då kan det bli ett gemensamt förhållningssätt som genomsyrar hela skolan. Vid samarbete mellan elevhälsoteamet och andra yrkesroller är det även där angeläget att det finns en samsyn, då olika yrkesperspektiv skapar en helhetsbild kring eleven.
!
Vidare skriver författaren att rektorn bär på en betydelsefull roll i samverkan kring arbetet med elever i svårigheter. Enligt Törnsén och Ärlestig (2014) handlar rektors yrkesroll om att arbeta utifrån målstyrning, processtyrning och resultatstyrning. Där framför allt processtyrning inriktar sig på tillitsfulla relationer och samtal om didaktik, och metodik. En reflektion är att även specialpedagogen har en väsentlig funktion när det gäller att samarbeta med elever i svårigheter. Specialpedagogen har en central roll i specialpedagogiska dilemman. Informanternas utsagor styrker min tanke, då samtliga i urvalsgruppen främst uppfattar specialpedagogen som ett handledande stöd till skolpersonal och rektor, samt ansvarig för de elevärenden som kommer in till verksamheten.
!
Socialstyrelsen och Skolverket (2014) skriver att elevhälsan har en samlad bild av eleven vilket bidrar till att kunna möta elevens behov, samt stödja skolpersonal i elevfrågor och dilemman. Det medför att elevhälsan har en betydelsefull funktion i arbetet med att utveckla skolan. Informanterna upplever att elevhälsokonferenserna är en tillgång som gynnar den pedagogiska verksamheten. En reflektion är att de här konferenserna fokuserar på att identifiera svårigheterna och har oftast en gemensam uppfattning om vilka behov och stödinsatser en elev kan tänkas behöva. Johnsson (2016) lyfter att det är rektorn som har ansvaret för att skapa förutsättningar så att elevhälsan kan fullfölja sitt uppdrag. Ett dilemma kan då vara att rektor inte delar samma resonemang och synsätt om elevens behov, förutsättningar och stödinsatser som specialpedagogens. Då är min vidarereflektion att det behöver finnas en dialog mellan rektorn och specialpedagogen om vilka förväntningar det finns på varandra och vad för tankar respektive yrkeskategori har om elever i svårigheter.
!
Kontinuerliga samtal om begrepp och specialpedagogiska dilemman behövs för att kunna främja en samsyn. Det här styrker informanterna, då de anser att det är väsentligt att varje medarbetare är medveten om hur de verbalt uttrycker sig om eleverna.
!
I Salamancadeklarationen (2006) nämns det att elever som är i behov av särskilt stöd har rätt till undervisning i ordinarie skolor, då elevernas behov ska tillgodoses. Johnsson (2016) skriver att det är elevens behov, förutsättningar, delaktighet och sociala miljö som påverkar hur eleven mår i och omkring skolan. Enligt Säljö (2014) riktas det sociokulturella perspektivet på hur människor lär och under vilka omständigheter de utvecklar kompetenser och färdigheter av olika slag. För mig innebär det att elevens behov kan variera och att förutsättningarna är olika. Det gäller för specialpedagogen att kunna identifiera behoven och ha en dialog med rektor om hur stödinsatsen bör se ut i lärmiljön. Samtliga fyra informanter i den här undersökningen har en önskan om att ha specialpedagogen som rektorsstöd, just för att kunna diskutera olika pedagogiska frågor och dilemman.
!
Bunkholdt (1995) lyfter Bronfenbrenners utvecklingsmodell som beskriver hur individen påverkas och socialiseras av erfarenheter och händelser på mikronivå, mesonivå, exonivå och makronivå. En reflektion är att mikronivå handlar om att individen påverkas av samspelet med sitt arbetslag, den inre kärnan. Det är i samspelet med andra som är väsentligt, likaså yrkesrollerna. Exempelvis vilka förväntningar som finns på en individ som bär en viss ställning i det sociala systemet. På mesonivå är det betydelsefullt om det finns en balanserad påverkan av stimulans. Exonivå inriktar sig på att individen blir indirekt påverkad genom händelser som är betydelsefulla för de människor som individen samspelar med. Min tanke är att ett exempel på sådana händelser skulle kunna vara nya arbetssätt inom organisationen. På den sista nivån, makronivå, är min uppfattning att det handlar om yrkeskulturen på skolan då nivån inriktar sig på ideologier och traditioner både i och utanför skolan.
!
!
!
!
Utifrån Ahrenfelts (2013) tankar om första ordningen och andra ordningen är en fundering att det kan uppstå både möjligheter och svårigheter i skolorganisationen. Särskilt om det sker problematiska händelser av andra ordningen, då det leder till förändringar i tankemönstret och individen, eller några individer, upplever nya problem. Öquist (2014) kallar det för majoritetsprincipen och poängterar att det handlar om att individen har tillkännagett en framtida förändring som inte är väl förankrat till majoriteten. Det i sin tur upplevs riskabelt och påverkar majoriteten ogynnsam.