Trots att alla våra intervjupersoners bakgrunder skiljde sig åt, i from av familjeförhållande och utbildningsnivå, var alla rörande överens om att den rehabilitering som de fått på Zenit var av stor betydelse för deras syn på antingen sin framtida yrkesroll, eller sin nuvarande arbetssituation. Vilken typ av rehabilitering man som långtidssjukskriven blir erbjuden av försäkringskassan, tror vi beror på vilken handläggare man har och hur väl personkemin fungerar dem emellan.
Alla de personer som vi intervjuat var sjukskrivna av olika anledningar, men gemensamt för dem var att den orsakats av psykiska problem. På grund av vårt arbetes begränsade
omfattning kan vi inte dra några definitiva slutsatser men vi kan dock konstatera att vårt resultat stämmer överens med statistiken från försäkringskassan och andra studier, som visar att psykiska problem är den vanligaste orsaken till långtidssjukskrivning.
Vi såg ett tydligt mönster i intervjusvaren att depression antingen orsakade eller var orsaken till sjukskrivningen. Detta kopplar vi till den del i vår litteratur som handlar om identitet. Som Giddens skriver kan vår identitet hotas av externa händelser som gör att vi ifrågasätter vår identitet, detta kan i sin tur leda till depression. Faktorer som oroskänslor, nära till gråten och ångest var något som flertalet av de intervjuade hade upplevt någon gång. Dessa symptom stämmer väl överens med den beskrivning av tillståndet depression som vi redogjorde för i kunskapsbakgrunden och teorin. Som utomstående, när man själv inte har varit med om en depression kan det ibland vara svårt att sätta sig in i deras situation. Detta kan leda till att många sjukskrivna ofta kan känna sig missförstådda och ”påhoppade” av människor i sin omgivning, vilket även våra intervjupersoner betonade.
Alla våra intervjupersoner uttryckte att hjälpen från Zenit kom i rätt tid. Här fick de hjälp att återfå livsglädjen och att lära sig att vända det negativa till något positivt. Som Björn Nilsson tar upp i sin bok ”I ord och handling”, påverkas individen av hur andra ser på
honom/henne, självkänslan och självbilden blir förstärkt ju fler positiva reaktioner han/hon får från sin omgivning.
Som man kan läsa i litteraturdelen är arbetet en viktig ingrediens i våra liv. Arbetet fyller en viss funktion och tillfredsställer ett visst behov. Enligt Maslows behovshierarki kan det vara svårt att uppnå tillväxtbehoven om inte de fysiologiska behoven är tillgodosedda. Vi har kunnat utläsa av resultaten att man på Zenit arbetade med detta genom att först försöka bygga upp individernas självkänsla och självkännedom, för att sedan kunna arbeta vidare med att ge varje individ de verktyg de behövde, för att kunna handskas med eventuella framtida hinder och motgångar men även möjligheter och framgångar i livet. Detta tycker vi är en väldigt viktig del i Zenits rehabiliteringsarbete då arbetsklimatet och arbetsmarknaden blivit allt tuffare. Som vi tidigare har tagit upp i vårt arbete är gränsen idag mellan arbete och fritid otydlig vilket medför otydliga riktlinjer i ens arbetsuppgifter. Idag är det mycket lättare att bära med sig arbetet hem, vilket i sin tur kan medföra ökad stress och en känsla av
otillräcklighet både i hemmet och på jobbet. På Zenit arbetade man mycket med att försöka hitta en balans mellan arbete, vila och privatliv.
Lugn och ro var något som en del av de intervjuade kände ett starkt behov av innan de kom till Zenit. Detta var något som de alla tyckte sig bli bemötta av, då de första gången kom dit. Ett oerhört lugn, en harmoni och ett varmt välkomnande var något som vi också upplevde då vi var där på studiebesök. Som vi har nämnt tidigare i arbetet är just dessa ingredienser av stor vikt för en person som har drabbats av depression, då depressionen påverkar hela
människan, både till kropp och själ.
5.2 Vad var det som gjorde att en del fick arbete medan andra
förblev arbetslösa?
Vi har kunnat dra slutsatser från vår undersökning att de personer som fick arbete efter avslutad tid hos Zenit hade kommit längre i sin personliga utveckling än de som inte fick arbete. Det var också faktorer som till exempel det sociala nätverket som vi fann spelade stor roll i denna process. Men även vilken psykisk balans de befann sig i och den bakomliggande orsaken till sjukskrivningen från första början spelade en viktig roll. För en av personerna som inte fick arbete var detta för att man på Zenit i samarbete med bland annat försäkringskassan
och läkare, kommit fram till att med anledning av personens kroniska sjukdom var en återgång till arbete inte någon möjlig lösning. För de två andra personerna som inte fått
arbete, berodde det inte på ett misslyckande i rehabiliteringen från Zenits sida. Det var snarare så att de här personerna skulle ha behövt längre tid för att kunna klara av en återgång till arbetsmarknaden. För en av personerna som fått arbete handlade det mycket om det stora stöd som hon fått från sin familj, där hennes man alltid har stöttat henne och trott på henne. Detta har medfört att hennes rehabilitering och återgång till arbete, enligt henne själv, hade kunnat gå fortare, än om hon inte hade haft sin familj att ”luta sig mot”. För en annan av deltagarna som också fått arbete, var det mycket hennes tankesätt och drivkraft om att komma ut i arbetslivet så fort som möjligt efter rehabiliteringen, som gjorde att hon först fick en praktikplats och senare ett arbete. Under denna period hade hon tid att växa och få det självförtroende som krävdes för att komma vidare. För den ende mannen i vår undersökning var det den egna viljan att söka sig ut på arbetsmarknaden tidigt, som fick honom att hitta ett arbete. Vi kan inte dra någon generell slutsats med tanke på att vi endast har med en man i vår undersökning, men som vi kan tolka av resultatet och som Giddens tar upp, var känslan av att inte vara behövd något som påverkade honom negativt. Han kände sig vilsen i tillvaron, saknade en yrkesidentitet och den sociala kontakten som man kan ha med sina arbetskollegor. Till skillnad från kvinnorna i vår undersökning identifierade sig mannen i större utsträckning med sitt yrke och kände att han hade ett ansvar i sitt arbete.
Efter genomförd undersökning har vi funderat över hur Zenit skulle kunna förbättra sitt projekt genom att göra programmet mer individanpassat vad gäller tiden på rehabiliteringen. Personerna som kommer till Zenit är på olika plan i sin personliga utveckling som tidigare nämnts och vissa behöver mer tid än andra innan de kan återgå till arbete
5.3 Hur skulle en professionell studie- och yrkesvägledning
kunna vara till hjälp i Zenits arbete med långtidssjukskrivna
arbetslösa?
En professionell studie- och yrkesvägledare skulle kunna vara till stor hjälp i Zenits arbete med långtidssjukskrivna då man som vägledare har en stor kunskap om arbetsmarknaden, olika yrken och inte minst utbildningar. Detta skulle vara en stor tillgång om man skall hitta nya vägar på arbetsmarknaden till de långtidssjukskrivna som av olika anledningar inte har möjlighet att återgå till sitt tidigare arbete. En studie- och yrkesvägledare kan kartlägga den
sjukskrivnes hela situation och verkligen gå på djupet när det gäller att hitta rätt utbildning eller en passande arbetsplats. I våra resultat har vi kunnat avläsa att samtliga personer har varit nöjda med den vägledning de har fått på Zenit, då främst vägledning inom den
personliga utvecklingen mer än studierelaterad vägledning. Vad det gällde vägledning som rör studier fann tre personer att detta var något de hade velat få mer hjälp med, medan de övriga tre inte kände att detta var något de behövde hjälp med.
5.4 Analys av metodval
När det gäller val av metod är vi nöjda. Vi känner inte att vi hade kunnat komma fram till de resultat som vi gjort genom att använda oss av en kvantitativ metod. Då bland annat en upplevelse, känsla eller ett ansiktsutryck inte är variabler som går att mäta när det gäller att mäta mängder som man gör med en kvantitativ metod. Genom att använda oss av en
kvalitativ metod har vi kunnat undersöka just det som vi hade bestämt oss för att undersöka. Vi anser att vi har haft tur när det gäller bortfall. Bland de personer som vi kontaktade för intervju var det ingen som tackade nej. Vidare infann sig samtliga vid intervjutillfället och vi har kunnat använda oss av alla de intervjuer som genomfördes. Detta innebar att vi på så sätt inte fick något bortfall. Alla de tillfrågade hade en väldigt positiv inställning till vårt arbete vilket medförde att vi såg fram emot intervjuerna. Valet av hjälpmedel till våra intervjuer var inte helt självklart, men den ekonomiska aspekten och tidsbristen begränsade oss i vårt val av hjälpmedel, vilket gjorde att vi valde liten bandspelare. Då vi valt att genomföra intervjuerna på så sätt att en av oss höll i intervjun och den andre förde anteckningar anser vi inte att den ibland dåliga ljudkvaliteten har påverkat våra resultat. Resultatet hade säkert kunnat bli annorlunda om vi hade haft en större intervjuvana och mer praktisk erfarenhet av
samtalsmetodik, då denna metod bygger på kommunikationen och samspelet mellan den som intervjuar och den som blir intervjuad. Något som vi hade gjort annorlunda till en annan gång är genomförandet av de intervjuer som vi gjorde hemma hos de långtidssjukskrivna
arbetslösa. Här var det svårare att få utföra intervjuerna utan störande inslag, så som att övriga familjemedlemmar var hemma. I efterhand kan vi se att vi borde ha varit tydligare och kanske lite mer bestämda då vi talade om vilka riktlinjer som vi satt upp för intervjun.
Avslutningsvis kan vi såhär i efterhand känna att om vi hade gjort om denna
undersökning i dagsläget hade vi valt att formulera våra intervjufrågor på ett annat sätt. Vi tror att vi på det sättet hade haft lättare att uppfylla syftet och svara på våra frågor.
5.5 Avslutande slutsatser
Vi har genom detta arbete kunnat komma fram till följande slutsatser och delvis kunnat besvara våra frågeställningar. Zenits rehabilitering har hjälpt de personer som vi har intervjuat att hitta tillbaka till sig själva och att hitta de verktyg de behövt för att kunna utvecklas på det personliga planet. Vad det gäller synen på framtida möjligheter på arbetsmarknaden, såg de tre personerna som hade fått jobb positivt på sina möjligheter att antigen stanna kvar på sina arbetsplatser eller möjlighet till att kunna utvecklas vidare och få ett mer tillfredsställande arbete. De personer som fortfarande var långtidssjukskrivna hade återfått tron på sig själva och hopp om att någon gång i framtiden hitta ett intressant och stimulerande arbete.
Som studie- och yrkesvägledare skulle man kunna vara ett kompletterande element till teamet på Zenit med att genomföra gruppvägledning som inriktar sig på arbetslivet, yrken och studier. Vidare skulle man som studie- och yrkesvägledare kunna komma in i ett senare skede av den personliga utvecklingsprocessen som man erbjuder på Zenit, då tror vi att de
långtidssjukskrivna personerna har kommit så långt att de är redo för att få hjälpa med att skriva cv, göra arbetsansökningar, ordna studiebesök på olika arbetsplatser etc. Vi vet att denna hjälp redan finns till viss del, men vi som studie- och yrkesvägledare med våra kunskaper skulle kunna vara ett stöd för övrig personal då det rör sig om dessa bitar.
Vi har förstått hur viktigt det är för dessa personer, som befinner sig i en ofta utsatt situation, att dels få träffa andra människor i samma eller liknade situation och dels få möjligheten att på ett professionellt sätt arbeta med sig själv som man gör på Zenit. Att bli sedd och hörd är oerhört viktigt för att hitta tron på sig själv igen, man måste lära sig att se sina möjligheter istället för sina begränsningar, detta är något som vi alla borde dra lärdom av.
5.6 Förslag till fortsatt forskning
Om omständigheterna hade varit annorlunda, det vill säga om det hade varit lättare att komma i kontakt med och kunna genomföra en intervju med den kategori av människor som vi ville undersöka hade vi kanske valt en jämnare genusfördelning. Detta för att kartlägga skillnader och likheter mellan de olika könen. Detta skulle kunna vara ett förslag till vidare forskning.