När vi talar med Mimmi om hur hennes egna värderingar och kulturella prägling påverkar mötet med människor från andra kulturer svarar hon, du menar att vi har rätt? Och så skrattar hon. Hon beskriver att innan hon träffade så mycket människor från andra kulturer som hon gör nu var det nog lättare att se det ”svenska” sättet som det enda rätta sättet. Men med den erfarenhet hon har nu menar hon att allt inte är rätt eller fel, det finns olika sätt att göra saker på. Här kan man säga att Mimmi har gått från ett etnocentriskt till ett mer kulturrelativistiskt sätt att se saker på. Hon menar att man inte blunda för det som uppenbart är fel som till exempel kvinnlig könsstympning. Då måste man klargöra att det är någonting som är förbjudet enligt lag i Sverige.
”Det är ju som det här med könsstympning, alla kvinnor känner ju inte till att det förbjudet här i Sverige. Man får informera om det då”. (Lisa)
Mimmi menar att det är viktigt att inte fördöma:
”Jag säger att det är förbjudet här, men jag värderar inte det dom kommer ifrån och det är ju dom som är utsatta för det här”.(Mimmi)
Sabine som själv kommit som flykting till Sverige har ju egen erfarenhet av hur det är att komma till ett nytt land och en ny kultur. Hon beskriver det
känslomässiga på ett annat sätt än våra övriga informanter.
”Människor som kommer från krig och elände bär med sig jättehemska saker och är ledsna och deprimerade. Det är viktigt att de får lov att ge uttryck för det och inte ge dem för mycket information. Först måste man se till att människor mår bra och sen kan de börja utvecklas”. (Sabine)
Anna pratar om att de klienter hon har pratat med om kvinnlig könsstympning är de som själva har tagit upp ämnet.
”… man såg det här som något som man hade lämnat i och med att man också hade kommit någon annanstans”. (Anna)
Mimmi berättar om en kvinna som hon har mött som har ändrat åsikt i och med att hon är i ett nytt land ett nytt sammanhang:
”Hon har flytt från Somalia med flera barn som är könsstympade också, både hon och hennes stora flickor. Men hon säger nu, hon har en syster som är kvar i Somalia ‘Jag har pratat med henne och sagt om hon gör det här mot sina flickor så ska jag aldrig mer ringa till henne’.” (Mimmi)
Lisa har också pratat med kvinnor som menar att de inte vill föra vidare traditionen med kvinnlig könsstympning här i Sverige. Samtidigt berättar hon om att hon har hört från barnhälsovården att det har hänt att vissa familjer tar sina barn ur landet för att de skall bli omskurna. Lisa berättar också om kvinnor som har fött barn där sjukvården vill försöka återställa könsorganen så mycket som möjligt. Kvinnorna kan ha andra önskemål.
”De får information om att man kommer försöka återställa till naturligt ursprung. Och det har man också förstått att eller hört av kollegor att de önskar gärna att bli lite mer ihop sydda än det vanliga mer som ursprungsutseendet.” (Lisa)
”Kvinnorna skall inte känna något, bara männen. Kvinnorna ska bara föda barn och inte känna någonting” . (Sabine)
Lisa berättar om ett fall en kollega hade där kollegan inte kunde göra en undersökning eftersom hon inte ens fick in lillfingret.
”Och då undrar man ju liksom hur, hon var gravid och då undrar man ju hur hon har kunnat bli gravid överhuvudtaget. Om man inte ens får in lillfingret”. (Lisa)
För de professionella finns det situationer som sätter dem i värdekonflikter. Lisas exempel där kvinnor vill få sin omskärelse återställd efter att ha blivit öppnade vid en förlossning är ett sådant exempel. Hur ska barnmorskan agera? Att sy ihop kvinnan igen är oförenligt med svensk lag, men samtidigt skall kvinnan respekteras som individ (Ahlberg et al. 2004 s.55). Våra informanter berättar om kvinnor som säger sig ha lämnat sedvänjan i samband med att de kommit till Sverige. Många tar tydligt avstånd från den och säger att de aldrig skulle utsätta sina barn för könsstympning. Lisa berättade samtidigt om att hon hört av barnhälsovården att flickor tas utomlands för att könsstympas. Att det nya landets kultur inte accepterar könsstympning gör att människor som tidigare sett det som en naturlig del i livet förändras i och med att de kommer till en ny miljö. Även om individen har assimilerat det nya landets värderingar kan en person falla tillbaka i gamla tankemönster om man stöter på svårigheter
(Kristal-Andersson 2001 s. 178). Kvinnorna i Ahlbergs studie menar dock att en del kvinnor känner sig tvungna att ljuga angående om de är könsstympade eller inte (Ahlberg et. al 2004 s.62). De vet hur det svenska samhället ser på
sedvänjan könsstympning och skäms för att berätta att de blivit utsatta för det. I Sverige är det olagligt att utföra någon form av kvinnlig könsstympning och detta är de flesta medvetna om. Professionella bör ha det i åtanke när de talar med människor från länder där sedvänjan praktiseras.
Analys
I denna del analyserar vi resultatet av vår studie i förhållande till de teorier vi val, Nussbaums teori om mänskliga förmågor och mänskliga rättigheter. Vi för även en diskussion om svårigheterna kring val av perspektiv, etnocentrism kontra kulturrelativism.
Våra informanter talade om kvinnlig könsstympning på olika sätt beroende på vilken erfarenhet och kunskap de har av utsatta kvinnor. Lisa som har utbildning i ämnet och som har träffat och pratat med flest kvinnor om kvinnlig
könstympning var den som vi upplevde som säkrast och lugnast i samtalet runt ämnet. För henne är det självklart att ta upp ämnet med sina klienter och klargöra vad som gäller här i Sverige. Sabine skulle ta upp ämnet med sina klienter om hon såg att det var nödvändigt. Både Mimmi och Anna säger att de helst ser att deras klienter själva tar upp ämnet. Att det är en svår avvägning att tala om ett ämne får inte hindra de professionella från att ta upp det med sina klienter (Leviner s.81). Det finns en risk med att inte våga ifrågasätta traditioner och sedvänjor som praktiseras av etniska minoriteter. De riskerar att bli en ”stängd” grupp och medlemmarna i gruppen får ingen möjlighet att utvecklas i den nya kulturen och se vad och om det finns andra valmöjligheter (Kalev 2004 s.342). Oron för att öppna ett samtal runt ämnet som två av våra informanter uttrycker kan leda till att utsatta kvinnor de möter kanske inte får den möjlighet de behöver tala om sina upplevelser och bearbeta dem. Det kan också betyda att någon inte får information om att kvinnlig könsstympning inte är tillåtet i Sverige vilket kan leda till att en flicka utsätts för ingreppet. Nussbaum menar att även om en kvinna sluter upp bakom en sedvänja som ger henne påtagligt försämrade möjligheter skall vi inte se det som hennes slutgiltiga val. Okunskap kan vara en orsak till att sedvänjor likt kvinnlig könsstympning får fortgå
(Nussbaum 2002 s.66-68) och därför är det viktigt att professionella kan samtala om ämnet med sina klienter. När människor flyttar och möter människor med andra erfarenheter än sina egna blir de medvetna om sin kultur på ett nytt sätt då de jämför sin kultur med någon annans (Soydan 2005 s.266). Där kan
professionella som möter klienter i riskgruppen vara viktiga som förmedlare av den nya kulturen. Nussbaum påpekar att förändringen i omständigheter kan ge nya tankesätt (Nussbaum 2002 s.53). Våra informanter var medvetna om det inflytande den omgivande kulturen kan ha för klienterna, även om deras önskan
att respektera sina klienters kultur och integritet hindrade dem från att tala öppnare om kvinnlig könsstympning med klienterna. Det är viktigt, enligt Nussbaums förmågor, att människan ska få bli behandlad som en person med eget värde och slippa bli förödmjukad. Att tala öppet om det kan ge kvinnan möjlighet att känna att hon har kontroll över sin omgivning och får delta i beslut som styr hennes liv (Nussbaum 2002 s.108).
Alla våra informanter är toleranta i sin inställning till kulturer och anser att man bör ha förståelse för den kultur människor har vilket är viktigt (Kristal-
Andersson 2001 s.180), men de är inga renodlade kulturrelativister. Lisa betonar vikten av att fråga för att förstå olika kulturyttringar. Hon berättar om en klient som kom in med ett stort brännmärke på magen. Lisa frågade sin klient om varför hon hade det när Lisa istället hade kunnat välja att inte se. Nu
uppmärksammade hon att det hade gjorts och frågade varför för att få en inblick och en förståelse för kulturen (Soydan 2005 s. 267-168). Det är viktigt att förstå den historiska bakgrunden som ligger till grund för att en kulturell sedvänja som t.ex. kvinnlig könstympning förekommer, varför det görs och vem som fattar beslutet (Reichert 2004 s.31). I det fallet ställdes Lisa inför en värdekonflikt. Kvinnans rätt att få utöva en sedvänja som uppenbarligen var skadlig för hennes hälsa, ställs mot värdet att kvinnan ska ha en bra hälsa på alla plan (Nussbaum 2002 s.106). Att bli bränd på magen kan knappast ses som bra för hälsan. Det kan vara svårt att ifrågasätta kulturyttringar i vårt samhälle. Det kan ses som en etnocentrisk ”attack” på individens kultur (Nussbaum 2002 s.61). Om Lisa hade valt att fördöma kvinnans handling utifrån ett etnocentriskt synsätt skulle kanske hennes möjligheter att tala med den kvinnan underminerats. Kvinnan hade kunnat känna sig kränkt och tappat förtroendet för Lisa. Om Lisa hade valt att inte se brännmärket med den kulturrelativistiska tanken att alla har rätt till sin kultur, hade konsekvensen kunnat bli att kvinnan inte kändes sig sedd eller att det ger en signal att brännmärken är okej i Sverige. Att ha en viss
kulturkompetens om kulturella sedvänjor som t.ex. kvinnlig könsstympning är nödvändig vilket även våra informanter säger. Professionella måste dock ta hänsyn till de variationer och särdrag som finns inom olika kulturer för att denna sedvänja ska kunna avskaffas. Om de endast koncentrerar sig på att fördöma kvinnlig könsstympning kan de missa möjligheter att förändra
kvinnornas situation i grunden (Nussbaum 2002 s.63-64). Att tala om kvinnlig könsstympning och liknande sedvänjor utan att vara fördomsfull eller
fördömande är svårt, men samhället måste markera att avståndstagande (Leviner 2008 s.81). Här är det flera av Nussbaums olika punkter som behöver mötas samtidigt, och det är det som gör det svårt. Kvinnlig könsstympning gör att förmågan kroppslig integritet kränks och om ämnet diskuteras respektlöst kränks förmågan samhörighet.
Sabine och Lisa talade om kvinnlig könsstympning som ett sätt att kontrollera kvinnors sexualitet. Sabine menade att kvinnor inte skall känna något, bara männen, och Lisa nämnde att det inte kan vara lätt att bli med barn om
öppningen är så liten att ett lillfinger inte går in. Att förvägra kvinnor rätten att kunna kissa normalt eller njuta av sex är att kränka de mänskliga rättigheterna för kvinnor. Enligt Nussbaums lista på förmågor som en människa skall ha för att kunna leva ett fullödigt liv skall varje människa ha en bra hälsa på varje plan och ha möjlighet till sexuell tillfredsställelse vilket antagligen är rätt svårt med en lillfingerstor öppning vid vagina och om klitoris har ersatts med ett stort ärr (Nussbaum 2002 s.19-20). Den här sedvänjan verkar vara det yttersta sättet för en kultur att kontrollera kvinnans sexualitet (a.a. s.71).
Våra informanter talade om att man måste klargöra vad som är förbjudet enligt lag i Sverige. Genom lagstiftningen har vi tagit ställning mot kvinnlig
könsstympning. Att lagstifta är också att ta ställning och demokratins främsta verktyg för att visa vad som ses som moraliskt förkastligt (Leviner 2008 s.57). Genom lagstiftningen kan vi säga att Nussbaums förmåga kroppslig hälsa skall tillgodoses. Frihet och mänskliga rättigheter är mer än bara någonting ett land lagstiftar om. Utifrån de universella värden som utgör grunden för mänskligt liv kan vi få argument för att bekämpa kvinnlig könsstympning som annars kan försvaras utifrån kulturrelativistiska argument (Nussbaum 2002 s.61). För att individen ska kunna leva ett liv i frihet behövs resurser som ger en position att handla från. Alla våra informanter betonar vikten av att möta individen och att det är respekten för individen som är det centrala. Det är dock viktigt att inte bortse från det kulturella sammanhang som individen kommer från. Kvinnor, även invandrarkvinnor är en ytterst utsatt grupp, och de behöver få veta att de i
sig är viktiga och har ett värde. Vi måste lyssna på dem och deras krav, se vad de har för utgångsläge (Nussbaum 2002 s.80). Vad som är självklart för oss i Sverige behöver inte vara självklart för en kvinna som nyligen har flyttat hit. I hela världen får kvinnor sämre utgångsläge enbart därför att de är kvinnor (Nussbaum 2002 s.351) medan vi här i Sverige har kommit relativt långt när det gäller jämställdheten. Dessa två värden, respekt för den enskilde och Sveriges lag kan komma i konflikt med varandra och ger den professionella ett dilemma. I informanternas berättelser ser vi spännvidden mellan viljan att förmedla kunskapen om att kvinnlig könsstympning är förbjudet i Sverige till rädslan för att kränka en person som har levt med sedvänjan och har blivit utsatt för den.
Vi kan konstatera att det kan skapa problem att utgå från ett antingen kulturrelativistiskt eller etnocentriskt perspektiv i förhållande till skadliga kulturyttringar likt kvinnlig könsstympning. Om vi ser på problemet utifrån universella värden så som mänskliga förmågor och mänskliga rättigheter blir det lättare att hantera de värdekonflikter som kan uppkomma.
Slutdiskussion
I den här delen presenterar vi våra avslutande funderingar och reflektioner. Våra informanter upplever att de kvinnor som de har talat med om kvinnlig könsstympning verkade inte ha några större bekymmer att prata om ämnet. Detta kan bero på att för dem som har blivit utsatta för kvinnlig könsstympning är det en naturlig del av livet. Det är något som har hänt, som måste hända, eftersom alla är stympade i deras hemländer menar Hirsi Ali (Hirsi Ali 2006 s.45). Därför är det viktigt att ämnet tas upp. Kvinnlig könsstympning bör inte vara en naturlig del av livet. Att diskutera kan leda till få ett slut på sedvänjan, så diskussionen måste pågå världen över. Både i länder där kvinnlig
könsstympning är norm och där den inte är det. Att tysta ner debatten leder till att fler flickor utsätts (Berggren 2008 s.126). För att vi i Sverige skall kunna försäkra oss om att de mänskliga rättigheterna upprätthålls för människor med anknytning till Sverige och att målen i den nationella handlingsplanen mot kvinnlig könsstympning uppfylls får vi inte vara rädda att samtala om värdeladdade ämnen. Utifrån vår studie kan vi konstatera att kvinnlig
könsstympning är en fråga som behöver få mer utrymme i verksamheterna. Det är viktigt att våga fråga om och ifrågasätta olika kulturer. Här anser vi att det råder en viss osäkerhet hos de professionella om hur de ska ta upp frågan och förhålla sig till problematiken. Det är svår balansgång att samtidigt som vi måste visa respekt för individen måste vi tydligt ta avstånd från kulturella sedvänjor som är ett brott mot de mänskliga rättigheterna. Det är viktigt att samhället ställer de resurser till förfogande som krävs för att alla som arbetar med svåra frågor likt kvinnlig könsstympning får det stöd de behöver. Vi får inte vara passiva inför skadliga kulturyttringar på grund av att en rädsla för att tala om värdeladdade ämnen.
"Det är oacceptabelt att det internationella samfundet förblir passivt på grund av en förvriden syn på mångkulturism. Mänskligt beteende och kulturella värden hur meningslösa och destruktiva de än kan förefalla, har mening och fyller en funktion för dem som praktiserar dem .... Men kultur är inte statisk .... Folk kommer att ändra sitt beteende när de inser att det är möjligt att ge upp skadliga sedvänjor utan att ge upp meningsfulla sidor av sin kultur." (Amnesty.se)
Referenser
Ahlberg, BM, Krantz, I, Lindmark, G & Warsame, M. (2004) ‟It´s only a tradition: making sense of eradication interventions and the persistence of female „circumcision‟ within a Swedish context. Critical Social Policy Ltd 0261-0183 78 vol 24(1): s.50-78.
Almroth, L. (2008) ”Komplikationer vid könsstympning”. I Berggren, V. & Franck, M. (Red) (2008) Kvinnlig könsstympning. Studentlitteratur. Lund. Almroth, L. (2008) ”Vad är kvinnlig könsstympning”. I Berggren, V. & Franck, M. (Red) (2008) Kvinnlig könsstympning. Studentlitteratur. Lund.
Alvesson,M. Deetz,S. (2007) Kritisk samhällsvetenskaplig metod. Studentlitteratur. Lund.
Angelöw, B. & Jonsson, T. (2006) Introduktion till socialpsykologi. Studentlitteratur. Lund.
Bauman, Z. & May, T. (1990) Att tänka sociologiskt. Bokförlaget Korpen. Göteborg.
Berggren, V. (2008) ”Oskuld och kvinnans kropp i centrum, i Sudan och i Sverige”. I Berggren, V. & Franck, M. (Red) (2008) Kvinnlig könsstympning. Studentlitteratur. Lund.
Brändefors, J-O. Lundberg, U & Oscarsson, V. (1990) Kulturmöten. Studentlitteratur. Lund.
Börjesson, Å & Lindblom , B. (2005) Kvinnlig könsstympning – ett utbildningsmaterial för skola, socialtjänst och hälso- och sjukvård. Socialstyrelsen Stockholm.
Carlsson, B. (1991) Kvalitativa forskningsmetoder. För medicin och beteendevetenskap. Almqvist & Wiksell. Falköping.
Descombe,M (2009) Forskningshandboken- för småskaliga forskningsprojekt inom samhällsvetenskaperna. Studentlitteratur. Lund.
Dirie, W. (1998) En blomma i Afrikas öken. Bra böcker. Malmö. Dirie, W. (2005) Smärtans barn. Bra böcker. Malmö
Essén, B. (2008) ”Vårdsektorns möte med patienter från länder som praktiserar omskärelse”. I Berggren, V. & Franck, M. (Red) (2008) Kvinnlig
könsstympning. Studentlitteratur. Lund.
Grant, P. (2007) Sustaining a Strong Cultural and National Identity: The Acculturation of Immigrants and Second-generation Canadians of Asian and African Descent Int. Migration & Integration 8:89–116 Norstedts akademiska förlag. Smedjebacken.
Hammersley, M. Gomm, R. (2000) Case Study Method: Key Issues, Key Texts London: Sage.
Herlitz, G. (1999) Kulturgrammatik hur du ökar din förmåga att umgås med människor från andra kulturer. Uppsala publishing house AB. Jönköping. Hessle, S. (1984) ”Omhändertagande av invandrarbarn” I Soydan, H(Red. (1984) Socialt arbete och invandrare. Liberförlag. Stockholm.
Hirsi Ali, A. (2006) En fri röst. Månpocket. Stockholm.
Holme, I , M. Solvang,B.K. (1991) Forskningsmetodik om kvalitativa och kvantitativa metoder. Studentlitteratur. Lund.
Jacobsson, K. Meeuwisse, A. (2008) ”Fallstudieforskning” i Meeuwisse, A. Swärd, H. Eliasson-Lappalainen, R. Jacobsson, K. (red) Forskningsmetodik för socialvetare.
Johnsdotter, S. (2002) Created by God – How somalis in Swedish exile reassess the practice of female circumcision. Lund monographs in social anthropology. Lund.
Kalev, D.H. (2004) Cultural Rights or human rights: The case of female genital mutilation. Sex Roles, vol.51, nos 5/6:339-348 Business media, inc.
Kvale, S. (2007) Den kvalitativa forskningsintervjun. Studentlitteratur. Lund. Larsson, S., Lilja, J., Mannheimer, K. (2005) Forskningsmetoder i socialt arbete. Studentlitteratur. Lund.
Leviner, P. (2008) ”Könsstympning av flickor – rättsligt skydd i Sverige”. I Berggren, V. & Franck, M. (Red) (2008) Kvinnlig könsstympning.
Studentlitteratur. Lund.
Nussbaum, M. (2002) Kvinnors liv och social rättvisa – ett försvar för universella värden. Daidalos. Göteborg.
Reichert, E. (2006) ”Human rights: An Examination of universalism and Cultural Relativism”. Jornual of Comparative social welfare vol 22 No. 1 s.23- 36. Taylor and Francis.
Sjöberg,K. Wästerfors,D. (2008) Uppdrag: Forskning. Liber AB. Malmö. Skau, G,M. Mellan makt och hjälp (2007). Korotan Liber Ab. Malmö. Soydan, H. (1984) Socialt arbete och invandrare. Liber. Malmö.
Talle, A. (2008) ”Kulturellt och historiskt sammanhang”. I Berggren, V. & Franck, M. (Red) (2008) Kvinnlig könsstympning. Studentlitteratur. Lund. Vetenskapsrådet. Forskningsetiska principer inom humanistisk-
samhällsvetenskaplig forskning. ISBN:91-7307-008-4. Elanders Gotab.
Walker, A.(1992) Omskärelsen. Förlag Trevi AB, Stockholm.
Internetkällor Amnesty.se 2009-12-17. Bilda.se 2009-11-03. Encyclopedia.com 2009-05-16. Manskligarattigheter.gov.se 2009-11-22. Migrationsverket.se 2009-09-10. Socialstyrelsen.se 2009-09-10.
Otryckta muntliga källor
Intervju 091105 med ”Anna”, Socialsekreterare. Intervju 091105 med ”Mimmi” Cirkelledare. Intervju 091109 med ”Sabine” Cirkelledare. Intervju 091117 med ”Lisa” Barnmorska.
Bilagor
Intervjuguide
Vi inleder med att förklara syftet med vår studie.
Vi är intresserade av vad du vill säga i ämnet, vi har troligen inte tänkt på allt. Ordet är fritt, så berätta. Vår intervjuguide är ett stöd, som vi kan checka av med när vi samtalar.
Presentera dig: Yrke, arbetsplats:
Bakgrundsinformation
Har du i din yrkesverksamhet stött på kvinnor/flickor som har blivit utsatta för könsstympning eller som riskerar att utsättas för det? I vilket sammanhang?
När stötte du på könsstympning första gången?
Berätta om dina reaktioner. Eventuella åtgärder, kollegors reaktioner osv.