Plaststavar är bra att ha när man tränar fem- och tiotal

Metoden med ringar som beskrevs i förra frågan. Det är viktigt att man varierar det man lägger i ringarna. Att det inte alltid blir t.ex. klossar, så han tror att det bara är klossar han kan räkna. Spela spel där man använder tärning. Spela kort där man ser antal och kan räkna ut. Buss-spelet är ett bra spel där man tränar plus- och minustecken.

Man försöker tänka på matematik i alla sammanhang, hur man kan ta in och räkna. I hemkunskapen t.ex. när man ska duka så kan man räkna hur många bestick som behövs. Hemkunskap är att bra ämne där man kan få in både matematik och svenska.

Man har varierat material, i och med att man ser matematik i alla ämnen i skolan, t.ex. i engelskan räknar man på engelska. Eleverna arbetar självständigt efter planeringen i sina planeringsböcker, där man fört in vilka sidor som ska göras i matematikböckerna. Alla arbetar i böcker, fast på olika nivåer.

D: Ja klossar använder jag gärna jag ser en fara i att använda pengar då blandar de ihop det med värdet. Vi använder också stavar och fingrarna har man ju alltid med sig. Vi pratar matematik och tar in det i vardagen och i de olika ämnena. Vi har mycket material men använder inte allt, vi spelar spel och arbetar med datorn. Vi har också en låda med konkreta problem inom olika områdena, dem kan man egentligen göra själv men de är bra när man inte kommer på något själv.

E: Det är bra med konkret material. Det är positivt att eleven kan få in vardagen i sin träning, t.ex. att själv åka bussen in till centrum och handla. Där man bl.a. får in att kolla busstidtabell, ha koll på pengar, och att själv planera.

Mattekort är ett bra material, där det inte finns så mycket uppgifter på varje sida.

Matematikboken kan ofta vara lite tjatig, därför kopierar man från andra böcker, vissa delar är bra i den boken och andra i den boken. Det är viktigt att det presenteras tydligt och åskådligt, plus att man kan träna flera gånger på samma sak. Läraren tillverkar också eget material. Kataloger av olika slag kan vara bra material att ha och utgå från, t.ex. göra olika

beställningar och räkna ut hur mycket det skulle ha kostat. Dagstidningar används mycket i undervisningen. Bra att bygga på intressen hos eleven, tycker eleven t.ex. om kläder kan man ha klädkataloger.

F: Eleverna tyckte det var positivt när vi använde oss av tidningen i matematikarbetet. Det är en rätt så nystartad klass, så vi har inte hunnit skaffa sig så mycket material ännu. Vi har köpt betapedagogens Mattespel, som fungerar mycket positivt. Bl.a. bra träning i multiplikation, hälften/dubbelt, man använder pengar i flera övningar. Stadsrundan är också ett bra spel där också pengar ingår. Det var mycket konflikter i gruppen när vi startade upp klassen. Men vi

har jobbat mycket med den sociala biten, eleverna har bl.a. haft jättesvårt att förlora. Därför har det varit konfliktfyllt med att spela spel.

Det är viktigt att man hittar lusten och motivationen hos eleven, ett sätt kan vara att arbeta praktiskt. Träslöjd och hemkunskap är bra att arbeta praktiskt i, då ser man matematiken i ett sammanhang.

G: Jag använder inte så mycket böcker i matte, jag plockar lite grann och gör om det beroende på vem det är till. Sedan tar vi in lite problemlösningstal, lästal om de fixar läsningen. Det är i så fall om de kan mycket så kan man stoppa till dem en bok, då kan de jobba med vissa kapitel. Vi försöker jobba med matte både i svenskan och No.

H: Mycket av SIH: s material är bra. De har utgått från särskoleelevens svårigheter när de gjort materialet. Där är inte mycket på varje sida och inte heller många bilder som kan röra till det. Vi använder tallinjen, men också praktiskt material som t.ex. klossar, pengar, snäckor, lukttvålar, pennor, suddgummi (d.v.s. saker som man har nära) när man räknar.

Eleverna använder flera andra hjälpmedel beroende på vad de räknar. Vi använder t.ex. linjal och metermått då vi jobbar med längdmåtten, decilitermått då man pratar om olika

volymmått. Jag försöker att visa konkret hur det fungerar för att eleven ska få lättare att förstå. Ett bra sätt för eleven som underlättar att se tiotalen kan vara att skriva upp talen från noll till hundra på ett papper. Ett enkelt och lättöverskådligt sätt att visa på, ger eleven en ”bild” att ha med då man räknar. Jag tillverkar eget, man samlar hela tiden på sig material, utifrån vad man tycker att varje elev behöver.

7. Vilka svårigheter kan elever ha vid matematikinlärning?

A: Allt, när de inte kan begrepp och inte har mängduppfattning så är det jätte svårt. Många gånger blir man lurad för de är verbalt duktiga och då tror man att de kan mer än de kan. Vi spelar spel ”Busspelet” är väldigt bra, man får ju in matte även när man inte har det, på samlingen t.ex.

B: Det är mycket, de kan ha svårt att hålla isär siffrorna. De har svårt med det abstrakta, så därför ser vi till att få det konkret. Man kan ha problem med arbetsminnet. Svårt när det är många moment för att lösa en uppgift. Det kan vara svårt att forma siffrorna. Logiskt

tänkande kan vara problem för våra barn, det kan vara en utvecklingsak och flera av våra barn kommer inte så långt i sin utveckling. Sedan är det språket, man måste prata mycket

matematik så man har språk för det man tänker och kan uttrycka sig och förstå. Det är inte bara logik när man ska läsa och lösa en problemuppgift utan mycket språket också. Sedan kan de ha problem med uthålligheten och koncentrationen också, förutom det motoriska.

den konkret. Det är viktigt med det konkreta. Eleverna i särskolan har svårt för matematik. D: barn på lägre nivå kan ha svårt att ramsräkna att börja mitt i t.ex. på sju då går det inte alls. Överlag har de svårt med subtraktion. De kan inte 20-10 då måste de räkna på fingrarna och då blir det ofta fel.

E: En svårighet är att motivera eleven, att kunna visa på nyttan av matematiken. Det är ofta personalen i klassen får höra att ”det behöver man inte kunna”. Man behöver också motivera eleven att man behöver göra de där tjatiga talen, för att läraren ska se om eleven kan och har förstått. Annars upplever eleverna matematiken som nå got som är rätt roligt. Läraren tycker inte det är svårt att variera undervisningen, man kan göra mycket med matematiken.

F: Eleverna har svårt att se matematiken i ett sammanhang, de inser inte vad de ska ha matten till. Eleven har lättare att se detta i ett praktiskt sammanhang, sitter man och arbetar i sin bok glömmer de ofta det de lärt in. Det finns elever i klassen med autism, där är det lite tvärtom. Där eleven hellre vill arbeta med sin veckoplanering, där det är mer styrt och tillrättalagt. Eleven vet då precis vad han ska göra, han har svårt för det lite mer fria.

G: Det gäller ju att ha talförståelse först. Svenskan kan vara svår t.ex. färre ordförståelsen. Cirkeldiagram med tid är svårt ”Hur många timmar färre är Kalle vaken än han sover”? Orden i matte kan vara väldigt svåra.

H: Eleverna kan ha många olika sorters svårigheter. De kan t.ex. ha svårt att ramsräkna, de hoppar över vissa siffror. Det kan sedan vara svårt för eleven att lära in rätt, börjar man lära fel fortsätter det lätt att bli fel. De kan vidare ha svårt när de ska räkna saker, d.v.s. att man räknar fortare än sakerna.

Vid läs- och problemlösningstal är det ofta svårt med läsförståelsen, och därför kan de ha svårt att förstå hur man ska lösa talet. I de här talen är det ofta att man ska göra saker i flera olika led, det man ska räkna ut kommer kanske sist i talet. Det kan också vara så att när man gjort en del av uppgiften så förstår man inte att det finns flera delar kvar att göra. De har svårt att se de olika stegen i problemlösning.

Eleverna kan också ha svårt med arbetsminnet, svårt att komma ihåg vad det är de ska göra. Tidsuppfattningen kan vara svårt

De kan ha svårt att forma siffror, men också att komma ihåg hur siffran ser ut.

Eleverna kan ha svårt att omvandla och växla, t.ex. pengar, volym, längdmått. Att arbeta med minnessiffra upplevs ofta som svårt.

A: Jag plockar, jag har inte så mycket böcker. Mest stenciler och så plockar jag från olika böcker jag skriver om och gör enklare tal. Det är ofta mycket tal på varje sida, jag skriver om talen och gör 4-5 tal på varje sida så blir det mycket roligare. Då kan man ju sätta ett roligt försättsblad och göra en spiralbok , men de blir väldigt malliga om de får en egen mattebok. Det är inte viktigt för mig att ha lärobok.

B: För att automatisera inlärningen. Vi har små kort där de kan träna på 2+1 så står svaret på baksidan. Det tillhör den här småstegsmetoden. I matteboken kan man se mönster på just det momentet. Som färdighetsträning tycker jag boken är bra. Det är duktiga människor som gjort böckerna och så har de trevliga glada bilder som kan stimulera eleverna. Men mycket av det man gör i böckerna kan man göra i dataprogram eller på stenciler, men barnen tycker det är roligt att ha läroböcker, men ofta så går läroboken fram för snabbt så man får göra mycket annat vid sidan om.

C: Det är viktigt att eleven vet vad en siffra står för innan man låter han/hon får börja arbeta i en lärobok. ”Rolig Räkning” och ”Mattebygget” är bra böcker. Det är rena tal i böckerna där man arbetar med pengar och klocka. Lätt att följa upp det som står i boken och visa på det konkreta. Läraren brukar kopiera vissa avsnitt ur böckerna därför att eleverna ofta behöver träna flera gånger på samma för att kunskapen ska automatiseras. T.ex. så man slipper sitta och räkna fem plus fem, utan man vet att fem plus fem är tio.

D: Den är ju en extra hjälp, men det är ju inte den som är viktigast, utan den praktiska matten. Matteboken kan vara bra som en bas att se lite vad som är lämpligt att lära sig, men sedan har man ju läroplanen att gå efter med mål för eleven. Vi använder mest lösblad och utdrag från läroböckerna vi vill komma ifrån att ha en stor tjock lärobok där man bara kan använda några sidor. Läroboken är en viktig del tillsammans med allting annat men den är inte viktigast. Men jag vill inte arbeta helt utan lärobok för man får många bra tips därifrån och så kan man ta det till barnens vardag istället och göra egna matteproblem och sätta in eleverna själva som personer så blir det naturligare.

E: Vissa elever har egen lärobok, läraren tycker inte det är nödvändigt. Läraren kopierar ofta ur olika läroböcker, eleverna är vana att arbeta med lösblad. När eleven arbetat färdigt med ett lösblad kan de uppleva att de gjort klart, känna tillfredsställelse.

Det finns bra läroböcker, idag finns det säkert fler än tidigare. ”Ett, två, tre, fyra, fem räkna” är en bra serie med matematikböcker som är gjorda för elever i särskolan. Böcker med få uppgifter på varje sida, med ”luft” mellan. Eleverna upplever då inte det här med ”hur ska jag göra”, utan lagom mycket på varje sida. Vi använder också böcker som SIH gett ut, mycket i böckerna är bra men vissa sidor upplevs av eleverna som lite barnsliga.

F: Läraren har inte hittat någon bra lärobok ännu, böckerna går ofta fram i en alltför snabb takt. När eleven får sin bok vill han gärna göra allt i den, att göra den klar med en gång är också viktigt. Vissa elever kan bli störda av att man hoppar över vissa sidor i boken, som man ibland måste göra. När klassen startade upp fick eleverna varsin lärobok. Allteftersom man gjort klart den har man istället kopierat från olika böcker eller gjort eget material som eleverna får arbeta med.

G: Jag har haft som utgångspunkt olika mattehäften, när vi har jobbat med olika områden t.ex. längd, volym, vikt sedan tar vi upp det och jobbar praktiskt med det. Annars så arbetar de med datorn och växlar enheter. Inom detta område så har ju matteboken varit väldigt viktig

faktiskt, den har varit ett kanonstöd. Men annars i inlärningen så finns det ju många andra sätt att göra det på. Det de jobbar med i läroboken repeterar vi sedan på datorn.

H: Jag har läroboken som ett stöd för mig själv, för att jag inte ska glömma det som man ska jobba med. Jag plockar mycket från flera olika böcker. Vissa elever i klassen har

arbetsböcker. Eleverna får hoppa över vissa sidor. Dels för att det är överkurs för dem, dels kan det vara sånt som de inte behöver belasta sitt minne med. Det finns annat som är viktigare för dem att kunna. Några arbetar med lösblad och andra bara med praktiskt material, därför att det passar den eleven och han/hon behöver träna olika momenten. Jag utgår alltid från

kursplanen i min planering, det är viktigt att eleverna får tillfälle att lära de sakerna som finns med där. Man ser dessutom till vad eleven har nytta av att kunna som vuxen, så att man inte belastar eleven med en massa saker man aldrig kommer att ha nytta av att veta.

Är läroboken en viktig del i undervisningen? A: Det är inte viktigt för mig att ha lärobok.