Platsen för undervisningen

Vart undervisningen skall bedrivas och platsens betydelse för undervisningen framträder hos merparten av de intervjuade förskollärarna, där det finns en viss norm av att bedriva

undervisning inomhus. Diskursen som går att uttyda i detta avsnitt blir tydligt den

inomhusnorm som råder mellan de intervjuade förskollärarna. Klaras beskriver: “det är lätt det här att man fokuserar mycket på undervisning inne men det är mycket man kan göra ute också”, vilket stärker att det råder en norm att undervisningen är något som ofta bedrivs inomhus. Denna norm utmanas dock av Linda då hon uttrycker: “vi har en miljö som utmanar alla sinnen” som visar att undervisningen kan ske i olika miljöer och behöver inte vara förutbestämd. Samtidigt framhäver McClintic och Petty (2015) i deras studie att pedagogerna hävdar att lärandet inomhus ses som mer väsentlig än det lärandet som sker utomhus. Detta styrker också diskursen om inomhusnormen som råder i förskole kontexten och som även framträdde i de intervjuade förskollärarnas beskrivningar. Däremot menar Szczepanski och Dahlgren (2011) att både inomhus- och utomhusinlärning är viktigt och kombinationen mellan dessa skapar en helhet för barnen. Denna helhet menar även Nel et al. (2017) är

27

betydande för ett bredare lärande hos barnen, då utemiljöns konstruktion bör vara stimulerande för att utvidga och koppla samman lärandet som sker i inomhusmiljön. Motstridigheten att enbart bedriva undervisningen inomhus lyfts främst av förskolläraren Linda. Hennes citat tyder på att undervisning ska ske i både inomhus- och utomhusmiljön. “Så att det inte ska bli så sådär att man leker och ha undervisning inne”, att linda utmanar inomhusnormen kan till stor del bero på att hon jobbar på en förskola, som bedriver mycket av sin undervisning utomhus.

Det finns en medvetenhet och en vilja att bedriva mer undervisning utomhus hos andra förskollärare, detta blir tydligt i Klaras citat: “Du blir själv tvingad som pedagog att tänka ut, undervisningen tillfällen och vart man ska ha undervisningen”, vilket tyder på att ansvaret ligger på pedagogerna och hur de väljer att lägga upp undervisningen samt vilken plats som undervisningen ska äga rum. Szczepanski (2008) betonar också att det handlar om att

kollegorna behöver gemensamt arbeta för att få in mer undervisning utomhus som en naturlig del i förskolans verksamhet. Det råder dock fortfarande en norm och blir därför en utmaning för majoriteten av förskollärarna att på kort tid förändra denna norm, men i en sådan situation som samhället befinner sig i just nu kan det vara nödvändigt. Detta kan i sin tur leda till att inomhusnormen utmanas och platsen för undervisning blir inte längre given. Sandberg och Vuorinen (2008) framhäver att platsen för undervisning är betydelsefull för barnen, då den kan påverka och forma dem utefter vilken relation barnen har till platsen. Platsen och materialet skapar förutsättningar och inbjuder barnen till ett lärande. Marianne beskriver: “Det är det vi erbjuder barnen, som de har att aktiveras sig med”, citatet tyder på hennes beskrivningar om undervisningen och dess material som erbjuds i förskolan. I utomhusmiljön menar Kiewra och Veselac (2016) att materialet skiljer sig från de material som finns i inomhusmiljön. Naturmaterial skapar och inbjuder barnen till kreativitet, där de får chansen att använda sin fantasi medan de material som barnen möter i inomhus har ett mer tydligare syfte och förutsägbarhet. Vidare menar Szczepanski och Dahlgren (2011) att genom

direktkontakt med utomhusmiljöns material får barnen möjlighet till förstahandsupplevelser och tillfälle till ett aktivt deltagande.

Undervisningen bör inkludera barnen framhåller Sheridan och Williams (2018), samt att den behöver vara meningsfull och fånga deras intresse. Komplexiteten kan även bero på en okunskap eller en tolkning när undervisningen faktiskt sker. Jonsson et al. (2017) förtydligar detta och menar att undervisning är något som äger rum i förskolan hela dagen. Detta är

28

något som även Linda beskriver, då hon uttrycker “Undervisning är ju i princip från det att de kommer tills att de går hem, för omsorg och lärande, de går hand i hand.”. Samtidigt visar resultatet att majoriteten av de intervjuade förskollärarna beskriver

undervisningsbegreppets omfattning som brett. Detta kan ses i relation till Sheridan och Williams (2018) och Melker et al. (2018) som framhäver undervisningsbegreppet som komplext och att det råder en viss osäkerhet kring vad begreppet innefattar. Undervisnings begreppets komplexitet och hur den nu genomsyrar förskolans verksamhet, ställer krav på pedagogerna. Detta är något som Jonsson et al. (2017) också understryker, då pedagogerna behöver lägga ner mycket tid och energi på att planera undervisningen.

6.3 Närvarande förskollärare

Majoriteten av de intervjuade förskollärarna anser sig själva som närvarande pedagoger men att det kan skilja sig på beroende på vilken miljö som barnet befinner sig. Diskurserna som går att uttydas är att pedagogernas roll varierar och kan växla under dagen genom att de intar en mer övervakande eller en mer stöttande roll. Marianne uttrycker “Jag kan tycka att vi pedagoger interagerar mer med barnen inomhus än utomhus”. Medan Agneta beskriver hennes roll som närvarande pedagog oavsett vilken miljö hon befinner sig i, men att det kan finnas svårigheter kring detta i utomhusmiljön. De stora ytorna i utomhusmiljön begränsar pedagogernas roll, då behovet av att inta en mer övervakande roll krävs. Bilton (2012) beskriver pedagogernas övervakande roll, som i sin tur skapar möjlighet för pedagogerna att kunna få reflektionstid med varandra. Barnen får möjlighet att vara ifred och leka ostört, då ytorna inte är lika begränsade.

Balansen mellan att vara en närvarande och övervakande pedagog kunde variera och

synliggjordes i diskursen. Linda uttrycker “Så en dag kanske jag är en sån här som går runt mycket och håller koll, se till så alla har de bra och så nästa gång kan jag dyka ner i och bli mer kvar med barnen”, vilket beskriver den växlande rollen med att vara närvarande samt övervakande pedagogen. Enligt Sheridan och Williams (2018) handlar denna balansgång om att pedagogen behöver ha kunskaper samt att vara delaktig kring barnens lek på ett

omsorgsfullt och lekfullt sätt. Genom denna delaktighet kan pedagogerna stötta och utmana barnens enskilda lärprocesser. Jakob beskriver just stöttningen som en del i hans roll i utomhusmiljön och menar att vissa barn kan behöva extra stöd för att komma in i leken eller att skapa nya aktiviteter för dessa barn.

29

Pedagogerna behöver också ha kunskap kring förskoleverksamheten i sin helhet. Samtidigt betonar Bilton (2012) att pedagogerna kan ta en paus från de styrda aktiviteterna medan barnen är utomhus och se det mer som ett tillfälle för rast. Likt Bilton menar även Muela et al. (2019) att utemiljön ses som en plats för barn att ta en paus från styrda och planerade aktiviteter samt att de får möjlighet att kunna leka av sig. Även om barn ska få en möjlighet att få en paus och leka av sig anser Loukatari et al. (2019) att pedagogerna behöver vara involverade utomhus och interagera med barnen i deras lek. Därför blir det väsentligt vilka roller och vilket förhållningssätt som pedagogerna väljer att inta. Enligt de intervjuade förskollärarna skiftade rollerna mellan pedagogerna beroende på situation och vad barnet behöver stöttning kring. Valet av roll blir en avgörande faktor för deras möjlighet till

interaktion och samspel med barnen. Bilton (2012) menar att kommunikationen och dialogen mellan pedagogerna och barnen är begränsad i utomhusmiljön. Samtidigt har forskning visat på att dialogen mellan pedagoger och barn i pedagogiska miljöer spelar stor roll i barnets språkutveckling. Därför blir det viktigt att pedagogerna har kunskaper och är medvetna om vad barnet är i behov av, vilket blir avgörande för vilken roll som de väljer att inta.

Förskollärarnas profession ställer krav på deras kompetenser och kunskaper att kunna möta och se det individuella barnet och dess behov. Klara menar på att“Vi är mer närvarande och vi mer där barnen är.” och lyfter även att hon ser det som en skillnad idag. Hon beskriver vidare att det handlar om ett mer deltagande och aktiv roll där hon uttrycker: “Man står inte i en klunga och pratar med varandra vi pedagoger.”, vilket stärker diskursen om en mer närvarande pedagog. Förskollärare som besitter sådan kompetens kan urskilja och utmana barnens lärprocesser menar Sandberg et al. (2018). Med kompetenser menas att stötta barnen genom att följa deras intressen och skapa förutsättningar till att utveckla kunskap som barnet redan besitter (a.a.). Bilton och Waters (2016) framhäver även att det krävs välutbildade pedagoger för att stötta barnen i deras lärande och utveckling med grund i läroplanen. Sheridan och Williams (2018) nämner läroplanen och dess mål om det enskilda barnets förutsättningar och behov av trygghet, välbefinnande, utveckling och lärande. Samtidigt som det krävs kunskap av förskolläraren handlar det också om deras inställning och tidigare erfarenheter. Dessa erfarenheter påverkar i sin tur hur de väljer att spendera och planera aktiviteter i utomhusmiljön (Strachan et al., 2017).

30

6.4 Utemiljöns inflytande på undervisningen

I resultatet beskriver de intervjuade förskollärarna utemiljöns utmaningar men även dess positiva aspekter. En tydlig diskurs som gick att uttyda av resultatet var förskollärarnas beskrivningar av barnens flyktighet och den fångaspekt som beskrevs. Det fanns en majoritet av de intervjuade förskollärarna som beskrev att de tyckte att det var svårt att fånga barns intresse och hålla kvar deras fokus i undervisningen utomhus. Klara beskriver: “Det är lättare att fånga barnen inomhus”, vilket Fredrika också lyfte: “Jag kan se att man fångar barnen lättare inomhus”, vilket tyder på en tydlig diskurs som präglas i en fångmetafor och den svårigheten utemiljöns inflytande har på barnens fokus. Samtidigt som majoriteten av förskollärarna beskrev att det var svårt att fånga barnen kan det handla om att fokuset istället kan vara att fånga enstaka barn. Det blir uppenbart i Agnetas citat: “man kanske inte behöver fånga alla samtidigt och på samma sätt och där får man ju också vara öppen i sin

pedagogroll också”, vilket också tyder på en svårighet med att fånga barnen men en instinkt att det handlar om att försöka fokusera på att fånga några barn, istället för alla. Trots detta ses problematiken och den största anledningen till att förskollärarna hade svårt att fånga barnen i undervisningstillfällen utomhus, påverkas av utemiljöns stora ytor. Detta kan tydligt ses i Jakobs intervjusvar,där han lyfter utomhusmiljön och dess stora utrymme som lockar till ett utforskande och rörelse, vilket försvårade pedagogerna att fånga barnen i utomhusmiljön. Denna problematik lyfts även i Tuuling et al. (2019) studie där pedagogerna ha svårt att fånga barnen i utomhusmiljön, då de lättare distraheras. En annan orsak till att inte bedriva

undervisning i utomhusmiljön kan enligt Wojciehowski och Ernst (2018) vara vädret, vid sämre väder kan barnens fokus påverkas och de blir då svårare att fånga barnen. Samtidigt menar istället Jonsson et al. (2017) att det handlar om förskollärarnas engagemang och motivation till att bedriva undervisning i utomhusmiljön som en bidragande orsak till att det uteblir.

Utomhusmiljön kan bli problematiskt för de barn som är i behov av mer avgränsningar menar Agneta: “Vissa barn behöver ju det här lilla att man nästan tränger in i ett hörn.”. På grund av detta kan förskollärarens möjlighet till att undervisa barnen i utomhusmiljön försvåras och begränsas, men för att kunna tillgodose barns behov behöver barn få möjlighet att ingå i varierande miljöer i olika sammanhang. Förskolans varierande miljöer beskrivs av Sandberg et al. (2018) som betydelsefulla för barns lek, lärande och utveckling såväl ute som inne. Att genom miljön och dess potential som stöd skapas kunskap i interaktion mellan pedagogerna

31

och barnen. De intervjuade förskollärarna lyfter många positiva fördelar med att undervisa i utomhusmiljön. Dessa fördelar kan vara mötet med naturen och möjligheten för barnen att uppleva med alla sinnen. Barnen får en bredare verklighetsuppfattning i utomhusmiljön menar Szczepanski och Dahlgren (2011). Genom att barnen får uppleva naturen skapas en större förståelse och blir tillsammans med undervisningen inomhus en helhet. Samtidigt menar Nel et al. (2017) att det krävs ytterligare forskning på hur leken och aktiviteter i det olika lärmiljöerna utomhus påverkar barnen. Det hade kunnat resultera i flera positiva aspekter på barns lärande och utveckling. Detta kan relateras till de stora barngrupperna som finns på förskolorna idag och hur miljön inte är anpassad utefter storlek på barngruppen.

Förskollärarnas beskrivningar av utomhusmiljöns konstruktion och dess möjligheter var en annan diskurs som synliggjordes. De intervjuade förskollärarna uttryckte positiva aspekter med att vistas i utomhusmiljön för barns lärande och utveckling. Utomhusmiljöns stora ytor skapar möjlighet för att använda sig av mer rörelse och kroppsrelaterat lärande. Klara lyfter att utomhusmiljöns konstruktion skapar förutsättningar för barnen att vara mer aktiva, “där handlar det om också om hälsa och rörelse bland annat.”, vilket i sin tur leder till utveckling av motoriska färdigheter och förbättrad hälsa. Bilton (2010) påvisar också vikten av att barnen utvecklas motoriskt i utomhusmiljön men lyfter även fördelar som frisk luft, vilket kan bidra till att barnens koncentration förbättras. Även det kroppsrelaterade lärande i utomhusmiljön lyfts av Szczepanski och Dahlgren (2011) i deras studie, då barnen inte har lika mycket rumsliga begränsningar utomhus som inomhus. Därför skapar utomhusmiljön mer plats för rörelse, vilket också Ernst (2014) påvisar att pedagogerna tyckte att barn ska få möjlighet att göra sig av med energin när de befinner sig utomhus. Detta tydliggörs

framförallt i Jakobs intervjusvar “man får sen också möjlighet att röra på sig, vi har lite begränsade lokaler så att lite mer utrymme”, vilket tyder på barns möjligheter till

rörelsefriheten i utemiljön anses som viktig. Skolverket (2016) skriver fram komplexiteten kring förskolans lokaler och menar att de är anpassade till mindre barngrupper och

rörelsefriheten inte är lika stor. Genom att granska sin egen verksamhet och se möjligheterna istället för hindren med undervisning i utomhusmiljön, synliggörs bristerna och

utvecklingspotentialen. Enligt Skolinspektionen (2016) bör miljön vara inbjudande och öppen där barnen ges möjlighet till lek och inspiration. De flesta förskolor är varierande och

32

men där finns ett antal förskolor där barns behov av utmaning och stimulans inte blir tillgodosedda och inte heller är anpassade till barnens olika åldrar.