Vad som egentligen anses politiskt är således en definitionsfråga, liksom en fråga om sammanhang, som på ett intressant sätt blir åskådliggjort i tidningen Åter, där just
frånvaron av politik i sig blir tämligen politisk. Tidningen är politiskt och religiöst
obunden, den är inte en del av någon traditionellt organiserad social rörelse eller intresseorganisation. Vad den däremot är, är ett forum där en mängd olika individer kan göra sina röster hörda, med självhushållandet som gemensamt fundament. Den kunskap skribenterna (frivilligt, utan ekonomisk vinning) väljer att dela med sig av i artiklarna är något som erbjuds läsarna, och det står var och en fritt att ta till sig av de tips och råd som tilltalar en mest. Trots att det framgår att skribenterna är engagerade inom sina respektive intresseområden, och på det stora hela nöjda och stolta över sina livsstilsval, syns inga försök att övertyga någon annan om att just deras val eller metod skulle vara överlägsen någon annans. Snarare uppmanas läsarna att plocka upp det som tilltalar just dem, och göra det bästa utifrån de förutsättningar som råder. Det är därmed lätt att se hur Åter undviker att publicera inlägg och ämnen som rör teoretiska system – politiska, ekonomiska eller andra. Ett sådant undvikande tyder på en kvardröjande traditionell uppfattning om att vad politik anses vara.102 Överhuvudtaget
aktar man sig noga för att ge sig in på att teoretisera kring de ämnen som rör den självhushållande livsstilen, utan har en uttalad ambition att enbart behandla praktiska
100 Beck 1995b, s. 18. 101 Foucault 1993, s. 21-26. 102 Beck 1996, s. 139.
råd och erfarenheter. I och med ett sådant ställningstagande går att utläsa en uppfattning om att det som anses vara politik främst handlar om politiska system och teoretiska modeller. Man ser att politik handlar om partipolitik och planer och åtgärder som påverkar samhället i stort, och i det sammanhanget har tidningen Åter inget intresse av att vara en aktör.
En avgörande aspekt för alternativitet är att ta avstånd från de stora systemen, något som i sin tur handlar om en föreställning om att politik är att likställa med stat, och ingenting som praktiseras av den enskilda individen i det vardagliga livet. Dock hör den syn på politik som här framträder samman med industrimodernitetens syn på politik, som enligt Beck inte längre gäller.103 När Beck diskuterar hur politik görs och
uppfinns i den nya moderna epok han menar att vi befinner oss i, nämligen vad han kallar reflexiv modernitet, betonar han individualiseringens roll i denna. Han menar att individualiseringen sker inom ramarna för det industriella välfärdssamhälle vi återfinner i många industriländer i väst, inom vilket individerna i den nya moderniteten ”själva måste forma, iscensätta och lappa ihop sina liv.”104 När
artikelförfattarna i Åter berättar sina egna historier om vägen till ett självhushållande liv, är det exempel på just detta. I samband med att samhället förändras och individer inte i samma utsträckning kan finna sitt levnadssätt genom gamla traditioner utan i större utsträckning tvingas uppfinna sin egen tillvaro, passar tidningen Åter väl in som ett stöd för att i gemenskap med andra lyckas bygga en tillvaro man tror på för framtiden.
Även Bauman har skrivit mycket om modernitet och individualitet, och beskriver i
Liquid Modernity bland annat att individer tidigare var benägna att lyda under
auktoriteter i form ledare som representerat exempelvis politiska partier, stora företag eller andra organisationer, där man i någon bemärkelse strävade efter ett gemensamt mål, en utopisk idé om framtiden.105 I den modernitet vi i västvärlden lever i, menar
Bauman, i likhet med Beck, att det skett en förändring, och att det numera är upp till individen att uppfinna sitt eget Utopia. Han skriver exempelvis:
103 Ibid., s. 138f.
104 Ibid., s. 134.
Everything, so to speak, is now down to the individual. It is up to the individual to find out what she or he is capable of doing, to stretch that capacity to the utmost, and to pick the ends to which that capacity could be applied best – that is, to the greatest conceivable satisfaction.106
Det går här att utläsa en maktförskjutning, där människor från att ha förlitat sig på råd från auktoritära ledare och gemensamma mål, idag söker inspiration och stöd från andra slags förebilder. Då målet är att maximera de egna förmågorna och ansvaret för detta ligger på individen själv, är det lätt att förstå hur inspiration och stöd för detta sökes hos individer man anser ha lyckats med det man själv vill uppnå. Bauman ger i sin text bland annat exempel på att en person som under 1980-talet ville finna den perfekt vältrimmade kroppen sökte inspirationen hos dåvarande hälsoprofeten Jane Fonda, en företeelse som sedan bloggandets etablering som medialt forum med enkelhet torde gå att finna mängder av samtida exempel på.107 I detta sammanhang
anser jag även att tidningen Åter utan svårighet kan placeras in, i egenskap av källa till inspiration och kunskapsinhämtande av individer, för individer.
Denna förskjutning från att förlita sig på de stora systemen och de auktoritära ledarna, till att såväl ansvar som möjligheter förflyttas till individen, hur kan den kopplas till tidningen Åters icke-politiska ställningstagande? Vid en analys av tidningsmaterialet anser jag att frånvaron av vad som bedöms vara politiskt laddade artiklar kan förstås som en (passiv) kritik av de stora system inom vilka politiska organisationer kan inräknas. Samma kritik riktas mot andra storskaliga system, som likt den moderna industrialiseringen anonymiserar och effektiviserar sin verksamhet och de individer som innesluts i dess verksamhet. Frånvaron av politik blir således allt annat än frånvaro. Frånvaron av politik är i realiteten kritik, och kritik är lika med politik. Frånvaron är i själva verket närvaro.
Åter är uppbyggd av artiklar där frivilliga (likaledes läsare) delar med sig av egna
erfarenheter och kunskaper inom vitt skilda områden. I föregående avsnitt gavs bland annat exempel på artiklar rörande barn och familjeliv. I dessa, liksom övriga artiklar, betonas ofta vikten av individens valmöjligheter och medvetenhet i beslut som rör det
106 Ibid., s. 62. 107 Ibid., s. 66f.
som är betydelsefullt för just dem. I följande avsnitt ska vi återkomma till vikten av att själv kunna ta ansvar för det som känns nära och angeläget, konsten att lita till det egna omdömet och inte behöva känna behovet av att alltid lita till auktoriteter för att fatta viktiga beslut.