Politisk rationalitet

Sociala företags huvudtanke är att alla människor har något att tillföra, att alla ses som en resurs, om de bara ges förutsättningar för det. Det handlar om att anpassa arbetet efter individen och inte tvärtom. Men man framhåller vikten av att arbetsuppgifterna inte får formen av arbetsterapi, utan vara riktiga arbetsuppgifter. Arbetet ska bedrivas i en miljö där medarbetarna ska få chansen att utvecklas i sin egen takt. Den personliga utvecklingen har som mål att förbereda personen för att gå vidare till andra arbeten som utanför Atrium.

Självklart vill jag att man ska kunna gå vidare till den ”vanliga

arbetsmarknaden”, men om inte personen själv vill det så det helt okej. Det är faktiskt inte särskilt många som har velat söka andra jobb, kanske ett par stycken genom åren, utan de trivs så bra här. Det är väl ett tecken på att det här fungerar./Verksamhetschefen Barbro

För att lyckas med en personlig utveckling, så försöker man att matcha individen med vilka uppgifter som passar just honom/henne. Handledaren Karl menar att en del av de människor som arbetar inom Atrium, tidigare har kunnat arbeta inom ”vanliga företag” med enklare arbetsuppgifter, men att den möjligheten har minskat.

32 Förut kunde man jobba med lättare arbetsuppgifter inom exempelvis

industrin, som städare eller lagerarbetare, men den möjligheten finns inte idag. De ”lättare” jobben har försvunnit, vilket har inneburit att människor som tidigare gjort de här jobben, har hamnat vid sidan av arbetsmarknaden, i ett utanförskap. Här tycker jag att de sociala företagen fyller en viktig funktion med att nyttja allas kapacitet. Människorna som finns här är en resurs. /Handledare Karl

Vi driver de här verksamheterna för att ta till vara mänskliga resurser, genom att ge bra arbete, riktiga jobb, inte några halvtaskiga som ingen egentligen vill ha. /Verksamhetschef Barbro

Alla kan prestera efter sin förmåga, det spelar ingen roll om man jobbar 100 % eller 25 % eller 10 %. Alla har en arbetsförmåga och man försöket ta till vara den. /Handledare Lisa

Inom Atrium beskrivs det en tanke om att alla har något att bidra med. Det förmedlas en positiv inställning till att alla gör så gott de kan och att det är viktigt att ta till vara den resurs som detta innebär. Det berättas om en tanke att ta tillvara människors resurser inom Atrium och att det viktiga är att få arbeta till 100 % av sin förmåga, utifrån egna personliga förutsättningar. Det framkommer även en tanke om att medarbetarna inom Atrium ska kunna öka sin förmåga att arbeta, och att detta ses då som något positivt för den enskilde. Det ska ge en vinst, inte bara för samhället, utan för individen själv genom en ökad självkänsla.

Kan man stötta och handleda personer, till att till och med öka sin förmåga, tycker jag att det är fint. Jag ser mig själv som ett bra exempel inför de anställda, då jag själv har gjort samma resa som de./Assistent Sara

Jag har ju ett ansvar att lägga ribban för var och en, och försöka öka utmaningarna i en lagom takt så det inte blir ett misslyckande, för då slår det tillbaka på dem själva. /Handledare Karl

33 Jag brukar säga, när någon undrar varför hon eller han får göra mer än

någon annan, att du klarar mer och det mår du bara bra av. /Verksamhetschef Barbro

Utifrån hur medarbetarna beskriver sociala företag, finns det en tanke om att alla människor innebär en resurs, som med rätt förutsättningar kan tas till vara. Denna tanke är något som speglar en uppfattning, som syftar till att alla har något att bidra med, oavsett förutsättningar. Ur ett styrningsperspektiv kan arbetet inom Atrium förstås utifrån politisk rationalitet, som då förklarar varför det sker en styrning (Lövgren, 2007, s. 14). Styrningen utgår ifrån en inställning till dem som ska styras, i detta fall personer med psykiskt funktionshinder, med målet att bli funktionella medborgare.

Funktionella medborgare ses i detta sammanhang som någon som har ett arbete och som fyller en funktion för samhället. Det innebär att man måste utarbeta nya lösningar för en grupp som har svårt att ta en plats inom ”vanliga företag” och vars resurser därigenom inte tas till vara. Lösningen på detta är då enklare arbetsuppgifter som organiseras i de sociala företagen. Dessa lösningar utgår då från en inställning om att alla måste ses som en resurs för samhället, om det så är som närande eller mindre tärande. Det gäller alltså att försöka att få med alla på banan, oavsett förutsättningar.

I Holmqvist studie av Samhall beskrivs dock de enklare arbetsuppgifter, som finns i verksamheter liknande Atrium, som något som begränsar en utveckling av arbetsförmågor. Enkla arbetsuppgifter som anpassas efter individen, har en tendens att bibehålla och till och med öka på, det arbetshandikapp som arbetstagaren har. Holmqvist visar även på att de anställda inom Samhall socialiseras in i rollen som arbetshandikappade genom den arbetsmiljö och den inställning som finns inom skyddade verksamheter. Detta är något som vi kan tolka i verksamhetschefen Barbrors berättelse om hur många som faktiskt går vidare till den öppna arbetsmarknaden. Den inställning som finns till arbetsuppgifter och arbetsmiljö för medarbetarna inom Atrium, kan därmed få motsatt effekt i förhållande till de önskade målen.

34

7.2 Styrningstekniker

Något som framträder tydligt, i analysen av empirin är, den samstämmiga bilden av Atrium som en plats där det psykiska måendet sätts högt.

Detta syns i intervjupersonernas svar när det gäller frånvaron av stress och närvaron av lugn och trygghet. Det är i och för sig naturligt med tanke på målgruppen av psykiskt funktionshindrade, men det är den tydligaste faktorn som framkommer i vårt material. Man talar om en anda, en Atriumkultur, som får dem att må bra. Andan beskrivs med allt från att ha roligt på jobbet utan stress, till en stämning och en känsla av att man bryr sig om varandra.

Många gånger går jag bara runt i verksamheten och försöker ha kul. Det tycker jag är en av grejerna med sociala företag.

Ibland kan jag strunta i att göra det där tråkiga, det kan vi ta en annan dag. Då kan det bli att vi åker och fiskar istället. /Verksamhetschef Barbro

Jag har jobbat ute på den vanliga arbetsmarknaden och det är ju ganska mycket krav. Ja vi har ju krav nu också, men det är inte det där tempot. Vi ska göra samma arbete, men det får ta längre tid. Man får hämta andan och arbeta i sin takt. Så här borde alla ha det, även inom andra företag./Assistent Mikael

När jag ser att folk mår bra, då har jag lyckats i mitt arbete. /Handledare Karl

Samtidigt med den samstämmiga bilden av Atrium, som ett företag som inte vill stressa och pressa sina medarbetare, framkommer också en annan bild som löper parallellt. Det är bilden och känslan av vad det ändå innebär att arbeta inom ett företag, i fråga om att producera och fungera som vilket företag som helst. Det framkommer att man har en förväntan på att medarbetarna ändå ska ha en tanke på att bidra till att företaget genererar inkomster.

Visst, vi har ett vinstintresse, vi kan ju inte göra av med en massa pengar. Vi måste ju överleva, annars blir det fel det också. /Handledare Karl

35 Vi skulle kunna få in mer pengar, men då skulle vi behöva andra

arbetstagare. De vi har nu går inte att höja så mycket, vi ligger på max, det är en verklig balansgång. Samtidigt känner man en tacksamhet för att ha det så här bra, att man gärna vill ge mer tillbaka./Handledare Sara

Ska vi kalla oss företag måste vi göra en bra produkt. Vi kan bara inte sitta och dricka kaffe, vi måste ha intäkterna med. Vi kan ju inte göra en pall var 14: de dag, vi måste få fram snygga pallar hela tiden. /Verksamhetschef Barbro

Det finns alltså en anda av lugn, som framkommer i medarbetarnas berättelser, i en miljö som kännetecknas av mindre stress och av mer glädje. Denna Atriumanda och kultur inom företaget, beskrivs som något som inte finns inom andra företag. Här refererar man om till erfarenheter av att arbeta inom Atrium, och jämför det med sina erfarenheter från andra företag, men också till den bild som finns av att arbeta inom ett socialt företag, som finns genom själva konceptet.

Samtidigt förmedlas det en medvetenhet och känsla av de krav, som ändå ingår i att arbeta inom ett företag. Man vet att man måste ha intäkter och dessa är beroende av det som produceras inom företaget. Dessa två poler, som kan ses som motpoler, beskrivs som något som tillsammans driver verksamheten framåt inom Atrium.

Utifrån ett styrningsperspektiv, kan detta förstås som en teknik för styrning, då den beskriver med vilka mekanismer och medel som skapar olika former av administration (Lövgren, 2007, s. 15). Den nya tekniken för att få in grupper av människor som finns i ett utanförskap från arbetsmarknaden, är att anpassa arbetsmiljö och klimat efter den målgrupp som styrningen syftar till. Den Atriumanda som beskrivs i empirin kan förstås som ett verktyg för att få medarbetarna att internalisera tanken om den produktiva arbetaren som vill göra rätt för sig. Ges medarbetarna ett arbetsklimat som upplevs som något annorlunda och ”speciellt”, kan detta generera tankar om förpliktelser gentemot företaget, som i sin tur leder till ett önskat beteende och

36 handlande. Styrningen kommer då till utryck genom en medvetenhet om sin roll, för att fortsatt få arbeta i den anda som upplevs som positivt för medarbetaren.

Denna medvetenhet om sin förmåga att påverka sin framtid, bidrar till en indirekt styrning av individens handlande.

Liknande paralleller i form av styrning kan ses i docent Kenneth Petersson (2003), studier av kriminalvården. Liksom sociala företags utveckling och framväxt i liberalismens företecken, har det skett liknande förändringar inom andra samhällsfunktioner och välfärdssystem. Petersson (2003) beskriver ett formande av ett lärande subjekt, vilket innebär att den intagna själv ska reflektera och komma till insikt om sin del i den kontext den lever i. Detta sker genom att lägga tillbaka ansvaret för sin framtid, på den intagne själv, i form av en självreglering. Borta är den traditionella synen på straff i form av inlåsning, bestraffning, disciplinering och kontroll. Denna har stället bytts ut mot en inställning om lärande, kunskapande och frihet.

Den intagne ska själv förvalta sitt straff genom att ta eget ansvar över sin vård och rehabilitering i fängelset. Petersson (2003) visar på att detta inte är något som är specifikt för kriminalvården, utan kan sättas in i ett socialpolitiskt sammanhang där det sker en ansvarsförskjutning från samhälle till individ, men fortfarande med en politisk styrning och en politisk rationalitet. Utifrån detta kan även sociala företag i allmänhet, och Atrium i synnerhet, förstås och sättas in i sitt sammanhang.

7.3 Styrningsaktörer

Verksamhetschefen Barbro beskriver sig som en eldsjäl som brinner för sitt arbete på gott och på ont. Det goda är det engagemang som arbetet innebär, med den dagliga kontakten med sina medarbetare och den grupp av människor som arbetar inom Atrium. Nackdelen som hon själv ser, är risken med att hon ensam bär upp verksamheten.

Medarbetarna beskriver också verksamhetschefen igenom ordet eldsjäl.

Verksamhetschefens roll som eldsjäl har blivit mer tydlig och ämne för diskussion, då hon har meddelat att hon avser att sluta inom Atrium till 2010. Vad detta kommer att innebära för verksamheten funderas det mycket på inom Atrium.

37 Man funderar hur det kommer att gå när Barbro slutar. Behövs det en ny eldsjäl eller om det kommer att styras på något annat sätt, är sådant man fundera över. Jag känner en oro då Barbro varit en eldsjäl. Hon är en förebild och jag ser upp till henne./Assistent Mikael

Vi fundera mycket på hur det kommer att bli när Barbro försvinner, hon är en viktig del i Atrium, hon har varit med från början. Vi kanske måste hitta andra sätt att organisera arbetet. /Handledare Karl

Verksamhetschefen Barbro ser sig ha ett tungt ansvar för en grupp som befinner sig i underläge. Det som framgår tydligast i verksamhetens berättelser av att arbeta inom ett socialt företag, är den sårbarhet som hon känner finns för plötsliga politiska beslut. Därför består mycket av verksamhetschefens arbete av att föra ut och marknadsföra Atrium, gentemot politiker och tjänstemän.

De åren det går bra, när man inte ändrar reglerna i försäkringskassan och dylikt, är det skitroligt att driva ett socialt företag.

När man plötsligt ändrar reglerna och inte inser de konsekvenser det får, är det ett helvete. Då är man ännu mer sårbar än i offentlig sektor. Det räcker med ett pennstreck så är man borta.

I det nätverk av sociala företag som vi var med ifrån början är det bara vi som har överlevt. /Verksamhetschef Barbro

Som ett led i att överleva som företag, har verksamhetschefen varit strategisk i sina val av personer som ska ingå i styrelsen för Atrium. Här har hon varit mycket aktiv och föreslagit valberedningen personer som hon anser gynnar Atriums verksamhet. Hon har varit mycket intresserad att komma åt den makt som dessa personer innehar, genom deras yrken och roller i samhället. Detta medvetna val anger verksamhetschefen som förklaring till att Atrium har överlevt.

Jag är helt övertygad om att vårt val att ha en stark makt, har gjort att vi överlevt. Jag tycker inte makt är fult om man använder den på rätt sätt. När det blåser till, är det jättegott att ha dem i ryggen, för då är jag liten. /Verksamhetschef Barbro

38 Verksamhetschefen Barbro tror att förklaringen till att direktörer och kommunalråd vill sitta med i styrelsen, bottnar i ett personligt engagemang för målgruppen, men ger också andra förklaringar till engagemanget.

De sitter ju inte som sjukhusdirektörer eller kommunalråd, de sitter som Kalle och Pelle, som vilka människor som helst. Men ibland tror jag också att en del har ett dåligt samvete för denna grupp av människor. Psykiskt funktionshindrade har ju blivit jävligt illa behandlade historiskt sett. /Verksamhetschefen Barbro

Atrium har fått utstå en viss kritik från brukarorganisationer, då de inte har en brukarledd styrelse, utan en styrelse som består av personer med mycket makt.

De har missförstått det här med makt, det är ju inte för maktens skull, utan för att de ska dra för den här gruppen. /Verksamhetschefen Barbro

Inom Atrium finns det en mängd människor som är delaktiga i och runt verksamheten. De finns på olika nivåer och med olika uppgifter. Enligt teorin om styrning utför styrningsaktörer den styrningsmentalitet som genomsyrar hela samhället (Johansson, 2007, s. 28).

Atrium, dess styrelse och Barbro Holmgren-Langes roll som verksamhetsledare kan beskrivas som en aktör som styr verksamheten utifrån intresse, målsättningar och uppdrag, just så som styrningsperspektivet förklarar deras roller. Hur dessa aktörer har tillkommit, kan förstås utifrån en arbetsmarknadspolitisk och socialpolitisk kontext, där lösningarna på de problem som uppstår, kan förklaras utifrån en politisk rationalitet.

Verksamhetschefen Barbros beskrivning av hur styrelsen rekryteras, är också intressant ur vårt valda perspektiv. Hon berättar om hur de tackar ja till uppdragen, ofta utifrån ett engagemang som medmänniskor, och ett eventuellt dåligt samvete för gruppen. Detta stämmer säkert också, men valet av personer som kan anses sitta på dubbla stolar i egenskap som politiker och chefer inom offentlig förvaltning och som styrelsemedlemmar i Atrium, är intressant.

39 I förståelsen av aktörsrollen, har de också ett intresse som löper parallellt med styrelseuppdraget, som företrädare för makten på en mer strukturell nivå. Vem som egentligen väljer vem, kan vara en relevant fråga i det sammanhanget, då det kan finnas intresse från båda hållen att vara delaktig i styrningen av den specifika målgruppen.

Docent Kenneth Petersson ser i sin studie om kriminalvården, liknande aktörsroller som de inom Atrium (2003). Styrning och socialisering sker genom olika aktörer, i studiens fall de kontaktpersoner som tidigare enbart hade rollen som plitar och fångvaktare. Petersson (2003) ser hur man inom kriminalvården gör den intagne jämställd med anstaltens professionella aktörer, för att kunna påverka och vägleda den intagne att lära in ett nytt önskat beteende. Kontaktpersonerna är anstaltens och, i förlängningen, samhällets tjänare ur ett aktörsperspektiv. Samhällets normer och regler ska överföras genom goda förebilder i form av kontaktpersonerna. Relationerna mellan kontaktpersonerna och de intagna präglas mer av en mellanmänsklig relation istället för den traditionella fångvaktare och fånge.

Liknade relationer kan ses inom Atrium, där normer och värderingar om arbete, överförs mellan verksamhetschef, handledare, assistenter och de psykiskt funktionshindrade. Speciellt tydligt blir det i den tidigare beskrivna empirin och analysen om styrningstekniker, hur de olika aktörsnivåerna överför och påverkar varandra.

40

8 Sammanfattning

Det finns ett problem med att arbetsmarknaden har förändrats till att utestänga dem som inte lever upp till de krav som en hårdnande arbetsmarknad innebär. Detta utanförskap anses leda till en passivisering som inte är bra för vare sig individen eller samhället och därför måste nya lösningar skapas. I den kontexten kan tankarna om att fånga upp personers resurser, genom de sociala företagen, tolkas som en teknik för styrning.

Ur ett styrningsperspektiv ser vi hur de sociala företagen bottnar i en politisk rationalitet. Det finns en inställning till målgruppen som en resurs, som måste tas tillvara genom att erbjuda arbetsuppgifter som är anpassade till individen och inte tvärtom. Anpassningen innebär också ett arbetsklimatklimat som präglas av lite stress och oro inom arbetsplatsen. Det finns också en uppfattning och syn, på att arbete ger en ökad självkänsla och känsla av delaktighet för individen. Ur ett styrningsperspektiv kan dessa anpassade arbetsuppgifter och den anpassade arbetsmiljön, förstås som tekniker för en styrning som syftar till att forma individer till goda och produktiva medborgare.

Inom Atrium har man mycket medvetet rekryterat personer till den styrelsen som finns inom företaget. Här har man varit ute efter den makt som dessa personer besitter för att kunna stå emot politiska och ekonomiska förändringar. Detta har också gett ett lyckat resultat, utifrån verksamhetschefen Barbros beskrivningar om hur andra sociala företag försvunnit, till skillnad från Atrium. Verksamhetschefens roll och styrelsens roll kan förstås ur ett aktörsperspektiv, där motivet till deras engagemang kan förklaras med en politisk rationalitet, gentemot Atriums medarbetare. Denna inställning till hur man ser på målgruppen och hur man bäst löser situationen för dem, ser vi kan utgå både från ett personligt känslomässigt engagemang, och ett tjänstemannaengagemang utifrån de positioner och uppgifter de har i samhället.

41

9 Diskussion

I arbetet med vår uppsats har vi fokuserat på det enskilda sociala företaget Atrium. Vi ser det som ett dilemma om detta arbete uppfattas som en utvärdering av Atrium i Växjö utifrån att vi försöker hålla ett kritiskt perspektiv. Därför vill vi poängtera att syftet att varit att få en fördjupad förståelse av den verksamhet som bedrivs i det sociala företaget Atrium och där igenom den sociala företagsformen som sådan. Som vi angett i syftet har vi fokuserat på frågor om makt och styrning. Ett annat dilemma när det gäller att förhålla sig kritisk till studieobjektet har varit den relation och sympati som uppstår i mötet med Barbro Holmgren-Lange och hennes medarbetare.

Att ha en kritisk hållning till sociala företag som organisationsform, vilket vi själva har en positiv inställning till, har inneburit en tudelad känsla. Vi ser att sociala företag som företagsform, innebär goda möjligheter att bryta utanförskap för grupper som har svårt