Det polska samhället utifrån fem arenor

5.1.1 Civilsamhälle

Det civila samhället i Polen omfattas av många olika organisationer och grupperingar som bedriver engagemang i samhället. Landet har länge haft ett traditionellt civilsamhälle, trots detta är det civila engagemanget inte särskilt stort i landet . Endast en tredjedel av medborgarna i Polen säger sig delta i offentliga organisationer. Siffran är dock större i samband med volontära aktiviteter bland individens närmaste krets vilket återspeglas av en stor majoritet av den polska befolkningen. Sammanlagt finns det cirka 70 000 civilorganisationer där omkring 8500 är icke-vinstdrivande (BTI,

2016:11;Utrikesdepartementet, 2019:8).

Utifrån den förändring i Polen där exempelvis forskare påstår att det har skett en tydlig demokratisk tillbakagång så har detta visat sig inom det civila samhället sedan PiS kom till makten år 2015. Till följd av den politik som bedrivits av den sittande makten har många nya gräsrotsrörelser börjat etablera sig i landet som motreaktion, vilket liknar de rörelser som bedrevs under Polens tidiga år som post-socialistisk stat (Dobler, 2020; Bill, 2020:1).

Medborgare som valt att engagera sig, gör det delvis då civilsamhället på senare år förlorat inflytande som granskningsmakt gentemot staten och dess institutioner. Civila organiseringar och har fortfarande möjligheten att kunna yttra sig öppet och bedriva verksamhet, men dessa påverkas allt mer av regeringen och regleringar från dess sida (Smith, 2018:4).

Ett omtalat lagförslag föreslogs år 2016 i form av en lagändring med syfte att prioritera sammankomster organiserade av staten, vilket ger fördel till

återkommande samlingar som exempelvis religiösa sammankomster. Den skulle också hindra demonstrationsmöten från att hålla nära avstånd till varandra. Avseende det nämnda lagförslaget tillkom det enligt bedömare för att belöna lojala följare samt marginalisera illojala, vilket även återspeglas i det politiska spektrumet. Organisationer som eftersträvar konservativa och patriotiska värderingar får allt fler möjligheter i samhället och favoriseras av ledande politiker, detta i kontrast med organisationer som förespråkar mer progressiva sakfrågor som till exempel HBTQ och migration. Mer liberala civilorganisationer har i landet svårigheter att tillförskaffa sig statlig

finansiering samt riskerar dessa dessutom att utsättas för smutskastning och anklagelser av individer lojala till Duda och PiS (BTI, 28:9; Novakova, 2020). När lagförslaget föreslogs motsattes det av närmre 200 icke-statliga organisationer som vädjade till presidenten att ej implementera det som lag då det tolkades av flera att det stred mot landets konstitution som garanterar mötesfrihet. Flera hävdar även att förslaget kan missbrukas av de som sitter vid regeringsmakten. PiS som stöttade förslaget försvarade det utifrån argument att det skulle hindra konflikt mellan demonstranter. Trots vädjan från delar av civilsamhället bedömde Högsta domstolen att lagförslaget var konstitutionellt vilket härledde till att Duda beviljade lagförslaget (Szuleka, 2019:6; Freedom House, 2018).

Genom sin maktställning i landet har PiS försökt ersätta betydelsefulla oppositionskritiker inom civilsamhället, detta genom en strategi som kallas

”Pressure and Promotion”. Partiet och dess allierade anklagar

oppositionsledare för att vara elitister samt att dessa är del av det politiska etablissemanget och förespråkar utländska intressen (Bill. 2020:15).

Strategin upprätthålls genom skapandet av National Freedom Institute år 2016, vilket är ett institut som verkar för en civil sektor trogen till PiS samt ansvarar för statlig finansiering till organisationer på nationell nivå. Institutet gynnar partiet då det vill generera medlemmar till partisystemet men även då

det fungerat som en motrörelse mot de man kallar för kritiker av regeringen.

Skapandet av institutet motsattes av flera civila organisationer på grund av dess partiskhet, trots partiskheten är mer progressiva föreningar inte helt exkluderade. Utan dessa kan godkännas finansiellt stöd, beroende på ställningstagande. Motsättningar mot institutet baseras även på att grupper kopplat till dem har brukat våld mot HBTQ-rörelser samt att det polska civilsamhället såras och dess oberoende skadas (Ibid, 2020:15;Novakova, 2020).

Beträffande statlig media i landet så har den länge försvarat rätten till yttrandefrihet trots dess starka politisering och partiskhet. KRRiTV vilket ansvarar för sändningar av offentliga media har oftast används av politiska partier för att sprida deras kunskap. När PiS kom till makten år 2015 fortsatte denna partiskhet samt tillkom omfattande förändringar gällandes statlig media. Partiet lyckande implementera tillägg inom landets

media-lagstiftning. Följderna av tillägget gav befogenheter till finansminister att kunna tillsätta nyckelpositioner inom statlig media (BTI, 2018:9). I samband med övertagandet avskedades ett flertal journalister från de statliga

medieföretagen TVP och Radio Polskie medan andra avgick frivilligt, vilket gjorde att PiS kunde tillsätta sina valda efterträdare i mediebolagen. Det tidigare nämnda tillägget omfattade även ett lagförslag som hade som syfte att offentlig media bedriven av kommersiella företag skulle få en förändrad rättslig status. Dessa medier skulle utifrån lagförslaget uppfattas som statliga institutioner, vilket gör de förpliktigade att rapportera positivt om regeringen samt om tradionella och ”kristna” värderingar. Lagförslaget implementerades dock inte då det ledde till motreaktion och protester. Trots dessa reformer och den utveckling som sker är polsk media i huvudsak fritt där flera olika mediekällor finns att tillgå (BTI, 2020:9).

Ytterligare konsekvenser av övertagande var att flera statliga företag började omdirigera sina reklamutgifter till regeringstrogna medier, detta har hämmat

privata medier som uppfattas stötta oppositionen i landet. KRRiTV har även försökt bötfälla många privata mediebolag då man anklagar dessa för att vara partiska (BTI, 2020:9) Anklagelser har också tillkommit utländska

privatägda mediebolag där regeringen påstår att dessa bedriver negativ rapportering mot regeringen. PiS kritik har främst riktats mot tysk-ägd media och att dessa försöker underminera den polska staten. I samband med

anklagelserna gav partiet år 2019, löftet om en ny lag med syfte att ”åter-polonisera” kommersiella medier, vilket sker genom att minska antalet utländskt-ägda bolag i landet. (Freedom House, 2020).

Avseende religiösa åskådningar i landet tillhör en övervägande majoritet den katolska inriktningen av den kristna tron. Utifrån detta har kyrkan med sitt engagemang i civilsamhället kunnat skydda delar av befolkningen från auktoriteter men samtidigt också utnyttjas av politiska krafter (BTI, 2020:6).

När PiS bildade regering efter valet 2015 lades stor fokus för att bilda en katolsk nationell identitet i landet. Då många trosutövande visar stöd för PiS så har den katolska kyrkan allt mer närmat sig partiet och regeringen, vilket har gjort att kyrkan kan influera regeringen i vissa ståndpunkter, som exempelvis abortfrågan i landet som är högst relevant i samband med

protester som sker i landet. Abortfrågan har även lett till konflikt beträffande kyrkan och flera civila organisationer emellan. Denna konflikt var tydlig i samband med de ”svarta protesterna” vilket var flera vågor av

demonstrationer gällande abortfrågan i landet år 2016 (Narkowicz, 2018:365–369;Wisniewska, 2018; Utrikesdepartementet, 2019:11).

5.1.2 Politiskt samhälle

Den polska staten utger sig för att vara och betecknas av omvärlden som en parlamentarisk demokrati. Det polska parlamentet består av två kammare

samt har statsöverhuvud i form av en president där denne väljs var femte år.

Befogenheter som tillkommer presidenten är bland annat initiativ till lagstiftning, vetorätt samt utnämningsmakt inom vissa statliga instanser.

Utöver presidenten finns det en premiärminister som erhåller största verkställande makten utifrån konstitutionen. Landet har ett välfungerat valsystem som innefattar regionala och lokala val, ändå har landet ett relativt lågt valdeltagande som genomsnittligt ligger på 50 procent. De aktiva

partierna i landet är flera med konkurrensartat system och har som konsensus att demokrati är det mest optimala styrelseskicket, samt verkar de för ett marknadsekonomiskt system (Utrikesdepartementet, 2019:7–8; BTI, 2016:23; Freedom House, 2018).

Det parlamentariska valet år 2015 gav möjlighet för fem partier att erhålla platser i landets underkammare (Sejm) samt tre partier i senaten. I valet lyckades PiS erhålla 38 procent vilket gav dem flest antal röster av alla partier och 235 av totalt 460 av platser i underkammaren vilket gav dem en majoritet som enpartiregering. Detta skedde även i parlamentet där de erhöll 61 av 100 platser (Przybylski, 2018:56). Genomförandet av valprocessen var lugn och kunde enligt observatörer ske i en öppen och fri miljö där den största polariseringen stod emellan PiS och oppositionspartiet PO

(Medborgarplattformen). Vidare uppfattades röstning och rösträkning ske genom noggranna och formella förhållanden. Under valprocecen hade

mindre partier svårt att etablera sig, som till stor del beror på den valkampanj och retorik som de mer framträdande partierna förhöll sig till (Fomina, Kucharczyk, 2016:62; OSCE/ODIHR, 2015:4–10). Likt PiS lyckades deras presidentkandidat Andrzej Duda erhålla mest röster i presidentvalet samma år vilket överraskade flera då dennes politiska utmanare, den tidigare presidenten Bronisław Komorowski hade höga förtroendesiffror samt hade övertaget i flera mätningar (Falkowski, Kurek, 2020:4).

Ett omtalat lagförslag avseende den elektoriska processen i landet togs fram av PiS år 2018. NEC (National Electoral Commission) och dess styrelse som ansvarar för de politiska valen samt partifinansiering, skulle enligt

lagförslaget nu en majoritet av dess medlemmar tillsättas av parlamentet.

Domstolen som ansvarade för utnämningen tidigare skulle nu endast få tillsätta tre domare. Lagförslaget tolkades negativt då PiS erhåller en

majoritet i parlamentet samt har ett starkt inflytande över Högsta domstolen (Freedom House, 2020). Samma år infördes och implementerades ytterligare en lagreform som ger den nyfunna domstolskammaren the Chamber of Extraordinary Control and Public Affairs befogenheter att gilitighetsförklara eller icke- gilitighetsförklara valresultat. Den politisering som de två

reformerna medför är att den elektorala tillsynen och dess integritet hämmas i landet enligt oppositionen och obundna observatörer (Ibid, 2020;

OSCE/ODIHR, 2020:6 ).

År 2019 var det åter ett nytt parlamentsval, bland landets medborgare var valdeltagandet högt, vilket påvisas då detta var det högsta valdeltagande för ett parlamentsval i landets moderna historia med cirka 62 procent röstandel.

Likt det förra valet fick PiS en klar majoritet vilket återspeglas av cirka 44 procent av det totala rösterna, vilket är en ökning av deras tidigare resultat.

Beträffande valdeltagandet var det högt då många såg det som ett val för PiS eller opposition mot partiet samt om landet ska vara en liberaldemokrati eller inte (Markowski, 2020: 1513–1520). För medverkande partier kunde dessa kampanja fritt och yttrandefrihet respekterades. Polariseringen var tydlig mellan partierna, vilket var tydligt i deras budskap och retorik.

Röstningsprocessen under valdagen upplevdes lugn enligt observatörer, trots att det förekom fall av olägenheter. Dessa olägenheter var exempelvis

gruppröstning till vilket sedermera påverkade transparensen i samband med valet (OSCE/ODIHR, 2020:2). Beträffande parlamentsvalet uppfattades det som fritt dock med flera brister och missförhållanden. Missförhållanden som

omfattas är bland annat följande; offentlig medias partiskhet gentemot partier, samt brist på debatt och kommunikation i angelägna sak och policy-frågor som hamnat i skymundan för ideologiska samt dogmatiska uttalanden från regeringens sida (Markowski, 2020:1519).

I samband med viruset Covid- 19 fick presidentvalet år 2020 flyttas från våren fram till sommaren. Likt parlamentsvalet året före, så var den politiska polarisering stor mellan kandidaterna och innehöll retorik som kan uppfattas som stötande. I samband med valet hade även högt uppsatta tjänstemän kampanjat för den sittande presidenten Duda, vilket sedermera resulterar i att den existerande skiljelinjen mellan staten och PiS allt mer försvinner och ger ökad fördel till Duda (OSCE/ODIHR, 2020:2). Den befintliga politiseringen och partiskheten förekom även hos media under detta val, där den statliga TVP fungerade som ett kommunikationsmedel för Duda och dennes budskap, en handling som går emot den opartiskhet statlig media står för i Polen. KRRiT som är överordnad TVP har inte heller mandatet att

sanktionera mediekanaler baserat utifrån obalanserade och opartiska rapporteringar (Ibid, 2020:3).

5.1.3 Rättsstat

Den polska staten utgår från maktdelningsprincipen, vilket innebär att det finns en dömande, lagstiftande samt verkställande makt som delar makten i Polen. Landet har en konstitution som fastställer mänskliga rättigheter.

Konstitutionen innefattar även tillåtelsen av yttrandefrihet samt mötesfrihet för landets medborgare. Vidare finns det en konstitutionsdomstol som prövar lagar i samförstånd med konstitutionen och kan sedermera giltighets- eller ogiltighetsförklara dessa om det behövs (Utrikesdepartementet, 2019:2–3).

Sedan PiS tog den parlamentariska makten år 2015 har flera ändringar tillkommit rättsstaten och de juridiska instanserna i landet. Dessa

förändringar har kunnat ske då partiet har politiserat och stärkt institutioners kopplingar till PiS. Följderna av detta är att partiet enklare kan undan komma konsekvenser baserat på dess handlingar. Den första av dessa omfattade förändringar var övertagande av konstitutionsdomstolen år 2015 vilket ledde till en konstitutionell kris i landet (Bill, Stanley, 2020:384). Vad som

inträffade i samband med krisen var att presidenten vägrade ta sin ed av domare som nyligen hade blivit tillsatta till domstolen av den förre

regeringsmakten, vilket gjorde att domarna ej kunde sväras in. Parlamentet valde då att ersätta dessa och tillsätta egna domare som hade anknytningar till PiS. Denna handling väckte stora reaktioner hos både oppositionen och konstitutionella experter. Den nya ordföranden för konstitutionsdomstolen, Julia Przyłębska, som tillsattes på rekommendationer av PiS har även åtskilliga gånger brutit mot konstitutionen då hon har uttalat sina egna värderingar i olika frågor. Genom hennes uttalanden och anknytningar till PiS har domstolens oberoende ifrågasatts (Gajda-Roszczynialska,

Markiewicz, 2020:7;Utrikesdepatementet, 2019:3).

Avseende konstitutionsdomstolen så försökte ett nytt lagförslag

implementeras där det nu skulle krävas en två-tredjedelars majoritet i olika beslut istället för den existerande enkelmajoriteten. Prioriterandet av vissa domstolsfall skulle också försvinna. Domstolen bedömde att både dessa förslag ej var konstitutionella. Trots dessa bedömningar implementerades lagförslagen av president Duda (BTI, 2018:11).

Utöver konstitutionsdomstolen så har PiS försökt utöka sitt inflytande i resterande juridiska instanser i landet som exempelvis Högsta domstolen.

Partiet lade fram en reform som trädde kraft år 2018. Reformens syfte var sänka pensionsåldern för domare, från tidigare 70 år till nu 65 år. Följderna av denna reform var att cirka en tredjedel av landets mest erfarna domare var tvungna att lämna sina ämbeten för att bli ersatta av nya domare

(Utrikesdepartementet, 2019:4). Vidare innefattade reformen även skapandet

av den tidigare nämnda kammaren The Chamber of Extraordinary Control and Public Affairs vars domarledarmöter är nominerade av KRS (Nationella domstolsrådet) och tillsatta av presidenten. Även denna handling bryter mot domstolens konstitutionella principer som ska upprätthålla ett oberoende och vara separerat från rättsväsendet. Stark kritik mot KRS och dess handlande har kommit från utomstående samarbeten som EU och dess institutioner där det fastslås att KRS underminerar den europeiska unionsrätten och dess föreskrifter samt enskilda domares integritet (Gajda-Roszczynialska,

Markiewicz, 2020:9). KRS handlingar bidrog till ENCJ (European Network of Councils for the Judiciary) vilja att upphäva Polens medlemskap i rådet då landet inte längre efterföljer de krav som syftar på att den lagstiftande

makten ska vara oberoende från den dömande makten (Ibid, 2020:9). KRS (Nationella domstolsrådet) som fått utså kritik har en betydande ställning inom Polens rättssystem då den verkar för att upprätthålla suveränitet och oberoende inom landets juridiska instanser. Rådet har länge varit uppbyggt och fungerat utifrån den maktdelningsprincip som råder i landet i förenlighet med konstitutionen (Biernat, 2018:3).

Den polska regeringen valde år 2016 att kombinera två högt uppsatta poster i landet och att dessa nu skulle utgå från samma individ. De två poster som detta handlade om var uppdraget som Justitieminister samt riksåklagare som nu hade tillfallit politikern Zbigniew Ziobro¹ (Freedom House, 2017).

Genom sammanfogandet av dessa poster har justitieministerns

maktbefogenheter ökat vilket har synliggjort på flera olika sätt inom de juridiska instanserna. Försvagandet av rättsstatens oberoende har delvis sitt upphov i justitieministern då denna har stort inflytande över ledande figurer inom rättssystemet och nytillsatta ledarmöten i KRS (Biernat, 2018:2–3). I sitt maktutövande har justitieministern möjligheten att kunna avskeda och

1 Ziobro är partiledare för det högerkonservativa partiet United Poland som ingår i koalitionsregering med PiS (Koper, Plucinska & Barteczko, 2020)

tillsätta domstolsordförande vilket denna även har gjort. Man beräknade att cirka 150 domare på 6 månaders hade antingen blivit tillsatta eller avskedade av Ziobro (Ibid, 2018:3; Utrikesdepartementet, 2019:3).

I samband med samtliga rättsstatliga reformer har EU-kommissionen inlett en dialog med den polska staten om att upphäva dessa så att de juridiska instanserna i Polen kan verka utifrån ett oberoende. Avseende detta har regeringen bemött den kritik som framförts av EU och gjort ändringar för att försöka återställa det förtroende som finns mellan parterna. Unionen anser dock att dessa ändringar inte är tillräckliga och därför kvarstår kritiken från kommissionen. Samtidigt har Duda försvarat landets juridiska system och de reformer som har gjorts i landet. Presidenten har i samband av utomstående kritik även offentligt anklagat utländska domare som har framfört nämnd kritik (Gajda-Roszczynialska, Markiewicz, 2020:9; Utrikesdepartementet, 2019:5).

5.1.4 Statsapparat

Sedan PiS kom till makten år 2015 har partiet propagerat för behovet av en stark stat i landet. Landet och dess identitet är uppbyggt i tron om en nationalstat vilket har uttryckts av partiet där ett Europa uppbyggt i tron av faderslandet är av större behov än ett Europeiserat Europa. Tron om nationalstaten är starkt förknippad med partiets traditionella och religiösa värderingar som använts för att locka konservativa väljare. Denna syn på staten och vad som innefattas i form av lagar accepteras av de flesta

medborgarna i landet (BTI, 2020:6–9). Landet har länge varit decentraliserat där lokalt självstyre har varit vanligt. På senare tid har PiS dock inlett en rad reformer som syftar till att centralisera delar av samhället vilket bidrar till ökad kontroll av lokala kommuner (Ibid, 2020:7).

Partiets konservativa politik har yttrat sig i sakfrågor som välfärden i

samhället. Genom sin politik uppmuntrar partiet tillvaron av barnfamiljer där familjer med minst tre barn får ökat ekonomiskt stöd av staten och

skatteavdrag. Detta sker då regeringen vill öka fertiliteten i landet och underlätta situationen för familjer. Skatteavdrag har även tillkommit små företag där staten kampanjar för sitt stöd till småföretagare (Lendvai‐

Bainton, Szelewa, 2020:9–10). Polens sjukvårdsystem har på senare tid kritiserats på grund av dess ineffektivitet och tillgänglighet. Lönen för de som jobbar inom sjukvården är bland de lägsta i Europa vilket har lett till återkommande protester av de som jobbar inom sektorn. Som reaktion har regeringen höjt sektorns budget i hopp om att förändra situationen (BTI, 2020:32).

Den nationalistiska samt traditionsenliga politik som bedrivit i landet har flera anklagat för att vara anti-feministisk. Begrepp som genus har åtskilda gånger kritiserats från staten sida med stöd från kyrkan där dessa anser att detta går emot den naturliga ordning som finns hos den tradionella familjen.

Samtidig har pro-abort- och HBQT-rörelser aktivt attackerats av PiS där partiet som reaktion bedrivit pro-liv protester och antytt att Polen ska vara fritt från alternativa levnadsätt som avviker från heteronormen. Flera politiker från partiet påstår också att oppositionspartier som bedriver frågan försöker införa en kulturell revolution i landet som har syfte att eliminera den inhemska polska och kristna kultur som dominerar i landet (Lendvai‐

Bainton, Szelewa, 2020:11;Bill, Stanley, 2020:388–389). PiS partiledare Jarosław Kaczyński uttrycker att den nationalistiska trend som uppenbarar sig i Polen sker då landet går emot det partiet kallar för det ”politiskt korrekta väst”. PiS funktion i samhället enligt partiledaren är att skydda landets

katolska värderingar (Ibid, 2020:389).

I februari år 2016 stiftade staten en lag som har i åtanke att ge myndigheter en ökad tillsyn i övervakning och avlyssning. Myndigheter som omfattar

detta befogande är bland annat Polens polismyndighet och andra säkerhetstjänster som får det allt enklare att utföra viss övervakning av medborgare detta då man inte längre behöver domstolsbeslut, utan kan samla in data om de själva bedömer det. Lagen är delvis kontroversiell då

reformerna som omfattas i den försvagar de skyddsåtgärder som existerar för befolkningen (Karolewski, Benedikter, 2016:517) Lagen tolkades först som icke-konstitionellt av domstolen utifrån de grunder att förslaget ej sågs som demokratiskt, men på grund av ändringar inom rättssystemet kunde reformen gå igenom (Rojszczak, 2020:5). Vidare bemöttes lagens innehåll av både intern och extern kritik. Externa aktörer som reagerade på beslutet var bland annat flera NGO:s samt Venedigkommissionen vilket är ett rådgivande organ kopplat till Europarådet för konstitutionella frågor. Kommissionen har begärt tydliga regleringar och åtgärder i den nämnda lagreformen (Ibid,

reformerna som omfattas i den försvagar de skyddsåtgärder som existerar för befolkningen (Karolewski, Benedikter, 2016:517) Lagen tolkades först som icke-konstitionellt av domstolen utifrån de grunder att förslaget ej sågs som demokratiskt, men på grund av ändringar inom rättssystemet kunde reformen gå igenom (Rojszczak, 2020:5). Vidare bemöttes lagens innehåll av både intern och extern kritik. Externa aktörer som reagerade på beslutet var bland annat flera NGO:s samt Venedigkommissionen vilket är ett rådgivande organ kopplat till Europarådet för konstitutionella frågor. Kommissionen har begärt tydliga regleringar och åtgärder i den nämnda lagreformen (Ibid,