Polen, en demokratisk tillbakagång?
En kvalitativ fallstudie av Polens demokrati utifrån fem interaktiva arenor
Kandidatuppsats
Abstract
The aim of this paper is to examine the Republic of Poland and to what extent the country meets Linz and Stepan´s five arenas of a consolidated democracy which are as follows; Civil society, Political society, Rule of law, State apparatus and
Economic society. The application of these five arenas on Poland are due to the political changes that have occurred since the year 2015 when PiS and Andrzej Duda formed a government. By applying the following arenas through a case study, it´s possible to see how these are manifesting in the Republic of Poland. The results of the paper show that all arenas indicate deficiencies with the arena of rule of law being the most vulnerable.
Nyckelord
Konsolidering, Demokrati, Polen, PiS, Arenor, Linz & Stepan
Innehållsförteckning
1 Inledning 1
1.1 Syfte och frågeställning 3
1.2 Disposition 4
1.3 Avgränsning 4
2 Tidigare forskning 5
2.1 Demokrati 5
2.2 Demokratisering 7
2.3 Konsoliderad demokrati 10
3 Teoretiskt ramverk 13
3.1 Fem interaktiva arenor 13
3.1.1 Civilsamhället 14
3.1.2 Det politiska samhället 15
3.1.3 Rättsstat 16
3.1.4 Statsapparat 16
3.1.5 Det ekonomiska samhället 17
3.2 Sammanfattning och operationalisering av de fem arenorna 18
4 Metod och material 20
4.1 Val av metod 20
4.2 Val av material 21
5 Empiri och analys 23
5.1 Det polska samhället utifrån fem arenor 23
5.1.1 Civilsamhälle 23
5.1.2 Politiskt samhälle 26
5.1.3 Rättsstat 29
5.1.4 Statsapparat 32
5.1.5 Ekonomiskt samhälle 35
5.2 Resultat av delanalyser 37
6 Diskussion och slutsats 38
Källförteckning 42
1 Inledning
Demokrati som styrelseskick eftersöks av många världens länder. De 40 senaste åren har en ökning av detta styrelseskick varit tydlig i stora delar av världen. Det demokratiska styrelseskicket uppfattas som gynnsamt av de som förespråkar demokrati. De som värnar om systemet påstår att det sker en positiv utveckling där styrelseskicket implementeras, exempelvis stärks de politiska partierna, det juridiska systemet, media och civila organisationer i ett hälsosamt demokratiskt system (International IDEA, 2019:3). Trots de positiva aspekter demokrati tänks medföra så misslyckas implementering av demokratibyggande och demokratiska institutioner i flera delar av världen.
Denna implementeringsprocess sker både i nya och gamla demokratier. I nya demokratier är de demokratiska institutionerna oftast svaga medan i äldre demokratier är det svårt att bibehålla en rättvis samt hållbar social och ekonomisk utveckling (Ibid, 2019).
Den obundna organisationen Transparency international som har som uppgift att observera korruption inom stater fastslår att en negativ eller misslyckad demokratisk implementeringsprocess är synlig bland flera av världens stater. Denna misslyckade process bidrar till att demokratier försvagas samt att friheteten i dessa länder allt mer försvagas och trycks tillbaka. Följderna av det som sker för dessa stater är att fler överger det liberaldemokratiska styrelseskicket samtidigt som allt färre implementerar det (Freedom House, 2019; Kyle & Mounk, 2018:5). Övergången till ett mer auktoritärt samt mindre demokratiskt styrelseskick har varit tydlig i delar av Europa där populistiska ledare har kommit till makten. Följderna av den auktoritära övergångsprocess som inträffat har hämmat flera demokratiska institutioner i dessa länder samt begränsat deras demokratiska utveckling (Ibid, 2018:5).
Polen som länge uppfattats som en konsoliderad demokrati har på senare tid enligt flera bedömare haft en utveckling i landet som tyder på en demokratisk tillbakagång och ökad populism. Landets demokratiska process har utmärkt sig som ett exempel på hur en lyckad demokratisk övergång kan ske i östra och centrala Europa och sågs även som ett föredöme för andra demokratiska stater på den internationella arenan. Denna syn på Polen visade sig genom politiska partiers vilja till blocköverskridande samarbete för att öka utvecklingen i landet. Detta för att kunna stärka landets betydelse i omvärlden och möjligheten till medlemskap i överstatliga organisationer (Przybylski, 2018:53–55).
Den utveckling som har skett de senaste åren i Polen har delvis sin grund i parlamentsvalet 2015 då det konservativa partiet PiS (Lag och rättvisa) under ledning av Jaroslaw Kaczynski hamnade i regeringsställning. Under sin tid i regeringsställning har partiet försökt förstärka dess makt, detta genom att förändra den lagstiftande och konstitutionella strukturen i samhället (IDEA;
2019:225; (Sobczak & Pawlak, 2015). Under parlamentsvalet år 2019 kunde PiS återigen ses sig själva som segrare. Genom valvinsterna finner sig möjligheten för regeringen att lättare kunna implementera sina vallöften, löften som enlig EU och andra internationella organisationer kan ses som populistiska och problematiska (BBC, 2020).
Uppsatsens problemformulering grundar sig utifrån det antagande att Polen följer en allt mer populistisk riktning i sitt demokratiska system sedan PiS kom till makten år 2015 och de förändringar som har tillkommit deras tid vid makten, samt hur detta har påverkat den demokratiska situationen i landet.
Utifrån den politiska utveckling som sker i Polen där flera bedömare påstår att det sker en demokratisk tillbakagång, blir det intressant i relation till denna uppsats att undersöka i vilken utsträckning Polen uppfyller kriterierna för en konsoliderad demokrati. I tidigare forskning och mätningar från bland annat Freedom House (2019) har det påvisats att Polen har erkänts som en
konsoliderat demokrati där den polska befolkningen upplever demokrati som det mest självklara styrelseskicket (Freedom House, 2019;Szawiel,
2009:504). För att undersöka i vilken utsträckning landet uppfyller dessa kriterier så är det möjligt att använda sig av Linz och Stepans (1996) teori om konsoliderad demokrati, mer specifikt deras fem interaktiva arenor för att undersöka detta (Linz & Stepan, 1996a:7).
Polen och demokratisk konsolidering är ett väl utforskat område bland forskare då landets demokratiska konsolidering grundar sig i post- socialistiska förändringar samt att landet var bland de första att
demokratiseras i det forna östblocket. I tidigare forskning har exempelvis det polska samhället studerats i förhållande till samhällets olika arenor vilket bland annat innefattar civilsamhället, detta för att se demokratins
välbefinnande. Vad denna uppsats vill uppnå likt tidigare forskning är att studera demokratins välbefinnande i Polen, detta utifrån ett bredare perspektiv där flera av samhällets arenor omfattas.
1.1 Syfte och frågeställning
Syfte är att belysa det demokratiska tillståndet i Polen utifrån Linz och Stepans (1996) teori om demokratisk konsolidering där författarna beskriver kriterierna för hur en demokrati ska upplevas som stabil och det enda
tänkbara politiska systemet. För att kunna förklara hur väl kriterierna efterföljs tillämpas författarnas fem interaktiva arenor vilka är följande;
Civilsamhälle, Politiskt samhälle, Rättsstat, statsapparat samt ekonomiskt samhälle (Linz & Stepan, 1996a:7).
Uppsatsens frågeställning är följande:
• I vilken utsträckning uppfyller Polen följande kriterier för en konsoliderad demokrati?
- Politiskt samhälle, - Civilsamhälle - Rättsstat - Statsapparat
- Ekonomiskt samhälle
1.2 Disposition
I det inledande kapitlet behandlas uppsatsens syfte och frågeställning samt uppsatsens relevans till vetenskaplig forskning. Det andra kapitlet utgörs av tidigare forskning där olika demokratiska begrepp definieras och förklaras, detta för att kunna skapa en förståelse av dess innebörd och sedan kunna kontextualisera de i det tredje kapitlet. I det tredje kapitlet behandlas uppsatsens teoretiska ramverk vilket är Linz och Stepans fem interaktiva arenor ur en konsoliderad demokrati samt hur dessa tillämpas. Det fjärde kapitlet beskriver uppsatsens metodval samt val av material. I det femte kapitlet behandlas det empiriska materialet och analysera genom de fem interaktiva arenorna för att sedan frambringa ett resultat. I det sjätte och sista kapitalet diskuteras och sammanfattas det empiriska resultatet för att kunna besvara uppsatsens syfte och frågeställning.
1.3 Avgränsning
För att arbetet ska finna sig relevant i samband med uppsatsens syfte och frågeställning så kommer det ske en avgränsning av det empiriska material som behandlar uppsatsen analysavsnitt. Med hänsyn till den politiska förändring som framträdde i Polen år 2015 då Andrzej Duda och PiS (Lag och Rättvisa) kom till makten, så blir det intressant att se vilka förändringar som har uppenbarat under deras tid i regeringsställning kopplat till de fem
arenorna , då flera bedömare påstår att det har skett en tillbakagång. PiS har år 2020 innehaft fem år vid makten i Polen. Dessa fem år vid makten lämpar sig därför som omfång i analysen av det polska samhället utifrån Linz och Stepans fem arenor. Ytterligare avgränsningar tillämpas i samband med den valda teoretiska ingången då endast de fem arenorna och vad som omfattas inom dessa undersöks. Följaktligen begränsas uppsatsens analys vilket medför att endast relevant empiri kopplas till teorin. Sammanfattningsvis behandlar det empiriska materialet i analysavsnittet tidsperioden 2015 – 2020 med de fem arenorna i fokus.
2 Tidigare forskning
2.1 Demokrati
Demokrati som begrepp är omfattande då det finns flera olika definitioner av dess tolkning och innebörd. Själva ordet demokrati har sitt ursprung ur antikens Grekland ur de grekiska orden Demos och Kratos, vilket översatt tolkas son folkstyre. Begreppet folkstyre används av flera för att definiera demokrati och att den sittande makten ska styra utifrån folkets vilja (COE, 2017). Det demokratiska styresskicket utmärks även av att medborgarna åtnjuter politiska rättigheter, civila friheter samt transparens mellan politiska institutioner (Silander, 2012:21).
Inom forskning av demokrati gör forskare skillnad på två typer av demokrati, det vill säga den minimalistiska definition demokrati samt den
maximalisitiska definitionen av demokrati. Utifrån ett minimalistiskt perspektiv definierar man den elektorala demokratin, vilket innebär ett system av fria och rättvisa politiska val. Det maximalisitiska perspektivet betonar likt det minimalistiska vikten av fria och rättvisa val men är bredare i
sin definition av vad demokrati innebär. Inom detta perspektiv ska hela samhället åtnjuta demokratiska rättigheter, samt att medborgare och individer utöver sitt politiska deltagande även har stor frihet inom samhället. Detta perspektiv kan även betecknas som liberaldemokrati (Silander, 2012:21–22).
Den amerikanska sociologen Larry Diamond (2008) redogör i sin bok The Spirit of democracy: The Struggle to Build Free Societies Throughout the World för sin syn på demokrati och vad som behövs för att det ska kunna ses som en fulländad demokrati. Diamond förklarar att en stat inte kan vara demokratisk om det finns en avsaknad av yttrandefrihet samt en fungerande rättsstat. Vidare argumenterar Diamond för att ett demokratiskt system måste ha ett visst antal egenskaper för att det ska kunna tolkas som en demokrati.
Exempel på dessa egenskaper är individuell frihet, möjlighet till deltagande inom den elektorala arenan samt institutionella kontroller (Diamond, 2008:21–22). Då samtliga egenskaper återfinns i ett system så kan det mest optimala styrelseskicket uppenbara sig, vilket enlig Diamond är systemet liberaldemokrati. Avsaknaden av dessa demokratiska egenskaper skulle istället tyda på att en stat upplever ett mindre optimalt demokratiskt system, exempelvis en elektoral demokrati (Ibid, 2008:23). Trots att ett system betecknas som en demokrati behöver detta inte betyda att detta politiska system är optimalt. Enligt Diamond varierar graden av demokrati i elektorala demokratier, exempelvis kan rättsstaten visa sig vara svag samtidigt som individers frihet trycks tillbaka vilket tillsammans påverkar den generella demokratiska kvalitén i landet. Bortom den elektorala demokratin finns även vad som kallas pseudodemokrati. Vad som är typiskt för detta politiska system är att staten tillhandhåller demokratiska institutioner inom samhället.
Dock tillkommer inte möjligheten att rösta ut dessa företrädare som fasthåller sig vid makten (Ibid, 2008:23).
Ett minimalistiskt perspektiv av demokrati görs av Samuel P. Huntington (1991) för att kunna definiera begreppet ur ett relevant tidsperspektiv. De två
viktigaste dimensionerna som behöver innefattas i det demokratiska systemet enligt Huntington är konkurrens och deltagande. I samförstånd med dessa två dimensioner ska politiska företrädare kunna röstas fram genom rättvisa samt återkommande politiska val. Vidare ges möjlighet för medborgaren att kunna rösta fram dessa politiska företrädare som fritt kan konkurrera om makten.
En elektoral demokrati kan visa sig odemokratisk, men då krävs det att politisk opposition hindras från att kunna delta och motsätta sig den rådande regeringsmakten (Huntington, 1991:7).
Marc F. Plattner (2009) har bidragit med idéer kring den maximalisitiska definitionen av demokrati. Avseende den liberala demokratin så syftar det
”liberala” i definitionen av detta system på hur makten utövas, det vill säga att makten begränsas hos de styrande. Vidare upprätthålls demokratiska institutioner som exempelvis konstitutionalism och rättssystem som fastställer mänskliga rättigheter och individers frihet. En fullständig demokrati ska inte bara betecknas som en liberal demokrati. Utan den ska även kunna betecknas som en konstitutionell demokrati (Plattner, 2010:84).
Utifrån dessa definitioner av det maximalisitiska perspektivet fastslår Plattner att detta perspektiv även kan tolkas som en ”hybridregim”, detta då majoritetsstyret inte ska inskränka i medborgares och minoriteters
grundläggande rättigheter. Dock skiljer denna tolkning av hybridregim från andra definitioner av begreppet som det kommer nämnas mer av i avsnittet om demokratisering (Ibid, 2010:84).
2.2 Demokratisering
Den övergång då stater med ett auktoritärt eller mindre demokratiskt styresskick försöker omvandla sig till en fulländad demokrati kallas för
”democratic transition”. Betydelsen av denna process är ersättandet av ett tidigare styrelseskick, oavsett vilket det är med en demokrati (Bernhagen,
2018:53). Hur denna process sker varierar enligt de som forskar om demokratisering och vissa fastslår att vissa kriterier behövs för att det ska kunna fullföljas. Beträffande kriterierna så är ett av de mest betydande att det kan ske en fredlig övergång till ett demokratiskt system utan våld med samförstånd. Implementering av denna process lyckas inte alltid dock, vilket kan innebära att den demokratiska processen kan sluta i vad som kallas
”hybridregim”,vilket är ett styrelseskick som kombinerar auktoritära och demokratiska egenskaper. Den demokratiska processen brukar ta lång tid om den ska lyckas, då det krävs att man bygger upp ett system vilket behöver nya institutioner samt tillförlit till dessa (Ibid, 2018:53; Hauss, 2003).
En demokratiprocess som slutar i att staten bildar en hybridregim och når en sammanslutning medför att den demokratiska utvecklingen stannar av.
Följaktligen ersätts samhället av allt mer auktoritära drag där dessa
handlingar normaliseras. Exempelvis blir korruption allt mer förekommande samtidigt som anti – demokratiska krafter försöker konkurrera om makten.
Detta sker parallellt med att landet tillåter förekommande av politiska val som ger en bild av demokratiska institutioner (Silander, 2012:36 – 37).
Ett demokratiskt system och hybridregim är endast två exempel på politiska system. Utöver dessa två finns det ett flertal andra politiska regimer som en stat kan omfattas och karakteriseras av. För att nämna ett fåtal typiska regimtyper så är dessa Dynastiska, Totalitära samt Auktoritära. Gemensamt för dessa tre är att de motsätter sig demokratiska institutioner och har
auktoritära egenskaper (Silander, 2012:15). Vad som kännetecknar en dynastisk stat är att den reella makten centraliseras hos en individ där dennes auktoritet baseras på traditioner och släktarv. Den ideologi som återfinns i samhälles baseras även på den auktoritära ledaren som exempelvis uppfyller rollen som kung. Vidare saknas det politisk pluralism dock tillåts ett civilt samhälle (Ibid, 2012:27–28). Beträffande den totalitära regimtyp så innefattar den ett ledarskap som ohindrat kan utöva inflytande och
maktbefogenheter utan politisk konkurrens vilket även medför att ett civilt samhälle ej tillåts. Vidare bärs ledarskapet upp av enskild individ som utövar den centrala makten och kontroll av statsapparaten (Ibid, 2012:31–32). Den auktoritära regimtypen karakteriseras av ett ledarskap som stärks av en liten styrande elit med anti-demokratiska värderingar. Denna elit återfinns hos de styrande politiska partierna som utövar makten. Regimtypen tillåter ett begränsat civilsamhälle där politiska partier finns. Dessa partier har dock inget verkligt inflytande till förändring i samhället (Ibid, 2012:34–35).
För att hindra dessa regimtyper från att uppenbara sig måste en lyckad demokratiseringsprocess ske utifrån liberalisering samt transition för att sedan sluta i en konsoliderad demokrati. Liberalisering i den demokratiska processen kan börja framträda då missnöje och opposition börjar visa sig mot det auktoritära styret. Rörelser och grupperingar som förespråkar
demokratiska värderingar samt står i opposition gör oftast detta genom hemliga nätverk (Rossi & della Porta, 2018:187 – 188). När tiden finner sig till rätta för oppositionen kan sedan liberalisering påbörjas. Oppositionen börjar i denna fas allt mer tydligt organiseras för att kunna genomföra protester och andra demokratiska handlingar i hopp om att en transition ska inträffa inom landet. Diskussion avseende liberaliseringsfasen präglas även oftast om möjligheten till politisk liberalisering. Politisk liberalisering syftar på att medborgarna ska kunna utöva ”fria handlingar” samt avsaknaden av tvång från den sittande makten i olika fall. Fria handlingar och andra aspekter som omfattas inom politisk liberalisering är bland annat
yttrandefrihet, mötesfrihet samt religionsfrihet. Det är värt att belysa att en liberalisering kan ske i en stat utan att ett demokratiskt politiskt system implementeras. Därför måste även en demokratisk transition ske i samhället som frambringar en konsolidering (Schneider & Schmitter, 2004:60–61; Linz
& Stephan, 1996b:4).
När folkmassorna och mobiliseringen yttrar demokratiska förändringar i samförstånd med den sittande makten kan en demokratisk transition för en konsolidering ta sin början, i försök att bilda en demokratisk regering.
Folkmassan, vilken oftast består av pro-demokratiska grupper som politiska partier och sociala rörelse har vid denna fas krävt förändringar som syftar till att minska makten hos de styrande och öppna för demokratiska möjligheter (Rossi & della Porta, 2018:190). Dialogen mellan folkmassan och den sittande makten har som syfte att kunna nå ett samförstånd. Detta samförstånd brukar bli tydligt genom att nya aktörer som exempelvis
politiska partier ges möjligheten att kunna påverka den politiska arenan, men också en större öppenhet med ökad politisk pluralism. När förändringar som demokratiska institutioner har implementerats och folkmassan har
demobiliserat har en demokratisk transition oftast nått sitt slutskede i hopp om att nå en konsoliderad demokrati (Ibid, 2018:190).
2.3 Konsoliderad demokrati
För många politiska regimer i världen är det slutliga målet att uppnå en fulländad demokrati. Detta kan dock endast ske när stater nått en viss process i sin övergång till det demokratiska styrelseskicket. När stater slutligen har demokratiserats är det av vikt att behålla detta system, samt att hindra det från att återgå till ett mer auktoritärt styrelseskick. Då stater har säkrat sina demokratier och byggt upp ett skyddsnät mot auktoritära influenser så kan staten uppfattas som man kallar en konsoliderad demokrati
(Schedler,1998:90).
Demokratins konsolidering är ett väl utforskat område inom
statsvetenskaplig forskning och några av de mest betydande inom detta område är just Linz och Stepan (1996) och vad de har forskat om. I deras forskningsartikel Toward Consolidated Democracies beskriver samt redogör de vad som menas med en konsoliderad demokrati och hur denna kan
uppnås. Enligt författarna måste en stat uppfylla tre villkor innan en stat är på god väg att uppnå vad som ska tolkas som en konsoliderad demokrati. Det första villkoret är att politiska samt elektorala val inte får omfattas av
auktoritära drag, dvs. att inget våld eller hot får ske mot röstberättigade samt att dessa skyddas av rättsstaten (Linz & Stepan, 1996b:13). Det andra villkoret som nämns är att den demokratiska processen i ett land måste vara fullbordad innan det kan uppfattas som en konsoliderad demokrati. Ett av flera krav för att detta villkor kan uppnås är tillgången till fria och öppna val vilket enligt Linz och Stepans ska överensstämma med Dahls teori om Polyarki och dess sju institutioner (Ibid,1996b:13). Det tredje och sista villkoret som framhävs är att en demokrati endast kan benämnas som en demokrati om den sittande makten regerar demokratiskt. Om det skulle framgå att detta inte efterföljs och att de istället inskränker på medborgares frihet samt vad som ryms inom rättsstaten så kan staten inte tolkas som en demokrati (Ibid, 1996b:13).
När den demokratiska övergången är genomförd i en stat och den uppfyller förgående nämnda villkor, så behövs ytterligare dimensioner som
kännetecknar en konsoliderad demokrati enligt Linz och Stepan. Författarna förklarar att en stat är en konsoliderad demokrati när det demokratiska systemet uppfattas som ”The only game in Town” , vilket menas med att demokrati det är det enda tänkbara alternativet och inkluderar följande tre dimensioner hos des medborgare och institutioner; Beteendemässigt, attitydmässigt och konstitionellt (Linz & Stepan, 1996a:5).
Det som omfattas inom dimensionen beteendemässigt, är att staten inte låter den demokratiska principen omvandlas till en mindre demokratisk form. Med detta menas att man inte låter andra aktörer genom inflytande göra staten icke-demokratisk (Linz & Stepan, 1996a:6). Vidare antyder den
attitydmässiga dimensionen att demokratin är konsoliderad när en stor majoritet av folket ser demokratin med dess institutioner som det mest
optimala systemet att styras utifrån, samt att andra alternativa styrelseskick ses som mindre gynnsamma. Den tredje och sista dimensionen, vilket är konstitionell, innebär att demokratin är konsoliderad när de demokratiska principerna efterföljs och har inflytande inom statens lagar samt institutioner (Ibid, 1996a:6). Utöver de villkor och dimensioner Linz och Stepan har nämnt är nödvändigt för en konsoliderad demokrati så vill de även belysa vikten av deras fem arenor vilket inkluderas i konsolideringsprocessen. Mer om dessa arenor samt dess innebörd kommer att behandlas i uppsatsens teoriavsnitt.
En annan tolkning av demokratins konsolidering har gjorts av Andreas Schedler (2001). Enligt Schedler har begreppets tidigare betydelse haft en konsensus genom att staten ej ska återgå till auktoritära värderingar samt att demokrati ska uppfattas likt som Linz och Stepan ”the only game in town”.
Utöver dessa ursprungliga demokratiska värden har det på senare tillkommit nya egenskaper som enligt författaren förändrats begreppets innebörd och skapat förvirring om dess betydelse (Schedler, 2001:91–92). Denna nya tolkning har inneburit att konsolidering nästan kan omfatta vad som helst samt att de som använder begreppet utifrån detta ger det dubbla meningar.
Schedler fastslår att demokratins konsolidering endast ska förstås utifrån dess ursprungliga betydelse, vilket är den konsoliderade statens fortsatta existens.
Dock anser Schedler att begreppets ursprungliga betydelse kan vara
problematiskt då den kopplas till den demokratiska standard som återfinns i dagens samhälle. Detta kräver då att en förändring av betydelsen skulle kunna ske framtiden (Ibid, 2001:103). Ett ytterligare problem som
förekommer är om konsolidering anknyts med fördjupningen av demokrati.
En sammanslutning av dessa skulle göra demokratisk konsolidering gränslös som medför att en stat aldrig fullt kan konsolideras (Ibid, 2001:103–14).
3 Teoretiskt ramverk
3.1 Fem interaktiva arenor
Som tidigare nämnt i uppsatsens inledning och syfteskapitel används Linz och Stepans (1996) teori om konsoliderad demokrati. För att kunna undersöka om Polen uppfyller kriterierna för en konsoliderad demokrati använder jag mig av författarnas fem interaktiva arenor som de nämner är nödvändiga för en konsolidering. Dessa fem arenor som är framtagna är alla sammankopplade och beroende av varandra och innefattar följande:
Civilsamhälle, Politiskt samhälle, Rättsstat, Statsapparat och Ekonomiska möjligheter. Samtliga av dessa fem arenor kommer i detta teoriavsnitt att förklaras mer djupgående, innebörden av dem, samt hur de samverkar (Linz
& Stepan, 1996a:7) Teorivalet av Linz och Stepans fem arenor i relation till uppsatsen sker då den är djupt förankrad och använd inom tidigare
demokratisk forskning vilket ger den validitet. Exempelvis har aspekter av de olika arenorna som civilsamhället och det politiska samhället undersökts i Polen av forskare för att belysa dess aktuella status och resterande arenor på andra fallstudier (Taras, 1997:87; Smith, 2018:4). Deras definition av en konsoliderad demokrati ger även tydlig bild av vad som kännetecknar en fullständig demokratiserad stat samt vilka egenskaper den behöver innefatta.
Vidare förekommer Polen och dess demokratisering som fallstudie i deras bok Problems of democratic transition and consolidation. Genom att
tillämpa arenorna och dess omfattande aspekter i samtidens polska samhälle ges möjligheten att utforska vilka förändringar som har skett i landet de senaste fem åren. Med syfte att belysa till vilken uträckning Polen fortfarande uppfyller Linz och Stepans kriterier för en konsoliderad demokrati.
För att en funktionell konsoliderad demokrati ska återfinnas i samhället krävs det att samtliga fem arenor existerar interaktivt inom staten, samt de aspekter som omfattas inom arenorna. Avsaknaden av en arena medför att resterande arenor ej når sin fulla kapacitet. I en demokrati lyfter varje enskild arena upp resterande arenor då dessa är i behov av varandra (Linz & Stepan, 1996a:13–
15).
3.1.1 Civilsamhället
Vad gäller civilsamhället enligt Linz och Stepan är att det inom samhället finns utrymme för olika medborgerliga grupper och organisationer att öppet kunna yttra och röra sig fritt angående angelägenheter samt intressen, detta genom ett relativt oberoende från statlig kontroll. Grupper eller
organiseringar som detta kan innefatta är bland annat religiösa samt politiska grupperingar. Ett väl fungerande civilsamhälle som är öppet och fritt ökar möjligheten för att mobilisering ska kunna ske. Mobilisering av samtliga medborgare i en stat fungerar som motreaktion mot icke – demokratiska regimer. Exempelvis förekom detta i Polen på 80-talet och hade en positiv effekt. För att mobilisering och kommunikation ska kunna ske mellan grupper och individer i samhället behövs därför mötesfrihet som kan säkerställa detta (Linz & Stepan, 1996a:7). Ytterligare kännetecknande för ett civilsamhälle är den ”enskilde medborgaren”. Medborgarens funktion i samhället är av yttersta betydelse då dessa fungerar som fundamenten i samhället och i mobiliseringen av folkmassan. Den enskilde medborgaren kan utmana den rådande ordningen i samhället genom att till exempel stå i opposition mot den styrande regimen. Detta kan ske genom flera olika tillvägagångsätt, exempelvis krav på förändringar, regimbyte samt protester.
Påföljderna av ett aktivt civilsamhälle kan slutligen frambringa i ett mer liberalt system som bedöms vara mer demokratiskt (Ibid, 1996:7–8).
Civilsamhällets beroendeställning till andra arenor uppenbarar sig genom flera olika sätt. En fungerande rättsstat behövs i civilsamhället för att kunna garantera lagar samt statsapparat behövs för att kunna skydda medborgare om deras rätt till organisering bryts. Vad det civila samhället bidrar med till de andra arenorna är följaktligen att dess intressen och värderingar oftast är byggstenar och efterföljs inom det politiska samhället. Inom statsapparaten och det ekonomiska samhället medverkar civilsamhället till övervakning av dessa samt bidrar till att nya idéer formas (Linz & Stepan, 1996a:14;
(Bernhard & Karakoç, 2007:540).
3.1.2 Det politiska samhället
Det politiska samhället avser den arenan där samhället kan legitimeras politiskt för att utföra kontroll av samhället. Detta finner sig möjligt genom att man utifrån politik, konkurrerar om inflytande i samhället, exempelvis genom förekomsten av politiska partier. Ett fungerande politiskt samhälle är enligt Linz och Stepan ett krav för att en full demokratisk övergång ska ske.
För att detta samhälle ska visa sig vara stabilt krävs det att flera demokratiska egenskaper samt institutioner existerar. Egenskaper som innefattas inom arenan är politiska partier, fria och elektoral val, politiskt ledarskap samt en pluralism inom den politiska sfären för att nämna några exempel (Linz &
Stepan, 1996a:8).
Utifrån det politiska samhället innebörd samverkar det tydligt med
civilsamhället och att dessa kompletterar varandra. Dock är det vanligt att man lyfter fram den ena arenan framför den andra vilket bidrar till följder.
Konsekvenserna av detta är att det politiska samhället genom dess makt kan påstå att civilsamhället har spelat ut sin roll inom staten vilket i sig stärker den politiska arenan (Linz & Stepan, 1996a:10). Istället ska det politiska samhället i en konsoliderad demokrati få sin legitimitet utifrån det civila
samhället. För att dessa två arenor ska kunna samverka på bra sätt krävs det därför att det politiska samhälletinteraktivt samarbetar med det civila samhället för att en demokrati ska fullfölja sin funktion (Ibid, 1996:10–
14;Diamond, 1994:7).
3.1.3 Rättsstat
För att det civila och politiska samhället ska kunna uppfattas som stabila och oberoende inom samhället är en fungerande rättsstat av betydelse. Genom en existerande rättsstat upprätthålls en struktur och ordning i samhället som värnar om lagar och rättsnormer, lagar och normer vilket oftast har sitt ursprung i civilsamhället men som också respekteras av det politiska samhället och statsapparaten i en konsoliderad demokrati (Linz & Stepan, 1996a:10–14). Ett demokratiskt samhälle som innefattar en stark rättsstat samverkar i vad man kallar ”konstitutionalism”. Beträffande
konstitutionalism vilken även är nödvändig för konsolidering, avser den att det finns en enighet eller konsensus angående statens konstitution och att denna efterföljs. Lagar som faller under konstitutionen förväntas ha en hierarkisk struktur som tolkas av en oberoende dömande och lagstiftande makt vilket även följs och stöttas av civilsamhället. Till följd av de lagar som återfinns i samhället legitimeras normer som efterföljs av Linz och Stepans resterande arenor. Vidare antyder begreppet att om en lagändring läggs fram av den sittande makten så krävs det att en majoritet stöttar förslaget för en tänkbar ändring (Ibid, 1996:10–14;O’Donnell, 2004:32).
3.1.4 Statsapparat
För att föregående arenor ska kunna optimera sina förmågor i samhället förklarar Linz och Stepan att det måste finnas en statlig byråkrati där ett demokratiskt ledarskap samverkar inom det demokratiska systemet. Det
demokratiska ledarskapet vilket omfattar den sittande makten kan legitimera sin makt i samhället då medborgarna eftersträvar skydd, vilket statsapparaten oftast utlovar. Monopolet av makt som statsapparaten kan utkräva ryms inom statens territorium eller landsgränser då dess funktion även innefattar rollen som den exklusiva makten (Linz & Stepan, 1996a:11). Vidare har
statsapparaten som uppgift att kunna reglera ekonomin i samhället. Detta genom att bland annat taxera medborgare samt organisationer. Utifrån taxering blir det sedan möjligt att finansiera statliga myndigheter och
institutioner som exempelvis polis, sjukvård samt annat service-relaterat. För att staten ska utkräva ansvar enhälligt behövs stöd från civilsamhället. För att kunna bedriva ekonomisk kontroll behövs även stöd från det politiska och ekonomiska samhället vilket sker genom etablerade normer arenorna emellan. Sammanfattningsvis ska statsapparaten eller ”den statliga
byråkratin” kunna tillgodose medborgarnas behov samt utföra uppgifter och fungera på ett optimalt vis utifrån etablerade normer (Ibid, 1996:11–14;
Meier & O’toole, 2006:1)
3.1.5 Det ekonomiska samhället
Den femte och sista av Linz och Stepans arenor skildrar det ekonomiska samhället. Beträffande det ekonomiska samhället behövs det göra två antagande gällande den nämnda arenan. För det första kan en funktionell konsoliderad demokrati ej existera inom ett planekonomiskt system. Orsaken till detta icke-existerande system är då att alla ekonomiska tillgångar och rättigheter skulle tillkomma staten. Tillgångar och rättigheter som skulle ges till förfogande i detta fall är exempelvis priser, arbetskraft samt distribuering av varor (Linz & Stepan:1996a:11–12). Det andra antagandet är att en konsoliderad demokrati aldrig har och aldrig kommer att fungera i en äkta marknadsekonomi. Anledning till detta är att en konsoliderad demokrati
nästan alltid består av en sammansättning mellan de två ekonomiska systemen, detta då staten kännetecknas av fri marknad samt
marknadsintervention och statligt ägande (Ibid, 1996:12).
Linz och Stepan anser att det finns tre motiv till att en stat kännetecknas av förgående nämnda egenskaper. Det första motivet som ges är att ett en äkta marknadsekonomi ej kan bli verklighet då det ekonomiska systemet till viss del kräver statlig reglering. Statlig reglering innefattar lagar som hindrar den fria marknaden från att helt styra det ekonomiska samhället. Denna reglering skyddar både den privata och offentliga sfären i samhället. (Linz & Stepan, 1996a:12). Det andra motivet som nämns av författarna är att en marknad endast kan existera inom samhället om staten kan garantera följande: Skydda samhället från inskränkning av andra stater, garantera dess medborgare skydd och rättvisa från inskränkning av andra medborgare samt upprätthålla och bibehålla offentliga institutioner och arbete (Ibid,1996:12). Det tredje motivet avser marknadsintervention och dess betydelse. I en konsoliderad demokrati kan staten utlova policys inom exempelvis sjukvård och
utbildning. Utan intervention kan privata aktörer påverka nämnda områden genom kostnader och konkurrens vilket enligt många skulle ses som odemokratiskt. Sammanfattningsvis, för att det ekonomiska samhället ska vara stabilt i en konsoliderad demokrati, behövs det en effektiv stat som kan säkerställa en reglerad marknad inom samhället som är institutionaliserad (Ibid,1996:13;Brautigam,1997:46).
3.2 Sammanfattning och operationalisering av de fem arenorna
Avslutningsvis, för att ge en överblick av samtliga arenor och dess
kännetecknande egenskaper lyfts delar av Linz och Stepans (1996) tabell av
arenorna från deras bok Problems of democratic transition and consolidation.
Arena Exempel på kännetecknande egenskaper
Civilsamhälle • Mötesfrihet för individer och organisationer
• Förekomsten av civila organisationer och föreningar
• Tillgång till media och kommunikation Politiskt samhälle • Fri och inkluderande elektoral konkurrens
• Politisk pluralism Rättsstat • Konstitutionalism
• Oberoende rättssystem Statsapparat • Byråkratiska normer
• Enhälligt maktutövande Ekonomiskt samhälle • Institutionaliserad marknad Tabell 1 (Linz & Stepan, 1996a:15)
En operationalisering av uppsatsen sker i samband med de fem arenorna.
Som tidigare nämnt i förgående uppsatsdelar är ambitionen samt syftet att kunna redogöra för i vilken utsträckning Polen uppfyller arenorna för en konsoliderad demokrati. Arbetets teoretiska definition är Linz och Stepans fem arenor som operationaliseras då dessa arenor även fungerar som operationella indikatorer i relation till uppsatsen (Esaiasson, Gilljam, Oscarsson, Towns & Wängnerud, 2017:56). Denna operationalisering medför att en delanalys kommer att ske under respektive arena för att se att hur väl arenorna och dess egenskaper efterföljs i det polska samhället. Detta för att sedan kunna besvara uppsatsens syfte och frågeställning.
4 Metod och material
4.1 Val av metod
När man bedriver samhällsvetenskaplig forskning är det av stor betydelse att kunna beskriva samt förklara samhälleliga fenomen. Genom att beskriva ett problem inom ett visst område har det gjorts ett underlag för det problem som man vill synliggöra. Då man har kartlagt dessa problem och beskrivit kan man sedan ge en förklarade beskrivning av det uppkomna problemet, varför detta problem finns samt varför situationen ser ut som den gör (Esaiasson et al, 2017:27)
Denna uppsats kommer att utgå ifrån en kvalitativ teorikonsumerande design där en fallstudie står i centrum. I relationen till uppsatsens syfte är den berörda fallstudien Polen och i vilken utsträckning landet uppfyller Linz och Stepan kriterier för en konsoliderad demokrati. Uppsatsen utgår även från en förklarande design, då det empiriska underlaget i uppsatsens analysavsnitt har som ambition att kunna förklara teorins arenor applicerat på det polska samhället (Esaiasson et al, 2017:37). En teorikonsumerande design är lämplig till studien då det är ett enskilt fall som kommer att behandlas och besvaras samt för att se varför resultatet blev som det blev i det undersökta fallet. Vidare omfattar designen att en existerande teori appliceras för att kunna besvara arbetets syfte och frågeställning. I detta fall tillämpas Linz och Stepans teori om demokratisk konsolidering och deras fem arenor på fallet Polen för att besvara uppsatsens frågeställning gällande hur väl Polen uppfyller teorins kriterier (Ibid, 2017:42 – 43, 90). Vidare är det värt att tillägga att det kan vara svårt att göra skillnad på teorikonsumerande och teoriprövande studier då dessa oftast är väldigt lika. Den stora skillnaden är motiveringen mellan dessa studier. För den teorikonsumerande studien är det
primära valet av fall till studien det viktiga samt hur man kan tolka det slutliga resultatet till teorin (Ibid, 2017:42 – 43)
Beträffande fallstudiedesign tydliggör Esaiasson med fler (2017) att en fallstudie oftast kräver en eller flera analysenheter för att kunna jämföra och sedermera dra en slutsats. Vidare ges dessa enheter oftast ett värde för att kunna bedöma den nämnda variabeln. Utifrån detta förklarar författarna att det inte är någon märkbar skillnad på en fallstudie och jämförande studier utan att det är främst kontexten som är avgörande (Esaiasson et al,
2017:109). Denna fallstudie har flera analysenheter vilket sker genom varje respektive arena där dessa sedan undersöks och förklaras för att se hur väl varje enskild arena uppfyller uppsatsens syfte. En fallstudiedesign som utgår från en bestämd teori vilket denna uppsats gör har flera fördelar. Exempelvis uppfyller de oftast en hög validitet, bidrar till ökandet av nya hypoteser, möjligheten att se orsakssamband i enskilda fall samt se fallens komplexitet (George & Bennet 2005:19).
4.2 Val av material
En bredd arsenal av trovärdigt och källkritiskt material är betydande för att en uppsats ska kunna uppnå en viss kvalitet. Genom att tillämpa ett
källkritiskt perspektiv förstår man vilka källor som finner sig relevanta till arbetet samt hur dessa ska tolkas. För att det valda materialet i denna uppsats ska hålla ett källkritiskt perspektiv kommer dessa utgå från de fyra
källkritiska regler som Esaiasson med flera (2017) benämner som Ädel – OST. Vad detta begrepp syftar på är följande; äkthet, oberoende, samtidighet samt tendens (Esaiasson, 2017: 288). Äkthet innebär som det beskrivs, att en källa som används är äkta och ej förfalskad. Beträffande oberoende så syftar det på om källan kan uppfattas som tillförlitlig och inte stödjer sig från andra
källor. Samtidighet hos källan avser dess relevans kopplat till det givna tidsperspektivet, det vill säga att den är aktuell. Den sista källkritiska regeln tendens behandlar källans ursprung och självständighet, exempelvis om den uppfattas vara partisk eller ej (Ibid, 2017:291–296).
Det material som behandlas i denna uppsats består av flera typer av olika källor för att kunna besvara uppsatsens syfte och frågeställning. Bland annat förekommer vetenskapliga artiklar, rapporter, nyhetsartiklar samt böcker.
Samtidigheten har varit betydande i valet av ett flertal källor då empirin i dessa ska behandla tidsperioden 2015-2020, det vill säga den period PiS har innehavt regeringsmakten i Polen. Vidare består majoriteten av källmaterialet av sekundärkällor, vilket kan stå i kontrast till oberoendet av källan. Dock tolkas materialet trovärdigt då de vetenskapliga artiklarna som används har gått igenom en så kallad ”peer-review”, det vill säga att de tidigare har blivit granskade och håller en hög vetenskaplig standard. För att återkoppla till uppsatsens syfte ska dessa vetenskapliga artiklar vara relevanta och behandla aspekter av Polen.
Ytterligare material som tillkommer uppsatsen är rapporter. I detta avseende förekommer rapporter från Freedom House samt Bertelsmann Stiftung som behandlar Polen och aspekter av landet, exempelvis graden av demokrati, politiska möjligheter samt ekonomisk status. Dessa rapporter bedöms även de som trovärdiga då det som beskriv utgår från experter. Det är dock värt att belysa att Freedom House får finansiellt stöd från den amerikanska
regeringen vilket kan få den att uppfattas som partisk mot västerländska stater (ECOI, 2020).
5 Empiri och analys
5.1 Det polska samhället utifrån fem arenor
5.1.1 Civilsamhälle
Det civila samhället i Polen omfattas av många olika organisationer och grupperingar som bedriver engagemang i samhället. Landet har länge haft ett traditionellt civilsamhälle, trots detta är det civila engagemanget inte särskilt stort i landet . Endast en tredjedel av medborgarna i Polen säger sig delta i offentliga organisationer. Siffran är dock större i samband med volontära aktiviteter bland individens närmaste krets vilket återspeglas av en stor majoritet av den polska befolkningen. Sammanlagt finns det cirka 70 000 civilorganisationer där omkring 8500 är icke-vinstdrivande (BTI,
2016:11;Utrikesdepartementet, 2019:8).
Utifrån den förändring i Polen där exempelvis forskare påstår att det har skett en tydlig demokratisk tillbakagång så har detta visat sig inom det civila samhället sedan PiS kom till makten år 2015. Till följd av den politik som bedrivits av den sittande makten har många nya gräsrotsrörelser börjat etablera sig i landet som motreaktion, vilket liknar de rörelser som bedrevs under Polens tidiga år som post-socialistisk stat (Dobler, 2020; Bill, 2020:1).
Medborgare som valt att engagera sig, gör det delvis då civilsamhället på senare år förlorat inflytande som granskningsmakt gentemot staten och dess institutioner. Civila organiseringar och har fortfarande möjligheten att kunna yttra sig öppet och bedriva verksamhet, men dessa påverkas allt mer av regeringen och regleringar från dess sida (Smith, 2018:4).
Ett omtalat lagförslag föreslogs år 2016 i form av en lagändring med syfte att prioritera sammankomster organiserade av staten, vilket ger fördel till
återkommande samlingar som exempelvis religiösa sammankomster. Den skulle också hindra demonstrationsmöten från att hålla nära avstånd till varandra. Avseende det nämnda lagförslaget tillkom det enligt bedömare för att belöna lojala följare samt marginalisera illojala, vilket även återspeglas i det politiska spektrumet. Organisationer som eftersträvar konservativa och patriotiska värderingar får allt fler möjligheter i samhället och favoriseras av ledande politiker, detta i kontrast med organisationer som förespråkar mer progressiva sakfrågor som till exempel HBTQ och migration. Mer liberala civilorganisationer har i landet svårigheter att tillförskaffa sig statlig
finansiering samt riskerar dessa dessutom att utsättas för smutskastning och anklagelser av individer lojala till Duda och PiS (BTI, 28:9; Novakova, 2020). När lagförslaget föreslogs motsattes det av närmre 200 icke-statliga organisationer som vädjade till presidenten att ej implementera det som lag då det tolkades av flera att det stred mot landets konstitution som garanterar mötesfrihet. Flera hävdar även att förslaget kan missbrukas av de som sitter vid regeringsmakten. PiS som stöttade förslaget försvarade det utifrån argument att det skulle hindra konflikt mellan demonstranter. Trots vädjan från delar av civilsamhället bedömde Högsta domstolen att lagförslaget var konstitutionellt vilket härledde till att Duda beviljade lagförslaget (Szuleka, 2019:6; Freedom House, 2018).
Genom sin maktställning i landet har PiS försökt ersätta betydelsefulla oppositionskritiker inom civilsamhället, detta genom en strategi som kallas
”Pressure and Promotion”. Partiet och dess allierade anklagar
oppositionsledare för att vara elitister samt att dessa är del av det politiska etablissemanget och förespråkar utländska intressen (Bill. 2020:15).
Strategin upprätthålls genom skapandet av National Freedom Institute år 2016, vilket är ett institut som verkar för en civil sektor trogen till PiS samt ansvarar för statlig finansiering till organisationer på nationell nivå. Institutet gynnar partiet då det vill generera medlemmar till partisystemet men även då
det fungerat som en motrörelse mot de man kallar för kritiker av regeringen.
Skapandet av institutet motsattes av flera civila organisationer på grund av dess partiskhet, trots partiskheten är mer progressiva föreningar inte helt exkluderade. Utan dessa kan godkännas finansiellt stöd, beroende på ställningstagande. Motsättningar mot institutet baseras även på att grupper kopplat till dem har brukat våld mot HBTQ-rörelser samt att det polska civilsamhället såras och dess oberoende skadas (Ibid, 2020:15;Novakova, 2020).
Beträffande statlig media i landet så har den länge försvarat rätten till yttrandefrihet trots dess starka politisering och partiskhet. KRRiTV vilket ansvarar för sändningar av offentliga media har oftast används av politiska partier för att sprida deras kunskap. När PiS kom till makten år 2015 fortsatte denna partiskhet samt tillkom omfattande förändringar gällandes statlig media. Partiet lyckande implementera tillägg inom landets media-
lagstiftning. Följderna av tillägget gav befogenheter till finansminister att kunna tillsätta nyckelpositioner inom statlig media (BTI, 2018:9). I samband med övertagandet avskedades ett flertal journalister från de statliga
medieföretagen TVP och Radio Polskie medan andra avgick frivilligt, vilket gjorde att PiS kunde tillsätta sina valda efterträdare i mediebolagen. Det tidigare nämnda tillägget omfattade även ett lagförslag som hade som syfte att offentlig media bedriven av kommersiella företag skulle få en förändrad rättslig status. Dessa medier skulle utifrån lagförslaget uppfattas som statliga institutioner, vilket gör de förpliktigade att rapportera positivt om regeringen samt om tradionella och ”kristna” värderingar. Lagförslaget implementerades dock inte då det ledde till motreaktion och protester. Trots dessa reformer och den utveckling som sker är polsk media i huvudsak fritt där flera olika mediekällor finns att tillgå (BTI, 2020:9).
Ytterligare konsekvenser av övertagande var att flera statliga företag började omdirigera sina reklamutgifter till regeringstrogna medier, detta har hämmat
privata medier som uppfattas stötta oppositionen i landet. KRRiTV har även försökt bötfälla många privata mediebolag då man anklagar dessa för att vara partiska (BTI, 2020:9) Anklagelser har också tillkommit utländska
privatägda mediebolag där regeringen påstår att dessa bedriver negativ rapportering mot regeringen. PiS kritik har främst riktats mot tysk-ägd media och att dessa försöker underminera den polska staten. I samband med
anklagelserna gav partiet år 2019, löftet om en ny lag med syfte att ”åter- polonisera” kommersiella medier, vilket sker genom att minska antalet utländskt-ägda bolag i landet. (Freedom House, 2020).
Avseende religiösa åskådningar i landet tillhör en övervägande majoritet den katolska inriktningen av den kristna tron. Utifrån detta har kyrkan med sitt engagemang i civilsamhället kunnat skydda delar av befolkningen från auktoriteter men samtidigt också utnyttjas av politiska krafter (BTI, 2020:6).
När PiS bildade regering efter valet 2015 lades stor fokus för att bilda en katolsk nationell identitet i landet. Då många trosutövande visar stöd för PiS så har den katolska kyrkan allt mer närmat sig partiet och regeringen, vilket har gjort att kyrkan kan influera regeringen i vissa ståndpunkter, som exempelvis abortfrågan i landet som är högst relevant i samband med
protester som sker i landet. Abortfrågan har även lett till konflikt beträffande kyrkan och flera civila organisationer emellan. Denna konflikt var tydlig i samband med de ”svarta protesterna” vilket var flera vågor av
demonstrationer gällande abortfrågan i landet år 2016 (Narkowicz, 2018:365–369;Wisniewska, 2018; Utrikesdepartementet, 2019:11).
5.1.2 Politiskt samhälle
Den polska staten utger sig för att vara och betecknas av omvärlden som en parlamentarisk demokrati. Det polska parlamentet består av två kammare
samt har statsöverhuvud i form av en president där denne väljs var femte år.
Befogenheter som tillkommer presidenten är bland annat initiativ till lagstiftning, vetorätt samt utnämningsmakt inom vissa statliga instanser.
Utöver presidenten finns det en premiärminister som erhåller största verkställande makten utifrån konstitutionen. Landet har ett välfungerat valsystem som innefattar regionala och lokala val, ändå har landet ett relativt lågt valdeltagande som genomsnittligt ligger på 50 procent. De aktiva
partierna i landet är flera med konkurrensartat system och har som konsensus att demokrati är det mest optimala styrelseskicket, samt verkar de för ett marknadsekonomiskt system (Utrikesdepartementet, 2019:7–8; BTI, 2016:23; Freedom House, 2018).
Det parlamentariska valet år 2015 gav möjlighet för fem partier att erhålla platser i landets underkammare (Sejm) samt tre partier i senaten. I valet lyckades PiS erhålla 38 procent vilket gav dem flest antal röster av alla partier och 235 av totalt 460 av platser i underkammaren vilket gav dem en majoritet som enpartiregering. Detta skedde även i parlamentet där de erhöll 61 av 100 platser (Przybylski, 2018:56). Genomförandet av valprocessen var lugn och kunde enligt observatörer ske i en öppen och fri miljö där den största polariseringen stod emellan PiS och oppositionspartiet PO
(Medborgarplattformen). Vidare uppfattades röstning och rösträkning ske genom noggranna och formella förhållanden. Under valprocecen hade
mindre partier svårt att etablera sig, som till stor del beror på den valkampanj och retorik som de mer framträdande partierna förhöll sig till (Fomina, Kucharczyk, 2016:62; OSCE/ODIHR, 2015:4–10). Likt PiS lyckades deras presidentkandidat Andrzej Duda erhålla mest röster i presidentvalet samma år vilket överraskade flera då dennes politiska utmanare, den tidigare presidenten Bronisław Komorowski hade höga förtroendesiffror samt hade övertaget i flera mätningar (Falkowski, Kurek, 2020:4).
Ett omtalat lagförslag avseende den elektoriska processen i landet togs fram av PiS år 2018. NEC (National Electoral Commission) och dess styrelse som ansvarar för de politiska valen samt partifinansiering, skulle enligt
lagförslaget nu en majoritet av dess medlemmar tillsättas av parlamentet.
Domstolen som ansvarade för utnämningen tidigare skulle nu endast få tillsätta tre domare. Lagförslaget tolkades negativt då PiS erhåller en
majoritet i parlamentet samt har ett starkt inflytande över Högsta domstolen (Freedom House, 2020). Samma år infördes och implementerades ytterligare en lagreform som ger den nyfunna domstolskammaren the Chamber of Extraordinary Control and Public Affairs befogenheter att gilitighetsförklara eller icke- gilitighetsförklara valresultat. Den politisering som de två
reformerna medför är att den elektorala tillsynen och dess integritet hämmas i landet enligt oppositionen och obundna observatörer (Ibid, 2020;
OSCE/ODIHR, 2020:6 ).
År 2019 var det åter ett nytt parlamentsval, bland landets medborgare var valdeltagandet högt, vilket påvisas då detta var det högsta valdeltagande för ett parlamentsval i landets moderna historia med cirka 62 procent röstandel.
Likt det förra valet fick PiS en klar majoritet vilket återspeglas av cirka 44 procent av det totala rösterna, vilket är en ökning av deras tidigare resultat.
Beträffande valdeltagandet var det högt då många såg det som ett val för PiS eller opposition mot partiet samt om landet ska vara en liberaldemokrati eller inte (Markowski, 2020: 1513–1520). För medverkande partier kunde dessa kampanja fritt och yttrandefrihet respekterades. Polariseringen var tydlig mellan partierna, vilket var tydligt i deras budskap och retorik.
Röstningsprocessen under valdagen upplevdes lugn enligt observatörer, trots att det förekom fall av olägenheter. Dessa olägenheter var exempelvis
gruppröstning till vilket sedermera påverkade transparensen i samband med valet (OSCE/ODIHR, 2020:2). Beträffande parlamentsvalet uppfattades det som fritt dock med flera brister och missförhållanden. Missförhållanden som
omfattas är bland annat följande; offentlig medias partiskhet gentemot partier, samt brist på debatt och kommunikation i angelägna sak och policy- frågor som hamnat i skymundan för ideologiska samt dogmatiska uttalanden från regeringens sida (Markowski, 2020:1519).
I samband med viruset Covid- 19 fick presidentvalet år 2020 flyttas från våren fram till sommaren. Likt parlamentsvalet året före, så var den politiska polarisering stor mellan kandidaterna och innehöll retorik som kan uppfattas som stötande. I samband med valet hade även högt uppsatta tjänstemän kampanjat för den sittande presidenten Duda, vilket sedermera resulterar i att den existerande skiljelinjen mellan staten och PiS allt mer försvinner och ger ökad fördel till Duda (OSCE/ODIHR, 2020:2). Den befintliga politiseringen och partiskheten förekom även hos media under detta val, där den statliga TVP fungerade som ett kommunikationsmedel för Duda och dennes budskap, en handling som går emot den opartiskhet statlig media står för i Polen. KRRiT som är överordnad TVP har inte heller mandatet att
sanktionera mediekanaler baserat utifrån obalanserade och opartiska rapporteringar (Ibid, 2020:3).
5.1.3 Rättsstat
Den polska staten utgår från maktdelningsprincipen, vilket innebär att det finns en dömande, lagstiftande samt verkställande makt som delar makten i Polen. Landet har en konstitution som fastställer mänskliga rättigheter.
Konstitutionen innefattar även tillåtelsen av yttrandefrihet samt mötesfrihet för landets medborgare. Vidare finns det en konstitutionsdomstol som prövar lagar i samförstånd med konstitutionen och kan sedermera giltighets- eller ogiltighetsförklara dessa om det behövs (Utrikesdepartementet, 2019:2–3).
Sedan PiS tog den parlamentariska makten år 2015 har flera ändringar tillkommit rättsstaten och de juridiska instanserna i landet. Dessa
förändringar har kunnat ske då partiet har politiserat och stärkt institutioners kopplingar till PiS. Följderna av detta är att partiet enklare kan undan komma konsekvenser baserat på dess handlingar. Den första av dessa omfattade förändringar var övertagande av konstitutionsdomstolen år 2015 vilket ledde till en konstitutionell kris i landet (Bill, Stanley, 2020:384). Vad som
inträffade i samband med krisen var att presidenten vägrade ta sin ed av domare som nyligen hade blivit tillsatta till domstolen av den förre
regeringsmakten, vilket gjorde att domarna ej kunde sväras in. Parlamentet valde då att ersätta dessa och tillsätta egna domare som hade anknytningar till PiS. Denna handling väckte stora reaktioner hos både oppositionen och konstitutionella experter. Den nya ordföranden för konstitutionsdomstolen, Julia Przyłębska, som tillsattes på rekommendationer av PiS har även åtskilliga gånger brutit mot konstitutionen då hon har uttalat sina egna värderingar i olika frågor. Genom hennes uttalanden och anknytningar till PiS har domstolens oberoende ifrågasatts (Gajda-Roszczynialska,
Markiewicz, 2020:7;Utrikesdepatementet, 2019:3).
Avseende konstitutionsdomstolen så försökte ett nytt lagförslag
implementeras där det nu skulle krävas en två-tredjedelars majoritet i olika beslut istället för den existerande enkelmajoriteten. Prioriterandet av vissa domstolsfall skulle också försvinna. Domstolen bedömde att både dessa förslag ej var konstitutionella. Trots dessa bedömningar implementerades lagförslagen av president Duda (BTI, 2018:11).
Utöver konstitutionsdomstolen så har PiS försökt utöka sitt inflytande i resterande juridiska instanser i landet som exempelvis Högsta domstolen.
Partiet lade fram en reform som trädde kraft år 2018. Reformens syfte var sänka pensionsåldern för domare, från tidigare 70 år till nu 65 år. Följderna av denna reform var att cirka en tredjedel av landets mest erfarna domare var tvungna att lämna sina ämbeten för att bli ersatta av nya domare
(Utrikesdepartementet, 2019:4). Vidare innefattade reformen även skapandet
av den tidigare nämnda kammaren The Chamber of Extraordinary Control and Public Affairs vars domarledarmöter är nominerade av KRS (Nationella domstolsrådet) och tillsatta av presidenten. Även denna handling bryter mot domstolens konstitutionella principer som ska upprätthålla ett oberoende och vara separerat från rättsväsendet. Stark kritik mot KRS och dess handlande har kommit från utomstående samarbeten som EU och dess institutioner där det fastslås att KRS underminerar den europeiska unionsrätten och dess föreskrifter samt enskilda domares integritet (Gajda-Roszczynialska,
Markiewicz, 2020:9). KRS handlingar bidrog till ENCJ (European Network of Councils for the Judiciary) vilja att upphäva Polens medlemskap i rådet då landet inte längre efterföljer de krav som syftar på att den lagstiftande
makten ska vara oberoende från den dömande makten (Ibid, 2020:9). KRS (Nationella domstolsrådet) som fått utså kritik har en betydande ställning inom Polens rättssystem då den verkar för att upprätthålla suveränitet och oberoende inom landets juridiska instanser. Rådet har länge varit uppbyggt och fungerat utifrån den maktdelningsprincip som råder i landet i förenlighet med konstitutionen (Biernat, 2018:3).
Den polska regeringen valde år 2016 att kombinera två högt uppsatta poster i landet och att dessa nu skulle utgå från samma individ. De två poster som detta handlade om var uppdraget som Justitieminister samt riksåklagare som nu hade tillfallit politikern Zbigniew Ziobro1 (Freedom House, 2017).
Genom sammanfogandet av dessa poster har justitieministerns
maktbefogenheter ökat vilket har synliggjort på flera olika sätt inom de juridiska instanserna. Försvagandet av rättsstatens oberoende har delvis sitt upphov i justitieministern då denna har stort inflytande över ledande figurer inom rättssystemet och nytillsatta ledarmöten i KRS (Biernat, 2018:2–3). I sitt maktutövande har justitieministern möjligheten att kunna avskeda och
1 Ziobro är partiledare för det högerkonservativa partiet United Poland som ingår i koalitionsregering med PiS (Koper, Plucinska & Barteczko, 2020)
tillsätta domstolsordförande vilket denna även har gjort. Man beräknade att cirka 150 domare på 6 månaders hade antingen blivit tillsatta eller avskedade av Ziobro (Ibid, 2018:3; Utrikesdepartementet, 2019:3).
I samband med samtliga rättsstatliga reformer har EU-kommissionen inlett en dialog med den polska staten om att upphäva dessa så att de juridiska instanserna i Polen kan verka utifrån ett oberoende. Avseende detta har regeringen bemött den kritik som framförts av EU och gjort ändringar för att försöka återställa det förtroende som finns mellan parterna. Unionen anser dock att dessa ändringar inte är tillräckliga och därför kvarstår kritiken från kommissionen. Samtidigt har Duda försvarat landets juridiska system och de reformer som har gjorts i landet. Presidenten har i samband av utomstående kritik även offentligt anklagat utländska domare som har framfört nämnd kritik (Gajda-Roszczynialska, Markiewicz, 2020:9; Utrikesdepartementet, 2019:5).
5.1.4 Statsapparat
Sedan PiS kom till makten år 2015 har partiet propagerat för behovet av en stark stat i landet. Landet och dess identitet är uppbyggt i tron om en nationalstat vilket har uttryckts av partiet där ett Europa uppbyggt i tron av faderslandet är av större behov än ett Europeiserat Europa. Tron om nationalstaten är starkt förknippad med partiets traditionella och religiösa värderingar som använts för att locka konservativa väljare. Denna syn på staten och vad som innefattas i form av lagar accepteras av de flesta
medborgarna i landet (BTI, 2020:6–9). Landet har länge varit decentraliserat där lokalt självstyre har varit vanligt. På senare tid har PiS dock inlett en rad reformer som syftar till att centralisera delar av samhället vilket bidrar till ökad kontroll av lokala kommuner (Ibid, 2020:7).
Partiets konservativa politik har yttrat sig i sakfrågor som välfärden i
samhället. Genom sin politik uppmuntrar partiet tillvaron av barnfamiljer där familjer med minst tre barn får ökat ekonomiskt stöd av staten och
skatteavdrag. Detta sker då regeringen vill öka fertiliteten i landet och underlätta situationen för familjer. Skatteavdrag har även tillkommit små företag där staten kampanjar för sitt stöd till småföretagare (Lendvai‐
Bainton, Szelewa, 2020:9–10). Polens sjukvårdsystem har på senare tid kritiserats på grund av dess ineffektivitet och tillgänglighet. Lönen för de som jobbar inom sjukvården är bland de lägsta i Europa vilket har lett till återkommande protester av de som jobbar inom sektorn. Som reaktion har regeringen höjt sektorns budget i hopp om att förändra situationen (BTI, 2020:32).
Den nationalistiska samt traditionsenliga politik som bedrivit i landet har flera anklagat för att vara anti-feministisk. Begrepp som genus har åtskilda gånger kritiserats från staten sida med stöd från kyrkan där dessa anser att detta går emot den naturliga ordning som finns hos den tradionella familjen.
Samtidig har pro-abort- och HBQT-rörelser aktivt attackerats av PiS där partiet som reaktion bedrivit pro-liv protester och antytt att Polen ska vara fritt från alternativa levnadsätt som avviker från heteronormen. Flera politiker från partiet påstår också att oppositionspartier som bedriver frågan försöker införa en kulturell revolution i landet som har syfte att eliminera den inhemska polska och kristna kultur som dominerar i landet (Lendvai‐
Bainton, Szelewa, 2020:11;Bill, Stanley, 2020:388–389). PiS partiledare Jarosław Kaczyński uttrycker att den nationalistiska trend som uppenbarar sig i Polen sker då landet går emot det partiet kallar för det ”politiskt korrekta väst”. PiS funktion i samhället enligt partiledaren är att skydda landets
katolska värderingar (Ibid, 2020:389).
I februari år 2016 stiftade staten en lag som har i åtanke att ge myndigheter en ökad tillsyn i övervakning och avlyssning. Myndigheter som omfattar
detta befogande är bland annat Polens polismyndighet och andra säkerhetstjänster som får det allt enklare att utföra viss övervakning av medborgare detta då man inte längre behöver domstolsbeslut, utan kan samla in data om de själva bedömer det. Lagen är delvis kontroversiell då
reformerna som omfattas i den försvagar de skyddsåtgärder som existerar för befolkningen (Karolewski, Benedikter, 2016:517) Lagen tolkades först som icke-konstitionellt av domstolen utifrån de grunder att förslaget ej sågs som demokratiskt, men på grund av ändringar inom rättssystemet kunde reformen gå igenom (Rojszczak, 2020:5). Vidare bemöttes lagens innehåll av både intern och extern kritik. Externa aktörer som reagerade på beslutet var bland annat flera NGO:s samt Venedigkommissionen vilket är ett rådgivande organ kopplat till Europarådet för konstitutionella frågor. Kommissionen har begärt tydliga regleringar och åtgärder i den nämnda lagreformen (Ibid,
2020:5:Utrikesdepartementet, 2019:6).
Ett ytterligare lagförslag lades fram för diskussion vid samma tidpunkt som den omtalade övervakningsreformen. Denna lag är en så kallad anti-
terroristlag med syfte att förhindra att dessa handlingar sker i landet. Genom förslaget får AWB (Byrån för inre säkerhet) förfogandet över medborgares privata data. Vidare omfattar förslaget att direktören för byrån, nu får möjligheten att övervaka utländska individer som befinner sig i landet utan juridiskt beslut. Flera fastslår att lagen bryter mot de konstitutionella
bestämmelserna i landet. Även FN:s kommitté för mänskliga rättigheter har kritiserat lagen då den ger befogenheter till myndigheter som inte omfattas i lagstiftningen (Rojszczak, 2020:6);Utrikesdepartementet, 2019:6).
Beträffande korruption bland statliga tjänstemän så är det straffbart. Landet har flera institutioner som syftat till att förebygga korrupta handlingar som CBA (anti-korruptions byrå). I tidigare år har PiS ledning aktiv kampanjat mot korruption och bedrivit det som en av deras kärnfrågor. För att påvisa detta har man infört mekanismer inom parlamentet som till största del har
