Post Danmark

Post Danmark var ett postföretag med statlig monopol på postförsändelser under 50g. På marknaden för postförsändelser av högre vikt, och särskilt i Danmarks huvudstad Köpenhamn, rådde viss konkurrens med bl.a. företaget Bring Citymail.

År 2004 vann Post Danmark över tre större kunder från sin främsta konkurrent. Dessa kunder var betydelsefulla i kampen för marknaden för oadresserad post, d.v.s. mappar, broschyrer, telefonkataloger och lokaltidningar. Konkurrenten anklagade Post Danmark för att ha missbrukat sin dominerande ställning på den danska marknaden för distribution av oadresserad utdelning. Detta påstods ha skett genom att Post Danmark ägnat sig åt riktade prissänkningar och prisdiskriminering. Nya kunder som vanns över från konkurrenter erbjöds exempelvis betydligt bättre pris än Post Danmarks redan existerande kunder. Det fanns inga objektiva skäl för att förklara detta beteende. Ärendet hamnade tillslut i den danska högsta domstolen, som sökte vägledning genom ett förhandsavgörande hos EU-domstolen. Förfrågan behandlade framförallt bedömningen om prissättningarna skulle utgöra missbruk. Den danska domstolen frågade specifikt om en prissättning under genomsnittlig totalkostnad, men över genomsnittlig marginalkostnad kunde utgöra ett missbruk.

178 Kommissionens beslut, COMP/37.990, ​Intel,

​ p. 870. OEM är en akronym för ​Original

Equipment Manufacturer

​ , d.v.s. termen för ett företag som tillverkar den slutliga produkten

I sitt svar till den danska domstolen fastslog EU-domstolen att även denna prissättning sannolikt utgör ett missbruk så kan företaget försvara sitt beteende med hänsyn till effektivitetsvinster som leder till fördelar för konsumenterna. Vidare klargjorde EU-domstolen att det ligger på den nationella domstolen att bedöma förekomsten av sådana effektivitetsvinster. EU-domstolen påpekade vidare att konkurrenten till Post Danmark lyckats behålla sitt distributionsnät trots förlusten av de tre kunderna. Detta innebar att skadan på konkurrensen ansågs mildare.

EU-domstolen konstaterade vidare i rättsfallet att en väldigt stor marknadsandel gör att ett företag är att anses vara en oundviklig handelspartner. I rättsfallet hade Post Danmark 95% av marknaden för oadresserad post.

Fallet Post Danmark utgjorde en milstolpe i utvecklingen av EU-rätten. Rättsfallet utvecklade och klargjorde synen på selektiva prissänkningar och rabatter. Domstolen prövade exempelvis om den prissättningsstrategi som använts av Post Danmark skulle exkludera en ​lika effektiv konkurrent. Detta var ett steg i riktningen mot en effekt-baserad tillämpning till artikel 102, och innebar att de ekonomiska hänsyn som Kommissionen förespråkat i vägledningsdokumentet till viss del förstärkts av praxis. 179

7.6 TeliaSonera

Konkurrensverket väckte år 2004 talan i Stockholms Tingsrätt och hävdade att TeliaSonera agerat i strid med artikel 102 FEUF, samt dess svenska motsvarighet, 2 kap. 2 § konkurrenslagen. Ett bötesbelopp om 144 miljoner kronor yrkades. I stämningsansökan påstod Konkurrensverket att TeliaSonera missbrukat sin dominerande ställning på marknaden för ADSL-bredband. Detta har åstadkommits genom att TeliaSonera pressat marginalen mellan grossistpriset för konkurrenter och priset till deras egna kunder. Konkurrensverket menade att detta pågått från april år 2000 till januari år 2003.

179 Fotnot avser hela stycket. Frédéric Marty, ​As-efficient competitor test in exclusionary

prices strategies: Does Post-Danmark really pave the way towards a more economic approach?,

Stockholms Tingsrätt begärde ett förhandsavgörande från EU-domstolen om tolkning och tillämpning av artikel 102 FEUF. Begäran gjordes år 2009, och 2011 besvarade EU-domstolen. 180

EU-domstolen konstaterade att ett agerande som innebar att ett dominerande företag tillämpar en prissättning till nackdel för återförsäljande konkurrenter i vissa fall utgör ett missbruk. Om de återförsäljande konkurrenterna inte kan täcka sina kostnader för att komma i kontakt med slutkonsumenterna utgör detta normalt ett missbruk. Det dominerande företaget har då möjligt att anföra sakliga skäl för sitt agerande. Om sådana skäl saknas är prissättningen inte ursäktad.

Stockholms Tingsrätt fann sedermera i sin dom att TeliaSonera genom marginalpress har missbrukat sin dominerande ställning enligt artikel 102 FEUF. Tingsrätten konstaterade vidare att TeliaSonera i många fall tillämpat högre priser för återförsäljarna än för sina egna kunder. Detta förfarande har gjort att konkurrenterna omöjligen kunnat konkurrera med TeliaSonera.

Domen överklagades sedermera till Marknadsdomstolen, som är sista instans. Marknadsdomstolen meddelade dom i april 2013. 181 I domen fick TeliaSonera konkurrensskadeavgiften sänkt till 35 miljoner kronor. Sänkningen berodde främst på att missbruket ägt rum under en begränsad period och i en begränsad del av marknaden.

I förhandsavgörandet till TeliaSonera accepterade EU-domstolen att Kommissionen använt ​lika-effektiv-konkurrent testet för att bedöma marginalpressen. Detta överensstämmer med det tidigare rättsfallet ​Deutsche Telekom

​ 182. Lika-effektiv-konkurrent testet har emellertid inte godtagits i fall med

lojalitetsrabatter, som visades i fallet​ Intel

​ ovan. 183

EU-domstolen förde även ett resonemang kring begreppet​superdominans

​ .

De började med att bekräfta det generaladvokaten framfört i sitt förslag till dom.

180​Mål C‑52/09, ​Konkurrensverket v. TeliaSonera,

​ ECLI:EU:C:2011:83. Se även Stockholms

Tingsrätt:s dom mål nr. T 31862-04, Konkurrensverket mot TeliaSonera, dom meddelad 2011-12-02.

181 Marknadsdomstolens dom MD 2013:5, mål nr A 8/11, dom meddelad 2013-04-12.

182 Mål C-280/08, ​Deutsche Telekom v. Commission,

​ ECLI:EU:C:2010:603.

183 Fotnot avser hela stycket. Dr Gunnar Niels, Dr Helen Jenkins, James Kavanagh, avsnitt 4.27.

Generaladvokaten hade hävdat att det inte fanns någon gradering av dominans. EU-domstolen menade emellertid att begrepp som superdominans trots detta var av betydelse för bedömningen under artikel 102 FEUF eftersom begreppet stödjer den effekt-baserade analysen av beteendena.