5 Empirisk undersökning
5.3 Prästeståndet
I prästeståndets debatt går det att urskilja vissa återkommande teman. Nedan följer citat från debatten med förklaring som kommer ligga till grund för den avslutande
diskussionen. Folkskolans syfte är att moraliskt och religiöst upplysa barnen och ungdomarna. Den spridning av skolan som finns är inte tillräcklig eller har hittills inte lyckats förhindra det moraliska fördärvet. Ett citat från Prosten Afzelius får inleda den empiriska delen för prästeståndet:
Då det är Statens åliggande att skydda hvarje individ till lif, ära och gods, och det säkraste medel att åstadkomma detta är befrämjandet af allmän upplysning,
utvecklingen af det uppväxande slägtets rättskänsla och afsky för de våldsamheter och otyglade utbrott, hvilka äro oskiljaktiga från den råa okunnigheten; [...].72
Afzelius sätter därmed ett likhetstecken mellan okunnighet och kriminalitet. Contracts- Prosten Sandberg talar om vilka skolan är avsedd för samt vilken roll skolan bör ha: “Denna lindring bör väl förnämligast komma de fattige tillgodo och synes mig framför allt böra användas till att bättre uppfostra deras barn”.73 Prosten Säve uttrycker samma sak men visar också att han ser folkskolan som en lösning i nödfall, en som inte bör vara obligatorisk för alla. Det framgår även att han anser båda könen vara i lika stort behov av folkskolan:
Hvilka äro föremålen för Folk-Skolan? Behöfver jag knappt nämna, att som Skolan egentligen är för folket, nemligen de lägre, arbetande klasserna, hvilka ej hafva tid eller förmåga att till erforderlig grad befatta sig med sina barns undervisning, ingen annan bör tvingas att skicka sina barn i Folk-Skolan, än den som bevisar sig sjelf oförmögen
72 Prästeståndet 5:e bandet. sid. 693.
att bereda dem den erforderliga bildningen. Som detta torde inträffa i anseende till barn af begge könen, så bör Folk-Skolan vara öppen för både flickor och gossar från 7 - 14 års ålder.74
Folkskolan ska enligt Säve vara avsedd för allmogen, men framför allt de fattiga. Folkskolans syfte är tudelat; å ena sidan ska den sprida allmän upplysning och bildning, å den andra ska den uppfostra barnen. Därmed betraktar han folkskolan som en form av fattigvårdsinsats.
Folkskolans försörjning och statens inblandning
Contracts-Prosten Sandberg tar återigen orda i debatten och han anser att staten inte borde ge för stort anslag för folkskolorna på landsbyggden. Om de människor som folkskolan avser själva får vara med att bekosta skolan och dessutom själva får mandat att reglera den med grund i de lokala förhållandena, kommer intresset att nyttja dess resurser öka. Han säger att befolkningen inte är vana vid och inte litar på institutioner som folkskolan och därmed inte kommer vilja delta; “[...] att de båda bilfva litet eller intet begagnade, emedan folket betraktar dessa anstalter såsom för sig främmande och känner för dem föga deltagande”.75 Han tycker att man bör ta en del av den skyddsskatt som allmogen betalar till staten och låta den delen stanna i församlingen för folkskolans räkning. På så vis utgör inte skolan någon ytterligare ekonomisk belastning för
vederbörande, det blir billigare för staten samt att man undslipper utdragen byråkrati vad gäller beslutsfattandet om hur mycket medel som ska anslås till varje församling. “Hvad som kan uppväxa ur och utvecklas utur folket, vinner mera dess förtroende, än hvad som gifves det utifrån”.76 Vad gäller de bidrag för lärarlöner som propositionen föreslår menar Sandberg att om det finns bidrag att söka kommer varje församling att söka detta då alla kommer anse att de inte äger en budget som möter kraven för lärarnas minimilön. Den statliga budgeten kommer inte kunna bistå alla församlingar med bidrag, varpå urval kommer behöva göras. Detta kommer leda till omfattande arbete för staten, att utreda vilka församlingar som är i mest behov av bidrag. I bedömningarna kommer hänsyn behöva tas till församlingarnas skillnader i storlek och antal elever och risken är att bedömningarna kommer att ske på osäkra grunder.77
74 Prästeståndet 1:a bandet. sid. 44-45.
75 Prästeståndet 1:a bandet. sid. 38.
76 Prästeståndet 1:a bandet. sid. 39.
Förslaget om att ta en del av skyddsavgiften motsätts av bland annat Prosten Säve som istället anser att en ytterligare avgift bör tas från varje mantalsskriven person, de kostnader som sedan saknas hos församlingarna/socknarna kan ges som bidrag från staten. Han är också emot den veckoavgift som föreslås i propositionens åttonde punkt.78 Skolan bör vara kostnadsfri, anser han.79 Prosten Ödman med flera motsätter sig att varje mantalsskriven person ska betala en form av skolskatt, med hänvisning till att de fattiga familjerna redan är utsatta ekonomiskt.Av samma skäl ogillar Ödman liksom Säve inträdesavgiften för skolbarnen. Avgiften kan komma att få de fattiga föräldrarna att inte vilja sätta sina barn i skolan.80 Samma invändning framförs av Doctor Björkman som menar att en sådan avgift skulle kunna verka avskräckande och i slutändan skulle dessa avgifter behöva bekostas av fattigvårdskassan. Dessutom skulle en sådan avgift kunna leda till att föräldrarna till eleverna kan få svårt att visa välvilja mot läraren, något som också uttrycks av Contracts-Prosten Sandberg.81
Ett liknande resonemang gällande folkskolas försörjning och reglering förs fram av flera ståndsmän som menar att folkskolan kommer tjäna sitt syfte bäst om den får regleras på lokal nivå snarare än statlig, detta med grund i de varierande förhållanden som råder i de olika socknarna. Dessutom förenar sig flera ståndsmän gällande tanken att om de som är föremål för folkskolan själva får bekosta den kommer de i större utsträckning att vilja nyttja den. Hur man inom socknarna och församlingarna bör samla in de medel som behövs för folkskolan är ståndet inte eniga om.
Tvång, minimikunskaper och hemundervisning
Diskussionen kring hur man ska få de fattiga att vilja sätta sina barn i folkskola har delvis redovisats ovan, en annan del i diskussionen handlar om huruvida folkskolan bör vara obligatorisk eller inte och i sådana fall när och vem som ska bli förpliktigad. Det som politikerna genomgående trycker på är att de barn och ungdomar som inte når upp till de lägsta kunskapskraven bör hållas i folkskola tills dess att de tillförskaffat sig dessa kunskaper. Kunskaperna grundar sig främst i den undervisningen som förväntas hållas i hemmet, vilket är att barnen ska lära sig läsa, svenska och latin, samt lära sig katekesen. Enligt propositionens förslag bör dessa minimikunskaper uppnåtts vid en
78 Kongl. Maj:ts nådiga proposition N.o 7.
79 Prästeståndet 1:a bandet. sid. 44.
80 Prästeståndet 1:a bandet. sid. 689.
ålder av tolv år, är fallet det motsatta bör dessa förpliktas att hållas i folkskolan tills dess att kunskaperna uppnåtts.82 Contracts-Prosten Sandberg anser att åldern snarare bör vara tio år då dessa kunskaper bör ha uppnåtts i hemmet. Detta med anledning av att “[...] af en fördröjd eller försummad undervisning alltid följer större svårighet att sådan mottaga och med fördel begagna”,83 det vill säga, ju äldre barnen är och desto längre deras utbildning blivit försummad har de svårare att ta till sig kunskaperna. Flera av
ståndsmännen diskuterar och trycker på att ett tvång om folkskola bör införas för dem som inte når upp till kunskapskraven. Prosten Stenhammars yttrande är ett exempel på detta där han inleder med att säga att Kongl. Maj:t inte haft avsikt att ge förslag på att den nämnda förpliktelsen ska lagstiftas. Han anser dock att detta skulle behövas av följande anledning:
Man borde kunna vänta, att Föräldrar, sjelfve angelägne att söka en fullkomligare undervisning för sina barn, skulle skynda att försända dem till den öppnade Skolan. Men erfarenheten har öfvertygat mig, att oförstånd och snikenhet ofta förblinda dem, så att Lärarens ömmaste föreställningar blifva fruktlösa. Så länge då Författningarne icke tillerkänna honom någon makt, att förmå de försumlige föräldrarne till fullgörande af deras vigtigaste föräldrapligt, vore det också obilligt att pålägga honom ett ansvar för barnens vanvård.84
Dessutom slår han fast att om föräldrarna håller sina barn eller sitt tjänstefolk borta från de husförhör som prästerskapet håller borde de erläggas med böter. På grund av dessa snikna föräldrar behövs det med andra ord införs en lagstiftning med påföljder för försummande av utbildning. Han anser visserligen att tvångsmedel är obehagliga men i detta fall nödvändiga. Det måste finnas stöd i lag, annars är risken att det “[...] skola förvandlas till ett blott sken, utan verklig frukt, [...]”. Han jämför med Norge som har flera bötespunkter vad gäller försummande av förhör och undervisning, vilket han ser positivt på och som visar på Norska statens verkliga ambition att sprida folkbildningen. Flera ståndsmän instämde med Stenhammars yttrande.85
Biskopen, Doctor Heurlin, som sitter med dels i fattigvårdskommitén och
kyrkolagskommittén dels är föredragare hos H. M. Konungen och som har varit med i
82 Kongl. Maj:ts nådiga proposition N.o 7.
83 Prästeståndet 1:a bandet. sid. 40.
84 Prästeståndet 1:a bandet. sid. 430.
arbetet med propositionen, svarar på hur Kongl. Maj:t resonerat kring frågan om att bli förpliktigad folkskolan:
Beträffande hvad anmärkt blifvit i afseende på åldern, då ungdom borde förpligtad vara att begagna Folk-Skolan, då det mot åldern svarande kunskapsmåttet saknades, har Kongl. Maj:t trott att härmed borde med yttersta varsamhet förfaras, helst tvångsmedel vore i detta fall obehagliga, och ett sådant stadgande hittills vore för Lagstiftningen främmande. Olika meningar om barna-åldren, vid hvilken tvångsåtgärder emot
försummelige föräldrar fingo vidtagas, hafva blifvit yttrade, och de få framdeles tillfälle att söka göra sig gällande.86
Det vill säga, man har från Kongl. Maj:ts sida velat, än så länge, hålla sig försiktiga med tvångsmedel. När betänkandet från Allmänna besvärs- och ekonomiutskottet kommer tillbaka till stånden har punkten gällande tvångsmedel gått så långt att det till och med föreslås att de barn vars föräldrar försummar deras utbildning, efter två varningar, bör omhändertas och placeras hos en annan lämpligare person.87 Några av prästeståndets ledamöter reagerar mot detta: Prosten Ödmann kallar förslaget spartanskt och säger att mot det “[...] måste jag protestera”. Han förstår att “tredskande föräldrar och målsmän” behöver hållas strängare “[...] men dertill måtte andra utvägar beredas [...]”.88 Prosten Osterman anser å sin sida att förslaget är “orätt och betänkligt”.89
Andra som yttrar sig i frågan huruvida folkskolan bör hållas med tvångsmedel, det vill säga om folkskolan bör vara helt eller delvis obligatorisk, gör det mot bakgrunden att de tycker att så länge hemundervisningen fungerar borde föräldrarna inte tvingas sätta sina barn i folkskola. Vissa anser även att hemundervisningen bör vara den primära
undervisningen medan folkskolan endast bör tillämpas i de fall där en
hemundervisningen inte är möjlig. De motsätter sig därmed propositionens förslag om att det obligatoriskt i varje socknens ska inrättas en folkskola. Doctor Björkman föreslår att inget tvång om att inrätta en folkskola bör äga rum i de församlingar “[...] der lägsta kunskapsmåttet ännu nöjaktigt inhemtas i föräldrahuset, [...] ty ingen Folk-Skola är bättre än en dålig”.90 Biskopen, Doctor Nibelius anser också han att hemundervisningen bör utgöra grunden för folkundervisningen och av den anledningen anser han att de
86 Prästeståndet 1:a bandet. sid. 51.
87 Stats- samt Allm. Besv. och Ekon.- Utskottets Betänkande N.o 5, §13.
88 Prästeståndet 5:e bandet. sid. 691.
89 Prästeståndet 5:e bandet. sid. 701.
minimikunskaper som angetts i utskottets betänkande är för höga. Han ansluter sig till tidigare motioners förslag att endast riktigt innanläsning och kristendomskunskap bör utgöra minimikunskaper, övriga ämnen kan utgöra extra kunskap i skolan för de som behagar. På så vis behöver inte heller föräldrarna under tvång se till att deras barn tillskaffar sig dessa extra kunskaper.91 I debatten är diskussionen kring
minimikunskaperna som ungdomarna förväntas uppnå – dels inom skolan dels i hemmet – flera gånger med hänvisning till deras sociala status och hur man från prästeståndet ser på den. Här följer ett urval av argument och resonemang; Prosten Osterman om de minimikunskaper som föreslagits bör uppnås i skolan:
Det föreslagna minimum af kunskaper, som allmogens barn böra hafva inhemtat [...], anser jag vara allt för högt. Man må besinna, att kanske största delen af de barn, som komma att begagna Folk-Skolan, tillhöra icke det egentliga Bonde- Ståndet, utan den lägre eller arbets-klassen [...], och för denna klass tyckes väl ett mindre kunskapsmått kunna vara tillräckligt.92
Prosten Lyth om det föreslagna ämnet gymnastik i skolan:
Det är en känd sak att de personer af allmogen, hvilka äro af en svagare, stundom missbildad kropps-constitution, egna sig åt och finnas tjenliga för barna-
undervisningen, hvaremot de skulle finnas alldeles otjenliga och oskickliga för gymnastik. [...]. Dessutom hafva icke allmogens barn samma behof af gymnastik, som de af andra folkklasser; deras sysselsättning och lefnadsförhållanden i öfrigt göra en sådan öfning fullkomligen öfverflödig.93
Contracts-Prosten Nordhammar går hårt mot allmogens sociala status och anser att de “bör veta sin plats”:
Meningen kan visserligen, till följe af de uttalade grundsatserna, aldrig vara att påtruga barnen en sådan bildning, på det att de i sin ordning skola kunna , såsom det säges i Betänkandet, deltaga i lagstiftning, lagskipning och beskattning; men man kan svårligen mot den falska rigtningen vara för mycket på sin vakt.94
91 Prästeståndet 5:e bandet. sid. 685-686.
92 Prästeståndet 5:e bandet. sid. 708.
93 Prästeståndet 1:a bandet. sid. 48.
Nordhammar går också hårt mot kvinnor och anser att det som ligger till grund för de sociala missförhållanden som råder bland allmogens befolkning grundar sig i en försämrad uppfostran, särskilt den kvinnliga uppfostran:
Förhållandet är nu annorlunda; förvillelsen har spridt sig så vida, att qvinnan äfven i de lägre samfunds-klasserna anser sig för hög att vårda sig om det, som borde utgöra hennes högsta på jorden, de husliga pligterna. [...] Hennes bestämmelse är stor i afseende på uppfostran; och särdeles vigtigt är det således, att hon sjelf uppfostras för denna bestämmelse. [...] Det är ganska väl, att bildning värderas och eftersträfvas. Men den må aldrig missförstås i dess stora betydelse. Qvinnan må aldrig missförstå sin höga kallelse att heldre gagna i stilla huslig verksamhet, heldre verka osedd, än synas och lysa i verlden.95
Nordhammar är ingen anhängare av kvinnlig utbildning. Att de minimikunskaperna som anges i skolan gäller både pojkar och flickor förefaller honom “besynnerligt”. Han tycker det verkar som att avsikten skulle vara att även kvinnor i framtiden ska komma att “deltaga i offentliga angelägenheter”. Han tycker det hade räckt med att kraven gällde pojkar och att ett annat minimikrav sattes för flickor.96
Flera av ståndets ledamöter trycker på just den hemundervisning som redan är etablerad hos allmogen. Den lägger grunden för vidare kunskaper, säger vissa, det borde vara den enda grunden, säger andra. Prosten Afzelius:
[...] i afseende på nyttan och fördelen af hemläsningen, samt nödvändigheten af dess oskiljaktiga förbindelse med Folk-Skolan; [...] och anse hemläsningen såsom förutsatt för uppnåendet af den högre bildning, som bör åstadkommas i Folk-Skolan. Föräldrars både skyldigheter och rättigheter att gifva sina barn en undervisning, som på en gång utbildar både deras förstånd och deras religiösa känsla, hvarken inskränkes eller motverkas genom införandet af Folk-Skolor; tvärtom gifva desse en ny väckelse att tillse, der barnen genom förberedelse hemma sättas i tillfälle följa med sina kamrater i Skolan [...].97
Contracts-Prosten, Doctor Agrell:
95 Prästeståndet 5:e bandet. sid. 694-695.
96 Prästeståndet 5:e bandet. sid. 697.
Men blifva allmänna Skolor inrättade, och föräldrarne icke allenast berättigade, utan ock förpliglade att dit försända sina barn, är det att befara, det de lemna ifrån sig omsorgen om barnens undervisning, och vänta allt af Läraren, utan att taga någon närmare del i barnens intellektuella bildning. Min afsigt är dock icke att bestrida Skolors införande der de behöfvas, men inom de Församlingar, der barna- undervisningen allmänt och sorgfälligt vårdas af föräldrarna sjelfva, vore det
öfverflödigt, kanske skadligt, att öfverflytta undervisningen från den enskilta omsorgen till den allmänna.98
Prästerskapet och folkskollärare
Det har sedan länge varit föräldrarnas skyldighet att lära sina barn läsa samt att lära dem katekesen. Deras kunskaper förhörs och kontrolleras av prästerskapet i församlingen. Prästerskapet är där med tätt sammanlänkat med den rådande undervisningen på landsbygden och flera av ledamöterna motsätter sig att ansvaret för undervisningen släpps till en “lekman”, det vill säga en folkskollärare utan prästerligt ämbete. Andra anser att undervisningen inom folkskolan ligger utanför prästerskapets ämbetsroll. Propositionen föreslår att seminarier (utbildningar) specifikt för folkskollärare bör öppnas där kunskaper inom pedagogik, växelundervisning samt de ämnen som folkskolan ska omfatta, lärs ut.99 Flera inom ståndet motsätter sig dessa seminarier. Vissa gör detta av ekonomiska skäl. De ser hellre att dessa kunskaper kan hämtas inom de redan etablerade Apologistskolorna eller lärdomsskolor och att de medel som äskats för inrättandet av seminarierna istället bör gå till inrättandet av folkskolorna. Andra anser att seminarierna är överflödiga eftersom de anser att det är prästerskapet själva som bör fungera som lärare och de har ju redan sina, ovan nämnda,
utbildningsinstitutioner där det smidigt går att lägga till de ytterligare kunskaper som är förenat med skolundervisning.100 I debatten framgår det tydligt att majoriteten av ledamöterna anser att prästerskapet, med anledning av sitt kristliga engagemang endast, automatiskt gör dem lämpliga som skollärare. Dessutom är det många som anser
folkundervisningen vara en fördelaktig erfarenhet för de yngre, nya prästmännen. Några anser att prästerskapet kan bistå folkundervisningen om deras övriga ämbeten tillåter,
98 Prästeståndet 5:e bandet. sid. 715-716.
99 Kongl. Maj:ts nådiga proposition N.o 7.
det vill säga om tid och möjlighet finns. Andra trycker på den absolut nödvändigheten att folkskolan faller under prästerskapets direkta omsorg. Nedan följer ett urval av citat. Prosten Säve:
Såsom Lärare i de fasta Skolorna anser jag företrädesvis böra anställas yngre Prestman, Pastorernas Adjuncter eller Medhjelpare, der sådane finnas och jemväl äro benägne att derpå uppoffra en del af sin från predikotjensten lediga tid. Derigenom endast bygges folk-undervisningen på en verkligt religiös grund. [...] Skulle Presterskapet förbise, huru mycket dess egen ställning till och inflytande hos folket beror på detta åtagande? Det Svenska folket har varit vandt, att i sina vigtigaste och ömmaste angelägenheter förtro sig åt sitt Presterskap. [...] Ty så fullkomliga Stifts-Seminarier man äfven med stor uppoffring från Statens sida må föreslå och inrätta, icke lära de der bildade
Skolmästarne någonsin blifva jemförlige i kunskaper, än mindre i christlig och religiös odling med Församlingarnes egna Lärare.101
Prosten Lyth anser att prästerskapet mycket väl kan ansvara för undervisningen i de mindre församlingarna, dock inte i de större församlingarna; “[...] i större Församlingar både Presten och Klockaren icke kunna blifva tillräckliga för uppfyllandet af
ändamålet”.102
Contracts-Prosten Sandberg håller med Säve om att kyrkans prästmän skulle kunna fungera som lärare, dock med vissa erinranden;
[...] att hos yngre Prestman håg väckes för barna-undervisningen, hvilket sker derigenom, att så beskaffade anstalter eller Seminarier inrättas, [...] hvilka det ålåge dem att besöka, och derom noggrann kännedom förvärfva, [...] Derföre ville jag icke att ovillkorligt vore föreskifvet, att den yngre Prestmannen skulle vara Lärare i Folk- Skolan. Att han med lefvande intresse och nit måtte omfatta och följa undervisningen, är hvad jag önskar, [...].103
Doctor Björkman anser att prästerskapet “[...] icke endast kunde och borde hafva