C-uppsats
En diskursanalys av prästeståndet och
bondeståndets folkskoledebatt 1840-1841
Folkskolan
Författare: Nina Anerland Sjögren & Edwin Åhman Examinator: Jonas Sjölander
Handledare: Paul Borenberg Termin: HT20
Ämne: Historia Nivå: C-nivå Kurskod: 2HIÄ2E
Abstract
During the nineteenth century the liberal ideals were spreading across large parts of mainland Europe, and the Swedish parliament of 1840-41 is sometimes considered to be the first one embossed by the ideology. Liberal ideas such as the prison reform, the poor relief reform and the school reform were all on the agenda. The state was composed of the king and four political orders tasked to represent each respective social group, the peasantry, the town folks, the clergy and the nobility. All of these with different rates of representation and policies. Sweden had also for the last decades experienced an
increase in crime, poverty and drunkenness. The before mentioned reforms were all made in an attempt to better the situation and make way for a better future. In this study we will look at the parliamentary debates of two of the four political orders, the
peasantry and the clergy for the parliament previously mentioned. Our goal is to find out what the two orders thought about the establishment of the first national grade school, that would mean considerable changes for both parties which is partly why they are specifically chosen for this study. The two sides frequently had their differences and would not often cooperate with one another. Although liberalismen was a big part of the reason the king proposed the changes, we will instead focus mostly on Michel
Foucault’s theory of biopower (or biopouvoir in French) and social discipline. What general themes can be found in the debates? What was the purpose of the grade school? And lastly, are there any similarities and differences between the reviewed orders? What we can see at the end of the study is that the two orders have different focuses. While the peasantry mainly focused on implementing a school to steer the younglings in the “right” way, the clergy emphasised a spiritual teaching that would foster the
individual.
Key words: Biopower, social discipline, peasantry, clergy, school reform,
Innehåll
1 Inledning ____________________________________________________________ 1
1.1 Syfte och frågeställningar ___________________________________________ 1 1.2 Disposition ______________________________________________________ 2
2 Metod och källmaterial ________________________________________________ 4
2.1 Diskursanalys ____________________________________________________ 4 2.2 Källmaterial _____________________________________________________ 5 2.3 Avgränsning _____________________________________________________ 6 3 Teori _______________________________________________________________ 7 4 Forskningsläge ______________________________________________________ 10 4.1 Skolans utveckling _______________________________________________ 11 4.2 Sveriges tillväxt och problem _______________________________________ 14 4.3 Liberalismens genomslag __________________________________________ 17
5 Empirisk undersökning _______________________________________________ 19
5.1 Kongl. Maj:ts nådiga proposition N.o 7 _______________________________ 19 5.2 Bondeståndet ___________________________________________________ 22 5.3 Prästeståndet ____________________________________________________ 31 6 Slutdiskussion ______________________________________________________ 42 6.1 Bondeståndet ___________________________________________________ 42 6.2 Prästeståndet ____________________________________________________ 45 6.3 Jämförelse ______________________________________________________ 49 7 Didaktisk reflektion __________________________________________________ 53 Käll- och litteraturförteckning __________________________________________ 55 Bilaga _______________________________________________________________ 57
1 Inledning
Jag är öfvertygad att ungdomen under dessa år är i behof af en noggrann ledning och vård; öfverlemnas den då åt sig sjelf, utan att följas af en vaksam Lärares uppsigt, så befarar jag, att den derigenom blottställes för betänkliga vådor.1
Citatet ovan är hämtat från prästeståndets folkskoledebatt 1840-1841 och är en bra beskrivning av den generella synen på allmogens ungdom. Under aktuell riksdag beslutades att det inom varje pastorat skulle inrättas en folkskola.2 Med det beslutet fick Sveriges barn och ungdomar inom de lägre samhällsklasserna lagstadgad rätt till en högre allmän utbildning. Vilket betyder att under 1840-41 års riksdag togs första steget i riktning mot den grundskola vi har idag. Debatten inom riksdagen hölls mot bakgrund av de sociala missförhållanden som växte bland befolkningens lägre skikt, främst på landsbygden. Man sökte hitta socialt korrigerande metoder som skulle styra
befolkningen i rätt riktning och som citatet antyder sågs folkskolan som just en sådan ansats. Intressant nog, för vi än idag ett liknande resonemang. Vi ser många gånger utbildning som ett vapen mot de missförhållanden som råder i vår världs samhällen. Vi öppnar skolor i utsatta delar världen över, vi föreläser och informerar om än det ena än det andra, vi har årliga avstämningar vad gäller kunskapsnivån hos våra skolungdomar och så vidare. Kunskap är A och O, säger vi, kunskap är makt. Denna uppsats kommer att undersöka hur man resonerade om skolans nödvändighet under riksdagen 1840-41.
1.1 Syfte och frågeställningar
1840-41 hade Sverige fortfarande ståndsriksdag varpå fyra stånd fick representera befolkningen; bondeståndet, prästeståndet, borgarståndet och det ridderliga- och adelsståndet. Den här undersökningen kommer att fokusera på prästeståndets och bondeståndets riksdagsdebatt kring införandet av folkskolan. Vi är intresserade av att ta reda på vad de båda ständerna ansåg som viktigt kring inrättandet av en folkskola i Sverige. Kyrkan hade tidigare ansvarat för utbildning och därmed haft stort inflytande över vad människor lärde sig.3 I och med beslutet om införandet av folkskolan försköts viss del av ansvaret från en kyrklig institution till en sekulär institution. Därav anser vi att prästeståndets inställning till förslaget är av intresse. Vi vill också granska
1 Prästeståndet 5:e bandet. sid. 703.
2 Expeditions-Utskottets förslag till und. skrifvelse, N:o 412, §1.
bondeståndets inställning till folkskolan. Fattigdomen ökade och slog hårt mot de lägre samhällsklasserna. Att höja utbildningsnivån hos befolkningen sågs som ett sätt att motverka sociala problem genom disciplin och kontroll. Dessutom hade skillnaderna mellan samhällsgrupperna minskat och det kan antas att det därmed fanns större utrymme för social mobilitet, något som bör ha varit av intresse för de lägre samhällsklasserna.4
Syftet med undersökningen är att utröna vad man i de båda ständerna ansåg var viktigt i folkskolefrågan och varför, samt hur parterna såg på utbildning. Vi avser urskilja de teman som i störst utsträckning präglar debatten inom respektive stånd. Om man jämför de bådas debatter i riksdagen 1840-41, vilka likheter och skillnader kan man hitta? För att ta reda på detta kommer vi utgå från följande frågeställningar:
● Vilka är de mest framträdande teman som går att urskilja i respektive stånds folkskoledebatt?
● Hur anser respektive stånd att folkskolan ska motverka sociala missförhållanden?
● Är det samma teman som är framträdande i de båda debatterna eller skiljer dem sig åt?
Med utgångspunkt i ovan frågeställning hoppas vi kunna bidra till en tydligare bild av hur de två nämnda stånden resonerade kring inrättandet av folkskolan och hur
ständernas ledamöter såg på utbildning i mitten av 1800-talet. Vi har inte lyckats hitta någon tidigare forskning som på djupet fokuserat på just riksdagsdebatten och de två nämnda stånden. Vi avser fylla den luckan och på ett tydligt sätt presentera ständernas ståndpunkter i frågan. Vi vill hitta tyngdpunkterna i debatten. Med tyngdpunkter menar vi de teman i folkskolefrågan som får ta mest plats i respektive stånds debatt och som därmed kan tolkas som något som ständerna anser är extra relevant.
1.2 Disposition
Arbetet kommer att presenteras i olika moment med kronologiskt fokus. Syfte och frågeställning har redan redogjorts för. Här efter kommer undersökningens metod att förklaras och varför den är vald samt en beskrivning av och reflektion kring det
källmaterial som ligger till grund för arbetet. Efter det kommer de avgränsningar som gjorts att förklaras. Uppsatsen fortsätter med en redogörelse för de teoretiska
utgångspunkter som valts för undersökningen som därefter följs upp av en presentation av tidigare forskning inom ämnet. Avsnittet Tidigare forskning kommer också att i viss mån fungera som bakgrund till uppsatsens empiri och avslutande diskussion för att kontextualisera den tid som arbetet befinner sig, det vill säga 1840-41. Det kommer innehålla tidigare forskning som beskriver hur skolan ser ut under aktuell tid samt vilka traditioner som den befintliga skolan 1840 vilar på. I tidigare forskning kommer de sociala omständigheter som lett fram till att en allmän folkskola fått gehör på
riksdagsnivå att förklaras. Liberala tankar har fått vind i seglen under aktuell riksdag varpå en kort redogörelse för liberalismen och dess utveckling behandlas i tidigare forskning. Efter det följer uppsatsens empiriska del som redogör för de generella åsikterna gällande folkskolan i respektive stånd. Ur 1840-41 års riksdagsprotokoll redovisas ett urval av citat som bekräftande exempel för de framträdande diskussionerna inom ständerna. Det empiriska avsnittet kommer inledas med den proposition från Kongl. Maj:t som ligger till grund för debatten. Uppsatsen mynnar ut i en avslutade diskussion som sammanfattar den empiriska delen och som svarar på arbetets frågeställning. Den avslutas sedan med en didaktisk reflektion kring arbetet om folkskolan. Till uppsatsen följer en bilaga som förklarar vem av uppsatsens författare som har arbetat med vad.
2 Metod och källmaterial
Undersökningen kommer genomföras med en kvalitativ diskursanalys för att få fram de linjer i debatterna som argumenten i diskussionerna formar, som tidigare benämnts som tyngdpunkter i debatterna. Bland politikerna i respektive stånd fanns det normer och värderingar som låg till grund för åsiktsbildningen i riksdagen och därmed också till grund för det som i slutändan beslutas. Genom att analysera texten och lyfta fram dessa normer och värderingar ämnar vi hitta diskurser som präglade debatten. Materialet, det vill säga protokollen, innehåller dialoger med kontextuella sammanhang. Om dialogerna tolkas ur sitt sammanhang riskerar analysen att ge en felaktig bild av diskurserna. De teoretiska utgångspunkter som är valda för undersökningen, biomakt och social
disciplinering, kommer i sig att bilda ytterligare en kontext som analysen ska sättas in i
och kommer löpa långsides med undersökningen.5 Eftersom undersökningen studerar två olika stånd i riksdagen kommer komparativa inslag att vävas in där resultatet av analysen av debatterna jämförs och ställs mot varandra.
2.1 Diskursanalys
Valet av diskursanalys grundar sig i metodens intresse för normer och värderingar men också produktionen och reproduktionen av bestämda sanningsanspråk,
verklighetsbeskrivningar och maktförhållanden. I vår undersökning är det intressant att ta reda på vem det är som anser att en folkskola ska införas och varför? Exempelvis; varför anser kyrkan att en högre bildningsnivå av allmogen är viktig och för vem är det viktigt? Vad som blir mest intressant för oss med just diskursanalys är metodens förmåga att analysera det politiska samtalet och vilka sanningar och värderingar det är som styr samtalen. Vem yrkar dessa sanningar, vilken verklighet är det som ska
förändras och vems verklighet är det som avses? Det är typiska teman för diskurser som ska komma att urskiljas i debatterna.6
Anna Nilsson Hammar har sammanfattat och skrivit om diskursanalys och talar här om hur användningsområdet och tolkningarna som kan göras kan vara både vida och snäva. Mycket är upp till forskaren och hur hen väljer att anamma metoden. Det är viktigt att komma ihåg att tolkningarna kan variera beroende på vilket fält historikern befinner sig i samt att många tolkningar kan överlappa. Inom historievetenskapen betraktas oftast
5 Gustavsson & Svanström (2020). Sid. 75-76.
metoden som ett system där olika utsagor ställs i relation till varandra, exempelvis bonde- och prästeståndets respektive protokoll och debatter. Litteraturhistorikern Thomas Götselius menar att det går att nå en sanning genom upprepade mönster i materialet som läses och anakyseras. I vårt fall skulle detta då innebära att liknande argument eller värdeord upprepas av olika debattörer och på olika dagar – ”enskilda utsagor som låter sig förbindas med andra utsagor i långa räckor eller serier”.7
2.2 Källmaterial
För att besvara undersökningens frågeställningar och uppfylla dess syfte kommer 1840-41 år riksdagsprotokoll att utgöra grunden för den empiriska undersökningen. Dessa förvaras dels fysiskt på Kungliga biblioteket dels i tryckt format på Kungliga
bibliotekets hemsida var det senare har använts under aktuell undersökning. Protokollen skrevs under och strax efter det att diskussionerna och debatterna ägde rum. De
uppfyller därmed det källkritiska begreppet närtid vilket eliminerar riskerna för efterhandskonstruktioner. Trots att protokollen är av politisk karaktär och där med uppvisar tendenser är de skrivna utan andra motiv utöver att dokumentera det som sägs. Dessutom är protokollen justerade och genomlästa av närvarande politiker utöver sekreteraren vilket minskar risken för felskrivningar. Skulle protokollen förmedla direkta felaktigheter eller inte framhäva vissa politiska åsikter skulle detta med största sannolikhet ha uppmärksammats av ledamöterna. Vidare har dessa protokoll också använts av andra forskare i deras undersökningar. Protokollens syfte är inte att förmedla enbart vissa politiska åsikter utan är av politiskt oberoende karaktär som istället
fungerar som dokumentation av samtliga åsikter som framförts. Den mänskliga faktorn går inte att undkomma och vissa mindre fel kan ha smugit sig in i protokollen. Vi anser att dessa fel inte skulle ha någon inverkan på själva innebörden av de framförda
åsikterna, om så vore skulle detta med säkerhet ha korrigerats av politikerna själva. Eftersom syftet med undersökningen är att hitta tyngdpunkter och diskurser i riksdagens debatter kring införandet av folkskolan används av naturliga skäl protokollen. Vi är intresserade av det som sas i debatterna varpå protokollen utgör den enda oberoende bevarade källan som kan tala om detta och som omfattar alla delar av debatterna i samtliga ständer och utskott. Protokollen är skriva så som politikerna pratade vilket betyder att utöver ledamöternas åsikter innehåller dem också värderingar och normer.
Politikernas egna resonemang framgår vilket är tacksamt vid en diskursanalys då det allmänna talet är av intresse.
2.3 Avgränsning
Som tidigare nämnt kommer undersökningen om folkskoledebatten att avgränsas till endast två ständers debatter. Detta med anledning av vår avsikt att på djupet analysera debatterna vilket vi anser skulle bli för omfattande med fyra stånd med tanke på tidsspannet vi är tilldelade för uppsatsen. Protokollen är skrivna på talspråk, det vill säga deras fulla resonemang i frågan redovisas. Eftersom vi ämnar göra en
diskursanalys är just resonemangen som förs av intresse vilket leder till att en omfattande mängd material, även endast inom de nämnda två stånden, behöver
genomarbetas. Därför kommer fokus läggas på huvuddebatterna, det vill säga debatterna som sker i samband med den lagda propositionen från Kongl. Maj:ts samt debatten som följer efter att utskottets utlåtande och betänkande nått ständerna. Detta på grund av att det är i dessa debatter som flest åsikter framförs. Politikerna i respektive stånd tar först ställning till de förslag som propositionen föreslår. De framhäver sina beviljanden och erinranden tillsammans med förklaringar, som tillsammans med propositionen
remitteras till Allmänna besvär- och ekonomiutskottet. När utskottets betänkande når ständerna sker en liknande debatt kring de föreslagna punkterna med ytterligare
beviljanden och erinranden som de anser att betänkandet inte haft med sig. Politikernas utläggningar är i många fall långa och kan ibland vara svåra att förstå med anledning av den tid som de representerar. I flera fall refererar de till byråkrati som rådde under aktuell tid som är olik den vi har idag, därför har vi fått ägna mycket tid till att skapa oss förståelse för den tidens samhälle. Skulle vi inte göra det riskerar undersökningen att bli missvisande på grund av missförstånd och okunskap från vår sida, där våra egna
sanningar om vad som sägs smyger sig in i resultatet. För bondeståndet finns det tretton band och för prästeståndet finns det sexton band. Lyckligtvis hanteras vårt tema
huvudsakligen i några utvalda band och endast några snabba kommentarer och argument förekommer i andra band.
3 Teori
Den franske filosofen Michel Foucault myntade under 1900-talet teorierna biomakt och social disciplinering. Dessa två teorier kommer att löpa jämsides med undersökningen. Thom Axelsson och Jonas Qvarsebo beskriver biomakt och social disciplinering i sin bok Maktens skepnader och effekter – Maktanalys i Foucaults anda. De beskriver biomakt som en makt som styr över människors liv. Biomakten syftar inte till att kontrollera människors död som de jämför att den suveräna makten gör. Den suveräna makten fungerar som en våldsapparat som har mandat att antingen förslava eller avsluta människors liv. Biomakten avser istället att kontrollera människor under deras
levnadstid med hjälp av exempelvis statistik och observationer. Axelsson och Qvarsebo tar upp exempel som fertilitet, mortalitet, nativitet och boendevillkor som
observationsområden som biomakten intresserar sig för. Aktuellt observationsområde i samband med folkskolan skulle vara kunskapsnivån hos befolkningen. De förklarar också att biomakten inte är intresserad av människor som individer utan som en del av populationen på följande sätt: ”[…] den omfattar människolivet som helhet och behandlar samhället som en organism som kan övervakas, räknas på och kalibreras genom en omfattade administration och kontroll”.8
Det vill säga, biomakten skulle i det här fallet kunna verka för att optimera befolkningen intellektuellt till förmån för staten och samtidigt föra omfattande statistik över
befolkningens bildningsnivå. Undervisningen hade tidigare legat under dels kyrkans ansvar, dels på familjens varpå staten hade låg kontroll över hur många av befolkningen som kunde läsa och skriva eller på vilken nivå befolkningens läs- och skrivkunnighet låg. Att införa en folkskola skulle kunna vara ett sätt att, som ovan nämnts, kalibrera bildningen i Sverige. När det gäller biomakt och den disciplinära makten beskriver Axelsson och Qvarsebo att det i vissa fall kan ha varit lite otydligt att förstå om Foucault såg de två maktformerna som två skilda former av makt som kan överlappa varandra eller om det istället handlar om två nivåer av samma makt. Den disciplinära makten beskriver författarna som den makt som riktar sig mot detaljer i människornas liv, den makt som individualiserar medan biomakten riktar sig åt samma saker i människors liv, fast istället kollektiviserar. De skriver att det verkar som att Foucault såg den disciplinära makten som den primära och som i sin tur möjliggör biomakten.
Foucault ska ha beskrivit att den disciplinära maktens huvudmål är att övervaka och fostra. När den disciplinära makten intensifierades var det i förhållande till brottslingen. Istället för att som tidigare under den suveräna makten endast döma, i många fall till döden och därmed bli av med problemet, är den disciplinära maktens mål att, som ordet antyder, disciplinera brottslingen. Det skedde en förskjutning av fokus. Det var inte längre brottet i sig som var centralt utan brottslingen och dennes karaktär där målet var att förändra individen.9 Foucault beskriver själv sambandet mellan de två maktformerna i sin första bok om sexualitetens historia. Han förklarar att makten över livet förgrenat sig i två huvudformer som inte är antitetiska, det vill säga motsatser, utan snarare kan ses som två poler som är tätt sammankopplade av mellanliggande relationer. Han beskriver social disciplinering som den form som troligen skapades först och var centrerad till kroppen som maskin. Kroppen kan man dressera, maximera och effektivisera. Man kan få en kraftutvinning ur den och en ökad nyttighet. Dessa
maktformer är karaktäristiska för vad han kallar ”människokroppens anatomo-politiska discipliner”. Den andra formen, biomakt, som han säger uppkom senare än den förra, mot mitten av 1700-talet, fokuserar istället på kroppen som art. Kroppen ses som utgångspunkt för biologiska processer såsom förökning, livslängd, hälsotillstånd med flera och dessa processer påverkas genom olika ingripanden och kontroller och Foucault kallar detta för ”en bio-politik för befolkningen”. Det är denna maktorganisation, med två ansikten, som istället för att döda, lagt beslag på livet från början till slut.10
En vanlig form inom diskursanalys handlar om kunskap och makt. Detta var för
Foucault genomgående i många av hans arbeten. Huvudsyftet är frågan om hur kunskap och sanningsanspråk framställs inom ramen för ett socialt och historiskt sammanhang.11 Folkskolan skulle kunna ses som en disciplinär ansats, ett sätt att fostra det svenska folket och på så vis motverka, som tidigare nämnts, dryckenskap och kriminalitet. Den disciplinära makten går in och kontrollerar att individen blir en foglig och duglig
medborgare som inte belastar samhället utan istället gagnar det. Biomakt kan appliceras då införandet av folkskolan skulle kunna ses som ett sätt att motverka fattigdom,
dryckenskap och kriminalitet fast med utgångspunkt i den stora massan. Med hjälp av folkskolan skulle den svenska befolkning som helhet hjälpa staten istället för att belasta
9 Axelsson & Qvarsebo (2017). sid. 60-61.
10 Foucault (2002). sid. 140-141.
den samtidigt som det skulle gå att föra statistik och observationer över den. Biomakt omfattar ett makroperspektiv över befolkningen medan social disciplinering istället omfattar mikroperspektivet, individen. Med hjälp av ett institutionaliserade av skolan skapades ytterligare ett forum för legitim observation av befolkningen. Kanske skulle man också kunna se de båda maktformerna som en version av 1700-talets merkantilism fast snarare som en slags befolkningsmerkantilism med avsikt att investera i
befolkningen för att kunna som tidigare nämnt effektivisera, maximera och utvinna kraft och nyttigheter ur befolkningen. Införandet av folkskolan skulle kunna ses som en del i en sådan process. I det långa loppet betalar man lite men får hög avkastning i form av en mindre kostsam befolkning. Ur biomakt och social disciplinering skapas ramar och regler för samhället i stort och på individnivå. Sociala strukturer och normer som individerna i sin tur själva kontrollerar att omgivningen och dem själva följer.
Exempelvis: man vill att befolkningen ska få en högre bildningsnivå varpå en ny norm om läs- och skrivkunnighet bildas hos befolkningen som denne sedan vill passa in i. Eftersom biomakt och disciplinär makt är så pass sammanlänkade kommer de båda att användas som teoretiska utgångspunkter. Riksdagsmännen diskuterar folkskolefrågan med utgångspunkt i befolkningen varpå biomakt appliceras. När de istället diskuterar frågan med utgångspunkt i individen är social disciplinering mer relevant.
4 Forskningsläge
Som tidigare nämnts anser vi att det finns en lucka i forskningsläget som vi avser fylla med aktuell undersökning. Tidigare forskning behandlar visserligen riksdagen i stort och dess liberala genomslag som folkskolebeslutet var en del av. Vi saknar en tydlig djupdykning i debatten som huvudsakligen fokuseras kring folkskolefrågan och som tydligt presenterar vad ständerna sa i sina debatter, men också vidare hur de
argumenterade för sin sak. Vi vill plocka plocka ut olika områden eller teman som debatterna bygger på och genom diskurserna kunna peka på tidstypiska ideal och normer kring skola och utbildning som får ta plats i riksdagen. Nytt för riksdagen 1840-41 är just de liberala tankarna som får ta plats vilka skapar en dragkamp mellan de bevarande och de progressiva ideérna. För undersökningens görbarhet har vi sökt orientera oss i tidigare forskning som dels kontextualiserar det rådande samhället som ligger till grund för åsiktsbildningen dels forskning som behandlat själva riksdagen samt utbildningsväsendet under aktuell tid.
Precis som i resten av Europa hade i Sverige en ny samhällsgrupp börjat växa sig stark, arbetarklassen. Efter aktuell riksdag följde flera social reformer som kom att förändra samhället, det gällde bland annat folkundervisningen, fångvården och
representationsfrågan som alla gick i en liberal riktning. En av förespråkarna för dessa sociala reformer var kronprins Oscar som 1840 publicerade en bok, Om straff och
straff-anstalter, avsedd för aktuell riksdag där han diskuterar de sociala
missförhållandena och hur dessa borde söka stoppas. Boken är visserligen skriven med utgångspunkt i straffrågan men kan ändå visa på tendenser i hur man såg på samhället. Följande går att hitta i bokens förord:
Man fann att, då brottslighet och moralisk förnedring vanligen uppväxa i råhetens och fattigdomens spår, den allmänna säkerheten, i främsta rummet, borde sökas i en mera utsträckt religiös och intellektuel bildning, samt i upplyst omsorg, att för arbetsföra behöfande, i stället för de fordna kloster-almosorna, bereda utvägar till arbete och förmånlig sysselsättning.12
Oscar pratar om en upplyst befolkning och att man med bildning och arbete ska
motverka fattigdom och, i det här fallet, därmed motverka kriminalitet. Att ett liknande resonemang fördes kring införandet av en folkskola bekräftas av Eva Helen Ulvros i
hennes bok Oscar I - En biografi. Hon skriver också att det inte bara var kronprinsen som ansåg att det fanns ett samband mellan bildning, fattigdom och kriminalitet:
Folkökningen under 1800-talet resulterade i att antalet obesuttna växte, och sociala problem som fattigdom, dryckenskap och brottslighet oroade många. Att satsa på bättre utbildning för folket kunde vara ett sätt att komma till rätta med sådana
missförhållanden. En höjd utbildningsnivå skulle komma hela landet till godo, löd resonemangen.13
Citatet ovan bekräftar också att införandet av folkskolan skulle gagna nationen. Resonemang som ovan går i linje med Foucaults teori om biomakt och social disciplinering, även de debatter som analyserats visar prov på liknande tankar och diskussioner.
4.1 Skolans utveckling
Skola som fenomen var inget nytt vid 1840-41 års riksdag. Skolor hade funnits sedan långt tillbaka i tiden. Att gå tillbaka och titta på hur skola och utbildning utvecklats fram till aktuell tid hjälper oss att bättre förstå de grundvalar som valda debatter vilar på. Det finns en rad utbildningshistoriker som har kartlagt utvecklingen varpå två publicerade verk av Hans Albin Larsson samt Esbjörn Larsson och Johannes Westberg har valts ut för vår uppsats.
Från medeltiden och fram till 1900-talet var skolan organiserad kring kyrkan och dess institutioner där prästerskapet varit dem som ansvarat och tillgodosett undervisningen inom församlingarna. Svensk skola kom därav att vila på religiösa grunder fram till 1900-talet.14
Från 1600-talet fram till 1800-talet stod sig skola och utbildning i stort sett likadant ut.15 Kyrkan hade sedan 1200-talet, då genom Östgötalagen, ställt krav på befolkningen, även de lägre samhällsklasserna, att tillförskaffa sig kunskaper inom kristendom. Detta förstärktes efter reformationen, då med hjälp av katekesen. Det var föräldrarnas roll att lära sin barn katekesen medan kyrkans roll var att kontrollera att detta följdes
exempelvis genom husförhör i hemmen. Det fanns visserligen ambitioner om att sprida
13 Ulvros (2007). sid. 134-135.
14 Larsson (2011). sid. 10, 22, 27-28.
läs- och skrivkunnigheten men de satsningar som gjordes var ofta på privata initiativ och bidrog inte till någon genomgripande spridning inom landet. Dock lämnade det vissa mönster efter sig såsom att de klockare som anställdes skulle vara boklärda för att kunna hjälpa till att lära ungdomen ABC-boken. Under 1700-talet skedde en idémässig förändring vad gäller synen på utbildning. Människor under den här tiden hade större utrymme att påverka sin samhällsställning, nya samhällsgrupper växte fram och
upplysningens vetenskapsgrund bidrog till ett samhälle i en mer sekulariserad riktning. Trots detta skedde få förändringar inom skolväsendet. En en del av 1700-talets adel, det så kallade hattpartiet, ansåg inte någon nytta med att lägga pengar på utbildning för de människor som ändå inte skulle kunna nyttja det, det vill säga de ofrälse. Deras egna barn undervisades av privatanställda informatörer. Adeln i sig var inte i något behov av en skolsatsning. de ville istället satsa på näringslivets utveckling. De skolsatsningar som antingen diskuterades eller utfördes var det skolor som riktade sig till de lägre
samhällsklassernas ungdomar och barn. Skolorna hade en uppfostrande roll och gränsen mellan fattighus för barn, barnhus och skola var otydlig under den tidigmoderna tiden. Larsson skriver att föräldrarnas ansvar för att barnen lärde sig läsa markerades i klartext av regeringen 1723. Klarade föräldrarna inte detta skulle de, enligt Larsson hållas “hos skolmästaren eller klockaren i socknen eller vad eljest lägenhet därtill finnes”.16 Levde föräldrarna inte upp till detta kunde det leda till dryga böter. Endast de allra fattigaste kunde undslippa kravet. Larsson menar att det där med infann sig en form av
undervisningsplikt i Sverige. Trots att det inte hände så mycket inom skolområdet under 1700-talet kom ändå de sociala omvälvningar som skedde att bana vägen för att en reform klubbades igenom under riksdagen 1840-41. Larsson skriver att startskottet för folkskoleprocessen kan härledas till ett förslag från prästeståndet 1779 som menade på att varje socken skulle ha en fast skola där en klockare eller skolmästare svarade för undervisningen. Förslaget röstades ner men ledde ändå till att det under slutet av seklet startades ett antal sockenskolor på privata initiativ. En annan form av undervisning som kunde förekomma var ambulerande lärare, det vill säga kringvandrande lärare, som bedrev undervisning i socknarna. Larsson refererar till Gunnar Richardsson,
utbildningshistoriker, som ska ha bedömt att det i början av 1800-talet fanns ca 400-500
fasta skolor i Sverige samt ännu fler ambulerande lärare. Skolorna var dock av högst varierande storlek och kvalité.17
I takt med 1700-talets växande medelklass kom nya ambitioner kring medborgarfostran att växa fram. Eftersom skolan sågs som ett sätt att fostra befolkningen fick dessa nya ambitioner i förlängningen en påverkan på skolan och dess utformning. I början av 1800-talet fick förespråkarna för skolreformer mer gehör. Mest gehör fick de
skolreformister vars argument grundade sig i att stärka Sverige. De huvudsakliga brister som framfördes kring skolan var att det saknades en allmän skola för barn samt att det inte fanns någon passande skola för dem som ville bli näringsidkare. De lärdomsskolor - senare kallade läroverk - som fanns var framför allt förberedande för dem som ville bli präster, vilket inte var representativt för befolkningens demografi. De som väntade på en folkskolereform fick vänta länge innan frågan fick politiskt stöd. Saken utreddes redan 1812 av dåvarande fattigvårskommité som var till större delen konservativ och därmed mindre reformivrig. Många gånger var det av ekonomiska skäl som en skolreform fick stå tillbaka. På grund av en kraftig befolkningsökning och de sociala förhållanden som det bidrog med var det näst intill omöjligt att diskutera en skolreform utan att ta ställning till dessa förhållanden och hur kostnaderna för skolan skulle
fördelas. Detta fanns det ingen enighet om.18 Länge nöjde sig därför både lärare och styrelse sig med att folkundervisningen låg på ett minimum av läsning och
katekesläsning, där skrivning och räkning oftast och huvudsakligen var ett tillägg mot betalning. Förslag från kyrkosamfund som Pro Fides 1798 och stora
uppfostringskommitén 1825 som förespråkade sockenskolor och bredare utbildning där läsning, skrivning och räkning ingick möttes med försiktighet av olika myndigheter och opinioner. Inte heller framväxten av så kallade växelskolor påverkade synen i större utsträckning trots att också dessa stöddes av domkapitlet.19 All skolundervisning, oavsett ifall det var växelundervisning eller annan form fick oftast klara sig på ytterst begränsade statlig finansieringen om ens någon.20 De som främst förespråkade en skolreform var liberaler från alla de fyra stånden. Frågan hade stöd från dels bönder,
17 Larsson (2011). sid. 37-39.
18 Larsson (2011). sid. 41-42.
19 Växelundervisning, även kallat monitörsystemet eller Bell-Lancastermetoden innebär att äldre eller
smartare elever deltar under undervisningen som extralärare. Tanken är att dessa elever lär ut sådant de redan har lärt sig under tidigare lektioner. På så vis behövdes det enbart en lärare på en stor grupp elever och metoden blev därför relativt billig.
även om vissa var kritiska på grund av rädsla för ytterligare ekonomisk börda, dels ledande präster som stödde tanken på en nationell upplysningen genom folkskolan. Det tog dock lång tid innan folkskolan var helt etablerad runt om i landet och
hemundervisningen fortsatte på många håll då flera var skeptiska till folkskolans kvalité.21
4.2 Sveriges tillväxt och problem
Sverige var under denna tid ett fattigt land och befolkningen växte snabbare än vad jordbruket kunde sysselsätta. Under perioden 1750 - 1850 fördubblades i princip antalet människor från 1.8 miljoner till 3.5 miljoner. Varav den största tillväxten skedde bland de lägre klasserna och på landet och en väldigt låg tillväxt för städerna. Stadsbor utgjorde ungefär en tiondel av Sveriges befolkning 1850. Under denna tid var Sverige ett agrart samhälle och så länge som in på 1870-talet var fortfarande tre fjärdedelar av sveriges befolkning jordbrukare. Detta var helt i linje med den svenska och generellt sett europeiska politiken som följde merkantilismen. Större befolkning innebar för de flesta världsledare under 1700- och 1800-talet en tillgång som skulle nyttjas, vilket går i linje med argument om att maximera befolkningen. Detta gjordes framgångsrikt under 1700-talet och tidigt 1800-tal. Huvudsakligen låg fokus under 1700-1700-talet på att gräva fram och skapa större jordbruksarealer för att detta senare skulle utvecklas till en
jordbrukshögkonjuktur (även om det kanske inte var målet). För Sveriges del fanns det inte mer mark än den redan framgrävda, och att gräva ny tog lång tid. Detta resulterade i att det fanns fler jordbrukare än vad det fanns jord att bruka.22 För bönderna resulterade detta i ett stort problem. Som följd av förbudet på hemmansklyvningen blev flera familjemedlemmar obesuttna när arvet skulle delas ut och fattigdomen bredde ut sig över stora delar av landet.23 Det var sedan familjeöverhuvudets ansvar att sysselsätta dessa, vilket inte alltid var möjligt. I svårare tider som kunde drabba individer,
exempelvis missväxt, var det istället samhällets ansvar att bereda arbetstillfällen. Trots detta ville många av konservatismens förespråkare hålla kvar jordbrukarna på gårdarna och bibehålla status quo medan andra mer liberalt inställda förespråkade friare rörelse. Det vill säga utveckling av jordbruket, att man lättade på regler kring viktualiehandeln
21 Larsson (2011). sid. 41-42, 44-45.
22 Petersson (1983). sid. 2-4.
23 Hemmansklyvning är uppdelningen av hemmet mellan barnen efter att ägaren (oftast fadern) hade gått
hädan. Detta resulterade ofta i en uppdelning av jordbruket i mindre delar, ibland även i så små arealer att beskattning inte kunde ske. Även om dessa restriktioner hade mildrats redan på 1700-talet fanns det kvar i viss utsträckning.
och lanthandlar samt tillgång till utbildning för att ge individer fler och andra möjligheter.24
Petersson talar i sin bok om hur det huvudsakligen finns tre förklaringsmodeller för det lägre ståndets misär och proletarisering. Den första går att summera med Esaias Tegnérs kända citat “Freden, vaccinet och potäterna” fast med fler aspekter som klimat,
väderlek, naturförhållanden m.f. En annan som presenteras har sin grund i malthuismen och innebär att 1800-talets snabba befolkningsökning beror på ett vidgat
näringsutrymme. Malthus lag anpassas dock inte som följd av en utbredning av födelsekontroll som håller befolkningen strax under näringsutrymmets tak. Andra aspekter i denna modell är bybebyggelse, arvssedvänjor, lagstiftning om
hemmansklyvning m.m. som står i vägen för den jordhungriga och växande
befolkningen.25 Dessa två modeller går in i varandra, men lägger olika vikt vid olika aspekter. Båda modeller skiljer sig dock från den tredje och kanske mest nyanserade modellen som också lyfter fram fördelningspolitiken. Petersson formulerar tredje modellen tydligt och koncist:
Det stora, avgörande problemet är att jordbrukets expansionstakt är för låg, men också fördelningsproblematiken betonas. Vinsterna från den stigande nationalinkomsten går till de besuttna klasserna, medan arbetarnas löner och villkor inte förbättras på grund av överflödet på arbetskraft.26
Motsatt från de två tidigare modellerna lyfts här att befolkningen faktiskt ökar snabbare än näringsutrymmet.27 Vilka problem som huvudsakligen lyftes fram och vilka
lösningar som presenterades under samtiden skiljer sig något även om orsakerna oftast hamnar inom någon av tidigare nämnda modeller. Vad som här anses viktigt – och för de övre samhällsskikten farligt – är den proletarisering som sker när jordbrukarna inte längre har land att bruka. För bondeståndet stammade rädslan från den fattigdom och dryckenskap som bredde ut sig bland allmogen. Två speciella orsaker poängteras av de
24 Viktualiehandeln är ungefär synonymt med strikta begränsningar för vad man fick och inte fick sälja,
samt i vilken utsträckning det fick ske. Exempelvis fick lantbrukare sälja färskt kött till städerna men inte tvärtom. Vidare fick inte lanthandlar själva importera varor utan fick istället vända sig till en leverantör i närmsta stad.
Holmberg (1964). sid. 17-31.
25 Eli Heckscher är förespråkare för denna modell.
26 Petersson (1983). sid. 5.
27 Artur Montgomery är förespråkare för denna modell.
lägre samhällsskikten nämligen bristen på uppfostran och kunskaper samt den stora dryckenskapen och arbetslösheten. År 1810 tillsätts en fattigvårdskommitté som får i uppgift att organisera och försöka planera en syftesenlig fattigvårdsstadga. År 1821 kommer betänkandet in till riksdagen där fattigvård inte längre enbart innebär försörjning för de allra fattigaste. Nu vill man även inkludera både utbildning och fostran för fattiga barn och ge arbete till de arbetslösa. I 1823-års riksdag läggs propositionen fram men avslås fort av både borgar- och adelståndet.28 Det var först under riksdagen 1840 som dessa frågor fick ta plats i debatten, vilket resulterade i den nya skolstadgan 1842.29
Som ovan nämnts hade det tidigare försökts att implementera en viss utsträckning av utbildning för dem allra fattigaste i samhället. Generellt var tanken att folkskolan skulle vara ett komplement för fattigvården, detta ansåg kommittébetänkandet där skolan och fattigvården kopplades direkt samman. Samma åsikt uttrycktes av den s.k.
snillekommittén redan 1829 som ansåg att skolan skulle vara en nödhjälpsanstalt vilken kunde sorteras in under fattigvården. Syftet med denna fattigskola var att barn vars föräldrar på grund av försumlighet, arbete, oförmåga eller av andra anledningar inte kunde ge sina barn den kunskap i bibelkunskap och läsning som krävdes för att få genomföra konfirmationsundervisningen. I övrigt skulle hemundervisning ske. Att införa allmänbildande skolor i socknarna där barnen lärde sig mer än vad som behövdes skulle vara helt upp till kommunerna. Det fanns press från ovan att sedvänlighet,
disciplin och religion skulle få emfas, särskilt i större orter där det fanns ett ekonomiskt intresse för skolorna. Ifall föräldrarna jobbade mer resulterade det i en större vinst för arbetsgivarna. Fattigvårdsskolan ansågs därför som ett medel att hålla barnen borta från brottslighet medan föräldrarna arbetade. Kriminalitet skulle i förlängningen kunna skada vinsten som föräldrarnas arbete utgjorde. Skolan var också ett sätt att tillfredsställa den växande allmogen. Fattigvårdsskolan fungerade därför i större orter som en
socialförsäkring mot allmogens missnöje. När det i senare avseenden kommer till folkskoledebatten 1840 konstaterar Petersson att denne skall fylla en bevarande funktion för de övre skikten. Och hon formulerar det på följande vis:
Också kronprins Oscar gör sig till språkrör för idéerna om undervisningens
samhällsbevarande funktion. I en artikel i Post- och Inrikes tidningar med rubriken »Om
28 Petersson (1983). sid. 31.
folkskolor» heter det, apropå Amerikas skolväsen, att enda sättet att trygga rikedomen mot massans råa begär, är att upplysa den. Även han bestrider, att upplysning bland de lägre klasserna skulle vara vårdligt för lugnet och den allmänna ordningen i samhället. Ogenerat tydligt framgår här de besuttnas rent egoistiska intresse av folkundervisning som ett medel att tygla, civilisera och disciplinera den »råa massan» för att kunna fortsätta i trygg besittning av sina rikedomar. Skolan verkar i den härskande klassens intresse. Den är inte ett organ som kan hjälpa de lägre klasserna att förbättra sin situation.30
Som Nilsson Hammar konstaterar senare fanns det ett intresse bland de högre skikten att implementera en folkskola, detta gjordes huvudsakligen för att kunna bevara sina egna tillgångar och inflytande. Vilket spelar bra in på Foucaults tankar att biomakt inte nödvändigtvis behövde vara något dåligt. Även om folkskolan infördes med anledning av de högre samhällsklassernas egna intressen kom den samtidigt att leda till flera fördelar även för de lägre samhällsskikten.31
4.3 Liberalismens genomslag
Dåtidens liberalismen och dess ideal kom efter Franska revolutionen och Napoleons fälttåg att sprida sig och bli populära runt om i Europa under 1800-talet. På 1820-talet fick ideologin fäste i Sverige och landet fick då en liberal oppositionspress där krav på större representation för medelklassen framlades. Trots försök från kungamakten att stoppa denna rörelse med indragningsmakten breddades oppositionens underlag och även bondeståndets inflytande ökade. Även om bondeståndet hade merparten av
befolkningen bakom sig när det ville få igenom en bättre skatteutjämning, näringsfrihet och reduktion av den byråkratiska kåren kunde inte detta genomföras så länge
riksdagens sammansättning och arbetssätt var vad det var. De kommande åren låg fokus istället på representationsproblemet. Även om arbetet var en seg process i uppförsbacke gjordes stora framsteg, inte minst tack vare Lars Johan Hierta och hans liberala tidning Aftonbladet som snabbt fick en stor läsarskara. Ytterligare framsteg gjordes när Erik Gustaf Geijer, en av konservatismens främsta förespråkare, bytte läger. Holmberg beskriver det på följande vis: “Konservatismens främste svenske teoretiker framträdde med bekännelsen, att han inte längre kunde upprätthålla sitt försvar för det svenska
30 Petersson (1983). sid. 33-36.
ståndssamhället [...]”.32 Riksdagen 1840-41 kan därför ses som den första som på allvar präglats av liberalismen.33
Shamal Kaveh menar att liberalismen under sin historia haft olika inriktningar,
ekonomisk liberalism och socialliberalism. De liberala strömningar som var verksamma under riksdagen 1840-41 tillhörde den “äldre liberalismen” som rörde sig inom det ekonomiska området snarare än det sociala. Under 1800-talet var merkantilismen den dominerande ekonomiska linje runt om i Europa, så även i Sverige. Man hade en stark tro på marknaden och den fria konkurrensen och såg samhället som en egen
självreglerande sfär bortom staten. Staten skulle inte lägga sig i för mycket ansåg man. Kaveh skriver om liberalismen med utgångspunkt i biomakt och tar bland annat fasta på hur man från liberalt håll formulerade de sociala problem som drabbat Sverige. Han hänvisar till Foucault som ska ha sagt att om man vill förstå liberalismen bättre borde man istället se den i termer av, eller formel för, rationaliserad styrning snarare än som politisk ideologi. Socialliberalismen, som hade sitt genombrott först i slutet av 1800-talet, och den äldre liberalismen har två vitt skilda verklighetsbilder som grundar sig i två skilda sätt att formulera problem, här benämnt som hot. Den äldre liberalismen, som är föremål för aktuell undersökning, kopplar föreställningar om hot till subjektet, det vill säga individen antingen som egen person eller som grupp. Kaveh ger exempel på hot som den farliga individen, den farliga underklassen, den omyndiga massan osv. Vilket betyder att när man under 1840 från liberalt håll analyserar de sociala
missförhållanden som breder ut sig bland den svenska allmogen anses hotet komma från den farliga underklassen. Först i slutet av 1800-talet sker en förskjutning av hotet från subjektet, det vill säga underklassen, till de sociala förhållandena som subjektet har att förhålla sig till. Under aktuell tid är det subjektet som är i fokus och som utgör hotet och Kaveh skriver att hot som beror på individen eller massan är resultatet av bristfälliga egenskaper hos dessa individer. Det handlar om personer som moraliskt eller
intellektuellt inte anses förmögna att själva inse sin egen bristfällighet eller följderna av det. Med andra ord krävs det ett yttre repressivt och disciplinerande ingripande i
individernas liv som legitimeras och anses nödvändigt med anledning av deras egen okunskap.34
32 Holmberg (1964). sid. 17-31.
33 Holmberg (1964). sid. 17-31.
5 Empirisk undersökning
Nedan följer uppsatsens empiriska arbete. Avsnittet inleds med ett utdrag ur, samt förklaring av, Kongl. Maj:ts nådiga proposition, vilken låg till grund för 1840-41 års folkskoledebatt.
5.1 Kongl. Maj:ts nådiga proposition N.o 7
Af de från samtliga Consistorierna infordrade uppgifter jemte utlåtanden rörande Folk-undervisningen, har Kongl. Maj:t med tillfredsställelse förnummit, att, genom den mängd nya Skolor, hvilka under de senare 30 åren tillkommit, folk-undervisningen blifvit betydligt utvidgad och förbättrad, samt ett denna vigtiga national-angelägenheten omfattas med allt större omsorg och värma. Consistoriernas utlåtande utvisa likväl tillika, att undervisningen mångenstådes ännu bristfällig och otillräcklig, samt icke motsvarande hvarken sitt förnämsta syfte och ändamål, att utbilda och förädla den religiösa och moraliska känslan, eller tidens stigande fordringar på bildning i allmänhet.35
Citatet är inledningen på Karl XIV Johans proposition rörande folkskolan. Även om fokuset inte ligger på ifall skolorna skall införas finns det en hel del att reda ut kring hur det skall införas och organiseras. Vad som under denna tiden saknas är många, fasta skolor och kvalificerade lärare i ungefär hälften av rikets församlingar. För att hantera detta bekymmer läggs ett antal förslag från konungen fram. Vissa av dessa både lyfts fram som bra men också dåliga av ständerna, exempelvis att skolorna skall finansieras av varje enskild församling. Att alla socknar skall finansiera sina egna skola är något som blir omöjligt för de fattigare områdena i landet. Karl XIV föreslår då en
kompromiss att de församlingar som kan finansiera sina egna skolor skall så göra medan andra församlingar kommer behöva bistånd. Vi valde ut just detta exempel eftersom att finansieringen lyfts fram i propositionen som det största hindret för ett nationellt folkskoleinrättande. Det skall inte glömmas att även om det största hindret må vara finansieringen sker inrättandet av andra orsaker. I resonerandet lyft också typiska biomaktsargument upp, som t.ex.: Hur samhällets högre ändamål inte kan uppnås ifall man låter en stor del av befolkningen lämnas åt “råhet och okunnighet”. I detta fall har staten en skyldighet att lyfta dessa individer och att “vaka öfver och befodra
folkbildningen”. Man ska på så vis se till att varje samhällsmedborgare “förmår inse sin
bestämmelse eller rätt uppfylla sina pligter”.36 Följande fjorton parafraserade punkter presenterades den förste februari ur Kongl. Maj:ts nådiga proposition N.o 7.;
1. I varje stiftsstad bör av domkapitlet och under dess uppsyn beredas
lärarutbildning med undervisning och övning i de nödvändiga och dithörande ämnena och betygsättning. Domkapitlet skall utöver att övervaka dessa instanser även handleda och ibland också själva undervisa framtida lärare. En summa på femhundra riksdaler skall från statens håll ges som arvode till domkapitlet och föreståndaren.
2. Kongl. Maj:t önskar att stånden kan komma fram till ett finansieringsförslag på hur man skall kunna uppbringa 9 000 riksdaler årligen. Denna summan skall gå som understöd till de behövande och skickliga skollärarelever under tiden de närvara på en utbildning och sökt detta stöd hos domkapitlet och denna godkänt ansökan. Har man fått ett sådant stipendium var man ålagd att under tre år arbeta som lärare då en sådan tjänst erbjöds dem.
3. Ingen får arbeta som lärare ifall hen inte vid sin examen har förhörts och godkänts på följande punkter; kan skriva, räkna och läsa innantill svenska och latinskt tryck, samt utantill Luthers lilla katekes med den antagna förklaringen och därutöver besitter biblisk historia, första grunderna av allmän
jordbeskrivning och “Fäderneslandets historia” samt kyrkosång.37 4. Alla som önskar arbete som lärare skall det senaste året genomfört
lärarseminarium minst ett år där de examinerat med betygen godkänt eller försvarligt. Därefter följer kriterierna för att uppnå sagda betyg.
5. I varje socken ska finnas minst en behörig lärare som kan sköta undervisningen. I smärre socknar skall skolan slås ihop för att minska den ekonomiska bördan. I varje socken skall också finnas tillgång till fast eller ambulatorisk skola, återigen bör mindre socknar ha gemensam lokal. I samtliga skolor skall de tidigare nämnda ämnena undervisas och önskar undervisningrote eller skoldistriktet undervisa fler ämnen är det upp till dem.
36 Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, N:o 7. sid. 4.
6. Kyrkoherde ska ha inseende över sockens skola, samt se till så att den finansieras och organiseras korrekt. Har barnen, oavsett kön, inte uppnått följande vid deras tolvårsdag; “läsa innantill Svenskt och Latinskt tryck, samt utantill Luthers lilla Cateches med den antagna förklaringen samt känna biblisk historia” har de då skolplikt till att de kan antas till nattvardsundervisning. 7. Här talas om hur lärare skall ha i lön minst “secton tunnor spanmål, hälften råg
och hälften korn, jemte fri bostad och bränsle” och ifall möjligt också nog med foder för att föda en ko.
8. I socknar där skolan är fast måste barnen ha med sig fyra skillingar om veckan till läraren, i ambulatoriska skolor ligger den summan på två skillingar om veckan. En summa som motsvarar ungefär två kronor.38 För fattigbarn tas denna summan från socknens fattigkassa.
9. Om en församling är för fattig för att fullt avlöna sin lärare kan man vända sig till landshövdingen så att denne kan gå in med medel. Dock endast upp till 50 riksdaler, resterande summa skall församlingen själva så för.
10. Dessa bidrag skall tas ur statskassan och skall ligga på en summa av 50.000 riksdaler årligen tills nästkommande riksdag.
11. I varje socken eller större skoldistrikt ska det finnas en skolstyrelse men
kyrkoherden som ordförande och protokollansvarig. I denna styrelse skall också finnas två till åtta församlingsvalda ledamöter. Dessa skall se till att
undervisningen sköts och att den finansieras.
12. Både män och kvinnor får öppna enskilda skolor om de så önskade. Så länge de har lämplig behörighet och undervisade i de nödvändiga ämnena får inte
socknen neka detta grundande. Skolan skall dock lyda under skolstyrelsen. 13. Klockare och skollärarbefattningen skall kunna kombineras ifall det så önskas
och är genomförbart. Individen som då blir både klockare och lärare skall erhållas ytterligare betalning.
14. I de städer och orter där folkskolor redan är etablerade och unikt stadgade får dessa då också förbli som de är i större utsträckning.39
5.2 Bondeståndet
Diskussionen inleds av edamoten Nils Jeppsson från Malmöhus med att presentera sin motion genom att berätta om en förordning som tillkom redan innan det att Skåne och Blekinge tillföll Sverige. En förordning som skulle garantera bildning för både stadsbor och lantbor genom de medel som tidigare tillföll kyrkan innan reformationen.
Säkert är, att man vid reformationen fann denna tionde till prästens betjent (s.k. klockare) opåkallad, och indrogs den både i Sverige och Danmark. Svensken köpte sig med denna skäppa fri från supplikationens besvärlighet för folket, såväl som för presten. Klockareskäppan blev anslagen där till ständiga kaplanen.40 I Skåne och Blekinge fann
man samma tionde lika överflödigt för de bestyr prästens [...] dräng kunde fylla, om han kunde sjunga.41
Genom reformationen ansågs det tidigt att det tionde som tidigare tillfalligt kyrkan nu var överflödigt, likaså den så kallade helgonskyld som tillföll klockaren för hans tjänster.42
I konung Christian IIIs kyrkolag eller ordinans av 1539, [...], bestämdes deföra klockarens helgonskyld till en hjälp att studera med, det är, till undervisningen.43 [...].
Äntligen kom ock en kung på Danmarks tron, något lik de Svenske. Det var Christian IV. Han mindes ordinansens bruk och förstod det rätt. Han anslog att kyrkans
helgonskyld två mil omkring städerna till skolorna (tillföll). Han visade därmed, 1:a att klockarehelgonsskylden skall vara till undervisning. 2:a att den blott skulle i detta hänseende få användas, att tiondegivande själv finge gagn därav för sina barns undervisning.44
I detta stycket lägger riksdagsmannen också skuld på de danska aristokrater som gjorde det svårt att tillämpa förordningen under 1500-talet innan Kristian IV tillträdde tronen 1611. De som bodde mer än två mil från närmsta stad skulle inte förväntas behöva
39 Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, N:o 7.
40 Ett gammalt mått för att mäta mängden spannmål som skulle tillfalla exempelvis klockaren eller
prästen.
41 Bondeståndet 1:a bandet. sid. 178.
42 En summa pengar och/eller spannmål som tillföll klockaren för hans tjänster.
43 Förordning.
skicka sina barn dit. Istället skulle klockaren i byarna ta över undervisningen, vilket sällan gjordes. Jeppsson menar i princip att bönderna betalade för utbildningen i städerna samt avlönade klockare som inte längre behövde genomföra sina gamla
kyrkliga uppgifter i samma utsträckning som tidigare. Han är arg för att Danmark aldrig fullt uppfyllde sina löften. Ännu argare är han för att Sverige inte upprätthöll sitt löfte att värna om undervisningen i Skåne och Blekinge när Danmark avträdde dessa landområden till Sverige 1658:
Det är således min mening, att svenska regeringen ej äger rätt att låta 4,000 tunnor helgonskyld årligen utgå från Lunds stifts jordägare, utan att de bliva till en hjälp att studera med; utan att de bliva till undervisning använda där tiondegivaren själv kan begagna undervisningsanstalten för sina barn. Stadsskolan fick sin andel av K.
Christian. Folkskolan på landet bidar ännu i sitt 4:de århundrade på sin rätt. Det vore tid att nu verkställa en lag, som sistlidne Juni fyllde sina 300 år, utan att blivit antikverad, då det kunde ske, och utan att numera kunna av Sveriges regering ensam upphävas.45
Vidare räknar han ut hur stor summan hade varit ifall den faktiskt använts där den var ämnad att användas, d.v.s. skolan:
Nära 5 miljoner riksdaler banco hade således, enligt lag, bordt användas till folkets undervisning under denna tid; men det har ej kunnat verkställas [...] Den ena orättvisan måste avhjälpas så väl som den andra. Rättvisa på alla! Förtryck åt ingen; minst det förtryck som är farligast, därför att det ej bemärkelse av den förtryckte, i mån av förtryckets tyngd. - Okunnigheten är dock det farligaste oket; villkoret för varje annat ok.46
Jeppsson betonar att medel finns i Skåne och Blekinge för att finansiera skolor, inte enbart i städerna, utan också på landsbygden. Allt som allt skall enbart en fjärdedel av alla tillgångar – 1 000 tunnor – ämnade för bildningen ha använts och Jeppsson anser att de övriga 3000 tunnorna borde vara tillräckligt för att åtminstone Skåne och Blekinge skall kunna införa en allmän folkskola. Eftersom klockaren är personen som sitter på dessa extra medel bör även han få ansvar som skolmästare för att förtjäna sitt uppehälle och i fall där han saknar behörighet avlöna en “flitig” sådan. Jeppsson anser att man på så vis kan omvandla klockaren till ett bihang till sockens eller pastoratets skola och skolmästare. Han vill också att alla barn på landsbygden skall få fri skola genom
45 Bondeståndet 1:a bandet. sid. 179-180.
helgonskylden. Genom att använda helgonskylden till utbildning för landsbygdens barn, ge klockaren en bildande roll i skolväsendet och låta undervisningen vara gratis hoppas Jeppsson att en rättvis skola skall kunna införas, åtminstone i Skåne och Blekinge. Som avslutande replik trycker Jeppsson återigen på att det ska vara rättvist och att det högre skikten är de enda som dragit vinning från en stadga som skulle främja alla;
[…] enligt ordinansen eller kyrkans lag disponerade klockaretionden av 3000 tunnor säd inom kort, helt och hållet befinnas använd för att skaffa folkets barn inom varje lantsocken samma tillfälle till medborglig uppfostran, som de redan disponerade 1000 tunnorna bidragit att skaffa städernas barn; och det utan att någon behöver utgiva en skilling mer än som av ålder utgivits, och utan att någon ny pålaga behöver betunga jordägarna. Fördelningen synes rättvis. Städerna hafva fått sin andel - landet fordrar nu sin.47
Sven Heurlin från Kronobergs län talar vid ett senare tillfälle om sin motion för folkskolan inom bondeståndet med ett långt anförande där han berättar om både sin lycka och sin sorg över konungens proposition. Heurlin förklarar hur han under sistlidne riksdag tålmodigt väntade på att någon ur prästeståndet skulle ta upp folkskolefrågan, dock väntade han förgäves. Vidare talar han om hur denna motion i stor utsträckning är densamma som hans sista motion under förra riksdagen och att den fortfarande är aktuell.
Det allmänna intresset för folkskolor har vaknat hos alla klasser av nationen. Det är icke numera blott bönderna, som framstå och för sig och sina barn fordra del i upplysningen och den allmännaste bildningen. Alla klasser finna nödvändigheten därav, och medgiva att vår fordran är billig.48
Han fortsätter förklara hur både konungen och kronprinsen på riktigt önskar att folkbildningen skall få ett genomslag och att alla ständer borde ta del i diskussionen. Därav finns det inget annat att göra än att faktiskt uppfylla dessa önskningar då
“konungens vilja är folket, och folkets vilja är konungens”.49 Heurlin känner också sorg för att det tagit sådan lång tid för läroståndet att yttra samma åsikter som bondeståndet länge har hållit. Vidare talas om hur viktig folkskolan blir för bondeståndet och att som en följd av det bör man mest lita på sig själva och inte de övriga stånden, där reformen
47 Bondeståndet 1:a bandet. sid. 178-183. Citat: Bondeståndet 1:a bandet. sid. 182-183.
48 Bondeståndet 1:a bandet. sid. 152.
inte skulle vara lika viktig. Vad Heurlin nu lyfter fram är i vilken utsträckning dessa barn egentligen behöver utbildas och utbrister: “Dock (be)höfwes ingen lärd bildning. Med egentliga studier hafwa vi ingen tid att befatta oss. Hårt jordbruk är och (för)blir wår Academi, såsom den war wåra fäders”.50 Heurlin förespråkar istället en
allmänbildning eller allmän kunskap, det vill säga en allmän kännedom om hemlandet, böndernas allmänna rättigheter och skyldigheter utöver katekesstudierna. Han påpekar här att en vanlig fördom är att bönderna inte behöver allmänbildande kunskap utan att de skall hålla sig till sitt jordbruk, sin bibel och sin katekes. Detta är enligt honom en orätt och menar istället att på samma sätt som att man genom bibelläsning lättare förstår världen runt omkring sig kan man genom allmänbildning bättre förstå sin bibel. På samma vis kan okunskap inom allmänbildningen skada ens förståelse för bibeln. Folkskolan kan därför skapa en positiv återkopplingsslinga. För att förtydliga vad han menar yttrar han: “kristendomskunskapen bör wisserligen gå framför all annan. Men den ökas i klarhet och omfång genom förståndets allmänna odling; den minskas icke”.51 Vidare önskar han också att staten skall stå för allmogens undervisning så som den står för “herreklassens” undervisning. Som avslut lägger han fram ett förslag med nio punkter för hur folkskolan bör se ut vilka här är parafraserade;
1. I varje folkrikare socken eller pastorat bör en permanent skola införas efter Lancastermetoden lämpad efter sockens eller pastoratets omständigheter. I dessa skolor bör kristendom, biblisk historia, Sveriges historia och geografi, skrift och räkning, svenska språket samt generellt om naturrätten och generellt om
rättsläran.52
2. Både nybygge av skolhus och avlöningen av läraren skall bekostas av allmänna medel i den lokala provinsen. I Skåne och Blekinge skall också gälla att medel som kommit från landsbygden för att finansiera skolorna i staden återlämnas för att istället finansiera de nya skolorna på landsbygden. I övriga provinser skall skolbyggnader och lärarlöner beredas av riksgäldskontorets besparingsmedel, åtminstone till viss mån. Övriga kostnader som skolhusets underhåll bör bekostas av församlingarna.
50 Bondeståndet 1:a bandet. sid. 153.
51 Bondeståndet 1:a bandet. sid. 153.
3. För varje skola väljs av församlingen en direktion av sex ledamöter där pastorn skall ingå. direktionen väljer själv ordförande.
4. Direktionen äger att på viss tid av minst tre och högst fem år antaga skolläraren, som bör vara vid något seminarium för folklärare utexaminerad, samt efter sex månaders uppsägningstid då han sitt förtroende ej längre motsvarar.
5. En allmän instruktion för utbildning för hela rikets folkskolor bör utfärdas för att garantera en likvärdig skolgång och utbildning.
6. De allmänna medel som erfordras skall rekvireras hos landshövdingen som sedan fördelar medlen som måste redovisas.
7. Det bör i glesbefolkade socknar inrättas ambulatoriska skolor. Överskolor skall införas där endast kristendomslära, ordentlig innanläsning och någon skrivning vara tillräckligt under vintern.53 Dessa barn får senare under sommaren närvara på den ambulatoriska skolan som följer Lancastermetoden.
8. Skolorna bör stå under en lancasterlärares uppsyn, i övrigt under direktionens uppsyn.
9. Hemskolning bör inte ses som det normala och det bör vara en rättighet att skicka sina barn till en folkskola.54
Den tredje motionen som presenteras den femte februari rör också skolfrågan, men en kortare del av ett framförande av samma politiker tidigare samma dag behandlar också skolfrågan, dock i mindre utsträckning. Johan Olof Widegren från Östergötland talar om den svenska armén och hur överflödig och överdriven den är med 100 000 soldater på en befolkning som knappt uppnår tre miljoner. Han menar också att världen inte längre är så krigisk som den tidigare varit; “[...] att politiken på nära 30 år icke tillåtit länderne, då man undantager inbördes oroligheter, fäkta med annat än pennan, och att i
constitutionella Stater intet krig kan börjas, utan att folket lemna penningar och
53 Överskola innebär en skola där endast grunderna lärs ut för att förbereda för och/eller förkorta den
senare undervisningen, vilket i det här fallet skulle vara växelundervisningen.
tillgångar.”.55 Widegren menar att krig är överflödigt, och enbart kostar “undersåters blod, tårar och tillgångar.”56
Han jämför senare Sverige med andra rikare, större och folkrikare länder som Frankrike, England och USA och menar att alla dess länder, trots större befolkning har mindre styrkor än Sverige, men att de är minst lika säkra från invasion. Sverige och Norge har också en fördel då de nästan är helt omringade av hav och att en mindre armé kan vägas upp med en stark flotta. Vad vi dock kan finna i detta framförande är hur nya, icke auktoritära, ideal vuxit fram. Hur man värderar individers liv. Widegren föreslår här då att man bör nära på halverar den svenska styrkan, som fortfarande kommer vara större än den amerikanska på 12 000 man, för att på så vis både spara pengar och sätta dessa trupper i arbete. I hans framförande kommer upp att besparingarna man gör kommer räcka till att både upprätta och finansiera folkskolor och tillhörande lärare.57 I den senare motionen som läggs fram samma dag finns ytterligare förslag och argument med. I den nämns att det som en folkskola för med – i de socknar där det finns liknande – är huvudsakligen positivt och främjar barnens utveckling. Det huvudsakliga argumentet han här tar fasta på är fattigbarnens utsatthet och det dåliga inflytandet de får:
De barn, hwarom jag här talar, får sällan lära något godt, men oftast ondt, dels af sina medtiggare, dels af egna föräldrar, hwilka, förhärdade av fattigdomens wedermödor, kanske oftare lära dem laster än sedlighet och dygd.58
Han fortsätter sedan med att beskriva hur brottsligheten, fängelsestraffen och
korrektionsinrättningar ökat de senaste 20 åren: “och hwad är orsaken härtill? Jo, desse brottslingars brist på uppfostran och owana wid werksamhet från barnaåren, samt den tilltagande fattigdomen”.59 Detta kan kopplas till våra teoretiska utgångspunkter. Skolan är ett av flera sätt att styra befolkningen i rätt riktning, inte minst de fattiga, som är den grupp som blir de största förmånstagare av denna reform men också den grupp som anses vara det största hotet mot ett bättre samhälle. Han värnar till ståndsbröderna om att ena sig bakom hans motion, som huvudsakligen – men inte enbart – riktas för att hjälpa fattigbarn. Detta enligt följande tre punkter:
55 Bondeståndet 1:a bandet. sid. 213.
56 Bondeståndet 1:a bandet. sid. 213.
57 Bondeståndet 1:a bandet. sid. 211-215.
58 Bondeståndet 1:a bandet. sid. 232.
1. Att varje skola även skall förenas med en arbetsanstalt. På så vis lär sig barnen också sig ett arbete som “för framtiden kunna blifwa dem och det allmänna gagneliga”.60
2. Arbetshuset bör förse barnen med både kläder och mat, bekostat av socknen. Detta tills de uppnår arbetsför ålder. De skall även få med ett bevis från arbetsföretåndaren för att lättare få tjänst.
3. Han hänvisar tillbaka till sitt förslag om att nästan halvera arméns storlek för att dessa resurser istället skall finansiera skolan.61
Jeppsson, Heurlin och Widegren har ovan presenterat de tre främsta motioner som framförs i riksdagen, dock finns en del andra utlåtanden som rör enstaka punkter ur propositionen. Dessa rör huvudsakligen hur själva folkskolan praktiskt skall införas, och innehåller förslag på var man kan finna de ekonomiska medel som behövs eller lokala anomaliteter som borde has i åtanke när man lagstadgar. Vi har här letat upp de framföranden som i störst utsträckning rör biomaktsteori och den sociala
disciplineringen. Vad som dock framkommer när man läser dessa protokoll är att ledamöterna inom bondeståndet generellt sett är någorlunda överens i sitt resonemang. Vad detta beror på och vilket resultat det ger går vi in djupare på i sammanfattningen. Peter Persson från Jönköpings län har lämnat in ett skriftligt anförande som handlar om att den lilla summan pengar som skulle gå till skolan i vissa socknar är alldeles för liten. Han menar att man på lokal nivå borde “med rättighet att uppgöra reglor för Skolans styrelse och förwaltning, utan att behöfwa få stå under högre Auctoriteters
förmyndarskap”.62 Staten kommer aldrig kunna sköta de lokala skolorna och få det att fungera under varje sockens unika förhållanden. Fortsättningsvis talar han om den ringa summan som skall tillsättas skolan, denna kommer i vissa rika socknar vara alldeles för hög och i fattiga eller glesbefolkade socknar vara otillräcklig. Han föreslår därför att de statliga medlen skall vara mer riktade mot fattigare delar av landet.63 Christen Persson och Pehr Burge från Gotland lämnade efter det in sitt eget anförande med några fler förbättringsförslag men som också exemplifierar Peter Perssons anförande. Här talas om
60 Bondeståndet 1:a bandet. sid. 233.
61 Bondeståndet 1:a bandet. sid. 231-233.
62 Bondeståndet 1:a bandet. sid. 372.
