Genom den lagändring som trädde i kraft den 1 januari 2010 ska fysiska personers lån från utländska bolag numera utgöra skattepliktig intäkt.127 Då de nya reglerna är till- lämpliga på lån som har tagits först efter den 12 februari 2009, fortsätter skatteverket att
123 Prop. 2009/10 :12 s. 12-13, 11 kap. 45 § IL.
124 Lag (2009:1412) om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229), Prop. 2009/10:12, 11 kap. 45 § IL. 125
Regeringens skrivelse 2008/09:122, Prop. 2009/10 :12 s. 1.
126 Prop. 2009/10 :12 s. 14.
29
angripa lånetransaktioner som har företagits före denna tidpunkt.128 Det rör sig i dessa fall om ägare till fåmansföretag som fortsätter att vara verksamma och bidra till vinst- genereringen även efter att bolaget sålts till det utländska holdingbolaget. Skatteverket angriper lånetransaktionerna genom hänvisning till principen om rättshandlingars verk- liga innebörd och hävdar att lånen i själva verket utgör utdelning som ska beskattas en- ligt 57 kap. IL.
Frågan om när ett lån från ett utländskt holdingbolag kan omklassificeras till utdelning genom en tillämpning av principen om rättshandlingars verkliga innebörd har inte prö- vats i högre instans. Den har emellertid varit föremål för prövning i ett flertal förvalt- ningsrätter och kammarrätter. I ett försök att urskilja en entydig linje kommer nedan att redogöras för fyra mål från kammarrätten.
5.7.1 Sanahu-målet
I målet förvärvade J.A under 2003 samtliga aktier i Sanahu BV (Sanahu), ett holdingbo- lag registrerat i Nederländerna.129 J.A ägde även samtliga aktier i de svenska bolagen Privatkliniken Stockholm AB och dess dotterföretag Företagskliniken J.A AB. Han var även styrelseledamot, firmatecknare och VD, samt verksam i de båda bolagen. Efter en omstrukturering gjordes Sanahu till ägare av de båda svenska bolagen. Under räken- skapsåren 2003/2004 och 2005/2006 gjordes utdelningar från de svenska dotterbolagen till Sanahu. Endast en kort tid därefter utbetalades belopp betecknade som lån om sam- manlagt 1150 000 kr från Sanahu till J.A. I samband härmed minskade J.A sina löneut- tag från de båda bolagen.
Låneavtalet löpte på fem år med en årlig ränta på fyra procent. Ingen säkerhet ställdes och lånet var amorteringsfritt. I övrigt var lånevillkoren förmånliga, bl.a. skulle återbe- talning ske i svenska kr och det föreskrevs ingen reglering på grund av förändringar i valutakurs. J.A hade enligt avtalet möjlighet att muntligt avtala bort att räntebetalning ska ske årligen. Han hade även rätt att besluta om att avtalet ska upphöra att gälla, ge- nom exempelvis en förtida återbetalning. I avtalet fanns ingen reglering av räntekom-
128 Regeringens skrivelse 2008/09:122, se exempelvis kammarrätten i Stockholm, 2011-05-25, mål nr
518-519-10.
30
pensation för det fall att lånet skulle betalas i förtid. Skatteverket beslutade att beskatta lånen som utdelning enligt bestämmelserna i 57 kap. IL. Bolaget ansågs var ett fasadbo- lag som inte bedrev någon egen verksamhet och vars enda syfte var att äga aktier i de svenska dotterbolagen. Något tvåpartsförhållande ansågs inte föreligga mellan de båda parterna. Vidare ansågs avtalsvillkoren vara alldeles för generösa och därför inte mark- nadsmässiga. Förvaltningsrätten (då länsrätten) gjorde samma bedömning och konstate- rade att den verkliga innebörden av rättshandlingarna var att tillgodoföra J.A utdelning från Sanahu.
Kammarrätten anförde att J.A visserligen genom de företagna transaktionerna kunde disponera över medel från holdingbolaget utan skattekonsekvenser. Rätten framhöll dock att strukturen mellan bolagen, lånevillkoren och syftet med transaktionerna inte utgjorde tillräckligt stöd för att rättshandlingarnas verkliga innebörd ska vara någon an- nan än att J.A hade erhållit ett lån från holdingbolaget. Rätten beaktade särskilt att låne- avtalets villkor hade följts. J.A hade betalat den avtalade räntan i rätt tid både före och efter att skatteverket påbörjade sin utredning. Återbetalning av lånet gjordes genom upptagande av ett nytt lån från en extern långivare i mars 2009. Återbetalningen gjordes visserligen efter att skatteverkets beslut överklagats men inom den föreskrivna femårs- fristen. Skatteverket ansågs således inte ha visat att J.A saknade återbetalningsavsikt el- ler återbetalningsförmåga. Det saknades därför grund för att genom hänvisning till rättshandlingars verkliga innebörd beskatta lånet som utdelning.
5.7.2 Censor-målet
I Censor-målet sålde L.B under 2004 aktierna i bolaget Krägga Herrgård AB samt dot- terbolagen Nyckelkonferenser AB och Bonér Hotels AB, till det av honom nybildade svenska holdingbolaget Reflection AB (Reflection).130 Reflection var dotterbolag till Censor S.A (Censor) som hade sitt säte i Luxemburg. Aktierna i Krägga Herrgård och Nyckelkonferanser avyttrades i samband med omstruktureringen, och verksamheten be- drevs därefter i Bonér Hotels. Den vinst Reflection erhöll vid avyttringen delades ut till moderbolaget Censor. Under åren 2004-2007 utbetalades belopp betecknade som lån om sammanlagt 8 325 150 kr från Censor till L.B, som i samband härmed minskade sina löneuttag. Enligt de föreskrivna lånevillkoren skulle lånen återbetalas efter tre år.
31
Ränta för samtliga lån utgick med 2,75-3,75 procent och det ställdes inte någon säkerhet för lånen.
L.B betalade inte den avtalade räntan utan den lades istället till skulden. Vidare hade lå- nen inte återbetalats vid lånetidens utgång utan löpte vidare. Under 2008 omförhandla- des de förfallna lånen med en ny revers.
Skatteverket angrep lånetransaktionerna med principen om rättshandlingars verkliga in- nebörd och hävdade att lånen egentligen utgjorde utdelning som skulle beskattas. Som skäl anfördes liksom i Sanahu-målet, att något tvåpartsförhållande inte förelåg då L.B som ensam ägare hade ett bestämmande inflytande, att räntorna inte var marknadsmäs- siga, samt att Censors enda verksamhet var viss penning- och värdepappersförvaltning. Förvaltningsrätten följde skatteverkets linje och bedömde lånetransaktionerna som ut- delning.
Kammarrätten ansåg däremot att den omständigheten att ränta hade betalats genom upp- tagande av nya lån inte stod i strid med låneavtalen, då avtalen föreskrev att eventuell obetald ränta skulle läggas till lånen. Det faktum att de förfallna lånen hade omsatts i nya lån ansågs inte heller innebära att avtalet inte följts. Rätten framhöll dock att dessa omständigheter kunde tala för att det inte funnits någon återbetalningsavsikt. Då dessa omständigheter även kunde ha andra förklaringar kunde det inte konstateras att låneav- talen inte hade följts. Kammarrätten ansåg inte att den verkliga innebörden av rättshand- lingarna var att L.B hade erhållit utdelning, och han skulle därför inte utdelningsbeskat- tas på denna grund.
5.7.3 Sarl-målet
I Sarl-målet bildade två personer, B.L och R.L, under 2002 holdingbolaget Liljefors & Linde S.a.r.l., Luxemburg (SARL) i Luxemburg.131 Aktierna ägdes av de båda ägarna till hälften var. SARL ägde i sin tur samtliga aktier i det svenska bolaget Miracle Innovation AB (Miracle), där B.L var verksam. Under åren 2004-2007 gjordes utdel- ningar från Miracle till SARL. Direkt efter att SARL erhållit utdelning överfördes me- del rubricerade som lån till B.L om totalt l 516 177 kr. Under de aktuella åren hade B.L sammanlagt företagit åtta lån från SARL. Räntan skulle betalas per den 31 december
32
och var mellan 3-4 procent. Liksom i de ovannämnda målen ställdes ingen säkerhet för lånet. Vidare var B.L:s löneuttag under de aktuella åren mycket låga.
Trots att tre av lånen hade förfallit till betalning hade inga räntebetalningar eller amorte- ringar gjorts innan skatteverket påbörjade sin utredning. B.L uppgav att en förlängning av lånen hade gjorts, dock hade inga sådana låneavtal ingivits till skatteverket innan ut- redningen påbörjades. Vidare skulle enligt avtalen räntan läggas till skulden för det fall att den inte betalades, vilket hade gjorts.
Skatteverket angrep transaktionerna och hävdade likson i de tidigare målen att lånen i själva verket utgjorde utdelning. Som skäl anfördes bl.a. att räntan inte var marknads- mässig, att ingen säkerhet hade ställts, att B.L och R.L hade det verkliga inflytandet i bolaget, att SARL inte hade bedrivit någon egen verksamhet utan endast passivt ägt an- delarna i Miracle. Förvaltningsrätten följde skatteverkets linje och bedömde att de före- tagna rättshandlingarna utgjorde utdelning och inte lån.
Kammarrätten fann liksom underinstanserna att transaktionernas verkliga innebörd var utdelning och inte lån. Rätten fäste särskild vikt vid att låneavtalen inte hade följts. När skatteverket påbörjade sin utredning hade återbetalningstidpunkten inträffat för de flesta av lånen. Visserligen hade samtliga lån återbetalats genom ett externt lån, dock gjordes detta först efter att skatteverket hade påbörjat sin utredning. Det faktum att något kapi- tal eller ränta inte hade betalats i kombination med att någon säkerhet inte hade ställts talade för att någon återbetalningsavsikt inte förelåg. Rätten framhöll att det viktigaste momentet för att ett låneavtal ska anses föreligga, nämligen att återbetalning sker, där- med saknades.
5.7.4 Wells-målet
I Wells-målet ägde den skattskyldige P.S 40,5 procent av aktierna i Wells Investment Company Sprl (Wells), ett nybildat holdingbolag registrerat i Belgien.132 Resterande ak- tier ägdes av 2 andra svenska delägare. Wells var moderbolag till det svenska bolaget Kenosha Holding AB (Holding AB), som i sin tur ägde Orson Design AB och Brandsy- stems Sweden AB. I den svenska koncernen bedrevs verksamheten i dotterbolagen där
33
de tre delägarna var verksamma och anställda. Vinster som genererades i dotterbolagen överfördes genom utdelning till Holding AB.
Under åren 2002-2005 gjordes utdelningar från Holding AB till Wells, som därefter lämnade lån till delägarna. P.S erhöll under åren 2002, 2003 och 2004 belopp om sam- manlagt 930 000 kr. Avtal om lån om totalt 80 000 kr som upptogs år 2002, upprättades först år 2004. Enligt låneavtalen utgick ränta med EURIBOR 12 månader + 0,5 procent. Lånen gavs utan krav på ställande av säkerhet och amortering och löpte på 36 månader. Skatteverket ansåg, liksom Länsrätten (numera Förvaltningsrätten), att den verkliga in- nebörden av de företagna rättshandlingarna inte var att P.S upptagit lån från Wells In- vestment. Syftet med de företagna transaktionerna var istället att förfoga över en andel av resultatet i Holding AB. Utbetalningarna utgjorde i själva verket utdelning och skulle beskattas enligt reglerna i 57 kap. IL.
Även kammarrätten fann att den verkliga innebörden av transaktionerna var att P.S er- hållit utdelning från Holding AB. De omständigheter som rätten tog i beaktande var att villkoren i låneavtalen inte hade följts ifråga om återbetalning. Återbetalning av det för- sta lånet hade gjorts två månader senare än vad som föreskrevs i låneavtalet, och först efter att skatteverket påbörjat sin utredning. Amortering av lånet hade dessutom gjorts genom upptagande av ett nytt lån. Det gjordes således ingen kontant utbetalning av dom tidigare lånen. Vidare hade inte heller räntebetalningarna fullgjorts i alla delar. Detta ta- lade enligt kammarrätten starkt för att det inte förelåg något reellt tvåpartsförhållande mellan parterna. Lånen motsvarade storleken på ägarnas aktieinnehav. En omständighet som vägdes in i bedömningen var att Wells inte hade haft tillräckligt med kapital under 2002 och därför lånat medel från Holding AB, för att därefter kunna lämna lån till ägar- na. Vidare togs även i beaktande att lånen beloppsmässigt hade lämnats i förhållande till ägarnas aktieandel.
34
6 Analys
Frågan om när ett lån från ett utländskt holdingbolag kan anses utgöra utdelning har un- der flera år varit oklar. För lån som har företagits efter den 12 februari 2009 är denna problematik inte längre aktuell. Lagstiftaren har genom en lagstiftningsåtgärd försäkrat sig om att lån från utländska juridiska personer numera är att betrakta som förbjudna lån som därmed ska beskattas hos mottagaren. De nya reglerna är dock endast tillämpliga på lån som har företagits efter den 12 februari 2009. För lånetransaktioner som har före- tagits före detta datum är således de tidigare reglerna tillämpliga. Därför är frågan om när ett lån från ett utländskt holdingbolag kan omklassificeras till utdelning genom en tillämpning av principen om rättshandlingars verkliga innebörd, fortfarande intressant. Principen om rättshandlingars verkliga innebörd har diskuterats flitigt i doktrinen. Att beskattning ska ske på grundval av rättshandlingars verkliga innebörd är de flesta över- ens om. Det är dock oklart hur långtgående principen är. I dagsläget råder det delade meningar om huruvida domstolen använder sig av en tämligen vanlig avtalstolkning, el- ler om en speciell skatterättslig genomsynsprincip har utvecklats i praxis, som inte be- gränsas till att enbart fastställa en transaktions verkliga innebörd. Då principen inte finns lagstadgad får vägledning sökas i de mål som behandlar rättshandlingars verkliga innebörd.
De mål som har varit föremål för prövning visar att transaktionernas verkliga innebörd brukar sammanfalla med den påstådda. I RÅ 2004 ref 27 ansågs inte den verkliga inne- börden av de företagna transaktionerna vara att H.J överlåtit avverkningsrätten direkt till det utomstående bolaget. Detta trots att överlåtelsen till det utomstående bolaget gjordes redan nästkommande dag för ett marknadsmässigt vederlag. Inte heller den omständig- heten att avtalsvillkoren inte hade följts ifråga om betalning påverkade avtalets civil- rättsliga giltighet. I sammanhanget bör särskilt beaktas, att trots att betalning inte hade skett i enlighet med avtalet, sålde H. J senare ytterligare en avverkningsrätt till ett annat av maken kontrollerat bolag. Överlåtelsen synes enligt min mening sakna affärsmässig karaktär, varför domstolen, om den hade tillämpat en skatterättslig genomsynsprincip, borde ha beaktat denna omständighet. Att domstolen istället konstaterar att dessa om- ständigheter hänför sig till den skatteskyldiges motiv, som därmed saknar betydelse för
35
bedömningen av rättshandlingars verkliga innebörd, bekräftar avsaknaden av en skatte- rättslig genomsynsprincip i praxis.
Trebolit-domen är ytterligare en bekräftelse på att någon skatterättslig genomsynsprin- cip inte tillämpas i praxis. Liksom i RÅ 2004 ref 27 förelåg ett tidsmässigt samband mellan de företagna transaktionerna. Vidare framstod Lojabs roll som tämligen osjälv- ständig i sammanhanget. Särskilt bör beaktas att transaktionskedjan med bildandet av Lojab, utfärdandet av optionen, samt försäljningen, företogs inom en kort tidsperiod. Detta faktum bör ses mot bakgrund av att det i praxis även har uttalats att bedömningen inte enbart avser enstaka rättshandlingar, utan även den sammantagna innebörden av
flera rättshandlingar. Eftersom de företagna transaktionerna inte var felaktigt beteckna-
de, ansågs den verkliga innebörden stämma överens med den uppgivna. Utfallet i do- men tyder på att domstolen inte är villig att frångå ett civilrättsligt giltigt avtal. Under förutsättning att transaktionerna inte är felaktigt betecknade, får den verkliga innebör- den anses vara den uppgivna. Sådana transaktioner kan således inte angripas med prin- cipen om rättshandlingars verkliga innebörd. Detta bekräftas återigen i RÅ 2010 ref 51, vari domstolen framhöll att då rättshandlingarnas verkliga innebörd inte var annan än den uppgivna, kunde beskattning inte ske genom hänvisning till principen om rättshand- lingars verkliga innebörd. Detta innebär att ett lån från ett utländskt holdingbolag torde kunna omklassificeras till utdelning endast om lånet faller in under utdelningsbegreppet. En allmänt accepterad uppfattning är att skatterätten vilar på civilrättslig grund. Vid be- skattningen blir det således nödvändigt att utgå från en transaktions civilrättsliga inne- börd. Ett sådant tillvägagångssätt får anses uppfylla behovet av förutsägbarhet vid rättstillämpningen.
Skatterättslig praxis har klargjort att begreppet utdelning innefattar betydligt mer än vad som utgör vinstutdelning enligt ABL. Utdelningsbegreppet synes ha närmast anknyt- ning till s.k. förtäckt utdelning i ABL. En transaktion betecknad som ett lån kan således omklassificeras om den faller in under den lagstadgade definitionen av en förtäckt ut- delning.
För att en förtäckt utdelning ska föreligga enligt den lagstadgade definitionen ska det så- ledes vara fråga om en affärshändelse, som medför att bolagets förmögenhet minskar,
36
och som inte har en rent affärsmässig karaktär för bolaget. Ett lån får anses utgöra en af- färshändelse, då lånet resulterar i en förändring i bolagets förmögenhet, varför den för- sta förutsättningen är uppfylld. Huruvida bolagets förmögenhet minskar är till stor del beroende på om lånet återbetalas eller inte. Om transaktionen har en affärsmässig karak- tär för bolaget får avgöras i det enskilda fallet. I förarbetena har det uttalats att den omständigheten att det föreligger skillnader i parternas prestationer ska tillmätas sär- skild betydelse. För transaktioner som företas mellan en aktieägare och dennes fåmans- företag räcker det oftast med en liten skillnad i parternas prestationer för att en värde- överföring ska anses föreligga. Anledningen till detta, är enligt förarbetena att syftet i dessa fall ofta är att gynna ägaren. Det kan ifrågasättas om den omständigheten att lånen i samtliga fall har varit förmånliga för ägaren, kan anses innebära att det föreligger skillnad i parternas prestationer. Denna fråga bör ses mot bakgrund av att det i proposi- tionen även har uttalats att enbart det faktum att transaktionen har varit oförmånlig för bolaget men förmånlig för motparten, inte automatiskt innebär att transaktionen ska an- ses utgöra en förtäckt utdelning. Vidare har det i praxis klargjorts, att de motiv den skattskyldige har med den företagna transaktionen inte har någon avgörande betydelse för bedömningen av rättshandlingarnas verkliga innebörd. Att syftet har varit att gynna ägaren, torde därför sakna relevans i bedömningen. Istället borde i en rent objektiv prövning parternas prestationer jämföras. Skulle viss skillnad föreligga borde detta inte automatiskt innebära att fråga är om förtäckt utdelning. I propositionen framhålls tydligt att samlad bedömning ska göras av omständigheterna i det enskilda fallet.
Den aktuella frågan har inte prövats av högre instans. Vägledning får därför sökas i de mål som avgjorts i kammarrätten. Omständigheterna i de refererade målen är snarlika, och skatteverkets argument är ständigt återkommande. Ett återkommande argument som framförs av skatteverket är att det utländska holdingbolagets enda verksamhet är att äga aktier i de svenska bolagen, och att någon egen verksamhet inte bedrivs. Ett holdingbo- lag är, som framhållits i uppsatsen, ett företag som främst äger och förvaltar aktier i andra företag. Holdingbolag bedriver således ingen egen verksamhet. Det ter sig således anmärkningsvärt att holdingbolagets funktion används som ett argument i samman- hanget. Ett annat argument som ofta framförs är att det inte föreligger något tvåpartsför- hållande mellan parterna i avtalet, då ägaren i praktiken är den som har det verkliga in- flytandet. Även detta skäl synes anmärkningsvärt. Det ter sig naturligt och rimligt att en
37
ägare som ingår ett avtal med sitt bolag i praktiken är den som har det avgörande infly- tandet. Detta gäller för alla typer av transaktioner som företas mellan ett bolag och dess ägare oavsett om det rör sig om utdelning, lön eller försäljning. Vidare har skatteverket anmärkt på de förmånliga lånevillkor som har förekommit i låneavtalet. I samtliga mål har lånen lämnats till en låg ränta och utan att någon säkerhet har ställts. Att någon sä- kerhet inte har ställts kan dock inte anses innebära att transaktionen inte utgör ett lån. Det förekommer att lån lämnas utan ställande av säkerhet även mellan två oberoende parter.
Kammarrätten synes inte fästa särskild vikt vid de förmånliga avtalsvillkoren. Det ter sig enligt min mening anmärkningsvärt, då det i förarbetena har uttalats att ett lån som lämnas till en ränta som är låg i förhållande till marknadsmässig ränta är en faktor som kan vägas in i bedömningen om förtäckt utdelning föreligger. Den entydiga linje som kan urskiljas från kammarrättens mål är att rätten lägger särskild vikt vid huruvida låne- avtalen har följts eller inte. Att avtalsvillkoren har varit förmånliga har inte spelat någon större roll under förutsättning att övriga avtalsvillkor följts. Att lånen betalas genom upptagande av nytt lån synes ha betydelse endast i de fall låneavtalen inte har förlängts. Att lånen slutligen återbetalades genom upptagande av ett externt lån har inte haft någon betydelse om avtalsvillkoren inte följts. I samtliga mål har de företagna transaktionerna, bildandet av ett utländskt holdingbolag, överlåtelsen av aktierna i det svenska företaget, lämnad utdelning till holdingbolaget samt lämnandet av lån till ägarna, företagits inom