skulle ha en längre period av socialt frivilligt arbete med sig i bagaget. Vår avsikt var att intervjua mellan sex till åtta väntjänstare utöver ordföranden och vice ordföranden. Vi valde detta antal med tanke på eventuellt bortfall. Vår önskan var att informanterna skulle vara så olika som möjligt för att på så sätt få ett varierat empiriskt material.
Sammanfattning
I detta kapitel har vi så detaljerat som möjligt försökt att redogöra för olika val vi har gjort för att på ett bra sätt genomföra vår studie. Vi har beskrivit vår
forskningsansats och vårt val av metod och vad dessa innebär. Vi har även försökt att beskriva svårigheter men även positiva aspekter med denna metod och
arbetsansats. Kapitlet innehåller bl.a. beskrivningar av hur vi har gjort vårt urval av informanter, genomförandet och de forskningsetiska principer vi har tagit hänsyn till vid vår studie. Vi beskriver vårt material och diskuterar källkritik i anslutning till detta. Med andra ord så har vi i detta kapitel försökt att ”täcka” allt som har med metoder och tillvägagångssätt för att kunna genomföra, analysera och redovisa denna studie.
PRESENTATION AV FÖRENING &
INFORMANTER
I det här kapitlet presenterar vi Väntjänsten som är den socialt inriktade
frivilligförening vi har valt att studera. Vår presentation av denna förening är både generell och lite mer utmärkande för just den förening som vi har gjort våra studier i för att försöka utröna väntjänstarnas motiv för deras engagemang i frivilligt socialt arbete. Vi kommer även i detta kapitel att göra en presentation av våra informanter.
Väntjänst
I Nationalencyklopedin (2000) står det att väntjänst är en tjänst som görs för vänskaps skull samt att väntjänst är en grupp som utför organiserad, ideell verksamhet, bl.a. i form av sällskap och stöd åt ensamma gamla.
Väntjänstens start Det började med:
”en liten kille. Han var handikappad, gick i skola i ett specialhem, bars till livets begivenheter av en rullstol. Hans mamma bodde långt bort, var ensam med honom och ett par andra barn och fattig. Hon tyckte mycket om sin pojke och var en klok mamma. Hon besökte honom så ofta hon kunde men visste, att han ju också behövde komma hem, vara med syskonen, sova i sin säng………..
Denna händelse fanns i verkligheten och väckte en lång rad bilder och frågor i huvudet på en socialarbetare. Hon undrade hur många mer eller mindre
bortglömda, oupptäckta eller slarvigt nonchalerade mänskliga behov av liknande slag som fanns omkring henne. Socialarbetaren kom fram till att det krävs inga storverk för att hjälp en smula - bara några villiga människor som kunde få syn på och fånga upp behoven. Människor som kände för att hjälpa och en organisation som kunde sammankoppla människor med hjälpbehov. Den unga socialarbetaren började ragga folk och fann människor med värme, olika kunskaper, initiativkraft och kontakter som ville vara med och diskutera hur man skulle bygga upp en organisation. Arbetet fortskred och 1959 bildades Sveriges första Frivilliga Väntjänst i Johanneshov (Heyman. u.å. Frivillig väntjänst).
Väntjänst generellt & specifikt
Väntjänstföreningar finns i så gott som hela landet och även i de flesta landsortskommuner. Väntjänstföreningar är fackligt, politiskt och religiöst obundna. Dessa föreningar samarbetar ofta med bl.a. kommunen, kyrkan och Röda Korset. Föreningarna har som mål att bryta isolering och ensamhet och detta görs genom att organisera och förmedla frivilliga sociala insatser. Insatserna är kostnadsfria. De grupper som Väntjänst oftast vänder sig till är: äldre, sjuka eller funktionshindrade (Heyman. u.å. Frivillig väntjänst). När det finns ett behov av en insats från en väntjänstare rapporteras detta vanligtvis till Väntjänsten av
socialtjänsten, anhöriga eller av den hjälpbehövande själv. Den hjälpbehövande (som inom väntjänsten kallas för vän) ”kopplas sedan ihop” med en lämplig väntjänstare (Jeppson-Grassman, 1997). Väntjänsternas verksamhet finansieras i huvudsak genom bidrag från kommun och av enskilda bidragsgivare t.ex. kyrkan. Det är viktigt att se Väntjänsten endast som ett komplement till den redan
befintliga vård och omsorg som kommunerna står för (Heyman. u.å. Frivillig väntjänst).
Väntjänstföreningar utför inte hemtjänstsysslor och skall inte ses som ersättning för hemtjänsten utan som ett komplement. Väntjänsten kan utföra punktinsatser såsom att följa med på läkarbesök eller till tandläkaren (Heyman. u.å. Frivillig väntjänst). Denna form av insatser var inte så vanlig i den väntjänsförening vi studerade men det förekom vid enstaka tillfällen. Punktinsatser för vår
väntjänstförening rörde sig ofta om att transportera rullstolsburna från ett
vårdboende till den närbelägna kyrkan vid speciella högtider, eftersom personalen inte hann få med alla rullstolsburna i tid till gudstjänsten. Några andra exempel på vad man kan göra tillsammans med sin ”vän” är att gå på promenad, göra
utflykter, ha telefonkontakt eller ha en läs- eller sällskapsstund tillsammans. Vän och väntjänstare bestämmer tillsammans hur samvaron skall utformas. Eventuellt material och transporter får ”vännen” själv betala (Heyman. u.å. Frivillig
väntjänst).
Våra informanter i den väntjänstförening vi har studerat har uppgett att det inte är speciellt vanligt för dem att de enbart träffas och dricker kaffe, de brukar ha mer planerade utflyktsmål eller speciella ärenden såsom fotvård, manikyr eller
någonting annat som ligger i ”vännens” intresse. Vidare har den väntjänsförening vi studerat regelbundna träffar där både väntjänstare och ”vänner” är välkomna. Men de har även möten för enbart väntjänstare där de diskuterar eventuella
problem och svårigheter som kan ha uppstått i kontakten med ”vännen”. En av våra informanter efterlyste mer professionell rådgivning och handledning vid tillfällen då ”vännen” var speciellt omsorgskrävande eller psykiskt sjuk.
Väntjänstföreningen har även utbildningsträffar för väntjänstarna om t.ex. olika sjukdomar och hur detta kan påverka en individ.
Som tidigare nämnts under material och källkritik är vi medvetna om att
materialet som är producerat av väntjänstföreningarna själva inte är helt objektivt utan till viss del vinklat. Vi har dock valt att använda oss av detta material för att beskriva föreningarna och deras verksamhet.
Presentation av informanterna
För vårt empiriska material har vi gjort intervjuer med sju väntjänstare i en väntjänstförening i Nordvästra Skåne. Dessa informanter har varit aktiva inom frivilligt arbete, eller inom frivilligt socialt arbete, under olika långt tid men alla har minst ett par års engagemang bakom sig. En del av dem är bara aktiva inom väntjänsten medan andra är aktiva inom flera olika föreningar som sysslar med frivilligt arbete eller frivilligt socialt arbete. Den övervägande delen av våra informanter är kvinnor i lite äldre ålder och detta förhållande visar även föreningens struktur i stort. Av våra informanter har övervägande delen någon form av utbildning som sträcker sig över realskolan. Våra informanter är dock inte yrkesverksamma längre av olika anledningar.
Sammanfattning
Vi har här redogjort för hur Väntjänstens första förening i Sverige startade och hur väntjänstföreningarna fungerar helt generellt. Vi har även beskrivit den liten del av den väntjänstförenig som vi studerat. Vi har också gett en inblick i vad det innebär att vara väntjänstare samt vilka uppgifter man kan ha. Till sist har vi kort presenterat våra informanter och här nedan följer resultatanalysen från våra intervjuer.
RESULTATANALYS
Enligt Nylén (2005) är ett av många sätt att redovisa sina resultat, analys och framkomna teorier inom GT traditionen att integrera och presentera empirin och analysen fortlöpande. Vi har valt detta sätt att redovisa på och vi har även valt att redovisa den teorigenerering vi har kommit fram till integrerat med empiri och analys. Vi har även använt oss av citat från våra informanter för att tydliggöra deras motiv och åsikter angående frågeställningarna. Detta val har vi gjort för vi anser att redovisningen då blir mer givande och intressant för läsaren. Vi kommer även att föra en liten del av diskussionen här i detta kapitel. Detta för så bra helhet och sammanhang av resultatet som möjligt skall uppnås.
Vi har valt att dela in resultatanalysen i tre olika stycken. Detta på grund av att vi har tre olika frågeställningar som är: motiv till att börja – fortsätta – inte sluta, ett
socialt inriktat frivilligengagemang. Vi kommer att göra jämförelser av vårt resultat under kapitlet diskussion.
Motiv till att börja med frivilligt socialt arbete
Vi hade en förförståelse om motiven till att börja med frivilligt socialt arbete via tidigare forskning. Det finns en mängd olika motiv till varför vissa individer börjar med att lägga ner tid och kraft på oavlönat arbete när de inte är tvungna till det. Vi studerade en Väntjänstförenings motiv för detta engagemang och vid vår bearbetning och analys av denna frågeställning fann vi att motiven i stora drag stämmer överens med tidigare forskning som har gjorts av frivilligt arbete
överlag. Därför har vi ”lånat” några begrepp från de olika motivdimensioner som finns sen tidigare för att sätta namn på våra kategorier. Vi anser att de passar bra även till vår studie.
Med från starten
Några av våra informanter hade varit med och startat upp Väntjänstföreningen. Några andra hade varit med från början men inte varit bland de drivande krafterna vid startandet. Enligt SOU rapporten Frivilligt socialt arbete (1993) är det 12 % som har varit med och startat verksamheten.
Även Jeppsson-Grassman (1997) har funnit att flera av hennes informanter hade varit med om att starta verksamheter. Anledningarna till detta tolkade hon dels som att informanterna var individer som utförde ett omfattande frivilligarbete och hade gjort så under en längre tid. Det var vanligtvis yttre brister i samhället som fick kollektiva konsekvenser som utgjorde motiven/drivkraften till att en förening startades. Andras utsatthet och den kollektiva moraliska indignationen som detta väcker kan enligt henne vara den situation som utgör bakgrunden till det frivilliga arbetet (a a). Detta anser vi kan stämma bra in på några av våra informanters motiv till att börja med sitt engagemang i väntjänsten.
Fostran eller arv
En av våra informanter berättade att hon hade ”ärvt” sitt intresse för frivilligt- och socialt inriktad frivilligarbete av tidigare generationer. Det blev så att säga hennes lott att fortsätta med detta arbete när de inte längre orkade. Hon såg inte detta som någonting negativt eller betungande utan enbart som positivt och givande. Vidare berättade informanten att hon hade bott i ett litet samhälle under krigsåren och att under dessa år fanns det en annan anda i samhället. Det var naturligt att alla hjälpte till med det de kunde eftersom hjälpen så väl behövdes. Kanske har hennes fostran till att vara en frivilligarbetare startat redan här?
Jeppsson-Grassman (1997) spekulerar i om förhållanden inom familjen i
bandomen kan ha någon betydelse för om man som vuxen engagerar sig i frivilligt arbete. Hon ställer sig frågan om det kan förhålla sig så att en individ ”fostras” till att engagera sig i frivilligt arbete av föräldrar som är föreningsaktiva. Det största antalet av de personer hon intervjuade i Sköndalsinstitutets skriftserie med namnet För andra och för mig (a a) bekräftade att de hade vuxit upp i ett hem där man engagerade sig i föreningsaktiviteter eller något liknande. Men detta gällde inte för alla de intervjuade. Även i den andra svenska befolkningsstudien har man
funnit ett tydligt samband mellan föräldrars frivilliga engagemang och de vuxna barnens intresse för att själva utföra frivilligt arbete (Svedberg, 2001).
Vi vill egentligen inte riktigt kalla detta för ett motiv till frivilligt socialt arbete med avseende till den definition vi har valt att se motiv på, men vi anser ändå att detta är en intressant påverkansfaktor till att en del börjar engagera sig i frivilliga socialt inriktade föreningar eller organisationer. Därför har vi valt att placera detta stycke under denna rubrik.
Tidigare sociala arenor & sociala förväntningar
Några av våra informanter är även, eller har varit, engagerade i andra föreningar för frivilligt arbete. Ett antal av dessa informanter uppgav att de kom i kontakt med Väntjänsten via de andra föreningar/organisationer som de redan var, eller varit, engagerade i. De blev med andra ord tillfrågade om de inte kunde tänkas vara intresserade av att även engagera sig i Väntjänsten. Den första svenska befolkningsundersökningen som redovisades i SOU 1993:82 visade på ett starkt positivt samband mellan individers grad av social exponering och det faktum att man faktiskt utförde sociala insatser. Med detta menas att om en individ via sitt yrkesliv eller andra engagemang har tillgång till andra sociala arenor så ökar möjligheten och då även intresset, för att engagera sig i andra/flera olika aktiviteter såsom socialt inriktade frivilligföreningar. Enligt den första
befolkningsundersökningen (a a) är det knappt två tredjedelar i en förening som har blivit tillfrågade av andra. Även i Stark & Hamrén (2000) kan vi läsa att det är vanligt att frivilligarbetaren har blivit ombedd att engagera sig av någon som redan är involverad. Detta kan i alla fall vara en stor anledning till att en individ börjar med frivilligt arbete men säger ingenting om motiven till varför de bl.a. fortsätter med frivilligt arbete. Vi har redan i vår inledning uppgett att många sociala frivilligarbetare har tidigare erfarenheter av frivilligt arbete och att de även är medlemmar i flera föreningar (Habermann, 2001).Habermann kallar detta en form av ”frivillig karriär”.
Att en del av våra informanter blivit tillfrågade av andra ser vi även som ett tecken på sociala förväntningar. Med sociala förväntningar menar vi i detta fall Habermanns (2001) tolkning av sociala förväntningar. Hon menar att olika förväntningar och normer från omgivningen kan vara svåra att uppfatta av
frivilligarbetaren själv. Oftast är det förväntningar från individens omgivning t.ex. familj, vänner eller arbetskamrater som förväntar sig att individen skall engagera sig i en speciell fråga eller i en förening med ett visst mål. Det handlar alltså till stor del om en ”yttre press”. Vi anser att tillgången till många sociala arenor ökar den sociala förväntningen.
Identitet
Habermann (2001) kallar en av sina motivdimensioner för identitet. Med detta menar hon en individs självuppfattning, självkänsla och personliga identitet. Hon anser att det är en väsentlig del av en människas liv att ha en bild av sig själv som nyttig, aktiv och delaktig i samhället. Ett par av våra informanter berättade om känslan av att ”känna sig behövd”. Vi vill påstå att så gott som alla människor har ett behov av att känna sig behövda, känna att de gör nytta och att de bidrar på något sätt till samhället. ”Om man inte skulle känna sig behövd är det ju ingen
som saknar en när man inte dyker upp”. Genom att engagera sig i frivilligt arbete anser vi att man kan skapa denna bild av sig själv och på så sätt ge sitt liv mening, identitet och självrespekt. Giddens (1998) har en något annorlunda definition av begreppet arbete och han menar att ett arbete även kan bestå av obetalda insatser i t.ex. frivilligföreningar. Han anser att det är viktigt för en individs självkänsla att vara aktiv, ha ett strukturerat men samtidigt variationsrikt vardagsliv, ha tillgång till sociala arenor och ett socialt liv samt att ha en känsla av att ”vara någon” och ha en egen identitet. Vidare anser Giddens (a a) att om en individ inte har eller har förlorat sitt arbete av någon anledning, kan detta medföra en identitetskris och livet känns kanske inte längre meningsfullt. Även aktivitetsteorin grundar sig på teorin om att aktivitet och arbete har en central betydelse för människors
välmående, att det är viktigt med sociala kontakter och meningsfulla aktiviteter (Tornstam, 2001). Under Maslows bristbehov ser vi att behoven av att ingå i en gemenskap, ha grupptillhörighet samt kontakt med människor av samma åsikt är av stor vikt för att ta sig mot toppen i behovshierarkin (Karlsson, 2004). Om dessa teorier finns det mer berättat under kapitlet teoretisk referensram.
Giddens resonemang om arbetets innebörder för individen och dennes personliga identitet, självkänsla och självuppfattning, Maslows motivationsteori samt aktivitetsteorin känns relevant för oss i vår strävan och målsättning att utforska motiv till varför våra informanter har börjat sitt engagemang i väntjänsten. Detta p.g.a. att majoriteten av våra informanter var pensionerade p.g.a. sin ålder, en av våra informanter var förtidspensionerad. Detta innebär att de har förlorat sin yrkesroll och därmed även rollen som arbetskollega. De har förlorat arbetsplatsen som en social arena och därmed även en del av sina sociala kontakter. Att ”känna sig behövd”, ha ett socialt och meningsfullt liv anser vi vara viktiga
påverkansfaktorer för en individs självuppfattning och personliga identitet. De roller som yrkesverksamma och arbetskollegor våra informanter har förlorat som pensionärer kallas för rollförluster och Jönsson (2002) menar att dessa rollförluster kan innebära en förlust av status och position i samhället. Kan det vara så att det frivilliga arbetet i Väntjänsten medför att våra informanter får en ny status, position och en ny meningsfull identitet som väntjänstare? Vi tror att dessa eventuella identitetsskapande motiv är relativt omedvetna för våra informanter men likväl vill vi tolka dem som möjliga motiv till att engagera sig i väntjänsten och även i andra frivilliga sociala föreningar. Det fanns de informanter som dock absolut inte ansåg att de vid sin pensionering hade något behov av att ersätta yrkes- eller arbetskamratrollen med rollen som frivilligt aktiv och väntjänstare utan uppgav att de hade ett socialt och meningsfullt liv ändå.
Under identitetsmotivet har vi även valt att placera det motiv av relationssökande som vi under våra intervjuer kom i kontakt med. Vi fick uppfattningen av att en av våra informanter sökte trygghet, har ett behov av kärlek, att få känna sig
accepterad och att höra till på grund av olika bakgrundsfaktorer. Här använder vi oss av Maslows behovshierarki för att relatera relationssökandet som ett
bristbehov. Genom relationer till andra människor skapar man sin egen identitet och utvecklar den (Karlsson, 2004). Utbytesteorin är även den en tänkbar teori för att i detta fall tolka motivet för att engagera sig i Väntjänsten. En av utbytesteorins utgångspunkter är att en individ automatiskt strävar efter ett ömsesidigt ”givande och tagande” i relationer med andra, att det ges någonting positivt tillbaka (Nilsson, 1996). I det här fallet tror vi att motivet för att engagera sig i
att på så sätt känna att hon hade en personlig identitet. Vi tror att informanten var relativt medveten om sitt något annorlunda motiv för sitt engagemang eftersom hon ganska tydligt uttalade det vid intervjun.
Värdegrund & altruistiska motiv
Altruism och altruistiska motiv har vi tidigare talat om i vår inledning och problemformulering. Enligt Nationalencyklopedin (2000) betyder altruism ”för andra människor”, ”osjälviskhet, att vilja och behandla någon annan (mänsklig) varelse än en själv väl, utan avsikt att därigenom gagna sitt eget intresse”. Enligt Habermann (2001) skall värderingar och altruism ses som det frivilliga sociala arbetets ”idémässiga bakgrund” samt den medmänskliga förståelsen som kommer till uttryck genom det frivilliga arbetet. Det innebär att det är insatser som görs för att hjälpa andra och som inte har utgångspunkt i den frivilliges egna behov. Vi fann en klar vilja ”att hjälpa andra”, ”förgylla en liten stund för en annan”, ”fördriva tiden när någon har det långsamt” m.m. hos våra informanter. Enligt