Informant A är projektledare, tolk och verksam vid Reggio Emilia Institutet i Stockholm. Informant B är pedagogista, pedagogisk handledare för tre Reggio Emiliainspirerade förskolor i Sverige.
6.1.1 Sammanställning av intervjuer
Är barn i behov av särskilt stöd inkluderade på förskolor med ett Reggio Emilia- inspirerat arbetssätt?
”– Ja, man har inga speciella institutioner i Reggio Emilia.” De bestämde sig tidigt i Reggio Emilia för att integrera alla barn på de kommunala förskolorna. En samordnare tillsattes med uppgift att samordna kring alla barn med diagnos. Samordnaren har kontakt med föräldrarna, förskolorna och stadsdelarnas hälso- centra, enligt informant A.
I kommunen där informant B arbetar finns en autismenhet för barn med grav autism. Men förskolan är öppen för alla barn. Förskolan har bland annat haft barn med koncentrationssvårigheter, autism och barn med Downs syndrom, dock inte barn med rullstol eller multihandikapp.
Hur arbetar man i Reggio Emiliainspirerade förskolor för att inkludera barn i behov av särskilt stöd?
I Reggio Emilia arbetar de, enligt A, efter tesen ”Det kompetenta barnet”. ”– Det som är så glädjande är att dom verkligen utgår från alla barn, alltså även barn med behov av särskilt stöd.” Begreppet ”barn med särskilda rättigheter” anses vara mindre belastande än begreppet barn i behov av särskilt stöd. De barn som har särskilda rättigheter är barn med diagnos.
B beskriver begreppet barn i behov av särskilt stöd som en markering till att barnet har brister som vi ska rätta till. Begreppet barn med särskilda rättigheter
anser hon är mer en markering till att vi alla är olika och att alla har rätt till att få bli ett kompetent barn oavsett olikhet.
– Barn är här i ett sammanhang som bygger på relationer och vi tror att lärandet sker i relationer så då måste barnet få det stödet.
– … utifrån sin specifika olikhet så behöver man ha eller har man vissa rättighe- ter för att kunna bli en del av sammanhanget.
– Vår hållning är att hela tiden se till att de ska få samma möjligheter som de andra barnen, att utgå från deras kompetenser precis som vi gör med vilket barn som helst.
A berättar att olikheten ses som ett värde man försöker förmedla till barnen. Vi ser olika ut, vi tänker olika, det finns nyanser och variationer som är en rikedom och har ett värde i verksamheten. Skälet till att inte samla fler än ett till två barn med särskilda rättigheter på samma förskola i Reggio Emilia är kanske ett tufft ställningstagande ur en svensk synvinkel.
– Ett barn föds som blint in i en verklighet där det inte finns så många som har just det här funktionshindret bredvid sig. Så det man behöver lära sig är att leva i ett samhälle där de flesta inte har det handikappet och om man samlar alla barn med exempelvis Downs syndrom i en liten grupp så kan det bli så att man som pedagog inte utmanar de här barnen så mycket. Varför ska de här barnen vara tillsammans med barn som är lika dem?
Informant B berättar att vid behov ansöker förskolan om resurstimmar för barn i behov av extra stöd. Resurspedagogen fungerar som ett stöd för barnet att skapa relationer till de andra barnen. B berättar om en pojke med diagnos autism där mamma och resurspedagog kommit överens om att resurspedagogen skulle vara hans stöd för att våga möta de andra barnen och att även för de andra barnen bli ett stöd i att bemöta pojken. ”– Hans sätt att vara olik blev som en tillgång för de andra barnen tack vare att hon fanns där som den sammanhållande länken, alltså det som han själv inte klarade av kunde hon hjälpa honom med.” Pedagogerna gjorde i ordning en plats för honom att vara på och de andra barnen visste att där fick de vara men på hans villkor. Där hade han sin dator och de saker han tyckte om att hålla på med men han var även fri att röra sig över hela förskolan. Peda- gogernas bemötande till honom och resurspedagogen var lite olika beroende på hur säkra pedagogerna var i sin yrkesroll till barn i behov av särskilt stöd.
– Även om vi tar ställning till vissa saker så är det ändå så att en del blir osäkra för att man inte vet riktigt hur man ska ta honom och då kan det ha gjort att pe- dagogen dragit sig undan. Det i sin tur påverkar de andra barnen. Medan det i en
annan arbetsgrupp varit en större nyfikenhet. De ville lära känna honom och då har det i sin tur genererat till att det blivit positiva ringar bland barnen.
När pojken slutade förskolan var han den som hade bäst kunskap om hela huset. Han älskade att gå på upptäcktsfärd och gick också in på ettåringarnas avdelning för att hålla på med deras material när de var ute. Det fungerade eftersom re- surspedagogen fanns som kunde följa honom.
Pedagoger arbetar med sig själv som verktyg och då är det egna tänkande oer- hört viktigt. Barnen är inte något problem utan det är hur vi vuxna tänker som skapar problemen, menar A. Hon förklarar att då utbildningen till förskollärare i Italien inte ger ett bra stöd i att arbeta på detta vis som man gör i Reggio Emilia satsas det mycket på fortbildning. Bland annat är det mycket fortbildning och erfarenhetsutbyte utifrån det egna arbetet. ”– Man diskuterar oavbrutet sitt arbe- te och det tror jag gör att det blir så väldigt förankrat hos dem som arbetar.” På förmiddagarna delas barnen i mindre grupper för att bland annat skapa förut- sättningar för barnen att koncentrera sig. De arbetar med projekt och B ser det som viktigt att hitta situationer för barnen då de lyckas och får känslan av att duga. B berättar också om ett barn vars föräldrar på inrådan av sjukgymnast be- hövde extra motorikträning. De valde att göra motorikträningen till något alla kunde göra tillsammans för att inte behöva plocka ut barnet från gruppen.
Gruppen ses som en resurs för individen och den lilla gruppen ses som en resurs där alla bättre kan komma till tals. A beskriver att pedagogerna utifrån de spår de kan se av intresse och engagemang hos de här barnen försöker hitta fram till situationer och aktiviteter på förmiddagarna där barnen kan utveckla sina kom- petenser. Så som de gör med alla barn i Reggio Emilias förskolor. De arbetar inte bara med ord utan de arbetar med många uttryck. ”– Det är inte så att ett barn med funktionshinder behöver vara med så kallade vanliga barn för att lära sig av dem utan man tänker att det finns att lära från båda håll.” För att förstå vad det handlar om menar A att det behövs exempel och hänvisar till tidningen Modern barndom nr. 6 som beskriver en berättelse om Alice, en autistisk flicka som var 4 år. Pedagogerna hade försökt få kontakt med Alice via bilder men inte lyckats. Alice gick ofta runt, runt och det gick inte att få hennes uppmärksamhet. De upptäckte att ljus var hon intresserad av, hon kunde stå och fixera olika sor- ters ljus med blicken en lång stund. Pedagogerna valde att använda sig av det och arrangerade olika uppgifter omkring ljus för henne med en grupp barn. ”– … och så småningom blev det så att hon faktiskt samarbetade och lekte med andra barn, gjorde saker med andra barn. Man försöker hitta det här spåret som man kan bygga vidare på.”
B berättar att barngrupperna är åldershomogena och gruppen byter avdelning varje höst då också pedagogerna följer sin barngrupp. Undantag finns om ett barn har behov av något annat men är sällsynt. Hennes erfarenhet är att de flesta föräldrar väljer att deras barn följer sin åldersgrupp oavsett behov av stöd.
– Miljön är lätt att läsa av och om man förflyttar sig i huset som barn från ett år till fem år så finns det samma grundstruktur vilket gör att man känner igen sig fast man byter miljö mellan åren. Det som blir tillägg är innehållet i exempelvis bygghörnan eller ateljén.
Observationer är något B ser som än mer viktigt för barn i behov av särskilt stöd. ”– Precis som med de allra minsta barnen behöver man vara så oerhört ly- hörd för de små nyanserna.” Förskolans hållning är att utgå från barns kompe- tenser och från det friska precis som man gör med alla barn. Men B uttrycker en farhåga i att fokusera för mycket på detta så att det blundas för att vissa barn har större svårigheter och att pedagogerna då inte söker stöd. ”– Då tycker jag att man hamnar i den fällan att det enskilda barnet blir drabbat. Det kommer inte ifatt dem förrän de börjar skolans mer fyrkantiga värld där de blir betraktade som icke-normala.” Det finns en grupp med specialkompetens knuten till områ- det och vid behov tar förskolan kontakt med dem.
– Man kommer till en brytpunkt då man känner att nu måste vi få stöd för att hjälpa det här barnet för att få bättre förutsättningar. Då måste vi ta kontakt med dem som kan mer än oss för att få stöd och också kunna motivera att tillsätta en resurspedagog.
Stödjer Reggio Emilias pedagogiska filosofi barn i behov av särskilt stöd?
– Ja, det är en demokratisk förskola som står på en delaktighetsgrund och det slår man vakt om. Det vill man värna om och arbeta utifrån. Man tar ställning för vissa värden. (Informant A)
B berättar att hon ofta får frågan om inte miljön på en Reggio Emiliainspirerad förskola är påfrestande för barn med koncentrationssvårigheter.
– Men vår erfarenhet är att miljön hjälper de här barnen att koncentrera sig för att det finns många saker att koncentrera sig på.
– Jag tror att det Reggio Emilia har bidragit till hela denna diskussion är att verkligen välkomna de här barnen. De ska känna att de är en del av gruppen. Jag menar att istället för att lägga problemet hos ett enskilt barn - ordna den fysiska och psykosociala miljön runt barnet för att det ska ha så bra möjligheter som möjligt.