I detta avsnitt sker det en presentation av det empiriska datamaterialet.
Intervjupersonernas redogörelser kommer att analyseras och förklaras med hjälp av teoretiska begrepp definierade av Richard Jenkins (2008) och Elias
& Scotson (2010).
5.1 Arabybornas syn på Arabyområdet
5.1.1 Den sociala samvaron i Araby
I det här avsnittet ska studiens första frågeställning besvaras som avser att ta reda på hur Arabyborna ser på Arabyområdet. Deltagarnas redogörelser kommer att analyseras med hjälp av fyra teoretiska begrepp: Kollektiv identifiering, social identifiering, anomi och kollektiv skam. Richard Jenkins (2008) teoretiska begrepp tillämpas främst för att få en djupare förståelse för hur relationen mellan Arabybor framstår, samt för att få en inblick i vilken betydelse Arabyområdet har på Arabybornas identitetsskapande. Elias &
Scotsons (2010) teoretiska begrepp kommer att tillämpas för att belysa hur stigmatiseringsprocessen påverkar Arabyborna.
En viktig aspekt som observerades vid analysering av det empiriska datamaterialet var Arabybornas positiva inställning till Arabyområdet.
Samtliga intervjupersoner var medvetna om att Araby är ett utsatt område, samt att kriminalitet i området är förekommande. Däremot upplever
majoriteten av Arabyborna att utomstående Växjöbor inte får se det positiva som finns i Araby, samt att fokus endast riktas gentemot det negativa som sker i Araby. Det positiva som Arabybor refererar till är gemenskapen som enligt dem finns i Araby. Under intervjuerna framförde Arabyborna att komponenter såsom liknande kultur, språk och bakgrunder är element som skapar gemenskapen som finns i Araby. Den sociala gemenskapen i Araby har enligt Arabyborna skapat en positiv stämning i området. Nedan redogör Sara för hur hon upplever Arabyområdet:
Sara: “Det finns en kulturell förmögenhet och en gemenskap som är väldigt svår att finna i andra stadsdelar. Jag tror att man som boende i Araby får lära sig människors värde på ett annat sätt. Man får bättre förståelse för andra kulturella bakgrunder och religiösa skillnader och en bättre
gemenskap. Här är inte invånarna för sig själva och ingen är utesluten från att vara en del av Araby. Dem flesta av oss som bor i Araby har gått igenom liknande omständigheter och vi har en bättre förståelse för varandras bakgrunder och kulturer”.
Saras redogörelse kring gemenskapen i Araby kan förklaras genom Richard Jenkins (2008) definition av kollektiv identifiering. Det Sara berättar är att hon genom att ha bott i Araby har fått en djupare förståelse för andra kulturer och bakgrunder, samt att de invånare som bor i Araby har förståelse för varandras situationer. Sara och andra invånare i Araby har genom social kontakt med varandra bildat en gemenskap till varandra som i sin tur har skapat en kollektiv identifiering bland Arabyborna. Människor måste ha något gemensamt med varandra för att det ska bildas en kollektiv
identifiering, detta då likheter är det som för människor samman, samtidigt har kollektiv identifiering styrkan till att få människor att känna tillhörighet (Jenkins, 2008, s.102). Eftersom Araby är ett mångkulturellt samhälle med invånare som innehar andra etniska bakgrunder och kulturer, kan det vara något som får Arabybor att känna gemenskap till varandra. Deras likheter i bakgrunder, kulturer och tidigare erfarenheter kan vara den primära basen för dess kollektiva identifiering. Ett liknande förhållningssätt hade även Josef om Arabyområdet. Han yttrar sig på detta vis angående Araby:
Josef: “Jag skulle aldrig vilja vara bosatt på annat ställe, mina vänner och familj finns här. Det skulle vara konstigt om jag bodde på annat ställe, det är mitt hem och jag älskar folket här”.
Josefs citat är ett exempel på social identifiering. Josef beskriver Araby som sitt hem och redogör att han inte skulle vilja vara bosatt någon annanstans.
Detta dels på grund av att han har sitt sociala nätverk i Araby, men samtidigt också på grund av att han trivs i Arabyområdet. Dessa element blir tillslut en
del av Josefs sociala identitet. Identifiering i sig handlar om mening och det involverar alltid social interaktion (Jenkins, 2008, s.17). Faktum att Josef inte kan se sig själv vara bosatt i något annat område än Araby visar på att Araby har en stor betydelse för honom, detta i sin tur visar på att Araby har blivit en del av hans identitet. Josefs sociala nätverk är också en del av hans identitet, det är utifrån interaktion med sina sociala nätverk som han har kunnat skapa sin egen identitet, hans identifiering skulle kunna förändras om han i
framtiden skulle vilja bosätta sig någon annanstans då identitet och identifieringar är föränderliga (Jenkins, 2008, s.5-7).
Det som går att lyfta fram är att både Sara och Josef har en stark känsla för Arabyområdet, och att båda upplever en känsla av tillhörighet i Araby.
Invånare i bostadsområdet Angered hade en liknande inställning till området de var bosatta i. Känslor av kulturell gemenskap, tillhörighet och delaktighet är komponenter som karakteriserade Angered området i Göteborg (Senherde, 2007, s.89). Utifrån Saras och Josefs redogörelser går det att poängtera att det finns en stark sammankoppling mellan Angered och Araby i form av komponenter som karaktäriserar områdena. Detta med tanke på att Sara nämner hur den kulturella gemenskapen och delaktigheten i Araby skapar en känsla av gemenskap i Arabyområdet. Josefs citat visar på att han känner en känsla av tillhörighet i Araby eftersom han själv förmedlar att han inte skulle kunna tänka sig vara bosatt i en annan stadsdel. Josefs och Saras redogörelser om Arabyområdet tyder på att känslor av tillhörighet, kulturell gemenskap och delaktighet även finns i Arabyområdet.
5.1.2 Araby – Ett ifrågasatt område
Det Arabyborna berättar är att de upplever att utomstående personer ser ner på Arabyområdet och dess invånare. Varje Arabybo som har intervjuats i denna studie har förmedlat att de har fått höra negativa och fördomsfulla
kommentarer av andra individer på grund av att de har varit bosatta i Arabyområdet. Den typ av diskriminering som Arabyborna har fått uppleva har påverkat vissa väldigt negativt. Nedan berättar Ali om omständigheter han och hans vänner har varit med om när de har berättat att de var bosatta i Araby:
Ali: ” När jag började gymnasiet och berättade för mina klasskamrater om att jag under högstadiets gång gick på Arabyskolan så var deras reaktion, blev du rånad? Blev du slagen? Är det inte mycket knark där? När jag var yngre och gick på fest med några vänner som också bodde i Araby så fick mina vänner höra av andra när vi då anlände till festen typ snälla...snatta inte mina saker eller typ snälla förstör inget”.
Citatet ovan kan beskrivas och förstås utifrån Elias & Scotsons (2010) definition av anomi. Utifrån Alis redogörelse får man en uppfattning om att Alis klass i gymnasiet omfattade även elever från andra stadsdelar i Växjö.
Med tanke på klasskamraternas kommentarer om Alis högstadietid går det att tolka att de har fördomar om Araby, samt att de troligtvis inte spenderar någon tid i Arabyområdet. Sättet klasskamraterna ställer sina frågor på är ett tecken på att de möjligen inte har stor kunskap om vad som faktiskt sker i området. Att direkt fråga ifall Ali hade blivit slagen eller rånad tyder på att det råder en stigmatisering av Araby, samt att Arabybor i vissa fall uppfattas som “anomiska”. Alis klasskamrater visar på ett indirekt sätt att de har den uppfattningen om att Arabybor inte kan uppföra sig eller följa de normer och principer som finns i samhället, detta visar dem genom att de direkt tror att man måste ha blivit misshandlad eller rånad i Araby. Det är just det Elias &
Scotson (2010) menar med att etablerade grupper tenderar till att beskriva outsidergrupper som ovilliga eller oförmögna till att följa normer (Elias &
Scotson, 2010, s.36). Alis redogörelse om hur hans vänner stigmatiserades på en fest är ett exempel som tydligare visar på hur Växjöbor från andra
stadsdelar faktiskt använder sig av anomi för att nedvärdera Arabybor. Att Alis vänner betraktades som “snattare” på grund av att de var bosatta i just Arabyområdet är något som intensifierar teorin om att Växjöbor från andra stadsdelar beskriver Arabybor som anomiska, detta då de berättar för hans vänner att de inte ska sno eller förstöra något i deras hem, det är i sig ett sätt för dem att berätta att de är benägna till att göra en liknande handling, det vill säga benägna till att vara normlösa.
Majoriteten av Arabyborna berättade att de någon gång i sitt liv har upplevt en känsla av skam över att ha varit bosatt i Araby. Skamkänslor genereras när etablerade grupper framställer outsidergrupper som “dåliga” där bland annat stigmatiserande ord tillämpas för att nedvärdera den andra gruppen. De ord som tillämpas för att stigmatisera outsidergruppen resulterar i känsla av utanförskap bland medlemmarna och en kollektiv skam skapas hos
outsidergruppen eftersom de inte kan leva upp till etablerade gruppens förväntningar (Elias & Scotson, 2010, s.37). Adam berättar om hur han har upplevt en skamkänsla över att ha bott i Araby, han förklarar att hans
boendesituation och skillnad i kultur mellan honom och hans vänner i skolan var komponenter som fick honom att känna sig osäker om att ta hem vänner.
Detta då majoriteten av eleverna i skolan enligt Adam hade svenska etniska bakgrunder. Vidare yttrar Adam sig på detta vis:
Adam: “De vänner jag hade då var jättetrevliga, men ibland kände jag att de inte förstod kulturen jag hade och de förstod inte riktigt hur jag kände mig.
Så jag hade alltid den här känslan av att jag typ inte ville eller kände att jag typ kunde prata om saker som berörde min kultur eller ta hem någon till mitt hem för att jag bodde i Araby”.
Det som går att avläsa från Adams citat är att han har en känsla om att hans vänner som är etniska svenskar inte har förståelse för hans kultur. Det i sig
skapar en rädsla för Adam som får honom att känna att han inte kan diskutera saker som berör honom, eller ta hem vänner till sitt hem på grund av att han bor i Araby. Det visar på att Adam har en skamkänsla över sin kultur och boendesituation, detta då han nämner skillnader som finns mellan honom och hans vänners livssituationer och att han på grund av dessa anledningar väljer att inte ta hem vänner eller vågar prata om saker som berör hans kultur. Det är just det som Elias & Scotson (2010) menar med att outsidergrupper känner utanförskap när de upplever att de inte kan vara som den “bättre” gruppen (Elias & Scotson, 2010, s.37). Ett annat exempel som tyder på skamkänsla hos Arabybor är det som Hanna berättar om hur hon känner sig utanför på grund av hennes utseende:
Hanna: “När jag var yngre så spelade jag fotboll med tjejer från min skolklass och bara utseendemässigt så kände jag mig utanför för jag hade inte mycket liknande utseende som dem. Det känns lättare med Araby för man känner sig välkommen och jag ser mer lik ut som Arabybor än vad jag gör med svenskar”.
Hannas sätt att beskriva sig själv indikerar att hon har känt en skamkänsla över sitt utseende. Detta framgår eftersom hon fokuserar på det olikheter som finns mellan henne och tjejerna i sin klass. Man kan också uppmärksamma att Hanna inte känner någon samhörighet med tjejerna i sin klass, det förklarar att Hanna på ett sätt känner sig som en outsider när hon är bland tjejerna i sin skolklass. Detta då hon även berättar att det känns enklare att vistas bland Arabybor på grund av att hennes utseende är mer motsvarande Arabybor än Växjöbor från andra stadsdelar. Hannas tankesätt om hennes utseende kan ha bidragit till att hon har upplevt en skamkänsla då hon inte enligt de etablerades normer passar in i majoritetssamhället (Elias & Scotson, 2010, s.37).
Adams och Hannas upplevelser kan även förklaras med hjälp av Senherdes (2007) beskrivning om hur stereotypiska inställningar till kultur, kriminalitet med mera leder till att människor i utsatta områden känner utanförskap (Senherde, 2007, s.56). Adam upplevde att han inte kunde prata om sin kultur med sina skolkamrater eftersom de enligt honom inte hade en
förståelse för hans kultur. Hanna berättar att hon kände sig utanför på grund av att hennes utseende inte motsvarade hennes skolkamrater. Det visar på att det finns stereotypiska föreställningar om både kultur och ras som i sin tur påverkar de som stigmatiseras eftersom de tillslut börjar förankra sig med de negativa egenskaper som de tillskrivs med (Elias & Scotson, 2010, s.18).
5.2 Andra Växjöbors syn av Arabyområdet
5.2.1 Problematiska Araby
Det som gick att observera utifrån Växjöbornas intervjuer är att en
övervägande del av deltagarna hade en negativ inställning till Arabyområdet.
Termer såsom bristande integration, kriminalitet, problemområde, droger, med mera, har tillämpats av Växjöborna vid beskrivning av Araby. Nedan presenteras ett citat som ger en djupare inblick i hur en av deltagarna ser på Araby:
Erik: “Jag tycker det är lite alltså dåligt rykte, dåligt folk som bor där. Jag har inte någon samhörighet med dem kan man säga. Det är många
nytillkomna från andra länder som jag inte förstår deras kultur så bra...om jag inte tar det på fel sätt. Alltså det är många från Somalia…och
mellanöstern-personer känner jag igen men det är mycket från den sidan som jag inte...de har ett annat sätt att vara känns det som”.
Eriks redogörelse visar på att han har sina fördomar om Araby och invånarna som bor där. Detta märker man genom hans sätt att referera till invånarna
som är bosatta i Araby. Han använder sig av fraser såsom “dåligt folk” och
“dem har ett annat sätt att vara” när han beskriver Araby. Som Elias &
Scotson (2010) beskriver är anomi ett av de verktyg som etablerade grupper använder för att stigmatisera en annan social grupp (Elias & Scotson, 2010, s.38). De fraser som Erik använder sig av för att beskriva Araby handlar specifikt om invånarna som är bosatta i Araby, beskrivningarna om
Arabyborna är negativa och man kan tydligt märka att han använder sig av anomi, det vill säga stigmatiserande ord och meningar, för att beskriva Arabys invånare.
En annan aspekt som är viktig att framföra är Eriks sätt att förmedla att han inte förstår sig på nykomlingarnas kultur där han mer specifikt talar om människor med ursprung från Somalia. En liknande inställning hade även den äldre generationen i Winston Parva om nykomlingarna som bosatte sig i bostadsområdet där de bland annat upplevde att nykomlingarna var ett hot mot de normer och principer som den äldre generationen hade skapat (Elias
& Scotson, 2010, s.34). Precis som den äldre generationen i Winston Parva, har även Erik ett liknande förhållningssätt gentemot Arabybor, eller mer specifikt gentemot nykomlingar i Araby. Eriks citat kan förstås utifrån att han upplever att Arabybor inte har liknande kultur och normer som andra stadsdelar i Växjö. Man kan även observera att han på ett indirekt sätt påpekar att det är Arabybornas normer och sätt att vara som det är fel på.
Detta i sin tur är ett sätt för Erik att även framhäva sin grupps gruppkarisma då han genom att stigmatisera Arabybor poängterar att han innehar en egenskap av gruppkarisma, det vill säga egenskapen av att vara “bättre”
(Elias & Scotson, 2010, s.11). I detta fall menar Erik att hans kultur och sätt att vara är bättre än Arabybornas.
Ålund (1997) förklarar att människors bild av mångetniska förorter är i många fall stereotypiska och ensidiga (Ålund, 1997, s.168). Eriks
beskrivning av somalier är ett exempel på en stereotypisk föreställning om en social grupp. Han berättar att han inte har en förståelse för deras kultur samtidigt som han förklarar att somalier beter sig på ett annorlunda sätt. Det är en indikation på att Eriks förhållning gentemot somalier är stereotypisk och ensidig. Detta eftersom han själv berättar att han inte känner igen deras kultur. Det tyder på att han förmodligen inte interagerar med somalier och bildar därmed sin uppfattning utifrån rykten och skvaller som finns om den sociala gruppen. Denna typ av problematik kan även förstås utifrån
Senherdes (2007) redogörelse om hur människor numera har en negativ inställning till migration (Sernhede 2007 s. 55). Eriks sätt att uttrycka sig om nykomlingarnas kultur är ett tecken på att hans förhållning gentemot
nykomlingarna kan ha påverkats och skapats utifrån generella föreställningar som finns om migration.
Ett annat exempel som stärker teorin om att Erik tillämpar stigmatisering för att framhäva sin egen gruppkarisma är genom hans sätt att förklara hur Arabyområdet såg ut tidigare när han själv var bosatt i Araby:
Erik: “Det är mycket skottlossningar som man hör och det är mycket ungdomar som bränner bilar. När jag bodde där så var det mycket mer sånna som mig kan man säga. Men nu är det mycket...visst det kanske låter lite inte bra men många från Somalia”.
Citatet ovan visar på ett tydligt sätt hur Erik framhäver sin gruppkarisma genom att nedvärdera Arabybor. Detta gör Erik genom att han berättar att Araby under tidigare år omfattade personer som motsvarade honom. Det han menar är att Araby numera har blivit otryggt på grund av ungdomar som orsakar problem, samt på grund av att det har skett en ökad invandring i vad gäller människor med bakgrund från Somalia. Elias & Scotson (2010)
påpekar att etablerade grupper anser outsidergrupper att sakna egenskapen av
gruppkarisma, det vill säga egenskapen av att vara “bra” (Elias & Scotson, 2010, s.11). Eriks sätt att referera till sig själv och Arabybor antyder att han anser Arabybor saknar den egenskapen av att vara som “han”. Han gör en jämförelse mellan sig själv och Arabybor genom att betona Arabybornas negativa egenskaper och beskriver sig själv som exemplarisk genom att säga:
“När jag bodde där så var det mycket mer sånna som mig kan man säga”.
Vidare berättar Sam om hur han upplever att Arabyområdet har förändrats.
Sam yttrar att han upplever att kriminaliteten i Araby har blivit mer omfattande under de senaste tio åren, samt att det är en primär orsak till varför Araby har fått ett dåligt rykte. Enligt Sam är Araby ett väldigt fint område, däremot påpekar han att grupperingar i Araby har blivit ett problem som orsakat osäkerhet i området. Fortsättningsvis berättar Sam detta:
Sam: “Fast jag tycker att området har förändrats mycket, det är massa ungar som går i flock som förstör allt fint som finns i Araby, när man ser sånt blir man inte sugen på att flytta ut till Araby. Så nja...jag skulle för tillfället inte kunna bosätta mig i Araby, jag bor hellre i Hov delen som...där jag har ju två ungar själv och jag skulle inte känna mig säker för deras skull”.
Sams syn på Araby kan förstås på det sättet att han anser att ungdomar orsakar problem i Arabyområdet. Utifrån hans formulering får man en uppfattning om att han upplever att “alla” ungdomar i Araby är
problematiska och skapar problem i området. Detta kan förklaras utifrån Elias & Scotsons (2010) beskrivning om hur stigmatiserande ord gentemot outsidergrupper stämplar gruppens alla medlemmar. En stämpel skapas trots att det endast är en minoritet av hela gruppens medlemmar som faktiskt orsakar problem (Elias & Scotson, 2010, s.167). Både Erik och Sam har en liknande infallsvinkel kring ungdomar i Araby. Det visar på att de har en viss bild av ungdomarna i Arabyområdet som i sig är negativ. Deras negativa bild
av Arabybor kan ha skapats eftersom att ungdomar i Araby framställs och stämplas som problematiska trots att det kanske bara är en minoritet av alla
av Arabybor kan ha skapats eftersom att ungdomar i Araby framställs och stämplas som problematiska trots att det kanske bara är en minoritet av alla