Araby – En komplex stadsdel
En kvalitativ intervjustudie av Växjöbors olika föreställningar om Arabyområdet
Institutionen för samhällsstudier
Kandidatuppsats i sociologi 15hp, år
2021
Abstract
Author: Trandolina Ferati
Title: “Araby – A complex district” A qualitative interview study of the general public of Växjö various perceptions about the Araby area
The Araby area has been controversially discussed by media and the Police Department because of criminal incidents that have that taken place in the district. The main purpose of this research study is to gain a better
understanding on how the citizens of Växjö perceive the Araby area. The research study consist of three questions (1) How do individuals from the Araby area perceive Araby? (2) How do individuals from other areas in Växjö perceive Araby? And (3) How can we understand the different perceptions that are created about the Araby area? The research study uses different theoretical concepts to get a better understanding of the actual topic.
Theoretical concepts such as social identity, collective shame, group charisma and identification are a few of the concepts that are
used to describe the topic.
Qualitative interviews as a method have been used to collect empirical data material. Participants included in the research study consist of residents of the Araby area and residents outside of the district between the ages 20-35.
The main outcome of the research study is that outsiders have a tendency to perceive the Araby area in a critical way. The residents of the
Araby area, however, find the district as multicultural.
Keywords
Stigmatization, Outsiders, The established, Collective identification
Tack
Stort tack till alla intervjupersoner som valde att dela med sig av sina personliga erfarenheter. Denna forskningsstudie hade inte varit möjlig att genomföra utan er.
Ett stort tack till min handledare Linda Hiltunen som har funnits där för mig under hela studiens gång.
Innehållsförteckning
1 Inledning 5
1.1 Syfte 6
1.2 Frågeställningar 7
2 Forskningsöversikt 7
2.1 Segregation och social exkludering i utsatta områden 7
2.2 Kategorisering av sociala grupper 9
2.3 Identitet och tillhörighet 10
3 Teori 11
3.1 Richard Jenkins – Social identitet och identifiering 11
3.2 Individuell och kollektiv identifiering 12
3.3 Etablerade och outsiders 14
3.4 Gruppkarisma och kollektiv skam 15
3.5 Anomi 16
3.6 Moralisk differentiering 17
4 Metod, metodologi och material 18
4.1 Metodval 18
4.2 Metodverktyg 19
4.3 Urval och urvalskriterier 20
4.4 Genomförande 21
4.5 Analys av material 22
4.6 Vetenskapsrådets etiska principer 22
4.7 Presentation av deltagande intervjupersoner 23
5 Presentation av resultat, analys och tolkningar 23
5.1 Arabybornas syn på Arabyområdet 24
5.1.1 Den sociala samvaron i Araby 24
5.1.2 Araby – Ett ifrågasatt område 26
5.2 Andra Växjöbors syn av Arabyområdet 30
5.2.1 Problematiska Araby 30
5.3 Växjöbors medvetenhet om Arabys stigmatisering 34
5.4 En ojämn maktfördelning i Växjö 36
6 Slutsatser 38
7 Diskussion 41
7.1 Självkritisk diskussion 41
7.2 Vidare forskning 43
8 Referenslista 44
Bilagor 47
1 Inledning
År 2017 sammanställde “Den Nationella operativa avdelningen inom Polisen” en rapport med information om Sveriges mest utsatta områden.
Avsikten med rapporten var att komma fram till metoder för att förebygga problem såsom kriminalitet och brottslighet i utsatta områden i Sverige.
(Polisen, 2017, s.3). Polismyndigheten redogör att provinser som innehar låga socioekonomiska förutsättningar kännetecknas som utsatta områden.
Därtill finns det diverse komponenter som kan försvåra omständigheterna i dessa områden. Några exempel på sådana komponenter kan vara: oavslutad utbildning, arbetslöshet, normer, grupptryck med mera (Polisen, 2017, s.4).
Arabyområdet i Kronobergs län har genom denna polisrapport positionerats på plats nio över Sveriges mest utsatta områden (Polisen, 2017, s.41).
Polismyndigheten konkretiserar att kriminalitet och samhälleliga problem karaktäriserar särskilt utsatta områden. Kriminalitet och brottslighet hindrar människor från att medverka i rättsprocessen och problematiserar polisens arbete (Polisen, 2017, s.10). Enligt Statistiska centralbyråns uppgifter avslutar cirka 40 % av ungdomarna i särskilt utsatta områden grundskolan med ogiltiga betyg. För att förebygga kriminalitet och brottslighet i utsatta områden är komponenter som arbete och utbildning väsentliga för att kunna vidareutveckla utsatta områden i Sverige (Polisen, 2017, s.12).
Växjö kommun befinner sig i nuvarande läge i ett samarbete med
Polismyndigheten för att se till att saker och ting går mot rätt håll gällande otrygghet i Arabyområdet (Vaxjo, 2020a). Förebyggandet av otrygghet i Arabyområdet är ytterst grundläggande, Växjö kommun har under första halvåret i år 2020 spenderat en tredjedel av 10 661 000 kr som givits av Delegationen mot segregation (Delmos) för att förebygga utanförskap i
Växjö. Återstående resurser som givits av Delmos planeras att användas för ytterligare insatser. Några exempel på insatser resurserna kommer att användas till är expansion av trygghetsvärdar och nattvandrare (Vaxjo, 2020b).
Araby är en stadsdel i Växjö som har kritiserats hårt för händelser som skett i stadsdelen i förhållande till kriminalitet, detta av både media och lokala invånare. Enligt olika nyhetsrapporteringar går det att identifiera att det förmedlas två olika bilder av Araby. Artiklarna “Nu vill Arabybor se att det sker förändringar” (Smålandsposten, 2016) och “Boende i Araby tycker situationen överdrivs” (Smålandsposten, 2019) är några exempel på två skilda bilder av Araby. Den ena bilden ger en inblick i ett problematiserat och otryggt område, medan den andra bilden visar på att somliga har en positiv inställning till Araby. Det i sig visar på att bilden av Araby är mer komplex, samt att det finns uppfattningar att Araby inte är ett genomgående problematiskt område. Därför blir det relevant att undersöka fenomenet ytterligare genom att granska vad både Arabybor och Växjöbor från andra stadsdelar har för inställning gentemot Araby. Uppgiften blir att ge en mer nyanserad bild av en stadsdel som kännetecknas av ett dåligt rykte, samt försöka förstå de olika uppfattningar som skapas om Araby.
1.1 Syfte
Syftet med studien är att belysa två olika gruppers föreställningar om en och samma plats som är Araby. De två grupper som belyses i studien är bosatta invånare i Araby, samt utomstående Växjöbor. En viktig utgångspunkt är att skapa förståelse av hur föreställningarna om stadsdelen uppstår.
1.2 Frågeställningar
Frågeställningar som studien ämnar att besvara är följande:
· Hur ser individer som bor i Araby på Arabyområdet?
· Hur ser individer från andra stadsdelar i Växjö på Arabyområdet?
· Hur kan man förstå de olika föreställningarna som skapas om Arabyområdet?
2 Forskningsöversikt
Detta avsnitt presenterar och diskuterar frågor som handlar om segregation, social exkludering, identitet och mångkulturalism. Studierna belyser vilket inflytande de ovannämnda komponenterna har haft på den ökade
stigmatiseringen som sker i utsatta områden i både Europa och USA. Det sker samtidigt en redogörelse om olika föreställningar som finns om utsatta områden, samt hur föreställningarna resulterar i ökad segregation och utanförskap bland utsatta områden. Följande studier som presenteras nedan är viktiga för denna studie eftersom det kommer ge läsarna en utgångspunkt i hur olika föreställningar om migrationsströmmingar och utsatta områden kan påverka sociala grupper i samhället.
2.1 Segregation och social exkludering i utsatta områden Under de senaste decennier har det skett en systematisk förändring av samhälle och ekonomi i både Sverige och hela Västeuropa. Det är en utveckling som i hög grad har influerat en pessimistisk syn på
migrationsströmningar. I samband med denna förändring har
integrationsfrågor placerats högt upp på den politiska agendan. Många västeuropeiska länder sitter fast i denna förändringsprocess eftersom det har blivit allt svårare att hantera omständigheterna som sker i förhållandet mellan
de inkluderade och exkluderade. En tydligare lägermentalitet har bildats, där segmentering av ras och etnicitet används för att kategorisera och sortera det önskvärda från det oönskade. Samtidigt har en trend utvecklats som gjort att segregerade och fattiga områden över hela världen blivit allt mer isolerade från samhället (Sernhede 2007 s. 55).
Sveriges segregationsproblem är inte en produkt av den modernistiska stadsplaneringen. Langhorst (2013) menar att segregering i Sverige baseras på komponenter såsom samhällsstatus, hårfärg och hudfärg. När mörkhyade personer flyttas till svenska bostadsområden leder det till att områdena förlorar sin status, detta i sin tur resulterar i att ljushyade personer flyttar ut från områdena. Denna typ av problematik kallas för "White flight" och har existerat sedan 1920-talet. Det finns olika förklaringar till Sveriges
segregationsproblem, den främsta orsaken till detta är att den resursstarka, det vill säga den “vita” delen av invånarna, tenderar att leva avskilt från dem fattiga och “mörka” invånarna. Det är därmed obestridligt att Sveriges stigande klassklyftor förvärrar segregationen som finns i Sverige (Langhorst, 2013 s. 171). Ålund (1997) hävdar att bilden av dem mångetniska förorterna är stereotypiska och ensidiga. Oftast refereras förorter som “ghetto” områden (Ålund, 1997 s. 168). Denna typ av stigmatisering gentemot förorter har resulterat i att det har skapats konflikter och gränser mellan medmänniskor.
Segregationen i Sverige har blivit alltmer omfattande och tydlig då både fattigdom och social marginalisering har ökat bland olika bostadsområden (Ålund, 1997 s. 184).
Senherde (2007) menar att utsatta områden kan förklaras utifrån Loic J. D Wacquants beskrivning av ” territoriella stigmatiseringsprocesser”. Den mediala och sociala diskursen har problematiserat levnadsvillkoren och därmed orsakat osäkerhet och rädsla inom samt utanför dessa områden. Den stereotypa synen av kultur, kriminalitet, religion och ras har inte bara skapat
en kategorisering av ”vi och dom” men även bidragit till en känsla av utanförskap bland invånarna som är bosatta i utsatta områden (Sernhede, 2007 s. 56). Loic J. D Wacquant förklarar att marginalisering sker i isolerade områden som betraktas som ”dåliga” av invånare som är bosatta i och utanför dessa områden. Stigmatisering som sker gentemot olika bostadsområden orsakar sociala konsekvenser som bland annat påverkar invånare som är bosatta i dessa områden. Eftersom förortsområden framställs som ”farliga”
leder det till att invånare som är bosatta i dessa områden skapar en känsla av skam. Wacquant (1996) redogör att människor i många fall gömmer det faktum att dem är bosatta i förortsområden på grund av att områdena är stigmatiserade (Wacquant, 1996, s.125). Inom politik, media och sociala interaktioner beskrivs förortsområden som ”dåliga”. Människor som inte är bosatta i förortsområden har en negativ inställning till områdena trots att de aldrig har vistats i stadsdelar såsom Rinkeby eller Fittja (Wacquant, Slater, Pereira, 2014, s.1273). Invånare som är bosatta i förortsområden porträtteras negativt och dess kulturella skillnader uppfattas som avvikande (Wacquant et al, 2014, s.1274). Territoriell stigmatisering är ett resultat av handlingar som gjorts för att kollektivt representera en stadsdel (Wacquant et al, 2014,
s.1278). Ålund (1997) redogör också för medias påverkan på utsatta områden och förklarar att förorter framställs som hotfulla genom bilder och ord av media, där media i många fall beskriver utsatta områden som kriminella och hotfulla (Ålund, 1997 s. 25).
2.2 Kategorisering av sociala grupper
Invandring är ett diskuterat tema i dagens samhälle, begreppet invandrare används ur en negativ kontext som tillåter människor att kategorisera och nedvärdera specifika grupper och individer i samhället. Denna typ av kategorisering kan ha en skadlig inverkan på olika grupper eftersom människor anses vara “annorlunda” från majoritetssamhället. I Sverige förstärks denna typ av kategorisering då fokus ligger på olikheter istället för
likheter. Människor som innehar andra etniska bakgrunder eller föräldrar med utländsk bakgrund stämplas direkt i Sverige som invandrare, eller med andra ord som “främmande”. Ålund (1997) menar att termen invandrare är en dold metafor som tillämpas för att försvaga en invandrares identifiering som svensk (Ålund, 1997 s. 81). Kulturella stereotyper används för att dölja det sociala våldet som finns i samhället. Stigmatisering, diskriminering och segregation är inget nytt för många invandrargrupper. Invandrarungdomars livsvillkor och uppväxt är komponenter som spelar en stor roll för vilka möjligheter de har i framtiden. Enligt Ålund (1997) har bakgrund och kultur ingen inverkan på vilka möjligheter de har i framtiden. Hon hävdar att det baseras på sociala fenomen. Brottslighet och våldshandlingar är associerat med sociokulturella bestämmanden därför ska det analyseras utifrån detta sammanhang (Ålund, 1997 s. 25).
2.3 Identitet och tillhörighet
Identitet och tillhörighet är ett väl omdiskuterat ämne i samtida kulturmötet.
Sernhede (2007) undersökte bostadsområdet Angered i Göteborg och påstår att det har utvecklats ett identitetsmönster bland ungdomar. Det finns en stark känsla av tillhörighet, lokalpatriotism, delaktighet samt kulturell gemenskap i området. Sernhede (2007) menar att detta scenario i framtiden kan vara svår att hantera och att det kan leda till känslor av rotlöshet bland unga
människor. Å andra sidan menar Sernhede (2007) att det också kan framkalla en annan typ av tillhörighet och identitet, samt att det kan vara grunden till framsteg i området (Sernhede 2007 s. 89).
I relation till studiens syfte och ändamål är dessa forskningsstudier om utanförskap, segregering, identitet och tillhörighet relevanta att ha med i denna studie. Eftersom Araby är ett utsatt område finns det därmed en möjlighet att segregations- och utanförskapsproblem existerar i området.
Därmed är ovannämnda tidigare forskning avgörande för denna studie med
tanke på att målet är att skapa en bättre förståelse för frågor som handlar om utsatta områden.
3 Teori
I teorikapitlet presenteras teorier som är substantiella för forskningsstudien. I detta kapitel sker det en introduktion av teoretiska perspektiv utifrån Richard Jenkins bok “Social Identity” (2008). Därefter introduceras teoretiska utgångspunkter från litteraturen “Etablerade och outsiders” (2010), skriven av Norbert Elias & John L. Scotson.
3.1 Richard Jenkins – Social identitet och identifiering
Richard Jenkins (2008) definierar identitet som människans förmåga till att veta “vad” som är “vad”, samt “vem” som är “vem”. Det innebär att vi själva vet vilka vi är, vilka andra personer är och vice versa. Identifiering är inte något som en människa är försedd med, utan snarare något som en individ gör i en process i interaktion med andra (Jenkins, 2008, s.5). Hur en människa identifierar sig själv har en sammankoppling till hur människan skapar sina intressen, det är därtill svårt att urskilja intressen och identifiering ifrån varandra. Detta då människors identifiering av en specifik individ kan påverka hur dem ser på deras egna och den andra personens intressen (Jenkins, 2008, s.7).
Enligt Jenkins (2008) är alla identiteter sociala. Vid identifiering av oss och andra individer handlar det om mening, mening innefattar alltid samspel av någon sort, detta refererar Jenkins (2008) till som sociala identiteter. En människas identitet eller identiteter är enligt Jenkins (2008) flerdimensionella och föränderliga, det är människors process av att “vara” eller “bli” (Jenkins,
2008, s.17). Vid möte med en ny okänd person är identifiering av den andre en av de första saker man gör. Detta gör man med hjälp av att försöka lista ut hur den andra personen talar och agerar i olika situationer. Samtidigt kan klädstil, information av olika sorter vara ledtrådar som hjälper individen att identifiera en annan person. Hur man presenterar sig själv till andra personer varierar utifrån hur man vill att den andre ska identifiera en, det är det som Jenkins menar med att identitet alltid diskuteras. Förändringar kan vara en komponent som kan orsaka oro om ens egen identitet. Vardagliga
omställningar kan påverka hur man ser på sig själv och andra individer eftersom saker och ting förändras med tiden, det kan exempelvis handla om inställningar kring sexualitet, kön med mera (Jenkins, 2008, s.26).
3.2 Individuell och kollektiv identifiering
Inom sociologisk forskning ses individuell identifiering och kollektiv identifiering oftast som två separata fenomen. Däremot hävdar Jenkins (2008) att båda fenomenen är lika genom olika aspekter, dels för att både individuell och kollektiv identifiering skapas genom interaktion, dels också för att båda genomgår liknande processer när de konstrueras, de är ständigt sammanvävda med varandra (Jenkins, 2008, s.26). Individuell identitet är enligt Jenkins (2008) inte betydelsefullt utan association med andra människor. En individs självkänsla skapas socialt genom socialisation och ständig kontakt med andra människor (Jenkins, 2008, s.40).
Identitet är en grundläggande egenskap för den enskilda individen, identitet är samtidigt något som skapas kollektivt, därtill har både individuell och kollektiv identitet lika stor betydelse i identifiering (Jenkins, 2008, s.46).
Individuell identifiering ses som något förkroppsligat och i vissa fall påhittat, medan kollektiva identifieringar, som också kan vara påhittade, oftast är lokaliserade i olika provinser och områden (Jenkins, 2008, s.48). Likheter är
också något som starkt kopplas till individuell identifiering, människor kommunicerar med varandra om likheter som de finner hos varandra.
Likheterna i sig är det som anknyter människor till varandra och skapar kollektiva identifieringar. Kollektiv identifiering är ett verktyg som får människor att i olika avseenden känna samhörighet till varandra. För att vara en del av en kollektiv identifiering måste individer i en viss grupp ha något gemensamt med varandra (Jenkins, 2008, s.102). Det som sker när man är en del av en “grupp” är att jämförelser görs mellan den “egna” och den “andra”
gruppen. Vid beskrivning av en annan ”grupp” blir det att man på ett sätt även uppvisar en bild av sin egen grupp, detta då man talar om de likheter och skillnader som finns i ens egna och den andra gruppen. Dessa
komponenter är något som skapar gränser mellan olika grupper, en grupps likheter är enligt Jenkins (2008) det som skildrar ens egen grupp från en annan. Det är utifrån gränser individer upptäcker vad de är och vad de inte är (Jenkins, 2008, s.102–103).
Richard Jenkins (2008) teori om identitetsskapandet kan vara en bra ingång att använda sig av för att förstå hur bilder av utsatta områden kan påverka och förändra sociala gruppers identiteter. Eftersom människors identiteter kan påverkas av olika sociala faktorer och omställningar, blir därmed Jenkins (2008) teorier om social identitet och olika typer av identifieringar väsentliga att ha med i denna studie (Jenkins, 2008, s.26). Detta då Araby har varit ett omdebatterat tema som har diskuterats av både invånare i Växjö, men samtidigt också av media. Teorierna kan vara till hjälp för att förstå hur Arabybornas identiteter och identifieringar påverkas och förändras av sociala omständigheter som sker i relation till Araby.
3.3 Etablerade och outsiders
Min studie handlar om att belysa två gruppers föreställningar om
Arabyområdet. Därmed har man i denna studie valt att vända sig till Elias &
Scotsons (2010) teori om etablerade och outsiders eftersom att dem också gör en studie om ett bostadsområde. För att få en förståelse för deras teori måste studien sättas i en kontext. Därmed kommer det ske en redogörelse om studien som Elias & Scotsons (2010) genomförde för att skapa förståelse för hur dynamiken mellan de olika sociala grupperna framstod i Winston Parva.
Elias och Scotson (2010) redogör för en studie som hade som avsikt att undersöka ungdomskriminaliteten i tre bostadsområden i den engelska förorten Winston Parva. Ungdomskriminaliteten i ett av de tre
bostadsområdena ansågs ha högre antal ungdomskriminalitet vid
komparation med de två andra områdena. Avsikten med studien var från början att granska varför skillnader fanns mellan de tre olika
bostadsområden. Under studiens gång ändrades de ändamål som fanns med undersökningen och avsikten blev istället att granska förhållandet bland de tre bostadsområden. Detta med anledning av att man upptäckte att de skillnader som existerade under tidigare år hade försvunnit, dock kvarstod den negativa bilden av det ena bostadsområdet.
Alla tre områden i Winston Parva hade motsvarande bakgrunder och klasskategorier, därtill kunde inga sociala distinktioner mellan områdena upptäckas som kunde förklara bilden som områdena hade om varandra (Elias
& Scotson, 2010, s.9). Det som skilde områdena från varandra var dess förmåga till att bli en del av gruppens gemenskap. Den etablerade gruppen, det vill säga gruppen som hade en bättre ställning i Winston Parva, ansågs kunna hantera och bibehålla en gemenskap i gruppen. Det är utifrån förmågan att hantera sammanhållningen i gruppen som gjorde att den etablerade gruppen hade en bättre ställning i området Winston Parva.
Outsidergruppen, det vill säga gruppen som ansågs vara “sämre” människor, tillskrevs med negativa egenskaper och blev tillslut socialt exkluderade av den etablerade gruppen i Winston Parva (Elias & Scotson, 2010, s.10).
3.4 Gruppkarisma och kollektiv skam
Elias & Scotson (2010) redogör för hur etablerade grupper tar vara på omständigheter som sker i relation till stigmatisering, stigmatisering sker när en social grupp särbehandlas på grund av en egenskap som dem innehar av en annan social grupp. Två grundläggande begrepp nyttjas för att förklara och förstå hur stigmatisering uppstår, nämligen gruppkarisma och kollektiv skam. Gruppkarisma är en egenskap som medlemmar av en viss grupp tilldelas, det handlar om att etablerade grupper anser sig själva att vara bättre människor, samt att de innehar den specifika egenskapen. Outsidergruppen anses sakna gruppkarisma och får därtill uppleva att de är underordnade och mindre värda, detta i sig skapar en skamkänsla hos outsidergruppen (Elias &
Scotson, 2010, s.11). Skam hos en outsidergrupp skapas när medlemmar av en annan social grupp tillskriver outsidergruppen med negativa egenskaper.
De egenskaper som outsidergruppen tillskrivs med påverkar deras ställning i samhället och skapar kollektiv skam i den gemensamma gruppen. Det leder till att outsidergruppen upplever en känsla av utanförskap, att de inte kan
“vara” som den “bättre” gruppen (Elias & Scotson, 2010, s.37).
När Elias (2010) genomförde sin undersökning i Winston Parva upptäckte han att de personer som hade levt i det ena området under en längre
tidsperiod ansåg sig själva att ha en egenskap av gruppkarisma, samtidigt som att de ansåg sig själva att vara “bättre” än outsidergruppen, det vill säga bättre än nykomlingarna som var bosatta i den nyare delen av Winston Parva (Elias & Scotson, 2010, s.28). Outsidergruppen ställs i en komplicerad och ohanterlig situation när medlemmar av gruppen börjar förankra sig själva
med de karaktärsdrag som den etablerade gruppen tillskriver outsidergruppen med (Elias & Scotson, 2010, s.164). Detta skapar en känsla av kollektiv skam hos outsider gruppen, den etablerade gruppen kan genom detta
tillvägagångssätt bevara sin makt, det vill säga sin överlägsenhet i samhället, samt ha inflytande över den underordnade gruppens image (Elias & Scotson, 2010, s.166). De negativa egenskaper som outsider gruppen tillskrivs med stämplar hela gruppens medlemmar, och en form av skamkänsla bland outsider gruppen blir påtaglig (Elias & Scotson, 2010, s.167).
3.5 Anomi
Ett ytterligare grundläggande begrepp som kommer att tillämpas i denna forskningsstudie är begreppet anomi. Anomi är en negativ egenskap som den etablerade gruppen tillskriver outsiders gruppen med. Den etablerade
gruppen framställer outsider gruppen som normlösa, det vill säga att de inte följer samhällets principer, värderingar och regler. Detta leder till att den överordnade gruppen håller avstånd från den underordnade gruppen för att på så sätt inte associeras med de negativa tillskrivelser som karakteriserar outsiders gruppen, samt för att bibehålla gruppkarisman i gruppen.
Kommunikationen mellan den etablerade gruppen och outsiders gruppen blir därför minimal eftersom den överordnade gruppen inte vill förknippas som anomiska, det vill säga normlösa som outsidergruppen, samt för att det i sin tur kan hota deras auktoritet i samhället och i den gemensamma gruppen (Elias & Scotson, 2010, s.36). Om en medlem av en etablerad grupp
kommunicerar med en outsider, kan denne riskera att förlora gruppens tillit.
Anomi är ett av de mest förekommande verktyg som tillämpas för att stigmatisera olika samhällsgrupper, det kan till och med tillämpas för att se ner på medlemmar från ens egen grupp (Elias & Scotson, 2010, s.38).
I Winston Parva skapade den äldre generationen, det vill säga den etablerade gruppen, normer och livsstilar som de under en lång tid hade upprätthållit.
När nykomlingarna, det vill säga outsidergruppen, anlände till Winston Parva, upplevde den etablerade gruppen att outsidergruppen var ett hot mot det som gruppen hade skapat i bostadsområdet. Därtill ledde det till att den etablerade gruppen uteslöt outsidergruppen för att bibehålla de normer och livsstilar som de gemensamt hade skapat. Detta trots att det inte fanns något socialt som särskilde grupperna (Elias & Scotson, 2010, s.34).
3.6 Moralisk differentiering
Moralisk differentiering utifrån Elias & Scotson (2010) definition innebär att det finns en sedlig maktfördelning i varje grupp, vilket betyder att vissa individer följer de principer och regler som finns i samhället i högre mån än andra individer, samt att de uppför sig utifrån de rätta kriterier som finns i när det kommer till kultur och lagar. Den etablerade gruppen har en benägenhet till att attribuera outsiders gruppen med dåliga egenskaper vid situationer där medlemmar av gruppen inte följer samhällets principer och regler. Det i sig leder till att den etablerade gruppen beskriver
outsidergruppen som “dåliga” och normlösa människor (Elias & Scotson, 2010, s.11). Den etablerade gruppens image och självuppfattning framställs på ett idealistiskt sätt, där gruppen anses följa samhällets normer och regler.
Denna typ av hierarki som skapas ger den etablerade gruppen möjligheten till att beskriva och konstruera en bild av outsidergruppen (Elias & Scotson, s.12).
Elias (2010) förklarar att orsaken till varför vissa medlemmar av en grupp kan nedvärdera medlemmar av andra sociala grupper beror på att den andra individen som nedvärderas, är medlem i en mindre respektabel grupp eller kategori, det handlar alltså inte om individernas personliga egenskaper. Den
ojämna hierarkin är det som skapar den negativa relationen mellan etablerade och outsidergrupper. Moralisk differentiering är ett verktyg som tillämpas av etablerade grupper för att bibehålla sin ställning och överlägsenhet i
samhället (Elias & Scotson, 2010, s.17). Orsaken till varför denna typ av verktyg fungerar är på grund av att den etablerade gruppens bedömning av outsidergruppen skapar outsidergruppens bild av sig själva (Elias & Scotson, 2010, s.18).
Elias & Scotsons (2010) teoretiska ingångar är ett grundläggande komplement som passar in i studien då den framlägger hur olika stigmatiseringsmetoder kan påverka utsatta bostadsområden. Teorin är betydelsefull för att begripa hur relationen mellan Arabybor och Växjöbor från andra stadsdelar ser ut. Men samtidigt också för att skapa förståelse för hur etablerade och outsider grupper skapar sina uppfattningar om varandra.
4 Metod, metodologi och material
4.1 Metodval
I denna studie har en kvalitativ metod använts för att besvara
forskningsstudiens frågeställningar. Studiens ändamål var att undersöka hur Arabybor och utomstående Växjöbor ser på Arabyområdet, samt granska hur man kan förstå de föreställningar som skapas om Araby. Givet studiens syfte bestämdes det att en kvalitativ metod var mest passande, detta i och med att deltagarnas synpunkter och åsikter gällande ett visst område står i fokus.
Några exempel på metoder som karaktäriserar kvalitativt datamaterial är intervjuer och observationer. Kvalitativ forskning ämnar sig främst åt att studera samhälleliga fenomen, känslor och perspektiv om ett visst fenomen är några exempel på kvalitativt datamaterial (Ahrne & Svensson, 2015, s.10).
Man har utifrån en kvalitativ metod kunnat undersöka hur Arabybor och utomstående Växjöbor ser på Arabyområdet. Det som är positivt med att tillämpa sig av en kvalitativ metod är att man som forskare kommer nära fenomenet och det område man undersöker (Ahrne & Svensson, 2015, s.15).
Detta är något som jag har kunnat göra med tanke på att jag har tillämpat mig av en intervjustudie. Det har givit mig chansen att förstå Arabyområdet bättre, samt låtit mig komma närmre deltagarna.
4.2 Metodverktyg
I denna forskningsstudie har en kvalitativ metod i form av intervjuer
tillämpats för att besvara studiens frågeställningar. Intervjuer används i stor omfattning inom samhällsforskning. Man kan genom att intervjua få åtkomst till empiriskt datamaterial bestående av människors inställningar, åsikter med mera kring ett samhälleligt fenomen (Ahrne & Svensson, 2015, s.34). Det är en primär anledning till att man i denna studie valde att tillämpa sig av intervjuer. Syftet var att komma åt Arabybors och utomstående Växjöbors inställning till Arabyområdet, det vill säga ta reda på hur de ser på
Arabyområdet. Intervjuer bygger på att kunskap ska skapas i diskussionen mellan intervjuaren och deltagaren (Ahrne & Svensson, 2015, s.35). Detta är ännu en orsak till att man valde att just använda sig av en intervjustudie. Den gav studien möjligheten till att få utökad kunskap om människors
föreställningar om Araby.
Det finns olika typer av intervjuformer, denna forskningsstudie har tillämpat sig av en semistrukturerad intervjuguide (se bilaga 1 & 2) för att besvara studiens frågeställningar. En semistrukturerad intervju innebär att en
intervjuguide formades innan genomförandet av intervjun som består av både bestämda frågor och följdfrågor (Bryman, 2018, s.301–302). Vid
genomförande av intervjuer kan man strukturera intervjuguiden på olika sätt, man kan även bestämma hur fasta eller slutna frågor man vill ha i intervjun.
Det positiva med intervjuer är att man kan lämpa frågorna utifrån situationen under intervjun, detta kan möjligtvis ge forskaren svar på andra frågor som kan vara väsentligt för studien (Ahrne & Svensson, 2015, s.38). Studien tillämpade sig av en semistrukturerad intervjuguide med olika kategorier som bestod av både öppna och slutna frågor, detta för att få svar på specifika frågor, men även för att få en mer nyanserad bild av påståenden som deltagarna hade om Araby.
En ytterligare positiv komponent med kvalitativa intervjuer är att det går att komplettera ofullständigt material med fler intervjuer ifall det är behövligt.
Negativa komponenter med intervjuer är att metoden oftast inte är tillräcklig för att på djupet kunna förklara ett ämne. De påståenden som görs av
deltagarna om ett visst fenomen ska inte enligt Fangen förutsättas som en verklighet (Ahrne & Svensson, 2015, s.53). Påståenden som gjorts av intervjupersonerna kan möjligtvis inte vara tillräckliga för att på djupet kunna förstå vilka mekanismer som kan ha en påverkan på Arabybors och utomstående Växjöbors inställning till Arabyområdet.
4.3 Urval och urvalskriterier
Med hänsyn till att det var två typer av Växjöbor som undersöktes, Växjöbor från andra stadsdelar och Arabybor, var det grundläggande för mig att avgränsa populationen för att enklare kunna samla in datamaterial (Ahrne &
Svensson, 2015, s.39). Därför ansåg jag att ett urval av personer bestående av både män och kvinnor mellan åldrarna 20–35 skulle vara lämpliga för denna forskningsstudie. På grund av rådande Coronapandemi har jag i denna studie först använt mig av ett bekvämlighetsurval för att hitta rätt deltagare till denna forskningsstudie. En deltagare från varje grupp bestod av ett bekvämlighetsurval, detta gjordes för att insamlingen av datamaterialet skulle ske mer effektivt. Därför har denna typ av urval varit till min fördel i denna studie då insamlingen har skett effektivt, samtidigt som det har varit
mer funktionellt att identifiera rätt deltagare till studien. De två första deltagarna som valdes ut genom ett bekvämlighetsurval hänvisade mig till andra personer som kunde tänkas ställa upp för att delta i en intervju av forskningsstudien, denna typ av urval benämns som snöbollsurval.
Snöbollsurval kan vara effektiva vid studier där forskaren vill ha information om människors inställning eller synpunkter gällande ett visst fenomen (Ahrne & Svensson, 2015, s.41). Snöbollsurvalet tillämpades för att
komplettera och tillföra fler deltagare till studien. I början av studien var det sex intervjupersoner som deltog i undersökningen. Vid analysering av datamaterialet upptäckte jag att den insamlade empirin inte var tillräcklig för att fördjupa mig i fenomenet. Därför kompletterades studien med ytterligare fyra deltagare. Det empiriska datamaterialet består därmed av 10 kvalitativa semistrukturerade intervjuer, varav fem av dessa är bosatta invånare i Arabyområdet och fem utomstående Växjöbor bosatta i tre olika områden i Växjö: Hov, Hovshaga och Arenastaden söder.
4.4 Genomförande
Innan genomföranden av alla intervjuer presenterade jag mig själv och förklarade vad avsikten med studien var för deltagarna. Vidare redogjorde jag för de fyra etiska principerna och frågade deltagarna om samtycke för att spela in intervjuerna. Intervjuerna spelades in med hjälp av ett mobilt verktyg som heter röstmemon. De fördelar som finns med att spela in intervjuer är att man kan gå tillbaka och återigen lyssna på intervjuerna ifall man vill göra en precis analysering av diskussionen som sker mellan intervjuaren och
deltagaren (Bryman, 2018, s.310). Intervjuerna genomfördes via internet- verktyget Zoom på grund av rådande restriktioner som gäller för Covid-19.
Varje intervju med deltagarna varade i cirka 35–45 minuter och transkriberades direkt efter intervjutillfället.
4.5 Analys av material
När alla intervjuer hade genomförts sorterades intervjuerna i olika kategorier, varje kategori hade en specifik färg. Detta gjordes för att få en struktur i materialet, samt för att reducera oväsentlig empiriskt datamaterial
(Rennstam, Wästerfors, 2015, s.67–68). Vidare har denna studie använt sig av en tematisk sortering i resultat och analysdelen, det innebär att teman har konstruerats utifrån de färgkodningar som använts för att sortera och
behandla det empiriska datamaterialet (Rennstam, Wästerfors, 2015, s.69).
En tematisk analys har tillämpats för att analysera datamaterialet. Tematisk analys innebär att innehållet, i detta fall intervjudeltagarnas redogörelser om Araby centreras i analys och resultatdelen (Rennstam, Wästerfors, 2015, s.59). Resultat och analysdelen har delats in i olika kategorier och teman, varje kategori behandlar ett visst tema som har en relevans till studiens primära syfte. En anledning till att en tematisk analys tillämpades i denna studie är dels på grund av att intervjuguiden delades in i två olika kategorier, samt att man redan under intervjuerna upptäckte att intervjudeltagarnas redogörelser formade olika teman relaterade till fenomenet som studeras.
4.6 Vetenskapsrådets etiska principer
Forskningsstudien har tagit hänsyn till de fyra etiska principer av
Vetenskapsrådet. Deltagarna har underrättats om informationskravet som behandlar uppgifter om studiens syfte (Dalen, 2015, s.7). Fortsättningsvis har deltagarna tagit del av samtyckeskravet som innebär att intervjupersonerna bestämmer över sin medverkan i studien och har möjlighet till att avbryta sin delaktighet (Dalen, 2015, s.9–10). Därtill har deltagarna informerats om konfidentialitetskravet som innebär att intervjupersonernas anonymitet bibehålls under hela studien. Uppgifter som innefattar personlig information bevaras på ett sådant sätt att oberättigade inte har åtkomst till informationen
(Dalen, 2015, s.12). Slutligen har intervjupersonerna underrättats om
nyttjandekravet som betyder att insamlat datamaterial används som fakta för att besvara studiens forskningsfrågor (Dalen, 2015, s.14).
4.7 Presentation av deltagande intervjupersoner
För att få en övergripande bild av deltagande intervjupersoner har det
sammanställts en kort presentation om deltagarna som har medverkat i denna forskningsstudie. Detta för att få en förståelse för vilka typer av personer som har besvarat studiens frågeställningar. Varje deltagare har givits ett namn.
Detta för att enklare kunna urskilja Arabybor och utomstående Växjöbor i analysdelen.
Det är totalt tio deltagare som medverkade i denna forskningsstudie. Av de intervjuade är fem personer kvinnor och resterande fem deltagare är män.
Fem av tio deltagare är bosatta i Arabyområdet, resterande fem personer är Växjöbor som är bosatta i stadsdelarna: Hov, Hovshaga och Arenastaden. De personer som har medverkat i studien är i åldrarna 21–34 år och innehar olika utbildningsnivåer och arbetserfarenheter. Tre av totalt tio
intervjupersoner har en gymnasial utbildningsnivå. Resterande sju deltagare har en eftergymnasial utbildningsnivå.
5 Presentation av resultat, analys och tolkningar
I detta avsnitt sker det en presentation av det empiriska datamaterialet.
Intervjupersonernas redogörelser kommer att analyseras och förklaras med hjälp av teoretiska begrepp definierade av Richard Jenkins (2008) och Elias
& Scotson (2010).
5.1 Arabybornas syn på Arabyområdet
5.1.1 Den sociala samvaron i Araby
I det här avsnittet ska studiens första frågeställning besvaras som avser att ta reda på hur Arabyborna ser på Arabyområdet. Deltagarnas redogörelser kommer att analyseras med hjälp av fyra teoretiska begrepp: Kollektiv identifiering, social identifiering, anomi och kollektiv skam. Richard Jenkins (2008) teoretiska begrepp tillämpas främst för att få en djupare förståelse för hur relationen mellan Arabybor framstår, samt för att få en inblick i vilken betydelse Arabyområdet har på Arabybornas identitetsskapande. Elias &
Scotsons (2010) teoretiska begrepp kommer att tillämpas för att belysa hur stigmatiseringsprocessen påverkar Arabyborna.
En viktig aspekt som observerades vid analysering av det empiriska datamaterialet var Arabybornas positiva inställning till Arabyområdet.
Samtliga intervjupersoner var medvetna om att Araby är ett utsatt område, samt att kriminalitet i området är förekommande. Däremot upplever
majoriteten av Arabyborna att utomstående Växjöbor inte får se det positiva som finns i Araby, samt att fokus endast riktas gentemot det negativa som sker i Araby. Det positiva som Arabybor refererar till är gemenskapen som enligt dem finns i Araby. Under intervjuerna framförde Arabyborna att komponenter såsom liknande kultur, språk och bakgrunder är element som skapar gemenskapen som finns i Araby. Den sociala gemenskapen i Araby har enligt Arabyborna skapat en positiv stämning i området. Nedan redogör Sara för hur hon upplever Arabyområdet:
Sara: “Det finns en kulturell förmögenhet och en gemenskap som är väldigt svår att finna i andra stadsdelar. Jag tror att man som boende i Araby får lära sig människors värde på ett annat sätt. Man får bättre förståelse för andra kulturella bakgrunder och religiösa skillnader och en bättre
gemenskap. Här är inte invånarna för sig själva och ingen är utesluten från att vara en del av Araby. Dem flesta av oss som bor i Araby har gått igenom liknande omständigheter och vi har en bättre förståelse för varandras bakgrunder och kulturer”.
Saras redogörelse kring gemenskapen i Araby kan förklaras genom Richard Jenkins (2008) definition av kollektiv identifiering. Det Sara berättar är att hon genom att ha bott i Araby har fått en djupare förståelse för andra kulturer och bakgrunder, samt att de invånare som bor i Araby har förståelse för varandras situationer. Sara och andra invånare i Araby har genom social kontakt med varandra bildat en gemenskap till varandra som i sin tur har skapat en kollektiv identifiering bland Arabyborna. Människor måste ha något gemensamt med varandra för att det ska bildas en kollektiv
identifiering, detta då likheter är det som för människor samman, samtidigt har kollektiv identifiering styrkan till att få människor att känna tillhörighet (Jenkins, 2008, s.102). Eftersom Araby är ett mångkulturellt samhälle med invånare som innehar andra etniska bakgrunder och kulturer, kan det vara något som får Arabybor att känna gemenskap till varandra. Deras likheter i bakgrunder, kulturer och tidigare erfarenheter kan vara den primära basen för dess kollektiva identifiering. Ett liknande förhållningssätt hade även Josef om Arabyområdet. Han yttrar sig på detta vis angående Araby:
Josef: “Jag skulle aldrig vilja vara bosatt på annat ställe, mina vänner och familj finns här. Det skulle vara konstigt om jag bodde på annat ställe, det är mitt hem och jag älskar folket här”.
Josefs citat är ett exempel på social identifiering. Josef beskriver Araby som sitt hem och redogör att han inte skulle vilja vara bosatt någon annanstans.
Detta dels på grund av att han har sitt sociala nätverk i Araby, men samtidigt också på grund av att han trivs i Arabyområdet. Dessa element blir tillslut en
del av Josefs sociala identitet. Identifiering i sig handlar om mening och det involverar alltid social interaktion (Jenkins, 2008, s.17). Faktum att Josef inte kan se sig själv vara bosatt i något annat område än Araby visar på att Araby har en stor betydelse för honom, detta i sin tur visar på att Araby har blivit en del av hans identitet. Josefs sociala nätverk är också en del av hans identitet, det är utifrån interaktion med sina sociala nätverk som han har kunnat skapa sin egen identitet, hans identifiering skulle kunna förändras om han i
framtiden skulle vilja bosätta sig någon annanstans då identitet och identifieringar är föränderliga (Jenkins, 2008, s.5-7).
Det som går att lyfta fram är att både Sara och Josef har en stark känsla för Arabyområdet, och att båda upplever en känsla av tillhörighet i Araby.
Invånare i bostadsområdet Angered hade en liknande inställning till området de var bosatta i. Känslor av kulturell gemenskap, tillhörighet och delaktighet är komponenter som karakteriserade Angered området i Göteborg (Senherde, 2007, s.89). Utifrån Saras och Josefs redogörelser går det att poängtera att det finns en stark sammankoppling mellan Angered och Araby i form av komponenter som karaktäriserar områdena. Detta med tanke på att Sara nämner hur den kulturella gemenskapen och delaktigheten i Araby skapar en känsla av gemenskap i Arabyområdet. Josefs citat visar på att han känner en känsla av tillhörighet i Araby eftersom han själv förmedlar att han inte skulle kunna tänka sig vara bosatt i en annan stadsdel. Josefs och Saras redogörelser om Arabyområdet tyder på att känslor av tillhörighet, kulturell gemenskap och delaktighet även finns i Arabyområdet.
5.1.2 Araby – Ett ifrågasatt område
Det Arabyborna berättar är att de upplever att utomstående personer ser ner på Arabyområdet och dess invånare. Varje Arabybo som har intervjuats i denna studie har förmedlat att de har fått höra negativa och fördomsfulla
kommentarer av andra individer på grund av att de har varit bosatta i Arabyområdet. Den typ av diskriminering som Arabyborna har fått uppleva har påverkat vissa väldigt negativt. Nedan berättar Ali om omständigheter han och hans vänner har varit med om när de har berättat att de var bosatta i Araby:
Ali: ” När jag började gymnasiet och berättade för mina klasskamrater om att jag under högstadiets gång gick på Arabyskolan så var deras reaktion, blev du rånad? Blev du slagen? Är det inte mycket knark där? När jag var yngre och gick på fest med några vänner som också bodde i Araby så fick mina vänner höra av andra när vi då anlände till festen typ snälla...snatta inte mina saker eller typ snälla förstör inget”.
Citatet ovan kan beskrivas och förstås utifrån Elias & Scotsons (2010) definition av anomi. Utifrån Alis redogörelse får man en uppfattning om att Alis klass i gymnasiet omfattade även elever från andra stadsdelar i Växjö.
Med tanke på klasskamraternas kommentarer om Alis högstadietid går det att tolka att de har fördomar om Araby, samt att de troligtvis inte spenderar någon tid i Arabyområdet. Sättet klasskamraterna ställer sina frågor på är ett tecken på att de möjligen inte har stor kunskap om vad som faktiskt sker i området. Att direkt fråga ifall Ali hade blivit slagen eller rånad tyder på att det råder en stigmatisering av Araby, samt att Arabybor i vissa fall uppfattas som “anomiska”. Alis klasskamrater visar på ett indirekt sätt att de har den uppfattningen om att Arabybor inte kan uppföra sig eller följa de normer och principer som finns i samhället, detta visar dem genom att de direkt tror att man måste ha blivit misshandlad eller rånad i Araby. Det är just det Elias &
Scotson (2010) menar med att etablerade grupper tenderar till att beskriva outsidergrupper som ovilliga eller oförmögna till att följa normer (Elias &
Scotson, 2010, s.36). Alis redogörelse om hur hans vänner stigmatiserades på en fest är ett exempel som tydligare visar på hur Växjöbor från andra
stadsdelar faktiskt använder sig av anomi för att nedvärdera Arabybor. Att Alis vänner betraktades som “snattare” på grund av att de var bosatta i just Arabyområdet är något som intensifierar teorin om att Växjöbor från andra stadsdelar beskriver Arabybor som anomiska, detta då de berättar för hans vänner att de inte ska sno eller förstöra något i deras hem, det är i sig ett sätt för dem att berätta att de är benägna till att göra en liknande handling, det vill säga benägna till att vara normlösa.
Majoriteten av Arabyborna berättade att de någon gång i sitt liv har upplevt en känsla av skam över att ha varit bosatt i Araby. Skamkänslor genereras när etablerade grupper framställer outsidergrupper som “dåliga” där bland annat stigmatiserande ord tillämpas för att nedvärdera den andra gruppen. De ord som tillämpas för att stigmatisera outsidergruppen resulterar i känsla av utanförskap bland medlemmarna och en kollektiv skam skapas hos
outsidergruppen eftersom de inte kan leva upp till etablerade gruppens förväntningar (Elias & Scotson, 2010, s.37). Adam berättar om hur han har upplevt en skamkänsla över att ha bott i Araby, han förklarar att hans
boendesituation och skillnad i kultur mellan honom och hans vänner i skolan var komponenter som fick honom att känna sig osäker om att ta hem vänner.
Detta då majoriteten av eleverna i skolan enligt Adam hade svenska etniska bakgrunder. Vidare yttrar Adam sig på detta vis:
Adam: “De vänner jag hade då var jättetrevliga, men ibland kände jag att de inte förstod kulturen jag hade och de förstod inte riktigt hur jag kände mig.
Så jag hade alltid den här känslan av att jag typ inte ville eller kände att jag typ kunde prata om saker som berörde min kultur eller ta hem någon till mitt hem för att jag bodde i Araby”.
Det som går att avläsa från Adams citat är att han har en känsla om att hans vänner som är etniska svenskar inte har förståelse för hans kultur. Det i sig
skapar en rädsla för Adam som får honom att känna att han inte kan diskutera saker som berör honom, eller ta hem vänner till sitt hem på grund av att han bor i Araby. Det visar på att Adam har en skamkänsla över sin kultur och boendesituation, detta då han nämner skillnader som finns mellan honom och hans vänners livssituationer och att han på grund av dessa anledningar väljer att inte ta hem vänner eller vågar prata om saker som berör hans kultur. Det är just det som Elias & Scotson (2010) menar med att outsidergrupper känner utanförskap när de upplever att de inte kan vara som den “bättre” gruppen (Elias & Scotson, 2010, s.37). Ett annat exempel som tyder på skamkänsla hos Arabybor är det som Hanna berättar om hur hon känner sig utanför på grund av hennes utseende:
Hanna: “När jag var yngre så spelade jag fotboll med tjejer från min skolklass och bara utseendemässigt så kände jag mig utanför för jag hade inte mycket liknande utseende som dem. Det känns lättare med Araby för man känner sig välkommen och jag ser mer lik ut som Arabybor än vad jag gör med svenskar”.
Hannas sätt att beskriva sig själv indikerar att hon har känt en skamkänsla över sitt utseende. Detta framgår eftersom hon fokuserar på det olikheter som finns mellan henne och tjejerna i sin klass. Man kan också uppmärksamma att Hanna inte känner någon samhörighet med tjejerna i sin klass, det förklarar att Hanna på ett sätt känner sig som en outsider när hon är bland tjejerna i sin skolklass. Detta då hon även berättar att det känns enklare att vistas bland Arabybor på grund av att hennes utseende är mer motsvarande Arabybor än Växjöbor från andra stadsdelar. Hannas tankesätt om hennes utseende kan ha bidragit till att hon har upplevt en skamkänsla då hon inte enligt de etablerades normer passar in i majoritetssamhället (Elias & Scotson, 2010, s.37).
Adams och Hannas upplevelser kan även förklaras med hjälp av Senherdes (2007) beskrivning om hur stereotypiska inställningar till kultur, kriminalitet med mera leder till att människor i utsatta områden känner utanförskap (Senherde, 2007, s.56). Adam upplevde att han inte kunde prata om sin kultur med sina skolkamrater eftersom de enligt honom inte hade en
förståelse för hans kultur. Hanna berättar att hon kände sig utanför på grund av att hennes utseende inte motsvarade hennes skolkamrater. Det visar på att det finns stereotypiska föreställningar om både kultur och ras som i sin tur påverkar de som stigmatiseras eftersom de tillslut börjar förankra sig med de negativa egenskaper som de tillskrivs med (Elias & Scotson, 2010, s.18).
5.2 Andra Växjöbors syn av Arabyområdet
5.2.1 Problematiska Araby
Det som gick att observera utifrån Växjöbornas intervjuer är att en
övervägande del av deltagarna hade en negativ inställning till Arabyområdet.
Termer såsom bristande integration, kriminalitet, problemområde, droger, med mera, har tillämpats av Växjöborna vid beskrivning av Araby. Nedan presenteras ett citat som ger en djupare inblick i hur en av deltagarna ser på Araby:
Erik: “Jag tycker det är lite alltså dåligt rykte, dåligt folk som bor där. Jag har inte någon samhörighet med dem kan man säga. Det är många
nytillkomna från andra länder som jag inte förstår deras kultur så bra...om jag inte tar det på fel sätt. Alltså det är många från Somalia…och
mellanöstern-personer känner jag igen men det är mycket från den sidan som jag inte...de har ett annat sätt att vara känns det som”.
Eriks redogörelse visar på att han har sina fördomar om Araby och invånarna som bor där. Detta märker man genom hans sätt att referera till invånarna
som är bosatta i Araby. Han använder sig av fraser såsom “dåligt folk” och
“dem har ett annat sätt att vara” när han beskriver Araby. Som Elias &
Scotson (2010) beskriver är anomi ett av de verktyg som etablerade grupper använder för att stigmatisera en annan social grupp (Elias & Scotson, 2010, s.38). De fraser som Erik använder sig av för att beskriva Araby handlar specifikt om invånarna som är bosatta i Araby, beskrivningarna om
Arabyborna är negativa och man kan tydligt märka att han använder sig av anomi, det vill säga stigmatiserande ord och meningar, för att beskriva Arabys invånare.
En annan aspekt som är viktig att framföra är Eriks sätt att förmedla att han inte förstår sig på nykomlingarnas kultur där han mer specifikt talar om människor med ursprung från Somalia. En liknande inställning hade även den äldre generationen i Winston Parva om nykomlingarna som bosatte sig i bostadsområdet där de bland annat upplevde att nykomlingarna var ett hot mot de normer och principer som den äldre generationen hade skapat (Elias
& Scotson, 2010, s.34). Precis som den äldre generationen i Winston Parva, har även Erik ett liknande förhållningssätt gentemot Arabybor, eller mer specifikt gentemot nykomlingar i Araby. Eriks citat kan förstås utifrån att han upplever att Arabybor inte har liknande kultur och normer som andra stadsdelar i Växjö. Man kan även observera att han på ett indirekt sätt påpekar att det är Arabybornas normer och sätt att vara som det är fel på.
Detta i sin tur är ett sätt för Erik att även framhäva sin grupps gruppkarisma då han genom att stigmatisera Arabybor poängterar att han innehar en egenskap av gruppkarisma, det vill säga egenskapen av att vara “bättre”
(Elias & Scotson, 2010, s.11). I detta fall menar Erik att hans kultur och sätt att vara är bättre än Arabybornas.
Ålund (1997) förklarar att människors bild av mångetniska förorter är i många fall stereotypiska och ensidiga (Ålund, 1997, s.168). Eriks
beskrivning av somalier är ett exempel på en stereotypisk föreställning om en social grupp. Han berättar att han inte har en förståelse för deras kultur samtidigt som han förklarar att somalier beter sig på ett annorlunda sätt. Det är en indikation på att Eriks förhållning gentemot somalier är stereotypisk och ensidig. Detta eftersom han själv berättar att han inte känner igen deras kultur. Det tyder på att han förmodligen inte interagerar med somalier och bildar därmed sin uppfattning utifrån rykten och skvaller som finns om den sociala gruppen. Denna typ av problematik kan även förstås utifrån
Senherdes (2007) redogörelse om hur människor numera har en negativ inställning till migration (Sernhede 2007 s. 55). Eriks sätt att uttrycka sig om nykomlingarnas kultur är ett tecken på att hans förhållning gentemot
nykomlingarna kan ha påverkats och skapats utifrån generella föreställningar som finns om migration.
Ett annat exempel som stärker teorin om att Erik tillämpar stigmatisering för att framhäva sin egen gruppkarisma är genom hans sätt att förklara hur Arabyområdet såg ut tidigare när han själv var bosatt i Araby:
Erik: “Det är mycket skottlossningar som man hör och det är mycket ungdomar som bränner bilar. När jag bodde där så var det mycket mer sånna som mig kan man säga. Men nu är det mycket...visst det kanske låter lite inte bra men många från Somalia”.
Citatet ovan visar på ett tydligt sätt hur Erik framhäver sin gruppkarisma genom att nedvärdera Arabybor. Detta gör Erik genom att han berättar att Araby under tidigare år omfattade personer som motsvarade honom. Det han menar är att Araby numera har blivit otryggt på grund av ungdomar som orsakar problem, samt på grund av att det har skett en ökad invandring i vad gäller människor med bakgrund från Somalia. Elias & Scotson (2010)
påpekar att etablerade grupper anser outsidergrupper att sakna egenskapen av
gruppkarisma, det vill säga egenskapen av att vara “bra” (Elias & Scotson, 2010, s.11). Eriks sätt att referera till sig själv och Arabybor antyder att han anser Arabybor saknar den egenskapen av att vara som “han”. Han gör en jämförelse mellan sig själv och Arabybor genom att betona Arabybornas negativa egenskaper och beskriver sig själv som exemplarisk genom att säga:
“När jag bodde där så var det mycket mer sånna som mig kan man säga”.
Vidare berättar Sam om hur han upplever att Arabyområdet har förändrats.
Sam yttrar att han upplever att kriminaliteten i Araby har blivit mer omfattande under de senaste tio åren, samt att det är en primär orsak till varför Araby har fått ett dåligt rykte. Enligt Sam är Araby ett väldigt fint område, däremot påpekar han att grupperingar i Araby har blivit ett problem som orsakat osäkerhet i området. Fortsättningsvis berättar Sam detta:
Sam: “Fast jag tycker att området har förändrats mycket, det är massa ungar som går i flock som förstör allt fint som finns i Araby, när man ser sånt blir man inte sugen på att flytta ut till Araby. Så nja...jag skulle för tillfället inte kunna bosätta mig i Araby, jag bor hellre i Hov delen som...där jag har ju två ungar själv och jag skulle inte känna mig säker för deras skull”.
Sams syn på Araby kan förstås på det sättet att han anser att ungdomar orsakar problem i Arabyområdet. Utifrån hans formulering får man en uppfattning om att han upplever att “alla” ungdomar i Araby är
problematiska och skapar problem i området. Detta kan förklaras utifrån Elias & Scotsons (2010) beskrivning om hur stigmatiserande ord gentemot outsidergrupper stämplar gruppens alla medlemmar. En stämpel skapas trots att det endast är en minoritet av hela gruppens medlemmar som faktiskt orsakar problem (Elias & Scotson, 2010, s.167). Både Erik och Sam har en liknande infallsvinkel kring ungdomar i Araby. Det visar på att de har en viss bild av ungdomarna i Arabyområdet som i sig är negativ. Deras negativa bild
av Arabybor kan ha skapats eftersom att ungdomar i Araby framställs och stämplas som problematiska trots att det kanske bara är en minoritet av alla ungdomar som faktiskt begår dåliga handlingar. Ett annat exempel som tyder på att Arabybor stämplas som problematiska är Fatmas utsaga om Arabys image:
Fatma: ”Man pratar ju skit om stället och man är rädd för dem även om jag har varit där flera gånger och jag är inte så rädd men man går ju och så tänker man där är de utländska kriminella och där är de och man tänker lite så. Då tar man det in och så när man sätter på nyheterna så träder det på ens misstankar och för personerna som bor där. Och när man hälsar på så får man en mer misstänksam attityd kanske”.
Fatmas formulering indikerar att hon egentligen inte är rädd för Arabybor då hon berättar att hon har varit i Araby flera gånger tidigare och inte känt sig skrämd. När Fatma får höra rykten och nyheter om Araby blir det att hon blir misstänksam och börjar ifrågasätta ifall hon är rädd eller inte för invånarna i Araby. Faktum att Fatma har den inställningen om att Arabybor är
kriminella, samt att människor talar illa om Araby tyder på att Araby har fått en stämpel som ett problemområde. Något som går att uppmärksamma är att både Erik och Fatma nämner Arabybornas bakgrunder i en negativ kontext.
Det förklarar att det möjligtvis kanske inte handlar om Arabybornas
personliga egenskaper, utan att dem är medlemmar i en grupp eller kategori som anses vara mindre respektabel (Elias & Scotson, 2010, s.17)
5.3 Växjöbors medvetenhet om Arabys stigmatisering
Det man kunde observera utifrån Växjöbornas intervjuer är att de var medvetna om att den stigmatisering som sker gentemot Araby kan påverka området på ett negativt sätt som får Arabybor att se dåliga ut. Somliga
deltagare menar att stigmatiseringen kan påverka hur Arabybor ser på sig själva. Nedan beskriver Melinda hur hon ser på Arabybornas situation:
Melinda: “Det här med stigmatisering och även socialisation, liksom redan som barn uppväxt i den här miljön, folk talar negativt om det och du hör det på stan eller bland andra...man umgås ju i olika kretsar. Om du umgås i en liten bättre krets eller med andra människor från andra bostadsområden, men Araby Araby, då tänker jag hur blir det med din självidentitet? Här är du en del av Araby på ett sätt, men samtidigt vill du inte vara det på grund av den andrakretsen. Så jag tror ändå att det blir negativt för ungdomars
självkänsla”.
Det som går att utläsa från Melindas citat är att hon har en uppfattning om att stigmatisering sker gentemot Araby som i sin tur påverkar Arabyborna negativt. Citatet ovan kan förklaras utifrån begreppet territoriell
stigmatisering. Melinda berättar att stigmatisering som sker gentemot Arabyområdet kan påverka Arabybornas självkänsla med tanke på att människor talar negativt om området. Wacquant (1996) menar att invånare som är bosatta i förortsområden påverkas av stigmatiseringen som sker gentemot områdena. Det kan i sin tur leda till att boenden i dessa områden skapar en skamkänsla på grund av att dem är bosatta i ett specifikt område som kännetecknas av ett dåligt rykte (Wacquant, 1996, s.125). Eftersom Araby är en stadsdel som har ett negativt rykte, kan det resultera i att stigmatiseringen påverkar invånarna som är bosatta i området. Detta då utomstående har en tendens att porträttera invånare som är bosatta i förortsområden på ett negativt sätt (Wacquant et al, 2014, s.1274).
5.4 En ojämn maktfördelning i Växjö
I denna del av analysen kommer studiens sista frågeställning att besvaras.
Syftet är att få en djupare förståelse för de föreställningar som skapas av Arabybor och andra Växjöbor gällande Arabyområdet. Frågeställningen kommer att besvaras med hjälp av de utsagor som framkommit ovan i andra delar av analysen. Elias & Scotsons (2010) teori om moralisk differentiering kommer att tillämpas för att ge en tydligare bild på hur relationen mellan Arabybor och andra Växjöbor förefaller. Samtidigt kommer Richard Jenkins (2008) definition av kollektiv identifiering att användas för att få en
förståelse för hur kollektiva identifieringar kan skapa gränser mellan sociala grupper.
Det som man har kunnat observera utifrån deltagarnas redogörelser är att det faktiskt sker en stigmatisering gentemot Araby. Detta framkommer av både Arabybor och Växjöbor från andra stadsdelar. Resultatet påvisar att Växjöbor från andra stadsdelar tillämpar sig av anomi för att stigmatisera och
nedvärdera Arabybor. Detta har man exempelvis kunnat upptäcka utifrån Alis citat, där han bland annat berättar att hans klasskamrater frågade honom ifall han hade blivit misshandlad eller rånad för att han var bosatt i Araby.
Samtidigt har man observerat att Växjöbor från andra stadsdelar ser ner på Araby och beskriver dess invånare som “dåliga”. Detta har resulterat i att Araby har fått ett dåligt rykte och därmed har även dess invånare fått en stämpel som problematiska. Detta trots att det endast är en minoritet av hela populationen i Araby som begår dåliga handlingar. Det tyder på att Araby befinner sig i ett utanförskap som också påverkar invånarnas ställning i samhället. Arabybor blir i denna situation en outsidergrupp, de exkluderas av andra stadsdelar i Växjö och tillskrivs negativa egenskaper (Elias & scotson, 2010, s.10).
Relationen mellan Arabybor och Växjöbor från andra stadsdelar kan förstås genom Elias & Scotsons (2010) teori om moralisk differentiering. Moralisk differentiering innebär att det skapas en ojämn maktfördelning mellan sociala grupper i samhället. Somliga grupper, det vill säga etablerade grupper, anses följa samhällets normer och regler i högre mån än andra grupper.
Outsidergrupperna blir i detta fall underordnade när etablerade grupper attribuerar dess medlemmar med negativa egenskaper (Elias & Scotson, 2010, s.11). Den ojämna maktfördelningen resulterar i att det skapas en negativ relation mellan sociala grupper då vissa har mer makt än andra grupper i samhället (Elias & Scotson, 2010, s.17). I detta fall blir det andra stadsdelar i Växjö som har större makt i samhället än Araby. Araby är den stadsdel i Växjö som anses vara problematisk, dess invånare är de som attribueras med negativa egenskaper av Växjöbor från andra stadsdelar.
Växjöbor från andra stadsdelar menar att det är Arabybor som inte kan uppföra sig enligt samhällets givna normer. Därmed går det att se att det finns en ojämn maktfördelning i Växjö som i sig skapar en negativ relation mellan Arabybor och andra stadsdelar i Växjö.
Den negativa relationen som skapas mellan Arabybor och Växjöbor från andra stadsdelar kan även förklaras utifrån Richard Jenkins (2008) teori om kollektiv identifiering. Som resultaten har påvisat påverkas Arabybor av den sociala exkludering och stigmatisering som begås av Växjöbor från andra stadsdelar. Det skapar en kollektiv skam bland invånarna i Araby då de beskrivs som “dåliga” och problematiska. Eftersom Arabybor inte finner gemenskap bland andra sociala grupper blir det att dem söker sig vidare för att hitta en känsla av samhörighet. Baserat på deltagarnas redogörelser blir det att Arabybor finner känslan av samhörighet i Arabyområdet. De
identifierar sig med varandra och ser likheter med andra invånare i området.
Detta i sig är det som skapar den kollektiva identifieringen bland Arabybor (Jenkins, 2008, s.102).
