Som framgår ovan ligger det komplexa orsakssamband bakom problematisk skolfrånvaro, såsom en sårbarhet hos individen, familjeproblem, skolorganisatoriska orsaker, exempelvis lärarbyten och skolpolitiska beslut på nationell och kommunal nivå (Gren Landell, 2018) och därför är det relevant att använda systemteorin som teoretisk utgångspunkt eftersom
systemteorin hjälper till att ge komplexa förklaringar och även nya infallsvinklar och alternativa åtgärder i arbetet med den problematiska skolfrånvaron.
För att förstå en elevs skolsituation behöver man, utöver att vara uppmärksam på eleven själv, analysera alla de system som eleven ingår i: hemmet, skolsituationen (mikrosystem),
37
samverkan däremellan (mesosystem), om en förälder blir sjuk eller mister sitt arbete
(exosystem) samt lagar och förordningar som styr skolan (makrosystem). Dessutom det som Bronfenbrenner kallar chronosystem, det vill säga om föräldrarna skiljer sig, ett syskon dör eller andra livsförändrande händelser i ett barns liv.
I det undersökta materialet har jag identifierat 40 insatser som särskilt betydande, både preventiva och intervenerande. Dessa insatsers nivå, utifrån Bronfenbrenners ekosystem, fördelar sig enligt följande (Bilaga 3):
Insatser på
• Individnivå: 10. (Insatser som berör den enskilda eleven, till exempel att vara uppmärksam på riskelever och att låta den enskilda eleven komma till tals om sin skolsituation.)
• Mikrosystemnivå: 18. (Insatser som berör elevens familj, kompiskrets, eventuellt fritids och skolsituation.)
• Mesosystemnivå: 2. (Insatser som berör samarbetet mellan skolan och hemmet.) • Exosystemnivå: 0. (Förekommer inte men skulle kunna beröra insatser som gäller
föräldrarnas arbetstider.)
• Makrosystemnivå: 10. (Insatser som berör lärarutbildning, samarbete mellan BUP, sociala myndigheter och skola samt politiska beslut angående skolan.)
• Chronosystem: 0. (Förekommer inte men skulle kunna beröra insatser vid
livsavgörande händelser i den individuella elevens liv, till exempel att föräldrarna skiljer sig.)
Gemensamt för både preventiva och intervenerande insatser är som synes att det undersökta materialet visar vikten av att arbeta på många olika nivåer med den problematiska
skolfrånvaron och att inte bara rikta insatserna till eleven själv. Det framgår också att det är i elevens mikrosystem som merparten av insatserna som i det undersökta materialet har lyfts fram som effektiva finns, det vill säga i skol- och familjerelaterade insatser. Även i
makrosystemet återfinns i forskningen insatser och förslag på insatser, såsom att från samhällsnivå underlätta för flerpartssamarbete med sociala myndigheter, BUP och skolan kring elever med problematisk skolfrånvaro samt att se hur skolpolitiska beslut ger återverkningar på individnivå. (Andersson et al., 2015; Ekstrand, 2015; Grewe, 2005.)
38
Däremot saknas det för både det preventiva och intervenerande arbetet insatser på exosystem- och chronosystemnivå. I praktiken innebär det att i den forskning som föreliggande uppsats bygger på inte har nämnts åtgärder som tar hänsyn till att till exempel en elevs förälder blir arbetslös och inte heller skilsmässa eller dödsfall i elevens familj (chronosystemnivå). Inte heller finns några insatser som berör föräldrarnas arbetstider (exosystemnivå). Ett rimligt antagande är att forskarna ser faktorer på dessa nivåer som påverkansfaktorer på individen och att åtgärderna därför syns på individnivå, exempelvis i arbetet med att uppmärksamma riskelever (Andersson et al., 2015). Även om så är fallet vore det önskvärt att även belysa dessa faktorer på en mer övergripande nivå för att skapa en ytterligare förståelse för den problematik som kan ligga bakom problematisk skolfrånvaro samt för att hitta nya tillvägagångssätt i både det preventiva och det intervenerande arbetet med problematisk skolfrånvaro.
Föräldrarnas arbetstider är förstås svåra att ändra på och insatser som rör dessa låter sig svårligen göras av någon annan än föräldrarna själva. Att föräldrar arbetar nattetid eller skiftarbetar innebär att det blir svårare eller omöjligt för dem att se till att barnen går upp på morgonen och kommer iväg till skolan, vilket kan vara ödesdigert för ett barn som känner olust inför att gå till skolan, vilket i sin tur innebär att det vore intressant att se insatser även på exosystemnivå belysta i forskningen. Att föräldrars arbetstider är relevant i detta
sammanhang visar inte minst det faktum att det inte är ovanligt att föräldrar med barn som har problematisk skolfrånvaro går ner i arbetstid för att kunna stötta barnet ännu mer
(Prestationsprinsen.se, 2019).
Sammanfattningsvis hjälper det systemteoretiska perspektivet på prevention och intervention vid problematisk skolfrånvaro till att åskådliggöra hur viktigt det är att arbeta på flera olika nivåer när det gäller att komma tillrätta med problematisk skolfrånvaro. Det är fruktlöst att söka orsaker hos individen enbart och som en följd av detta att göra insatser som är riktade till individen enbart. När förståelsen för att orsakssambanden till problematisk skolfrånvaro är komplexa och fokus flyttas från individen enbart till individen i den kontext som han eller hon befinner sig i lämnas det kategoriska perspektivet till förmån för det relationella (Nilholm, 2005), något som är centralt inom specialpedagogiken. Med förståelsen för de komplexa orsakerna bakom problematisk skolfrånvaro följer en förståelse för hur breda insatser som behövs och i detta arbete behövs den samlade kompetensen i skolans elevhälsoteam där
39
specialpedagogen kan komma att spela en nyckelroll i arbetet genom att agera bollplank åt lärarna, låta eleven komma till tals om sin lärandesituation, göra kartläggningar och sätta in adekvat stöd, se över skolans hela lärmiljö samt vara en samordnare mellan skolan och andra aktörer såsom BUP och sociala myndigheter och eleven med vårdnadshavare.
Undersökningens övergripande resultat är således att orsakerna bakom problematisk
skolfrånvaro är komplexa vilket får till följd att de preventiva och intervenerande insatser som i den aktuella forskningen visat sig vara effektiva är likaledes komplexa. Det finns inte en anledning till all problematisk skolfrånvaro och det kan alltså inte heller vara en typ av insats som löser hela problemet. Forskningen visar att det hos bland annat lärare och rektorer finns en felaktig tro på att det är faktorer hos eleven själv som orsakar problemet med omfattande skolfrånvaro (Andersson et al., 2015) medan det undersökta materialet visar att orsakerna är långt mer komplexa än så. Det systemteoretiska perspektivet bidrar till att tydliggöra
komplexiteten i de bakomliggande orsakerna till problematisk skolfrånvaro likväl som att påvisa hur likaledes komplexa insatserna måste vara för att bli effektiva, en kunskap som specialpedagogen och elevhälsoteamet på en skola bör ha nytta av.
40
6 Diskussion
I detta kapitel kommer först valet av metod att diskuteras; vilka för - och nackdelar som finns med en systematisk litteraturstudie samt vilka styrkor och svagheter som finns i föreliggande uppsats. Därefter följer en diskussion om resultatet och den specialpedagogiska relevansen i denna studie. Kapitlet avslutas med en reflektion över vilka samhälleliga, politiska följder som borde följa på kunskaperna som har kommit fram i denna uppsats och i mycket av forskningen som den bygger på. I detta kapitel ges också förslag på fortsatt forskning kring problematisk skolfrånvaro.
6.1 Metoddiskussion
Syftet med denna uppsats är att öka kunskaperna om vilka preventiva och intervenerande insatser som behöver göras när man arbetar med problematisk skolfrånvaro samt att förankra detta i en systemteoretisk ansats. Som metod för detta valdes en systematisk litteraturstudie för att kunna få en så bred kunskapsöversikt som möjligt, vilket är en stor fördel med systematiska litteraturstudier. En nackdel å andra sidan är att det inte finns någon möjlighet att ställa följdfrågor eller att få fördjupa sig i intressanta vinklingar som kommer fram i materialet. Inte heller kan man få förklaringar om något verkar oklart i det studerade
materialet (Eriksson-Barajas et al., 2013). En annan metod som kunde ha valts och som skulle ha gett större möjlighet till fördjupning, utvikningar och förklaringar är till exempel
strukturerad eller semistrukturerad intervju med elever, vårdnadshavare, lärare eller
specialpedagoger. Enkät hade också kunnat vara användbart men att valet föll på systematisk litteraturstudie beror på att man med denna metod får möjlighet till en större bredd i den data som ligger till grund för studien och på så vis får större generaliserbarhet.
En styrka i föreliggande uppsats är det metodiska tillvägagångssättet vid artikelsökningen: En given urvalsprocess följdes (Bilaga 1) och alla artiklar kvalitetsgranskades utifrån ett givet antal frågor hämtade från Eriksson-Barajas et al. (2013). Den systematiska sökningen gjordes i databaserna ERIC och Swepub och resulterade i nio publikationer som lästes och ingår i denna studies resultatredovisning. Snöbollsurvalet resulterade i 21 artiklar. Eftersom det blev en obalans mellan systematisk sökning och snöbollsurval ströks i ett senare skede sex av publikationerna från snöbollsurvalet. Jag gjorde en ny systematisk sökning och fann fem publikationer som då fanns med i sluturvalet som alltså bestod av 14 publikationer från systematisk sökning och 15 från snöbollsurval. I ett senare skede ströks tre publikationer som
41
byggde på systematiska litteraturstudier varvid fyra publikationer som bygger på systematiska litteraturstudier till slut finns med i sluturvalet. Sluturvalet består av 26 publikationer, varav 23 svenska och internationella vetenskapliga publikationer samt tre forskningsrapporter. Datainsamlingsmetoderna i de studerade publikationerna är både av kvalitativ metod (systematiska litteraturstudier, intervjuer, halvstrukturerade intervjuer,
klassrumsobservationer, dokumentanalyser och fallstudier) och av kvantitativ metod (enkäter). Också läsning av publikationer och insamlande av data följde en given modell (Bilaga 2) och därför blev resultatinsamlingen strukturerad och lätt att sammanställa och svaren på de två första forskningsfrågorna om specialpedagogens arbete med prevention och intervention vid problematisk skolfrånvaro tämligen uttömmande. Den tredje
forskningsfrågan handlar om hur detta arbete kan ses ur ett systemteoretiskt perspektiv (Sugrue et al., 2016).
All litteratur som mina resultat bygger på är från 2000-talet vilket kan vara både en fördel och en nackdel. Fördelen är att forskningen förmodligen bygger på samtida och aktuella teorier. Nackdelen däremot är att forskning ibland tenderar att vara likriktad under samma period vilket får till följd en likriktad och möjligen förenklad eller endimensionell bild av sanningen. (Detta som man brukar illustrera med pendeln som svänger.)
Valet av metod speglar syftet så till vida att syftet är att öka kunskaperna om arbetet vid problematisk skolfrånvaro och att ge en bred förståelse för komplexiteteten i detta arbete vilket hade varit svårt att få fram med till exempel intervju, enkät, klassrumsobservation eller annan kvalitativ metod.
6.2 Resultatdiskussion
Denna uppsats bidrar med ökad kunskap om hur man arbetar mest framgångsrikt vid
problematisk skolfrånvaro förstått ur ett systemteoretiskt perspektiv, vilket var syftet. Det som är mest slående i denna uppsats är att resultatet visar att det mest effektiva sättet att komma till rätta med den problematiska skolfrånvaron är att arbeta preventivt både på individ-, skol- och samhällsnivå. Min uppsats visar också hur man sett med systemteoretiska ögon (Sugrue et al., 2016) bör göra insatserna i flera olika system, eller på olika nivåer, runt eleven för att de ska bli verkningsfulla. Vidare visar min studie på vikten av samhälleliga insatser och politiska beslut som dels gynnar högstadieskolorna, där merparten av de elever som sitter fast i
42
problematisk skolfrånvaro finns, dels gynnar en kompetent och stabil lärarkår som är en förutsättning för att minska den problematiska skolfrånvaron.
Det framgår i inledningen av denna uppsats att så många som 68 000 elever på mellan-och högstadiet har en problematisk skolfrånvaro och att siffrorna har en tendens att öka (Öhman, 2016) och det är naturligtvis så att alla dessa barn och ungdomar inte har en och samma orsak till varför skolan blir ett ställe de undviker. Från 1940-talet finns artiklar som diskuterar elever som inte går till skolan på grund av ångest (Kearney, 2001) och på 1960-talet fanns en debatt som handlade om överbeskyddande mödrar som bidrog till att ge sina barn
separationsångest med resultat att de vägrade att gå till skolan (Gren Landell, 2018). Dessa föreställningar verkar i mångt och mycket leva kvar än i dag då resultatet i denna uppsats visar att många lärare fortfarande tror att de främsta orsakerna till att en elev får problematisk skolfrånvaro beror på depression hos eleven eller att elevens familj har problem (Andersson et al., 2015) medan de faktiska orsakerna till frånvaron är mycket mer komplexa än så.
Sårbarheter hos individen, såsom NPF-problematik, kronisk sjukdom eller en bristande familjesituation måste förvisso vägas in men resultatet visar att även till exempel brister i skolan själv ofta är en bidragande orsak till att en elev inte vill eller kan gå dit. Det kan till exempel vara brister i skolans sociala miljö med mobbning, utfrysning eller att lärarna inte förmår skapa goda relationer till sina elever (Cook et al., 2018).
Flera forskare (Pietarinen et al., 2014) pekar på betydelsen av att låta eleven göra sin röst hörd angående sin skolsituation och också låta eleven känna att han eller hon har inflytande över den så att eleven kan hitta en känsla av sammanhang, begriplighet och meningsfullhet med skolsituationen (Skolverket, 2019b). Brister i skolans pedagogiska verksamhet och
organisatoriska orsaker, såsom håltimmar eller täta lärarbyten kan också påverka frånvaron (Ekstrand, 2015; Gregory & Purcell, 2014).
Flera av de verkningsfulla insatserna för att motverka problematisk skolfrånvaro, både på preventiv och intervenerande nivå, hittar man på organisatorisk nivå/samhällsnivå
(Strand, 2000): Orsakerna till att lärare blir sjukskrivna mer än andra yrkesgrupper eller att de slutar att arbeta som lärare så att det blir täta lärarbyten för eleverna hittar man ytterst i
politiska beslut (Thurfjell, 2017). Resultatet visar även att ett brett samarbete mellan exempelvis BUP, sociala myndigheter och skolan är gynnsamt för att minska problematisk skolfrånvaro, något som många gånger kan vara svårt att få till stånd och även här torde
43
politiska beslut ligga bakom att yrkesgrupper som återfinns i alla tre nämnda organisationer (psykologer, socialsekreterare och lärare) är överrepresenterade i sjukfrånvarostatistiken (Israelsson, 2016).
Det systemteoretiska perspektivet (Sugrue et al., 2016) bidrar till att synliggöra komplexiteten i orsakerna bakom frånvaro. Orsakerna återfinns i många eller till och med alla de system som den individuella eleven har runt sig och därför måste insatserna också finnas i alla system, på alla nivåer. Systemteorin visar också på bredden av åtgärder som behövs för att komma till rätta med det komplexa orsakerna till problematisk skolfrånvaro. Det krävs i varje enskilt fall en bred bedömning och man måste vara medveten om att det inte finns en enda metod för all problematisk skolfrånvaro. I de 26 publikationer som föreliggande uppsats bygger på har 40 särskilt verkningsfulla åtgärder vid problematisk skolfrånvaro lyfts fram i följande av Bronfenbrenners system: Individ (10), mikrosystem (18), mesosystem (2) och makrosystem (10). I två av systemen, exosystem och chronosystem, saknas helt förslag på verkningsfulla åtgärder mot problematisk skolfrånvaro. Här torde det alltså finnas aspekter för den fortsatta forskningen att fokusera på.
Resultatet av denna studie, liksom den tidigare forskningen, visar hur viktig specialpedagogen tillsammans med övriga kompetenser i elevhälsoteamet är i arbetet med prevention och intervention kring problematisk skolfrånvaro. Specialpedagogen kan samordna samarbetet mellan skolan och externa aktörer såsom BUP och sociala myndigheter, något som lyfts fram som en mycket verkningsfull insats (Kearney, 2008; Gregory & Purcell, 2014; Ek et al., 2015). Vidare kan specialpedagogen i samarbete med skolledningen fördela resurser och anpassa lärmiljön samt tillsammans med övriga kompetenser i elevhälsoteamet se över eventuella skolorganisatoriska brister. Kronholz (2012) påpekar till exempel vikten av att skolorna har fungerande frånvarorutiner. Exempel på andra skolorganisatoriska faktorer som bör åtgärdas för att den problematiska skolfrånvaron ska minska är att skapa ett schema utan håltimmar och att se till att så kallade lärarlösa lektioner försvinner helt och hållet (Gren Landell, 2018).
Vidare kan specialpedagogen agera bollplank åt lärare (Forsén & Hildingsson, 2019). I specialpedagogens kompetens ingår också att stötta elevens kunskapsutveckling genom att adekvat stöd sätts in samt att hjälpa en elev som har kommit efter att komma ikapp i de olika ämnena. Rena inlärningssvårigheter och att en elev upplever att han eller hon behöver
44
specialpedagogiskt stöd som sedan uteblir är kända riskfaktorer för problematisk
skolfrånvaro, enligt till exempel Havik et al. (2015b). Pietarinen et al. (2014) påpekar vikten av att en elev ska känna sammanhang och inflytande över sin studiesituation och
specialpedagogen kan fungera som den vuxna i skolan som hjälper eleven till detta.
Relationer lyfts också fram i de forskningen. Goda relationer är en kraftfull skyddsfaktor och skolan, som möter alla barn och ungdomar, utgör en trygghet och står för stabilitet och
positiva relationer för dem. För elever med riskfaktorer på individ-, och familjenivå kan skolan vara en värdefull skyddsfaktor medan en dålig skolmiljö, med icke fungerande
relationer mellan exempelvis skolan och hemmet däremot, kan utgöra en riskfaktor (Jonsson, 2014), en viktig slutsats som har stor relevans för hur man kan arbeta specialpedagogiskt. Betydelsen av goda relationer mellan lärare och elev kan således inte nog understrykas liksom relationen och samarbetet mellan lärare och vårdnadshavare för att undvika att en elev hamnar i problematisk skolfrånvaro. Att lärare har ett lågaffektivt bemötande (Heljskov, 2020) torde för övrigt kunna underlätta goda relationer i skolan. För att goda relationer ska kunna byggas behövs förstås en stabil lärarkår så att eleverna slipper byta lärare varje termin. Här behövs stora insatser på samhällsnivå. För att locka studenter till lärarhögskolorna behöver
förmodligen både lärarnas löner höjas och arbetsmiljö förbättras.
Denna studie, liksom tidigare forskning, visar att många av orsakerna till problematisk skolfrånvaro skulle kunna ”byggas bort”. Som min uppsats visar är många av de
bakomliggande orsakerna till problematisk skolfrånvaro skolrelaterade medan rektorer och lärare i många fall tror att problemet ligger hos den enskilda eleven (Gren Landell, 2018). Här behövs alltså en kompetenshöjning i de svenska skolorna men också rent organisatoriska förändringar krävs, exempelvis så att elevernas schema rensas från håltimmar och att skolorna har fungerande frånvarorutiner.
Skolan behöver också erforderliga medel för att kunna sätta in de resurser som behövs för att stötta en sårbar elev, till exempel genom att sätta in en assistent, skapa en liten grupp eller erbjuda samtalsstöd hos en skolkurator. Att ha rastaktiviteter, en välkänd skyddsfaktor mot mobbning, kräver också ekonomiska medel i form av till exempel en fritidspedagog. Generellt blir andelen kringpersonal (fritidspedagoger, fritidsledare och elevassistenter till exempel) runt eleverna mindre ju äldre elevgruppen är och här har specialpedagogen möjlighet att i sitt arbete på organisationsnivå vara med och arbeta för sådana insatser. Eftersom forskningen
45
visar att problematisk skolfrånvaro knappt finns på lågstadiet men ökar på mellanstadiet för att explodera på högstadiet (Grewe, 2005; Strand, 2013) där eleverna är äldre och mer självständiga men också möts av högre krav på självständighet samt högre kunskapskrav verkar det rimligt att det även där finns resurser för att möta de sårbara elevernas behov av stöttning under skoldagen. Att ha kompetenta lärare som stannar kvar på sin arbetsplats och skapar kontinuitet och sammanhang för sina elever samt att ha kringpersonal som kan fånga upp och stötta de sårbara eleverna även på högstadiet är till syvende och sist också en samhällsfråga.
Två av forskningspublikationerna (Chirtes, 2010; Hancock et al., 2013) pekar på sambandet mellan problematisk skolfrånvaro och en låg inkomst samt låg utbildningsgrad hos
föräldrarna men ingen av studierna rör svenska förhållanden varför det vore mycket intressant att se svensk forskning kring detta. Skulle det vara så att det finns en liknande korrelation i den svenska frånvarostatistiken vore det verkligt alarmerande och vi vet redan att den svenska skolan har blivit mindre likvärdig på senare år fast det ingår i skolans uppdrag att kompensera för skillnader i elevernas förutsättningar (Skolverket, 2012b).
Jag har genom hela min uppsats tydligt påvisat komplexiteten i fenomenet problematisk skolfrånvaro samt visat att problematisk skolfrånvaro inte bara är ett problem för individen och skolorna utan också ett samhällsproblem. Jag skulle önska att alla vi som arbetar i grundskolan och dagligen stöter på problemet, likaväl som personal på sociala myndigheter och BUP, hittar vägar till samarbete eftersom det bevisligen är en framgångsfaktor i arbetet mot problematisk skolfrånvaro (Ek et al., 2017; Ekstrand, 2015). Vi måste också arbeta utifrån kunskapen om komplexiteten i problemet och söka individuella och flexibla lösningar i arbetet med de elever som fastnar i problematisk skolfrånvaro. Jag skulle också gärna se att rektorer och huvudmän tar ett krafttag för att förbättra främst högstadieskolornas psykosociala miljö, både genom en kompetenshöjning för personal i skolan och genom en översyn av frånvarorutiner, anti-mobbningsarbete, specialpedagogiskt stöd och annat som är av betydelse för att minska den problematiska skolfrånvaron (Reid, 2012; Havik et al., 2015). Det vore också intressant att få se forskning som fokuserar just på den samhälleliga ansvarsbiten i samband med problematisk skolfrånvaro, till exempel vad som skulle hända med den problematiska skolfrånvaron om man från samhällets sida valde att aktivt främja en kompetent och stabil lärarkår på de svenska högstadieskolorna samt multiprofessionella