Det primitiva andra

Temat berör kontrastiva egenskaper där icke-svenska etniciteter skildras i relation till den konventionella svenskheten och dess sociala status som ovanstående teman redogjort för. Beskrivningar av svenskar sker som ett uttalat ”vi”. Varje gestaltning

av ett "vi" blir således en outtalad skildring om hur andra etniciteter är. Men detta kan också ske direkt, utan ett beroende av det svenska som utgångspunkt.

Den vanligaste gestaltningen för personer från Mellanöstern är en generell bild av ett ”drabbat” folk. Gestaltningar av personer från Mellanöstern sker i samtal om det pågående kriget i Syrien eller i intervjuer med personer som flytt från länder i Mellanöstern. Dessa framställs oftast som offer och passiva inför sitt öde.

”Det finns grupper i Sverige som är oroliga inför att IS-anhängare redan befinner sig här och att de eventuellt nu kommer tillbaka. En av de grupperna är yezidierna, som är en mindre grupp, minoritet, som har utsatts för otroliga våldsamheter, tortyr och förföljelse av IS.

Yezidierna som nu befinner sig också några utav de i Sverige.” (2019. Säsong 27, avsnitt 36)

”Yezidier, en annan minoritet, känner ni er säkra i Sverige, eller känner ni er oroliga också, precis som assyrierna?” (2019. Säsong 27, avsnitt 36)

”Enda anledningen till att vi skulle bli beskjutna och dödade, det var för att vi var kurder. Det är inget annat.” (2019. Säsong 28, avsnitt 22)

Denna sorts gestaltning förekommer också av gruppen invandrare eller flyktingar. Deras karaktär utgörs emellertid av mer utsatthet än personer som endast definieras per sitt ursprung från Mellanöstern. Bilden av gruppen invandrare eller flyktingar blir en kollektiv skildring av livsöden som kantas av tragik och misär. För att exemplifiera detta passar följande citat.

”Det är många väldigt dramatiska bilder med små barn, som tvingas lämna sina hem. Och kvinnor såg vi där också, gamla människor. De här människorna kommer ju också förmodligen många av de ta sig till Europa. Vi har senast hört hur man har hittat en lastbil eller truck i England. Oerhört tragiskt, där man har hittat döda människor, som har dött. Och man misstänker nu att det är migranter. Det här kommer ju inte ta slut, utan det fortsätter. Hur väl rustade är vi, polisen, om vi tar gränspolisen?” (2019. Säsong 28, del 19)

Per Kamalis (2005) definition av andrafiering skapas vissa minoritetspersoners identitet i relation till den rådande svenskheten. De är inte sin egen etnicitet, utan snarare en ny version av det svenska; nysvenskar. Något som framträder i följande citat med skådespelaren Bahar Pars.

Malou: ”Om man tittar tillbaka. För din historia, på ett sätt delar du den med väldigt många som har kommit hit som nysvenskar nu. Å andra sidan var det färre när du kom, så det fanns en fördel säkert med det.”

(2018. Säsong 26, avsnitt 39)

Malou skildrar en fördel med att inte tillhöra en större massa av minoriteten. Vad fördelen innebär framgår inte i samtalet. Men Bahar tolkar fördel kontra nackdel till mängden negativa åsikter om invandrare och flyktingar som florerade i samhället då. Minoritetspersoners status i samhället gestaltas här i relation till mängden rasism och högerpopulism.

Bahar: ”Det stämmer men. Jag kom ju också 1989, när vi kom då var det ju också Ny Demokrati och Lasermannen, så det var egentligen lika mycket, det var hårt. Ungefär skulle jag säga att det var som nu. Och folk hade lika mycket panik över invandring och flyktingar och då hade ju bosnierna kommit också.” (2018. Säsong 26, avsnitt 39)

Vidare tenderar fenomenet svenskhet gestaltas som överlägset något annat. I detta fall via språk…

”Samtidigt så var ju barnavårdscentralen som sa ”prata inte grekiska med henne”. Det är bra att försvenska sig, så vi bytte efternamn, han satte mig i en bra skola o sådär. Så han försökte ju att lotsa rätt.” (2018. Säsong 26, avsnitt 7)

…eller forskning, som tidigare nämnt gällande neuroforskarens citat.

”Det är det som kommer bestämma om vi i Sverige i framtiden kan fortsätta vara en kunskapsnation. Hur mycket satsar vi på kunskap, på vetenskap, på innovationer. Är vi ett land som attraherar den typen av talanger eller kommer någon annan göra det? Ska Kina få leda liksom? Ska vi ställa oss längst bak?” (2018. Säsong 27, avsnitt 46)

Ett annat exempel på hur icke-svenskhet gestaltas som ett annorlundaskap är följande samtal med en adopterad person, Artjom Segerström, som är inbjuden för att tala om sin relation till sin far. Situationen skildrar visserligen inte primitiva karaktärsdrag, som temat lyder, men påvisar ändock en återkommande tes att

minoritetspersoner känner eller bör känna någon slags distansering från majoritetsbefolkningen.

Malou: ”Vad är det svåraste tycker du med att vara, om du tycker det, att vara adopterad, till skillnad från kompisar som är biologiska.” Artjom: ”Jag tycker inte det är så svårt. Det har jag aldrig tyckt heller. Jag har liksom inte heller känt mig annorlunda eller någonting, jag tycker inte det är svårt att vara adopterad. För mig har det bara blivit, att det här är min pappa. Det är far och son och inget annat.” (2019. Säsong 27, avsnitt 20)

Malou von Sivers återkommer dock till frågan om annorlundaskap, trots intervjupersonen Artjoms tidigare dementerande.

”Men kunde du känna ibland att det var så att du kände dig…nej du kände dig inte annorlunda sa du nyss.”

Artjom: ”Nej det gjorde jag verkligen inte. Med tanke på att jag visste heller så mycket om min egen bakgrund, så var det svårt att känna någonting, tycker jag i alla fall.” (2019. Säsong 27, avsnitt 20)

De flesta av ovanstående gestaltningar har krävt en djupare tolkning, då många tillskrivningar sker i det outtalade. Men nedan följer en av de mest uttalade primitiva gestaltningarna av en etnisk grupp, nigerianer. Ur intervjun med Mons Kallentoft, som skildrar en stadsdel och dess befolkning i staden Palma.

”Och framförallt nigerianska communityt är fascinerade, för då är det några präster som styr allting med hjälp av voodoo. Så där kan du gå på gatorna och se uppsprättade katter och getter med nålar i, även nu.”

(2019. Säsong 27, avsnitt 42)

Avslutningsvis för den tematiska analysen, vill jag belysa Kara Hermez invändning mot gestaltningen om utsatthet som någonting karaktäriserande för enbart

minoritetspersoner.

Malou: ”Såhär ser det ut i Palmyra [bilder på ruiner från Palmyra efter IS förstört världsarvet Baalshamintemplet] Du har ju föräldrar som har upplevt det här kulturarvet som har varit så viktigt, på ett sätt som du

Kara: ”Det jag tänker på är att det är ett kulturellt folkmord som assyrier också har utsatts för. Men det talar man ju inte om. Men utöver att det är mitt arv, absolut, men det är lika mycket ditt arv Malou. För det är ett världsarv.” (2019. Säsong 27, avsnitt 36)