Majoritetens etermedia
En studie om hur intervjupersoners etnicitet
representeras och gestaltas i Malou efter tio.
Författare: Lana Zand
Abstrakt
Title: The majority’s ether media Author: Lana Zand
Location: Linnaeus University Language: Swedish
Number of pages: 52
In this thesis, 161 interviews of the Swedish morning-show Malou efter tio have been analyzed to find out how the social construct of ethnicity is framed, but also represented.
Purpose: the purpose of this thesis is to examine the frequency and framing of
ethnicity in the morning-show. This is executed by measuring the proportion of ethnic identities that are being interviewed by the show host Malou von Sivers – and under what premises these groups are being portrayed. The ethnic groups are divided into being either a part of the social majority or minority, which is determined in regards of name, accent or presentation provided by the show host.
Method: the method approach is a combination of a quantitative content analysis
and a qualitative thematic analysis. Main results: the analysis show that the minority population in Sweden is underrepresented and tends to appear in contexts that portray them in a vulnerable situation. It also shows that minorities tend to act as a representative of their own ethnic group, more so compared to the majority population.
Tack
Innehållsförteckning
1 Inledning 1
2 Tidigare forskning 2
2.1 Identitetsskapande i svenska medier 2
2.2 Gestaltning av svenskt och icke-svenskt 2
2.3 Etnicitet i siffror 3
3 Teori 5
3.1 Vi och dem – etnicitet som identitetsmarkör 5
4 Syfte och problemformulering 8
4.1 Samhällsrelevans 8
5 Metod och material 9
5.1 Forskningsmetod 9
5.1.1 Kvantitativ innehållsanalys 9
5.1.2 Tematisk analys 9
5.2 Urval och material 10
5.3 Avgränsningar 11
5.4 Genomförande av kvantitativ analys 12
5.5 Genomförande av kvalitativ analys 12
5.6 Operationalisering 14
5.6.1 Representation 14
5.6.2 Gestaltning 15
5.7 Variabler och värden 15
5.8 Validitet och reliabilitet 18
5.9 Etik 20
6 Resultat och analys 21
6.1 Synlighet per etnicitet och genus 21
6.2 Aktörsroller 23
6.3 Ämnesfördelning 27
6.4 Påpekande av intervjupersoners etnicitet 29
6.5 Teman 30
6.5.1 Namn 31
6.5.2 Etnicitetens påverkan på kontexten 31
6.5.3 Skillnader mellan Sverige och svenskhet: 33
6.5.4 Klass som substitut för etnicitet: 36
6.5.5 Tacksamhet och tacksamhetsskuld 39
6.5.6 Aggressiva minoritetsmän 41
6.5.7 Representant för sin etniska grupp 40
6.5.8 Det primitiva andra 42
6.6 Skillnader i representation och gestaltning 46
7 Sammanfattning och slutdiskussion 47
7.1 Kritik av studien 49
7.2 Framtida forskning 49
9 Bilagor 1
Bilagor
1 Inledning
Under vintern 2019 pågick en livlig debatt inom svensk populärkultur om hur etnicitet påverkar huruvida medier kräver icke-vita på ansvar gällande skildringar i deras låttexter. Programledaren Malou von Sivers blev den centrala punkten för debatten efter en intervju med rapparen Greekazo. Flera ansåg att Malou höll en hård och dömande ton mot rapparen, på grund av hans ursprung (Mohammadi, 2019). Detta i ljuset av Malous tidigare intervju med den vita rapparen Einar. Kritikerna menar att det finns skillnader i hur Malou intervjuade de två unga personerna som delar samma musikgenre och rappar om samma saker, med
undantaget att den ena är etniskt svensk och den andre inte. (Elmervik, 2019). Einar, då 17 år, blev inbjuden att tala om sin relation till sin mamma, medans Greekazo, då 18 år, fick stå till svars för problematiseringar om droghandel och kriminalitet i samhället. Kritikerna menar också att kontexten som dessa två kulturpersoner gestaltas i upprätthåller rasistiska och stereotypa värderingar.
Detta är särskilt intressant för temat i min uppsats. Här skildras ett missnöje med representationen och gestaltningen av etniska grupper som avviker från den konventionellt svenska. Bortom tyckande och känslor uppstår en fråga om hur representation egentligen tar form och hur det gestaltas i svenska medier.
Representation “handlar om vem och vilka grupper som ska synas, hur ofta och på vilka villkor.” (Edström, 2006:11). Att mäta en grupps representation i medier blir således att mäta en avbildning av verkligheten. Denna avbildning är en ständigt pågående samhällsfråga. I min uppsats kommer jag därför undersöka hur representationer av etnisk identitet fördelas och hur de gestaltas i programmet Malou efter tio. För att få svar på detta använder jag mig av en kvantitativ innehållsanalys samt en kvalitativ tematisk analys, som ser till en större helhet än endast de två rapparnas fall. Hur skildras och representeras den sociala
2 Tidigare forskning
2.1 Identitetsskapande i svenska medier
I statens offentliga utredning om strukturell diskriminering i Sverige pekas mediers roll i identitetsskapande ut som en riktlinje för vår gemensamma tolkning av etnicitet. Detta sker rutinmässigt via en uppdelning av ”Vi” och ”Dom” (SOU, 2005). Detta bekräftas även i svensk medieforskning som undersökt personer med utländsk bakgrund (Hultén 2009, Ghersetti 2009, Hultén 2006, Asp 2002, Dahlstedt 2004).
Medieforskaren Gunilla Hultén påvisar i sin studie om etnicitet i svensk dagspress att representation av identiteten ”invandraren” är en avbildning av ”den andre”. Karaktärsdragen för ”den andre” porträtteras dock olika beroende på historisk kontext. Vår tids mest närliggande rapportering har till stor del handlat om att särskilja geografiskt ursprung som en identitetsfaktor (Hultén, 2006).
Medieforskaren Maria Edström menar att medierna gestaltar rådande maktstrukturer i samhället, och på så vis har en stark påverkan på identitetsprocesser när det gäller den egna självbilden (Edström, 2006). Hon liknar medier vid ett torg som agerar mötesplats för människor att bilda sig en uppfattning om identitet baserat på torgets representation av sagda identiteter.
2.2 Gestaltning av svenskt och icke-svenskt
Uppdelningen mellan svenskt eller icke-svenskt sker alltså ur begreppen ”vi” och ”dom”. Den binära uppdelningen säger däremot inte så mycket om hur dessa grupper gestaltas. Svensk medieforskning har försökt angripa problemet genom att undersöka olika grupper med utländsk bakgrund i jämförelse med den traditionellt svenska.
presenteras (Dahlstedt, 2004). Denna gestaltning av minoritetspersonen som problemets källa styrks i Stuart Halls teori om den inferentiella rasismen (Hall, 2003).
I studien Skilda medievärldar konstateras att gruppen invandrare är synnerligen underrepresenterade sett till befolkningssiffror. När de väl kommer till tals i
nyheterna, är majoriteten av dessa, två av tre nyheter, figurerande i sammanhang där de förknippas med sociala problem och brottslighet (Nygren 2005).
Det finns däremot nyanser i hur etnicitet, integration och mångkulturalism skildras (Dahlstedt, 2004). Men övergripande talar forskningen för att landet
minoritetspersoner stigmatiseras till följd av den mediala kontexten de får figurera i. Oftast visar sig detta i en gestaltning av gruppen som utsatt eller kriminella.
2.3 Etnicitet i siffror
Under 2000 studerade Maria Edström fördelningen av etnicitet i Sveriges i tre av de största tv-kanaler; SVT1, SVT2 och TV4. För att avgöra etnicitet i sammanhanget har hon utgått från geografisk tillhörighet, samt om personen tillhör en minoritet eller majoritet baserat på dennes utseende, eventuell brytning, namn och
sammanhang. Studien tar avstamp i att synlighet ger makt. Därför finns det ett egenvärde i att mäta ”vem och vilka grupper som ska synas, hur ofta och på vilka villkor” (Edström, 2006; s 11). Resultatet visade att de som tillhör den etniskt svenska gruppen, vilket i studien tolkas som majoritetsbefolkning, är
överrepresenterade i form av tv-tid. Minoriteterna som inte ingick i den etnisk svenska identiteten representerades 6 procent av den totala tv-tiden (Edström 2006). Marina Ghersetti undersöker representation i sin studie Personer med
invandrarbakgrund i SVT:s nyhetsprogram. Studien visar att var tionde
intervjuperson hade utländsk bakgrund. Av dessa förekom 80 procent som privatpersoner (Ghersetti, 2009). Alltså en underrepresentation av
minoritetspersoner som representeras som exempelvis experter, makthavare eller andra roller förutom den privata.
nyhetsprogram Rapport. Resultaten visar att invandrare och flyktingar stod för knappt tio procent av samtliga enskilda personer som fick komma till tals. Under en tjugo års period, mellan 1979 och 1999 ökade antalet personer med utländsk bakgrund från ungefär två tillfällen per månad till ungefär fem (Asp, 2002). Det finns alltså tendenser som visar att utvecklingen, om än långsamt, går framåt. En annan mätning av representation är Gunnar Nygrens Skilda medievärldar (2005). Där framgår det att gruppen invandrare figurerar i 5 procent av de sju största
Stockholmsbaserade nyhetsmedierna. Detta trots att gruppen vid tillfället utgav 20 procent av den totala befolkningen i Stockholm.
Sammanfattningsvis verkar forskarna peka på en likartad problemformulering; det finns en stigmatisering av landets minoriteter som tar sig till uttryck på olika vis, men främst genom kontexten som de figurerar i. Utöver detta är deras utrymme i medierna för litet i proportion till gruppens antal i samhället. Detta kan förklaras med att det är eliten som styr det offentliga samtalet, dels då journalistkåren till störst andel består av välutbildad medelklass från majoritetsbefolkningen (Asp 2007; Djerf-Pierre 2007). Men även eftersom elitpersoner får störst utrymme sett till tid i etern (Edström, 2006). Konsekvensen blir att det i medierna råder en
överrepresentation av människor från majoritetsbefolkningen.
Hultén (2006) sammanfattar att tidigare svensk medieforskning pekar på en skevt fördelad representation i medier sett till Sveriges befolkning. Men även en bristande variation gällande gestaltning av grupper som faller utanför vår gemensamma uppfattning av etniska svenskar (Hultén, 2006). I tidigare nämnd forskning delas detta upp i olika distinktioner mellan inrikesfödda och utrikesfödda. Jag ämnar undersöka fördelningen mellan etniska grupper i Sverige, utan att exklusivt förhålla mig till uppdelningen inrikes- eller utrikesfödda, då etnisk identitet skapas på fler sätt än geografiskt ursprung. Därför menar jag att resultatet i min undersökning kan bidra till en kumulativitet gällande identitetsskapande inom forskningsfältet
3 Teori
I detta avsnitt presenteras uppsatsens teoretiska ramverk. Här har jag valt att utgå från teorier som förklarar identitetsskapande. Vidare kommer jag använda teorin Framing för att kunna identifieranär gestaltningen av etnicitet sker.
3.1 Vi och dem – etnicitet som identitetsmarkör
Othering, eller andrafiering är en teori som uppkommit ur postkolonial- och feministiska teorier (Brons, 2015). Den beskriver identitetsskapandet av andra grupper än den egna som ett motsatsförhållande, vilket innebär att ”vi” blir en spegling av motsatsen till ”dom”. Ur distinktionen skapas även en hierarki, där den egna grupptillhörigheten anses bättre än ”de andra”. Andrafiering är såldes ett begrepp för processen i vilket stereotyper, sociala konstruktioner eller
främlingsskapande uppstår. Dessa skillnader mellan ”vi” och ”dom” bidrar till idén om exempelvis en etnisk grupp (Kamali, 2005). I en av statens offentliga
utredningar återger Kamali (2006) exempel på hur andrafiering yttrar sig i det svenska samhället. Vidare menar Kamali att personer med utländsk bakgrund antas leva ”hos oss” istället för ”med oss”.Kamali beskriver detta som ett andrafierande, då utländska personers sociala problem på grund av detta anses vara kulturellt betingade (Kamali, 2006;12-20).
Ett av de mest väsentliga verken inom teoribildningen för ett ”vi och dem” ur ett postkolonialt perspektiv är Edward Saids teori orientalismen. Teorin delar upp västvärlden och Orienten i binära motpoler, som bidrar till ett identitetsskapande utifrån etnisk tillhörighet. Denna idé härstammar enligt Said från imperialistisk dominans under kolonialismen, som än idag framställer Orienten som efterblivet gentemot väst. (Said, 1993). Orientalismen synliggör strukturen samtidigt som den motsätter sig denna. Said hävdar att begreppen är felaktigt konstruerade som ett resultat av västvärldens kolonialism (Said, 1978). Orientalismen är således är en kritisk teori som ämnar att förklarar nutida normer och hur dessa är influerade av västerländska ideal.
identitetsskapare för väst, genom att definiera västvärldens karaktärsdrag, som en motsats till Orienten. Detta yttrar sig i västerländsk kultur och samhällsbildning; till exempel medier, litteratur, forskning (Said, 1978).
“The characteristics of the Oriental mind articulated in Orientalist discourse can be
seen in oppositional terms to the Western mind: Oriental Mind = sensuality, tendency towards despotism, aberrant mentality, habit of inaccuracy, and backwardness; Occidental Mind = rationality, pursuit of liberty, objectivity, and emphasis on "progress." (Said, 1978; 172)
De binära motpolerna ger inte utrymme för gråzoner. Antingen tillhör du Orienten eller Västvärlden. Men då den ena motpolen ges företräde mot den andra gestaltas också maktrelationerna i den ena identiteten gentemot den andra. Det är just maktrelationen ur Othering och Orientalismen som är intressant att ta i beaktning när det gäller gestaltningar av etnicitet och dess status i Malou efter tio.
Stuart Hall beskriver mediers tendens att understryka det som är annorlunda. Detta visar sig genom att medier beskriver händelser och personer med utgångspunkt i det som skiljer de från normen (Hall, 1997).
“Moreover, they emerge within the play of specific modalities of power, and thus are more the product of the marking of difference and exclusion, than they are the sign of an identical, naturally-constituted unity - an 'identity in its traditional meaning.” (Hall, 1997;4)
Denna sorts åtskiljning är en av många faktorer till identitetsskapande. Enligt Hall är identitet ett flödande och konturlöst koncept. Dess ramverk är inte naturlag, utan förändras konstant, vilket innebär att individen varken kan förlora eller vinna bitar av sin identitet. Istället menar Hall att den konstrueras genom, inte utanför, skillnad. Skillnader mellan den ena och den andra identiteten skapas i förhållande till ”Den andre”, likt Kamalis (2005) beskrivning av andrafiering.
tillvägagångsättet, som syftar på till synes naturliga representationer av problem men som är relaterade till ras och etnicitet. De återfinns i såväl fiktiva som faktiska berättelser. Den inferentiella rasismen bär på rasistiska premisser och gestaltningar som presenteras utan en uppenbar diskurs om ras. Istället representeras rasfrågan genom ett icke-ifrågasatt antagande i berättelsen. Hall använder sig av exemplet TV-program som presenterar ett ”problem” för publiken. I exemplet utgår Hall från gestaltningen av vita kontra svarta. Vidare menar Hall att programledaren behandlar båda sidor av problemet genom att låta representanter för detta komma till tals på ett objektivt vis. Trots detta, menar Hall att problemet kommer representeras som en fråga om ras, därför att den ena parten gestaltas som orsaken till problemet.
” Yet every word and image of such programmes are impregnated with unconscious racism because they are all predicated on the unstaded and unrecognized
assumption that the blacks are the source of the problem” (Hall, 2003; 91)
5.3 Gestaltning eller framing
Framing teorin utformades av antropologi och sociologiprofessorn Erving Goffman på 70-talet. Framing beskriver hur väl valda ord i en kommunikation
konceptualiserar individens uppfattning av olika frågor.
“A frame repeatedly invokes the same objects and traits, using identical or
synonymous words and symbols in a series of similar communications that are concentrated in time” - Entman et al. (2009) s. 177
Denna konceptualisering liknas vid ramar. Ramarna är ord och symboler som representerar struktur och kontext till individens uppfattning av det presenterade nyhetsinnehållet (Goffman, 1986). Inom medievetenskap har framing till syfte att påvisa hur medierna ramar in en fråga eller skeende när de rapporterar om detta till publiken. Mediekonsumenterna bildar i sin tur sig en uppfattning om frågan, i förhållande till ramarna de är presenterade inom. I praktiken blir detta även ett resultat av hur denne i sin tur värderar eller omvärderar sin uppfattning i frågan. (Chong & Druckman, 2007).
en fråga eller händelse framställs i olika frames vid olika rapporteringar (Entman et al., 2009). Att identifiera användandet av framing kan visa hur sociala
konstruktioner, som etnicitet, gestaltas.
4 Syfte och problemformulering
Syftet med min uppsats är att undersöka frekvensen och gestaltningen av etnicitet i Malou efter tio. Uppsatsen kommer fokusera på hur stor andel av etniska identiteter som får utrymme i avsnitten och under vilka premisser. Dessa delas upp i antingen majoritetsbefolkning eller minoritetsbefolkning, med utgångspunkt i det teoretiska ramverket.
Undersökningen kommer besvara följande frågeställningar.
1. Hur fördelar sig representationen av intervjupersonerna i Malou efter tio, med avseende på etnicitet, kön och ämnessammanhang?
2. Vilka teman förekommer i gestaltningen av etnicitet i Malou von Sivers intervjuer?
3. Vilka skillnader i representation och gestaltning av etnisk majoritet och minoritet finns i Malou efter tio?
4.1 Samhällsrelevans
5 Metod och material
5.1 Forskningsmetod
I min undersökning av intervjupersonerna i TV programmet Malou efter tio
använder jag mig av en kvantitativ innehållsanalys och en kvalitativ tematisk analys. Valet att angripa frågeställningarna med hjälp av två olika forskningsmetoder grundar sig i att frågeställning 1 kräver en mätning av variation och frekvens, vilket den kvantitativa metoden lämpar sig bäst för (Esaiasson et. al., 2017). Medans frågeställning 2 är utformad för att angripa ett problem som kräver en djupare förklaring av attityder och idéer som leder till gestaltningen av etnicitet. Därför passar en kvalitativ metod bäst, då denna bidrar till att noggrant identifiera, analysera och tolka mönster (Braun & Clarke, 2006) som kan gå mistes om då variablerna från den kvantitativa analysen inte innefattar det specifika mönstret som min mer djupgående kvalitativa analys belyser.
5.1.1 Kvantitativ innehållsanalys
Den kvantitativa innehållsanalysen kan sammanfattas som en datamatris som delas upp i två byggstenar; dess analysenheter och dess variabler med tillhörande variabelvärden (Esaiasson et. al., 2017). Analysenheter är det som analyseras. I denna studie är analysenheterna intervjuerna i Malou efter tio. Variablerna är mätinstrumentet som påvisar skillnader och likheter i representationen av intervjupersonerna sett till deras etnicitet.
Denna sorts metod är mycket användbar i studier där frågor kring frekvens och utrymme undersöks (Esaiasson et. al., 2017). Därför anser jag att detta är den mest effektiva forskningsmetod för att besvara mina frågeställningar, särskilt då
frågeställning nummer 1 berör hur ofta och med vilka variationer etniska grupper gestaltas i programmet.
5.1.2 Tematisk analys
En tematisk analys är en kvalitativ metod som används för att identifiera, analysera och presentera teman ur det insamlade materialet. Varje tema består i sin tur av noga utvalda delar ur materialet som fångat forskarens intresse i relation till
forskningsmetod, vilket innebär att ett antal enskilda fall ur materialet sammanfattar en generell slutsats (NE, 2020), som sedan presenteras i form av teman. En fördel med metoden är att den är flexibel i dess sätt att tolka materialet. Men enligt Braun och Clarke (2006) finns det ändå en styrande uppsättning av principer som den tematiska analysen vilar på. Dessa går att sammanfatta i sex steg, vilka redovisas mer genomgående i avsnittet genomförande.
5.2 Urval och material
Under denna arbetsprocess har jag använt mig av beskrivningen av urvalet som en tvåstegsprocess ur Marknadsundersökning – en handbok(Christensen et al., 2016).
Steg ett är att välja en population, vilket är det studien ämnar undersöka; intervjuer ur Malou efter tio. Malou efter tio är dock ett TV-program som sänts sedan 2006 (Svenska Dagbladet, 2016). Den totala populationen är därför för stor för att undersökas inom tidsramen för denna uppsats. För att kunna genomföra undersökningen har jag därför valt en bestämd tidsperiod inom den totala
populationen. Detta är de i dagsläget, hösten 2020, senaste fullständiga säsongerna; 29, 28, 27 och 26. Hälften tillhör höst-periodens säsonger och andra hälften vår-periodens säsonger. Valet att endast undersöka intervjuer från senast fullständiga säsongerna grundar sig i att den tidigare nämnda debatten kring Malou von Sivers har varit aktuell under 2019. Mycket kan hända inom mediernas normer i relation till den ständigt pågående samhällsdebatten om representation och gestaltning av etniciteter. Jag anser därför att undersökningen bör hållas inom den närmaste tidens sändningar, för att resultatet ska vara relevant i förhållande till samhällsdebatten. Steg två är att välja en urvalsmetod för att kunna skapa en urvalsgrupp i den tidigare valda populationen (Christensen et al., 2016). Urvalsmetoden som applicerats i denna studie är obundet slumpmässigt urval, OSU. Processen innebär att den totala populationen numreras och enskilda analysenheter väljs slumpmässigt och obundet baserat på deras numrering (SCB, 2008). Till min hjälp avvände jag
slumpgenerator.nu.
Detta innebär att numreringen av analysenheterna avviker i mitt fall, då jag slumpmässigt valde avsnitten och inte intervjuerna. Avsnitten har alltså genomgått OSU processen och sedan har urvalsgruppen, intervjuerna, analyserats enskilt. Syftet med OSU är att varje analysenhet har samma sannolikhet att bli vald (Christensen et al., 2016). Men eftersom intervjuerna finns i avsnitten anser jag att OSU applicerats på korrekt vis, då varje intervju likväl har haft samma sannolikhet att bli vald.
Jag har valt OSU som urvalsmetod för att skapa den bästa förutsättningen för ett generaliserbart resultat. Detta eftersom listan med avsnitt följer en viss periodicitet, i form av temaveckor eller fasta programpunkter vissa vardagar. Vid fasta
programpunkterna medverkar oftast samma gäst/er. Skulle urvalsmetoden vara systematiskt, genom att till exempel välja var 5:e eller 10:e avsnitt, så det finns det en risk att urvalet inte blir en miniatyr av populationen, vilket är urvalsgruppens syfte (SCB, 2008). Mitt mål med OSU är att undvika att ett kluster av samma gäster blir analyserade.
Vidare har varje citat som tolkats som en gestaltning av etnicitet antecknats och använts i den tematiska analysen. Datainsamlingen för den tematiska analysen hämtades därmed från 24 av 161 intervjuer, vilket totalt resulterade i 43 citat.
5.3 Avgränsningar
Jag har valt att avgränsa den kvantitativa innehållsanalysen till att endast behandla intervjupersonerna, sammanhanget de intervjuas i och Malou von Sivers frågor. Den tematiska analysen behandlar i sin tur endast citat som gestaltar etnicitet.
Gällande den kvantitativa mätningen exkluderas redaktionell personal som ibland intervjuas eller fyller ut en programpunkt. Jag har valt denna avgränsning då intervjupersoner som har en arbetsuppgift i tv-produktionen Malou efter tio, exempelvis en reporter eller researcher, är fasta personligheter vars närvaro och sammanhang representerar programmet och inte dem själva.
användbar i flera olika intervjuer. När en analysenhet, det vill säga gäst, återkommer i flera avsnitt behandlas dennes intervjuer som enskilda analysenheter.
5.4 Genomförande av kvantitativ analys
Materialet är insamlat från TV4play webbsida. Under datainsamlingen har jag använt mig av variabler som mäter fördelningen av representation sett till etnicitet. Dessa presenteras i korthet i avsnitt 5.7 variabler och värden, och i sin helhet i kodboken.
Först testade jag variabler och variabelvärden inspirerade från tidigare forskning. Sedan har tolkningsramarna för variabelvärdena modifierats för att vara relevanta för min undersökning. Denna utveckling har skett i samband med testomgångar av variabelvärdena på två slumpmässigt valda avsnitt från programmet.
Undersökningen har sedan utförts en intervju i taget, där varje intervjuperson är en enskild analysenhet. Intervjuerna kodades sedan in i variabler med tillhörande värden.
5.5 Genomförande av kvalitativ analys
Steg ett i en tematisk analys är att göra sig nära bekant med materialet (Bryman, 2011). I denna undersökning har detta efterföljts genom att jag först observerat samtliga intervjuer, och samtidigt antecknat alla citat som är relevanta i förhållande till frågeställningarna. Sedan har samtliga citat läst igenom flertalet gånger. Det är möjligt att analysera antingen hela eller delar av hela materialet i en tematisk analys (Braun & Clarke, 2006). I denna undersökning har delar av materialet analyserats. Detta eftersom materialets kvalitet kan anses överlägsen kvantitet i den tematiska analysen (Bryman, 2011).
Steg två utgör den initiala kodningen av materialet. Detta innebär i korthet att tankar om materialet skrivs ner och kategoriseras (Bryman, 2011). Citaten som ansågs tillhöra samma kategori, exempelvis där etnicitet gestaltas med fokus på flykt, underströks och tilldelades en kod.
Jag valde främst repetition som metod för kodning då det är ett av de vanligaste kriterierna för att fastslå ett mönster som i sin tur kan betraktas som ett tema (Bryman, 2011). En annan central del i min kodning var förekomsten av likheter. Steg fyra är att se över teman och fastställa dessa, genom att sätta etiketter (Bryman, 2011). Totalt sammanställdes åtta teman.
I detta steg ingick även att jämföra koderna från steg två och omflytta dessa till rätt tema, vid behov. Exempelvis slogs koderna ”klass” och ”beskrivning av etnicitet” ihop till klass som substitut för etnicitet.
I steg fem definierades alla teman mer konkret och namngavs efter gemensamma nämnare i koderna.
I det sista steget, steg sex, skapades ett narrativ om data. Enligt Bryman (2011) bör forskaren vara medveten om vilka teman som utgör ett syfte för frågeställningarna. Därför ströks de teman som inte var relevanta för undersökningen. I detta fall var det temat kultur, som innehöll vad jag tolkade som kodningar gällande gestaltning av etnicitet i musik och litteratur. Men vid ytterligare överskådning innehöll dessa kodningar snarare skillnader i frågor och attityder gentemot kulturutövare från minoritetsbefolkningen, vilket istället gavs utrymme att besvaras i temat etnicitetens
påverkan på kontexten. Slutligen sammanfattades samtliga teman som en
slutprodukt. Nedan följer ett exempel på analysprocessen.
Dataextrakt Kodning Undertema Tema
”Jag tänker på Izdeen, är du och de som du känner som är yezidier, en annan minoritet, känner ni er säkra i Sverige, eller känner ni er oroliga också, precis som assyrierna?”
Får tala för den etniska gruppen. Ledande fråga om upplevd oro bland gruppen assyrier och yezidier.
5.6 Operationalisering
Att operationalisera innebär den process där studiens teoretiska ramverk tilldelas ett eller flera analysverktyg (Esaiasson et. al., 2017). I praktiken innebär det att jag bryter ner uppsatsen frågeställningar till ett genomförande, som utgår från de teoretiska begreppen. Tillvägagångsättet för operationaliseringen är av stor vikt för resultatet och hur säker jag kan vara på dess validitet och reliabilitet (Esaiasson et. al., 2017).
5.6.1 Representation
I denna uppsats ämnar jag att endast mäta representation av etniska identiteter, i förhållande till landets demografi. För att kunna konstatera huruvida
representationen av etnicitet i Malou efter tio är under- eller överrepresenterad jämför jag resultatet med Sveriges befolkningssiffror, som visar att 25 procent av landets befolkning har utländsk bakgrund (SCB, 2020).
För att mäta representationen har jag brutit ner detta i variablerna etnicitet och genus. Dessa har i sin tur variabelvärden som delas upp i huruvida den etniska identiteten klassas som majoritetsbefolkning i samhället eller minoritetsbefolkning. I mätningen av representationen av genus har jag valt variabelvärden man, kvinna eller annat. Denna operationalisering är inspirerad av Edströms (2006)
forskningsfrågor som är fokuserade kring skapandet av genus. I Edströms studie används variabeln etnicitet som ytterligare ett led i att undersöka skillnader i den intersektionella skärningen mellan maktrelationerna som en kombination av genus och etnicitet kan påvisa. I min studie ämnar jag göra tvärtom. Inspirerat av Edströms definition av etnicitet mäter denna uppsats istället hur endast etnicitet gestaltas och representeras. Genus används som ytterligare en identitetsfaktor i relation till gästens etnicitet. Till skillnad från Edström (2006) är alltså primärt fokus att se till etnicitet istället för genus.
Representationsvariabler kan vara oändliga, därför har jag valt att avgränsa detta till endast etnicitet och genus i tidsbesparande syfte. Jag har valt dessa två
representationsvariabler då identitetsfaktorerna är intersektionella. Med
genus, klass och etnicitet (NE, 2020). Ett endast mäta gästernas etnicitet riskerar att osynliggöra andra identitetsfaktorer som är samverkande med deras etniska
identitet, som personens genus. Resultatet skulle kunna påvisa att etniciteter som tillhör minoritetsbefolkning representeras på ett vis, medans det intersektionella perspektivet kan påvisa att exempelvis kvinnlig minoritetsbefolkning representeras på ett annat vis. Jag har däremot valt att inte inkludera identitetsfaktorn klass, då detta inte går att avgöra på ett säkert sätt genom att endast observera gästerna i intervjusammahanget.
Som stöd för att operationalisera frågeställning nr 1 har jag använt mig av Edströms (2006) uppdelning av etnicitet. Edström (2006) har i sin studie TV-rummets eliter kategoriserat analysenheternas etnicitet i två variabelvärden; majoritetsbefolkning och minoritetsbefolkning. För att avgöra värdena har hon tittat på gästernas namn och eventuella brytning. Jag har som en utveckling av Edströms kategorisering valt att även inkludera programledarens eventuella beskrivning av personens härkomst. Vid osäkerhet gällande namn har jag även använt sökmotorn Google för att kunna avgöra om gästen tillhör majoritets- eller minoritetsbefolkningen. Detta har varit görbart eftersom nästan alla gäster varit kända personer.
5.6.2 Gestaltning
Den andra frågeställningen behandlar hur gästerna gestaltas. Denna besvaras genom en tematisk analys. Men även till viss del via den kvantitativa analysens resultat gällande vilka sammanhang som intervjupersonerna får figurera i.
5.7 Variabler och värden
Materialet kodades på tre nivåer. Information om avsnittet, intervjupersonen och etnicitetmarkörer. I bifogad kodbok redovisas samtliga variabler mer utförligt. Nedan följer en summering om nivåerna för kodning gällande intervjupersonen och etnicitetmarkörer.
Nivå 1 – information
Består av information om avsnittet, datum för sändning och numrering.
I nivå två kodas varje analysenhet, intervju, var för sig. Förutom namn på gäst, består detta även av variabler som avgör personens identitet, roll och sammanhang i programmet.
För att avgöra etnisk tillhörighet använder jag mig av en kategorisering som baseras på svenskklingande kontra icke-svenskklingande för- och efternamn, eventuell brytning, samt programledarens presentation av gästen. Denna operationalisering är inspirerad av Edström (2006), som använder samma begrepp för att koda etnicitet.
Etnictet 1. Majoritetsbefolkning 2. Minoritetsbefolkning Genus 1. Man 2. Kvinna
3. Annat - Ickebinära eller personer vars genus inte går att avgöra
Aktörsroll
Definition av intervjupersonernas roller är inspirerade av Sahlstrand (2000). Jag har modifierat kriterierna för vardera variabelvärden för att passa mitt material bättre. Jag har även bytt ut variabelvärde nummer 2, från Sahlstrands ”representant” till nuvarande makthavare, samt nummer 5 från ”anställd” till nuvarande kulturperson. Kategorierna ”offer” och ”vittne” har strukits helt. Samtliga modifikationer är gjorda då original-variablerna är anpassade efter en nyhetskontext, vilket inte är relevant för programmet Malou efter tio.
1. Chef - Arbetsledande befattning, Vd:ar, ordförande, generaldirektörer. Men
även lägre chefer om de tydligt uttalar sig i sin chefsroll.
2. Makthavare - Förtroendevalda, folkvalda, politiker, statsråd, advokater,
domare, myndighetspersoner, journalister (med undantag för kulturskribenter som platsar under variabler 5).
4. Medborgare – En person som tar en aktiv roll i samhällslivet. Startar
kampanjer och tar initiativ till att bidra till ett bättre samhälle. Exempelvis med ett konstprojekt, demonstrationer eller ideellt arbete.
5. Kulturperson – Person som jobbar med kultur eller som presenteras i
relation till sin kulturyttring. Till exempel konstnär, musiker, sångare, filmskapare, skådespelare, programledare, kulturskribenter, författare, producent. Dennes yrkesutförande måste tillföra något till sammanhanget.
6. Berörd – Person med en personlig koppling till kontexten, och som blivit
starkt påverkad av sin tidigare upplevelse. Dennes roll är att medverka för att prata om sin personliga upplevelse av sammanhanget.
7. Arbetare: En person som uttalar sig i egenskap av sitt yrkesutövande, med
mindre fokus på den sakkunnighet som experter besitter. Till exempel kock, snickare, lärare. Denne uttalar sig som representant för sig själv, inte ett företag eller institution.
8. Övriga – Aktörsroller som inte passar in i de övriga kategorierna. För att avgöra vilket sammanhang som gästerna gestaltas i har jag använt mig av variabelvärden från Edströms studie TV-rummets eliter (2006). Kategorierna har modifierats för att passa min studie bättre.
Sammanhang
1. Politik
2. Samhällsfrågor 3. Kultur
4. Vetenskap 5. Natur och djur 6. Utseende
7. Sport och träning
8. Tro och filosofi 9. Hälsa 10. Ekonomi 11. Relationer 12. Utsatthet 13. Mat 14. Brott 15. Övrigt
Nivå 3 – Påpekande av etnicitet
I sista nivån kodas huruvida intervjupersonens etnicitet påpekas samt om detta sker direkt eller indirekt.
Direkt etnicitetmarkering
Påpekar programledaren personens etnicitet, härkomst eller nationalitet? 1. Ja
2. Nej
Indirekt etnicitetmarkering
Påpekas intervjupersonens etnicitet, i relation till dennes namn, brytning, språk, familj eller utseende
1. Ja 2. Nej
Frågor
Ställer programledaren frågor om personens etnicitet? 1. Ja
2. Nej
5.8 Validitet och reliabilitet
man ska undersöka. Reliabilitet ser till utförandet. Då beaktas nivån för hur noggrant och konsekvent undersökningen utförts (Esaiasson et. al., 2017).
Relevansen för dessa begrepp är högre gällande den kvantitativa forskningsmetoden jämfört med den kvalitativa (Bryman, 2011). Därför fokuserar detta avsnitt främst på dess betydelse på studiens kvantitativa del.
För att förstärka min studies validitet har jag sett till att variablerna mäter det de säger att de skall göra. Därav har det varit till stor fördel att min operationalisering baseras på beprövad vetenskap utförd av andra etablerade forskare. Denna strategi kallas resonemangsvaliditet (Esaiasson et. al., 2017). I min undersökning används redan beprövade analysenheter, med viss modifiering för att bättre passa kontexten i Malou efter tio. Detta gäller variablerna etnicitet och sammanhang, och deras tillhörande variabelvärden som utvecklats och prövats av Edström (2006). Variabeln aktörsroll och tillhörande variabelvärden är sedan tidigare beprövad av Sahlstrand (2000). Eftersom modifikationer har gjorts är mitt arbete med begrepp och mätning kumulativt. Därför kan även resultatet senare jämföras med den tidigare
forskningens. Slutligen valdes två slumpmässiga avsnitt från urvalet ut innan datainsamlingen påbörjades, dessa analyserades för att testa ifall variablerna
behövdes utökas eller smalnas av. Som ett resultat av detta modifierades Sahlstrands (2000) värden i aktörsroll, då dessa initialt var mer anpassade efter en
nyhetskontext, vilket Malou efter tio inte är. Detta redogörs dessutom i det tidigare avsnittet variabler och värden.
Definitionerna av analysenheter och variabelvärden har utgjort en stor del av metodavsnittet i denna uppsats, då jag ämnat att presentera mina tolkningar så utförligt som möjligt (se avsnittet variabler och värden samt bifogad kodbok). Syftet med detta är att säkerhetsställa studiens replikerbarhet och intersubjektivitet, vilket innebär att resultatet ska kunna bedömas lika oavsett vem som genomför
vis som sist. Vidare har jag vid två tillfällen då data behövts överföras mellan olika datahanteringsprogram, Excell och SPSS statistics, sett över samtliga enheter och säkerhetsställt att etnicitet, genus, aktörsroll och sammanhang kodats korrekt. Detta har även gjorts genom att jämföra digitala data med mina tidigare handskrivna anteckningar om varje intervjuperson. Vid denna överföring av data upptäcktes 3 fel som korrigerades, vilket rörde sammanhang och aktörsroller som tolkats eller skrivits in inkorrekt. Ett exakt mått på reliabiliteten kan dock inte anges då ingen extra kodning av slumpmässigt utvalda intervjuer gjorts när datainsamlingen var klar.
I denna studie går det till viss del att argumentera för att en slags hybrid av intern konsistens har applicerats, vilket är ett sätt att mäta reliabilitet. Detta då den kvantitativa delen samt den kvalitativa delen mäter och tolkar gestaltning, men på olika sätt. De två metodansatserna kompletterar därför varandra.
5.9 Etik
Denna studie undersöker intervjuer med personer som frivilligt deltagit i ett rikskänt tv-program. Intervjuerna är tillgängliga för allmänheten att ta del av via TV4s hemsida. Som medverkare i programmet är personerna därför redan medvetna om att deras uttalanden blir publicerade för allmän beskådning. Därför har jag inte beräknat några etiska förhållningssätt gällande publicering av intervjupersonernas namn.
5.10 Metodkritik
Pripp (1996) beskriver i Etniska gränser och gränssnitt ett dilemma gällande forskning om mediers representationer av etnicitet. Ur ett etnologiskt perspektiv ser han en överhängande risk att studier som kräver indelningar av etnicitet bidrar till ett konstaterande och upprätthållande av ett ”vi” och ”de andra” (Pripp, 1996). Min studie är inget undantag. Samtidigt behövs vetenskapliga texter för att kunna tydliggöra strukturer i medielandskapet. Konstruktionen av etnicitet bör inte vara ett undantag på grund av eller trots dess känsliga karaktär. Det finns dock bättre och sämre sätt att närma sig denna uppdelning, tyvärr tillhör den kvantitativa
att ta in kunskapen som presenteras i de vetenskapliga texterna som medföljer. Jag är dock medveten om denna problematik, och hoppas att det kritiska teoretiska ramverket kan nyansera uppdelningen mellan ett ”vi” och ”de andra” genom att påvisa maktrelationerna som dessa innefattar och att uppdelningen används i syfte att kunna tydliggöra dessa.
En annan aspekt i metodkritiken berör urvalet. 20 avsnitt innebär att undersökningen analyserar knappt 10% av den totala mängden avsnitt under fyra säsonger. Detta är en liten mängd av den totala populationen, som dessutom hade kunnat vara 20% om jag valt att utgå från två säsonger istället för fyra. Men då två säsonger endast täcker ett år, anser jag att det skulle skildra en för kort tidsperiod av samtalsämnen i Malou efter tio. Risken hade varit att resultatet och studiens validitet påverkats av några för just den valda tidsperiodens dominerande samtalsämnen, vilket per intervjuer under 2020 är samtalet om hälsa och sjukdomar i samband med coronapandemins framfart i världen. Med det valda urvalet som täcker intervjuer från 2018-2020 anser jag att variationen av samtal bundna till aktuella samhällsfrågor under dessa år är mer jämnt fördelade.
Då min undersökning rör intervjuerna och inte antal avsnitt anser jag att 161 intervjuer är tillräckligt för att kunna dra slutsatser utifrån mina frågeställningar. Analysen består dessutom av två olika metoder, vilket vidare stärker att
undersökningen genomförts med den noggrannhet som krävs för att försäkra dess validitet.
6 Resultat och analys
I följande avsnitt besvaras studiens frågeställningar. Resultatet är hämtat från 161 intervjuer ur Malou efter tio under perioden hösten 2018 till våren 2020. 11 av 161 intervjupersoner förekom mer än en gång. Av dessa var alla förutom hjärnforskaren Katarina Gospic majoritetspersoner.
6.1 Synlighet per etnicitet och genus
intervjuer är så pass många att en uppdelning sett till andel är genomförbart men främst begripligt.
Gällande fördelning av etnicitet domineras intervjuerna av personer som bedöms tillhöra majoritetsbefolkningen, vilket visas i figur 1. Minoritetspersoner är
underrepresenterade sett till antal personer med utländsk bakgrund i Sverige (SCB, 2020). Något som går i linje med vad tidigare forskning påvisat genom åren (Ghersetti, 2009; Hultén; 2006, Nygren 2005; Dahlstedt, 2004; Asp, 2002).
Figur 1. Andelen intervjuer med majoritetsbefolkning och minoritetsbefolkning.
En ytterligare uppdelning av identitet i figur 2, ser till genus. Totalt intervjuades 11 minoritetskvinnor, vilket utgör 7 procent av alla intervjuer. 15 minoritetsmän, vilket utgör 9 procent av alla intervjuer. 63 majoritetsmän, vilket utgör 39 procent och 72 majoritetskvinnor vilket utgör 45 procent av alla intervjuer. Detta visar att
Figur 2. Andelen män kontra kvinnor som tillhör minoritetsbefolkning och majoritetsbefolkning i
intervjuerna.
6.2 Aktörsroller
Som tidigare nämnt var föregående kapitel presenterat med fokus på den
procentuella uppdelningen av etnicitet. I de resterande kapitlen för den kvantitativa delen kommer jag först presentera antal intervjuer i form av diagram, eftersom en procentuell mätning, alltså andel, blir missvisande. Detta eftersom vissa
Figur 3. Fördelningen av intervjupersonernas aktörsroller, sett till etnisk tillhörighet.
Mätningen av antalet aktörsroller i figur 3 visar att oavsett majoritet eller minoritet är kulturpersoner, experter och berörda de som allra oftast förekom i programmet. Majoritetspersoner representeras i samtliga aktörsroller, även om aktörsrollen
medborgare endast innehar en representant, som figur 3 visar. Däremot saknas
Tabell 1. Procentuell fördelning av aktörsrollerna sett till etnicitet.
I jämförelse med landets demografi visar siffrorna i tabell 1 att ingen av
aktörsrollerna utgör en representativitet för landets minoritetsbefolkning. Allra lägst representativitet finnes i aktörsrollen kulturperson. Där är endast 15% av alla kulturpersoner tillhörande minoritetsbefolkningen. Detta trots att kulturpersoner överlag gästar programmet allra mest (som visat i figur 3). Undantaget, där minoriteten utgör en knapp representativitet är inom kategorin berörd. Kategorin består av 8 minoritetspersoner och 25 majoritetspersoner, vilket innebär att minoritetspersoner står för 24% av det totala antalet, som tabell 1 visar på rad
berörd under kolumnen andel. Berörda är per definition inbjudna till programmet
för att prata om sin personliga koppling till kontexten, eftersom de blivit starkt påverkade av sin tidigare upplevelse. Många gånger kan detta handla om något traumatiskt, som krig eller flykt, vilket till viss del kan tala om vilken gestaltning minoritetspersoner tenderar att hamna i. Korrelationen mellan aktörsroller och sammanhangen de figurerar i återkommer vi dock till senare i texten.
Vidare presenteras en uppdelning av genus per etnicitet, se figur 4. Detta för att belysa en intersektionell representation. Bortsett från ovannämnda aktörsroller (medborgare, chef, arbetare) som helt saknar minoritetsnärvaro i figur 3, visar figur 4 dessutom att inga minoritetsmän representeras som makthavare.
Figur 4. Fördelning av intervjupersonernas aktörsroller, sett till etnicitet och genus.
Gällande den gravt underrepresenterade aktörsrollen medborgare anser jag inte att några generella tendenser kan tillskrivas, eftersom antalet (1) förmodligen är en tillfällighet då det handlar om ett enstaka fall.
Nedan följer ytterligare en tabell av andelen aktörsroller per genus och etnicitet i för att tydliggöra fördelningen av representation som diskuterats i detta avsnitt, samt sätta antalet intervjuer ur figur 4 i ett procentuellt sammanhang.
6.3 Ämnesfördelning
I figur 5 påvisas att majoritetspersoner figurerar i samtliga sammanhang som variablerna gett utrymme för att mäta. Dessutom syns majoriteten föga förvånande mest i nästan alla sammanhang. Men i två fall är fördelningen mellan de etniska grupperna nästan helt jämnt fördelad. Det ena sammanhanget är kategorin
vetenskap, där fyra av vardera etniska tillhörighetsgrupper figurerade. Det bör dock tillägas att forskaren Katarina Gospic, minoritetskvinna, förekom två gånger totalt under datainsamlingen. Hon utgör därför två av fyra intervjuer, och då återstår tre
unika intervjupersoner med minoritetsbakgrund inom det vetenskapliga
sammanhanget.
Figur 5. Antalet etniska grupper per sammanhang de figurerar i.
Det andra nästan jämnt fördelade sammanhanget är utsatthet, med 7
minoritetspersoner kontra 9 majoritetspersoner (se figur 5). Detta kan förklaras med att minoritetspersoner många gånger bjuds in för att tala om krig, flykt, konflikt, trauma, eller förtryck, vilket är underkategorierna för variabelvärdet utsatthet. När siffrorna är relativt jämnt fördelade innebär detta att minoritetspersoner är
Likt tidigare uppdelningar av etnicitet och genus, framträder ytterligare aspekter i hur etnicitet representeras i figur 6, jämfört med vad endast figur 5 visar.
Figur 6. Fördelning av sammanhangen som personernas figurerar i sett till etnicitet och genus. Figur 6 visar bland annat att minoritetskvinnor helt saknar närvaro i sammanhang som berör brott, kultur, mat, natur och milljö, samhällsfrågor, utseende eller hälsa. Denna frånvaro är dock föga förvånande med tanke på att minoritetskvinnorna utgör 8 procent av intervjupersonerna, vilket presenterades i figur 2.
Figur 7. Fördelning av aktörsroller per sammanhang
Figur 7 visar att kulturpersoner utgör majoriteteten av alla samtal om samhällsfrågor. 13 av totalt 22 intervjuer om samhällsfrågor hölls med
kulturutövare. Men gruppen är även förekommande i samtal som rör utsatthet. I just sammanhanget utsatthet förekommer dessutom kulturutövande minoritetspersoner, vars intervjuer kommer presenteras i den tematiska analysen. Alltså behöver inte aktörsrollen nödvändigtvis berätta något om vilket sammanhang personen får figurera. Det kan istället etniciteten, ibland, avgöra. Detta diskuteras vidare i resultatdelens sista avsnitt skillnader i representation och gestaltning.
6.4 Påpekande av intervjupersoners etnicitet
I ett led att undersöka hur etnicitet gestaltas i programmet har alla påpekanden som berör intervjupersonens etnicitet kodats. Ur 161 intervjuer markerades
indirekt och frågor, är programledaren mer benägen att påpeka
minoritetsbefolkningens etnicitet. Detta behöver nödvändigtvis inte vara obefogat, eftersom utsatthet är det vanligaste sammanhanget som minoritetspersoner figurerar i, och det är oftast i den kontexten som berättelser om personens bakgrund och således etnicitet kommer på tal.
Den största skillnaden i Malou von Sivers påpekanden finnes i staplarna indirekta
etnicitetmarkörerna, se figur 8. Denna variabel kodades efter huruvida hon nämner
intervjupersonens etnicitet i form av familj, brytning, språk, namn eller utseende. Figur 8 visar att detta skedde två gånger gentemot majoritetspersoner, jämfört med 9 gånger gentemot minoritetspersoner.
Figur 8. Antal etnicitetsmarkörer sett till direkta och indirekta påpekanden samt frågor om
intervjupersonens etnicitet.
6.5 Teman
endast via frågor ställda till personer med en viss etnicitet. Dessa gestaltningar, eller frames, framkommer i samtal om andra etniska grupper än den egna. Vissa teman innehar en sammanfattande del som anknyter till det teoretiska ramverket.
6.5.1 Namn
Ett av kriterierna för att bedöma intervjupersonens etnicitet var deras namn. Detta tycks också vara ett sätt att skilja minoritetsbefolkningen från
majoritetsbefolkningen i Malou von Sivers presentationer. Vid två tillfällen rättas hennes uttal av intervjupersonens namn. Vid ett annat tillfälle frågar hon personen i fråga om hans namn uttalas rätt, så som hon sagt det. Detta leder till ett ogillande ansiktsuttryck och en kort tystnad i programmet innan samtalet går vidare. Vid ett annat tillfälle presenteras inte en minoritetskvinna med sitt efternamn, jämfört med de tre andra inbjudna gästerna tillhörande samma aktörsroll men som är
majoritetsmän. Alla sitter vid samma bord när detta inträffar.
6.5.2 Etnicitetens påverkan på kontexten
Kulturpersoner bjuds många gånger in till programmet för att tala om respektive kulturutövande. Något som programpunktens grafik och rubriker även talar för. Många gånger handlar det om böcker eller musik. En tendens gällande
kulturutövande minoritetspersoner är ett återkommande samtal om deras bakgrund. Frågor som berör personens etnicitet ställs ofta som andra eller tredje fråga, efter en inledande fråga eller presentation om personens senaste verk eller dylikt.
Detta leder ofta till en djupare diskussion om personens bakgrund. Samtalsämnen som berör flykt eller utsatthet blir således dominerande sett till tv-tiden. Detta leder till att intervjupersonens etnicitet i vissa fall avgör kontexten de figurerar i, oavsett hur programpunkten initialt har paketerats. Förutom flykt och utsatthet, kan samtalet också handla om samhällsfrågor. När artisterna Linda Pira och Daniel ”Dani M” Monserrat gästade programmet uppträdde de med sin senaste släppta låt. Det dominerande samtalsämnet för de båda handlade dock om skjutningar och gängkriminalitet. Något som Malou von Sivers argumenterar för är en del av den svenska hiphopen.
kanske inte alltid berättar om. Men det jag är intresserad av nu. För jag tycker det finns en tendens eller också är det att man börjar se det mer i den här kontexten av vad som händer. Till exempel i Malmö, med dödskjutningar och så. Att det finns en glorifiering av våld, vapen, droger, framförallt bland manliga hiphopartister.” (2019. Säsong 28, avsnitt 30)
Bortsett från en skillnad gällande samtalsämnen för kulturutövande
minoritetspersoner, uppstår även ett ansvar gentemot samhällsfrågan. Etnicitet har alltså likaså som kontexten, en viss påverkan på huruvida Malou von Sivers tillskriver intervjupersonen ansvar för problemet. I följande citat visas detta gentemot Linda Pira.
Malou: ”Men är inte det världens möjlighet, jag tänker du som ändå är så, du är ju mångas förebild, här har man en möjlighet att berätta någonting som leder framåt, och inte bakåt.” (2019. Säsong 28, avsnitt 30)
Detta ansvarskrävande fortgår i följande citat från intervjun med Dani M. Vid flera tillfällen förekommer ordet förebild som ett skäl för ansvarstagande i frågan om skjutningar i svenska förorter.
Malou: ”Du har suttit och lyssnat här när jag har pratat med Linda om skjutningarna i Malmö, den här, som jag tycker då, att de här
förebilderna, som ju du också verkligen också är, en förebild, att det är viktigt hur man skriver och vad man framför nu i det här landskapet.”
/…/
Dani M: ”Nu har inte jag alla lösningar. Men på politiskt håll, om man skulle minska skjutningarna, så tror jag också att de här texterna hade inte varit lika förekommande. Det tror jag inte. Men absolut, det går ju inte heller att slå bort allt ansvar.”
Malou: ”Nej, man har ju ett ansvar när man är en förebild. Det har man ju.” (2019. Säsong 28, avsnitt 30)
Malou von Sivers försätter sedan att diskutera lösningar på problemet med
gängkriminalitet. Hon föreslår att föra samtal om dessa samhällsfrågor med pojkar i Linda Piras söners ålder, och avslutar med följande mening.
Denna sorts frågor och problematisering är frånvarande bland kulturutövande majoritetspersoner som likt Linda Pira och Dani M skildrar utsatthet eller
kriminalitet i sina verk. Dessa skillnader presenteras mer genomgående i avsnittet skillnader och likheter.
6.5.2.1 Sammanfattning
Gällande gestaltning visar minoritetspersonernas påverkan på sammanhanget på att det finns tydliga ramar, i enlighet med gestalningsteorin, som paketerar personerna i andra kontexter än deras kulturutövande. Samtliga citat överensstämmer med Hall (2003) teori om den inferentiella rasismen i medierna, mer konkret tv-rummet. Ett problem presenteras för publiken, där de inbjudna, Linda Pira och Dani M gestaltas som källan till problemet, då lösningen på skjutningar tycks ligga i en förändring av artisternas konstnärliga uttryck. Som en konsekvens av att vara källan till problemet sker tillskrivandet av ansvar. Detta eftersom artisterna ombeds att diskutera varför skjutningarna fortgår och varför ungdomar i förorten har ett bristande förtroende för polisen.
Linda: ”Unga människor idag är jätterädda för att prata med polisen. Förtroendet är helt noll. Det kan säkert låta som om det skulle vara synd om oss som bor i orten, men jag har ju sett hur vi har växt upp och blivit behandlade.”
Malou: ”/…/ Hur vänder man det här tycker du, för det finns ju en misstänksamhet, och brist på förtroende, du pratar ju också om det.”
(2019. Säsong 28, avsnitt 30)
I frågan ”hur vänder man det här” blir Linda Pira, i enlighet med Halls inferentiella rasism, ”innanför” problemet som utspelar sig i Sverige - kontra svenskheten, som bevittnar problemet. Denna distinktion mellan Sverige och svenskhet utvecklar jag härnäst.
6.5.3 Skillnader mellan Sverige och svenskhet:
som berättar något om den etniska gruppen och dess värderingar, kultur, traditioner etc. För att förtydliga distinktionen mellan kategorierna Sverige och svenskhet passar följande citat.
Malou: ”Fredrik Hallström, är vi naiva i Sverige och inte riktigt förberedda för på här? Det slog ner som en bomb, det skapade oro när de [bodens kommun] fick reda på det här”
Fredrik: ”Nej jag skulle vilja påstå att jag tror att vi är ganska väl förberedda i Sverige. Det var precis som vi hörde i inslaget, vi har hanterat andra individer från konfliktområden tidigare.” (2019. Säsong 27, avsnitt 36)
Här skildras svenskhet ur ett ”vi” perspektiv, som gestaltar vår inställning eller eventuell utsatthet i en samhällsfråga. I intervju med Kara Hermez, ordförande för Assyriska riksförbundet, skildras Sverige som en plats där assyrier känner en oro för eventuell utsatthet. I följande citat tydliggörs nationen Sverige som innehavare av ett problem, där ”ni” påverkar personer i Sverige, inte svenskheten.
Malou: ”En annan minoritet, och det är den du representerar, assyrierna. Om man tittar i Sverige, väldigt många finns i Södertälje. Vi ska alldeles strax prata om hur ni, många utav dom du känner, kände inför påsken, för man är rädd här, för de IS-anhängare som finns här i Sverige.” (2019. Säsong 27, avsnitt 36)
6.5.3.1 Sverige
Genomgående diskuteras det svenska samhället som en organisk process, som förändras beroende på vad den utsätts för. Händelser som rör kriminalitet, våld eller annan utsatthet sker i Sverige, men inte nödvändigtvis riktad mot ett ”vi”. Ett exempel på detta är i samtalet med artisten och majoritetspersonen Peter Alexandersson, känd under artistnamnet ”Kaah”. Här diskuteras rasism och främlingsfientlighet då detta är temat för hans senaste album.
Malou: ”Vad skulle du säga att den här skivan berättar om? För det har ju hänt mycket i det svenska samhället, inte minst de senaste åren.”
Som tidigare påtalat diskuteras kriminalitet i intervjun med Linda Pira och Dani M. Då skildras Malmö som en stad påverkad av skjutningar. Vilket gestaltar utsattheten som en egen del av det svenska samhället istället för en enhetlig påverkan på svenskar. Detta understryks i följande citat, då Malou beskriver skjutningarna som händelser som sällan tar sig till det övergripande svenska mediala flödet.
”Och jag tycker det är viktiga texter många gånger som berättar om någonting som är en del av Sverige som man kanske inte alltid berättar om. /…/ Till exempel i Malmö, med dödskjutningar och så. Att det finns en glorifiering av våld, vapen, droger, framförallt bland manliga hiphopartister.” (2019. Säsong 28, avsnitt 30)
6.5.3.2 Svenskhet
Till skillnad från kategoriseringen Sverige är svenskhet ett återkommande tema som berättar något om den etniska gruppen svenskar som ett ”vi”. Vi bor till exempel i välbärgade bostäder och är inte familjära med kriminalitet eller slumområden. Detta skildras i intervjun med Mons Kallentoft, gällande hans roman som utspelar sig på turistorten Palma.
Malou: ”Vad tror du reaktioner blir hos svenskar som bor i sina fina bostäder när den här boken kommer ut? Tror du de blir överraskade över att de här miljöerna finns så nära inpå?” (2019. Säsong 27, avsnitt 42)
Malou von Sivers tycks fortgå med temat klass för att beskriva etnicitet, då hon använder sig av begreppet ingenjörsland för att beskriva ett ”vi”.
”Jag tänker, vi har ju varit ett ingenjörsland, och vi har gjort oss kända, och mycket av vår välfärd har ju byggt på det.” (2019. Säsong 27, avsnitt 33)
Även om många av exemplen i detta tema handlar om välstånd anser jag att citaten talar mer om bilden av svenskhet än klass. Bortsett från rikedom, associeras även svenskhet med kunskap och makt. Vilket följande citat ur ett samtal med
Mouna Esmaeilzadeh: ”Jag tror att de flesta politiker faktiskt inte ens riktigt har någon aning om det här [genetisk forskning]. Och det här är ju jätteviktigt. Det är det som kommer bestämma om vi i Sverige i framtiden kan fortsätta vara en kunskapsnation. Hur mycket satsar vi på kunskap, på vetenskap, på innovationer. Är vi ett land som attraherar den typen av talanger eller kommer någon annan göra det? Ska Kina få leda liksom? Ska vi ställa oss längst bak?” (2018. Säsong 27, avsnitt 46)
Vidare råder en konsensus i programmet som helhet om att svenskar som ett ”vi” delar en gemensam kultur och humor med andra västerländska länder. Nedan följer några utvalda exempel på detta.
”Man säger ju ofta att vi skrattar väldigt mycket åt det som är engelsk humor” (2020. Säsong 29, avsnitt 20)
”För soul är ju egentligen inte traditionellt svensk.” (2019. Säsong 27, avsnitt 42)
6.5.3.3 Sammanfattning
De två kategorierna och deras tillhörande citat talar för att ”vi” och ”ni” bidrar till inramningar att vad som anses som svenskt, och vad som anses vara en förgrening i det svenska samhället. Enligt gestaltningsteorin bidrar dessa ramar till att publiken konceptualiserar kring ett fenomen (Goffman, 1986). I detta fall är det en
konceptualisering av vad som är svenskt kontra något tillhörande Sverige, men inte den etniska gruppen svenskar.
Alla karaktärsdrag för det svenska gestaltas i ett uttalat ”vi”. Detta ger stöd för Kamalis (2005) uttryck av andrafiering där den egna gruppen är en konträr spegling av den andra gruppen. Särskilt i gestaltningen av att Sverige bör fortsätta vara ett kunskapsland, eftersom motsatsen kan bli att Kina annars kan ”få leda”.
6.5.4 Klass som substitut för etnicitet:
Som tidigare nämnt använder Malou von Sivers klasskillnader som ett sätt att beskriva somliga minoritetspersoner. Detta påvisas exempelvis i presentationen av artisten Linda Pira.
Sveriges populäraste artister. Linda Pira, välkommen hit.” (2019. Säsong 28, avsnitt 30)
Korrelationen mellan lägre klass och minoritetspersoner är en återkommande gestaltning. I intervjun med skådespelaren Bahar Pars påvisas en djupare förståelse för denna företeelse.
Malou: ”Du är gift med Linus Tunström. Som du träffade genom teatern, och du hade ingen aning om vem han var egentligen, inte minst hans föräldrar.”
Bahar: ”Nej och det har aldrig riktigt varit intressant. Det har varit också samhället som har försökt att etikettera oss hela tiden. I och med min enorma klassresa så har det varit ’ja nu är du där i den fina platsen’”. (2018. Säsong 26, avsnitt 39)
Intervjuerna skildrar ett uttalat utanförskap i relation till klasstillhörighet. Sett till vilka som får dessa frågor, tenderar klass att fungera som en etikett för något
annorlunda. Jämförelserna med att tidigare ha varit en vild förorts unge eller att gifta sig med en vit man tillskriver intervjupersonerna som klassresenärer från det lägre till det övre. Ur kontexten att Bahar Pars under större del av intervjun diskuterar sin plats som invandrare i det svenska samhället, tydliggörs detta ”resenär” fenomen. Skillnaderna i klass rörande svenskhet och icke-svenskhet blir även tydligt i intervjun med författaren Mons Kallentoft. I följande citat diskuteras författarens bok, som dels skildrar kriminalitet och fattigdom i staden Palma.
”Vad tror du reaktioner blir hos svenskar som bor i sina fina bostäder när den här boken kommer ut? Tror du de blir överraskade över att de här miljöerna finns så nära inpå?” (2019. Säsong 27, avsnitt 42)
en gestaltning av minoritetspersoner. Eftersom överraskningsmomentet i att exponeras för ett lägre klassamhälle inte tilldelas Linda eller Bahar i intervjuerna. Vidare fortsätter Malou och författaren Mons Kallentoft att samtala om
klasskillnader i Palmas olika stadsdelar. Här associeras och gestaltas tyskar med välstånd.
Mons: ”Jättedyra, jättefina hotell. Och det ligger underbara
fiskrestauranger där. Och du ser tyskarna i sina diamanter och Rolls Royces åker fram och tillbaka och yachterna ligger.” (2019. Säsong 27, avsnitt 42)
Medans icke-västerländska personer existerar i egenskap av att vara migranter. De associeras med misär och fattigdom, som en kontrast till de i ovanstående citatet ”superrika” familjerna.
Mons: ”Men går man några hundra meter bakom, så är det väldigt mycket droger, väldigt mycket prostitution, väldigt väldigt mycket misär. Mycket migranter som har kommit från jordens alla hörn, som försöker försörja sig och ta sig fram i livet som lever ett helt annat liv än de här superrika familjerna som har” (2019. Säsong 27, avsnitt 42)
Ur gestaltningen av personer från väst som rika, speglas icke-västerlänningar i avsaknaden av välbärgade bostadsområden.
”Sen går man upp till Son Gotleu [beskriver att huvudkaraktären rör sig där]. Det skulle jag vilja säga är slum på riktigt. Det var en
journalist nere och gjorde ett reportage om det här nu och sa ”det här är ju New Delhi, det här är ju Calcuttas värsta områden det här”. Och där bor mycket romer och nigerianer och sådär.” (2019. Säsong 27, avsnitt 42)
6.5.5 Tacksamhet och tacksamhetsskuld
Minoritetspersoner tenderar att tala om en tacksamhet eller en förväntad tacksamhet gentemot Sverige som samhälle. Skådespelaren Bahar Pars sammanfattar detta.
Bahar: ”Också det här med tacksamhet. Man ska liksom från föräldrarnas sida gå runt och vara tacksam. Jag känner såhär, ja men den rasismen jag lever i är inte så jävla tacksam. Vad är det jag ska vara tacksam för?”
Malou: ”Dina föräldrar tyckte att nu har vi kommit hit nu ska vi vara tacksamma?”
Bahar: ”Ja. Det kan jag känna är väldigt slitsamt. Att det hela tiden finns två blickar man måste förhålla sig till. Föräldrarnas blick, och så är det det svenska samhället som kräver av dig att du ska vara det här det här och det här.” (2018. Säsong 26, avsnitt 39)
Likaså som en tacksamhetsskuld gestaltas ur de egna erfarenheterna att vara invandrare i Sverige, skildras även tacksamheten som en del av att vara barn till föräldrar som flytt krig och förtryck.
Malou: ”Jag kan tänka mig att du bär dina föräldrars sorg också på något sätt. För du ska också vara tacksam mot de, de räddade ju livet på…”
Bahar [Avbryter Malou]: ”De har räddat livet på mig. Och jag menar, de kanske inte gick så bra för de, här, att leva med varandra, det var svårt. Och så ska jag liksom, bära att de kanske inte uppnådde sina drömmar. Det blir väldigt sorgligt.” (2018. Säsong 26, avsnitt 39)
Tacksamheten förväntas och existerar ur det som eventuellt hade kunnat vara ett liv i Iran. Men även ur det som eventuellt hade kunnat vara en kriminell livsstil. Om inte något, i detta fall föräldrar, bidragit till att integrera de i det svenska samhället. Ur intervjun med Dani M.
6.5.6 Representant för sin etniska grupp
En central punkt som går igenom frågor ställda till icke-vita eller icke-svenskar är förväntningen att representera sin etniska grupp. Många gånger får en enskild privatperson tala för sin etniska grupp, gällande exempelvis deras uppfattningar, värderingar eller kollektiva erfarenheter. Nedan följer ett exempel på hur detta kan yttra sig.
”Jag tänker på Izdeen, är du och de som du känner som är yezidier, en annan minoritet, känner ni er säkra i Sverige, eller känner ni er oroliga också, precis som assyrierna?” (2019. Säsong 27, avsnitt 36)
Det ter sig vanligast för personer med ursprung från Mellanöstern att tilldelas denna roll, vilket jag baseras på att deras ursprung har påpekats i intervjun.
”Özz Nûjen har jag bjudit in. Han sitter nu och ser som alla andra bilder, förskräckliga bilder, på barn, gråtande barn, kvinnor, kurder som flyr för sina liv. Och han var en gång ett ut av de här barnen, 8 år gammal som flydde. Vi ska höra vad han känner när han ser de här bilderna.
Du är kurd och du har gjort precis det här. När du var 8 år gammal så flydde du från samma område den här farliga vägen. När du ser de här bilderna, vad väcker det för minnen?” (2019. Säsong 28, avsnitt 22)
Detta innebär nödvändigtvis inte att majoritetspersoner undgår representant-rollen. Komikern och svensken Babben Larsson får exempelvis en fråga med liknande tema.
”Har vi [svenskar och engelsmän] samma typ av humor?” (2020. Säsong 29, avsnitt 20)
Övergripande handlar temat alltså om enstaka fall, sett till hela materialet. Den kvantitativa innehållsanalysen visar dessutom att majoritetspersoner, som Babben Larsson, får frågor om deras etniska grupp, även om minoritetspersoner är överrepresenterade i det fallet. Men de enstaka fallen ur intervjuer med
