Vi har i vår studie besvarat frågeställningen: Hur konstrueras hipstern i media? Sålunda var studiens syfte att få en förståelse över hur media konstruerar det diffusa hipsterfenomenet. För att analysera dominerande uppfattningar och belysa mönster i framställningen av hipsterkul- turen använde vi oss av Faircloughs kritiska diskursanalys. Då hipsterfenomenet är ett globalt fenomen använde vi oss artiklar ur svensk- och engelsk talande tidskrifter som behandlar hipsterkulturen. Frågeställningen har besvarats med hjälp av en lingvistisk textanalys av artik- larna samt en kartläggning och diskussion av textens konstruktion. Denna lingvistiska texta- nalys gjordes för att kunna klarlägga vilka dominerade föreställningar angående hipstern som presenteras i artiklarna. På så sätt gick det att upptäcka hur textens meningsuppbyggnader och ordval konstruerar innebörden med hipsterfenomenet. Genom detta gick det att identifierar de dominerade uppfattningar och mönster som framträdde ur artiklarna. Ur en helhetsanalys av artiklarna identifierades tre huvuddiskurser, den ironiska diskursen, individualitetsdiskursen och den särskiljande smakens diskurs som presenteras här nedan.
Ironisk diskurs
Den första diskursen innefattade ironi som var en genomgående aspekt i samtliga artiklar. Resultatet visar att det verkar svårt att inte inta en ironisk inställning till hipsterfenomenet. Denna diskurs kopplades till det samhälle vi lever i idag som präglas av ett ironiskt förhåll- ningssätt. Att använda sig av ironi är en del av det vardagliga livet och är ständigt förekom-
mande i samspel mellan individer. Detta gör att det går att skratta åt andra människor, men även åt sig själv, på ett legitimt sätt. Det talar mycket för att vi idag anser att fasad och yta är vad som bygger upp en individs identitet och denna fasad finns till förfogande att angripa, så länge man är ironisk. Individen använder ironi som en skyddande fasad och kan på så sätt gömma sig bakom den fasaden i sina uttalanden och kan även använda fasaden som skydd mot att tappa ansiktet i interaktioner. Hipstern personifierar den ironiska senmoderna tidsan- dan där man ta till sig ironi för att visa att man inte är helt dedikerat till den stil man intar. Genom att använda ironi som skydd behöver inte hipster befästa sig vid en viss stil eller ett bestämt kulturellt utryck. I analysen av artiklarna framkom det att hipstern anses vara en grupp människor som det är legitimt att angripa, antagligen eftersom hipstern tydligt gömmer sig bakom en ironisk fasad i och med sitt ironiska levnadsätt. Hipstern blir en lätt måltavla för förlöjligande då hipstern själv använder ironi som självförsvar. Det går inte att direkt beröra hipstern på ett förlöjligande vis, då hipster redan framställer sig själv på ett parodiskt sätt. För det första så etiketterar hipstern aldrig sig själv som detta och om hipstern talar om sig själv i sådana termer så görs detta med en ironisk grimas.
Individualitetsdiskurs
Den andra dominerande diskursen i artiklarna behandlar hipstern i förhållande till det senmo- derna samhället och innefattar diskursen individualitet. Resultatet av artikelanalysen visar på att det är viktigt för hipstern att framställa sig själv som unik, men på ett medvetet omedvetet sätt. Detta kan ses som en produkt av det senmoderna samhället där individualitet och det individuella identitetsskapandet är något som klassas högt. Likaså kan hipsterns identitet för- klaras som flyktig och flytande då fenomenet ställer krav på att ständigt förnya sin unika iden- titet, då dem alltid behöver särskiljas från allmänheten. Just eftersom hipsterns identitet är under ständig förändring och med ett medvetet avståndstagande från gemene man så kan hips- terns uppfattas och framställas som pretentiösa och självgoda. Detta kan förklaras med ett antagande om att trots att individualitet klassas som något eftersträvansvärt i dagens samhälle så måste individen ändå hålla sig inom accepterade och normativa ramar i sitt identitetsskap- ande för att inte betraktas som avvikande eller självcentrerad.
Den särskiljande smakens diskurs
Det tredje och sista dominerande diskursen behandlar hur viktigt det är att framställa en origi- nell och kulturell smak i hipsterns identitetsskapande. Diskursen som innefattar smak och hipsterns levnadsstil kopplas till Bourdieus teorier om smak och distinktion för att få en dju- pare förståelse kring betydelsen av smak. Smak är inte oskyldigt utan bestäms utifrån den rätta förmågan att värdera och särskilja. Resultatet visar att hipstern använder sig av den ”rätta” smaken för att forma sin unika identitet och vidare för att särskilja sig från den övriga massan. För att kunna urskilja vad den rätta smaken är så krävs ett visst habitus. Smak införli- vas i hipsterns tillvaro då allt verkar innefatta förmågan att värdera rätt kulturell smak. Därut- över finns det oklarheter om vad den ”rätta” smaken innebär då det enbart är hipstern själv som vet vilka symboler som gäller för stunden. Av den anledningen saknar symbolerna en djupare mening då symbolerna, på samma sätt som hipsterns flyktiga och flytande identitet, är minst lika kortlivade och flytande. Likaså finns det oklarheter kring varför just hipstern har en förmåga att gestalta den rätta smaken men artiklarna tyder på att det handlar om ett kulturellt och framförallt högt symboliskt kapital och att hipstern härstammar från en medelklasskultur.
Sammanfattning
Genom de övergripande diskurserna vi funnit i analysen går det att tala om hipstern som en produkt av dagens senmoderna samhälle då alla diskurser har sitt ursprung i hur samhället ser ut idag. Trots att ironi, individualitet och smak är enskilda diskurser finns det följaktligen en överhängande diskurs, dagens senmoderna samhälle, som samtliga diskurser berör på ett eller
annat sätt. På så sätt är det mycket som tyder på att hipstern är en avspelning av det klimat vi befinner oss i. Ytterligare visar resultatet att det finns motstridiga diskurser inom varje tema. Bakom den ironiska diskursen tydliggörs det att det finns någonting åtråvärt hos hipstern trots alla sarkastiska beskrivningar. Likaså inom den diskurs som innefattar smak förekommer dessa ironiska beskrivningar, men ändå bedöms deras smakmarkörer och känsla för att vär- dera rätt smak högt. Det vill säga att hipstern beskrivs som företrädare för att veta vad som är rätt kontra fel smak, dock på ett ironiskt sätt. I strid mot den individualistiska diskursen verkar det vara viktigt att ständigt tillskriva hipstern en grupptillhörighet. Artiklarna visar att hipstern kännetecknas av individualitet men oftast genom att dra paralleller till en grupp, sålunda ver- kar det svårt att beskriva hipstern utan att ta hänsyn till en subkultur eller grupp. Vidare visar det sig att hipsterkulturen inte handlar om att markerar sina ekonomiska tillgångar, samtidigt beskrivs det som en konsumtionskultur där ekonomiska tillgångar är ett krav eftersom hips- tern ständigt byter symboler.