En förälder som är upptagen av egna svårigheter och kanske dessutom påverkad av starka mediciner, är ofta innesluten i sin egen värld. Därmed blir det svårt för föräldern att klara av den finstämda interaktion som spädbarnet behöver för att utveckla en trygg anknytning. (Broberg m.fl. 2003)
Psykiska sjukdomar som kan påverka förmågan till anknytning och samspel är depression, ångest, psykoser och personlighets- störningar. Psykiska problem i samband med barnafödandet har bl.a. beskrivits av Annemi Skerfving i rapporten Sårbara mödrar och späda barn. Följande text är hämtad ur denna rapport (refe- renserna utelämnade).
Tiden kring graviditet och förlossning och hela spädbarnstiden är en psykiskt påfrestande period för kvinnan, en period då psykiska problem ofta debuterar eller återkommer. Upplevelser och trauman från barndom och uppväxt aktualiseras ofta åter och bidrar till en ökad psykisk sårbarhet hos den gravida eller nyblivna modern. Närmare en femtedel av alla förstföderskor reagerar med psykiska symtom under denna period.
Övergången till föräldraskapet innebär en kris, som kan upp- fattas som positiv eller negativ beroende på hur de nyblivna föräldrarna möter den ökade arbetsbördan, den psykologiska an- spänningen och förändringarna i parrelationen. De psykiatriska problem som uppträder under denna period, som brukar kallas post partum – efter förlossningen – skiljer sig inte från andra, men är så vanliga att det anses att de bör behandlas som en separat företeelse.
Post partum depression beräknas förekomma hos ungefär 8−15 procent av alla nyblivna mödrar. Återkommande i studier om post partum depressioner är ömsesidigheten i mödrarnas och barnens svårigheter, att mödrarnas depressioner påverkar relationen till barnet och barnets beteende i sin tur påverkar mammans depres- sion. Brister i relationen mellan föräldrarna och ambivalens till barnet är också teman i många av studierna. Om modern får en depression i samband med förlossningen löper även fadern risk att drabbas av psykiska problem.
Att kvinnor får psykoser i samband med att de föder barn är ovanligt, det inträffar bara i ett till två fall per tusen förlossningar. Kvinnor som tidigare har haft psykoser eller som har en ärftlig belastning när det gäller psykossjukdomar är särskilt i riskzonen för post partum psykos.
Om en nybliven mamma drabbas av svåra psykiska problem under den period då hon skall ta hand om ett nyfött barn, får det konsekvenser för hennes sätt att bemöta och sköta barnet. En bristfällig känslomässig anknytning, brister i förmågan till stöd och inkännande hos modern eller ”the mothering person” kan påverka barnets utveckling negativt. Psykisk hälsa under spädbarnstiden anses vara en av nycklarna till att förebygga ohälsa under resten av livet. Behovet av stödinsatser av olika slag, samspelsbehandling och familjesamtal är därför stort och ger ofta goda resultat.
I rapporten Späda barn och sårbara mödrar beskriver Kay Karlsson ett samverkansprojekt mellan psykiatrin i Stockholm södra sjuk- vårdsområde och spädbarnsverksamheten Maskan. Projektet utvecklades mot bakgrund av att en växande grupp inom vuxen psykiatrin är nyblivna mödrar. Vuxenpsykiatrin saknar dock resurser och adekvat kunskap om den del av krisen som är rela-
terad till föräldrablivandets dynamik. Modern kan alltså inte få den hjälp hon behöver för att så snabbt som möjligt etablera en god relation till sitt späda barn. Det är däremot huvuduppgiften för spädbarnsverksamheterna. Behandlingen syftar till att på- verka det konkreta samspelet mellan barnet och föräldern så att en utveckling i positiv riktning kan komma igång. Att mamman får behandling för sina psykiska problem inom vuxenpsykiatrin behöver inte leda till att även relationen till barnet förbättras. Enligt en artikel (Weinberg K m.fl. 1998) sker förändringar i sättet att samspela med sitt barn endast då man direkt arbetar med kommunikationsmönstret. Nyblivna deprimerade mödrar mådde i sig själva mycket bättre efter avslutad kognitiv terapi- behandling, men för barnet blev det ingen förändring. Trots att mödrarnas depression hade lättat, kvarstod det bristfälliga sättet att samspela med barnet.
I samband med projektstarten gjordes en kartläggning som visade att det år 2002 föddes 94 barn till 91 mödrar som var patienter inom Psykiatrin Södra. Av dessa deltog nio mödrar och deras barn i Maskans verksamhet under projekttiden. När det gäller ytterligare 11 mödrar fanns uppgifter om att de erhållit behandling som involverade barnen inom vuxenpsykiatrin. För de övriga 72 mödrarna och deras 74 barn saknas uppgift om huruvida behandlingen på något sätt berört föräldraskapet och barnen. Ordet barn finns överhuvudtaget inte nämnt i patient- registret. Det påtagligaste resultatet av projektet, som alltså inne- fattade nio mor-barn-par, är erfarenheten hos alla inblandade att ett samarbete inte bara är möjligt utan också nödvändigt när en mamma får allvarliga psykiska problem i samband med barna- födande. (Karlsson 2004)
Referenser
Broberg, Anders, Almqvist, Kjerstin och Tjus, Tomas: Klinisk barnpsykologi. Utveckling på avvägar. Natur och Kultur 2003.
Hindberg, Barbro: Barn till föräldrar med utvecklingsstörning. Gothia 2003. Levondosky & Graham-Bermann: Trauma and parenting in battered women.
Journal of aggression, maltreatment and trauma.Vol. 3 nr 1/2000. Killén, Kari: Barndomen varar i generationer. Wahlström & Widstrand 2000.
Karlsson, Kay: Späda barn och sårbara mödrar. Stockholms läns landsting. FoU 04-03.
Rejmer, Annika: Vårdnadstvister. Sociologiska institutionen, Lunds uni- versitet. 2003.
Skerfving, Annemi: Sårbara mödrar och späda barn. Stockholms läns lands- ting. FoU-enheten 2004.
Socialstyrelsen: Barn i skuggan av våldet. Artikelnr 2002-124-18.
Weinberg, K. m.fl.: The Impact of Maternal Psychiatric Illness on Infant Develop- ment. J Clin Pshyciatry 59/suppl. 1998.