Jenkins, Ford och Green (2014) trycker på att utöver produktionsprocessen finns det processer som fokuserar på det deltagande som anses vara mindre utforskat. Dessa processer rör lyssnarnas deltagande i utvärdering, uppskattande, kritik och spridning av medieinnehållet. (Jenkins, et al., 2014) Ett aktivt deltagande från lyssnarnas håll innebär inte enbart att skicka in sina historier till Creepypodden utan även diskussionerna som sker efter varje avsnitt i poddens forum, att dela det vidare och visa sin uppskattning. Även den publik som inte aktivt deltar i diskussionerna eller skickar in sina historier till podden deltar i den gemenskap som finns runt omkring podden. Eftersom de ändå deltar i spridandet och uppskattandet av podden. Analysen av arkivdata från forumet på facebook visar även på att deltagandet i form av utvärdering, kritik och uppskattande är hög då många kommenterar aktivt sina åsikter och reaktioner kring avsnitten. Vissa berömmer berättarna, uttrycker uppskattning för historierna men även uttrycker när de inte uppskattat avsnittet. I en av kommentarerna så ifrågasätter till och med en medlem och lyssnare av avsnittet innehållet vilket snabbt besvarades av programledaren Jack Werner. Diskussionen mellan programledaren och medlemmen var kort och båda visade respekt för varandra under diskussionens gång.
Det förändrade medielandskapets informationsspridning beror idag på att publiken delar, redigerar och strukturerar om innehåll, något som inte behöver beröra en enskild person utan kan ske även i grupp. Respondent 1 nämner under sin intervju att Creepypoddens avsnitt ofta lämnar lösa trådar vilket i sin tur öppnar upp till en diskussion i forumen. Detta kan länkas till det som Jenkins et al. (2014) kallar för spridbar media. Det handlar om hur deltagarna tar sig till nya plattformar utan att lämna ett annat, de nya plattformarna ska verka som ett tillägg där deltagarna kan fortsätta sin form av deltagarkultur aktivt. (Jenkins, et al., 2014) Respondent 2 nämner att det publiceras ett inlägg på forumet ”Creepypodden - Eftersnack” efter ett nytt poddavsnitt publicerats vilket ska ge lyssnarna chans att reflektera. Detta forum är ett exempel på Jenkins tolkning av spridbar media. I detta fallet så lyssnar publiken på Creepypodden på sin valda streamingtjänst för att sedan förflytta sig till forum som ”Creepypodden - Eftersnack” på Facebook för utvärdering, uppskattande, kritik och spridning.
Philips (2012) menar på att det finns olika nivåer av deltagare och det grundar sig i deras engagemang. Phillips (2012) lyfter engagemangspyramiden och med fokus på publiken/lyssnaren så brukar pyramiden delas upp i tre olika kategorier; 80 procent passiv publik, 15 procent lojal publik och 5 procent engagerad publik. När det gäller analysen av arkivdata från forumet så är det svårt att ställa detta i förhållande till engagemangspyramiden då många användare av
facebook är passiva, och då ännu mer så i forumet. Det är även så att många av medlemmarna i forumet kan vara aktiva i att läsa de inlägg och diskussioner som sker men utan att lämna någon kommentar eller reaktion själv. Om man utgår ifrån engagemangspyramiden och räknar på vad andelen engagerad publik blir för de 7729 medlemmar forumet har så borde antalet engagerade vara nästan 400 personer. De inlägg som har analyserats har haft 44 till 119 kommentarer och 20 till 182 reaktioner, vilket inte riktigt visar på att det faktiskt är 5% av medlemmarna som är engagerade. Det är inte bara inläggen i sig som får reaktioner utan medlemmar reagerar även på varandras kommentarer i form av emojis. Dock, som tidigare nämnt, finns det flera faktorer som kan spela in på det.
Vidare är poddradio som format en direkt konsekvens av mediekonvergensen, vilket också lägger stor vikt vid deltagarkultur. Hade Creepypodden kunnat bli så populär som den har blivit om det inte vore för lyssnarnas aktiva deltagande, och hade lyssnarna haft intresse av att delta om det inte vore för det lämpliga formatet podden kommer i? Antagligen inte då det är av stor vikt för företagen som producerar innehåll att lyssna på sina konsumenter för att ens kunna överleva det konsumentkonkurrerande moderna medielandskapet som vi idag har bekantat oss med. Utifrån Creepypoddens historia så fick podden fart först när lyssnarna visade intresse och den blommade som mest efter att lyssnarna själva började skicka in sina historier.
5.3
Gemenskap
Enligt respondent 1 och respondent 2 så innebär Creepypodden en form av gemenskap där likasinnade människor samlats i de olika forumen för att diskutera poddens innehåll. Även de passiva lyssnarna som inte går in i diskussionerna känner gemenskap kring forumen bara genom att gå in och läsa diskussionsfrågorna och kommentarsfälten. Spridbar media, som dagens medielandskap till stor del innebär, handlar även om hur deltagarna tar sig till nya plattformar utan att lämna ett annat (Jenkins, et al., 2014). De nya plattformarna ska verka som en plats för fortsatt diskussion där lyssnarna kan fortsätta sin form av deltagarkultur aktivt. Detta är tydligt även hos Creepypodden och deras lyssnare eftersom lyssnarna själva aktivt tagit diskussionerna vidare till andra plattformar även efter avsnittens slut. Vissa ledande inlägg i forumet är skapat av administratörerna för gruppen medan många inlägg är av medlemmarna själva. Detta gör att det är tvetydigt huruvida Creepypodden som producent aktivt skapar och bygger upp en gemenskap, både mellan producenter och lyssnare men även lyssnarna sinsemellan. Resultatet tyder på att lyssnarna upplever en gemenskap i de olika forumen, men eftersom forumen samt flera av de olika diskussionstrådarna är skapade av lyssnarna själva så är frågan om podden aktivt vill bygga en gemenskap bland deras lyssnare eller om de låter lyssnarna sköta det själva.
Producenterna för Creepypodden går in i diskussioner och är delaktiga i den gemenskap som lyssnarna har skapat, dock både i en begränsad utsträckning och det är fortfarande lyssnarna som tagit initiativet till en bredare kontext och vidare fördjupning i ämnet utanför den specifika historien.
Duck (1993) talar om hur människan ”föredrar det bekanta framför det obekanta” vilket förklarar varför många människor drar sig till andra människor med liknande intressen. Detta påvisar analysen av ”Creepypodden - Eftersnack” då det går att se ett stort engagemang från medlemmarna i gruppen vad gäller att kommentera och reagera på varandras inlägg och kommentarer. Det visas även i det faktum att vissa medlemmar startar trådar om saker som rör annat än podden i sig men som håller sig inom samma ämne. Bild 9 under analysen av arkivdata visar på att medlemmar gärna startar diskussioner kring ämnet i helhet, eftersom medlemmen själv skriver: ”Tänkte att ni skulle uppskatta detta halvtaskiga foto lika mycket som jag”. Inlägget i fråga har dessutom 147 reaktioner och 53 kommentarer där det flitigt diskuteras teorier och lyfts olika informationskällor som kan förklara fotots bakgrund.
Något som kan bli problematiskt vid kommunikation online och i form av kommentarer och inlägg på facebook är att det vanligtvis vid kommunikation mellan människor finns andra aspekter att ta hänsyn till i tolkningen av den information som förmedlas. Dessa aspekter kan vara icke-verbala signaler i form av kroppsspråk och tonläge (Jacobsen & Thorsvik, 2014), vilket är något som är svårt att förmedla i text. Det verbala och icke-verbala beteendet är avgörande för en ständig utveckling i kommunikationen (Dimbleby & Burton, 1997). Det är här emojis kommer in och ger möjlighet för gruppen att kommunicera mer icke-verbala signaler och inte är endast begränsade till skrift. Gruppen använder flitigt emojis både som reaktioner på andras kommentarer eller inlägg men även i sina egna kommentarer för att förstärka tonen i deras meddelande. Om de tackar för en varning på ett avsnitt så använder de hjärtan, om de uttrycker sitt obehag över ett avsnitt så använder de en förskräckt emoji och liknande. Enligt
Huang, Yen och Zhang (2008) är dessa ikoner något som ger de som kommunicerar möjlighet att snabba upp konversationer och minskar risken för svårigheter att uttrycka känslor, trots en avsaknad i de vanliga icke-verbala signalerna. ”Emojis” är inte bara något som gör att
kommunikation upplevs mer givande och underhållande utan är fördelaktigt då den bidrar till en förbättring i kommunikationens effektivitet (Huang, Yen & Zhang, 2008).
6
Slutsats
Creepypodden hade aldrig funnits om det inte vore för det aktiva deltagandet från deras publik. Dock är frågan fortfarande, arbetar Creepypodden aktivt med deltagarkulturen eftersom det är lyssnarna själva som skapat forum för vidare diskussioner och gemenskap. Hela podden grundas på lyssnarnas historier och hade det inte varit för deras aktiva deltagande hade det inte blivit någon podd. Såväl administratörer för ”Creepypodden - Eftersnack” som deras
medlemmar är aktiva i att starta diskussioner i forumet och tonen mellan de som diskuterar är god och inbjudande. Resultatet tyder på att gemenskapen kring podden är stark och aktiv samt att det är en liten del av publiken som är engagerade i såväl att ta fram innehåll för avsnitten som att delta i utvärdering, uppskattande, kritik och spridning av innehållet.
Creepypodden är beroende av sina lyssnares aktiva deltagande för att överhuvudtaget finnas samt för att nå den framgång podden gjort. Som effekt av poddens koncept av aktivt
lyssnardeltagande så har det naturligt uppkommit diskussionsforum som gett lyssnarna utrymme för att skapa en gemenskap där de kan känna tillhörighet till likasinnade människor. I specifikt forumet på facebook märks det väl att det finns en stark gemenskap kring podden och ämnena den berör och medlemmarnas engagemang färgar dialogerna i forumet.