Det andra temat som har identifierats ur materialet är Queer temporalitet. Detta tema kommer att fokusera på hur Katniss på olika vis avviker från den hegemoniska bilden av hur en
livslinje bör utveckla sig, med förankring i Halberstams beskrivning av queer temporalitet.
Först lyfter jag en diskussion om Katniss äktenskapsmotstånd som en sorts anarki och dess relation till queer temporalitet. Sedan behandlas normer om familj och ensamhet och hur Katniss avviker från dessa. Vidare diskuterar jag Katniss relation till Gale och Peeta som en längtan efter en polyamorös relation och kopplar detta till ett uttryck för queer temporalitet.
Denna diskussion utvecklas sedan vidare genom att diskutera relationen mellan Gale och Peeta som polyqueer. Avslutningsvis följer en analys av Katniss intresse för romantik och sex där tecken på asexualitet och aromantiskhet diskuteras som tecken på queer temporalitet.
Katniss inre diskussion om äktenskap kan till stor del jämföras med Adenijis informanters liberala kritik till svenska seder och lagar om äktenskap. Katniss drar direkta paralleller mellan äktenskap och föräldraskap, något som för Katniss och andra människor som lever i distrikten i Panem är relaterat till en ständig rädsla över att ens barn ska bli dragna som deltagare i Hungerspelen:
I know I’ll never marry, never risk bringing a child into the world. Because if there’s one thing being a victor doesn’t guarantee, it’s your children’s safety. My kids’ names would go right into the reaping balls with everyone else’s. And I swear I’ll never let that happen.
(The Hunger Games 2009:378f.) Hungerspelen kan ses som en institution skapad för att upprätthålla makt och kontroll över invånarna i distrikten genom att varje år hota med att offra deras barn i arenan (The Hunger Games 2009:22). Hungerspelen är en konstant påminnelse om att det är Huvudstaden som har makten, genom att om regler inte följs, exempelvis genom att folket vägrar ge upp sina barn, hota med att bomba bort motståndet som de gjorde med distrikt tretton. Katniss
äktenskapsmotstånd, vilket egentligen är en ovilja att skaffa barn, kan därför ses som en kritik av statens kontroll över individen då det indirekt menar att regimen förlorar sitt
maktutövningsmedel. Detta går att jämföra med Adenijis informanters liberalistiska perspektiv på äktenskap, där de betraktade äktenskapet som en representation av statens kontroll över individen, och där äktenskapsmotståndet främst representerade en kritik till denna repressiva sociala kontroll (Adeniji 2008:63).
Katniss ovilja att gifta sig och skaffa barn kan även betraktas som en medveten avvikelse från en normativ livslinje, vilket Halberstam menar kan ses som ett tecken på queer
temporalitet (Halberstam 2005:6). När Katniss och Peeta väl skaffar barn ihop är det inte heller på Katniss eget bevåg, utan som Katniss själv beskriver det tog det ” […] five, ten, fifteen years for me to agree. But Peeta wanted them so badly.” (Mockingjay 2010:454). Den västerländska hegemonin upprätthåller förväntningar om att varje individ ska vilja blir kär, gifta sig och sedan skaffa barn, allt vid ”rätt” ålder, tid och plats (Halberstam 2005:152f.).
Katniss funderar över detta i relation till Haymitch som inte bildat familj trots hegemoniskt sett ”perfekta” förhållanden, som exempelvis ekonomisk trygghet:
I think of Haymitch, with all his money. What did his life become? He lives alone, no wife or children, most of his waking hours drunk. I don’t want to end up like that.
”But you won’t be alone,” I whisper to myself. I have my mother and Prim.
(The Hunger Games 2009:378)
Katniss intalar sig själv hur frånvaron av partner och barn inte behöver innebära ensamhet, hon har fortfarande sin mamma och lillasyster. Trots detta uttrycker hon fortfarande ett obehag över tanken på att bli som Haymitch – avvikande och ensam. Ambjörnsson
identifierar hur det inte bara är icke-heterosexualitet som ses som avvikande av hegemonin, utan även ensamhet (Ambjörnsson 2010:152). Hon menar att singellivet kan betraktas som lockande under vissa perioder och åldrar, men att den som är utan partner i slutändan kommer betraktas som ensam och olycklig (Ibid 2010:151). Vidare menar Ambjörnsson att detta dels beror på att den traditionella kärnfamiljsmodellen premieras av hegemonin, där nära relationer som inte är kärleksintressen eller blodsband exkluderas från att räknas in till en sådan
konstellation (Ibid 2010:147f.). Kanske är det på grund av dessa normer, där kärleksrelationer och blodsband premieras över vänskap, som Katniss skulle betrakta sig som ensam utan sin mamma och syster trots exempelvis sin djupa vänskap med Gale (The Hunger Games 2009:7ff.). Samtidigt går Katniss emot den normativa livslinjen genom att inte eftersträva en
”egen” kärnfamilj. Att som vuxen vara singel och utan barn, samt bo tillsammans med sin mamma och sin syster, är inte den hegemoniska bilden av en kärnfamilj. Det innebär att Katniss kanske inte avviker ännu, men absolut funderar över, eller till och med föredrar, att välja en annan väg att gå än den normativa.
Något annat som avviker hos Katniss är hennes ovilja till att välja mellan Peeta och Gale.
Under förberedelserna för arenan i första boken erkänner Katniss för sig själv att det finns något mer än vänskap mellan henne och Gale: ”I call him my friend, but in the last year it’s seemed too casual a word for what Gale is to me.” (Ibid 2009:136). Senare i boken när Katniss och Peeta har spenderat en del tid ihop inne i arenan inser hon att det finns något mer än vänskap även mellan dem: ”This is the first kiss where I actually feel stirring inside my chest. Warm and curious. This is the first kiss that makes me want another.” (Ibid 2009:362).
När Katniss väl försöker göra ett val mellan Gale och Peeta upplever hon besvikelse över förlusten av den andre: ”I wish that Peeta were here to hold me, until I remember I’m not supposed to wish that anymore. I have chosen Gale and the rebellion, and a future with Peeta is the Capitol’s design, not mine.” (Catching Fire 2009:146f.). Det går helt enkelt att
identifiera ett queert motstånd här hos Katniss, hon ställer sig motvilligt till att välja mellan Peeta och Gale, där hon trots sina försök fortsätter att tänka på de båda. Utan att hon sätter ord på situationen går det att identifiera att det är en polyamorös relation som Katniss längtar efter, en möjlighet att kunna vara med både Gale och Peeta samtidigt. Polyamorösa relationer kan betraktas som ett uttryck för queer temporalitet menar Ambjörnsson. Hon identifierar hur den polyamorösa relationen på många sätt betraktas som omoget, barnsligt och
icke-ansvarstagande av hegemonin. Detta menar hon kan bero på normativa föreställningar om ålder, där flera sexuella eller romantiska partners ofta ses som ett ungdomligt uttryck som hör hemma under specifika perioder av livet, exempelvis en dejting-period innan en slutligen slår sig ner med ”den rätte”. Den hegemoniska livslinjen förutsätter helt enkelt att med mognaden kommer kärnfamiljen. En polyamorös relation menar därför Ambjörnsson kan ses som en vägran att bli vuxen då det betraktas som barnsligt att ha flera partners (Ambjörnsson 2010:152f.).
I Mockingjay, efter att Peeta har blivit räddad av motståndsrörelsen och visat sig blivit torterad och hjärntvättad, erkänner Katniss för Gale att hon har känslor för dem båda. Denna konversation speglar en skiftning i Katniss, Gales och Peetas relationsdynamik:
He spins the feather between his thumb and forefinger. “I don’t stand a chance if he doesn’t get better. You’ll never be able to let him go. You’ll always feel wrong about being with me.”
“The way I always felt wrong kissing him because of you,” I say.
Gale holds my gaze. “If I thought that was true, I could almost live with the rest of it.”
”It is true,” I admit. “But so is what you said about Peeta.” Gale makes a sound of exasperation.
(Mockingjay 2010:230) Gale påstår sig här plötsligt vara okej med tanken på att Katniss älskar Peeta, så länge hon även älskar Gale. Som nämnt tidigare finns det förväntningar från hegemonin om att Gale och Peeta ska betrakta varandra som rivaler då båda åtrår Katniss, men sedan alla tre spenderade tid ihop när de tränade inför Katniss och Peetas andra runda i Hungerspelen har det blivit ett skifte i relationsdynamiken. Detta framgår när Gale poängterar för Katniss att: “[i]t’d be better if [Peeta] were easier to hate” (Catching Fire 2009:223), vilket anspelar på att Gale inte ser något egentligt syfte till att betrakta Peeta som en fiende. Efter detta samtal med Gale skiftar även Katniss tankar och förväntningar på Gale och hans inställning till hennes och Peetas relation:
He doesn’t push it any further—try to kiss me or talk about love. Either I’ve been too sick, or he’s willing to give me space, or he knows it’s just too cruel with Peeta in the hands of the Capitol.
(Mockingjay 2010:33f.) […]
Our eyes lock, and I realize how furious I am with Gale. That I don’t believe for a second that he didn’t see Peeta’s propo. That I feel completely betrayed that he didn’t tell me about it. We know each other too well for him not to read my mood and guess what has caused it.
“Katniss—” he begins. Already the admission of guilt is in his tone.
(Mockingjay 2010:137f.) Katniss uttrycker inte längre någon skuld när hennes relation med Peeta krockar med hennes relation med Gale, hon förväntar sig snarare att Gale har förståelse för hennes känslor till Peeta. Från att ha förväntat sig Gales vrede och sorg varje gång hon spenderar tid eller tanke åt Peeta vänder sig nu hennes tankar till att Gale är på deras sida, en del i deras tresiffriga team. Katniss förväntningar på Gale kan även tolkas som en förväntning, eller förhoppning, om att alla tre kan leva tillsammans i harmoni med sina känslor – en slags polyamorös
relation. Att Gale känner skuld över att ha undanhållit information om Peeta kan därför tolkas som att han är medveten om Katniss förväntningar och att han motvilligt bröt mot dem på grund av order från president Coin.
När Gale och Peeta senare samtalar om relationen till Katniss, under tron att hon inte hör, visar de ömhet, empati och beundran för varandra genom att identifiera vad Katniss ser som attraktivt hos vardera:
“She loves you, you know,” says Peeta. “She as good as told me after they whipped you.”
“Don’t believe it,” Gale answers. “The way she kissed you in the Quarter Quell…well, she never kissed me like that.”
“It was just part of the show,” Peeta tells him, although there’s an edge of doubt in his voice.
“No, you won her over. Gave up everything for her. Maybe that’s the only way to convince her you love her.” There’s a long pause. “I should have volunteered to take your place in the first Games. Protected her then.”
“You couldn’t,” says Peeta. “She’d never have forgiven you. You had to take care of her family. They matter more to her than her life.”
(Mockingjay 2010:384) Enligt Schippers är det det vänskapliga bandet som bildats mellan Gale och Peeta som
möjliggör deras förståelse för Katniss romantiska dragning till den andre mannen (Schippers 2016:61). Gale argumenterar här för att Katniss kärlek till Peeta är äkta, för han kan nu förstå varför Katniss åtrår och älskar Peeta genom att själv ha vänskapliga känslor för honom (och tvärtom). När de talar upp varandra så identifierar de sig med Katniss som ett begärande subjekt, vad Schippers kallar cross-gender identification. Detta innebär att Peeta exempelvis kan förstå och uppleva en romantisk kärlek till Gale genom Katniss. Detta menar Schippers öppnar upp möjligheter för en särskild queer relation mellan Peeta och Gale (Ibid 2016:67).
Deras identifikation med varandra som åtråvärda sexuella objekt genom en cross-gender identification med Katniss, behöver nämligen inte nödvändigtvis innebära att de åtrår
varandra enligt ett homo- eller bisexuellt mönster. Deras relation kan snarare, i ett scenario där Katniss, Peeta och Gale lever tillsammans i ett polyamoröst förhållande, ses som polyqueer enligt Schippers definitioner (Ibid 2016:67). Queera människors praktiker är vad som kan öppna upp för queera rum och platser menar Halberstam (2005:6). Katniss queera avvikelse från den hegemoniska livslinjen, här genom sin polyamorösa relation med Gale och Peeta, kan därför ses ha öppnat upp för det queera rum som möjliggjort vad Schippers kallar polyqueer. Det är en relation som endast existerar genom Katniss queera praktik, då det möjliggör för det queera rum där relationen kan skapas. Gales och Peetas polyqueera relation kan därför också ses som ett uttryck för queer temporalitet.
Katniss intresse för romantik och sex ryms också under detta tema. I första boken under sitt romantiska skådespel med Peeta funderar Katniss över svårigheten i att spela kär då hon aldrig tidigare har varit det och därför inte vet hur en förväntas bete sig (The Hunger Games 2009:316). Hennes första kyss med en pojke förväntar hon sig även ska ge något särskilt intryck, men allt hon registrerar när hon kysser Peeta är hans feber (Ibid 2009:315f.). Senare får vi även veta att Katniss aldrig funnit någon tid till, eller särskild mening med, romantik tidigare i sitt liv (Ibid 2009:364f.). Större delen av Katniss tid efter skådespeleriet med Peeta i arenan domineras även av förvirring kring hennes känslor till Peeta och Gale:
Then suddenly, as I was suggesting I take over the daily snare run, he took my face in his hands and kissed me. […] I tried to decide how I felt about the kiss, if I had liked it or resented it, but all I really remembered was the pressure of Gale’s lips and the scent of the oranges that still lingered on his skin. It was pointless comparing it with the many kisses I’d exchanged with Peeta. I still hadn’t figured out if any of those counted.
(Catching Fire 2009:32f.) Katniss är både osäker på vad hon egentligen känner när hon är intim med Peeta och Gale, och hur dessa intima stunder bör kännas. Då ingen av dessa intima relationer har påbörjats på Katniss initiativ – romansen med Peeta var en akt för överlevnad i spelen och kyssen från Gale ett spontant agerande från hans sida – är förvirringen ändå välgrundad. Det finns en möjlighet att Katniss egentligen inte har något romantiskt intresse för någon av pojkarna, speciellt med tanke på att hon tidigare inte haft något intresse för romantik överhuvudtaget.
Något som talar för detta är Katniss tankar efter att motståndsrörelsen vunnit kriget:
Gale, who took two bullets in an escape attempt, is mopping up Peacekeepers in 2. Peeta’s still in the burn unit. He made it to the City Circle after all. On my family: My mother buries her grief in her work.
Having no work, grief buries me. All that keeps me going is Coin’s promise. That I can kill Snow. And when that’s done, nothing will be left.
(Mockingjay 2010:410f.) Trots vetskapen om att både Gale och Peeta lever syftar Katniss till att det inte längre finns något kvar för henne i livet efter att hon har uppfyllt sin ambition om att döda president Snow.
Nu när hon verkligen är fri att leva sitt liv som hon själv vill, utan tvång från Huvudstaden eller motståndsrörelsen, så uttrycker hon inte något begär för någon av pojkarna. När Haymitch strax efter detta tar för givet att Katniss har ”boy trouble” när hon ber honom om råd blir hon även besviken och känner sig sårad över att reduceras till någon som bara har romantiska bekymmer på hjärnan (Mockingjay 2010:423). Väl hemma i distrikt tolv har Katniss fortfarande samma inställning till pojkarna:
Over the eggs, I ask her, “Where did Gale go?”
“District Two. Got some fancy job there. I see him now and again on the television,” she says.
I dig around inside myself, trying to register anger, hatred, longing. I find only relief.
(Mockingjay 2010:448) Katniss känsla av lättnad över att Gale är borta kan till stor del bero på den koppling hon och Gale ser mellan honom och hennes lillasysters död. Det kan även tala för att Katniss känner lättnad över att inte behöva oroa sig över romantik och sexualitet längre, att hon kanske går att betrakta som aromantisk eller asexuell8.
Att vara aromantisk eller asexuell går på många sätt att betrakta som tecken på queer temporalitet, bland annat genom att, som Halberstam beskriver, den hegemoniska livslinjen förväntar sig att alla personer vid något tillfälle ska bli kära och ”slå sig ner” (Halberstam 2005:152f.). Som tidigare lyft kan även ensamhet och relationer och familjebildningar som avviker från kärnfamiljen betraktas som olika uttryck för queer temporalitet (Ambjörnsson 2010:147ff.). En monogam heterorelation mellan två vuxna människor kan därför fortfarande
8 RFSL Ungdom beskriver någon som är Aromantisk som ”[en] person som inte blir kär i personer, som inte är intresserad av att ha kärleksrelationer, eller som blir kär i personer eller är intresserad av att ha kärleksrelationer bara under vissa förutsättningar. Olika personer är aromantiska på olika sätt. Att vara aromantisk och asexuell kan hänga ihop, men behöver inte göra det.” (RFSL Ungdom 2020).
UMO beskriver Asexualitet som ”att du inte känner dig attraherad av andra eller inte känner dig intresserad av att ha sex. Asexualiteten behöver inte betyda att du inte har sex, du kan ha sex av andra anledningar än att du känner sexlust. Men asexualitet kan variera från person till person.” (Friedmann u.å.).
betraktas som avvikande om relationen exempelvis inte innehåller sex, bland annat för att det bryter mot den heterosexuella matrisens uppfattning om att kvinnor och män ska sexuellt åtrå varandra (Butler 2007:235). Ett monogamt hetero-par som lever tillsammans och har sex ihop men inte är kära i varandra, eller romantiskt intresserade, kan därför också ses avvika från en normativ livslinje då begär ofta betraktas som sammankopplat med kärlek.
Tecken på asexualitet hos Katniss går att finna redan i första boken när hon är så pass illa till mods över att se Peetas nakna kropp att han, under extrem smärta, tvingas ta av sig sina underkläder själv när hon ska rengöra hans sår (The Hunger Games 2009:313). Peeta konstaterar även i bok två, under förberedelserna för andra vändan i arenan att de övriga deltagarna driver med Katniss för att hon upplevs som asexuell:
”It’s you, Katniss. Can’t you see?” he says.
“What’s me?” I say.
“Why they’re all acting like this. Finnick with his sugar cubes and Chaff kissing you and that whole thing with Johanna stripping down.” He tries to take on a more serious tone,
unsuccessfully. “They’re playing with you because you’re so . . . you know.”
“No, I don’t know,” I say. And I really have no idea what he’s talking about.
“It’s like when you wouldn’t look at me naked in the arena even though I was half dead.
You’re so . . . pure,” he says finally.
(Catching Fire 2009:259f.) Både omgivningens tolkning av Katniss, och hennes egna tankar, talar för att hennes intresse för romantik och sex är näst intill obefintligt. Och det gäller inte heller bara hennes
romantiska och sexuella intresse för Peeta och Gale, utan även andra människor: ”I can’t argue that Finnick isn’t one of the most stunning, sensuous people on the planet. But I can honestly say he’s never been attractive to me.” (Catching Fire 2009:251). Till och med Gale och Peeta syftar till att vad Katniss känner för dem båda handlar om något annat än kärlek:
”[…] I guess it’s Katniss’s problem. Who to choose.” Gale yawns. […] I hear Peeta’s handcuffs slide down the support as he settles in. “I wonder how she’ll make up her mind.”
“Oh, that I do know.” I can just catch Gale’s last words through the layer of fur. “Katniss will pick whoever she thinks she can’t survive without.”
(Mockingjay 2010:384f.) Katniss blir till en början arg över att hennes känslor reduceras till en självisk akt för
överlevnad, att hon praktiskt taget betraktas som aromantisk. Men i slutändan är det precis
överlevnad, att hon praktiskt taget betraktas som aromantisk. Men i slutändan är det precis