STOCKHOLMS UNIVERSITET
Institutionen för etnologi, religionshistoria och genusvetenskap Genusvetenskap III
Uppsats på Kandidatnivå, 15hp
“You love me. Real or not real?”
En queer tematisk analys av relationer och sexualiteter i Suzanne Collins Hunger Games
VT 2020 Författare: Emelie Eriksson Handledare: Helena Tinnerholm Ljungberg
Abstract
This thesis aims to highlight, analyse and problematize how sexualities and relationships are constructed as normative and deviant in the Hunger Games trilogy through the character Katniss Everdeen. With this analysis, the thesis aims to further elucidate the pluralism of meaning within literature as a contribution to the field of feminist cultural studies. Queer theory and queer temporality studies have been used to identify and discuss concepts such as the heterosexual matrix, monogamy and mononormativity, polyamory and other marginalized sexualities. A thematic queer reading serves as a methodological approach to the material to enable searching for queer themes in the series. The thesis shows how heterosexuality and monogamy are constructed and portrayed as normative and compulsory, where all other expressions of sexuality are presented as deviant and thereby can be view as different expressions of queer temporality.
Nyckelord: queer, queerteori, queer temporalitet, queera läsningar, sexualitet,
mononormativitet, tvåsamhet, polyamori, heterosexuella matrisen, heteronormativitet, Hunger Games, feministiska kulturstudier,
Innehållsförteckning
1. INLEDNING OCH PROBLEMFORMULERING ... 1
2. SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR ... 2
3. DISPOSITION ... 3
4. TEORI ... 3
4.1 QUEERTEORI ... 3
5. TIDIGARE FORSKNING ... 5
5.1 QUEER TEMPORALITET – ÄKTENSKAP, MONOGAMI OCH POLYAMORI ... 5
5.2 HUNGER GAMES I ETT GENUSVETENSKAPLIGT PERSPEKTIV ... 7
6. METOD ... 9
6.1 TEMATISK ANALYS ... 9
6.2 QUEERA LÄSNINGAR ... 10
7. MATERIAL ... 12
7.1 THE HUNGER GAMES (2008) ... 12
7.2 CATCHING FIRE (2009) ... 13
7.3 MOCKINGJAY (2010) ... 13
8. ANALYS ... 14
8.1 HETERO- OCH MONONORMATIVITET ... 14
8.2 QUEER TEMPORALITET ... 21
9. SLUTDISKUSSION ... 30
9.1 VIDARE FORSKNING ... 31
10. KÄLLFÖRTECKNING ... 32
10.1 INTERNETKÄLLOR ... 33
11. BILAGOR ... 35
11.1 UTDRAG UR FÖRSTA KODNINGSPROCESSEN ... 35
11.2 UTDRAG UR TEMATISERINGSPROCESSEN ... 39
1. Inledning och problemformulering
Som trettonåring slukade jag alla fantasy-ungdomsböcker jag kunde hitta. Jag var först på bollen med det mesta och hade redan plöjt igenom två vampyrbokserier när jag blev tipsad om The Twilight Saga1 för att kort därpå börja läsa första boken i Hunger Games-trilogin2. Triangeldramat mellan Bella, Edward och Jacob i Twilight upplevde jag som något av det bästa jag läst, och trots min självutnämnda plats som ”Team Jacob” har jag aldrig gråtit så mycket till en bok som när Edward lämnade Bella för att skydda henne. När Twilight även släpptes som film blev serien nästan kult-lik för mig och några nära vänner. Som många andra tjejer i vår ålder hade vi dock lärt oss att denna typ av kultur inte var något en skulle skylta med direkt, snarare skämmas över, så vi höll vårt engagemang för serien inom gruppen. Som genusvetaren Elin Abrahamsson lyfter i sin avhandling Enahanda läsning har romance- litteratur, som exempelvis Twilight, länge fått utstå kritik. Abrahamsson skriver: ”Den feministiska kritik som riktas mot romance menar vanligen att berättelserna befäster könskonservativa normer, en hierarkisk könsmaktsordning och en heteronormativ och sexistisk förståelse av kärlek, familj och sexualitet.” (2018:17). När denna kritik om Twilight väl nådde mig var jag därför lika snabb som övriga omkring mig att haka på denna kritiska resa och konstatera att ja, Bella var nog ingen bra förebild.
Hunger Games fick istället raka motsatsen till mottagande trots seriernas likhet. Många reagerade på Hunger Games strävan ifrån könskonservativa normer vilket ställdes i relation till Twilight. Även majoriteten forskning om Hunger Games kom att fokusera just på seriens skapande och porträtterande av genus (se bl.a. Henthorne 2012; Dunn & Michaud 2012; Pharr
& Clark 2012). En populär åsikt, konstaterar kommunikationsprofessorn Amanda Firestone, blev identifikationen av Katniss, protagonisten i Hunger Games, som en modern feministisk hjältinna medan Bella i Twilight blev hennes anti-feministiska motsats (Firestone 2012:209).
Katherine R. Broad, doktor i engelska och statsvetenskap, menar även i sin analys av romanen att ”[m]ost adult critics tend to read the romance [in Hunger Games] as a secondary concern, and those who do see it as more central to the novels tend to wish it wasn’t” (Broad
2013:118). Romantikens plats i sagorna verkar enligt denna observation ha en inverkan på kritiken.
1 The Twilight Saga kommer framöver att benämnas som Twilight.
2 Hunger Games-trilogin kommer framöver att benämnas som Hunger Games. Observera skillnaden till The Hunger Games vilket hänvisar till första boken i serien.
Abrahamsson menar att den nedvärderande synen på romance, som jag själv upplevde under min konsumtion av Twilight, snarare kan bero på litteraturens subversiva natur än själva romansen i sig. Hon menar att romance-litteraturens ”homoerotiska, autoerotiska och
onanistiska element” (Abrahamsson 2018:240) eventuellt är det som tolkas som hotfullt av hegemonin då det utmanar det samhälleligt premierade sättet att organisera och
institutionalisera sexualitet på (Ibid 2018:239f.). Varför Hunger Games, som givit upphov till en konsumtionskultur mycket lik Twilight i form av de element som ovan beskrivits (se bl.a.
Fandom u.å.; Archive of our own u.å.), inte har blivit föremål för samma typ av kritik blir därför en fråga som väcker intresse. Denna kunskapslucka hoppas jag kunna fylla genom att med en queer läsning av materialet fokusera på textens reproducerande av makt och normer samt belysa de subversiva och alternativa mönster och tolkningar som kan existera parallellt med den hegemoniska läsningen, i ett försök att belysa seriens meningsskapande processer.
Då tidigare forskning lagt stort fokus på genusnormer vill jag istället titta på vilka
relationer och sexualiteter som synliggörs i Hunger Games med fokus på karaktären Katniss.
Då Katniss i tidigare forskning har presenterats som en feministisk protagonist samt anses överskrida traditionella genusnormer blir det därför extra intressant att studera de normer som kretsar kring hennes sexualitet och relationer. Hunger Games världsomspännande framgång och adaption som film (Collins u.å.) gör även serien genusvetenskapligt intressant som material i studiet om meningsskapande processer, specifikt då den riktar sig till ungdomar vilka befinner sig i en mycket identitetsformande period av livet. Den 19 maj 2020 släpps även en ny bok i Hunger Games-serien som även kommer bli film, vilket bidrar till att göra denna uppsats högst aktuell (Scholastic 2019; Lionsgate 2020). För en sammanfattning av Hunger Games tre böcker se avsnitt 7. Material.
2. Syfte och frågeställningar
Med en queer läsning ämnar denna uppsats att synliggöra, undersöka och problematisera de sexualiteter och relationer som konstrueras som norm respektive avvikande i Hunger Games- trilogin genom protagonisten Katniss Everdeen. Med denna analys syftar uppsatsen till att vidare belysa texters pluralism och meningsskapande processer som ett bidrag till fältet feministiska kulturstudier. Till min hjälp använder jag mig av följande forskningsfrågor:
• Hur konstrueras och porträtteras heterosexualitet och tvåsamhet i relation till Katniss?
• Hur kan vi förstå Katniss genom begreppet queer temporalitet?
3. Disposition
Nästföljande avsnitt är teori, där queerteori och queer temporalitet presenteras och redogörs för. Efter detta följer ett avsnitt med tidigare forskning om queer temporalitet samt
genusvetenskaplig forskning om Hunger Games-trilogin. Sedan presenteras tematisk analys samt queera läsningar som metod för analysen, och därefter följer en sammanfattning av Hunger Games tre böcker. Efter materialavsnittet presenteras analysen, vilken har delats upp efter två teman; Hetero- och mononormativitet och Queer temporalitet. Avslutningsvis följer en sammanfattning av analysen och dess teman där jag även svarar på uppsatsens
frågeställningar och syftesformulering, samt presenterar eventuell vidare forskning.
4. Teori
Denna uppsats grundar sig i queerteori, vilket sedan det fick sitt fäste under sent 1900-tal har vuxit sig till en enorm teoriskola bestående av flertalet teoretiker med lika många subgenrer.
Det kommer inte finnas utrymme för att utforska alla aspekter av queerteorin i denna uppsats, därav kommer jag endast att presentera begrepp och aspekter som kommer att vara av vikt i förståelsen för kommande analys.
Efter en kort introduktion till queerteori presenterar jag Judith Butler och hennes mest signifikanta begrepp; den heterosexuella matrisen och performativitet för att sedan avsluta med en utläggning om forskningsområdet queer temporalitet.
4.1 Queerteori
Queerteorins födelse förknippas ofta med verken Gender Trouble (1990) av Judith Butler, Thinking sex (1984) av Gale Rubin och Epistemology of the closet (1990) av Eve Kosofsky Sedgwick (se bl.a. Kulick 2005:11; Abrahamsson 2018:38). Michel Foucault har också spelat en stor roll i utvecklingen av queerteorin. Hans så kallade sexualitetsstudier har identifierat hur människan under 1800-talet fick en ökad vilja till att klassificera och sortera in människor enligt kategorier och skalor. Människor som exempelvis hade sex och relationer med andra människor av samma kön fick då plötsligt namn som homosexuell, bisexuell osv. och
klassificerades som sjuka, hysteriska, perversa och avvikande från heterosexuella människor.
Detta kategoriserande fick en avgörande roll i frågan om makt och kontroll, där
heterosexuella människor nu kunde rankas högre än icke-heterosexuella genom att peka ut dem som avvikande och onormala (Ambjörnsson 2016:41). Den poststrukturalistiska skolan, vilken queerteorin vilar på, växte fram som en motreaktion till detta kategoriserande av
människor och identiteter. Poststrukturalismen betraktade istället mening som något flytande och skapat ur diskurser, snarare än något statiskt med tydliga kanter och kategorier (Weedon 1999:104). Queerteorin vidareutvecklade denna poststrukturalistiska idé om mening som diskursivt konstruerat, med fokus på just makt, normalitet och avvikelser i relation till genus och sexualitet (Ambjörnsson 2016:47). Fanny Ambjörnsson poängterar dock att queerteori inte är en enhetlig teoribildning utan består snarare av en samling perspektiv som ”fokuserar på föreställningar om normalitet och avvikelser” (2016:47). Queerteori kan därför kort sammanfattas undersöka meningsskapande processer och dess relation till makt, normalitet och avvikelser, med specifikt fokus på genus, sexualitet och identitet.
Centralt för denna uppsats är Judith Butlers teori om hur identiteter och kroppar blir begripliga i relation till kön, genus och sexualitet (Butler 1990/2007:235). Hon använder sig av begreppet ”den heterosexuella matrisen”, vilken hon syftar till är en vidareutveckling av Monique Wittigs begrepp det heterosexuella kontraktet samt Adrienne Richs begrepp tvingande heterosexualitet, för att benämna den genusmodell som förutsätter en linjär koherens mellan kön, genus och sexualitet. Det vill säga den hegemoniska förståelsen av existensen av stabila binära kön (”man”/”kvinna”) samt dess överrensstämmelse med ett stabilt genus (t.ex. ”kvinna” = ”kvinnlig identitet”), där de genom sin oppositionella definition även förväntas åtrå varandra utefter en heterosexuell praxis (Ibid 2007:235). En kropp med
”kvinnokön” bör därför enligt den heterosexuella matrisen agera utefter ett ”kvinnligt genus”
och åtrå en ”maskulin man” för att uppnå full begriplighet och acceptans i det hegemoniska samhället.
Görandet av kön och genus på rätt sätt är därför det som gör människan begriplig, menar Butler, där de som gör genus fel och bryter mot den heterosexuella matrisen straffas. Genus kan därför ses som en överlevnadsstrategi nära sammankopplad med straffsanktioner om det inte följer det tvingande system som är den heterosexuella matrisen, menar Butler (2007:218).
Hotet om straffsanktioner gör att genus återskapas enligt den heterosexuella matrisen, och det är denna tysta kollektiva överenskommelse om att med upprepade handlingar skapa
begripliga genus, som döljer dess performativa konstruktion menar hon (Ibid 2007:219).
Butler menar därför att genus, och kön, skapas performativt genom upprepade handlingar, göranden och diskurser, snarare än att det skulle finnas något fördiskursivt kön med ett förutbestämt genus (Ibid 2007:56ff.). Hon sammanfattar hur det är ”konstruktionen [av genus som] ’tvingar’ oss att tro på dess nödvändighet och naturlighet” (Ibid 2007:219).
Vidare har queerteoretiker identifierat hur det inte bara är sexualitet och genus som måste inrätta sig efter normsystem, utan att tid och rum också är signifikant i organiseringen av
kroppar. Den teoretiska ingången som kommit att fokusera detta brukar kallas queer
temporalitet (Abrahamsson 2018:40) och kommer också att bli signifikant för denna uppsats.
J. Jack Halberstam teoretiserar kring queer temporalitet, där hen definierar begreppet som något som ”disrupts the normative narratives of time that form the base of nearly every definition of the human in almost all of our modes of understanding” (2005:152). Queer Tid beskriver Halberstam som de tidslinjer som avviker från det samhälleligt premierade ramverk som vilar runt reproduktion, familj, risk/säkerhet, arv osv. och Queera Rum beskrivs i sin tur som de rum och platser som skapas genom queera människors praktiker (2005:6). Hen menar bland annat att det finns en hegemonisk uppfattning i västerländsk kultur om hur en individs livslinje ska utvecklas vilken är nära sammankopplat med heteronormen. Exempelvis förväntas vi genomgå en barndom som efter en pubertet vid rätt ålder ger en tydlig avgränsning till ens mognad som vuxen individ, vi förväntas sedan bli kära enligt den heterosexuella matrisen och runt trettioårsåldern gifta oss, strax efter det skaffa barn och sedan längta efter barnbarn och så vidare (Ibid 2005:152f.). För att inte skapa obehag eller upplevas som avvikande eller stötande i det hegemoniska samhället är det därför viktigt att genomföra ”[r]ätt sak i rätt tid på rätt plats” sammanfattar Ambjörnsson (2016:72).
5. Tidigare forskning
Som tidigare forskning har jag valt att fokusera på studier om relationer och sexualitet vilket är vad denna uppsats ämnar undersöka i Hunger Games. Jag börjar med att presentera forskning som jag finner knyter an till tematiken kring queer temporalitet, då dessa på olika vis behandlar normer kring hur människors liv bör organiseras, för att sedan följa upp med forskning specifikt kring relationer och sexualitet och genus i Hunger Games.
5.1 Queer temporalitet – äktenskap, monogami och polyamori
Nedan lyfter jag forskning om äktenskapslagstiftning, tvåsamhet/monogami och polyamori vilka jag finner skulle kunna sorteras under det relativt nya begreppet queer
temporalitetsforskning, då dessa ämnen i stor utsträckning behandlar frågor om vilka livslinjer och relationer som normaliseras eller rent av betraktas som lagliga. Då protagonisten Katniss har många inre monologer och diskussioner med andra om monogami och äktenskap, samt tvingas agera ut dessa på olika vis, så finner jag denna typ av forskning som högst relevant för denna uppsats.
Sociologen Catrin Andersson visar genom sin diskursanalys av äktenskapen i svenska statliga utredningar hur lagar kring äktenskap/samboskap/partnerskap avser fungera som
bibehållande av en samhällelig stabilitet. Hon lyfter hur könsneutraliserandet av
äktenskapslagen har inneburit att tvåsamheten fått en betydligt större roll i bevarandet av samhällsordningen och att statliga utredningar och lagar i stor utsträckning framhåller vikten av bevarandet av äktenskapet och tvåsamheten, men utan att egentligen precisera varför eller vad som egentligen bevaras (Andersson 2011:174). Anderssons diskursanalys framhåller slutligen att det är i den stabilitetsfrämjande effekten som äktenskapets fördel anses ligga, där relationer utan tydliga riktlinjer anses förknippade med anarki och samhällets förfall
(2011:175). Kärnfamiljen, menar Anna Adeniji vidare, är en familjeform skapad utifrån bland annat ekonomiska intressen, bostadspolitik och medborgarskap där det i Sverige finns tydliga diskurser för vad som betraktas som normalt respektive avvikande (Adeniji 2008:48f.). I relation till detta studerar Adeniji olika typer av äktenskapsmotstånd och listar i sin avhandling de teman som identifierats från bland annat hennes djupintervjuer. Ur dessa framkom olika kritiska positioner och perspektiv i relation till tanken på äktenskap där ett liberalt och anarkistiskt perspektiv blir av intresse för denna uppsats. Här var kritiken mot äktenskapet i förlängning en kritik av statens kontroll över individen och därmed individens förlust av ekonomisk, politisk och normativ makt. Det anarkistiska perspektivet uppmuntrade även till att använda äktenskapet på ”fel” sätt för att underminera statens makt – exempelvis för att ge någon uppehållstillstånd (Ibid 2008:63f.).
Fanny Ambjörnsson visar genom sina intervjustudier med unga queeraktivister hur en avvikande sexualitet och/eller genus i många fall kan accepteras så länge kärnfamiljen
upprätthålls. Svenska och internationella studier har visat hur hbtq+-personer befinner sig i en särskilt utsatt situation med diskriminering, våld och hot om våld ofta förekommande i sin vardag – endast på grund av en avvikande sexualitet och/eller genus (Ambjörnsson
2010:142f.). Ambjörnsson menar dock att homo- och bisexualitet kan få inkluderas i normaliteten så länge tvåsamheten och kärnfamiljen upprätthålls (Ibid 2010:149).
Kärnfamiljen verkar vara det mest eftertraktade alternativet av hegemonin ifall heterosexualiteten inte är tillgänglig, menar Ambjörnsson, där både ensamhet och
polyamorösa förhållanden bland annat ses som barnsligt, sexuellt lössläppt, icke-respektabelt, osedligt och avvikande (Ibid 2010:152). Ambjörnsson länkar dessa kulturella föreställningar till Halberstams studier om queer temporalitet och normativa livslinjer, att det finns
förväntningar och föreställningar om vad det innebär att vara vuxen och hur exempelvis relationer bör se ut vid vissa åldrar där tvåsamheten blir ett uttryck för mognad och vuxenhet (Ibid 2010:152f.).
Dessa kulturella och institutionaliserade narrativ som situerar tvåsamhet och monogami som det normativa och priviligierade valet beskriver Mimi Schippers som exempel på mononormativitet (2016:14). Mononormativiteten korsas och fungerar ofta ihop med
heteronormativiteten, men fungerar även på ett eget plan där alla monogama par privilegieras oavsett kön och sexuell identitet hos parterna menar Schippers (2016:15). Polyamorösa3 förhållanden kan därför ses som ett utmanande av mononormativitetens upprätthållande av normer och maktrelationer konstaterar hon (Ibid 2016:26).
Som med de flesta normer menar Schippers att mononormativitet skapas genom att fastställa otrohet som ”det avvikande”. Genom hot om sociala sanktioner och offentlig förnedring används sedan otrohet som en metod för att tvinga individer att rätta sig efter ett monogamt beteendemönster (Ibid 2016:43). Otrohet som socialt fenomen är även könat menar Schippers och syftar till hur själva akten betraktas som något maskulint då det speglar erotisk agens medan att bli utsatt för otrohet är att vara passiv och icke-åtråvärd (Ibid
2016:46). I en begärstriangel mellan två heterosexuella män och en kvinna finns det därför sociala och normativa förväntningar på att dessa män ska betrakta varandra som rivaler menar Schippers. Dock så menar hon att en begärstriangel4 med två män potentiellt kan öppna upp för queera relationer om det finns en emotionell närhet mellan männen (Ibid 2016:60ff.).
Exempelvis menar Schippers att med en existerande vänskapsrelation mellan männen kombinerat med ett betraktande av kvinnan som ett likvärdigt sexuellt subjekt, så finns det inte längre mycket i vägen för att förstå och identifiera sig med kvinnans sexuella attraktion till dem båda (Ibid 2016:61). Vidare behöver inte detta innebära att männen identifierar sig som bi- eller homosexuella, utan att deras identifikation med kvinnans begär till den andre mannen snarare placerar dem i en polyqueer relation till varandra, menar Schippers (2016:67).
5.2 Hunger Games i ett genusvetenskapligt perspektiv
Det finns mycket forskning som fokuserar hur genus görs och porträtteras i Hunger Games, både genom protagonisten Katniss Everdeen men även hos övriga karaktärer. Nedan har jag valt att presentera forskare som belyser forskning om genus men även sexualitet, relationer,
3 ”’Polyamory’ refers to committed, emotionally and sometimes sexually intimate
relationships involving more than two persons” med fokus på att relationen ska vara egalitär skriver Schippers (2016:15f.).
4 En begärstriangel syftar på ett kärleksdrama mellan tre personer, oftast två män som åtrår samma kvinna.
feminism och heteronormativitet i relation till Hunger Games vilket denna uppsats ämnar bygga vidare på.
Litteraturvetaren Maria Nilsson menar att dystopiska ungdomsromaner med flickor i huvudrollen ofta fokuserar på genus-göranden, och pekar på hur Hunger Games bland annat skildrar hur Katniss tvingas lära sig att göra genus på nya sätt för att slutligen nå fram till ett lyckligt slut (Nilsson 2013:192f.). Nilsson menar att även om spänningsmomentet (revolten mot den totalitära regimen) är centralt i serien så handlar Hunger Games mycket om att
”flicka sig”5 utefter särskilda ramverk, speciellt när det kommer till omgörandet av Katniss genus i TV, men också i relation till den begärstriangel som finnes mellan henne, Gale och Peeta (Ibid 2013:194). ”Det handlar både om att bemästra en femininitetens performativitet på ytan och om att plocka fram de inre egenskaper som bäst passar femininiteten.” skriver
Nilsson (2013:200f.). Jessica Miller (2012) och Tom Henthorne (2012), professorer i engelska respektive filosofi, diskuterar båda hur Katniss relation med Peeta är en stor bidragande faktor i skapandet och begripliggörandet av Katniss genus. Katniss och Peetas romans är till en början en påhittad strategi då denna heterosexuella relation blir så omtyckt av Huvudstadens tittare att den genererar sponsorer. Miller menar att i enlighet med Judith Butlers
heterosexuella matris blir Katniss relation med Peeta inte bara ett uppvisande av Katniss femininitet, utan även ett konstaterande av hennes feminina genus (Miller 2012:155f.).
Henthorne konstaterar också att ”[t]o reject Peeta publicly is to reject society’s expectations of heterosexual woman [sic] and thereby risk losing people’s support” (Henthorne 2012:54).
Katherine R. Broad, doktor i engelska och statsvetenskap, menar i sin analys av serien att Katniss på många sätt byggts upp och även läses som en feministisk ikon på grund av bland annat hennes utmanande av stereotypa köns- och genusnormer, men att en närläsning snarare visar hur Katniss på många sätt befäster en heteronorm (Broad 2013:117f.). Broad menar att Katniss revolt mot regimen snarare handlar om drömmen om en trygg framtid för
kärnfamiljen snarare än orättvisan mot folket och att ”Katniss is so focused on Peeta, she goes out on a limb only to save him; her heroism is highly limited and determined by their romance and by her idealized vision of family life” (Ibid 2013:121f.). I begärstriangeln Katniss, Peeta och Gale förklaras även Peeta, av både författaren och Katniss, som det bättre valet av partner genom hans sätt att komplettera hennes kalla och brutala personlighet. Broad menar att detta även signalerar hur ett heterosexuellt förhållande måste innehålla någon typ av binärt
motsatsförhållande för att anses vara eller bli lyckat (2013:123f.). Hon fortsätter med att
5 ”Flicka sig” kan läsas som ”göra sig till flicka” eller ”göra ett feminint genus”.
analysera hur, även om Katniss själv reflekterar över Peeta som ett bra val som partner, det inte är hon som gör valet av partner slutändan. Det är snarare det faktum att Gale har flyttat till ett annat distrikt samt Peetas plötsliga visit till hennes hem som gör att hon och Peeta slutligen blir ett par (Ibid 2013:124).
6. Metod
Då denna studie ämnar bearbeta och analysera en ganska stor mängd data har jag valt att använda mig av en queer tematisk analys för att på ett tydligt och systematiskt sätt synliggöra min forskningsprocess och analys. Nedan följer en beskrivning av tematisk analys, dess tillvägagångssätt och potentiella fallgropar. Efter detta presenterar jag mina identifierade teman för att sedan avsluta med en redogörelse för queera läsningar och hur jag kombinerar dessa metoder.
6.1 Tematisk analys
Tematisk analys är en flexibel och kvalitativ metod, bra för att bearbeta och analysera större mängder data utan att förlora viktiga detaljer (Braun & Clarke 2006:5f.). Braun och Clarke sammanfattar tematisk analys som en metod för att identifiera och analysera teman inom ett datamaterial där ett tema innebär ett mönster funnet i datamaterialet som är viktigt för- eller har en koppling till forskningsfrågan (2006:6ff.). Braun och Clarke är noga med att
uppmärksamma att teman inte ”upptäcks” eller ”framträder” av sig själva, utan att det är forskaren, i relation till sin situation och sin agenda, som aktivt identifierar teman ur
datamaterialet (2006:7). De menar därför att synliggöra hur analysen av materialet egentligen börjar redan vid identifieringen och insamlingen av koder och teman ur datamaterialet snarare än i slutet av processen (Ibid 2006:15). Som forskare är det därför nyttigt att praktisera ett reflexivt förhållningssätt till sig själv och sin forskning menar Braun & Clarke (2006:7), därför redogör jag redan i min inledning vilket fält jag placerar mig i och vilken bakgrund jag har till materialet. I syfte och frågeställningar preciserar jag även vilken agenda och vilka frågeställningar jag går in med när jag kodar materialet.
Några fallgropar eller svårigheter som kan uppstå med tematisk analys är bland annat att blanda ihop de teoretiska datainsamlingsfrågorna med de identifierade temana, eller att
temana flyter ihop med varandra (Ibid 2006:25f.). Detta är en svårighet som jag har stött på då mina initiala koder och teman till stor del korsade varandra. Min lösning på detta var att koda materialet en gång till tills jag hittade ett mönster som kändes tydligt. Jag försökte sedan föreställa mig en analys utefter de teman som identifierats för att se så att de inte flöt samman.
Resultatet blev att jag slog ihop flera mindre teman till två lite större teman, vilket gav mig större utrymme för en fylligare och mer utförlig analys.
Jag har i min undersökning följt Braun och Clarkes 6-stegs guide för tematisk analys enligt följande tabell:
Phase Description of the process
1. Familiarising yourself with your data: Transcribing data (if necessary), reading and re-reading the data, noting down initial ideas.
2. Generating initial codes: Coding interesting features of the data in a systematic fashion across the entire data set, collating data relevant to each code.
3. Searching for themes: Collating codes into potential themes, gathering all data relevant to each potential theme.
4. Reviewing themes: Checking in the themes work in relation to the coded extracts (Level 1) and the entire data set (Level 2), generating a thematic ”map” of the analysis.
5. Defining and naming themes: On-going analysis to refine the specifics of each theme, and the overall story the analysis tells; generating clear definitions and names for each theme.
6. Producing the report: The final opportunity for analysis. Selection of vivid,
compelling extract examples, final analysis of selected extracts, relating back of the analysis to the research question and literature, producing a scholarly report of the analysis.
(Braun & Clarke 2006:35)
De två teman jag har identifierat utifrån denna metod är Hetero- och mononormativitet samt Queer temporalitet. En beskrivning av dessa teman återfinns i uppsatsens analysavsnitt. Dessa teman har identifierats i relation till mitt fokus på protagonisten Katniss, tidigare forskning samt min queerteoretiska ingång och frågeställningar. I datainsamlingen har jag därför fokuserat på queerteoretiska aspekter vilka temana även symboliserar.
Se avsnitt 11 ”Bilagor” för en inblick i min kodnings- och tematiseringsprocess.
6.2 Queera läsningar
En queer läsning är metoden som kommer att ligga till grund för min analys av temana i denna uppsats. Mina queerteoretiska forskningsfrågor och syfte har legat till grund vid kodningen av materialet, och den queera läsningen har gjorts i efterhand på de identifierade temana. På så vis kan jag sägas först ha kodat och tematiserat, och sedan gjort en queer läsning, men i och med min queerteoretiska forskningsingång kan den queera läsningen även
betraktas ha gjorts parallellt med insamlingen av koder då jag har haft för avsikt att analysera efter ett queerteoretiskt perspektiv. Min queera läsning har därför främst applicerats på de utvalda koderna men även övergripande för alla tre böcker i Hunger Games-serien. I introduktionen till Queera läsningar (2012) sammanfattar Katri Kivilaakso, Ann-Sofie Lönngren och Rita Paqvalén läsarten som en metod som:
[…] intresserar sig för textens luckor, sprickor och ologiskheter, för textens inneboende dissonans och ambivalens. Det är en läsning som tar fasta på textens tystnader, det den samtidigt avslöjar och döljer, och inte minst det som framstår som avvikande och udda och som bryter mot normativa uppfattningar om kön och sexualitet.
(Kivilaakso, Lönngren & Paqvalén 2012:10).
Min queera läsning kommer utifrån denna beskrivning att fokusera på passager och luckor i texten som avviker från den normativa och hegemoniska läsningen, men jag kommer även att fokusera det normativa och hur det skapas. Den queera läsningen behöver dock inte
nödvändigtvis konfrontera den hegemoniska läsningen eller hävda sig själv som textens bakomliggande eller egentliga betydelse, utan bör snarare betraktas som en parallell läsning som söker förstå texten ur en annan ingång för att lyfta och synliggöra dess pluralism (Abrahamsson 2018:41f.). Genusvetaren Mia Österlund menar till och med att
heteronormativa aspekter eller passager i en text kan bortses för att synliggöra en mer queer tolkning av innehållet (Österlund 2012:263). En queer läsning förutsätter därför att det finns queera passager i alla texter, precis som Tiina Rosenberg menar att det queera alltid har funnits i kulturen, bara att det inte har existerat på samma villkor som det icke-queera (Rosenberg 2002:119f.).
Min avsikt är därför inte att leta efter en egentlig mening bakom texten i Hunger Games utan att se till vilka alternativa tolkningar jag kan identifiera ur texten. Det innebär att min queera läsning kan komma att identifiera aspekter som eventuellt talar emot varandra eller rent av är motsägelsefulla. Jag finner att mitt val av teman på så sätt hjälper till att ge en rättvis bedömning av mitt material då flera tolkningar och meningar får en chans att synliggöras samtidigt – vilket som nämndes ovan är en stor del av den queera läsarten, att belysa textens pluralism.
7. Material
Materialet till denna uppsats består utav bokserien The Hunger Games, skriven av författaren Suzanne Collins. Serien består av tre böcker; The Hunger Games (2008)6, Catching Fire (2009) och Mockingjay (2010). Böckerna har även gjorts som film, men på grund av uppsatsens storlek kommer dessa kommer ej att avhandlas.
Serien räknas som ungdomslitteratur och rapporterades i mars 2012 ha sålt över 26
miljoner exemplar (Springer 2012), där en ny bok i serien kommer ut den 19 maj 2020, vilken även ska filmatiseras (Scholastic 2019; Lionsgate 2020).
Nedan följer en kort sammanfattning av böckernas handling i kronologisk ordning.
7.1 The Hunger Games (2008)
Sagan utspelar sig i en dystopisk post-apokalyptisk framtid i en totalitär regim kallad Panem, vilken består av tolv distrikt styrda av Huvudstaden (The Capitol) och dess President vid namn Snow. Huvudstaden arrangerar årligen en TV-show kallad Hungerspelen (The Hunger Games) som en påminnelse och bestraffning för det inbördeskrig som skedde för 74 år sedan mellan Huvudstaden och landets dåvarande tretton distrikt7. I hungerspelen tvingas en pojke och en flicka mellan åldrarna 12-18 år från varje distrikt att delta i en kamp till döds, vilka väljs ut genom ett lotteri kallad Slåtterceremonin (The Reaping). I arenan slåss deltagarna mot varandra och Spelledarnas (The Gamemakers) dödliga uppfinningar samtidigt som allt filmas och direktsänds i hela Panem. Du vinner genom att döda de andra deltagarna och vara sist kvar vid liv.
Sextonåriga Katniss Everdeen är uppvuxen i distrikt tolv där hon håller sin familj vid liv genom att tjuvjaga i skogen tillsammans med sin bästa vän Gale Hawthorne. Katniss kastas in i spelen då hennes lillasysters namn blir draget i lotteriet och Katniss frivilligt tar hennes plats. Den manlige deltagaren från hennes distrikt blir Peeta Mellark, en tidigare klasskamrat till Katniss som även vid ett tillfälle räddat hennes familj från svält genom att skänka henne bröd.
6 För att förtydliga så kommer jag i denna uppsats att referera till en senare upplaga av den första boken The Hunger Games, då det är denna jag har arbetat med. Originalupplagan är från 2008 och upplagan jag refererar till är från 2009.
7 Invånarna i Panem tror att kriget avslutades med atombombningen och förintelsen av distrikt tretton vilket senare visar sig inte är sant. Distrikt tretton hade egna kärnvapen och med hot om att spränga Huvudstaden fick de leva i fred medan resten av Panem blev matade med Huvudstadens lögner om deras förintelse.
Deras mentor och stylister bygger i förberedelserna inför arenan ihop en strategi där Katniss och Peeta ska spela förälskade i varandra för att vinna sponsorer. Katniss och Peeta går motvilligt med på denna plan och lyckas överleva till finalen. En regeländring som presenterar att två deltagare från samma distrikt kan vinna tillsammans dras tillbaka när Katniss och Peeta står ensamma kvar i arenan. Som svar hotar Katniss och Peeta med att ta sitt liv genom att äta giftiga bär och Spelledarna går då hastigt med på att kora båda till vinnare. På tåget hem till distrikt tolv visar det sig att Peeta varit äkta med sina känslor till Katniss under Hungerspelen medan hon själv känner sig förvirrad över vad som var skådespeleri och äkta, och funderar över sina känslor till bästa vännen Gale. Boken slutar precis när tåget anländer till distrikt tolv.
7.2 Catching Fire (2009)
Sex månader efter vinsten åker Katniss och Peeta ut på en segerturné genom distrikten där de tvingas försöka övertyga distrikten om sin kärlek för att president Snow inte ska döda deras familjer och vänner. Katniss har fått veta från president Snow att detta beror på att
motståndsrörelser har bildats inom några av distrikten och han syftar till att det beror på Katniss trick med bären. Under turnén friar Peeta till Katniss för att hålla uppe kärleksakten men president Snow uttrycker sitt missnöje med skådespeleriet och utser en twist till årets Hungerspel vilket innebär att Katniss och Peeta åter igen skickas in i arenan som deltagare i Hungerspelen.
Bakom Katniss och Peetas rygg har en kupp planerats av motståndsrörelsen. Ungefär halvvägs in i spelen sätts planen i spinn genom att Katniss, utan att veta vad som pågår, skjuter en elektrifierad pil in i kraftfältet som omger arenan. Katniss har i tumultet tappat bort Peeta och slås medvetslös av blixten från pilskottet. När hon vaknar befinner hon sig i ett flygplan, räddad av motståndsrörelsen. Hon visar sig ha blivit en levande symbol för
motståndsrörelsen vilket har givit upphov till räddningsaktionen. När hon inser att Peeta inte räddades utan nu är fånge i huvudstaden börjar hon bli galen och sövs ner. Hon väcks av Gale som berättar att han lyckades rädda hennes familj och några hundra till från distrikt tolv, men att resten av befolkningen och deras hem har bombats till stoft av Huvudstaden.
7.3 Mockingjay (2010)
Katniss hamnar i distrikt tretton som visar sig vara välbevarat och huvudfästet för
motståndsrörelsen. För att ställa upp som ansiktet utåt för motståndsrörelsen (Härmskrikan - The Mockingjay) ställer Katniss bland annat kravet om att Peeta ska bli benådad från alla
potentiella brott om motståndsrörelsen tar över Huvudstaden. Peeta räddas senare från Huvudstaden för att Katniss ska kunna agera som Härmskrikan utan rädsla för att president Snow ska skada honom. När Peeta väl anländer till distrikt tretton visar det sig att han har blivit hjärntvättad och försöker döda Katniss, så de börjar rehabilitera honom. Katniss slits fortfarande mellan sina känslor för Peeta och Gale.
Motståndsrörelsens kamp utvecklas till ett fullskaligt krig och Gale börjar visa flera tecken på en hänsynslös krigsteknik mot Huvudstadens sympatisörer vilket Katniss ogillar. Gale, Katniss, och oväntat nog Peeta, hamnar i samma team med uppdrag att döda president Snow.
Katniss misstänker att det beror på att motståndsrörelsens ledare, president Coin, ser Katniss som ett framtida hot i ett demokratiskt val. Utanför presidenthuset i Huvudstaden ser Katniss hur bomber avfyras mot oskyldiga invånare och läkare från motståndsrörelsen, inklusive Katniss lillasyster Primrose. Alla dör och senare får Katniss reda på att bomberna kom från motståndsrörelsen och att det finns en chans att de var utvecklade av Gale. Katniss vaknar upp lamslagen av sorg till ett besegrat Panem där motståndsrörelsens ledare Coin har utsett sig själv som tillfällig president. Gale känner skuld och inser att han och Katniss aldrig kommer kunna se på varandra igen utan att tänka på Prim. När president Coin senare föreslår att starta upp nya Hungerspel för Huvudstadens barn som straff fattar Katniss beslutet om att döda henne. Katniss åtalas för mord och galenskap och skickas hem till distrikt tolv med
rehabilitering som ”straff”. Senare anländer Peeta, fullt rehabiliterad, vilken hon senare flyttar ihop med medan Gale fortsätter sin militäriska karriär i ett avlägset distrikt. I epilogen cirka femton år senare lever Katniss och Peeta fortfarande ihop och har skaffat två barn.
8. Analys
Analysen kommer att presenteras enligt mina två teman, där jag börjar med Hetero- och mononormativitet och sedan Queer temporalitet. Temanas disposition presenteras under vardera rubriker och innehållet sammanfattas i ett avslutande stycke.
8.1 Hetero- och mononormativitet
Det första temat som har identifierats ur materialet är Hetero- och mononormativitet. Detta tema kommer att fokusera på hur heterosexualitet och tvåsamhet görs till norm genom karaktären Katniss. Temat kommer att presentera tankar och passager som symboliserar hur dessa normer genom olika situationer, institutioner och förväntningar blir tvingande för Katniss. Till en början analyseras Katniss skådespelade romans med Peeta inne i
Hungerspelen och dess relation till den heterosexuella matrisen, sedan följer en diskussion om
heterosexualiteten i relation till överlevnad. Därefter fokuseras hur Katniss och Peetas tvåsamhet konstrueras, för att sedan se hur tvåsamheten och heterosexualiteten samverkar.
Avslutningsvis följer en diskussion om otrohet, maskulinitet och internaliserade normer.
Under Peetas intervju några dagar innan Hungerspelen sätts igång erkänner han spontant sin kärlek till Katniss (The Hunger Games 2009:158). Detta blir startskottet på en strategi som ska fokusera en romans mellan Katniss och Peeta för att locka till sig sympati från de rika sponsorerna i Huvudstaden, vilka kan skänka gåvor som kan vara skillnaden mellan liv och död inne i arenan. Katniss är motvillig och ser Peetas kärleksförklaring till en början som något negativt tills deras mentor Haymitch tillrättavisar henne:
“You are a fool,” Haymitch says in disgust. “Do you think he hurt you? That boy just gave you something you could never achieve on your own.”
“He made me look weak!” I say.
“He made you look desirable! And let’s face it, you can use all the help you can get in that department. You were about as romantic as dirt until he said he wanted you. Now they all do.
You’re all they’re talking about. The star-crossed lovers from District Twelve!” says Haymitch.
“But we’re not star-crossed lovers!” I say.
Haymitch grabs my shoulders and pins me against the wall. “Who cares? It’s all a big show.
It’s all how you’re perceived. The most I could say about you after your interview was that you were nice enough, although that in itself was a small miracle. Now I can say you’re a
heartbreaker. Oh, oh, oh, how the boys back home fall longingly at your feet. Which do you think will get you more sponsors?”
(The Hunger Games 2009:163f.) Haymitch menar att en heterosexuell kärleksrelation mellan Katniss och Peeta skulle kunna ge sponsorer och gåvor i mycket större utsträckning än om Katniss tävlade på egen hand i
arenan. Han menar även att det inte spelar någon roll hur deras relation egentligen ser ut, utan att det handlar om att Katniss och Peeta ska uppfattas som kära för publiken, som ett slags skådespel. Detta kan diskuteras i relation till Butlers heterosexuella matris och
performativitetsteori (Butler 2007:235,56ff.) – att det finns en önskan och ett förgivettagande från hegemonin (i detta fall publiken i Huvudstaden) om att Katniss och Peeta bör åtrå varandra, endast på grund av att de kodas med feminint respektive maskulint kön och genus.
Skådespeleriet av deras romans visar även på hur sexualiteten är en del i det performativa skapandet av begripliga genus. Som Butler påpekar är det den tysta överenskommelsen om heterosexualitetens performativa skapande, som Haymitch så väl demonstrerar när han syftar till hur deras romans kommer generera fler sponsorer, som naturaliserar den och gör den till
nödvändig (Ibid 2007:219). Precis som Millers (2012), Nilssons (2013) och Henthornes (2012) analyser visar blir romansen mellan Katniss och Peeta en del i skapandet av deras kön och genus som begripligt, då den heterosexuella matrisen förutsätter att ett ”kvinnligt” kön hör ihop med ett ”feminint” genus, vilket vilar på premissen om ett heterosexuellt begär. En uppfyllelse av den heterosexuella matrisen blir därför belönat, här genom sponsorer, för att det befäster vad som redan förgivettas av hegemonin.
Att Katniss och Peetas romans förväntas ge sponsorer för överlevnad i spelen kan även kopplas till hur Butler menar att genus och sexualitet kan agera som en överlevnadsstrategi (Butler 2007:218). Detta ses tydligast när Katniss och Peeta blir belönade med mat och andra gåvor varje gång de gör en extra bra presentation av en heterosexuell praktik: ”Haymitch couldn’t be sending me a clearer message. One kiss equals one pot of broth.” (Ibid 2009:316).
Att misslyckas med att presentera romansen och sexualiteten som trovärdig kan därför innebära direkt fara för Katniss och Peeta genom att de riskerar att svälta till döds. För Katniss och Peeta blir därför sexualitet (och därmed även genus) ett verktyg för överlevnad.
Heterosexualitetens betydelse för hegemonin blir även tydlig när Katniss och Peetas romans blivit så populär att publiken nästintill forcerar spelledarna för Hungerspelen till att göra en regeländring som tillåter att två deltagare från samma distrikt kan vinna tillsammans:
Peeta, who’s been wounded, is now my ally. Whatever doubts I’ve had about him dissipate because if either of us took the other’s life now, we’d be pariahs when we returned to District 12. […] Besides, it just makes sense to protect each other. And in my case — being one of the star-crossed lovers from District 12— it’s an absolute requirement if I want any more help from sympathetic sponsors.
The star-crossed lovers . . . Peeta must have been playing that angle all along. Why else would the Gamemakers have made this unprecedented change in the rules? For two tributes to have a shot at winning, our “romance” must be so popular with the audience that condemning it would jeopardize the success of the Games.
(The Hunger Games 2009:299f.) Regeländringen om att två från samma distrikt nu kan vinna tillsammans har gjort att Katniss och Peetas skådespelade romans inte längre är ett frivilligt val. Katniss reflekterar över hur ett misslyckande att presentera en tillräckligt trovärdig heterosexuell relation nu inte bara innebär en ännu större risk att förlora sponsorer som förväntar sig en romans efter ett heterosexuellt mönster – utan även att bli utsatt för en lynchmobb hemma i distriktet om någon av dem skulle återvända hem ensam. Detta går att betrakta som att heterosexualiteten nu inte bara kopplas till ett begripligt genus, utan även till god moral. Ett frånsägande av romansen från
Katniss håll skulle därför inte längre bara skada hennes framställning av genus som begripligt, utan även hennes framställning som en god, moralisk och mentalt frisk person, då det i
praktiken indirekt innebär att hon dömer Peeta till döden. Detta går att jämföra med hur läkare under 1800-talet klassificerade icke-heterosexuella sexualiteter som något perverst, en
sjukdom eller tecken på hysteri, vilket gav stora konsekvenser för icke-heterosexuella personers identitet och placering i samhället. Med detta kategoriserande av människor och identiteter blev det lättare att utöva makt och placera heterosexualiteten högst i hierarkin genom att de nu kunde peka ut icke-heterosexuella som avvikande och sjuka (Ambjörnsson 2016:41). Denna regeländring blir därför i Katniss och Peetas fall ett första steg i att
konstruera heterosexualiteten som något kopplat till mentalt friska människor med god moral, genom att framställa alla andra val som avvikande och omoraliska.
Regeländringen hjälper även till med framställningen av Katniss och Peeta som ett tvåsamt team, något som redan hade påbörjats av deras mentor och stylister, Haymitch, Cinna och Portia, sedan deras andra offentliga presentation inför publik. Det var exempelvis på Cinnas uppmaning, Katniss stylist, som Katniss och Peeta höll varandra i handen under
öppningsceremonin (Ibid 2009:84) något väldigt ovanligt i Hungerspelen. Under hela resan inför spelen har stylisterna även klätt Peeta och Katniss i matchande kläder, vilket Katniss noterar att dem är ensamma om bland de andra deltagarna att ha (Ibid 2009:107, 114). Denna framställning av Katniss och Peeta som ett par är något som irriterar och psykiskt utmattar både Katniss och Peeta under tiden innan arenan: ”It makes me irritated that Peeta is wearing exactly the same outfit I am. I need to say something to Cinna. This twins act is going to blow up in our faces once the Games begin.” (Ibid 2009:107). Peeta och Katniss förstår inte heller varför denna strategi upprätthålls då varken stylisterna eller Haymitch ger någon motivation eller förklaring till varför:
”One last thing. In public, I want you by each other’s side every minute,” says Haymitch. We both start to object, but Haymitch slams his hand on the table. “Every minute! It’s not open for discussion! You agreed to do as I said! You will be together, you will appear amiable to each other.”
(The Hunger Games 2009:112) Detta ogrundade uppmuntrande av en tvåsamhet kan liknas med Anderssons studie av
äktenskapet i svenska statliga utredningar, där tvåsamheten lyfts fram som ett viktigt och eftersträvansvärt fenomen utan att egentligen precisera varför eller vad det genererar för positiv effekt (Andersson 2011:174). För Katniss och Peeta är uppmuntrandet av tvåsamheten till och med orimligt med vetskapen om att endast en person kan överleva arenan och att de
därför så småningom måste överge sin allians. Anderssons diskursanalys pekar även på att tvåsamheten anses verka stabilitetsfrämjande för det svenska samhället (Ibid 2011:176) vilket inte gäller för Katniss och Peeta inne i arenan. En ihållande tvåsamhet och allians mellan Katniss och Peeta, där de vägrar att döda varandra, kan snarare förknippas med anarki och hot mot ordningen då det går emot Hungerspelens grundregler. På så sätt kan Hungerspelen istället ses som en institution som uppmuntrar en icke-tvåsam världsbild, i alla fall för de människor som riskerar att bli deltagare i spelen, vilket blir extra tydligt när regeländringen om att två deltagare kan vinna dras in när Katniss och Peeta väl står ensamma kvar i arenan (The Hunger Games 2009:416).
När regeln dras tillbaka hotar Katniss och Peeta med att begå självmord genom att äta giftiga bär, vilket leder till att spelledarna mot sin vilja korar båda till vinnare (The Hunger Games 2009:418f.). Här kan Katniss och Peeta istället ses använda tvåsamhetsnormen till sin fördel genom ett anarkistiskt tillvägagångssätt. Deras hot om självmord blir ett
upprätthållande av tvåsamheten, men samtidigt ett hot mot ordningen då den brukas vid ”fel”
tillfälle och går emot Hungerspelens regler. Detta kan jämföras med Adenijis informanter som menade att äktenskapet exempelvis kan användas till att ge en person uppehållstillstånd som annars inte skulle fått det – ett upprätthållande av tvåsamhetsnormen i teorin men ett hot mot statens makt i praktiken (Adeniji 2008:63f.).
Det är snarare i Catching Fire (2009), och i kombination med en heteronorm, som tvåsamheten får en mer stabilitetsfrämjande roll i sagan. Katniss och Peetas trick med bären betraktades av spelledarna och president Snow som en rebellisk akt, så ett halvår senare strax innan Katniss och Peeta ska ut på sin segerturné väljer President Snow att besöka Katniss i distrikt tolv. Snow hotar då med att mörda Katniss familj och vänner om hon och Peeta inte övertygar befolkningen i distrikten om att självmordshotet var grundat på kärlek och inte som ett motstånd mot Hungerspelen (Catching Fire 2009:34). Detta innebär bland annat att
Katniss inte längre får ha Gale framställd som sin bästa vän: “[I]t wouldn’t do, what with the romance I was playing out in the arena, to have my best friend be Gale. He was too
handsome, too male, […]. So some genius made him my cousin.” (Ibid 2009:14). President Snow hotar specifikt med att mörda Gale om Katniss inte slutar umgås med honom, då han menar att deras umgänge förstör bilden av Katniss och Peeta som kära i varandra – trots Katniss uppmaning om att de endast är vänner:
”Please don’t hurt Gale,” I whisper. “He’s just my friend. He’s been my friend for years. That’s all that’s between us. Besides, everyone thinks we’re cousins now.”
“I’m only interested in how it affects your dynamic with Peeta, thereby affecting the mood in the districts,” he says.
“It will be the same on the tour. I’ll be in love with him just as I was,” I say.
“Just as you are,” corrects President Snow.
“Just as I am,” I confirm.
(Catching Fire 2009:34) Här samverkar tvåsamheten med heteronormen. Katniss relation med Gale förgivettas vara romantisk endast på grund av att Gale uppfattas som en snygg maskulin man och Katniss som kvinna. De förväntas helt enkelt enligt den heterosexuella matrisen att åtrå varandra vilket gör att hegemonin utesluter att deras nära relation skulle kunna baseras på endast vänskap.
Katniss noterar även detta förgivettagande själv:” I’m sure plenty of people assumed that we’d eventually get married even if I never gave it any thought.” (Ibid 2009:10). Skapandet av Gale som Katniss kusin var därför det enda som kunde utrota misstankarna om deras relation som romantisk, då det (inom västvärlden) skulle betraktas som incest.
Men syftet bakom skapandet av Gale som Katniss kusin grundar sig i föreställningar om att romantisk kärlek endast kan vara tvåsam, och med dessa föreställningar innebär därför en potentiell romantisk relation mellan Katniss och Gale att en romantisk relation mellan Katniss och Peeta inte kan finnas. Katniss potentiella kärlek till Gale skulle helt enkelt göra hennes kärlek till Peeta illegitim. Relationen till Gale skulle också betraktas som osedlig, eller som otrohet, där Katniss själv skulle betraktas som sexuellt lössläppt som manövrerar två
relationer samtidigt. Som Ambjörnsson lyfter förknippas ofta flersamhet och polyamori med sexuell lössläppthet, osedlighet och avvikelser (Ambjörnsson 2010:152), vilket Schippers menar beror på att det hegemoniska samhället genomsyras av en mononormativitet (Schippers 2016:14). Konstruktionen av ”otrohet” menar hon är en av de aspekter som hjälper till att legitimera tvåsamheten som ”rätt” sorts kärlek medan polyamorösa relationer presenteras som illegitima eller inte som ”äkta kärlek”. Otrohet fungerar även som ett tyst hot om sociala sanktioner, där en som är otrogen riskerar att bli kollektivt och offentligt straffad som ”den avvikande” vilken andra människor sedan kan mäta sin egen ”normalitet” och moral mot.
Mononormativiteten och tvåsamheten konstrueras helt enkelt som norm genom att markera otrohet som det avvikande (Ibid 2016:42f.). I Hunger Games samverkar alltså
mononormativiteten, eller tvåsamhetsnormen, med heteronormen genom att Katniss vänskap med Gale förutsätts vara romantisk vilket i sin tur innebär att relationen med Peeta inte kan vara det för då vore det otrohet. För att relationen med Peeta ska verka trovärdig behöver Katniss därför avsluta all typ av anknytning hon har till Gale.
Schippers menar även att otroheten är könad, på så sätt att olika konsekvenser och
förväntningar tillskrivs personen som är otrogen/blir bedragen beroende på vilket kön den har.
Att vara otrogen menar Schippers betraktas av hegemonin som en maskulin handling då den visar på agens och en aktiv sexualitet, medan att bli bedragen reflekterar en passiv ställning och att bli bortkastad som ett icke-åtråvärt objekt. När en kvinna är otrogen mot en man ifrågasätts därför både hennes femininitet och även hans maskulinitet (Schippers 2016:46).
Katniss potentiella otrohet mot Gale, med exempelvis Peeta, innebär därför att Gales maskulinitet placeras i en hierarkisk relation till Peetas maskulinitet (Ibid 2016:47).
Innehavandet av Katniss romantiska kärlek blir därför ett sätt för pojkarna att ackumulera maskulinitet och makt över den andra mannen. På så sätt kan Katniss och hennes romantiska kärlek betraktas som en handelsvara med ett inneboende socialt värde där förväntningarna på, och föreställningar om, maskulinitet förutsätter att Gale och Peeta betraktar varandra som rivaler där Katniss är priset de slåss om (Schippers 2016:60ff.). Detta symboliseras i Hunger Games när Gale exempelvis vägrar ta emot ett par handskar från Katniss när han tror att de tidigare tillhört Peeta, men gärna behåller dem när hon förklarar att de tillhört hennes stylist Cinna (Catching Fire 2009:115), eller hur Gale tar för givet att samtliga av Katniss relationer med män har en underliggande romantisk mening och mellan raderna markerar dessa andra män som hot mot sin egen relation med Katniss:
“Darius was just joking around,” I say.
”Probably. Although you’d be the last to figure out if he wasn’t,” Gale tells me. “Take Peeta.
Take me. Or even Finnick. I was starting to worry he had his eye on you, but he seems back on track now.”
“You don’t know Finnick if you think he’d love me,” I say. Gale shrugs.
(Mockingjay 2010:233–234) Gales oro över att Katniss ska ha andra sexuella eller romantiska partners kan grunda sig i en oro för att Katniss inte älskar honom tillbaka, i alla fall inte inom ramarna för
mononormativiteten, där han är menad att betrakta Katniss andra relationer med män som otrohet. Katniss noterar detta första gången hon träffar Gale efter att ha kommit hem från Hungerspelen med Peeta: ”His temper can’t quite mask the hurt, the sense of betrayal he feels at my engagement to Peeta.” (Catching Fire 2009:114). Mononormativitetens skapande av flersam kärlek som otrohet, fel och avvikande blir även påtagligt när vi får följa Katniss tankar, där hon vid flera tillfällen uttrycker en spontan känsla av obehag när hon tänker kärleksfulla tankar om både Gale och Peeta samtidigt: “[F]or some reason Gale and Peeta do not coexist well together in my thoughts.” (The Hunger Games 2009:238) och: “[…] I feel
