Rädsla för heroinabstinens 42

Kvinnorna injicerar mer heroin de dagar inkomsterna är goda men det finns en lägstanivå, där hon håller sig frisk och slipper abstinenssymtom (jmf Svensson 2005). Heilig (2011) beskriver heroinabstinens som svåra influensasymtom.

43

Svensson (2005) menar att beskrivningen är något av en underdrift utifrån en stu- die av heroinanvändare i Malmö år 2000.

I mina intervjuer framkommer liknande berättelser som de Svensson (2005) åter- ger. Kvinnorna i min studie beskriver heroinabstinens som fruktansvärd och deras rädsla för denna är tydlig. Osäkerhet över att heroinet inte kommer att räcka kom- binerat med oro och rädsla för abstinens generar stor stress. Berit beskriver att ab- stinensen gör henne oförmögen att gå upp ur sängen och att hon då måste sätta sin tilltro till andra människor:

En dålig dag, när man inte har några mediciner eller nånting så jagar man oftast. Först sin huvuddrog då, man frågar sin kran om man kan få kritsa [betala i efterhand], oftast så får man det eftersom man är ju e där men ibland så går inte det och då försöker man kritsa av en flaska metta [meta- don]. Funkar inte det så ligger man och är dålig ett par dagar, tills det lik- som inte fungerar och nån kommer och hjälper. Det finns nog alltid nån kompis...

Heroinabstinens återkommer kvinnorna ofta till under intervjuerna och en stor del av deras dagar går till att försöka undvika denna. Berit sade att abstinensen har förändrats med tiden. Det kan tänkas vara kopplat till kvinnornas beroendegrad och toleransutveckling men det finns även en psykologisk aspekt på heroinabsti- nens (Svensson 2005). Därmed inte sagt att fysiska symtom inte uppstår men per- soner som använder heroin kan ha byggt upp en psykologisk rädsla genom att lyssna till referensgruppens erfarenheter och beskrivningar. Den som är beroende av heroin förväntar sig en viss effekt av drogen men även av abstinensen. Berit tittade tillbaka i tiden och sade:

Det jag tänker på ibland, det är grejen med dom första två, tre månaderna. Jag vet att jag var dålig du vet, men när man träffar på dom här nynasarna [nybörjarna] när man kommer till ett LVM-hem, som bara hållit på du vet, vi säger två-tre månader och dom säger ’åh, jag är så dålig’, så tänker man tillbaka, shiiit, jag var inte dålig alls. Jag kunde fan stå upp. Alltså du vet, på slutet, när man är så dålig, så pass dålig, så spyr man och skiter samti- digt alltså. /…/ Ju längre tiden går ju mer [heroin] man behöver ju… Berits uttalande visar hur hon upplever att abstinensen har förändrats över tid, kopplat till hennes heroinkonsumtion. Det kan tänkas att ju mer beroende kvinnan blir desto mer omfattande är abstinensen. Kanske rädslan för att återgå till ett drogfritt liv inverkar på hur hon upplever abstinensen i dag jämfört med förut. Referensgruppen fungerar, utifrån Shibutanis (1955) perspektiv, som en osynlig riktlinje eller ram och påverkar individens syn på omvärlden. Det innebär att refe- rensgruppens syn på heroinabstinenser påverkar individens känslor och förvänt- ningar på denna. Det kan ske genom att gruppen samtalar kring ämnet och till- sammans bygger en bild av hur en heroinabstinens är.

Planeringen av heroinintaget blir, utifrån rädslan för abstinens, en central del i vardagslivet. Inledningsvis i kapitlet beskrev jag hur Mikaela planerar för sin dag, vilket tyder på en strategi för att undvika den hets som Anna beskrev när hon inte har heroin på morgonen: ”de e ju bara heroin som gäller ju, de e ingenting annat” och hon berättade hur hon ”pantsatt allt, man har sålt allt, man har ingenting, man har inga kläder, nästan ingenting asså”. Anna menade att det tillhör ovanligheten

44

att heroinet är slut på morgonen men när det händer ”… då har du panik”. Annas berättelse ger en bild som liknar Berits när det gäller abstinens, där hon beskrev hur hon kände att det inte fanns några alternativ till att inte skaffa pengar: ”när väl krämporna sätter in, o, svettningarna, vallningarna o du börjar tända av, så, så, du blir så sjuk. /…/ Till slut så klarar du inte av att nästan gå upp”. Desperationen över att inte ha heroin tillgängligt på morgonen tvingar Anna till att planera sina dagar. De vinster hon uppnår av kriminalitet och prostitution på X-gatan är att slippa de känslor av kaos som beskrivits ovan. Att göra nästan vad som helst, kan tänkas innebära konsekvenser för hennes sexuella hälsa. Kvinnors risktagande vid sex är generellt större bland de som injicerar narkotika jämfört med normalpopu- lationens (Stenström 2008). Vid abstinenssymtom kan tänkas att diskussionen om kondom blir svårare av rädsla för att kunden skall gå sin väg. Det kan finnas en risk att kvinnan utför sexuella handlingar som hon inte vill, på grund av sin utsatta situation. Desperationen kan även innebära en risk för kvinnan ur ett våldspers- pektiv där hon inte att hon inte tar sig tid att bedöma kunden.

Heroinets kraftiga abstinens skiljer sig från andra drogers och gör att kvinnorna måste planera sitt intag till skillnad mot till exempel personer som använder am- fetamin. De personer som injicerar amfetamin har ofta några dagars uppehåll mel- lan perioder av användning. Det betyder, i sammanhanget, att någon som är bero- ende av heroin har jakt på pengar och heroin varje dag, hela året om. En rädsla för heroinabstinens framgår som en anledning till att kvinnorna fortsätter att jaga he- roin men det ses även en rädsla för det dåliga mående som flera av dem beskriver som anledningen till att de började med heroin. De nackdelar som kan beskrivas utifrån det liv kvinnorna lever för att få tag i heroin kan vara en del av det som gör det svårt att lämna heroinet. De dövande effekter heroinet belönar kvinnorna med innebär att de kan stå ut med att göra saker som de egentligen inte kunde tänka sig. Den desperation som kvinnorna känner när de saknar heroin, kan bidra till att de utsätter sig för stora risker. Utifrån Beckers (1963) perspektiv på avvikarkarriä- ren kan ses hur kvinnorna experimenterade med olika droger innan de hittade ”rätt” - heroinet. De beskriver hur heroinets effekter kändes som att hitta det de saknat. Belöningen, njutningen av heroinet och de effekter det hade på deras liv var till en början värd gränsöverskridningen (jmf Becker 1963). När kvinnan be- höver heroin flera gånger om dagen för att inte bli abstinent är hon redan avvikare utifrån Beckers perspektiv. Att använda heroin är synonymt med att vara avvikare i det etablerade samhället.

Den abstinens som kvinnorna beskrev gör dem desperata och slarviga. De bryr sig inte om hur de får tag i pengar och som Mikaela beskrev i avsnittet Medical mind, de bara måste få i sig ”nånting”. Det intensiva användandet som beskrivs i mo- dellkarriären innebär ofta att en ny livsstil anammas som går ut på att i princip alla inkomstkällor är tillåtna (Svensson 2007). Kvinnorna i min studie har anammat den livsstil som beskrivs utifrån modellen.

Enligt Norman Zinberg (1984) påverkas individens drogintag av de tre kompon- enterna drug, set och setting. Som jag ser det kan även de händelser som för-anle- der drogintaget betraktas utifrån begreppstrion. En av komponenterna kan väga tyngre än de andra, varje ny situation bör ses som en egen händelse. I beskrivning- arna ovan ses, ur Zinbergs (a a) perspektiv, hur drogens effekter (drug) framträder tydligt. Heroinets höga beroendepotential och den njutning som infinner sig inne- bär att kvinnorna utsätter sig för höga risker för att få tag i mer heroin. Riskerna kan ses ur hennes kontext där setting, som är den miljö eller kultur där individen

45

befinner sig, påverkar drogintaget. Set innefattar personlighet och förväntningar på drogen, vilket även framträder tydligt ovan. Kvinnans känslor av

abstinenssymtom driver på desperationen och leder till att kvinnorna kan tänka sig att lösa situationen på nya sätt. Ekorrhjulet skapas ur denna ambivalens av njut- ning och rädsla för abstinens och kvinnan måste hela tiden använda korta perspek- tiv för att få tag i mer heroin (jmf Svensson 2007).