4.3 E UROPEISKA KONVENTIONEN OM SKYDD FÖR DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA OCH DE
4.3.6 Rätten att byta religion och friheten från tvång 41
Van Bueren anför att de frågor som har störst betydelse för barn, i relation till artikel 9, är huruvida de har frihet att välja en religion som avviker från statsreligionen eller föräldrarnas religion samt från vilken ålder de har möjlighet att fatta autonoma val i fråga om sin religionstillhörighet.187 Bedömningen av barns religiösa valfrihet är nära sammankopplad med frågan om religiöst tvång, eftersom barn i stor utsträckning är underställda sina föräldrars och andra makthavares auktoritet. Ändå råder det stor osäkerhet i fråga om hur ingripande samhällets och föräldrarnas påverkan på barnet får vara innan den utgör tvång – och därmed kränker barnets religiösa valfrihet enligt artikel 9(1). Det tål att noteras att friheten att ha (eller inte ha) en religion och att byta religion utgör forum internum. Detta väcker en rad frågor om barns religionsfrihet i relation till föräldrarnas rätt att ge barnet en fostran och bildning som överensstämmer med deras egen övertygelse. Det går t.ex. att fråga sig om ritualer och sedvänjor som exempelvis dop eller omskärelse av små barn utgör tvång i konventionens mening. McBride anför att ”even where there is no actual coercion, the nature of the freedom to make any initial choice of belief is invariably circumscribed by the circumstances in which it is made. This is especially so in the case of choices made during
childhood, given the degree of control which parents and the State can enjoy over the education and upbringing of children”.188
184 Eweida and others v. the United Kingdom, Application No. 7050/75, p. 82.
185 Arrowsmith v. the United Kingdom, Application No. 7050/75, p. 71.
186 Langlaude, Sylvie, The Right of the Child to Religious Freedom in International Law, Martinus
Nijhoff, Leiden, 2007, s. 108-109, s. 237-240, cit. vid 140.
187 Van Bueren, Geraldine, The international law on the rights of the child, Martinus Nijhoff, The
Hague, 1998, s. 156 ff.
188 McBride, Jeremy, Autonomy of Will and Religious Freedom, i Flauss, Jean-François (ed.), La
Protection Internationale de la Liberté Religieuse – International Protection of Religious Freedom,
Brussels: Bruylant, Publications de l’Institut international des droits de l’homme, Institut René Cassin de Strasbourg, 2002, s. 93-94.
Europadomstolen har i praxis utvecklat allmänna riktlinjer avseende förebyggande av tvång, proselytism och forum internums okränkbarhet. Fallen har dock rört vuxnas rättigheter och som Langlaude påpekar är det osannolikt dessa riktlinjer är direkt tillämpliga på barn, då barns rättigheter för med sig andra frågeställningar. När domstolen väl har hanterat klagomål rörande barns religiösa valfrihet, har det enbart varit i relation till utbildnings- och vårdnadsfrågor.189 Det är därför knappast möjligt att utifrån Europadomstolens praxis besvara de frågor som Van Bueren anförde som speciellt viktiga för barn. Detsamma gäller frågan om vad som kan sägas utgöra religiöst tvång i förhållande till barn. Det står dock klart att Europadomstolen har en sträng syn på religiös påverkan av barn i skolmiljön, samt att de i linje med detta medger ett stort tolkningsutrymme för konventionsstaterna i fråga om förbud riktade mot barns exponering för olika religiösa symboler. Förbuden har framförallt handlat om bärande av muslimsk huvudsjal i offentlig skolmiljö,190 men som ovan nämnt har även krucifix varit uppe till bedömning.191
I Dahlab v. Switzerland192 anförde en förskolelärare att hennes rätt att utöva sin religion hade kränkts genom att hon förbjudits att bära muslimsk huvudsjal i samband med undervisning av elever i åldrarna 4-8 år. Kommissionen ansåg dock det
schweiziska förbudet låg inom landets margin of appreciation, bl.a. med hänsyn till behovet av att skydda barn från att utsättas för religiösa påtryckningar i skolmiljön. De ansåg även att bärande av muslimsk huvudsjal är svårt att förena med budskap om tolerans, respekt för andra och framför allt med principerna om jämlikhet och icke- diskriminering, som varje lärare i ett demokratiskt samhälle ska förmedla till sina elever. Langlaude menar att Dahlab v. Switzerland blottlägger Europadomstolen syn på religiös indoktrinering. Att bära en islamsk huvudsjal framför unga elever har enligt domstolens uppfattning en inverkan på barnens samvets- och religionsfrihet och anses således vara en form av indoktrinering och proselytism. Domstolen lägger stor vikt vid rätten att få sin trosuppfattning respekterad, vilket innefattar rätten till neutral undervisning och en skola fri från proselytism. Langlaude påpekar det problematiska i att domstolens inte definierar vad neutralitet betyder. Vidare menar hon att det går att ifrågasätta om neutralitet i ordets rätta bemärkelse verkligen existerar i sammanhang rörande religion och tro – speciellt med hänsyn till olika religioners fundamentalt skiftande karaktär.193
Angående religionsundervisning har praxis fastslagit att konventionsstaterna får tillhandahålla religionsundervisning i endast en specifik religion, men att elever med
189 Langlaude, Sylvie, The Right of the Child to Religious Freedom in International Law, Martinus
Nijhoff, Leiden, 2007, s. 108-109, s. 220.
190 Se exempelvis Drogu v. France, Application No. 27058/05 samt Kervanci v. France, Application
No. 31645/04. Fallen handlade om elever som avstängdes från skolan p.g.a. att de vägrade ta av sig sina muslimska huvudsjalar. Europadomstolen bedömde att förbuden mot att bära huvudsjal inte utgjorde en kränkning av artikel 9 samt att det inte uppkom någon fråga att pröva särskilt enligt artikel 2 i protokoll nr 1.
191 Lautsi and others v. Italy, Application No. 30814/06.
192 Dahlab v. Switzerland, Application No. 42393/98.
193 Langlaude, Sylvie, The Right of the Child to Religious Freedom in International Law, Martinus
en annan trosuppfattning måste kunna få dispens.194 Rätten att få dispens gäller dock inte för ateister.195
5 Avslutande reflektioner
Religionsfrihet gäller både rätten att välja och rätten att utöva religion och
övertygelse, frihet till och frihet från. Skyddet omfattar såväl teistiska som ateistiska trosuppfattningar. Om detta råder det konsensus mellan IKMPR, barnkonventionen och EKMR. I fråga om utövanderättens omfattning kan däremot antas att EKMR har ett snävare tillämpningsområde än IKMPR och barnkonventionen, bl.a. eftersom sambandsrekvisitet och Campbell and Cosans-testet torde ha en exkluderande effekt. Den tydligaste skiljelinjen mellan konventionerna, inom ramen för barns
religionsfrihet, utgörs dock av behandlingen av barn som rättighetsbärare. I både IKMPR och EKMR finns stadganden med innebörden att barns religiösa och moraliska bildning är underställd föräldrarnas kontroll. Barns religion kan därmed anses vara föremål för föräldrarnas religionsfrihet. MR-kommittén ägnar ingen särskild uppmärksamhet åt barn utom i relation till deras religiösa bildning, där de fokuserar på föräldrars rättigheter gentemot staten. EKMR har få uttryckliga hänvisningar till barn och barns rättigheter. Europadomstolen i viss utsträckning behandlat frågor om barns religionsfrihet, t.ex. avseende rätten att bära religiös klädsel i skolmiljöer. Domstolen tenderar dock att ge konventionsstaterna ett stort tolkningsutrymme vid fall rörande begränsningar av barns frihet att utöva sin religion.196
I barnkonventionen behandlas barn som självständiga rättssubjekt. I fråga om barns religionsfrihet begränsas föräldrarnas uppgift till att ge barnet ledning då det utövar sin rätt. Ledningen ska ske i överensstämmelse med barnets fortlöpande utveckling. Som påpekas i såväl travaux préparatoires som barnrättskommitténs allmänna kommentarer, ska denna rätt anses vara subsidiär i förhållande till barnets rätt till religionsfrihet. Det är därför tänkbart att regleringen syftade till skydda barnets rätt till religionsfrihet gentemot föräldrarnas rätt att påverka valet av barnets religion.
Konventionsstaterna skulle med denna tolkning ha en positiv förpliktelse att i
möjligaste mån säkerställa att föräldrarnas vägledning av barnet utövas på ett sätt som är förenligt med barnets fortlöpande utveckling. Staten skulle med andra ord vara förpliktad att skydda barnet mot föräldrarnas eventuella intrång i dess religionsfrihet. Den finns en inbyggd självmotsägelse i regleringen av barns religionsfrihet i artikel
194 Karnell and Hardt v. Sweden, Application No. 4733/71.
195 Lena and Anna-Nina Angelini v. Sweden, Application No 10491/83.
196 Langlaudes är påtagligt kritisk i sina slutsatser angående EKMR:s och Europadomstolens inställning
till och behandling av barn som rättighetsbärare: ”At all stages of the procedure, it has been argued that the Court usually fails to take the child dimension of the cases into account, and its interpretation of Article 9 fails to do children justice in relation to their religion. The caselaw is tailored to an adult set of beliefs, the Court ignores children when they are applicants, and it silences them when they are directly or incidentally affected. The approach of the Court is inappropriate. In most instances, its reasoning does not reflect what it means for a child to be religious and it does not take into account the relationships between child, parents, religious community and society. Considering the Court’s approach, it is possible to adopt a rather pessimistic view on how the Court is likely to respond to future cases concerning children.” Langlaude, Sylvie, The Right of the Child to Religious Freedom in
18(1) IKMPR och artikel 9(1) EKMR. Rätten att ha (inte ha) och byta religion omfattar enligt ordalydelsen var och en. Denna aspekt av religionsfriheten utgör forum internum och är således fredad mot begränsningar. Då rätten att byta religion omfattas av forum internum, omfattas även frihet från religiöst tvång. Om barns religion är föremål för föräldrarnas religionsfrihet har barn ingen självständig religionsfrihet. Häri består självmotsägelsen, för om barn inte har en självständig religionsfrihet omfattas de knappast av det skydd som forum internum ger. Det är härvidlag tänkbart att forum internum i IKMPR och EKMR inte kan eller bör
tillämpas på barn. I brist på klargöranden från MR-kommittén och Europadomstolen, synes denna fråga alltjämt vara obesvarad.
Käll- och litteraturförteckning
Folkrättsliga dokument
Internationella konventioner
Allmän förklaring om de mänskliga rättigheterna (Universal Declaration of Human Rights), antogs genom generalförsamlingens resolution 217 A (III) den 10 december 1948.
Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de
grundläggande friheterna (European Convention on Human Rights), trädde i kraft 3 september 1953.
Internationell konvention om medborgerliga och politiska rättigheter (International Covenant on Civil and Political Rights), antogs genom generalförsamlingens
resolution 2200A (XXI) den 16 december 1966 och trädde i kraft den 23 mars 1976. Internationell konvention om barnets rättigheter (Convention on the Rights of the Child), antogs genom generalförsamlingens resolution 44/25 den 20 november 1989 och trädde i kraft den 2 september 1990.
Litteratur
Böcker
Batson, Charles Daniel & Ventis, W. Larry, The religious experience: a social- psychological perspective, Oxford U.P., New York, 1982.
Berlin, Isaiah, Fyra essäer om frihet, Ratio, Stockholm, 1984.
Brems, Eva, Article 14: The Right to Freedom of Thought, Conscience and Religion, Martinus Nijhoff Publishers, Leiden, 2006.
Danelius, Hans, Mänskliga rättigheter i europeisk praxis: en kommentar till Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, 4 uppl., Norstedts juridik, Stockholm, 2012.
Evans, Carolyn, Freedom of religion under the European convention on human rights, Oxford University Press, Oxford, 2001.
Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA) och Europarådet, En handbok i europeisk diskrimineringsrätt, Europeiska unionens publikationsbyrå, Luxemburg, 2011.
Fisher, David I., Mänskliga rättigheter: en introduktion, 5 uppl., Norstedts Juridik, Stockholm, 2009.
Gustavsson, Gina, Treacherous Liberties: Isaiah Berlin's Theory of Positive and Negative Freedom in Contemporary Political Culture, Acta Universitatis Upsaliensis, Uppsala, 2011.
Hart, Roger, ”The developing capacities for children to participate”, i Johnson, Victoria, Ivan-Smith, Edda, Gordon, Gill, Pridmore, Pat, Scott, Patta (eds.), Stepping forward: children and young people's participation in the development process, Intermediate Technology Publications, London, 1998.
Hodgkin, Rachel & Newell, Peter, Implementation handbook for the Convention on the Rights of the Child: prepared for UNICEF, 3 uppl., UNICEF, New York, 2007. Key, Ellen, Människor, Albert Bonniers förlag, Stockholm, 1899.
Klasson Sundin, Maria, ”Barnens religionsfrihet – eller föräldrarnas?”, i Modée, Johan & Strandberg, Hugo (red.), Frihet och gränser: filosofiska perspektiv på religionsfrihet och tolerans, Östlings bokförlag Symposion, Eslöv, 2006, s. 115-138. Klasson Sundin, Maria, ”Religionsfrihet för barn?”, i Berglund, Jenny & Gunner, Gunilla (red.), Barn i religionernas värld, Liber, Stockholm, 2011.
Langlaude, Sylvie, The Right of the Child to Religious Freedom in International Law, Martinus Nijhoff, Leiden, 2007.
Lansdown, Gerison, The Evolving Capacities of the Child, Innocenti Research Centre (Unicef), Florens, 2005.
Lopatka, Adam, ”Appropriate Direction and Guidance in the Exercise by a Child of the Rights to Freedom of Expression, Thought, Conscience and Religion”, i
Verhellen, Eugeen (ed.), Monitoring Children’s Rights, Martinus Nijhoff Publishers, Haag, 1996, s. 287-292.
McBride, Jeremy, ”Autonomy of Will and Religious Freedom”, i Flauss, Jean- François (ed.), La Protection Internationale de la Liberté Religieuse – International Protection of Religious Freedom, Bruylant, Publications de l’Institut international des droits de l’homme, Institut René Cassin de Strasbourg, Bryssel, 2002, s. 93-129. Modée, Johan, ”Frihet till och frihet från religion”, i Modée, Johan & Strandberg, Hugo (red.), Frihet och gränser: filosofiska perspektiv på religionsfrihet och tolerans, Östlings bokförlag Symposion, Eslöv, 2006, s. 21-38.
Modée, Johan, ”Religion, tolerans och frihet”, i Andersson, Dan-Erik & Modée, Johan (red.), Mänskliga rättigheter och religion, 1 uppl., Liber, Malmö, 2011, s. 17- 34.
Mårtenson, Jan, Detrick, Sharon, Doek, Jaap & Cantwell, Nigel (eds.), The United Nations Convention on the Rights of the Child: a guide to the "Travaux
préparatoires", Martinus Nijhoff Publishers, Dordrecht, 1992.
Nilsson, Staffan, ”Vad är barnets bästa?”, i Berglund, Jenny & Gunner, Gunilla (red.), Barn i religionernas värld, Liber, Stockholm, 2011, s. 23-56.
Rawls, John, A theory of justice, Clarendon, Oxford, 1972.
Rydström, Jens, Sinners and citizens: bestiality and homosexuality in Sweden, 1880- 1950, University of Chicago Press, Chicago, 2003.
Schiratzki, Johanna, Barnrättens grunder, 5 uppl., Studentlitteratur, Lund, 2014. Taylor, Paul M., Freedom of Religion: UN and European Human Rights Law and Practice, Cambridge University Press, Cambridge, 2006.
Van Bueren, Geraldine, The international law on the rights of the child, Martinus Nijhoff, Haag, 1998.
Artiklar
Crafoord, Clarence, ”Normprövning och Europakonventionen”, SvJT, 2007, s. 862- 881.
Dane, Louise, ”Europadomstolen och barnets bästa”, Förvaltningsrättslig tidskrift, nr. 2, 2015, s. 193-224.
Fahlbeck, Reinhold, ”Religionsfrihet och mänskliga rättigheter”, Juridisk Tidskrift, nr. 1, 2014/15, s. 3-27.
Gunn, T. Jeremy, ”The Complexity of Religion and the Definition of ’Religion’ in International Law”, Harvard Human Rights Journal, vol. 16, 2003, s. 189-215. Hansson, Anders, ”Några problem med toleransbegreppet”, Tidskrift för politisk filosofi, nr. 1, 2007, s. 7-18.
Kilkelly, Ursula, ”The Best of Both Worlds for Children's Rights? Interpreting the European Convention on Human Rights in the Light of the UN Convention on the Rights of the Child”, Human Rights Quarterly, vol. 23, 2001, s. 308-326.
MacCallum, Gerald, ”Negative and Positive Freedom”, The Philosophical Review, vol. 76, nr. 3, 1967, s. 312-334.
Thelin, Krister, ”FNs MR-kommitté – i teori och praktik”, Juridisk tidskrift, nr. 4, 2009/2010, s. 865-888.
Offentligt tryck
Sverige
SOU 1975:75 Medborgerliga fri- och rättigheter. Regeringsformen. Betänkande av 1973 års fri- och rättighetsutredning.
SOU 1997:116 Barnets bästa i främsta rummet. FN:s konvention om barnets rättigheter i Sverige. Slutbetänkande av Barnkommittén.
Internationellt
UN Committee on the Rights of the Child, Concluding observations: Sierra Leone, CRC/C/15/Add.116 (2000)
UN Committee on the Rights of the Child, Concluding Observations: Poland, CRC/C/15/Add.194 (2002)
UN Committee on the Rights of the Child, Concluding observations: France, CRC/C/15/Add.240 (2004)
UN Committee on the Rights of the Child, Concluding Observations: Algeria, CRC/C/15/Add.269 (2005)
UN Committee on the Rights of the Child, Reservations, Declarations, and Objections relating to the Convention on the Rights of the Child, CRC/C/2/Rev.8 UN Committee on the Rights of the Child, Summary record of the 200th meeting: Denmark, CRC/C/SR.200 (1995)
UN Committee on the Rights of the Child, Summary record of the 244th meeting: Germany, CRC/C/SR.244 (1995)
UN Committee on the Rights of the Child, Summary record of the 277th meeting: Republic of Korea, CRC/C/SR.277 (1996)
UN Committee on the Rights of the Child, Summary record of the 387th meeting:
Algeria, CRC/C/SR.387 (1997)
UN Committee on the Rights of the Child, Summary record of the 360th meeting: Syrian Arab Republic, CRC/C/SR.360 (1997)
UN Committee on the Rights of the Child, Summary record of the 403rd meeting: Australia, CRC/C/SR.403 (1997)
UN Committee on the Rights of the Child, Summary record of the 410th meeting: Uganda, CRC/C/SR.410 (1997)
UN Committee on the Rights of the Child, Summary record of the 701st meeting: Turkey, CRC/C/SR.701 (2001)
UN Committee on the Rights of the Child, Summary record of the 827th meeting:
Poland, CRC/C/SR.827 (2002)
UN Committee on the Rights of the Child, Summary record of the 943rd meeting: Japan, CRC/C/SR.943 (2004)
Barnrättskommitténs allmänna kommentar nr 1 (2001), Artikel 29.1: Utbildningens mål, CRC/GC/2001/1
Barnrättskommitténs allmänna kommentar nr 5 (2003), Allmänna åtgärder för genomförandet av konventionen om barnets rättigheter (artikel 4, 42 och 44.6), CRC/GC/2003/5
Barnrättskommitténs allmänna kommentar nr 7 (2006), Genomförandet av barnets rättigheter under tidig barndom, CRC/C/GC/7/Rev.1
Barnrättskommitténs allmänna kommentar nr 14 (2013), Barnets rätt att få sitt bästa satt i främsta rummet, CRC/C/GC/14
Marocko (UN Doc. A/37/40) Island (UN Doc. A/38/40) Ungern (UN Doc. A/41/40) Portugal (UN Doc. A/45/40) Iran (UN Doc. CCPR/C/SR.1252)
Nya Zeeland (UN Doc. CCPR/C/SR.2015)
U.N. Doc. HRC, General Comment No. 22: Article 18 (Freedom of Thought, Conscience or Religion)
U.N. Doc. HRC, General Comment No. 17: Article 24 (Rights of the Child) U.N. Doc. HRC, General Comment No. 19: Article 23 (The Family)
U.N. Doc. HRC. General Comment No. 29: Article 4 (States of Emergency)
U.N. Doc. HRC, Concluding Observations: Marocco, UN Doc. CCPR/C/79/Add.44, s. 14 (1994)
U.N. Doc. HRC, Concluding Observations: Sudan, UN Doc. CCPR/C/79/Add.85, s. 8 (1997)
Praxis
Arieh Hollis Waldman v. Canada, Application No. 694/1996 Arrowsmith v. the United Kingdom, Application No. 7050/75
Campbell and Cosans v the United Kingdom, Application No. 7511/76. C v. the United Kingdom, Application No. 10358/83
Dahlab v. Switzerland, Application No. 42393/98 Dogru v. France, Application No. 27058/05
Eweida and others v. the United Kingdom, Applications Nos. 48420/10, 59842/10, 5167/10 and 36516/10
F.P. v Germany, Application No. 19459/92,
Karnell and Hardt v. Sweden, Application No. 4733/71 Kervanci v. France, Application No. 31645/04
Kurtulmuş v. Turkey, Application No. 65500/01 Lautsi and others v. Italy, Application No. 30814/06
Lena and Anna-Nina Angelini v. Sweden, Application No 10491/83 Leyla Şahin v. Turkey, Application No. 44774/98
Malcolm Ross v. Canada, Application No. 736/1997 Petrovic v. Austria, Application No. 20458/92
Raihon Hudoyberganova v. Uzbekistan, Application No. 931/2000
Sergei Malakhovsky and Alexander Pikul v. Belarus, Application No. 1207/2003 (2005
VgT Verein gegen Tierfabriken v. Switzerland, Application No. 24699/94 von Hannover v. Germany, Application No. 59320/00
X and Y v. the Netherlands, Application No. 8978/80 X. v Germany, Application No. 8741/79
Övrigt
Webbsidan för kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter: http://www.ohchr.org/EN/HRBodies/CRC/Pages/CRCIntro.aspx.